Mexiko – Naturtillgångar, energi och miljö

Mexiko är rikt på naturtillgångar. Oljan har länge utgjort en pelare i ekonomin och landet är världens största silverproducent. Energibehovet täcks till största delen av olja och naturgas. Den omfattande användningen av fossila bränslen bidrar till stora miljöproblem.

Stora silvergruvor finns i delstaterna Chihuahua och Zacatecas. Mexiko är dessutom storproducent av guld, zink, bly, koppar, järn och flera andra metaller och mineral.  Det finns stora smältverk i landet, och det mesta av malmen bearbetas i den inhemska industrin. Gruvsektorn avreglerades under 1990-talet och de största gruvorna är nu privatägda.

Mexiko är en av världens största oljeproducenter, även om landet fallit från runt 10:e till runt 15:e plats på några år. Den första oljan hittades runt år 1900 och tillgångarna förstatligades. En stor del av råoljeproduktionen sker i Campechebukten i Mexikanska golfen. Tillgångarna där tryter dock snabbare än man tidigare trott. Produktionen hade i princip halverats 2019 jämfört med en toppnotering 2004. Samma år godkändes dock planer på att utveckla nya fält för att försöka hejda produktionsfallet.

Orörda tillgångar på olja – och naturgas – tros finnas på djupt vatten i Mexikanska golfen samt i skifferfält, men Mexiko saknar kunskaper och teknik för utvinning på sådana ställen. Det finns också olja i marken i norra delen av landet.

Oljeproduktionen hanteras av det statliga bolaget Pemex (se även Ekonomisk översikt). Trots att Mexiko är en stor oljeexportör är landet nettoimportör av raffinerade oljeprodukter, i huvudsak bensin men också diesel och flytande propangas. Pemex har sex raffinaderier i landet men de är slitna, har otillräcklig kapacitet och är förlustbringande för staten. President Andrés Manuel López Obradors regering har inlett bygget av ett sjunde raffinaderi Dos Bocas i Tabasco – ett jätteprojekt som inleddes 2019 och har omgärdats av både miljökritik och strejker på grund av dåliga arbetsförhållanden.

Oljan stod inpå 2000-talet för merparten av elproduktionen men andelen har successivt minskat samtidigt som naturgas alltmer har kommit att används i kraftverken. (Detta trots att Mexiko är nettoimportör också av gas, främst via rörledningar från USA). År 2019 ”möttes” de två energislagen och stod då för cirka 42 procent av produktionen vardera. Därutöver är kol den största källan, medan kärnkraft, vind, vatten och sol bara står för någon procent vardera.

Förbränningen av fossila bränslen bidrar till att Mexico City är en av världens smutsigaste städer. Tusentals människor beräknas varje år dö på grund av luftföroreningarna. En lag som antogs 2012 innebär att utsläppen av växthusgaser ska minska med hälften till 2050. Enligt den bindande lagen måste 35 procent av energin komma från förnybara energikällor 2024.

Skogsavverkning har lett till att nästan hälften av den urskog som fanns för ett halvsekel sedan nu är borta. Men det kanske allvarligaste problemet på sikt är att tillgången på rent dricksvatten stadigt minskar. Regeringen betraktar såväl de minskande skogarna som bristen på vatten som nationella säkerhetsfrågor. Mexiko har egentligen en sträng miljölagstiftning, men korruption, brist på pengar och lågt intresse för miljöfrågor hos befolkningen undergräver satsningarna. 

Klimatförändringarna ger minskad nederbörd och stigande temperaturer, vilket ökar vattenbristen och hotar att göra stora delar av jordbruksmarken obrukbar. Risken för häftiga skyfall och översvämningar ökar också. Orkaner som regelbundet drar in främst från Atlanten förekommer oftare och blir allt starkare.

Om våra källor