Storbritannien – Demokrati och rättigheter

Storbritannien är en demokrati med månghundraåriga rötter. Det första parlamentet bildades redan på 1200-talet och dagens parlamentariska system grundlades på 1600-talet. Det finns ett starkt skydd för politiska och medborgerliga rättigheter som i de flesta fall respekteras. Människorättsorganisationer har dock riktat kritik mot att myndigheterna fått allt större befogenheter att övervaka invånarna. Press- och yttrandefrihet råder.

Politiska val genomförs enligt demokratiska spelregler och medborgarna kan fritt bilda politiska partier. En majoritet av britterna röstade 2016 för att lämna EU. Skilsmässan, som ägde rum 2020, har inneburit påfrestningar för det politiska systemet och skapat osäkerhet om vilka regler som ska gälla fastän det finns ett avtal mellan Storbritannien och EU. Regelverket vad gäller Nordirlands relation till Storbritannien och EU-landet Irland är omstritt (se Aktuell politik).

En lag från 2022 som ger polisen i England och Wales större befogenheter att ingripa mot fredliga gatuprotester har väckt skarp kritik.

På tankesmedjan Economist Intelligence Units globala årliga demokratirankning för 2023 hamnar Storbritannien liksom året före på 18:e plats, en ganska normal västeuropeisk nivå och efter toppskiktet, där bland andra de nordiska länderna ingår.

De senaste åren har antalet anmälningar av hatbrott mot invandrare och muslimer ökat (se Befolkning och språk). Efter folkomröstningen 2016 har det framkommit att organisationer som verkade för brittiskt EU-utträde tog emot mer pengar än tillåtet under sina valkampanjer (se Kalendarium). Misstankar finns också om att Ryssland blandade sig i valrörelsen inför brexitomröstningen.

Kvinnor är underrepresenterade i beslutsfattande positioner, både inom näringslivet och inom politiken. Storbritannien har haft tre kvinnliga premiärministrar: Margaret Thatcher (1979–1990), Theresa May (2016–2019) och Liz Truss (2022). Alla tre representerade Konservativa partiet (Tories). Truss ersattes av sin partikamrat Rishi Sunak, som blev den första hindun på posten.

Efter parlamentsvalet 2019 är 34 procent av ledamöterna i underhuset kvinnor. Det råder dock stora skillnader mellan partierna, i exempelvis Labour är 51 procent ledamöterna kvinnor, och 24 procent av Konservativa partiets ledamöter. I överhuset är andelen kvinnor 29 procent (2022).

I valet 2019 ökade antalet ledamöter från etniska minoriteter i underhuset från 52 till 65. Minst 50 ledamöter är hbtq-personer.

Parlamentsledamöter måste redovisa hur stora inkomster och andra ekonomiska tillgångar de har. Dessa uppgifter är tillgängliga för allmänheten.

Under Boris Johnson, som satt vid makten 2019–2022, skakades politiken av flera affärer, som dels handlade om att statliga kontrakt under coronakrisen gick till personer med nära band till regeringsföreträdare, dels att premiärministern inte redovisat donationer enligt gällande regelverk (bland annat pengar som skänkts för en renovering av residenset 10 Downing Street). Det senare har utlöst en debatt om vilka regler som ska gälla för parlamentsledamöters bisysslor. Sedan tidigare är ledamöterna ålagda att öppet redovisa sina sidouppdrag. En parlamentsledamot tjänade 2022 drygt 84 000 pund (drygt 1 miljon kronor) om året.

Enligt organisationen Transparency Internationals index över upplevd korruption låg Storbritannien 2023 på plats 20 av 180 länder, en ganska genomsnittlig nivå i väst men den lägsta hittills för landet (för lista se här). På senare år har Storbritannien fått kritik för att inte mer kraftfullt ha agerat mot företag och individer som försökt att undkomma skatt via så kallade skatteparadis. Ett annat uppmärksammat problem handlar om att utländska medborgare, däribland ryska oligarker, ägnar sig åt penningtvätt via köp av lyxbostäder i framför allt London.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Den brittiska pressen präglas av stor frispråkighet. Dess frihet begränsas dock av strikta lagar kring till exempel förtal och brott mot sekretess. Medierna får till exempel inte publicera uppgifter som kan påverka rättsliga processer. Det finns lagar som förbjuder publicering av hemligt material som kan hota nationella intressen.

Förtalslagar i England tillåter att även personer som inte är bosatta i landet kan gå till domstol om de anser att de lider skada av mediepubliceringar som är falska och ärekränkande, så kallad SLAPP. Det är något som även har drabbat publiceringar i andra länder, däribland Sverige. De höga kostnader som kan uppstå på grund av det kan avskräcka journalister från att rapportera om vissa ämnen. 

Storbritannien rankades som nummer 26 i Reportrar utan gränsers (RUG) rankning över pressfriheten i 180 länder 2022 (för lista, se här), en ganska så genomsnittlig nivå för ett västland.

En lag från 2016, Investigatory Powers Act, innebär att polisen och säkerhetstjänsten utan juridisk prövning kan övervaka allas, även journalisters, kommunikation via datorer och telefoner (se nedan).

2018 greps två journalister i Nordirland, Trevor Birney och Barry McCaffrey, och polisen tog deras utredningsmaterial i beslag. De anklagades för att ha spridit hemliga uppgifter om hur polisen skötte utredningen av morden på sex katoliker 1994. Brottsundersökningen mot journalisterna väckte skarp kritik från pressfrihetsorganisationer, och 2019 lades den ned.

2019 dödades journalisten Lyra McKee i Nordirland när hon bevakade ett upplopp i Derry/Londonderry.

Många journalister utsätts för hat och hot. Särskilt utsatta är de Journalister som arbetar i Nordirland och bevakar organiserad brottslighet eller halvmilitära grupper är särskilt utsatta för hat och hot.

2011 avslöjades att tidningar hade avlyssnat ett stort antal privatpersoners telefoner. En statlig nämnd för pressetiska frågor infördes som det blev frivilligt att ansluta sig till, och tidningarna har också bildat sina egna pressetiska organisationer. Det som sänds i etermedier eller publiceras i sociala medier granskas av ett annat organ: Ofcom.

2023 kom frågan upp på nytt om huruvida medier avlyssnat kändisars telefoner eller använt andra olagliga metoder för att kartlägga dem, sedan prins Harry stämt Mirror News Group (MNG). Domstolen gav Harry rätt och dömde MNG att betala prinsen skadestånd.

Den konservativa regeringen har kritiserats för att man svartlistat vissa journalister efter att de har begärt ut viss offentlig information. Europarådet kritiserade 2020 det brittiska försvarsdepartementet för att ha svartlistat sajten Declassified UK, som bevakar försvars- och utrikespolitik. Departementet bad efter det om ursäkt för detta och utlovade att saken skulle utredas.

Public service-bolaget BBC har en stark ställning bland allmänheten. Verksamheten finansieras via ett licenssystem.

Dagstidningarna ägs i hög grad av ett antal stora medieföretag, inte minst det amerikanska News Corporation som ägs av Rupert Murdoch. För att förhindra monopol måste medieföretag ha regeringens tillstånd för att köpa större tidningar. Lagar styr även hur stor del av ett radio- och TV-bolag som en tidningskoncern kan äga.

Ingen av de stora tidningskoncernerna har någon direkt koppling till ett politiskt parti. Mediemagnater som Murdoch, som bland annat äger den konservativa, stora tidningen The Sun, har dock stort politiskt inflytande.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Domstolarna är oberoende (läs om hur rättssystemet är uppbyggt i Politiskt system) och myndigheterna rättar sig efter deras beslut. Landet hamnar högt upp i index som rankar rättssäkerheten. Rättsreformer som genomfördes 2013 har dock lett till att tillgången till rättshjälp har begränsats, vilket drabbar dem som inte har råd att betala för juridiskt stöd. Det handlar oftast om fall som rör migration eller familjerätt.

I England, Wales och Nordirland kan barn ställas inför rätta från tio års ålder, i Skottland från tolv år.

Dödsstraffet avskaffades helt 1998. Tortyr, förnedrande bestraffning och omotiverade frihetsberövanden är förbjudna.

Storbritannien ratificerade 1953 Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen). Landet är därmed ”medlem” av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR, ofta bara kallad för Europadomstolen) som är Europarådets instans för att granska eventuella brott mot konventionen. 1998 infogades Europakonventionen i brittisk lag.

En del konservativa politiker förespråkar att Storbritannien ska lämna domstolen och ersätta Europakonventionen med en egen rättighetsförklaring (Bill of Rights).

Europadomstolen kritiserade 2005 Storbritannien för att inte alla fångar får rösta i allmänna val.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) anklagade 2023 Storbritannien och USA för brott mot mänskligheten i samband med tvångsförvisningen av invånarna på de brittiska Chagosöarna i Indiska oceanen på 1960-talet (USA har en militärbas där, se Mauritius: Utrikespolitik och försvar).

En känslig fråga är att asylsökande och migranter kan hållas i förvar på obestämd tid, att även barn hålls i förvaren, och mot de usla förhållanden som råder där. Ett regeringsförslag 2023 om att avvisa alla migranter som anländer på småbåtar har förkastats av Europarådets människorättskommissionär. Ett annat kritiserat regeringsförslag går ut på att skicka asylsökande för prövning i Rwanda. Ett sådant förslag stoppades av Högsta domstolen före för att det inte ansågs rättssäkert. Det har sedan ändrats men inte slutgiltigt klubbats. 

Driften av en del fängelser har lagts ut på privata bolag. Efter rapporter om missförhållanden har myndigheterna tillfälligt återtagit driften av en del anstalter.

2023 klubbade parlamentet i London en lag som ger de stridande under konflikten i Nordirland amnesti om de samarbetar med en sanningskommission som ska upprättas. Lagen antogs trots att den på förhand kritiserats av anhöriga till dödsoffer och alla partier i Nordirland, liksom republiken Irlands regering och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. I januari 2024 anmälde republiken Irland lagen till Europadomstolen. I mars underkändes den i ett första utslag i brittisk domstol som dock överklagas av regeringen. Brittiska krigsveteraner välkomnar lagen.

TERRORHOT OCH TERRORLAGAR

Storbritannien har genom åren utsatts för en rad terrorattacker. Länge kom det främsta hotet från Irländska republikanska armén (IRA) som genomförde en rad attentat framför allt i Nordirland, men även i England. På senare år har främst islamistiska grupper utfört flera terrordåd. 2005 dödades ett 50-tal människor i samordnade attentat i Londons kollektivtrafik. Flera attentat har genomförts senare, bland annat i Manchester i maj 2017 där 22 människor dödades i maj, och ett några veckor senare i London, där sju dödsoffer krävdes.

Sedan 1998 har lagstiftningen mot terrorism stegvis skärpts. Efter terrorattentaten mot USA 2001 blev det möjligt att hålla terrormisstänkta i förvar på obestämd tid utan åtal.

Storbritannien har slutit bilaterala avtal med flera länder, bland annat Jordanien, som gör att terrormisstänkta kan utvisas dit då man fått garantier om att de inte kommer att utsättas för tortyr. Detta har kritiserats av parlamentsledamöter från samtliga partier, högt uppsatta domare och människorättsorganisationer.

Myndigheterna har rätt att beslagta pass som tillhör britter och utländska medborgare om de misstänks vara på väg att resa utomlands för att delta i terroristrelaterade aktiviteter. Enligt lagen British Nationality Act 1981 kan den som lämnar oriktiga uppgifter bli fråntagen sitt medborgarskap.

2013 avslöjades hur signalspaningsmyndigheten GCHQ och dess amerikanska motsvarighet NSA massövervakat medborgarna via internet och telefoner. Det utlöste en debatt om gränsen mellan medborgarnas rätt till privatliv och säkerhetstjänsternas behov av att skaffa information för att bekämpa terrorism. Enligt lagen Investigatory Powers Act från 2016 ska internetleverantörer och telekombolag i tolv månader lagra uppgifter om vilka webbsidor medborgarna besökt. Polisen, säkerhetstjänsterna och andra myndigheter gavs också rätt att hacka sig in eller på andra sätt avlyssna kommunikation via datorer och telefoner.

2019 trädde en lag i kraft som gör det straffbart att ta del av terrorrelaterat material på nätet (det kan ge upp till 15 års fängelse), något som kritiker anser kan skada pressfriheten och allmänhetens rätt till information.

2023 bedömde underrättelsetjänsten MI5 terrorhotet mot Storbritannien som betydande från framför allt internationella islamistiska grupper. MI5 betonade att det största terrorhotet kom från personer som är bosatta i Storbritannien samt att flera tusen personer i landet stödjer extremistiska rörelser. Ett särskilt hot anses komma från vissa personer som har lämnat Storbritannien för att slåss med jihadistgrupper i Syrien och Irak och sedan återvänt till hemlandet. Ett ökande hot kommer från individer som planerar attentat med enkla metoder och utan att ha direkta kopplingar till terroristorganisationer.

Terrorhotet kommer också från republikanska (proirländska) utbrytargrupper i Nordirland även om de inte anses vara starka nog för att genomföra en våldskampanj av det slag som IRA gjorde på 1970- och 1980-talen. Många av dem är även inblandade i kriminalitet.

En rad organisationer har förbjudits på grund av terroristkopplingar, de flesta av dem islamistiska grupperingar, men också ett antal nordirländska våldsgrupper och vitmaktrörelser.

Om våra källor