Mexiko – Sociala förhållanden

Inkomstskillnaderna är enorma i Mexiko. Varannan invånare räknas i nationell statistik som fattig och var tionde lever i extrem fattigdom. Samtidigt finns en välmående medelklass och en stor grupp mycket förmögna människor. Sociallagstiftningen tjänade länge som förebild i Latinamerika men har nu urholkats.

Kontrasterna är ofta iögonfallande mellan det industrialiserade norr och det eftersatta syd, mellan stad och landsbygd, och mellan fattiga ursprungsfolk och en välbärgad minoritet av spanskättlingar. Bland de förmögnaste av de förmögna finns telekommiljardären Carlos Slim Helú som är den rikaste personen i Latinamerika och under några år i början av 2010-talet till och med rankades som rikast i världen.

Mexiko ligger på plats 77 på FN:s index över mänsklig utveckling (HDI). Det är en bit över mitten av världens länder och räknas som "hög utvecklingsnivå", den näst högsta kategorin av fyra. Det är bättre än Brasilien men betydligt sämre än Argentina och Chile, som ligger i kategorin "mycket hög" utvecklingsnivå. 

Fattigdomen har minskat sedan 1990-talet då mer än två tredjedelar av befolkningen räknades som fattig, men många invånare ligger bara strax över gränsen. Det blev tydligt vid finanskrisen 2008–2009, då andelen fattiga på ett par år steg från 43 procent till 53 procent. Andelen fattiga minskade därefter men coronapandemin har på liknande sätt slagit mot många som lever med små marginaler. Mellan 2018 och 2020 ökade antalet fattiga med närmare 4 miljoner och antalet extremt fattiga med 2 miljoner (motsvarande 44 respektive 8,5 procent av befolkningen). Särskilt drabbade var de regioner som normalt tar emot många turister.

Pandemin drabbade Mexiko hårt också i fråga smittspridning och dödsfall. Antalet bekräftade dödsfall överstiger 330 000.

Flykten från landsbygden har skapat eländiga sociala förhållanden i storstädernas slumområden. Hemlöshet, arbetslöshet, växande kriminalitet och svåra miljöproblem plågar Mexico City. Där finns tiotusentals gatubarn och många av dem blir tidigt drogmissbrukare. Barnarbete förekommer.

Fetma är ett stort folkhälsoproblem. Enligt officiella uppgifter har Mexiko den högsta andelen barn med fetma i världen, och bland vuxna ligger landet på andra plats. Vart tredje barn och tre av fyra vuxna lider av övervikt eller fetma. Problemet är störst bland fattiga som samtidigt ofta är undernärda. Följdsjukdomar är vanliga, inte minst diabetes som enligt Världshälsoorganisationen (WHO) blivit den vanligaste dödsorsaken i Mexiko. Fetma är också en känd riskfaktor för covid-19.

Kriget mot narkotikakartellerna har lett till en fullkomlig explosion av våldsbrottslighet. Våldet utspelar sig i första hand inom och mellan knarkligorna, samt mellan dem och polis och militär, men även civila drabbas (se vidare Demokrati och rättigheter).

Sociallagstiftning

Den mexikanska sociallagstiftningen omfattar bland annat lagfäst minimilön, ålderspension, moderskapspenning och försäkring vid invaliditet och arbetsskada samt viss arbetslöshetsersättning. Under senare decennier har välfärden dock inte hållit jämn takt med folkökningen i landet. Dessutom är socialförsäkringarna i huvudsak kopplade till formella anställningar och omfattar därmed inte den dryga hälft av befolkningen som är sysselsatt inom den informella sektorn. En sjukförsäkring, Seguro Popular, infördes dock 2004 för invånare som annars är utan försäkringsskydd. Systemet omfattade tio år senare över 55 miljoner mexikaner. Satsningen rapporteras ha lett inte bara till bättre hälsa utan även till ökad tillväxt och minskade utgifter för staten.

De anställda vid sammansättningsfabrikerna, maquilas, vid gränsen mot USA är sällan fackligt organiserade och saknar rätt till sjukersättning, betald semester och andra grundläggande rättigheter. En stor del av de anställda är unga, ensamstående kvinnor. Sexuella övergrepp och andra former av trakasserier förekommer i stor utsträckning.

Jämställdhet ska råda enligt lag men kvinnans ställning är svag, såväl politiskt och ekonomiskt som socialt. Våld och våldtäkter är vanligt förekommande även i hemmen. Två av tre kvinnor säger sig ha varit utsatta för våld. 2007 blev Mexiko det första landet i världen som erkände könsbaserade mord på kvinnor, femicid, som ett särskilt brott. Lagen har inte varit särskilt framgångsrik i att hindra det: runt tio kvinnor mördas per dag. Förövaren är ofta en man de har eller har haft en nära relation med.

Abortförbud har gällt i större delen av landet men Högsta domstolen slog i september 2023 fast att abort ska avkriminaliseras i alla delstater. Redan två år tidigare beslutade domstolen i ett mål som gällde delstaten Coahuila och som ogiltigförklarade brottspåföljder för den som avslutar en graviditet. Under de förbud som hittills gällt har tiotusentals illegala aborter genomförts varje år. I Mexico City legaliserades abort fram till tolfte graviditetsveckan redan 2007, trots högljudda protester från katolska kyrkan och andra konservativa krafter. Några andra delstater följde efter med liknande lagstiftning även före domstolsbeslutet 2021.

Social struktur

Det mexikanska samhället är hierarkiskt uppbyggt. Status och den respekt det medför är viktigt för mexikaner. Det gör att även personer i lägre medelklass köper statusprylar de inte riktigt har råd med, för att ge sken av att ha högre social status i andras ögon. Folk respekterar den auktoritet som materiellt välstånd eller hög ålder ger. Personliga nätverk är oftare vägen till ett arbete än formella meriter. Lojaliteter och gentjänster, ett så kallat patron-klient-förhållande, utgör den sociala basen för samhällets organisering. På senare år har det dock börjat bli vanligare att individer i högre grad värderas utifrån sina insatser, särskilt i storstäderna.

Familjeliv och könsroller

Kärnfamiljen är den dominerande familjebildningen, även om skilsmässor förekommer. Det är också vanligt att kvinnor lever ensamma med sina barn därför att deras män är i USA för att tjäna pengar åt familjen. Men även om ett genomsnittligt hushåll består av mamma, pappa och barn, räknas kusiner, ingifta släktingar, mor- och farföräldrar och syskonbarn in i begreppet familj och värderas högt av mexikanerna. I fattiga hushåll i städerna är det vanligt att hushållen består av flera medlemmar ur denna utvidgade familj, parentela, under en period. På landsbygden bor släktingar ofta mycket nära varandra. Man förlitar sig på familjen när det gäller allt från att få hjälp att hitta jobb till att bekosta vård vid sjukdom.

Mexikaner väljer själva fritt vem de vill gifta sig med, och kärlek är grunden för äktenskap. Vanligtvis är ett par förlovat i flera år innan de gifter sig. I många familjer måste dottern ha pappans tillåtelse för att få träffa en viss pojkvän.

De flesta mexikanska familjer är mycket traditionella, liksom könsrollerna. Det innebär att fadern ses som familjens självklare patriark. Kvinnan dyrkas ofta i rollen som mor, och hon har huvudansvaret för hushållet och för barnuppfostran. Då modern ses som en moralens väktare för hon ofta vidare de traditionella könsrollerna genom att behandla pojkar och flickor radikalt olika från födseln. Den machismo som råder tillskriver män egenskaper som styrka och auktoritet och dessa värderas högst. De här stereotypa könsrollerna håller dock på att luckras upp med en ny generation, åtminstone bland rikare storstadsbor.

Arv och diskriminering

När det kommer till arvsrätt görs det ingen skillnad på män och kvinnor, utan alla barn har rätt till en lika stor del av den bortgångne förälderns arv. I praktiken gynnas dock ofta manliga arvingar och på landsbygden går jord ofta i arv enbart till sönerna.

Barnuppfostran skiljer sig delvis mellan olika klasser, och fattigare familjer tenderar att vara strängare. Aga är inte ovanligt.

För flickor sker en viktig vändpunkt då de fyller 15 år: de anses då övergå från att vara flickor till att bli ”unga jungfrur”. Det firas med både en katolsk mässa och en stor fest. Det finns ingen motsvarighet för pojkar. För medel- och överklassungdomar liknar fritiden en europés. För dem från fattigare bakgrund finns oftast inte mycket fritid att prata om, då de måste arbeta för att hjälpa till att försörja familjen.

Samkönade äktenskap är tillåtna i alla delar av Mexiko sedan oktober 2022. Redan 1999 avskaffade Mexiko det som återstod av den lagstiftning som diskriminerade homosexuella och läget för hbtq-personer förbättras gradvis. Mexico City blev 2009 först i landet med att legalisera samkönade äktenskap och några delstater följde efter. Högsta domstolen avgjorde 2015 att förbud mot samkönade äktenskap strider mot författningen, och även om delstaterna inte uttryckligen ålades att legalisera giftermål mellan homosexuella gjorde de det efter hand. Homofobin i samhället är dock stark och diskriminering och våld mot hbtq-personer är vanligt. 

Om våra källor