Storbritannien – Utrikespolitik och försvar

Storbritannien är en utrikespolitisk och militär världsmakt i kraft av sitt permanenta medlemskap i FN:s säkerhetsråd, sina kärnvapen och sin ”särskilda relation” till USA. I Västeuropa kan bara Frankrike mäta sig militärt. Medlemskapet i EU var laddat och utträdet ur samarbetet 2020 blev komplicerat, inte minst vad gäller den känsliga Nordirlandsfrågan. Efter brexit hoppas regeringen på en ännu starkare roll på världsscenen.

Redan när Storbritannien 1973 gick med i EG (som senare blev EU) var landet en motvillig medlem. Den brittiska EU-politiken handlade ofta mer om hur man skulle undvika att lämna ifrån sig makt till Bryssel än att framhålla fördelarna med samarbetet. För britterna var det främst ett sätt att gynna handeln mellan medlemsländerna och de motsatte sig politisk integration.

Sedan de brittiska väljarna 2016 röstat för att lämna samarbetet rådde stor ovisshet kring hur det skulle gå till. Efter många turer lämnade Storbritannien EU den 31 januari 2020 och ingick ett nytt handelsavtal med unionen. 

En av de mest svårlösta frågorna, som fortsatt orsaka problem, gäller hur gränsen mellan Nordirland och EU-landet Irland ska fungera, vilket också har koppling till den brittiska provinsens omstridda status och styre (se Aktuell politik).

Efter brexit har Storbritannien också förhandlat om nya, egna handelsavtal med en rad länder utanför EU.

Storbritannien har också slutit avtal med Frankrike i syfte att minska strömmen av migranter över Engelska kanalen. (se Befolkning och språk och Kalendarium).

Passfrihet Storbritannien-Irland

Ända sedan 1920-talet råder passfrihet mellan Storbritannien och Irland. Det innebär också att irländare kan arbeta, studera, få bidrag och vård i Storbritannien. Avtalet tillåter också irländska medborgare att rösta i brittiska val och vice versa. Detta gäller även efter det att Storbritannien lämnade EU (se Kalendarium).

Relationen till USA och drömmen om en ny global roll

Den konservativa brittiska regeringen har förhoppningar om att Storbritannien genom att ha lämnat EU ska kunna stärka sin roll globalt, men det tycks vara lättare sagt än gjort. Det relativt starka inflytande som landet har haft efter andra världskriget har bland annat haft sin grund i den särskilda relationen till USA. Men den är inte så stark som den brittiska regeringen har önskat och bygger i hög grad på militärt och säkerhetspolitiskt samarbete.

En del uttalanden som Donald Trump gjorde när han var USA:s president 2017–2021 fick många brittiska bedömare att ifrågasätta om den särskilda relationen skulle överleva. Det handlade bland annat om USA:s beslut att ensidigt lämna kärnenergiavtalet med Iran (se nedan).

Sedan Boris Johnson 2019 tagit över som premiärminister förbättrades relationerna. Trump var positiv till britternas utträde ur EU, som han såg som en konkurrent på handelsområdet. 2020 inleddes samtal om ett frihandelsavtal mellan Storbritannien och USA. Britterna ville bland annat öka exporten av jordbruksprodukter till USA och försöka få lägre tullavgifter för en rad varor. USA hoppades kunna sälja fler varor som produceras enligt amerikanska regler till Storbritannien samt få tillgång till den brittiska marknaden förhälsovård och läkemedel, vilket är en känslig sak för britterna.

Under president Joe Biden har USA inte gjort någon hemlighet av att man helst hade sett att Storbritannien hade stannat kvar i EU. Biden har också tryckt på för att regeringen i London ska göra allt den kan för att bevara freden i Nordirland. Samtidigt valde USA 2021 att utan förvarning till britterna ta hem sina soldater från Afghanistan (se nedan).

Säkerhetspakten Aukus, som Storbritannien slöt med USA och Australien i samma år, var ett visst plåster på såren. Pakten beskrivs som det mest omfattande försvarssamarbetet mellan länderna sedan andra världskriget och anses vara riktat mot Kina, även om det inte uttalas öppet. I mars 2023 presenterade de tre ländernas ledare sin plan på att USA ska sälja fem atomkraftdrivna ubåtar till Australien och att Storbritannien och Australien sedan ska bygga en ny modell med både amerikansk och brittisk teknik.

Kina

Samtidigt som Storbritannien ansträngde sig för att förbättra sina kontakter med Kina och öka handelsutbytet mellan länderna beslöt man 2020, efter påtryckningar från USA, att den kinesiska telekomjätten Huaweis tekniska utrustning från och med 2027 inte får användas i det brittiska 5G-nätet (se Kalendarium).

Sedan Rishi Sunak tillträtt som premiärminister 2022 gjorde han en markering mot regeringen i Peking om att de ekonomiska kontakterna mellan länderna inte skulle vara lika nära som tidigare, då förhoppningen var att ökat ekonomiskt samarbete skulle leda till politiska och sociala reformer i Kina.

Storbritannien reagerade ilsket sommaren 2023 när myndigheterna i Hongkong satte ett pris på åtta landsflyktiga demokratiaktivisters huvuden och Kina anklagade London för att härbärgera flyktingar undan rättvisan. Relationen har också surnat sedan Storbritannien krävt att Kina stänger vad man påstår är rena polissstationer på brittisk mark som spionerar på exilkineser. Peking avfärdar anklagelsen.

Kosovo, Afghanistan och Irak

Åren 1997–2010 förde den dåvarande Labourregeringen en aktiv utrikespolitisk roll, ofta i samarbete med USA. Premiärministern Tony Blair ville att landet skulle fungera som en förbindelselänk mellan USA och EU. Efterhand kritiserades han alltmer på hemmaplan för att stå för nära USA.

Under Kosovokrisen 1999 höll amerikaner och britter hög profil i försvarsalliansen Natos luftkrig mot Jugoslavien. Efter terrorattentaten mot USA 2001 var det bara Storbritannien som i större omfattning deltog vid USA:s sida i de militära angreppen mot Afghanistan.

I början av 00-talet handlade utrikespolitiken mycket om Irak och huruvida regimen där hade massförstörelsevapen. Tillsammans med USA beslöt Storbritannien att invadera Irak 2003, trots att många britter motsatte sig kriget (se Modern historia) och trots att det inte hade fått klartecken i FN:s säkerhetsråd. De brittiska trupperna stannade kvar i södra Irak till 2009 för att administrera återuppbyggnaden och garantera säkerheten där. Inga massförstörelsevapen hittades efter regimens fall. I Storbritannien fördes en hård debatt om huruvida hotet från Irak hade överdrivits för att motivera ett anfall.

2005 skickade Storbritannien trupper till den Natoledda operationen i Afghanistan, där bland annat även Sverige deltog. Från 2006 drogs brittiska soldater in i strider med talibaner och andra väpnade grupper i provinsen Helmand. Som mest fanns det 9 000 brittiska soldater i Afghanistan. Insatsen där var inte lika politiskt känslig som den i Irak, eftersom uppdraget hade mandat från FN. 2014 avslutade Nato formellt sin insats i landet. Kvar blev omkring 1 000 man för att utbilda de afghanska regeringstrupperna.

Samtliga brittiska militärer drogs tillbaka från Afghanistan 2021, sedan USA beslutat att ta hem sina soldater och det ansågs för riskfyllt att ha militära styrkor kvar i landet. Läget spetsades till i augusti 2021, då talibanerna tog över makten medan de utländska trupperna lämnade landet. Storbritannien evakuerade under kaotiska förhållanden såväl britter som afghaner som hade arbetat för dem (se Kalendarium). Den brittiska regeringen fick skarp kritik för att den inte hade varit bättre förberedd och passivt hade följt USA:s linje.

I juli 2023 bekräftades att åklagare i Storbritannien utreder brittiska soldater för krigsförbrytelser i Afghanistan under åren 2010–2013. Bland annat rör utredningarna misstankar om att civila har dödats.

Libyen och Syrien

Irakkriget och dess efterspel har skapat starkt motstånd i Storbritannien mot att ge sig in nya militära operationer i konfliktområden. Men 2011 var Storbritannien pådrivande när FN:s säkerhetsråd beslutade att det skulle upprättas en flygförbudszon i Libyen för att skydda civilbefolkningen. I den Natoledda insatsen spelade USA, Storbritannien och Frankrike ledande roller, men flera andra länder deltog, bland dem Sverige med spanande Gripenplan.

När den dåvarande premiärministern David Cameron 2013 förespråkade att brittisk militär skulle sättas in mot den syriska regimen, som använt kemiska vapen mot rebellfästen, röstade underhuset nej. Efter Islamiska statens (IS) våldsamma framfart i Irak och Syrien godkände kammaren dock brittiska flygräder mot den extrema gruppen under 2014 och 2015. 2018, efter nya anklagelser om att kemiska vapen använts, bombade Storbritannien, USA och Frankrike anläggningar där den syriska regimen uppgavs tillverka sådana vapen.

Spänd kontakt till Iran

Förhållandet mellan Storbritannien och Iran har periodvis varit spänt ända sedan 1800-talet. På senare år har det från brittisk sida främst handlat om oro för att Iran försöker skaffa sig kärnvapen.

I samband med ett genombrott 2015 i förhandlingarna om det iranska kärnteknikprogrammet, och avtalet JCPOA kunde slutas mellan Iran och omvärlden (se Iran: Utrikespolitik och försvar), förbättrades kontakterna mellan länderna. Storbritannien beklagade, tillsammans med Frankrike och Tyskland, USA:s beslut att 2018 dra sig ur kärnenergiavtalet. Länderna slog samtidigt fast att det fortfarande var viktigt för den gemensamma säkerheten. 2020 markerade emellertid de tre västeuropeiska länderna mot Iran som man ansåg inte höll sin del av avtalet.

2022 och 2023 skärpte Storbritannien sina sanktioner mot Iran. Skälet var brutalitet mot demokratiprotester, underminerande av fred i Mellanöstern och på andra håll (iranska drönare har använts av Ryssland mot Ukraina), samt mord- och kidnappningshot mot regimkritiker som befinner sig i Storbritannien.

I april 2024 hjälpte Storbritannien Israel att försvara sig mot den stora iranska attacken med drönare och robotar mot den judiska staten (se nedan).

Israel-Palestina

Storbritannien har goda relationer med Israel, även om de har varierat genom åren och britterna har behövt gå en del balansgång för att även ha bra förbindelser med flera allierade arabländer. 2020 ingick Storbritannien ett avtal om militärt samarbete med Israel.

Sedan den militanta palestinska rörelsen Hamas gått till stort anfall mot Israel i oktober 2023 och dödat många civila uttalade regeringen i London tydligt stöd för israelerna. Sunak reste också, liksom USA:s president Joe Biden, snabbt till Israel för att visa solidaritet med den judiska staten. Tillsammans med USA, Frankrike, Tyskland och Italien lovade Storbritannien att hjälpa Israel att försvara sig och britterna sände två örlogsfartyg och ett spaningsflygplan till östra Medelhavet.

De fem länderna sade sig också erkänna legitima anspråk från palestinierna, men inte från Hamas, som London i likhet med regeringar i andra västländer ser som en terroristorganisation.

Som en följd av kriget började de Iranstödda huthirebellerne i Jemen beskjuta fartyg på Röda havet både med och utan koppling till Israel. Huthierna uttryckte stöd för Hamas. USA samlade därför en säkerhetsallians med bland annat Storbritannien för att skydda den viktiga transportleden. Kort därpå genomförde de anfall mot huthirebellerna.

Storbritannien var också ett av de länder, utöver USA, Frankrike och Jordanien, som i april 2024 försvarade Israel när Iran gick till angrepp med hundratals drönare och robotar, ett svar på den sannolikt israeliska bombningen vid det iranska konsulatet i Damaskus två veckor tidigare.

Argentina och Falklandsöarna

Argentinska krav på de brittiska Falklandsöarna i södra Atlanten har skapat spänningar mellan Storbritannien och Argentina. När argentinska trupper 1982 invaderade öarna ledde det till ett krig mellan länderna som vanns av britterna (se Modern historia).

2013 hölls en folkomröstning där 99,8 procent av invånarna röstade för att Falklandsöarna skulle förbli brittiska. Efter en tids normalisering höjdes tonen då president Alberto Fernández i ett tal i FN 2020 vidhöll att öarna är ockuperade av Storbritannien. 2022 fick han stöd av Kina i sin uppfattning och uppmanade britterna att förhandla om ögruppens status.

Ryssland och Ukraina

Giftmordet på den avhoppade ryske underrättelseagenten Aleksandr Litvinenko i London 2006, liksom giftmordförsöket på den ryske dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter 2018 i Salisbury, ledde till spänningar i förhållandet till Ryssland (se Kalendarium). Regeringen i London anklagade Moskva för att ligga bakom attentaten. Rysslands ockupation av Krimhalvön 2014 och intåg i regionen Donbas i Ukraina, bidrog också starkt till försämrade relationer.

Storbritannien har sedan dess utbildat ukrainsk militär och gradvis, tillsammans med andra västländer, skärpt sanktionerna mot Ryssland. Senast skärptes de vid G7-toppmötet i Hiroshima i maj 2023. Då meddelade Sunak att britterna utökar sanktionerna till att omfatta diamanter, en rad metaller, samt ytterligare 88 personer med band till president Putins regim.

Den brittiska regeringen har hållit hög profil under krisen, delvis som ett sätt att visa att landet fortfarande spelar en viktig roll globalt efter brexit och kunna visa enad front med USA efter det som hände i Afghanistan 2021 (se ovan). Sunaks första utlandsresa som premiärminister gick till Ukraina hösten 2022.

Storbritannien har sänt kraftfulla vapen till Ukraina, däribland stridsvagnar och långdistansrobotar, vilket man var första land att leverera. President Volovymyr Zelenskyj har också länge lobbat för att britterna ska bidra med stridsflyg. I maj 2023 lovade Sunak att tillsammans med Nederländerna försöka bilda en allians som ska tillmötesgå Kievs önskemål om planen. Tills vidare utlovas utbildning av ukrainska piloter i att flyga F-16-plan sedan USA godkänt upplägget. Det öppnar möjligheten för USA:s allierade, dock inte för USA självt, att med tiden leverera de USA-tillverkade stridsflygplanen till Kiev. De egna bristerna när det gäller försvarsutrustning sätter också en gräns för hur mycket militär hjälp Storbritannien kan ge. Ryssland anser att F-16-plan skulle innebära en upptrappning och att de väcker frågan om Natos inblandning i kriget.

Händelseutvecklingen ledde också till ökad uppmärksamhet på att ryska oligarker, varav en del har nära band till Rysslands president Vladimir Putin, har tvättat svarta pengar genom att bland annat investera i fastigheter i London. De som gör stora investeringar i Storbritannien har också sedan 1994 kunnat beviljas särskilda visum för fem år och därefter brittiskt medborgarskap.

FN och Samväldet

Storbritannien är en stormakt i Förenta nationerna. Eftersom Storbritannien var en av segrarmakterna i andra världskriget är landet en av de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd som därmed har rätt att blockera (lägga in sitt veto mot) rådets beslut.

Många av Storbritanniens tidigare kolonier ingår i Samväldet. Syftet med organisationen, som samlar 56 länder, är att upprätthålla en kulturell och social värdegemenskap. Samväldet har även betydelse för att kanalisera bistånd från rika till fattiga länder inom organisationen. Det utövar dessutom påtryckningar för att förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna i medlemsländerna.

Försvar

Det kalla krigets slut 1989/1990 ledde till kraftiga neddragningar av försvaret. På senare år har de dock ökat. När regeringen presenterade en ny försvarsstrategi 2021 aviserades satsningar på den brittiska försvarsindustrin, en särskild styrka mot cyberhot, samt ett nytt centrum för artificiell intelligens. Premiärminister Boris Johnson utlovade upp till 100 000 nya arbetstillfällen inom försvarssektorn och 16,5 miljarder pund extra till försvaret fram till 2025. Ett syfte med satsningen var att stärka Storbritanniens position i världen.

I mars 2023 presenterade premiärminister Rishi Sunak en förstärkning av försvaret värd 5 miljarder pund, som ett led i ambitionerna att möta hot från Ryssland och Kina. Pengarna är bland annat avsedda för inköp av ammunition, förstärkt underrättelsearbete och finansiering av Aukus (se ovan), ubåtssamarbetet med USA och Australien. På sikt ska försvarsanslagens andel av BNP höjas till 2,5 procent.

Storbritannien har ett eget kärnvapenprogram, Trident. Landet har fyra kärnvapenbestyckade ubåtar som ska ersättas med nya fram till 2025. I försvarsstrategin från 2021 höjdes den övre gränsen för hur många kärnvapenstridsspetsar Storbritannien får ha, från 180 till 260. Det väckte frågor om huruvida landet lever upp till sina åtaganden i ickespridningsavtalet (NPT). Beslutet motiverades med den upprustning som Ryssland och andra länder har gjort på senare år.

Bistånd

Storbritanniens bistånd utgjorde fram till coronapandemin 0,7 procent av landets bruttonationalinkomst (BNI) och tangerade därmed FN:s mål om vad världens rika länder väntas bidra med i det avseendet. Under pandemin sänktes dock biståndet till 0,5 procent på grund av andra extraordinära utgifter som uppstod. Avsikten var att återgå till 0,7 procent, men inför budgetåret 2024/2025 aviserade regeringen att den lägre nivån ska kvarstå flera år framåt till dess att man anser sig ha råd att höja den.

Om våra källor