Storbritannien – Jordbruk och industri

Jordbruk och fiske svarar för mindre än en procent av BNP, men Storbritannien producerar ändå drygt 60 procent av de livsmedel som konsumeras i landet. Stora delar av den brittiska industrin har haft problem sedan 00-talet, med höga omkostnader och låg efterfrågan både på exportmarknaden och inom landet. Utträdet ur EU förvärrade problemen.

Omkring 70 procent av landytan används för jordbruk, jämfört med 81 procent 1960. Den genomsnittliga gårdsarealen i England är ungefär 86 hektar. Jordbruket bedrivs effektivt och sysselsatte 2020 drygt 1 procent av arbetskraften (andelen är lägst i England och högst i Nordirland med nära 6 procent). På senare år har det blivit vanligare att bönder eller deras makar bedriver jordbruk på deltid och arbetar med annat vid sidan om, framför allt turism.

De viktigaste grödorna är spannmål, oljeväxter, potatis, sockerbetor, frukt och grönsaker. Efterfrågan på ekologiska varor har ökat på senare år. Även boskapsskötseln är betydelsefull.

Den så kallade galna ko-sjukan (BSE) skapade stora svårigheter för många bönder på 1990-talet och en bit in på 00-talet. På grund av oro för att BSE orsakade en variant av hjärnsjukdomen Creutzfeldt-Jakob hos människor införde EU ett förbud mot export av brittiskt nötkött. Minst 175 000 djur smittades och över tre miljoner kor slaktades för att BSE inte skulle föras vidare. 2005 hävdes restriktionerna.

EU-bidrag har varit viktiga för jordbruket och svarade i slutet av 2010-talet i genomsnitt för cirka 55 procent av böndernas inkomster. Det är dock inte helt klart hur bidragssystemet ska se ut i framtiden. De nordirländska bönderna är särskilt utsatta för konkurrens från irländska bönder som ju får bidrag från EU, samtidigt som de konkurrerar på samma marknad, genom att Nordirland fortfarande är en del av EU:s gemensamma marknad.

En annan följd av brexit är att det har uppstått brist på arbetskraft inom jordbruket.

Fisket är känslig fråga i relationen med EU, fastän fisket bara står för bråkdel av Storbritanniens BNP. Omkring 60 procent av den fisk som fångas i brittiska vatten tas upp av båtar från andra länder. Frågan är symboliskt viktig för flera kustnationer inom EU som bedriver omfattande fiske i brittiska vatten, inte minst i Nordsjön. Samtidigt är berörda EU-länder också den viktigaste exportmarknaden för brittiska fiskare.

Fiskets betydelse har minskat under senare år när brittiska vatten har öppnats för fiskeflottor från andra EU-länder. För att förhindra utfiskning har unionen satt kvoter för hur stora fångster som får tas upp. Det har dock skapat problem med att fiskare kastar tillbaka stora mängder fisk i havet som är för liten för att säljas och som, om de togs i land, skulle innebära att de har överskridit sin kvot. EU:s kvoter för en rad fiskar, framför allt torsk, sänktes påtagligt i slutet av 2010-talet.

Samtidigt tycks klimatförändringar innebära att en stor del av framför allt torsken flyttat sig från södra Nordsjön till vatten längre norrut.

2020 bestod den brittiska fiskeflottan av ungefär nästan 6 000 båtar, vilket var en minskning med 11 procent sedan 2010, och sysselsatte drygt 11 000 fiskare (800 färre än året innan). Deras fångster gav 2020 inkomster på omkring 840 miljoner pund, vilket var ungefär en femtedel lägre än året innan. Inkomsterna från fisket har marginell påverkan på ekonomin som helhet, men de är viktiga för många kustsamhällen. Det gäller inte minst i Skottland, som svarar för cirka 60 procent av fiskefångsten i Storbritannien.

Industri

Stora delar av den brittiska industrin har haft problem sedan början av 00-talet, efter en relativt lyckosam period under 1980- och 1990-talen, då den moderniserades och produktiviteten höjdes. Höga omkostnader och låg efterfrågan både på exportmarknaden och inom landet skapade på 2010-talet nya svårigheter för tillverkningsindustrin. Utträdet ur EU förvärrade problemen.

Tillverkningsindustrin sysselsatte 2010–2019 omkring 9 procent av arbetskraften. Numera dominerar tillverkning av flygplan, tåg och andra fordon, elektronik, optiska instrument och kemikalier (främst läkemedel). För­ädling av livsmedel samt tillverkning av papper är andra viktiga branscher. En av de sektorer inom livsmedelsindustrin som lyckats bäst är whiskytillverkning, tack vare framgångar på exportmarknaden.

Bilindustrin fick problem redan på 1970-talet. Branschens strategi att koncentrera tillverkningen till ett fåtal fabriker bidrog till att flera brittiska anläggningar fick slå igen i början av 00-talet. Men flera utländska bolag, bland annat Toyota, Nissan och BMW, som till exempel tillverkar Rolls Royce, har fordonstillverkning i Storbritannien. I början av 2010-talet tillhörde flyg- och bilsektorn de branscher som växte snabbast.

Osäkerheten kring brexit ledde dock till att investeringarna inom fordonsindustrin minskade. Coronakrisen 2020–2021 innebar ännu ett dråpslag för branschen, men nedgången fortsatte även efter det. Brist på komponenter som halvledare förbättrade inte läget. Under första halvan av 2020 minskade bilproduktionen med över 40 procent, vilket betydde att 11 000 arbetstillfällen försvann. Ännu fler jobb är i fara om inte staten satsar mer, hävdar fordonsbranschen. Det krävs också en omställning av industrin på grund av den ökade efterfrågan på elbilar (var tredje bil som såldes i Storbritannien 2022 var en el- eller hybridbil).

Vapenindustrin har expanderat på senare år. Viktigaste tillverkare är BAE Systems. Mellan 2015 och 2019 var Storbritannien, enligt fredsforskningsinstitutet Sipri, världens sjätte största vapenexportör. 2019 exporterades vapen för 11 miljarder pund till Mellanöstern, Europa och Nordamerika.

Stora delar av den brittiska industrin har i dag utländska ägare. 2007 såldes till exempel de sista delarna av den brittiska stålindustrin till indiska Tata som också köpt bilmärken som Jaguar och Landrover. Brittiska företag har samtidigt flyttat tillverkning till låglöneländer, medan avdelningar för utveckling, design med mera ofta har blivit kvar i Storbritannien.

Efter brexit har det dock blivit vanligare att brittiska företag betonar att deras varor är tillverkade i Storbritannien. Coronakrisen har också blivit en påminnelse om hur viktigt det är att ha lokal produktion av vissa varor.

Om våra källor