Mexiko – Ekonomisk översikt

Det urgamla jordbrukslandet Mexiko hör fortfarande till världens främsta majs- och grönsaksodlare, men sedan början av 1900-talet har först oljeutvinningen och senare industrin fått allt större betydelse för ekonomin. Ändå utgör handel och tjänster, inklusive turismen, numera huvuddelen av bruttonationalprodukten.

Mexiko klassificeras av Världsbanken som ett övre medelinkomstland (se alla länder här) och räknades 2020 som världens 16:e största ekonomi. Den officiella ekonomin är i hög grad integrerad med omvärlden och inte minst med USA och Kanada, och präglas av högproduktiv tillverkning. Vid sidan finns dock också en betydande informell sektor som beräknas omfatta mellan en tredjedel och hälften av den totala ekonomiska aktiviteten. I den sektorn ryms allt från narkotikahandel till skoputsning och hushållstjänster. Över hälften av invånarna försörjer sig genom arbete utanför skattesystemet och en nästan lika stor del av befolkningen räknas som fattig.

De senaste årtiondena har Mexiko medvetet satsat på tillverkningsindustri, inte minst biltillverkning, för att minska sitt beroende av oljan. Mexiko har lyckats bättre med det än många andra oljeproducenter vilket har varit en fördel under de senaste årens vikande oljepriser.

Oljan minskar i betydelse

Det statliga oljebolaget Pemex (Petróleos Mexicanos) har länge varit en mjölkko för staten. Pemex är landets största företag, arbetsgivare och industriinvesterare. Företagets monopol på alla delar av oljeutvinningen skrevs in i författningen 1938 och har betraktats som närmast heligt för många mexikaner.

Men olja och gas som tidigare stod för en tredjedel av statens intäkter har de senaste åren snarare stått för en femtedel, och bara runt 5 procent av exporten. Trots starkt politiskt motstånd lyckades president Enrique Peña Nieto (2012–2018) få stöd för att öppna upp oljeindustrin för utländska investerare, om än bara till en del. Hans efterträdare, vänsterpresidenten Andres Manuel López Obrador, har gick till val på att riva upp den omstridda energireformen från 2014. Under hans regering har oljeauktioner för privata företag stoppats, och Pemex får inte längre ingå samriskprojekt med andra aktörer. IMF har uppmanat regeringen att ändra sin strategi och hejda återförstatligandet av energisektorn (se även Naturtillgångar, energi och miljö).

Mexiko är inte medlem av de oljeexporterande ländernas organisation Opec men har anpassat sig till dess strävan att genom produktionskvoter påverka oljepriset.

Nafta och nytt avtal

Frihandelsavtalet Nafta (North American Free Trade Agreement) som Mexiko slöt med USA och Kanada 1994 resulterade i ökad tillgång till marknaden i USA, men även ökad konkurrens. Nafta bidrog till en snabb ökning av exportorienterad industri i Mexiko, liksom till etableringen av sammansättningsfabriker, maquilas (eller maquiladoras), längs gränsen till USA. Maquilas undantags från bland annat tullar och drar nytta av att kunna anställa låglönearbetare med få rättigheter.

Efter Donald Trumps tillträde som president i USA 2017 blev Nafta föremål för omförhandlingar, eftersom Trump hävdade att avtalet missgynnade USA (se vidareUtrikespolitik och försvar). Förhandlingar om ett nytt handelsavtal inleddes och efter diverse turer fram och tillbaka mellan de tre länderna trädde ett nytt avtal i kraft i juli 2020. Det nya USA-Mexiko-Kanada-avtalet (USMCA), som till stor del liknar Nafta, går i Mexiko under namnet T-Mec (spanska för Avtalet Mexiko-USA-Kanada).

Andra frihandelsavtal

Vid sidan av Nafta/T-MEC har Mexiko tecknat ett tiotal frihandelsavtal med totalt runt 45 länder i tre världsdelar. Med EU finns ett avtal sedan 2000. Mexiko har ett av världens största nätverk av frihandelsavtal, och över 90 procent av handeln sker inom ramen för dem. 

Mexiko var också med när tolv länder runt Stilla havet 2016 undertecknade frihandelsavtalet TPP (Trans-Pacific Partnership). Ett syfte med avtalet var att skapa en motvikt mot Kinas dominans i Asien. I sin ursprungliga form skulle TPP ha omfattat 40 procent av världsekonomin, men det havererade innan det trätt i kraft då USA drog sig ur efter Trumps tillträde. De kvarvarande elva länderna beslutade dock att hålla fast vid avtalet. De står gemensamt för cirka 14 procent av världsekonomin och har en samlad befolkning på över 500 miljoner, vilket är mer än EU. Efter vissa justeringar skrev de i mars 2018 under TPP-11, eller CPTPP (Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Parthership). Avtalet innebär att tullar sänks mellan länderna och ska enligt förhoppningarna bidra till ökad tillväxt. CPTPP omfattar ekonomiska tungviktare som Japan, Kanada och Australien. Övriga latinamerikanska länder i CPTPP är Chile och Peru. 

Pengar från exilmexikaner 

Mexikaner som arbetar i USA ger ett viktigt bidrag till hemlandets ekonomi. Pengaförsändelserna beräknas 2015 ha gått om olja som största källa till utländsk valuta. Pengarna går ofta till fattiga familjer som därmed får det lite bättre ställt.  Remitteringarna, som försändelserna kallas, låg på cirka 3,8 procent av BNP 2020 vilket innebar en toppnotering. Ett rekord för enskild månad sattes i mars 2021, då en 30-procentig ökning noterades från månaden innan. Orsaken var att mexikaner i USA skickade hem pengar efter att ha tagit del av kontantbidrag i samband med coronapandemin. 

Mexiko försöker också öka sin utrikeshandel med andra länder för att inte vara alltför beroende av den amerikanska konjunkturen. Det ganska låga löneläget i Mexiko är en fördel när industrin söker nya marknader. Konkurrens har känts av från bland annat Kina, där lönerna varit ännu lägre, men nu har kostnaderna i Kina ökat och Mexiko är återigen intressant för produktion för marknaden i USA.

Ett problem som hämmar tillväxten är den låga skatteindrivningen. Skatteintäkterna ligger på cirka 17 procent av BNP vilket är hälften av genomsnittet i OECD. Tillväxten har sedan slutet av 1990-talet legat i snitt runt 2 procent. År 2019 hamnade tillväxten dock under noll, enligt den nationella statistikbyrån. Det var första gången sedan den globala finanskrisen tio år tidigare som tillväxten var negativ. Året därpå slog coronakrisen till och tillväxten landade på minus 8,5 procent – den kraftigaste tillbakagången sedan 1930-talet och den lägsta i Latinamerika. Men 2021 vände tillväxten uppåt och landade runt 5 procent, även om oroande tecken på en ny avmattning sågs mot slutet av året.

Om våra källor