Mexiko – Jordbruk och industri

Jordbruket är viktigt för sysselsättningen i Mexiko men bidrar numera endast med några procent av BNP. Industrin är desto viktigare och omfattar många olika grenar. Fordonstillverkningen är särskilt omfattande.

Mexiko består till stor del av bergiga landskap och halvöknar vilket gör att endast en begränsad del av ytan lämpar sig för odling. Trots det är ungefär var åttonde mexikan sysselsatt inom jordbruket. Småbönder särskilt i söder odlar mest majs, bönor och squash till husbehov, med ålderdomliga metoder. Ungefär hälften av den odlade marken tillhör ejidos, statsägda kooperativ där enskilda bönder har rätt att bruka jorden. Dessa ejidos skapades av gamla haciendor genom jordreformen under 1900-talets första hälft (se Äldre historia). Samtidigt styckades en del haciendor upp i små brukningsenheter för privata bönder. Vid sidan av det småskaliga och ofta ineffektiva jordbruket finns kapitalintensiva och högteknologiska storgårdar som odlar för export. I norr finns stora boskapsrancher.

Utöver majs är durra, vete, ris, havre, potatis och sojabönor viktiga grödor för hemmamarknaden. Agavekaktus odlas för framställning av alkoholhaltiga drycker, bland annat tequila. För export odlas sockerrör, kaffe, bomull, frukt och grönsaker, inte minst tomater. Mexiko är världens största producent av avokado, med bred marginal. Avokadon har liksom kakaon har sitt ursprung i regionen.

Vattnen utanför Mexikos kuster är rika på fisk och skaldjur. Satsningar har på senare år gjorts inte minst på fiskodling och både fångsterna och exporten till främst USA har ökat. Mexikanerna själva äter inte särskilt mycket fisk men staten försöker uppmuntra ökad konsumtion.

Industri

Industrisektorn i Mexiko fick ett uppsving under 1990-talet genom avregleringar och frihandelsavtalet Nafta med USA och Kanada (senare USMCA, se Ekonomisk översikt).

I dag återfinns en fjärdedel av arbetskraften i industrin som bidrar med närmare en tredjedel av BNP och svarar för mer än fyra femtedelar av landets export.

Fordonstillverkning har förekommit i årtionden i Mexiko och landet är världens sjätte eller sjunde största biltillverkare. Det finns tiotals företag som sätter ihop bilar och hundratals som tillverkar bildelar. Närmare en miljon människor arbetar inom fordonsindustrin som står för en stor del av exporten. Merparten av fordonen säljs till USA.

Livsmedel, drycker och tobak utgör en betydande andel av den industri som mer är riktad mot hemmamarknaden. Ett tredje större område omfattar kemitekniska varor samt gummi- och plastartiklar. Den traditionellt viktiga klädes- och skoindustrin har tappat andelar, men är arbetsintensiv och sysselsätter fortfarande förhållandevis många människor. Branschen gick tillbaka under en rad år mycket på grund av ökad konkurrens inte minst från Kina. Detsamma gäller tillverkningen av datorer, telekomutrustning och annan elektronik. Trenden har emellertid vänt. Många företag som vänder sig till USA-marknaden föredrar nu Mexiko före Kina, där kostnaderna har ökat. Den rent geografiska närheten till USA är också en konkurrensfördel.

En stor del av de utländska investeringarna har satsats i maquilas (eller maquiladoras), utlandsägda fabriker som sedan 1960-talet finns i särskilda frihandelszoner. Ägarna undantas från skatter och tullar och drar nytta av de låga lönerna i Mexiko. Det finns över 3 000 maquilas som ger arbete åt över en miljon mexikaner, även om arbetsvillkoren ofta är hårda. Fabrikerna skapar också ofta svåra miljöproblem på grund av oreglerade utsläpp.

Om våra källor