Storbritannien – Demokrati och rättigheter

Storbritannien är en demokrati med månghundraåriga rötter. Det första parlamentet bildades redan på 1200-talet och dagens parlamentariska system grundlades på 1600-talet. Det finns ett starkt skydd för politiska och medborgerliga rättigheter, som i de flesta fall respekteras. Människorättsorganisationer har dock riktat kritik mot att myndigheterna fått allt större befogenheter att övervaka invånarna. Press- och yttrandefrihet råder.

Politiska val genomförs enligt demokratiska spelregler och medborgarna kan fritt bilda politiska partier. En majoritet av britterna röstade 2016 för att lämna EU, brexit, något som inneburit påfrestningar för det politiska systemet och skapat osäkerhet om vilka regelverk som ska gälla. Situationen i Nordirland ingav särskild oro, då provinsen saknade en fungerande regering från början av 2017 till i januari 2020, och att det 2021 fanns en risk att den skulle falla på nytt (se På väg mot fred). 

Ett lagförslag som bland annat ska ge polisen i England och Wales större befogenheter att ingripa mot fredliga gatuprotester har väckt skarp kritik. Kritikerna anser att lagförslaget, om det antas, kommer att inskränka demonstrationsfriheten och ge polisen för stor makt. Överhuset har dock haft invändningar mot viktiga delar av lagen. 

De senaste åren har antalet anmälningar av hatbrott riktade mot invandrare och muslimer ökat (se Befolkning och språk). Efter folkomröstningen har det framkommit att organisationer som verkade för brittiskt EU-utträde tog emot mer pengar än tillåtet under valkampanjen (se Kalendarium). Misstankar finns också om att Ryssland blandade sig i valrörelsen bland annat genom inlägg i sociala medier och genom ekonomiska bidrag till organisationen Vote.Leave.

Kvinnor är underrepresenterade i beslutsfattande positioner, både inom näringslivet och inom politiken. Efter valet 2019 var 34 procent av ledamöterna i det brittiska underhuset kvinnor. Det råder dock stora skillnader mellan partierna, 2019 var drygt 51 procent av Labourledamöterna kvinnor, för Skotska nationalistpartiet (SNP) var siffran 50 procent, medan bara knappt 24 procent av Konservativa partiets ledamöter var kvinnor. Antalet kvinnor i politiken varierar också i olika delar av landet. I de delar av norra England som röstade konservativt var 80 procent av ledamöterna män, följt av Nordirland med 78 procent. I London var könsbalansen i stort sett jämn.

I överhuset var andelen kvinnor lägre: 26 procent i mars 2019.

I de regionala parlamenten är andelen kvinnor högre, 45 procent i det skotska parlamentet och 43 procent i det walesiska parlamentet efter valet i maj 2021, medan andelen är betydligt lägre i Nordirland: 30 procent i valet 2017, 2022 ökade den till drygt 34 procent.

I valet 2019 ökade antalet ledamöter från etniska minoriteter i det brittiska underhuset från 52 till 65. Minst 50 ledamöter är hbtq-personer.

Parlamentsledamöter måste redovisa hur stora inkomster och andra ekonomiska tillgångar de har. Dessa uppgifter är tillgängliga för allmänheten.

En politisk affär som underblåst politikerföraktet i landet var avslöjanden 2009 om hur ett stort antal parlamentsledamöter från de tre stora partierna begärt och fått kostnadsersättningar för. Uppgifterna hade läckt ut till tidningen Daily Telegraph och även om många av ledamöterna inte hade brutit mot några regler stack det i ögonen att de hade försökt att få ut så mycket de kunde upp till maxgränsen på drygt 24 000 pund. Det handlade om allt från renovering av bostäder, byggande av swimmingpooler, inköp av glödlampor eller försök att slippa betala hela sin kommunalskatt. 

Det är mot bakgrund mot den som senare affärer där parlamentsledamöter kunnat använda sin position för att tjäna pengar väckt stor upprördhet, även om de formellt inte har brutit mot några regler.

Storbritannien låg 2020, tillsammans med Australien, Kanada och Hongkong, på plats 11 av 180 länder på Transparency Internationals lista med världens länder rankade efter korruptionsnivåer (för lista se här). På senare år har Storbritannien fått kritik för att inte mer kraftfullt ha agerat mot företag och individer som försökt att undkomma skatt via så kallade skatteparadis.

Ett annat uppmärksammat problem handlar om att utländska medborgare ägnar sig åt penningtvätt via köp av lyxbostäder i framför allt London.

Yttrandefrihet och medier

Den brittiska pressen präglas av stor frispråkighet. Dess frihet begränsas dock av strikta lagar kring till exempel förtal och brott mot sekretess. Medierna får till exempel inte publicera uppgifter som kan påverka rättsliga processer. Det finns lagar som förbjuder publicering av hemligt material som kan hota nationella intressen.

Storbritannien rankades som nummer 24 i Reportrar utan gränsers (RUG) rankning över pressfriheten i 180 länder 2022 (för lista, se här).

2010 låg Storbritannien på plats 19, men halkade efter det ner på listan. Det berodde i hög grad på en ny lag från 2016, Investigatory Powers Act, som innebär att polisen och säkerhetstjänsten utan att någon juridisk prövning görs, eller att den som berör förvarnas, kan övervaka allas, även journalisters, kommunikation via datorer och telefoner (se nedan).

I augusti 2018 greps två journalister i Nordirland, Trevor Birney och Barry McCaffrey, och polisen tog deras utredningsmaterial I beslag. De anklagades för att ha spridit hemligstämplade uppgifter från polisombudsmannen i Nordirland om hur den dåvarande poliskåren RUC skötte utredningen av morden på sex katoliker i Loughinisland 1994. Brottsundersökningen mot journalisterna väckte skarp kritik från pressfrihetsorganisationer, och i juni 2019 lades den ned.

2019 dödades en journalist Lyra McKee i Nordirland i samband med att hon bevakade ett upplopp i Derry/Londonderry.

Reportrar utan gränser har också pekat på att Wikileaks Julian Assange fick ett hårt straff, 50 veckor, för att ha brutit mot borgensregler, då han tog sin tillflykt till Ecuadors ambassad 2012 för att inte riskera att utlämnas till USA. Han blev kvar på ambassaden till i april 2019, då Ecuador hävde hans politiska asyl. I början av 2021 beslöt en domare att han inte kunde utlämnas till USA på grund av psykisk ohälsa (se Kalendarium). Nils Melzer, FN:s särskilda sändebud för tortyr, har uttryckt oro för Assanges hälsa. I slutet av 2021 kommer Högre rätten (High Court) dock fram att det inte finns några hinder för en utvisning (se Kalendarium).

2011 avslöjades att tidningar hade hackat sig in i och avlyssnat ett stort antal privatpersoners telefoner. Regeringen tillsatte en utredning som året efter rekommenderade att nya lagar skulle stiftas för att hantera pressetiska frågor samt att ett nytt oberoende organ skulle skapas med rätt att bötfälla dem som bröt mot reglerna. Det blev ingen ny lagstiftning, utan ett kungligt fördrag som lade ut riktlinjerna, och det skulle vara frivilligt att ansluta sig till den nya pressnämnden. Större delen av pressen valde dock att bilda en egen pressetisk organisation IPSO. Den har dock fått kritik för att vara tandlös, och en konkurrerande grupp, Impress, grundades 2016. Det som sänds i etermedier eller publiceras i sociala medier granskas av ett annat organ: Ofcom.

Enligt lag ska medier som inte tillhör någon pressetisk organisation betala rättegångskostnader för motparten även i de fall man vinner ett mål som hanterar fall som rör medier. Regeringen har lovat att dra tillbaka lagen med det har ännu inte skett.

Den konservativa regeringen har också kritiserats för att man svartlistat vissa journalister bland annat efter att de har begärt ut viss offentlig information. Regeringen förnekar att det ligger något i anklagelserna.

Publicservicebolaget BBC har en stark ställning bland den brittiska allmänheten, även om det också har riktats allt mer kritik mot bolagets rapportering. Det finns också en oro för att regeringen ska minska anslagen till BBC och försvaga dagens krav på opartiskhet i mediebolagets rapportering. Verksamheten finansieras via ett licenssystem. I början av 2022 frystes licensen, som då uppgick till 159 pund om året, under två år. Fram till 2027 skulle licensavgiften bara kunna höjas i takt med inflationen. Det betydde att BBC skulle tvingas att genomföra hårda besparingar. Beslutet motiverades med allmänt hårdare ekonomiska villkor, men kritiker menade att åtstramningarna skedde av ideologiska skäl.

Dagstidningarna ägs i hög grad av ett antal stora medieföretag, inte minst det amerikanska News Corporation som ägs av Rupert Murdoch. För att förhindra uppkomsten av monopol finns en regel om att ett medieföretag måste ha regeringens tillstånd för att förvärva en tidning som utkommer i fler än en halv miljon exemplar. Lagar styr även hur stor del av ett radio- och TV-bolag som en tidningskoncern kan äga.

Ingen av de stora tidningskoncernerna har någon direkt koppling till ett politiskt parti. Mediemagnater som Rupert Murdoch, som bland annat äger landets största tidning Sun, har dock ett stort politiskt inflytande.

Rättssäkerhet

Brittiska domstolar är oberoende (läs om hur rättssystemet är uppbyggt i Politiskt system) och myndigheterna rättar sig efter deras beslut. Landet hamnar högt upp i olika index som rankar rättssäkerheten. Rättsreformer som genomfördes 2013 har dock lett till att tillgången till rättshjälp har begränsats, vilket lett till att personer utan egna tillgångar inte alltid får det juridiska stöd de behöver. Det handlar oftast om fall som rör migration eller familjerätt.

I England, Wales och Nordirland kan barn ställas inför rätta från tio års ålder. I Skottland höjdes straffbarhetsåldern i maj 2019 från åtta år till tolv år.

Dödsstraffet avskaffades helt 1998. Brittisk lag förbjuder också tortyr, förnedrande bestraffning och omotiverade frihetsberövanden av brottsmisstänkta.

Storbritannien ratificerade 1953 Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen). Landet är därmed ”medlem” av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR, ofta bara kallad för Europadomstolen) som är Europarådets instans för att granska eventuella brott mot Europakonventionen. 1998 antogs Human Rights Act där Europakonventionen infogades i brittisk lagstiftning. 

En del konservativa politiker förespråkar att Storbritannien ska lämna domstolen och ersätta Europakonventionen med en egen rättighetsförklaring (Bill of Rights). Skrivningar i handels- och samarbetsavtalet med EU, där mänskliga rättigheter betonas, gör det dock svårt för Storbritannien att dra sig ut helt.  I maj 2022, i det så kallade drottningens tal, såg det dock ut som att regeringen förberedde sig att gå vidare med en egen rättighetsförklaring. I ett lagförslag som lades fram i slutet av året innan föreslogs ändringar som skulle innebära att det brittiska rättsväsendet skulle få sista ordet inom vissa områden. Om det går igenom ska det också gå attutvisa brottsdömda även om de har barn i Storbritannien. Läs mer om lagförslaget här: Human Rights Act: UK government unveils reform proposals.

Europadomstolen kritiserade 2005 Storbritannien för att fångar inte har rätt att rösta i politiska val. 2017 slöt den brittiska regeringen och domstolen en uppgörelse som innebär att ett litet antal fångar som har rätt att lämna fängelset för en kortare period  får rösta (personer som har belagts med fotboja har även tidigare haft kvar sin rösträtt). Samtidigt fick parlamenten i Skottland och Wales rätt att själva avgöra vilka regler som ska gälla i deras landsdelar.  I Skottland harfångar som dömts till högst tolv månaders fängelse numera rätt att rösta i lokala och regionala val. I Wales fanns 2019 ett förslag med en gräns på fyra års fängelse, men lagstiftningsprocessen stannade av på grund av coronapandemin.

En annan känslig fråga är att asylsökande och migranter kan hållas i förvar på obestämd tid. Kritik har bland annat riktats mot att inte tillräckligt mycket görs för att skydda särskilt sårbara personer och att även barn hålls i förvaren, och mot de usla förhållanden som råder där.  

Driften av en del fängelser i England och Wales har lagts ut på privata bolag. 2021 drevs 13 av 117 fängelser, ungdomsanstalter med flera av privatägda företag. Efter rapporter om missförhållanden har myndigheterna, åtminstone tillfälligt, återtagit driften av en del anstalter. Det har också kommit rapporter om att det förekommer mer våld i de privata fängelserna än i de statliga. 

Terrorhot och lagstiftning mot terrorism

Storbritannien har genom åren utsatts för en rad terrorattacker. Länge kom det främsta hotet från Irländska republikanska armén (IRA) som genomförde en rad attentat framför allt i Nordirland, men också på det brittiska fastlandet. På senare år har hotet främst kommit från islamistiska grupper som också utfört flera terrordåd. 2005 dödades ett 50-tal människor i samordnade attentat i Londons kollektivtrafik. Flera attentat har genomförts senare, bland annat i Manchester i maj 2017 där 22 människor dödades i maj, och ett några veckor senare i London, där sju dödsoffer krävdes. Brittisk polis och underrättelsetjänst säger sig också ha upptäckt och stoppat en rad planerade attentat.

Sedan 1998 har lagstiftningen mot terrorism stegvis skärpts. I flera fall gav dock laglorderna i överhuset regeringen bakläxa på de nya lagarna, bland annat genom att säga nej till att brittiska domstolar skulle få använda sig av bevis som kommit fram vid tortyr av fångar i andra länder.

Terrorism Act 2000 innebar bland annat att det blev straffbart att framföra hot om terrordåd. Efter terrorattentaten mot USA 2001 blev det möjligt att hålla terrormisstänkta utländska medborgare i förvar på obestämd tid utan att åtal väckts. Lagen gällde personer som inte kunde utvisas till sina hemländer för att de riskerade dödsstraff eller att utsättas för tortyr. Eftersom lagtexten gjorde skillnad på brittiska medborgare och andra stred den, enligt laglorderna, mot Europakonventionen. 2005 antogs en ny lag som även omfattar brittiska medborgare. Den gäller fall där man, enligt regeringen, inte kan väcka åtal utan att röja hemligt underrättelsematerial. De berörda personerna kan då sättas i en form av husarrest.

2006 blev det förbjudet att uppmuntra och ”förhärliga” terrorism, att medverka i utbildning av terrorister och att tillverka eller inneha material som kan användas i ett terrordåd. Storbritannien har numera slutit bilaterala avtal med flera länder, bland annat Jordanien, som gör att terrormisstänkta kan utvisas dit då man fått garantier om att inte kommer att utsättas för tortyr. Detta har kritiserats av parlamentsledamöter från samtliga partier, högt uppsatta domare och människorättsorganisationer.

En lag från 2016 ger myndigheterna rätt att beslagta pass som tillhör britter och utländska medborgare om de misstänks vara på väg att resa utomlands för att delta i terroristrelaterade aktiviteter. Personer kan också tvingas att bosätta sig i en annan del av landet och deras rörelsefrihet kan begränsas. Enligt British Nationality Act 198 kan till exempel den som lämnar oriktiga uppgifter bli fråntagen sitt medborgarskap (läs mer om medborgarskapsfrågan här).

2013 avslöjades hur signalspaningsmyndigheten GCHQ och amerikanska NSA massövervakat medborgarna via internet och mobiltelefoner. Avslöjandena utlöste en intensiv debatt om var gränsen går mellan medborgarnas rätt till privatliv och säkerhetstjänsternas behov av att skaffa sig den information de behöver för att effektivt bekämpa terrorism. Enligt Investigatory Powers Act, som trädde i kraft i november 2016 ska tele- och telekombolag i tolv månader lagra uppgifter om vilka webbsidor medborgarna besökt, polisen, säkerhetstjänsterna och andra myndigheter får för första gången rätt att hacka sig in eller på andra sätt avlyssna kommunikation via datorer och telefoner. Lagen har fått bakläxa från både Europadomstolen och brittiska domstolar, bland annat för att den tillåter massavlyssning av medborgare utan att det finns misstankar om brott och utan att insyn från något oberoende organ. Den har därefter delvis skrivits om.

2019 trädde en ny lag i kraft som gör det straffbart att ta del av terrorrelaterat material på nätet (det kan ge upp till 15 års fängelse) något som bland annat Index on censorship, en organisation som värnar yttrandefriheten, menar kan skada pressfriheten och allmänhetens rätt till information.

Hösten 2021 bedömde underrättelsetjänsten MI5 terrorhotet mot Storbritannien var betydande och att internationella terrorister, främst islamistiska grupper, då utgjorde ett ”allvarligt” hot mot landet. På sin hemsida betonade MI5 att det största terrorhotet kom från personer som är bosatta i Storbritannien samt att flera tusen personer i landet stödjer extremistiska rörelser. Ett särskilt hot anses komma från vissa personer som har lämnat Storbritannien för att slåss med jihadistgrupper i Syrien och Irak och sedan återvänt till hemlandet. Ett ökande hot kommer från individer som planerar attentat med enkla metoder och utan att ha direkta kopplingar till terroristorganisationer.

Terrorhotet kommer också från republikanska grupper i Nordirland även om de inte anses vara starka nog för att genomföra en våldskampanj av det slag IRA gjorde på 1970- och 1980-talen. Många av dem är även inblandade i kriminalitet.

En rad organisationer har förbjudits på grund av terroristkopplingar, de flesta av dem islamistiska grupperingar, men också ett antal nordirländska våldsgrupper och den nynazistiska organisationen National Action.

Om våra källor

127302

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågor som påverkar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

108414

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som förändrar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

Varukorg

Totalt 0