Mexiko – Utrikespolitik och försvar

Mexikos utrikespolitik domineras av förhållandet till USA. I övrigt betonade mexikanerna länge rätten till självbestämmande och höll hårt på principen om att inte blanda sig i andra länders angelägenheter. Under 2000-talet har internationellt samarbete fått större utrymme – men på senaste tiden har Mexikos relationer med flera latinamerikanska länder försämrats.

Relationerna har över lag varit goda med övriga Latinamerika. Men efter Andrés Manuel López Obradors tillträde som president 2018 har bilden blivit mer komplex. Förbindelserna med andra vänsterregeringar har förbättrats och relationerna med högerregeringar försämrats. López Obradors som sagt sig vilja återupprätta Mexikos roll som en diplomatisk ledare i Latinamerika har i stället lyckats hamna i diplomatiska tvister med flera länder.

När Bolivias president Evo Morales tvingades från makten i november 2019 var det Mexiko som först tog emot honom, och andra personer från hans regering. Likaså har Mexiko givit asyl åt personer som tillhör den ecuadorianske tidigare vänsterpresidenten Rafael Correas parti, och när Pedro Castillo avsattes i Peru 2022 erbjöds han en fristad (han greps dock innan han kunde lämna hemlandet).

Ideologiska motsättningar spelar tydligt in. Efter högerpopulisten Javier Mileis tillträde som Argentinas president i november 2023 har relationerna mellan länderna försämrats. Båda länders ledare är kända för eldfängd retorik och har ägnat sig åt att förolämpa och svartmåla varandra.

Mexiko har också hamnat i en allvarlig konflikt med Ecuador. Relationerna var redan ansträngda när Mexiko i april 2024 beviljade asyl för den ecuadorianske före detta vicepresidenten Jorge Glas. Denne hade sökt sin tillflykt till den mexikanska ambassaden i Quito flera månader tidigare, för att undgå en arresteringsorder (se Ecuador: Demokrati och rättigheter). Bara timmar efter beskedet om asyl stormade polisen ambassaden och grep Jorge Glas. Det fick Mexiko att bryta de diplomatiska förbindelserna med Quito som anklagades för en flagrant kränkning av folkrätten. Mexiko vände sig också till Internationella domstolen (ICJ) med en begäran om att Ecuador ”stängs av” från FN. Mexiko har fått starkt stöd i omvärlden i sin kritik mot Ecuadors agerande, som strider mot internationella normer. Men Ecuador har i sin tur också vänt sig till ICJ, med anklagelser om att Mexiko brutit mot internationell rätt genom att bevilja Jorge Glas asyl.

Vid sidan av sina uttalanden om läget i andra länder har López Obrador visat begränsat intresse för utrikespolitiken och han har sällan rest utomlands.

Nära USA

Beroendet av den mäktiga grannen i norr är stort. Fyra femtedelar av Mexikos export går till USA, när efterfrågan faller där slår det hårt mot den mexikanska ekonomin. Relationerna påverkas också av trafiken norrut av narkotika och migranter till den 300 mil långa, gemensamma gränsen. Förutom förhandlingar om vanlig handel och investeringar, förs ständiga diskussioner om den migrantströmmarna och smugglingen av narkotika till USA (se ävenBefolkning och språk samt Demokrati och rättigheter).

Mexiko har försökt förmå USA att låta fler mexikaner arbeta lagligt i grannlandet, medan USA å sin sida kräver effektivare åtgärder mot papperslösa invandrare. Hundratusentals människor korsar gränsen illegalt varje år, och hundratusentals skickas tillbaka över gränsen av amerikanska myndigheter. Hundratals omkommer årligen under försök att ta sig genom karga ökenlandskap i gränstrakterna.

Narkotikasmugglingen som är kopplad till utbredd våldsbrottslighet är en gemensam angelägenhet. Mexiko är det viktigaste transitlandet för kokainleveranser från Sydamerika till USA, och i Mexiko produceras cannabis, metamfetamin och heroin för marknaden i norr. USA kräver tuffa tag för att komma till rätta med smugglingen, medan Mexiko framhåller att den stora efterfrågan på narkotika i USA är en del av problemet, liksom det omfattande flödet av vapen över gränsen söderut.

Mur längs gränsen

Donald Trumps tillträde som president i USA 2017 innebar en kraftigt ökad osäkerhet i relationerna mellan länderna. Ett av Trumps huvudsakliga vallöften var att bygga en mur längs gränsen och få Mexiko att betala. Muren skulle enligt förespråkarna stänga ute mexikaner som Trump i grovt nedsättande ordalag kallat våldtäktsmän, knarkhandlare och jobbtjuvar. Vissa förstärkningar gjordes under Trumps tid av de barriärer som redan fanns längs gränsen, men USA kunde inte få Mexiko att stå för några kostnader.

Däremot fick Trump genom påtryckningar Mexiko att skärpa sin bevakning av gränserna och aktivt arbeta för att stänga ute centralamerikanska migranter som försöker ta sig till USA. Tonläget ändrades drastiskt när Joe Biden tillträdde som USA:s president 2021, men i realiteten har skillnaden inte blivit särskilt stor. När antalet migranter som sökte sig till gränsen ökade kraftigt blev resultatet i stället att amerikanska myndigheter började skicka tillbaka människor direkt till El Salvador, Guatemala och Honduras. Men samtidigt har flödet av migranter från helt andra delar av Latinamerika – och övriga världen – ökat kraftigt.

Strävan att hålla sig neutralt blev tydlig efter den ryska invasionen av Ukraina i februari 2022, då president Andrés Manuel López Obrador avfärdade alla tankar på att Mexiko skulle införa sanktioner mot Ryssland, som USA, EU och övriga väststater gjort. Mexiko vill upprätthålla goda relationer med ”alla regeringar”, sade presidenten som också kritiserade censur av ryska medier. Flera ryska storföretag är aktiva i Mexiko, som energijätten Lukoil och flygbolaget Aeroflot.

Regionalt samarbete

Mexiko deltar i regionala initiativ som rör handel och ekonomisk utveckling, kamp mot organiserad brottslighet och narkotikasmuggling, samt migration och mänskliga rättigheter.

I mitten av 1980-talet bildade Mexiko tillsammans med Colombia, Venezuela och Panama den så kallade Contadoragruppen, som arbetade för fredliga lösningar på konflikter i Centralamerika. Ur Contadoragruppen uppstod Riogruppen, som kom att omfatta hela Latinamerika. Riogruppen gick i sin tur upp i Gemenskapen för latinamerikanska och karibiska stater (Celac) som formellt bildades 2011. Mexiko är även medlem av den allamerikanska organisationen OAS.

Mexiko var också med och grundade Stillahavsalliansen (Alianza del Pacífico) 2011, tillsammans med Chile, Peru och Colombia. Det är främst ett handelsblock men strävar också efter ökad integration även på andra plan. Till skillnad från många andra regionala initiativ har Stillahavsalliansen på kort tid tagit konkreta steg mot en gemensam marknad för varor, tjänster och personer. Alliansen undertecknade 2022 sitt första kollektiva frihandelsavtal med en extern part: Singapore.

Mexiko är ett av tre latinamerikanska länder som är medlemmar i Stillahavsländernas samarbetsorganisationApec, vars länder företräder mer än hälften av världsekonomin. 

Som första land i Latinamerika blev Mexiko 1994 medlem av OECD. Numera är också Chile, Colombia och Costa Rica medlemmar. Vidare är Mexiko ett av länderna i G20.

Inom FN har Mexiko engagerat sig inte minst när det gäller nedrustningsfrågor. Mexiko har också satsat på stärkta band med länder i Asien, Afrika och Mellanöstern. En lång rad handelsavtal har ingåtts sedan 1990-talet.

Försvar

Militären har ingen framträdande roll i politiken. Försvarsanslagen är låga och utrustningen tämligen omodern. Mexikos militära styrkor utgörs dels av yrkesmilitärer, dels av värnpliktiga som tas ut genom lottning och tjänstgör på deltid i ett år. För kvinnor är militärtjänst frivilligt.

Militären används ofta till uppgifter som normalt betraktas som polisiära – som bekämpning av narkotikakartellerna och annan organiserad brottslighet. För perioden 2018–2024 fanns en plan om att huvudansvaret för den interna säkerheten skulle övertas av en ny nationalgardesstyrka. Men i stället har militären närmast fått en breddad roll i säkerhetsarbetet.

Särskilt i fattiga delstater som Chiapas anklagas militären för grova övergrepp mot landsbygdsbefolkningen. 

Vid sidan av de reguljära försvarsstyrkorna på drygt 200 000 man uppgår militärpolis och halvmilitära styrkor till cirka 137 000 man och dessutom finns en reserv på drygt 80 000 man.

Om våra källor