Den 22-23 augusti kommer UI att uppdatera sina IT-tjänster

Under uppdateringen kommer vi tyvärr inte kunna svara på e-post, men återkommer så snart vi kan.

Religion

I Storbritannien finns en lång rad religioner och samfund. Det finns två nationella kyrkor: den anglikanska (Church of England) i England och den presbyterianska (Church of Scotland) i Skottland. Under de senaste decennierna har samhället dock blivit allt mer sekulariserat.

Enligt folkräkningen 2011 såg nästan 60 procent av invånarna i Eng­l­and och Wales, och 54 procent i Skottland, sig som kristna. I Nordirland var motsvarande siffra drygt 82 procent, nästan lika många katoliker som protestanter (tidigare var den protestantiska befolkningen i klar majoritet).

Närmare 3 miljoner britter är muslimer, varav merparten har sina rötter i Sydasien. Det finns även betydande sikhiska, hinduiska, judiska och buddistiska minoriteter. I folkräkningen angav var fjärde person att de saknade religion (i Skottland var de icke-religiösa ännu fler).

Den brittiska monarken måste tillhöra den anglikanska kyrkan och har inte rätt att gifta sig med en katolik. Monarken är även kyrkans överhuvud. Ärkebiskoparna i Canterbury och York samt biskopar och domprostar utses formellt av monarken på premiärministerns inrådan. Det är dock biskopar och andra höga företrädare för kyrkan som lämnar förslag på kandidater till regeringen. Sedan 1992 kan kvinnor bli präster och från 2014 kan de även utses till biskopar. 2015 utsågs för första gången en kvinna till biskop. 2015 var ungefär 27 procent av prästerna kvinnor. Inom kyrkan finns det fortfarande en minoritet som motsätter sig att kvinnor får bli präster.

Ärkebiskopen i Canterbury leder den anglikanska kyrkan på global nivå. Hans position har dock ifrågasatts av kyrkoledare i framför allt Afrika som anser att kyrkan utvecklas i en alltför liberal riktning. Motsättningar har främst uppstått mellan dem som har välkomnat kvinnliga biskopar och öppet homosexuella präster och dem som motsatt sig dem. 

Den anglikanska kyrkan förlorar stadigt medlemmar. Det har lett till att en del debattörer har börjat ifrågasätta dess position som ”nationell kyrka”.

Mellan 2012 och 2014 minskade antalet medlemmar med 1,7 miljoner. Kyrkans statistik visar också att antalet kyrkobesökare per vecka 2015 fallit under en miljon.  Samtidigt gör kyrkan ansträngningar för att nå ut via nya nätverk som träffas på kaféer, pubar med mera. Kyrkorna är också aktiva i socialt arbete, bland annat i driften av så kallade matbanker (se Sociala förhållanden).

Även många andra protestantiska kyrkor har fått se sitt medlemsantal sjunka. Resultatet av en undersökning av sociala attityder, som presenterades i september 2018, tyder på att denna utveckling har fortsatt. Enligt BSA (British Social Attitudes) hade antalet personer som sade sig sakna religion ökat från 41 procent 2003 till 52 procent 2018. Det är framför allt bland de unga som de stora förändringarna har skett.

Den skotska presbyterianska kyrkan, som omfattar omkring en tredje­del av skottarna, utser sina egna ämbetsmän och är inte underordnad någon världslig myndighet.

Vid sidan av de nationella kyrkorna finns den walesiska anglikanska kyrkan. Det finns även en rad fria protestantiska samfund: metodister, baptister, Förenade reformkyrkan, Frälsningsarmén, pingstvänner m fl. På 1500-talet förbjöds den katolska kyrkan i England och Wales, i samband med att kung Henrik VIII bröt med påven (se Äldre historia). Katolska kyrkan återupprättades 1850.

En synod inom den anglikanska kyrkan i Wales röstade 2013 för att tillåta att kvinnliga präster att utses till biskopar. Liknande beslut hade tidigare fattats av den anglikanska kyrkan i Skottland och Nordirland.

De främsta kyrkorna i Nordirland är den protestantiska Church of Ireland och katolska kyrkan. Den fundamentalistiska Fria presbyte­rianska kyrkan, som startades 1951 av pastor Ian Paisley, har haft ett relativt stort politiskt inflytande i Nordirland.

Det är förbjudet att diskriminera någon på grund av religion. Sedan 2006 är det i England och Wales förbjudet i lag att ”uppvigla till religiöst hat”. På senare år har antalet hatbrott med religiösa inslag ökat (med undantag för Skottland), oftast riktade mot judar och muslimer.

Islamistiska terrorattentat i Europa, den brutalitet som Islamiska statens (IS) gett prov på i Syrien och Irak har förstärkt antimuslimska stämningar i Storbritannien.  Samtidigt finns det en religiös tolerans. Ett exempel på det är att London 2016 för första gången valde en muslim, Labourpolitikern Sadiq Khan, till borgmästare.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0