Storbritannien – Nordirland

Konflikten mellan protestanter och katoliker i Nordirland går tillbaka till 1600-talet. Den senaste våldsvågen, som brukar kallas för The Troubles, inleddes i slutet av 1960-talet och har krävt över 3 700 människors liv. Sedan ett fredsavtal undertecknats 1998 har läget i Nordirland sakta normaliserats, även om våldet inte helt försvunnit.

The Troubles inleddes sedan en fredlig medborgarrättsrörelse börjat protestera mot diskrimineringen av den katolska befolkningen, något som orsakade konfrontationer med militanta protestanter som kände sin maktställning hotad. Den brittiska armén sattes 1969 in för att få slut på våldet. Arméns hårdföra metoder gjorde att den snart fick den katolska befolkningen emot sig. Irländska republikanska armén (IRA) genomförde flera terrorattentat och ställde krav på att britterna skulle lämna Nordirland. Oroligheterna trappades upp ytterligare, då både IRA och protestantiska grupper begick nya våldsdåd. 1972 upplöste britterna Nordirlands parlament och styrde därefter provinsen direkt från London.

Flera försök gjordes för att lösa Nordirlandskonflikten. Den gamla misstron mellan regeringarna i London och Dublin ersattes efterhand med insikten om att länderna måste samarbeta för att få slut på våldet. Hemliga överläggningar som hade inletts på 1980-talet banade väg för den process som ledde fram till 1998 års fredsavtal och en normalisering av livet i provinsen. 

Avtalet innebar i stora drag att Nordirland fick begränsat självstyre med rätt att fatta beslut om ekonomisk utveckling, jordbruk, hälsovård, socialtjänst, utbildning och miljöfrågor. Ett nytt parlament, Stormont, inrättades med 108 ledamöter som skulle väljas för en mandatperiod på fem år (Inför valet 2016 minskade antalet ledamöter till 90). De flesta av partierna är registrerade antingen som unionister (i praktiken protestanter som vill behålla banden till Storbritannien) och nationalister (främst katoliker som vill ha ett enat Irland).

Provinsregeringen ska ledas av två försteministrar som bägge måste ha stöd av minst 40 procent av ledamöterna på bägge sidor. Övriga ministrar utses på grundval av hur många platser deras respektive partier har fått i parlamentet. Ett nytt råd har bildats där ministrar från provinsregeringen och Irland samarbetar. Nordirlands nationella tillhörighet ska bara kunna ändras om en majoritet av befolkningen önskar detta. 

Sedan 2007 har Nordirland under långa perioder haft ett fungerande provinsstyre. Länge bestod provinsregeringen av fyra partier: två unionistiska partier Demokratiska unionistpartiet (DUP) och Ulsters unionistparti (UUP) och två nationalistiska Sinn Féin och det socialdemokratiska SDLP. Från 2015 styrdes Nordirland enbart av DUP och Sinn Féin, men i början av 2017 föll regeringen och trots långa förhandlingar har ingen ny ministär kunnat bildas. Problemen har också fördjupats av att Storbritannien var på väg att lämna EU, där frågan om hur gränsen mellan Nordirland och Irland skulle se ut tillhörde de mer svårlösta problemen (se Aktuell politik). Läget blev inte lättare av att den brittiska regeringen efter parlamentsvalet i juni 2017 blev beroende av stöd från DUP.  DUP försökte utnyttja sin position genom att säga nej till alla försök att hitta lösningar. I slutet av 2019, sedan Boris Johnson tagit över som premiärminister efter May och hans konservativa parti vunnit egen majoritet i det brittiska underhuset, förlorade unionistpartiet sin vågmästarroll.  I början av 2020 kunde dock en ny regering tillträda, men regeringsarbetet präglades av starka spänningar. Den särlösning som Storbritannien och EU enats om för Nordirland skapade ett starkt missnöje bland delar av den protestantiska befolkningen, vilket ledde både till oroligheter och till att DUP på nytt hotade att lämna provinsregeringen. I februari 2022 avgick Paul Givan från DUP som försteminister, men ny lagstiftning som antogs av det brittiska parlamentet i samma veva skulle göra det möjligt för provinsparlamentet och ministrarna att fortsätta sin verksamhet i upp till 24 veckor utan de två försteministrarna (se även På väg mot fred).

Provinsvalet den 5 maj 2022 innebar att Sinn Féin tog över positionen som Nordirlands största parti från DUP, med 27 mandat mot 25 för DUP. Valet blev också en stor framgång för Allianspartiet, som valt att inte registera sig som nationalistiskt eller unionistiskt, vilket fick 17 mandat (se Kalendarium).

Valresultatet betydde att det nationalistiska partiet skulle få utse provinsens försteminister, vilket med tanke på partiets bakgrund, kan vara svårtsmält för unionisterna. Dessutom vägrar DUP att delta i provinsregeringen om inte Nordirlandsprotokollet slopas, bland annat genom att inte utse en biträdande försteminister. Den 13 maj 2022 vägrade partiet även att delta i valet av ny talman. Det betyder att även om tidigare ministrar kan sitta kvar, i enlighet med nya regler, i 24 veckor finns det inget fungerande parlament som de är ansvariga inför. 

Läs mer om Nordirland i Konflikter: Nordirland.

LÄSTIPS: läs mer om Nordirland i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Maktförskjutning i Nordirland när samhället stöps om (2021-10-15)
Spricker Storbritannien? Skottland utmanar på nytt efter brexit (2021-04-17)
Brexit väcker åter tanken om ett enat Irland (2019-02-20)

 

127302

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågor som påverkar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

108414

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som förändrar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

Varukorg

Totalt 0