Mexiko – Politiskt system

Mexiko är en republik med stark presidentmakt. Det är också en förbundsstat, och på papperet har delstaterna långtgående självstyre under sina folkvalda guvernörer och delstatsregeringar. I praktiken är dock makten i hög grad centraliserad. Numera finns flera partier med inflytande över politiken.

Författningen är från 1917 och anses vara den första i världen som omfattade garantier om sociala rättigheter. Ändringar och tillägg i grundlagen har gjorts vid flera tillfällen, bland annat på 1990-talet då egendomsrättigheter stärktes och begränsningar för katolska kyrkan till stor del upphävdes.

Statsskicket med presidentstyre påminner om det i USA och bygger på principen om maktdelning mellan verkställande, lagstiftande och dömande makt: presidenten, kongressen och Högsta domstolen. Presidentmakten har dock större politisk tyngd än i USA och merparten av lagstiftningsinitiativen kommer från den verkställande grenen.

Presidenten väljs i allmänna val för sex år och kan inte väljas om. Valet sker i en enda omgång, den som får flest röster vinner. Presidenten är stats- och regeringschef samt överbefälhavare, och utser chefer för en rad statliga myndigheter. Någon vicepresident finns inte, vid behov utser kongressen en ersättare för presidenten.

Lagar stiftas av kongressen, som består av deputeradekammaren med 500 ledamöter och senaten med 128 medlemmar. Deputeradekammarens ledamöter utses i allmänna val vart tredje år. Senatorerna, fyra från varje delstat, väljs på sex år, samtidigt med presidentvalet. Kongressledamöterna utses i en blandning av majoritetsval och proportionella val. Tidigare har direkt omval inte varit tillåtet, men den regeln har ändrats. Från och med valet 2018 kan en senator väljas om en gång och en ledamot av deputeradekammaren tre gånger. Formellt råder röstplikt för alla medborgare över 18 år.

Mexiko består av 31 delstater och huvudstadsområdet, som varit en särskild enhet under namnet Federala distriktet (Distrito federal) men som 2016 officiellt bytte namn till Mexiko stad (Ciudad de México). Delstaterna leds av folkvalda guvernörer och delstatskongresser med en kammare. Guvernörerna väljs på sex år och kan inte väljas om, medan kongressledamöterna väljs på tre år.

Läs mer om rättsväsendet i Demokrati och rättigheter.

Politiska partier

Störst i kongressen är det vänsternationalistiska partiet Rörelsen för nationell förnyelse (Movimiento regeneración nacional, Morena). Det registrerades som parti 2014, tog plats i deputeradekammaren 2015 och blev störst i båda kamrar både 2018 och 2021. President Andrés Manuel López Obrador anslöt sig till det då nybildade Morena 2012 efter att två gånger ha varit presidentkandidat för PRD (se nedan). Morena kontrollerar också en majoritet av de 32 regionala regeringarna. Inför valet i juni 2024 har partiet utsett Mexico Citys tidigare borgmästare Claudia Sheinbaum till presidentkandidat. President López Obrador kan inte ställa upp till omval. Morena betyder mörk på spanska och namnet anspelar bland annat på landets skyddshelgon som ofta kallas La Morena (den mörka, se även Seder och bruk). 

Näst största parti sedan 2009 är Nationella aktionspartiet (Partido acción nacional, PAN). Det är ett högerliberalt parti av kristdemokratiskt snitt och bildades på 1930-talet. När partiet vann presidentvalet 2000 innebar det ett historiskt maktskifte efter årtionden med PRI (se nedan) vid makten. PAN segrade i presidentvalet även 2006 och blev då också störst i kongressen. Sedan 2009 är partiet det näst största i kongressen. PAN har sitt starkaste stöd hos medelklassen och i de mer välmående delstaterna i norra och centrala Mexiko.

Mellan 1929 och 2000 styrdes Mexiko av Institutionella revolutionspartiet (Partido revolucionario institucional, PRI) som dominerade regeringen och hela förvaltningsapparaten på central, regional och lokal nivå. Även om landet till formen hade ett demokratiskt statsskick gynnade vallagarna PRI, som dessutom inte drog sig för valfusk och korruption. Först i slutet av 1980-talet växte det fram ett verkligt flerpartisystem, som bidrog till att PRI:s maktmonopol bröts. PRI har traditionellt framställt sig som arbetarnas och landsbygdsbefolkningens beskyddare, ett mittenvänsterparti som blandat fördelningspolitik med nationalism. Från 1980-talet kom det att domineras av en högerfalang som drev igenom en rad marknadsorienterade reformer. Under 1900-talets sista årtionden framstod PRI annars mest som ett statsbärande parti som samlade den politiska eliten och makten, men saknade en tydlig ideologi. När PRI förlorat presidentposten 2000 fortsatte partiet att kontrollera många delstater. I och med Enrique Peña Nietos seger 2012 återtog partiet makten även på nationell nivå, men behöll den bara i en mandatperiod.

Inför mellanårsvalet 2021 ingick Morena en valallians med Arbetarpartiet (Partido del trabajo, PT), som hör hemma långt ut på vänsterkanten, och miljöpartiet Mexikos gröna ekologiska parti (Partido Verde Ecologista de México, PVEM), som tidigare varit stödparti till PRI. Tillsammans har Morena, PT och PVEM egen majoritet i deputeradekammaren. Valalliansen består inför valet 2024, och har döpt om sig från Tillsammans skapar vi historia till Vi fortsätter skapa historia (Sigamos haciendo historia).

Inför valet 2018 samarbetade Morena med PT samt med Sociala mötespartiet (Partido Encuentro Social, PES) som var ett socialkonservativt högerparti. PES upplöstes efter valet, liksom det lilla Nya allianspartiet (Partido Nueva Alianza, Panal), som bildats av utbrytare ur PRI.

Den största oppositionsalliansen bestod 2018 av PAN, PRD och Medborgarrörelsen (Movimiento ciudadano, MC, hette tidigare Convergencia). 

I mellanårsvalet tre år senare samarbetade PAN och PRD i stället med PRI, medan MC stod utanför. Och inför presidentvalet 2024 har PAN, PRD och PRI samlats bakom den oberoende senatorn Xóchitl Gálvez som sin kandidat (se Kalendarium). Valalliansen har döpts till Styrka och hjärta för Mexiko (Fuerza y corazón por México). 

Demokratiska revolutionspartiet (Partido revolucionario democrático, PRD) bildades genom en utbrytning ur PRI 1989. Det kan sägas stå till vänster om europeisk socialdemokrati men dras med en intern konflikt mellan traditionella och reformsinnade socialister. PRD är kritiskt mot marknadsekonomi och kräver större satsningar på landets fattiga. Partiet har förlorat i betydelse i takt med att Morena vuxit.

Om våra källor