Storbritannien

https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/storbritannien/

Kelter, romare, angler och saxare, danska vikingar och normander lade grunden till det som skulle bli en av Europas och världens stormakter. I början av 1900-talet var Storbritannien centrum i ett imperium där det brukade sägas att solen aldrig gick ned. Avkoloniseringen efter andra världskriget har gjort Storbritannien till ett mer vanligt land, men dess politiska, ekonomiska och inte minst kulturella inflytande är fortfarande stort. London har förblivit ett viktigt finansiellt centrum och Storbritannien är en av de permanenta medlemmarna av FN:s säkerhetsråd.

Geografi och klimat

Storbritannien, som är ungefär hälften så stort som Sverige, består av England, Skottland, Wales samt Nordirland på ön Irlands nordöstra del. Även ögruppen Hebriderna, väster om Skottland, och Orkney- och Shetlandsöarna, norr om Skottland hör till Storbritannien. Den enda landgränsen går mellan Nordirland och republiken Irland.

Kanalöarna utanför den franska kusten och ön Isle of Man i Irländska sjön är direkt underställda den brittiska kronan men är inte representerade i parlamentet. Storbritannien har även besittningar på flera andra håll runt om i världen, bland annat Gibraltar, Falklandsöarna och flera västindiska öar. I Brittiska indiska oceanterritoriet ingår Chagosarkipelagen, norr om Mauritius, med ön Diego Garcia, där USA har en stor flyg- och flottbas (se Mauritius: Utrikespolitik och försvar).

De brittiska öarna ligger på kontinentalsockeln och havet runt dem är grunt, vilket erbjuder goda fiskevatten. Skottland, Wales samt nordvästra och sydvästra England domineras av höglandsområden. I sydöst utbreder sig ett kuperat slättlandskap. I Skottland, Wales och Nordirland finns det gott om sjöar. England däremot har få sjöar. Ett undantag är grevskapet Cumberland i nordväst (Lake District).

Landets högsta berg Ben Nevis ligger i de skotska högländerna. Den längsta floden Severn rinner ut i Bristolkanalen i sydväst. Den mest kända floden är Themsen som rinner genom London. 

Det brittiska klimatet är milt tack vare närheten till den varma Golfströmmen, och vädret bestäms i regel av sydvästliga vindar och lågtryck som passerar från Atlanten. Vädret är således omväxlande. Temperatur­skillnaderna mellan vinter och sommar är relativt små. Den ganska rikliga nederbörden faller huvudsakligen i landets västra delar.

Om våra källor

Fakta – Geografi och klimat

Yta
244 110 km2 (2018)
Tid
svensk - 1 timme
Angränsande land/länder
Irland
Huvudstad med antal invånare
London 8 674 000 (officiell uppskattning 2016)
Övriga större städer
Birmingham 1 111 000, Leeds 774000, Glasgow 606 000, Sheffield 570 000, Bradford 531 000, Manchester 530 000, Edinburgh 499 000, Liverpool 479 000 (officiella uppskattningar 2016)
Högsta berg
Ben Nevis (Skottland, 1344 m ö h), Snowdon (Wales, 1085 m ö h), Scafell Pike (England, 978 m ö h)
Viktiga floder
Severn, Themsen
Största sjö
Lough Neagh, Loch Lomond
Medelnederbörd/månad
London 64 mm (nov), 37 mm (april)
Medeltemperatur/dygn
London 18 °C (juli), 4 °C (jan)

Källor

Befolkning och språk

Storbritannien är ett av Europas folkrikaste länder. Drygt fyra britter av fem bor i England som enligt officiella beräkningar hade drygt 55 miljoner invånare 2016. Samma år hade Skottland nästan 5,4 miljoner invånare, Wales  3,1 miljoner och Nordirland nästan 1,9 miljoner.

Storbritannien har relativt höga födelsetal (i genomsnitt föder brittiska kvinnor två barn), men nästan två tredjedelar av befolkningstillväxten beror på invandring. 2017 var cirka 14 procent av invånarna födda utanför landet, varav cirka 60 procent kom från länder utanför EU. Invånarantalet ökar snabbast i Londonområdet och andra delar av södra England.

Invånarna härstammar från de folk som genom århundradena sökt sig till de brittiska öarna: kelter, romare, angler, saxare och normander. En betydande invandring från Irland, Västindien, södra Asien och Afrika skedde på 1950- och 1960-talen. Fortfarande kommer ett stort antal människor till Storbritannien från Indien, Pakistan, Bangladesh, forna brittiska kolonier i Afrika samt från Kina, USA, Australien och Saudiarabien för att arbeta och studera.

Stor invandring från andra EU-länder

Efter EU-utvidgningen 2004 tog invandringen från de nya medlemsstaterna fart. Fram till 2008 kom kanske så många som 1,5 miljoner människor, varav många från Polen. Ett skäl till att ett så stort antal sökte sig till Storbritannien var att det fanns gott om lediga jobb. I takt med att den brittiska ekonomin försämrades samma år flyttade en del av de nya invandrarna hem, men långt ifrån alla. Senare siffror visar att invandringen till landet har fortsatt, även under ekonomiskt kärvare tider i Storbritannien. 2017 fanns det omkring 3,7 miljoner EU-medborgare i Storbritannien, varav cirka 1 miljon polacker. Det gjorde dem till den största invandrargruppen i landet följd av rumäner, irländare, indier och italienare.

Samtidigt var omkring 1,3 miljoner britter bosatta i ett annat EU-land, varav över 300 000 i Spanien, 280 00 i Irland och 190 000 i Frankrike (enligt FN-statistik. Den brittiska statistikmyndigheten ONS har en lägre siffra, medan åter andra beräknar antalet britter utomlands till cirka 1,8 miljoner ). 

I förhandlingarna om det brittiska utträdet ur EU, brexit, har frågan om vilka villkor som ska gälla för EU-medborgare bosatta i Storbritannien och britter bosatta i ett EU-land en viktig roll (se Aktuell politik). 

Försöken att begränsa invandringen lyckas inte

Olika brittiska regeringar har försökt att begränsa invandringen från utomeuropeiska länder, bland annat genom skärpta krav för vilka som får arbetstillstånd eller visum för studier. 2012 började regeringen förespråka att restriktioner även skulle införas för invandrare från andra EU-länder. Men trots allt tal om tuffare regler fortsatte invandringen till Storbritannien länge att öka. Ett trendbrott skedde dock efter brexitomröstningen i juni 2016, då färre EU-medborgare än tidigare flyttade till Storbritannien och fler gav sig av. Men det var fortfarande fler som invandrade till Storbritannien från andra EU-länder än som flyttade därifrån. Efter en kort nedgång ökade invandringen från länder utanför EU, främst frånolika asiatiska länder. Ungefär hälften av dem kom till Storbritannien för att studera. Från september 2016 till samma månad 2017 var det 250 000 fler som invandrade än som utvandrade, jämfört med över 300 000 åren 2014 och 2015 (läs mer om detta på den brittiska statistikmyndighetens ONS sida). Samtidigt har vissa branscher flaggat för att minskad invandring redan har lett till brist på arbetskraft inom vissa branscher (se  Arbetsmarknad).

Enligt en rapport från University College i London 2015 ökade utvandringen av högutbildade britter till Australien, USA, Kanada, Spanien, Irland och Nya Zeeland.

Windrushskandalen

2012, när Theresa May, var inrikesminister, infördes kontroller av utländsk arbetskraft för att hitta illegala invandrare. Arbetsgivare och hyresvärdar anmodas sedan dess att utföra kontroller, och dem som inte gör detta riskerar dryga böter eller fängelsestraff. En grupp som då hamnade i kläm var den så kallade Windrushgenerationen, människor som invandrade till Storbritannien mellan 1948 och 1971 från Västindien, många av dem som barn. Våren 2018 avslöjades hur hundratals av dem som hade laglig rätt att bo i landet men inte kunde bevisa det tvingats sluta sina arbeten, blivit bostadslösa, förlorat sin rätt till vård och andra sociala förmåner, spärrats in i särskilda migrationscentra och i vissa fall utvisats (se Kalendarium). 

Flyktingar och asylpolitik

2002 sökte drygt 84 000 människor asyl i Storbritannien, sedan dess har antalet minskat påtagligt på grund av att möjligheterna att överklaga ett avslag på en asylansökan har begränsats och det har införts restriktioner för vilka som har rätt till ekonomiskt stöd från samhället. Drygt 29 000 personer sökte politisk asyl i Storbritannien 2018, de flesta från Iran, Irak, Eritrea, Albanien, Sudan och Pakistan. Samma år beviljades drygt 15 000 personer politisk asyl. Siffrorna har legat på ungefär de här nivåerna sedan 2015.

Storbritannien fick under flyktingkrisen 2015 kritik för att landet tog emot så få av dem som hade flytt från Syrien. Regeringen lovade dock att landet skulle ta emot upp till 20 000 syrier med särskilt stora skyddsbehov fram till år 2020 (urvalet sker med hjälp av FN:s flyktingorgan UNHCR). 2016 tillkom ännu ett flyktingprogram där Storbritannien åtog sig att ta emot 3 000 barn från Mellanöstern och Nordafrika. Sammanlagt hade drygt 11 600 personer fått komma till Storbritannien fram till i mars 2018. De som anlände före 1 juli 2017 fick rätt till humanitärt skydd, medan de som kommit efter det datumet beviljas flyktingstatus, vilket bland annat ger dem sociala förmåner, rätt att resa till andra länder och studera vid universitet. Samtliga av dem har fått tillfälliga uppehållstillstånd som gäller i fem år. Ytterligare 8 000 syrier, som på egen hand tagit sig till Storbritannien, beviljades politisk asyl i landet mellan 2011 och 2017.

Syn på invandring, en generationsfråga

Inför folkomröstningen om EU-medlemskapet 2016 spelade de som ville att landet skulle lämna samarbetet på det missnöje som finns med invandringen från EU-länder som Polen och Rumänien. Terrorattentaten i Storbritannien 2017 spädde sedan på problemen. Sedan dess har det skett en stor ökning av antalet anmälningar om hatbrott i England och Wales riktade mot invandrare (i Skottland och Nordirland har de istället minskat något). Hur man ser på invandringen skiljer sig mellan generationerna,  unga britter är generellt sett mer positiva till människor från andra länder än dem som tillhör  äldre generationer.

Språk

Engelska är det helt dominerande språket. Knappt en femtedel av walesarna hade enligt folkräkningen 2011 kymriska (walesiska) som modersmål. Nästan 58 000 skottar talade skotsk-gaeliska.

Numera måste icke-europeiska invandrare som vill flytta till Storbritannien för att gifta sig eller leva med sin partner klara av ett språktest.

Om våra källor

Fakta – befolkning och språk

Befolkning
britter (engelsmän, skottar, walesare, nordirländare), människor av afrikanskt, västindiskt, indiskt, pakistanskt, kinesiskt ursprung med flera
Antal invånare
66 022 273 (2017)
Antal invånare per kvadratkilometer
273 (2017)
Andel invånare i städerna
83,1 procent (2017)
Nativitet/födelsetal
11,8 per 1000 invånare (2016)
Mortalitet/dödstal
9,1 per 1000 invånare (2016)
Befolkningstillväxt
0,6 procent (2017)
Fertilitetsgrad
1,8 antal födda barn per kvinna (2016)
Andel kvinnor
50,7 procent (2017)
Förväntad livslängd
81 år (2016)
Förväntad livslängd för kvinnor
83 år (2016)
Förväntad livslängd för män
79 år (2016)
Språk
engelska, kymriska (walesiska), skotsk-gaeliska, olika asiatiska språk mfl

Källor

Religion

I Storbritannien finns en lång rad religioner och samfund. Det finns två nationella kyrkor: den anglikanska (Church of England) i England och den presbyterianska (Church of Scotland) i Skottland. Under de senaste decennierna har samhället dock blivit allt mer sekulariserat.

Enligt folkräkningen 2011 såg nästan 60 procent av invånarna i Eng­l­and och Wales, och 54 procent i Skottland, sig som kristna. I Nordirland var motsvarande siffra drygt 82 procent, nästan lika många katoliker som protestanter (tidigare var den protestantiska befolkningen i klar majoritet).

Närmare 3 miljoner britter är muslimer, varav merparten har sina rötter i Sydasien. Det finns även betydande sikhiska, hinduiska, judiska och buddistiska minoriteter. I folkräkningen angav var fjärde person att de saknade religion (i Skottland var de icke-religiösa ännu fler).

Den brittiska monarken måste tillhöra den anglikanska kyrkan och har inte rätt att gifta sig med en katolik. Monarken är även kyrkans överhuvud. Ärkebiskoparna i Canterbury och York samt biskopar och domprostar utses formellt av monarken på premiärministerns inrådan. Det är dock biskopar och andra höga företrädare för kyrkan som lämnar förslag på kandidater till regeringen. Sedan 1992 kan kvinnor bli präster och från 2014 kan de även utses till biskopar. 2015 utsågs för första gången en kvinna till biskop. 2015 var ungefär 27 procent av prästerna kvinnor. Inom kyrkan finns det fortfarande en minoritet som motsätter sig att kvinnor får bli präster.

Ärkebiskopen i Canterbury leder den anglikanska kyrkan på global nivå. Hans position har dock ifrågasatts av kyrkoledare i framför allt Afrika som anser att kyrkan utvecklas i en alltför liberal riktning. Motsättningar har främst uppstått mellan dem som har välkomnat kvinnliga biskopar och öppet homosexuella präster och dem som motsatt sig dem. 

Den anglikanska kyrkan förlorar stadigt medlemmar. Det har lett till att en del debattörer har börjat ifrågasätta dess position som ”nationell kyrka”.

Mellan 2012 och 2014 minskade antalet medlemmar med 1,7 miljoner. Kyrkans statistik visar också att antalet kyrkobesökare per vecka 2015 fallit under en miljon.  Samtidigt gör kyrkan ansträngningar för att nå ut via nya nätverk som träffas på kaféer, pubar med mera. Kyrkorna är också aktiva i socialt arbete, bland annat i driften av så kallade matbanker (se Sociala förhållanden).

Även många andra protestantiska kyrkor har fått se sitt medlemsantal sjunka. Resultatet av en undersökning av sociala attityder, som presenterades i september 2018, tyder på att denna utveckling har fortsatt. Enligt BSA (British Social Attitudes) hade antalet personer som sade sig sakna religion ökat från 41 procent 2003 till 52 procent 2018. Det är framför allt bland de unga som de stora förändringarna har skett.

Den skotska presbyterianska kyrkan, som omfattar omkring en tredje­del av skottarna, utser sina egna ämbetsmän och är inte underordnad någon världslig myndighet.

Vid sidan av de nationella kyrkorna finns den walesiska anglikanska kyrkan. Det finns även en rad fria protestantiska samfund: metodister, baptister, Förenade reformkyrkan, Frälsningsarmén, pingstvänner m fl. På 1500-talet förbjöds den katolska kyrkan i England och Wales, i samband med att kung Henrik VIII bröt med påven (se Äldre historia). Katolska kyrkan återupprättades 1850.

En synod inom den anglikanska kyrkan i Wales röstade 2013 för att tillåta att kvinnliga präster att utses till biskopar. Liknande beslut hade tidigare fattats av den anglikanska kyrkan i Skottland och Nordirland.

De främsta kyrkorna i Nordirland är den protestantiska Church of Ireland och katolska kyrkan. Den fundamentalistiska Fria presbyte­rianska kyrkan, som startades 1951 av pastor Ian Paisley, har haft ett relativt stort politiskt inflytande i Nordirland.

Det är förbjudet att diskriminera någon på grund av religion. Sedan 2006 är det i England och Wales förbjudet i lag att ”uppvigla till religiöst hat”. På senare år har antalet hatbrott med religiösa inslag ökat (med undantag för Skottland), oftast riktade mot judar och muslimer.

Islamistiska terrorattentat i Europa, den brutalitet som Islamiska statens (IS) gett prov på i Syrien och Irak har förstärkt antimuslimska stämningar i Storbritannien.  Samtidigt finns det en religiös tolerans. Ett exempel på det är att London 2016 för första gången valde en muslim, Labourpolitikern Sadiq Khan, till borgmästare.

Om våra källor

Utbildning

Val av skola och utbildning hänger starkt samman med vilken samhällsklass man tillhör. Det finns både statliga och privata skolor. En förändring som skett på senare år är att det vuxit fram en rad nya alternativ inom det statliga systemet, vilka till viss del finansieras av privata aktörer.

Grundskolan är obligatorisk för barn mellan 5 och 16 år (i England råder formell skolplikt tills eleven fyllt 18 år). I Nordirland börjar barnen i skolan vid 4 års ålder. De examensprov som de flesta elever avlägger vid 16 års ålder berättigar till en mer avancerad utbildning. Efter ytterligare två års studier tas normalt en examen som motsvarar studentexamen.

Ett problem är att tusentals 16- till 18-åringar hoppar av skolan i förtid. Nästan 9 procent av alla brittiska pojkar mellan 15 och 19 år går varken i skolan eller arbetar.

Överklassens och medelklassens barn går ofta i privatskolor (varav en del är internatskolor) som finansieras av föräldrarna. De flesta brittiska barn går dock i statliga skolor som kontrolleras av lokala myndigheter. I England och i Wales finns det numera knappt 7 000 skolor, inom det statliga systemet, som drivs av religiösa samfund. Fram till 1997 fanns det bara kristna och judiska skolor, men sedan dess har även en rad muslimska, sikhiska och hinduiska skolor startats.

En del skolor, akademier, får ta emot sponsorpengar från bland annat näringsliv, kyrkor och andra, och är mer självständiga än andra statliga skolor, bland annat när det gäller läroplaner och lärarlöner. De första akademierna startades under Labours styre 1997–2010, men senare borgerliga regeringar har fortsatt att bygga ut systemet, som inspirerats av svenska friskolor. Till skillnad från i Sverige får de inte vara vinstdrivande.

Dessutom finns drygt 230 läroverk (grammar schools), som syftar till att förbereda eleverna för högre studier. Det har också gjorts satsningar på yrkesutbildningar via ett lärlingsprogram.

I Nordirland går protestantiska och katolska barn oftast i olika skolor, varav merparten finansieras av staten.

Högre utbildning

Det finns fler än 150 universitet, varav de mest kända är Oxford och Cambridge, och högskolor. Sedan länge pågår en livlig debatt om social snedrekrytering till universiteten.

Avgifter infördes på universiteten på 1990-talet, och har gradvis höjts, trots protester från studenterna. Skotska studenter behöver inte betala några avgifter alls så länge de studerar vid ett universitet i den egna landsdelen. Studenter från andra delar av Storbritannien måste dock betala för att studera vid ett skotskt universitet, men det gäller än så länge inte studenter från andra EU-länder. 

När Times Higher Education World University Rankings listade världens främsta universitet 2017 hamnade Oxford och Cambridge för första gången på första respektive andra plats. Även tre universitet i London hamnade högt upp i listan, sedan var det ett gap ner till övriga brittiska lärosäten. De dras bland annat med problem kring kvaliteten i undervisningen och växande skulder för studenterna. Inför brexit var det också färre EU-studenter som ville studera på brittiska universitet, som också började få svårare att behålla personal  från andra EU-länder.

Om våra källor

Fakta – utbildning

Andel barn som börjar grundskolan
99,7 procent (2016)
Antal elever per lärare i grundskolan
15 (2016)
Offentliga utgifter för utbildning i andel av BNP
13,9 procent (2016)
Offentliga utgifter för utbildning i andel av statsbudgeten
13,9 procent (2016)

Källor

Kultur

Storbritannien är ledande inom teaterkonsten med en lång och rik dramatisk tradition. Bara i London finns ett hundratal teatrar. The Shake­speare Globe Theatre byggdes 1997 enligt gammal tradition för att återskapa den Shakespearescen som fanns på 1600-talet. I Edinburgh hålls årligen en stor teaterfestival.

Till den brittiska litteraturens tidiga höjdpunkter hör det historiska eposet Beowulf (troligtvis från 700-talet), Geoffrey Chaucers The Canterbury Tales och William Shakespeares dramatik. Den första moderna romanen Pamela skrevs av Samuel Richardson 1740–1741. Följande århundrade framträdde författare som Charlotte och Emily Brontë, Jane Austen, George Eliot, Thomas Hardy och Charles Dickens.

Av 1900-talsförfattarna tillhör Joseph Conrad, Virginia Woolf, E M Forster, George Orwell, Graham Greene och William Golding de främsta. På senare år har dramatikern Harold Pinter (2005) samt romanförfattarna V S Naipaul (2001), Doris Lessing (2007) och Kazuo Ishiguro (2017) belönats med Nobelpriset i litteratur. Till en yngre generation författare hör Salman Rushdie, Ian McEwan, Margaret Drabble, A. L. Kennedy, Monica Ali, Zadie Smith och Jeanette Winterson.

Barnboksförfattaren J K Rowling har nått många läsare med böckerna om trollkarlspojken Harry Potter.

Från 1960-talet blev Storbritannien känt för sin rock- och popmusik med grupper som Beatles, Rolling Stones och The Clash. Andra stora namn inom populärmusiken är P J Harvey, Adele och Amy Winehouse.

Det statliga stödet för bildkonsten går huvudsakligen till inköp av konstverk till offentliga museer och gallerier. Den brittiska huvudstaden är också ett centrum för den internationella konstmarknaden. Välkända konsthandlare är Sotheby’s och Christie’s.

Till konstlivets största namn hör målarna John Constable, William Turner och Francis Bacon, skulptören Henry Moore och arkitekten och formgivaren William Morris. Till senare års mest omtalade konstnärer hör Tracey Emin, Lucian Freud och Damien Hirst. 

Om våra källor

Massmedier

Press- och yttrandefrihet råder. Den brittiska pressen präglas av stor frispråkighet. Dess frihet begränsas dock av strikta lagar kring till exempel förtal och brott mot sekretess. Medierna får till exempel inte publicera uppgifter som kan påverka rättsliga processer. Det finns lagar som förbjuder publicering av hemligt material som kan hota nationella intressen.

I Reportrar utan gränsers rankning för 2019 hamnade Storbritannien på plats 33 av 180 länder, vilket var en förbättring jämfört med åren innan. 2010 låg landet på plats 19, men halkade efter det ner på listan. Det beror i hög grad på en ny lag från 2016, Investigatory Powers Act, som innebär att polisen och säkerhetstjänsten utan att någon juridisk prövning görs, eller att den som berör förvarnas, kan övervaka allas, även journalisters, kommunikation via datorer och telefoner.

Reportrar utan gränser har också kritiserat myndigheternas ingripande mot Guardian 2013. Tidningen tvingades bland annat förstöra hårddiskar som innehöll dokument som amerikanen Edward Snowden hade läckt till medier och som visade hur signalspaningsmyndigheten NSA i USA och dess brittiska motsvarighet GCHQ massövervakat tele- och internetkommunikation i omvärlden.

I augusti 2018 greps två journalister i Nordirland, Trevor Birney och Barry McCaffrey, och polisen tog deras utredningsmaterial I beslag. De anklagades för att ha spridit hemligstämplade uppgifter från polisombudsmannen i Nordirland om hur den dåvarande poliskåren RUC skötte utredningen av morden på sex katoliker i Loughinisland 1994. Brottsundersökningen mot journalisterna väckte skarp kritik från pressfrihetsorganisationer, och i juni 2019 lades den ned.

2011 avslöjades att tidningar hackat sig in i och avlyssnat ett stort antal privatpersoners telefoner. Regeringen tillsatte en utredning som året efter rekommenderade att nya lagar skulle stiftas för att hantera press­etiska frågor samt att ett nytt oberoende organ skulle skapas med rätt att bötfälla dem som bröt mot reglerna. Det blev ingen lagstiftning, utan ett kungligt fördrag som lade ut riktlinjerna, och det skulle vara frivilligt att ansluta sig till den nya pressnämnden. Större delen av pressen valde dock att bilda en egen pressetisk organisation IPSO. Den har dock fått kritik för att vara tandlös, och en konkurrerande grupp, Impress, grundades 2016.

Dagstidningarna ägs i hög grad av ett antal stora medieföretag, inte minst det amerikanska News Corporation som ägs av Rupert Murdoch. För att förhindra uppkomsten av monopol finns en regel om att ett medieföretag måste ha regeringens tillstånd för att förvärva en tidning som utkommer i fler än en halv miljon exemplar. Lagar styr även hur stor del av ett radio- och TV-bolag som en tidningskoncern kan äga.

Ingen av de stora tidningskoncernerna har någon direkt koppling till ett politiskt parti. Mediemagnater som Rupert Murdoch, som bland annat äger landets största tidning Sun, har dock ett stort politiskt inflytande. 

Över 1 000 dags- och veckotidningar ges ut i Storbritannien. De största kvalitetstidningarna är de konservativa Daily Telegraph och Times, den vänsterliberala Guardian och Financial Times. Sedan våren 2016 ges Independent bara ut på nätet. Tabloidtidningar som Sun, Mirror och Daily Star innehåller ofta sensationsinriktat material. Dessutom finns Daily Mail och Daily Express som placeras mellan dessa två grupper och benämns mittmarknadstidningar. Till dem räknas även gratistidningen Metro.

De största dagstidningarna i Skottland är Scotsman och Herald. 2014 lanserades The National, en ny skotsk dagstidning, som stöder tanken på ett självständigt Skottland. Detta skedde sedan traditionella medier fått skarp kritik bland självständighetsivrarna om partiskhet i sin bevakning av folkomröstningen samma år. I Wales är Western Mail och South Wales Echo störst, och i Nordirland Belfast Telegraph, Irish New och News Letter. 

Dessutom finns en mängd regionala morgon-, kvälls- och söndagstidningar. Till de främsta politiska tidskrifterna hör Economist, New Statesman samt Spectator.

Vikande upplagor, en sviktande annonsmarknad och svårigheten att ta betalt för nätpublikationer gör att många tidningar har ekonomiska problem.

Det finns såväl statlig som fristående radio och TV. Det statliga BBC sänder TV i flera kanaler. Dessa finansieras med licensavgifter och statsmedel. BBC pressas dock allt mer ekonomiskt. Regeringen beslutade 2015 att alla över 75 år ska slippa att betala TV-licens samt att kostnaden för detta ska bäras av BBC. Mediebolagets avtal med staten förnyades  2016, men de farhågor som fanns om att regeringen skulle försöka att öka sitt inflytande över BBC uppfylldes inte. 

De markbundna TV-kanalerna är Independent Television (ITV/Channel 3), Channel 4 och Five. I Wales sänder bolaget S4C på kymriska. Dessutom finns betal-TV-kanaler. Radiostationen BBC World Service sänder dygnet runt över hela världen på en rad olika språk. BBC Radio driver fem rikstäckande och ett 40-tal regionala kanaler. Det finns även flera hundra oberoende lokala och regionala radiokanaler.

Om våra källor

Fakta – massmedier

Antal mobilabonnemang per 100 invånare
120 (2017)
Andel av befolkningen som använder internet
95 procent (2016)

Källor

Arbetsmarknad

Den brittiska arbetsmarknaden har genomgått stora förändringar sedan 1970-talet. Många jobb har försvunnit från industrin och jordbruket samtidigt som tjänstesektorn sysselsätter allt fler. Idag arbetar drygt fyra av fem invånare inom olika serviceyrken.

Andelen förvärvsarbetande kvinnor har ökat stadigt men många kvinnor arbetar deltid, mycket beroende på brist på barnomsorg. Kvinnor tjänade 2016 i genomsnitt 18 procent mindre än männen. 

Sysselsättningsgraden är relativt hög, nästan 75 procent 2016. Drygt 83 procent av arbetskraften var samma år sysselsatt inom den privata sektorn, medan knappt 17 procent arbetade inom den offentliga sektorn. Samtidigt sköts en ökande andel av den offentliga servicen av privata bolag, och personal hyrs också in via bemanningsföretag. Det finns bland annat 14 fängelser som drivs av privata entreprenörer, men det handlar också om sådant som städning, transporter och catering.

Åren 1997–2007 skapades över två miljoner nya arbetstillfällen. Många av jobben gick till invandrare, framför allt från de öst- och centraleuropeiska länder som gick med i EU 2004, eftersom de ofta var bättre utbildade än arbetslösa britter. När luften gick ur ekonomin 2008 åkte en del av dem hem, men långt ifrån alla, och efter några år tog arbetskraftsinvandringen fart på nytt. Det är i skrivande stund oklart hur Storbritanniens beslut att lämna EU kommer att drabba personer från andra EU-länder som redan arbetar där. I juni 2017 arbetade nästan 2,4 miljoner EU-medborgare i landet.

I vissa branscher finns en stor oro för att det brittiska EU-utträdet kommer att leda till brist på  arbetskraft, inom bland annat jordbruket, hotell- och restaurangnäringen och industrin.

För att begränsa invandringen från länder utanför EU infördes 2008 ett poängsystem som innebär att främst de som har kvalifikationer som landet behöver ska få flytta till Storbritannien.

På senare år har arbetslösheten minskat, från drygt 8 procent 2008 till under 5 procent 2016. Andra kvartalet 2017 var den nere på 4,4 procent, den lägsta noteringen på 42 år. Ungdomsarbetslösheten är fortfarande högre än för andra åldersgrupper, men den har fallit från drygt 22 procent 2011 till knappt 14 procent 2016.

Nya regler för långtidsarbetslösa trädde i kraft i april 2014. De innebär att de som varit arbetslösa i mer än två år ska delta i ett program, Help to work, för att få jobbsökarbidrag. Det handlar bland annat om ”samhällsarbeten” (som att laga mat till äldre), att besöka arbetsförmedlingen varje dag eller delta i utbildningsprojekt. Den som vägrar att delta riskerar att förlora sina bidrag i upp till tre månader.

En studie från den nationella statistikmyndigheten 2014 visade att var tionde anställd ville arbeta fler timmar än de gjorde. Bland ungdomar var siffran 20 procent. Det har också blivit vanligare att främst unga människor anställs på så kallade nollkontrakt, där de varken garanteras någon inkomst eller ett bestämt antal timmar. 2017 beräknades omkring 883 000 personer vara anställa på nollkontrakt 

En del bedömare har pekat på att ett skäl till att arbetslösheten minskat är att fler än tidigare har startat egna företag (cirka 15 av alla som yrkesarbetar är egenföretagare) och att en stor andel av dem tjänar mindre än den officiella minimilönen som från 1 april 2019 låg på 8,21 pund för den som hade fyllt 25 år.  En mindre höjning gjordes även för yngre arbetstagare.

På 1960- och 1970-talen hade fackföreningarna starkt inflytande, Trade Union Congress (TUC), grundad 1868, fungerar som ett samordnande organ för ett 50-tal olika förbund. TUC hade 2017 sammanlagt  sex miljoner medlemmar, både arbetare och tjänstemän.

Om våra källor

Fakta – arbetsmarknad

Arbetslöshet
4,0 procent (2018)
Ungdomsarbetslöshet
11,1 procent (2018)

Källor

Sociala förhållanden

Storbritannien är ett klassamhälle, med djupa sociala klyftor. Det råder även stora skillnader mellan olika delar av landet. Ekonomin är betydligt starkare i söder än i norr. Detta ger bland annat utslag i statistiken över förväntad livslängd. Kvinnor och män i England lever ungefär två år längre än dem som bor i Skottland.

Enligt en studie från Longevity Science Panel (LSP), som publicerades i början av 2018,  har klyftorna i England vidgats sedan 2001. En man född i de rikaste områdena lever i genomsnitt 8,4 år längre, än en man som är född i de fattigaste områdena. En ökning från 7,2 år 2001. För kvinnor var skillnaden 5,8 år, jämfört med 5 år 14 år tidigare. Siffrorna hämtades från Office for National Statistics (ONS) statistik för år 2015. 

Ett nytt bidragssystem

I den ekonomiska krisens spår har en rad besparingar gjorts inom välfärdssystemen. David Camerons regering började 2011 baka samman flera olika behovsprövade bidrag och skattelättnader (bland annat jobbsökarbidrag, bostadsbidrag, inkomststöd, jobbskattebidrag) till ett enda, Universal Credit. Förändringen sker gradvis, och i en långsammare takt än ursprungligen planerats. Slutdatum för när det nya systemet ska omfatta alla som får bidrag har flyttats fram flera gånger, senast till slutet av år 2023. Hösten 2017 var det bara 8 procent av bidragstagarna som fick det nya bidraget. Samtidigt riktades hård kritik mot att långa väntetider på den första utbetalningen, sex veckor, försatte familjer i svåra ekonomiska omständigheter.

Syftet med reformen är, enligt regeringen, att det ska likna en situation där den som har ett arbete får vänta på sin lön. Tanken är att ett enda bidrag ska förenkla välfärds­systemet och göra det mer lönsamt att arbeta. Bidragen minskas gradvis i takt med att ett hushåll får fler egna inkomster. Tidigare betalades alla stöd ut veckovis, men numera sker utbetalningarna en gång i månaden. Det sätts också en övre gräns för hur mycket ett hushåll kan få i bidrag. 2016 sänktes bidragsnivåerna med drygt 20 procent. Meningen är att fattiga familjer ska få ett högre grundbidrag medan andra, som har det bättre ställt, ska få sämre villkor än tidigare. Nya uppgifter hösten 2018 tydde på att en del hushåll skulle kunna förlora upp till 200 pund i månaden. Samtidigt varande den brittiska riksrevisionen för att det nya systemet skulle bli dyrare än det system det skulle ersätta.

Nya regler har också införts för att få personer som varit långtidssjukskrivna och förtidspensionerade att återgå till arbete.

Matbanker och barnfattigdom

Som en följd av regeringens åtstramningspolitik minskade anslagen till lokala myndigheter med 49 procent i reda pengar mellan 2010 och 2018, vilket tvingar dem till hårda besparingar särskilt i fattigare områden. Deras möjligheter att täcka detta med hjälp av lokala skatter, nya avgifter och försäljning av kommunal egendom är begränsade. På en del håll har pengabrist lett till att de lokala myndigheterna har gjort slut på sina besparingar och inte längre kan ge medborgarna den service de är ålagda att göra enligt lag, som sophämtning och vägunderhåll.

Omkring 14 miljoner britter levde 2015/2016 under fattigdomsgränsen och av dem var omkring 4 miljoner barn. Som fattiga räknas de hushåll vars inkomster understiger 60 procent av landets medianinkomst.

På senare år har flera hundra så kallade matbanker öppnats som bistår människor som råkat i ekonomiska problem. Ett skäl till att människor råkar i akut kris är, enligt en parlamentarisk rapport 2014, sena bidragsutbetalningar, men också höga räkningar på vatten och el.

På 2010-talet beräknades cirka 3,7 miljoner britter vara drabbade av så kallad fuel poverty, vilket i Skottland, Wales och Nordirland innebär att ett hushåll lägger minst tio procent av sina inkomster på el och på att värma upp sin bostad. England har en annan definition av problemet (statistiken kommer också från olika år).

Enligt en rapport från Joseph Rowntree Foundation (JRF) i december 2017 levde 8 miljoner invånare, varav 2,6 miljoner barn, i fattigdom trots att minst en av deras föräldrar arbetade. Det var över en miljon fler än 2010/2011, och den högsta siffran hade London, med 27 procent. Särskilt utsatta var barn som bara bodde med en förälder eller familjer med fler än tre barn. De höjningar som har gjorts av minimilönerna och skattesänkningar som införts för låginkomsttagare räckte inte till för att kompensera för slopade skatteavdrag för barnfamiljer och lägre bidragsnivåer. Särskilt inte som boendekostnaderna också steg snabbt. Den fattigaste femtedel av befolkningen lägger ungefär en tredjedel av sina inkomster på boendet.

Ett annat tecken på hårdnande ekonomiska villkor var att var fjärde britt mellan 20 och 34 år bodde kvar hemma hos föräldrarna. Skälen till det är längre studietider, höga bostadspriser, svårigheter att hitta ett arbete samt förändringarna i bidragssystemen.

Över 77 000 hushåll i England var i mars 2017 inhysta i tillfälliga boenden, en ökning med 60 procent sedan 2011, enligt en rapport från den brittiska riksrevisionen (National Audit Office). I dessa hushåll ingick drygt 120 000 barn. 

Barnbidrag betalades tidigare ut till alla barn under 16 år. Från 2013 har bidraget dragits in för höginkomsttagare. EU-domstolen avgjorde 2016 att brittiska myndigheter i vissa fall inte behöver betala ut barn­bidrag till familjer från andra EU-länder. De familjer som har flera bidrag, förlorade rätten att göra särskilda skatteavdrag för barn. EU-domstolen avgjorde 2016 att brittiska myndigheter inte vissa fall inte behöver betala ut barnbidrag eller ge skattelättnader till barnfamiljer från EU-länder.

Välgörenhet är vanligt förekommande och accepterat i alla samhällsgrupper och av alla politiska partier. Miljontals pund samlas årligen in av välgörenhetsorganisationer för att fördelas till enskilda, grupper av människor, skolor, sjukhus etc.

Omhuldat vårdsystem

Storbritannien har fortfarande avgiftsfri sjukvård för alla, National Health Service (NHS). En mindre summa tas ut för recept på läke­medel. När det gäller nedskärningar är NHS ett fredat område för alla de stora partierna. Men pengarna räcker ändå inte till. Det syns sedan många år på långa vårdköer. På senare år har det vuxit fram en rad privata alternativ till den offentliga vården.

Kritiker befarar att landet är på väg mot en vårdmarknad, där den som kan betala för sig får bättre vård. Hur det än är stiger vårdkostnaderna snabbt, delvis för att vårdbehoven ökar när invånarna blir äldre. Vintern 2017/2018 rådde kris inom vården, inte minst på grund av stor brist på sjuksköterskor.

Pensioner

Kvinnor har traditionellt haft en lägre pensionsålder än män, men från 2018 ska 65 år gälla för bägge könen. Den som vill kan arbeta längre. På ännu längre sikt ska pensionsåldern för både män och kvinnor höjas till 68 år. 2012 ändrades reglerna så att personer har rätt att fortsätta arbeta även efter att de har fyllt 65 år. Många pensionärer har svårt att klara sig på sin pension. Nästan 2 miljoner pensionärer räknades som fattiga 2015/2016. Ensamhet och social isolering är andra problem som drabbar många gamla. 2018 tillsatts Theresa May en ny minister, Tracey Crouch,  för att bekämpa detta. Det skedde på rekommendation av en parlamentarisk kommission som tillsattes efter mordet på Labourpolitikern Jo Cox 2016 (se Kalendarium).

Kvinnors representation

Kvinnor är underrepresenterade i beslutsfattande positioner, både inom näringslivet och politiken. Efter valet 2017 var 32 procent av ledamöterna i det brittiska parlamentet kvinnor, jämfört med knappt 23 procent 2010 och 29 procent 2015. I parlamenten i Skottland och Wales är andelen kvinnor högre, 35 respektive 50 procent 2016. I Nordirland var andelen lägre: 28 procent.

I valet 2017 ökade även antalet ledamöter från etniska minoriteter från 41 till 52. För första gången valdes en sikhisk kvinna in i underhuset. Minst 45 ledamöter är hbtq-personer, vilket är en ökning med 40 procent sedan 2015.

Liberal abortlagstiftning, utom i Nordirland

Storbritannien har en liberal abortlagstiftning, förutom i Nordirland där abort bara är tillåtet om kvinnans psykiska eller fysiska hälsa riskerar att skadas permanent. Många nordirländska kvinnor åker därför till andra delar av Storbritannien för att göra abort, och måste själva betala för ingreppet.  Sommaren 2017 aviserade dock den brittiska regeringen att nordirländska kvinnor ska kunna göra abort i England utan att behöva betala för det. Även den skotska regeringen planerade att införa fri abort för kvinnor från Nordirland.  Hösten 2015 slog Högre domstolen (High Court) i Belfast fast att Nordirlands abortlag strider mot mänskliga rättigheter.  I en högre instans slår domarna fast att detta är en fråga som bör avgöras av Nordirlands provinsregering och inte av en domstol.

Samkönade äktenskap tillåtna, utom i Nordirland

Sedan 2005 kan homosexuella par ingå partnerskap, vilket ger dem samma rättigheter som gifta par i fråga om egendom, pensioner och arv. Homosexuella par har rätt att adoptera barn (dock inte i Nordirland). På 2010-talet har homosexuella par i England, Wales och Skottland även fått rätt att gifta sig. Religiösa samfund kan dock själva avgöra om de vill viga två personer av samma kön eller inte. Det nordirländska parlamentet röstade hösten 2015 för att införa samkönade äktenskap, men beslutet kunde inte träda i kraft på grund av ett veto från Demokratiska unionistpartiet (DUP).

Lag mot slaveri

En lag mot modernt slaveri antogs i England och Wales 2015 som bland annat innebar att människosmugglare ska kunna dömas till livstids fängelse och mer ska göras för att skydda offren som till exempel ska kunna få rättshjälp. Enligt inrikesdepartementet tros det finnas 10 000–13 000 människor som lever under slaveriliknande villkor i Storbritannien.

Prostitution, inget lagbrott, utom i Nordirland

Prostitution strider inte mot lagen i England, Wales och Skottland, men det är däremot är det till exempel förbjudet att bedriva bordeller. 2015 införde Nordirland en ny lag, liknande den svenska, som innebär att det blev förbjudet att köpa sex men inte att sälja det. Även i andra delar av landet har en liknande lagändring föreslagits, men det finns också krafter som verkar för en legalisering av prostitution.

Om våra källor

Fakta – sociala förhållanden

Spädbarnsdödlighet
4 per 1000 födslar (2016)
Andel av befolkningen som har tillgång till rent vatten
100,0 procent (2015)
Andel av befolkningen som har tillgång till renhållningssystem
99,2 procent (2015)
Offentliga utgifter för hälsovård i andel av BNP
9,9 procent (2015)
Offentliga utgifter för hälsovård per person
4 356 US dollar (2015)
Andel kvinnor i parlamentet
30 procent (2017)

Källor

Kommunikationer

Vägnätet är vittförgrenat och består till stor del av belagda men smala vägar. Storbritannien har vänstertrafik. Såväl person- som godstrafik går till övervägande del på landsvägar. Knappt 10 procent av godstrafiken sker via järnväg. Den brittiska regeringen har på 2010-talet utlovat stora satsningar på infrastruktur, bland annat i form av nya snabbtågsförbindelser mellan södra och norra England.

Världens äldsta tunnelbana finns i London.

Trots många nedläggningar finns fortfarande ett tätt järnvägsnät. Tågtrafiken drivs idag av omkring 30 privata bolag. Många britter klagar på höga biljettpriser, brist på sittplatser och försenade tåg.

Tunneln under Engelska kanalen, Eurotunnel, invigdes 1994. Genom den kan man resa med tåg från London till Paris på tre timmar. Det går även passagerartåg till Bryssel genom tunneln.

Den brittiska handelsflottan var en gång världens största, men 2015 var bara en knapp procent av världstonnaget i brittisk ägo (men omkring hälften av dem var registrerade i ett annat land). Det finns ett 50-tal större hamnar, varav London, Milford Haven, Southampton, Tees and Hartlepool och Liverpool är de viktigaste.

Det finns ett 50-tal flygplatser. Flera av dem är viktiga centrum för internationell flygtrafik. Via Heathrow i London passerade 2017 cirka 78 miljoner passagerare. 2018 beslöts att kapaciteten skulle utökas ytterligare genom bygget av en tredje landningsbana. Beslutet var dock kontroversiellt. Till de större flygplatserna hör även Gatwick och Stansted, Manchester, Edinburgh och Birmingham. 

Om våra källor

Äldre historia

Storbritanniens tidiga historia var orolig. På 400-talet föll de romerska härskarna och öarna invaderades av germanska folk. Normanderna tog vid år 1066 avlöstes på 1400-talet av kungaätten Tudor. Från slutet av 1600-talet behövde de engelska monarkerna vinna stöd i parlamentet för att få igenom sina beslut. 1707 bildades Storbritannien då England, Skottland och Wales gick samman i en union. Den industriella revolutionen från 1700-talet fick ekonomin att blomstra. Samtidigt byggde britterna ett kolonialvälde som sträckte sig över flera kontinenter. Imperiet började dock vittra sönder under 1900-talet, inte minst på grund av de två världskrigen.

De äldsta spåren av mänskliga bosättningar i det område som idag utgör Storbritannien är nästan en halv miljon år gamla. Ända fram till 6000–5000 f Kr kunde jägarfolk lätt ta sig dit från andra delar av Europa, men vid denna tid steg havsnivån och skar av landförbindelsen till det europeiska fastlandet. Årtusendena därefter blev öbefolkningen bofast och började bruka jorden. Det märkliga stenmonumentet vid Stonehenge i södra England restes under bronsåldern (2000–700 f Kr).

När den romerska erövringen av England inleddes år 43 e Kr, bodde kelter på de brittiska öarna. De trängdes undan till Wales och Skottland medan England införlivades med det romerska väldet. Under romar­tiden nådde landet en förhållandevis hög kulturell nivå. Vid romarrikets upplösning under 400-talet invaderades England av olika germanska folk, främst angler och saxare från tyska kustområden. Den romerska kulturen krossades helt och England kristnades från Irland på 500-talet. Politisk enighet uppnåddes först i början på 800-talet.

De följande seklen härjades de brittiska öarna av vikingar i flera anfallsvågor. Danskarna erövrade slutligen i stort sett hela England som under en tid ingick i det danska väldet. 1066 invaderades landet av normanderna under Vilhelm Erövraren. Han besegrade den anglosaxiske kungen i slaget vid Hastings och lade under sig både England och Wales. Vilhelm Erövrarens ättlingar styrde sedan England och tidvis även Skottland fram till 1485.

Inrikespolitiskt präglades denna tid av ständig maktkamp mellan kyrka, stormän och kungar. Det berömda frihetsbrevet Magna Charta från 1215 var egentligen en kunglig eftergift till en koalition riktad mot kungen, bestående av de tre starkaste klasserna i det engelska samhället: högadeln, köpmännen och prästerskapet. Magna Charta angav vissa rättsliga grundregler för kungamakten, inskränkte dess godtyckliga bruk av makt och föreskrev att kungen fick skriva ut skatter endast med tillstånd av Rikets stora råd, som snart kom att kallas Parlamentet.

Vid 1300-talets mitt drabbades England av pestepidemin digerdöden. Detta skapade brist på arbetskraft som i sin tur ledde till en omläggning av jordbruket från åkerbruk till boskapsskötsel. När folk­ökningen åter tog fart i slutet av 1300-talet uppstod arbetslöshet och social oro, vilket medförde en ökad inflyttning till städerna. Samtidigt växte en industriell tillverkning fram, främst av ylletyger, som under 1400-talet blev en viktig exportvara och källa till välstånd.

Under medeltiden strävade England efter att expandera väster- och norrut. Wales införlivades definitivt i slutet av 1200-talet. Koloniseringen av Irland inleddes och även Skottland var tidvis förenat med England. Dessutom låg England under långa perioder i krig mot Frankrike. Det så kallade hundraårskriget utlöstes 1337 sedan den engelske kungen Edvard III gjort anspråk på den franska kronan. England hade till en början framgång, men kom därefter att gradvis trängas tillbaka och krigsslutet 1453 innebar ett definitivt slut på Englands kontinentala ambitioner.

Under denna tid försvagades kungamakten och 1455 utbröt ett blodigt, trettioårigt inbördeskrig där två grenar av kungahuset kämpade om Englands tron. Detta kallades rosornas krig på grund av att de båda kämpande fraktionerna hade en röd respektive vit ros som sitt emblem.

År 1485 kom ätten Tudor till makten och gradvis lyckades kungen stärka sin ställning på adelns och kyrkans bekostnad. Mot slutet av seklet hade Henrik VII krossat motståndarna inom högadeln genom att konfiskera dess jord och rikedomar. Detsamma gjorde sonen Henrik VIII gentemot den katolska kyrkan. När den protestantiska reformationens idéer nådde England på 1500-talet var det möjligt för Henrik VIII att bryta med påven och skapa den anglikanska kyrkan. Kungen fick, trots påvens veto, skilja sig från sin första hustru och kyrkans egendomar ställdes under hans kontroll. Under hans dotter Elisabeth I (1558–1603) stärktes England ytterligare både ekonomiskt och militärt. Samtidigt upplevde landet en kulturell blomstring.

Konkurrens om handel och religiösa skäl ledde 1585 till krig mot Spanien. Tre år senare segrade England i ett stort slag mot den spanska armadan som avsett att erövra England och återinföra katolicismen där. England blev därefter Europas främsta sjömakt och började kolonisera andra världsdelar, till en början i Nordamerika och den karibiska övärlden.

1603 förenades Skottland med England och Wales i en union med Jakob I, son till Maria Stuart (skotsk drottning 1542–1567), som kung. Kungamakten kom nu i konflikt med borgerskapet och lågadeln, som genom parlamentet stärkt sin position. Ett inbördeskrig mellan å ena sidan Jakobs son Karl I, högadeln och högkyrkliga och å den andra borgerskap, lågadel och extrema protestanter (puritaner) slutade med kungens avrättning 1649, republik och till slut militärdiktatur under Oliver Cromwell.

Under dennes tid vid makten lyckades England slå ned ett långvarigt irländskt uppror och vinna kontroll över Irland. Under 1600-talet startade koloniseringen av ön på allvar, då protestantiska skottar, engelsmän och walesare av den brittiska kronan gavs mark från vilken de katolska ägarna fördrivits. En rad lagar stiftades vilka uteslöt den katolska befolkningen från den politiska makten samt tog ifrån dem rätten att äga mark.

Efter Cromwells död 1658 återupprättades kungariket och ätten Stuart återinsattes på tronen. Karl II blev kung 1660. Han efterträddes 1685 av sin katolske bror Jakob II som avsattes tre år senare genom den så kallade ärorika revolutionen. Tronen gick till den nederländske ståthållaren Vilhelm av Oranien som styrde landet tillsammans med hustrun Maria, Jakob II:s dotter. I rättighetsförklaringen Bill of Rights 1689 fastslogs parla­mentets överhöghet över tronen. Monarken måste i kröningseden svära på att ”styra i enlighet med de lagar som stiftas i parlamentet”. Hädanefter blev det nödvändigt att de kungliga ministrarna stöddes av en majoritet i parlamentet. De båda politiska partierna Whigs (i stort sett motståndare till kungen) och Tories (kungatrogna) växte fram mot slutet av 1600-talet. Därmed hade grunden lagts till det parlamentariska system som gäller än idag, där regeringen måste ha folkrepresentationens förtroende.

Storbritannien (United Kingdom of Great Britain) bildades 1707 då England och Wales formellt ingick i union med Skottland.

Under 1700-talets första del främjades industri och näringsliv och grunderna lades för det industriella genombrottet. Även vetenskaperna blomstrade med namn som John Locke och Isaac Newton. Kungarna var svaga men desto mer framstående var politiska ledare som Robert Walpole samt William Pitt. Irland fortsatte att vara en oroshärd.

Efter den relativa freden under 1700-talets första hälft kom den senare delen att präglas av yttre oro. Storbritannien fick kämpa mot Frankrike och Spanien om koloniala besittningar för att sedan se sina nordamerikanska kolonier göra uppror och 1776 förklara sig självstän­diga. Vid århundradets slut utkämpades åter långa krig med det revolu­tionära Frankrike och vid det nya seklets början mot den franske kejsaren Napoleon, som definitivt besegrades först 1815 vid Waterloo i dagens Belgien.

Krigen mot Frankrike följdes av en lång period av industriell och ekonomisk expansion som förde med sig svåra sociala problem särskilt bland stadsbefolkningen. Politiska och sociala reformer blev nödvändiga. Detta ledde bland annat till 1832 års stora parlamentsreform (Reform Act), vilken utvidgade rösträtten, som fram till dess var mycket begränsad, och reformerade valkretsindelningen för att bättre motsvara befolknings­fördelningen i landet. Regeringsmakten kom därefter att växla mellan whigliberaler och konservativa tories och efterhand fick allt fler britter rösträtt.

Drottning Victorias regeringstid (1837–1901) utmärktes av såväl inre som yttre expansion. Den industriella revolutionen fortsatte och Storbritannien blev en ekonomisk stormakt. Kolonialväldet expanderade genom Indiens slutliga erövring och införlivandet av stora delar av den afrikanska kontinenten i det brittiska väldet under slutet av 1800-talet.

På Irland hämmades ekonomin av brittiska tvångslagar. När dessutom potatisskörden slog fel 1845–1848 dog närmare en miljon människor av svält och bristsjukdomar. I hungerkatastrofens spår följde en omfattande utvandring, främst till Nordamerika. Samtidigt växte irländarnas självmedvetande. De irländska nationalisterna blev ofta tungan på vågen mellan liberaler och konservativa i det brittiska parlamentet, och Liberalernas ledare William Gladstone försökte utan framgång förmå parlamentet att bevilja Irland självstyre. Under Victorias era påbörjades processen mot självstyre för de brittiska kolonierna Kanada, Australien, Nya Zeeland och Sydafrika.

I början av 1900-talet var Storbritannien ännu en stormakt. Första världskriget innebar dock en svår påfrestning för landet och fredsslutet följdes av stora ekonomiska svårigheter och hög arbetslöshet. Kvinnorna, som hade spelat en viktig roll för att få landet att fungera under kriget, lyckades 1918 erövra rösträtt. Liberalerna gick tillbaka och missgynnades av systemet med majoritetsval som hade införts 1832. Istället dominerades politiken av Konservativa partiet och arbetarpartiet Labour.

Under första världskriget deltog brittiska trupper framför allt i strider i Belgien och norra Frankrike. Samtidigt tilltog oron på Irland. Ett väpnat uppror bröt ut 1916 men slogs snabbt ned av britterna. Irländarnas kamp för oberoende fortsatte. 1921 gick de motvilligt med på ett brittiskt förslag som gav dem självstyre. Sex grevskap (dagens Nordirland) förblev brittiska, eftersom den protestantiska majoriteten motsatte sig en brytning med Storbritannien. Nordirland kom att styras utan större inblandning från regeringen i London. Politiken dominerades av de protestantiska unionisterna, medan den katolska minoriteten i hög grad saknade politiskt och ekonomiskt inflytande.

1939 gick Storbritannien in i andra världskriget. Genom stora kraft­ansträngningar under ledning av premiärminister Winston Churchill lyckades britterna slå tillbaka de tyska angreppen både i luften och till sjöss. Kriget innebar stora påfrestningar och det dröjde länge innan landet återhämtade sig ekonomiskt.

Om våra källor

Modern historia

Efter andra världskriget påbörjades uppbyggnaden av en brittisk välfärdsstat. Efter flera goda år under 1950-talet mattades den ekonomiska tillväxten av och på 1970-talet förvärrades krisen. Samtidigt hade en blodig konflikt blossat upp i Nordirland. Konservativa partiets och Margaret Thatchers valseger 1979 innebar ett politiskt skifte, där marknadskrafterna gavs större utrymme till priset av hög arbetslöshet. De konservativa behöll makten till 1997, då Labourpartiet vann en jordskredsseger. Efter en period med en borgerlig koalitionsregering 2010 till 2015, vann  Konservativa partiet egen majoritet i underhuset. Året efter röstade en majoritet av britterna för att lämna EU.

Koloniernas insatser på Storbritanniens sida under kriget gav kraft till deras krav på oberoende. Indien blev självständigt 1947 och delades i två stater, Indien och Pakistan. Även kolonierna i Afrika började göra sig fria.

Efter kriget var Konservativa partiet och Labourpartiet i stort sett överens både när det gällde statliga ingripanden i ekonomin och utbyggnaden av det sociala välfärdssystemet.

Under 1950-talet växte ekonomin snabbt och de flesta britter fick det bättre. Men på 1960-talet halkade levnadsstandarden efter i jämförelse med de sex länder som då ingick i EG (senare EU). Labourregeringen ansökte om EG-medlemskap men fick nej på grund av motstånd från Frankrikes president Charles de Gaulle som såg britterna som ett redskap för USA:s intressen. Först 1973 beviljades Storbritannien inträde. Två år senare hölls en folkomröstning om EG-medlemskapet, mest som ett sätt att överbrygga motsättningar inom Labour som var splittrat i frågan.

I slutet av 1960-talet blossade en konflikt upp i Nordirland, där paramilitära grupper som Irländska republikanska armén (IRA) och Ulsters försvarsförbund (UDA) tog till allt mer våld för att hävda sin sak.

I samband med oljekrisen 1973–1974 föll värdet på pundet och inflationen och arbetslösheten rusade i höjden. 1975 lyckades den dåvarande Labourregeringen komma överens med fackföreningsrörelsen om att samarbeta för att bevara fred på arbetsmarknaden. 1977 tvingades britterna ta lån från Internationella valutafonden (IMF) som ställde krav på omfattande besparingar.

Thatchers styre

1979 drog en strejkvåg över landet. Strejkerna bidrog till att Labour, som ändå kunde peka på en viss uppgång i ekonomin, förlorade parlamentsvalet samma år till de konservativa, ledda av Margaret Thatcher. Hon stod för en ny ideologi som betonade individens eget ansvar. Den nya regeringen började sälja ut statliga företag, gav marknadskrafterna större spelrum samt sänkte skatterna.

Efter flera bakslag i början av 1980-talet ledde denna politik till ökad produktivitet inom industrin, minskad inflation och större välstånd för vissa grupper. Samtidigt steg arbetslösheten snabbt och missnöjet med Thatcher växte. Med Argentinas invasion av de brittiska Falklandsöarna 1982 hamnade de inhemska problemen i bakgrunden och tack vare britternas seger i kriget stärkte Thatcher sin ställning.

De konservativa vann parlamentsvalen 1983 och 1987. Thatchers politik väckte dock allt större motstånd även inom hennes eget parti och hon tvingades avgå 1990. Särskilt hård var kritiken mot hennes fientliga inställning till EG. Dessutom hade beslutet att införa en ny kommunalskatt, poll tax, väckt starka folkliga protester, framför allt i Skottland.

Major tar över

Ny premiärminister blev John Major som stod för en mer moderat politisk linje. Han utlyste nyval 1992 som de konservativa vann. Oenighet om förhållandet till EG ledde till skarpa motsättningar inom regeringspartiet, där starka krafter motsatte sig ökat samarbete (och även ville lämna EG). Trots detta lyckades Major 1993 driva igenom ett brittiskt godkännande av Maastrichtfördraget, där EG omvandlades till EU.

Tony Blair och Nya Labour

Valet 1997 vanns av Labour och partiledaren Tony Blair utsågs till premiär­minister. Partiet hade vunnit valet med löften om att britterna skulle få behålla sina låga skatter och samtidigt få bra vård och utbildning. De första åren höll Labour fast vid den strama ekonomiska politik som förts av den tidigare konservativa regeringen. Blair utlovade en aktiv brittisk roll i Europa, EU:s avtal om socialpolitik antogs och en minimilön infördes. Frågan om en brittisk anslutning till EU:s valutaunion EMU var känslig inom bägge de stora partierna. På ett tidigt stadium påbörjade regeringen en viss anpassning till en gemensam valuta, bland annat fick centralbanken en mer oberoende ställning gentemot regeringen.

I folkomröstningar 1997 röstade en majoritet av väljarna i Skottland och Wales för begränsat självstyre. Ett fredsavtal i Nordirland året efter blev en personlig framgång för Tony Blair.

Labourregeringen gynnades av goda ekonomiska konjunkturer och de första åren var både regeringen och Blair populära. Efter hand växte dock kritiken mot att de inte uppfyllde sina löften. Labour vann ändå parlamentsvalet 2001 med 42 procent av rösterna.

Blairs uppslutning bakom USA:s linje i Irakkonflikten väckte från 2002 alltmer inhemsk kritik. Premiärministern sade sig inte hysa några tvivel om att Irak hade tillgång till massförstörelsevapen och varnade för den risk dessa innebar. 2002–2003 hölls stora demonstrationer i protest mot planerna på ett militärt ingripande i Irak.

Irakkrig och terrordåd

Irakfrågan splittrade Labour, men Blair lyckades, med hjälp av konser­vativa ledamöter, vinna underhusets stöd för ett krig i mars 2003. Kort därefter gick amerikanska och brittiska styrkor till angrepp mot Irak. Blairs agerande ifrågasattes när det visade sig hur illa förberedd invasionen var och regeringen anklagades för att ha överdrivit hotet från Irak. Även inrikespolitiken skapade oenighet inom Labour. Motståndarna till regeringens vårdreformer befarade att dessa var ett första steg mot att införa allmänna avgifter i sjukvården. Inom rege­ringen pågick samtidigt en maktkamp mellan Blair och finansminister Gordon Brown. Trots det vann Labour valet i maj 2005.

London utsattes den 7 juli 2005 för fyra samordnade terrordåd i kollektivtrafiken. Ett 50-tal människor dödades och cirka 700 skadades. Självmordsattentaten genomfördes av fyra män från norra England. Tre av dem kom från familjer med rötter i Pakistan men de var födda i Storbritannien. Den fjärde var född på Jamaica men hade växt upp i Yorkshire. Attentaten ledde till att lagstiftningen mot terrorism skärptes.

Gordon Brown och ekonomisk kris

Sommaren 2007 tog Gordon Brown över som premiärminister. Han utlovade en ny sorts politik, där regeringen skulle lyssna mer på medborgarna än tidigare. Han lovordades för hur han hade hanterat flera kriser kort efter makttillträdet. Men opinionen vände efter några månader, då det visade sig att han trots sina löften om nya politiska visioner inte hade mycket nytt att komma med.

EU:s nya fördrag, som syftade till att underlätta beslutsprocesserna inom unionen, orsakade också spänningar. Brown hade utlovat en folkomröstning om Lissabonfördraget, men lät underhuset godkänna det i juni 2008. Hans ledarskap ifrågasattes alltmer, men hösten 2008 då den internationella finanskrisen var ett faktum fick Brown en ny chans att visa vad han gick för. Den 8 oktober lade regeringen fram ett krispaket för att rädda det brittiska banksystemet, något som bekostades med stora lån. Ekonomin fortsatte dock att försämras.

Borgerlig regeringskoalition

Valrörelsen inför parlamentsvalet i maj 2010 dominerades av frågor kring hur Storbritannien skulle ta sig ur den ekonomiska krisen. De konservativa erhöll 36 procent av rösterna, följt av Labour med 29 procent och Liberaldemokraterna med 23 procent.

Trots att Liberaldemokraterna, politiskt sett, ansågs stå närmare Labour beslöt Liberaldemokraterna att bilda regering med Konservativa partiet. Ny premiärminister blev den konservativa ledaren David Cameron och liberaldemokraten Nick Clegg utsågs till vice premiärminister. Brown efterträddes som Labourledare av Ed Miliband.

En sak som regeringspartierna hade gemensamt var kritiken mot att den brittiska staten är så centraliserad och att de önskade ge medborgarna större inflytande över sina liv. Partierna kom också överens om att samarbetet skulle gälla hela mandatperioden på fem år. De ekonomiska problemen minskade dock regeringens manöverutrymme. Stora besparingar aviserades inom den offentliga sektorn. Undantag gjordes bara för skolan, vården och biståndet. För att skydda svaga grupper slopades inkomstskatten helt för dem som hade lägst löner. Cameron anklagades för att omge sig av politiker som kom från samma slags priviligierade bakgrund som han själv, och som därför inte förstod hur deras politik drabbade vanliga britter.

Liberaldemokraterna led ett bakslag i maj 2011 då två väljare av tre röstade nej till partiets förslag till ett nytt, delvis proportionellt valsystem. Folkomröstningen hade varit ett villkor för Liberaldemokraternas medverkan i regeringen. Liberaldemokraterna fick också klä skott för nedskärningar inom välfärden, men partiledaren Clegg hävdade att de hade varit ännu mer omfattande om partiet inte suttit med i regeringen

I augusti 2011 skakades London av våldsamma kravaller. Oroligheterna spred sig snabbt till mestadels nedgångna och socialt eftersatta områden i andra storstäder. Cameron gav polisen rätt att ta till hårda metoder mot de inblandade och över 2 000 personer greps. Regeringen lade skulden för plundringarna och vandaliseringen på kriminella gäng, medan delar av oppositionen hävdade att oroligheterna också kunde förklaras med frustration orsakad av sociala nedskärningar.

Den tilltagande krisen inom eurosamarbetet gav ny kraft till EU-kritiska krafter inom Konservativa partiet, samtidigt som stödet växte för det högerpopulistiska Brittiska självständighetspartiet (Ukip) som vars hela politik var inriktat på att Storbritannien skulle lämna EU.

Ett växande missnöje med regeringen syntes i lokalvalen i maj 2012. Den enda stora framgången för de konservativa var att deras kandidat Boris Johnson vann borgmästarvalet i London. Labour gjorde relativt bra ifrån sig, men partiet lyckades inte ta det politiska initiativet. Dessutom led Labour ett bakslag i regionalvalet i Skottland då Skotska nationalistpartiet (SNP) vann egen majoritet i det skotska parlamentet.

SNP använde sin nya position för att driva fram en folkomröstning om självständighet. 2012 gick Cameron med på att låta skottarna rösta om skotskt oberoende men han vägrade att i förväg göra upp om villkoren för en eventuell skilsmässa.

Folkomröstning om skotsk självständighet

Konservativa partiet, Labour och Liberaldemokraterna drev en gemensam kampanj för att Skottland skulle bli kvar inom unionen, medan SNP och Gröna partiet i Skottland pläderade för självständighet. Flera gräsrotsrörelser, varav många på vänsterkanten, bidrog till ett uppsving för ja-sidan under sommaren 2014.

I början av september tydde en opinionsundersökning på att en majoritet av väljarna tänkte rösta för självständighet. Detta väckte stor oro bland ledande politiker i London som utlovade en utvidgning av det skotska självstyret om Skottland röstade nej (se Politiskt system). När resultatet väl kom hade nej-sidan vunnit med 55 procent av rösterna.

Cameron och de konservativa vinner valet

Inför parlamentsvalet i maj 2015 förväntade sig en rad bedömare att Labour skulle bli största parti, inte minst på grund av ett utbrett missnöje med de besparingar som gjorts i välfärdssystemet och otrygga villkor på arbetsmarknaden. Men valrörelsens mest brännande fråga rörde invandringen och såväl Ukip som Tories och Labour lovade att hitta vägar för att begränsa den.

Till mångas förvåning fick Konservativa partiet egen majoritet i underhuset, med nästan 37 procent av rösterna, följt av Labour med drygt 30 procent. Den stora skrällen var dock att SNP, med mindre än 5 procent av rösterna, blev landets tredje största parti, genom att partiet tog hem alla mandat utom tre i Skottland. Ukip lyckades, trots nästan 13 procent av rösterna, bara behålla ett av de två mandat som partiet hade vunnit i fyllnadsval 2015. Den stora förloraren blev Liberaldemokraterna som gick från 57 mandat i valet 2010 till bara 8.

Det som avgjorde valet var sannolikt att de konservativa ansågs vara bättre på att sköta ekonomin än Labour. Eftervalsanalyser visade att det var Labour, och inte de konservativa, som hade förlorat flest röster till Ukip. Efter valet avgick Ed Miliband som Labourledare och ersattes av Jeremy Corbyn från partiets vänsterfalang.

Camerons ställning försvagades av att regeringspartiet var splittrat i EU-frågan. Premiärministern hade skjutit problemen framför sig genom att 2013 utlova en folkomröstning om det brittiska EU-medlemskapet med förhoppningen om att han dessförinnan skulle kunna förhandla till sig bättre villkor för Storbritannien. Han ville bland annat begränsa EU-invandrares tillgång till det brittiska välfärdssystemet. Men han hade svårt att få de andra EU-ledarna med sig och brittiska EU-skeptiker tyckte inte att de eftergifter som gjordes gick långt nog.

Nej till EU

I februari 2016 utlyste Cameron en folkomröstning om EU-medlemskapet till den 23 juni samma år. De som ville att Storbritannien skulle stanna kvar i EU (Remain) samlade en stor del av det politiska etablissemanget inom både Konservativa partiet och Labour, samt mindre partier som Liberaldemokraterna, Skotska nationalistpartiet (SNP) och walesiska Plaid Cymru. De stora affischnamnen för dem som ville lämna EU (Leave) blev Londons före detta borgmästare Boris Johnson, utbildningsminister Michael Gove, samt Ukip-ledaren Nigel Farage.

Debattklimatet var hårt, med skrämselpropaganda från bägge håll. Leave-kampanjen försökte i hög grad vinna stöd genom att spela på missnöjet med hög invandring från andra EU-länder, byråkratin i Bryssel och demokratiska brister inom EU-samarbetet. De lovade också att pengar som gick till EU istället skulle satsas på bättre vård. Stanna-kvar-lägret varnade främst för de ekonomiska följderna av ett utträde ur unionen.

Nästan 52 procent av väljarna röstade för att Storbritannien skulle lämna EU. Valdeltagandet låg på drygt 72 procent. Merparten av nej-rösterna kom från södra England, men även många väljare i ekonomiskt eftersatta områden i mellersta och norra England och i Wales röstade för en brexit. Samtidigt önskade en majoritet av väljarna i London, de flesta andra större städer, Skottland och Nordirland att landet skulle stanna kvar inom unionen. Det var främst äldre väljare som önskade ett EU-utträde, medan yngre och mer välutbildade ville stanna kvar inom unionen. Resultatet tolkades som en näsknäpp mot den politiska och ekonomiska eliten som många väljare ansåg inte var intresserad av att lösa deras problem.

May tar över

Läget efter folkomröstningen komplicerades av att ingen visste hur brexitprocessen skulle gå till. Marknaderna reagerade negativt på resultatet och pundet förlorade i värde. Dessutom avgick Cameron som premiärminister och partiledare. Många såg Boris Johnson som favorit till att ta över efter Cameron, men han hoppade av när Gove, hans parhäst från nejkampanjen, drog tillbaka sitt stöd för honom och samtidigt aviserade att han själv skulle ställa upp. Fyra andra kandidater deltog i partiledarvalet, vilket till sist vanns av inrikesminister Theresa May.

Samtidigt skakades Labour av inre motsättningar. Allt fler av partiets parlamentsledamöter markerade sitt missnöje med Corbyns ledarskap, inte minst hans sätt att sköta kampanjen inför EU-omröstningen. De kritiserade hans oförmåga att nå väljare utanför storstäderna och för att ha fört partiet för långt åt vänster. Samtidigt hade Corbyn starkt stöd från vanliga partimedlemmar. I september 2016 kunde han lätt besegra Owen Smith som hade utmanat honom om partiledar­posten. Konflikterna inom Labour innebar att May kunde ta det politiska initiativet utan att möta särskilt starkt motstånd i underhuset.

Om våra källor

Politiskt system

Brittisk politik domineras sedan länge av två partier, Konservativa partiet och det socialdemokratiska Labour. Sedan maj 2015 har Storbritannien en konservativ regering, som dock förlorade sin majoritet i underhuset i nyvalet 2017. Överhuset var länge landets högsta rättsliga instans, men sedan 2009 har Storbritannien en högsta domstol. 1999 fick Skottland och Wales egna regionala parlament, som sedan dess har fått nya befogenheter. Bland skottarna har stödet för ett självständigt Skottland vuxit på senare år. Efter ett fredsavtal 1998 har även Nordirland ett begränsat självstyre. Provinsen har dock saknat regering sedan början av 2017.

Till skillnad från de flesta andra stater har Storbritannien ingen skriven författning. Istället styrs landet med hjälp av lagar som stiftats av parlamentet, sedvanerätt och internationella konventioner och kan således anpassas till förändrade politiska förhållanden. Nya lagar får inte strida mot de åtaganden som Storbritannien har gjort inom EU. Eftersom britterna 2016 röstade för att lämna EU (brexit) kommer detta att upphöra när skilsmässan väl är ett faktum. Det lär bli en lång process att ändra i lagstiftningen efter mer än 40 år av brittiskt EU-medlemskap.

Storbritannien är en monarki med drottningen/kungen som statschef. Drottning Elizabeth saknar formell politisk makt och har i hög grad representativa uppgifter. Monarken kan dock utöva visst inflytande via regelbundna möten med premiärministern.

Parlamentet är högsta lagstiftande organ och består av överhuset (House of Lords) och underhuset (House of Commons). Underhuset är sedan länge den egentliga lagstiftande församlingen och har ensam beslutanderätt i skatte- och anslagsfrågor.

2011 infördes fasta mandatperioder på fem år för underhuset. För att regeringen ska kunna utlysa nyval måste den ha stöd av minst två tredjedelar av underhusets medlemmar. Nyval kan också hållas om regeringen faller i en misstroendeomröstning. Tidigare har premiär­ministern själv kunnat bestämma tidpunkten för ett val. Högst fem år fick dock förflyta mellan valen. Theresa May, premiärminister från juli 2016, frångick dock detta, då hon våren 2017 utlyste nyval till i juni samma år (se Aktuell politik).

Rösträttsåldern är 18 år.

Efter valet 2010 har underhuset 650 ledamöter. De väljs i enmansvalkretsar med enkel majoritet. Det innebär att det parti vars kandidat får flest röster i en valkrets vinner mandatet, medan övriga partier inte blir representerade alls. Valsystemet är utformat på ett sätt som vanligtvis gynnar de stora partierna. 

Överhuset består av ledamöter som ärvt sin titel, högre kyrkliga företrädare, domare samt ledamöter som tillsätts på livstid av drottningen på regeringens förslag. Överhusets politiska makt är begränsad, men det har rätt att skjuta upp underhusets beslut för en viss tid.

Frågan om att avskaffa eller förändra överhuset har länge debatterats, men det var först när Labour kom till makten 1997 som reformer började genomföras. Antalet lorder som ärver sitt ämbete har sedan dess minskat från 751 till 92. I juli 2018 hade överhuset 791 medlemmar, antalet medlemmar varierar dock över tiden. En flerpartikommitté rekommenderade hösten 2017 att antalet ledamöter på sikt ska minskas till 600, och att de som väljs in ska sitta på 15-åriga mandat.

En liknande reform har diskuterats för underhuset, där det finns långtgående planer på att minska antalet ledamöter i underhuset till 600, genom att alla valkretsar ska bli ungefär lika stora. Idag varierar antalet väljare inom en valkrets, från 55 000 till 95 000. Förändringarna tros gynna Konservativa partiet på Labourpartiets bekostnad. 

2014 infördes nya regler för registrering av väljare. Tidigare kunde en person registrera alla väljare som bor i ett hushåll, men enligt de nya reglerna krävs nu att varje individ själv registrerar sig för att rösta. Från december 2014 till december 2015 försvann 1,4 miljoner namn från röstlängderna. Sedan dess har ett stort antal nya väljare registrerat sig, framför allt tillkom 2,5 miljoner nya namn inför EU-omröstningen 2016.

Flera mindre partier trycker på för att Storbritannien ska byta valsystem, men de har haft svårt att finna gehör för det. 2011 kunde Liberaldemokraterna driva igenom ett krav om en folkomröstning om ett nytt delvis kallat Alternative Vote (AV) som dock avvisades av väljarna med klar majoritet.

Politiska partier måste öppet redovisa vilka ekonomiska bidrag de tar emot. Parlamentsledamöter åläggs att redogöra för vilka ekonomiska tillgångar och vilka inkomster de har. OSSE som skickade en liten grupp observatörer för att övervaka parlamentsvalet 2017 rekommenderade ändå i sin slutrapport att Storbritannien borde förbättra insynen när det gäller kampanjbidrag till partier eller till enstaka kandidater. 

Efter folkomröstningen om EU-medlemskapet har det slagits fast att två kampanjgrupper på brexitsidan bröt mot reglerna om hur stora kampanjbidrag de fick ta emot (se Kalendarium).

Självstyre i Skottland, Wales och Nordirland

1999 erhöll Skottland och Wales visst självstyre. I Skottland finns dock starka krafter som vill bilda en självständig stat. I september 2014 röstade dock 55 procent av skottarna nej till självständighet, även om marginalerna mellan ja- och nej-sidan blev mindre än väntat (se Skottland). Det walesiska parlamentet har färre befogenheter än det skotska (se Wales). Även Nordirland har begränsat självstyre (se Nordirland).

Inför folkomröstningen i Skottland utlovade regeringen nya befogenheter till det skotska parlamentet. Den dåvarande premiärminister David Cameron knöt dock detta till en nyordning som skulle begränsa det inflytande som skotska, nordirländska och i vissa fall walesiska ledamöter i parlamentet i London har över frågor som bara rör England (och Wales).

Bakgrunden var det missnöje som fanns i framför allt konservativa kretsar i England med att Skottland, Wales och Nordirland har egna parlament, där engelska väljare inte har något att säga till om, medan skotska, walesiska och nordirländska parlamentsledamöter har fått vara med och besluta i frågor som bara rör England i det brittiska parlamentet. Den lagändring som antogs 2015  innebär att engelska, och i vissa fall walesiska, ledamöter har rätt att lägga in ett slags ”veto” mot ett lagförslag – eller delar av det – som bara berör England (och ibland Wales).

Den ”engelska frågan” har diskuterats sedan 1970-talet, men det har varit svårt att hitta en lösning på den. Ett problem är att en del av de beslut som bara ser ut att handla om England indirekt påverkar andra delar av landet.

Sedan dess har det skotska självstyret bland annat fått rätt att höja ersättningsnivåerna för barnbidrag, a-kassa och andra bidrag, samt att utforma nya bidragsformer inom de områden det ansvarar för. Det skotska styret har sedan 2016 ansvar för inkomstskatterna i Skottland. Även parlamenten i Nordirland och Wales skulle få nya befogenheter. Den skotska regeringen anser dock att London skaffar sig för stor makt på Skottlands bekostnad när befogenheter ska tas hem från Bryssel efter brexit. 

I den skotska folkomröstningen om självständighet 2014 fick även 16-åringar rösta. Året efter sänktes även rösträttsåldern i val till det skotska parlamentet. Även Wales planerar en liknande reform, för kommunala val. Den ska även omfatta utländska medborgare som är skrivna i Wales.

Även Isle of Man samt  Guernsey och Jersey har omfattande självstyre, med egna lagstiftande församlingar och domstolar. De har sedan gammalt en särställning, då de formellt inte tillhör staten Storbritannien utan lyder direkt under den brittiska kronan. Försvar och utrikespolitik sköts dock av Storbritannien.

Centraliserad stat

Storbritannien är indelat i över 400 lokala enheter. Londonregionen har sedan 2000 en vald församling (Greater London Authority, GLA) med rätt att besluta i lokala frågor. Samma år fick Londonborna välja borgmästare och GLA:s 25 ledamöter.

Makten i Storbritannien är starkt centraliserad, och regeringen i London har ett stort inflytande även på den lokala politiken, inte minst på grund av att de lokala myndigheterna (Local Authorities) får en stor del av sina pengar från staten. Samtidigt pågår en process där de statliga anslagen minskar och lokala myndigheter förväntas att själva dra in mer pengar. 

För att motverka de starka spänningar som finns mellan landets rikare södra delar och de fattigare i norr har satsningar gjorts på att skapa en "nordlig kraftstation" (Northern Powerhouse), ett av den förre finansministern George Osbornes hjärteprojekt. Regionen kring storstaden Manchester fick större befogenheter när det gällde att sköta sådant som transporter, hälsa och bostäder. Invånarna i staden fick i maj 2017 utse sin egen borgmästare (trots att väljarna tidigare hade röstat nej till direktval av borgmästaren).

Politiska partier

Det brittiska valsystemet gynnar stora partier och partier med en stark regional väljarbas. Systemet är utformat för att skapa starka regeringar och regeringskoalitioner är ovanliga.

Den politiska makten brukar växla mellan Labourpartiet och Konservativa partiet. I valet 2010 fick inget av dem egen majoritet i underhuset. Konservativa partiet, som då hade blivit största parti, bildade regering med Liberaldemokraterna, den första koalitionsregeringen i Storbritannien sedan 1945  (se Modern historia). Efter valet i maj 2015 kunde de konservativa dock styra på egen hand. I det nyval som Theresa May utlyste till i juni 2017 förlorade dock regeringspartiet sin majoritet i underhuset.

Konservativa partiet (Conservative and Unionist Party, även kallat Tories) grundades på 1870-talet. De konservativa är starkast i England, medan stödet är litet i Wales och Skottland. Partiet har flest anhängare bland äldre väljare. Inom Tories finns sedan länge en röststark fraktion som har pläderat för att landet ska lämna EU. När den dåvarande partiledaren David Cameron 2013 lovade att hålla en folkomröstning om det brittiska EU-medlemskapet (se Modern historia) handlade det i hög grad om ett försök att blidka den fraktionen för att kunna hålla ihop det egna partiet. Efter nederlaget i folkomröstningen 2016 avgick Cameron och efterträddes som partiledare och premiärminister av sin inrikesminister, Theresa May (se Aktuell politik). Sedan dess har partiet tagit ett steg mot höger. Efter bakslaget i valet 2017 ifrågasattes Mays ledarskap och hur länge hon skulle kunna sitta kvar som partiledare. Men ingen tycks ännu vara villig att ta över från May. Bland de namn som nämnts hör den förre utrikesministern Boris Johnson, men också den socialt konservative Jacob Rees Mogg, som leder gruppen European Research Group, vilken samlar konservativa politiker som vill driva igenom en ”hård brexit”. Det är tydligt att folkomröstningen om EU inte hade lyckats lappa ihop den djupa spricka som EU-politiken skapat inom partiet. I maj 2019 tvingades Theresa May lämna partiledarposten. Hennes ersättare ska utses i juni 2019 (se Kalendarium).

Partiet hade nästan 150 000 medlemmar 2013, men antalet har minskat snabbt sedan dess och beräknades 2018 till under 70 000. 

Labourpartiet (Labour Party) grundades år 1900. Fram till början av 1990-talet var det ett traditionellt vänsterparti där fackföreningarna hade ett starkt inflytande. Under ledning av Tony Blair, 1994–2007, och Gordon Brown, 2007–2010, skedde en omsvängning mot den politiska mitten och partiet började konkurrera med de konservativa om medelklassväljarna. Som ett tecken på förnyelsen började Blair tala om partiet som Nya Labour. Bland många av Labours traditionella medlemmar fanns dock ett starkt motstånd med partiets nya politik. Labour gjorde en vänstersväng 2015 då Jeremy Corbyn utsågs till ny partiledare. Corbyn kunde vinna eftersom det var partiets gräsrötter som för första gången fick avgöra vem det skulle bli. I samband med partiledarvalet 2015 steg antalet partimedlemmar från 388 000 i januari 2016 till 552 000 i juni 2017 (och är därmed med bred marginal det brittiska parti som har flest medlemmar). Corbyn har dock svagt stöd bland Labours parlamentsledamöter. Partiet, och framför allt Corbyn, gjorde dock en bra valrörelse 2017 och partiet fick 29 nya mandat. Gräsrotsrörelsen Momentum som bildades efter att Corbyn valts till Labourledare, tros ha spelat en viktig roll genom att få unga väljare att rösta. En motkraft, Open Labour, står för en mer moderat vänsterpolitik som i hög grad riktar in sig på att nå mittenväljare. Labour är fortfarande splittrat i många frågor, men konflikterna inom partiet syns inte lika tydligt som efter folkomröstningen om EU 2016 (se Modern historia).

I februari 2019 hoppades nio av parlamentets ledamöter i underhuset av från Labour och bildade  Oberoende gruppen (Independent Group) av missnöje med partiets brexitpolitik och vad man menade dess ovilja att ta itu med antisemitism inom partiet. Dessutom anslöt sig tre konservativa ledamöter, som motiverade sina avhopp med missnöje med Mays regerings brexitpolitik) (se Kalendarium). Det spekulerade om huruvida gruppen var på väg att bilda ett nytt mittenparti.

Det EU-vänliga Liberaldemokraterna (Liberal Democratic Party) har starkast stöd bland intellektuella och inom den lägre medelklassen. Liberaldemokraterna fick betala ett högt pris för regeringssamarbetet med Konservativa partiet 2010–2015 och tappade stort i valet 2015. En smärre återhämtning skedde i valet 2017, men partiet har långt kvar till den representation det hade 2010. Partiledare sedan sommaren 2017 är Vince Cable.

Skotska nationalistpartiet (Scottish National Party, SNP) har sedan 1934 arbetat för ett självständigt Skottland. Politiskt står partiet något till vänster om Labour. SNP leds sedan slutet av 2014 av Nicola Sturgeon, som också är skotsk regeringschef. SNP gick fram starkt i valet 2015, och blev tredje största parti i underhuset. 2017 tappade dock partiet röster, till såväl Konservativa partiet som Labour och Liberaldemokraterna. Om man jämför med partiets resultat i alla andra val än det 2015, gjorde SNP ett lysande val. När det gäller antal medlemmar är SNP Storbritanniens tredje största parti, i augusti 2017 hade partiet 118 000 medlemmar.

Även det socialdemokratiska Walespartiet (Plaid Cymru), som verkar för ett självständigt Wales, är representerat i underhuset. Partiledare är Adam Price.

Störst av de nordirländska partierna är Demokratiska unionistpartiet (Democratic Unionist Party, DUP) som länge motsatte sig det nordirländska fredsavtalet från 1998. Tidigare har Ulsters unionistparti (Ulster Unionist Party, UUP) dominerat politiken i Nordirland. Båda DUP och UUP är borgerliga partier och har starkast stöd bland provinsens unionister, vanligtvis protestanter som vill att Nordirland ska behålla banden till resten av Storbritannien. DUP fick en nyckelroll efter valet 2017, då Konservativa partiet behövde dess stöd för att nå majoritet i det brittiska underhuset. Sedan 2015 leds DUP av Arlene Foster.

Näst störst av de nordirländska partierna är idag Sinn Féin (som betyder Vi själva), brukade tidigare beskrivas som politisk gren för Irländska republikanska armén (IRA) (se Modern historia och Nordirland). Dess framgångar har i hög grad skett på bekostnad av Socialdemokraterna och Labour (Social Democratic and Labour Party, SDLP) vilket alltid strävat efter förändringar med fredliga medel. Sinn Féin och SDLP har sitt starkaste stöd bland nationalister, det vill säga främst katoliker som vill ha ett enat Irland.  Sinn Féin kallar sig för ett socialistiskt parti men har på senare år tonat ned sin vänsterretorik. 2018 skedde ett historiskt maktskifte då Gerry Adams som lett partiet sedan 1983 lämnade över partiledarposten till Mary Lou McDonald. Den nordirländska grenen av partiet leds av Michelle O’Neill.

Brittiska självständighetspartiet (UK Independence Party, Ukip) fick ett uppsving i opinionen 2012 då det kunde dra fördel av EU-kritiska stämningar. I maj 2014 blev Ukip, med 24 mandat, största brittiska parti i valet till EU-parlamentet. I två fyllnadsval 2014 vann partiet sina första mandat i det brittiska parlamentet, men det lyckades bara behålla ett i valet 2015. Den dåvarande partiledaren Nigel Farage spelade en ton­givande roll i kampanjen inför EU-omröstningen 2016. Partiet gjorde ett uselt val 2017. I början av 2018 sparkades partiets fjärde partiledare på drygt ett år. Senare samma år tog Gerard Batten, ledamot i EU-parlamentet, över partiledarposten.

Gröna partiet (Green Party) har sedan 2010 ett mandat i underhuset, och leds av partiets parlamentsledamot Caroline Lucas.

En tvärpolitisk grupp bildades våren  2018 för att bedriva en kampanj, Folkets röst (People's Vote) för att de brittiska väljarna skulle få folkomrösta om ett brexitavtal. Den leds av Chuka Umunna, från Labour, och Anna Soubry från Konservativa partiet (bägge lämnade dock sina partier i början av 2019 för att bilda Oberoende gruppen). I gruppen ingår även politiker från Gröna partiet, Plaid Cymru, Liberaldemokraterna och SNP, samt flera EU-vänliga grupper. I mitten av april bildar de ett nytt politiskt parti, Change UK−Oberoende gruppen (Change UK−The Independent Group). Redan i juni samma år splittras partiet, då sex av elva parlamentsledamöter, bland annat Umunna, hoppar av (se Kalendarium).

I början av 2019 bildades Brexitpartiet (Brexit Party) av Catherine Blaiklock, som lämnat Ukip året innan.  Sju brittiska ledamöter i Europaparlamentet ansluter sig då till det nya partiet. Det lanserar formellt av Nigel Farage i april 2019, som också blir partiledare. Brexitpartiet blir största brittiska parti i EU-valet i maj 2019 (se Kalendarium).

Främlingsfientliga partier/grupper

Det främlingsfientliga Brittiska nationalistpartiet (British Nationalist Party, BNP) kom in i EU-parlamentet 2009, men har annars haft sina största framgångar på kommunal nivå. Det högerextrema partiet gjorde dock dåligt ifrån sig i de fem senaste lokalvalen. Partiet förlorade dessutom sina två mandat i EU-parlamentet i valet i maj 2014. Avhoppare från BNP bildade 2011 ett nytt parti Britain First, som liksom flera andra grupper på den yttersta högerkanten, bland andra  English Defense League, spelar på antimuslimska stämningar. Den nynazistiska gruppen National Action som bildades 2013,blev 2016 den första förbjöds hgerextrema grupp som förbjöds av myndigheterna tre år sedan andra världskriget. 

Rättsväsen

Rättsväsendet skiljer sig mellan landsdelarna och är tämligen snårigt utformat. I England och Wales finns två typer av brottmålsdomstolar. Mindre brott handhas som inbrott och stöld döms av en underrätt (Magistrate Court) vars domare (som också kalls fredsdomare,  justices of the peace) inte behöver ha någon formell juridisk utbildning. Allvarliga brott som mord, våldtäkt och rån går ofta vidare till Crown Court som även handlägger överklaganden från underrätten. Där är det en jury på upp till tolv personer som avgör om den åtalade är skyldig eller inte. Civilrättsliga mål handhas av grevskapsrätter (County Courts) och mål som rör familjer som skilsmässor, vårdnadstvister och adoptioner sköts av familjerätter (Family Court). Vissa särskilt allvarliga mål går vidare till Högre rätten (High Court). Det finns även en appellationsdomstol som tar upp både brottmål och civilrättsliga mål.

Skottland behöll sitt eget rättsväsen när unionen bildades 1707. Mindre brott sköts av fredsdomarrätter (Justice of the Peace Courts), som leds av en fredsdomare som har en juridikutbildad notarie vid sin sida, medan 49 sheriffdomstolar tar hand om brottmål. Även här finns en High Court i Edinburgh som ansvarar för särskilt allvarliga fall, som avgörs av en domare och 15 jurymedlemmar. Den är högsta instans för brottmål som prövas i Skottland.

Laglorderna i överhuset var tidigare högsta juridiska instans men 2009 infördes en högsta domstol, Supreme Court. I den ingår även Privy Council, som är högsta rättsliga instans för territorier och kronkolonier utanför Europa samt för ett 10-tal Samväldesländer i Västindien och Oceanien. När det gäller Skottland avgör Högsta domstolen bara i fall som rör om den skotska regeringen eller det skotska parlamentet agerar utanför sina befogenheter.

I England, Wales och Nordirland kan barn ställas inför rätta från tio års ålder. I Skottland är straffbarhetsåldern åtta år, men för att åtal ska kunna väckas i ett brottmål måste barnet ha fyllt tolv år. 

Dödsstraffet avskaffades helt 1998.

Driften av en del fängelser i England och Wales har lagts ut på privata bolag. I augusti 2018 drevs 17 av 123 fängelser, ungdomsanstalter med flera av privatägda företag. Efter rapporter om missförhållanden har myndigheterna, åtminstone tillfälligt, återtagit driften av en del anstalter. Justitiedepartementet hävdade i augusti 2018 att de privatdrivna fängelserna skötte sin uppgift väl.

Mänskliga rättigheter 

Storbritannien ratificerade 1953 Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen). Landet är därmed ”medlem” av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR, ofta bara kallad för Europadomstolen) som är Europarådets instans för att  granska eventuella brott mot Europakonventionen.

Theresa May förespråkade under sin tid som inrikesminister att Storbritannien skulle dra sig ur Europadomstolen. Under flera år var hon inbegripen i en dragkamp med domstolen som gjorde det svårt för henne att utvisa Abu Qatada, en terrormisstänkt islamistisk predikant, till Jordanien. Sedan May utsetts till premiärminister är det mer oklart var hon står i frågan. En del konservativa politiker förespråkar att Storbritannien ska ersätta Europakonventionen med en egen rättighetsförklaring (Bill of Rights), men inget lär hända innan brexitprocessen har avslutats.

Europadomstolen kritiserade 2005 Storbritannien för att fångar inte har rätt att rösta i politiska val. I slutet av 2017 slöt den brittiska regeringen och domstolen en uppgörelse som innebär att en liten grupp på kanske 100 fångar som är tillfälligt fria får rösta (personer som har belagts med fotboja har även tidigare haft kvar sin rösträtt). Detta skedde sedan även länder som Turkiet och Ryssland valt att inte följa domstolens utslag med hänvisning till Storbritanniens agerande.

Terrorhot och lagstiftning mot terrorism

Storbritannien har genom åren utsatts för en rad terrordåd. Fram till 1990-talet kom det främsta hotet från Irländska republikanska armén (IRA) som genomförde en rad attentat framför allt i Nordirland, men också på det brittiska fastlandet. På senare år har hotet mest kommit från islamistiska grupper, som också genomfört flera terrordåd. 2005 dödades ett 50-tal människor i samordnade attentat i Londons kollektivtrafik. Flera terrordåd genomfördes också 2017 bland annat i Manchester i maj 2017 där 22 människor dödades, och ett några veckor senare i London, där sju dödsoffer krävdes. Brittisk polis och underrättelsetjänst säger sig också ha upptäckt och stoppat en rad planerade attentat. 

Sedan 1998 har lagstiftningen mot terrorism stegvis skärpts, inte minst efter terrorattentaten i London 2005 (se Modern historia). I flera fall gav dock laglorderna i överhuset regeringen bakläxa på de nya lagarna, bland annat genom att säga nej till att brittiska domstolar ska få använda sig av bevis som kommit fram vid tortyr av fångar i andra länder.

The Terrorism Act 2000 innebar bland annat  att det blev straffbart att framföra hot om terrordåd. Efter terrorattentaten mot USA 2001 blev det möjligt att hålla terrormisstänkta utländska medborgare i förvar på obestämd tid utan att åtal väckts. Lagen gällde personer som inte kunde utvisas till sina hemländer för att de riskerade dödsstraff eller att utsättas för tortyr. Eftersom lagtexten gjorde skillnad på brittiska medborgare och andra stred den, enligt laglorderna, mot Europakonventionen. 2005 antogs en ny lag som även omfattar brittiska medborgare. Den gäller fall där man, enligt regeringen, inte kan väcka åtal utan att röja hemligt underrättelse­material. De berörda personerna kan då sättas i en form av husarrest.

2006 blev det förbjudet att uppmuntra och ”förhärliga” terrorism, att medverka i utbildning av terrorister och att tillverka eller inneha material som kan användas i ett terrordåd. Storbritannien har numera slutit bilaterala avtal med flera länder, bland annat Jordanien, som gör att terrormisstänkta kan utvisas dit då man fått garantier om att inte kommer att utsättas för tortyr. Detta har kritiserats av parlamentsledamöter från samtliga partier, högt uppsatta domare och människorättsorganisationer.

En ny lag från 2016 ger myndigheterna rätt att beslagta pass som tillhör britter och utländska medborgare om de misstänks för att resa utomlands för att delta i terroristrelaterade aktiviteter. Personer kan också tvingas att bosätta sig i en annan del av landet och deras rörelsefrihet kan begränsas.

2013 avslöjades hur signalspaningsmyndigheten GCHQ och amerikanska NSA massövervakat medborgarna via internet och mobiltelefoner. Avslöjandena utlöste en intensiv debatt om var gränsen går mellan medborgarnas rätt till privatliv och säkerhetstjänsternas behov av att skaffa sig den information de behöver för att effektivt bekämpa terrorism. Enligt en ny lag, Investigatory Powers Bill, som trädde i kraft i november 2016 ska tele- och telekombolag i tolv månader lagra uppgifter om vilka webbsidor medborgarna besökt, polisen, säkerhetstjänsterna och andra myndigheter ska får för första gången rätt att hacka sig in eller på andra sätt avlyssna kommunikation via datorer och telefoner. Lagen har dock fått bakläxa från både Europadomstolen och brittiska domstolar, bland annat för att den tillåter massavlyssning av medborgare utan att det finns misstankar om brott och utan att insyn från något oberoende organ.

Underrättelsetjänsten MI5 bedömde våren 2018 att internationella terrorister, främst islamitiska grupper, utgör ett ”allvarligt” hot mot landet. På sin hemsida betonade MI5 att det största terrorhotet kom från personer som är bosatta i Storbritannien, och att flera tusen personer i landet stödjer extremistiska rörelser. Ett särskilt hot anses komma från vissa personer som har lämnat Storbritannien för att slåss med jihadistgrupper i Syrien och Irak och sedan återvänt till hemlandet, både för att de planerat attentat eller bidragit till att radikalisera andra. Ett ökat hot kommer också från individer som planerar attentat med enkla metoder och utan direkta kopplingar till terroristorganisationer.

Terrorhotet kommer också från republikanska grupper i Nordirland (bland annat Fortsättnings-IRA (Continuity IRA), Nya IRA, Verkliga IRA (Real IRA) och Óglaigh na hÉireann (ONH), även om de inte anses vara starka nog för att genomför en våldskampanj av det slag som IRA gjorde på 1970- och 1980-talen. Våren 2016 bedömde MI5 hotet mot England som "betydande” istället för "måttligt". I Nordirland ansågs de republikanska grupperna utgöra ett  större hot (se även Konflikter: Nordirland). Från mars 2018 skrevs risken för att de nordirländska grupperna skulle begå terrordåd på det brittiska fastlandet ned till "möjligt men inte troligt".

En rad organisationer har förbjudits på grund av terroristkopplingar, de flesta av dem islamistiska grupperingar, men också ett antal nordirländska våldsgrupper och den nynazistiska organisationen National Action(läs mer om vilka grupper som har förbjudits här).

Enligt inrikesdepartementet greps 268 personer för terrorrelaterade brott från 31 mars 2018 till samma tidpunkt 2019, jämfört med 443 året innan, en minskning med 40 procent. Av dem som greps 2018/2019 åtalades 70 för terrorbrott och 69 släpptes utan några rättsliga åtgärder. I mars 2019  satt 223 personer i förvar för terrorrelaterade brott. De flesta av dem (80 procent) hade extrema islamistiska åsikter, medan 15 procent tillhörde högerextrema grupper som National Action.

Medborgarskapsfrågan

Frågan om brittiska medborgare ska kunna fråntas sitt medborgarskap aktualiserades i samband med  att terroriströrelsen Islamiska staten (IS) trängts tillbaka. Stor uppmärksamhet riktades mot fallet Shamima Begum, en brittisk medborgare som reste till Syrien 2015 som 15-åring för att ansluta sig till IS. En process inleddes 2019 för att hon skulle förlora sitt brittiska medborgarskap (se Kalendarium).

Enligt British Nationality Act 1981 kan till exempel den som lämnar oriktiga uppgifter bli fråntagen sitt medborgarskap. Brittiska inrikesministrar har länge haft rätt att ta ifrån personer som också är medborgare i ett eller flera andra länder deras brittiska medborgarskap. Sedan 2010 har olika inrikesministrar försökt att häva medborgarskap för personer som inte är födda i Storbritannien och som inte är medborgare i ett annat land, men de har hindrats av domstolarna. 2014 genomfördes en lagändring som gör det möjligt för inrikesministern att dra in medborgarskapet, även då en person riskerar att bli statslös. Åtgärden kan bara tas till när personen anses skada brittiska intressen. Det förutsätter dock att inrikesministern har skäl att tro att personen kan bli medborgare i ett annat land. Enligt organisationen Freemovement blev 104 personer fråntagna brittiska medborgarskap 2017.

LÄSTIPS: läs mer om Storbritannien i UI:s publikation Utrikesmagasinet:
Brexit väcker åter tanken om ett enat Irland (2019-02-20)

Om våra källor

Fakta – politik

Officiellt namn
United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland/ Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland
Statsskick
monarki, enhetsstat
Statschef
drottning Elizabeth II (1952–)
Regeringschef
premiärminister Boris Johnson (2019–)
Viktigaste partier med mandat i senaste val
Konservativa partiet/Tory 318, Labour 262, Skotska nationalistpartiet/SNP 35, Liberaldemokraterna 12, Demokratiska unionistpartiet 10, Sinn Féin 7, Plaid Cymru 4,Gröna partiet 1, samt 1 oberoende kandidat (2017)
Viktigaste partier med mandat i näst senaste val
Konservativa partiet/Tory 331, Labour 232, Skotska nationalistpartiet/SNP 56, Liberaldemokraterna 8, Demokratiska unionistpartiet 8, Sinn Féin 4, Plaid Cymru 3, SDLP 3, Ulsters unionistparti/UUP 2,Gröna partiet 1, Ukip 1 (2015)
Valdeltagande
ca 69 % i parlamentsvalet (2017)
Kommande val
parlamentsval måste hållas senast i juni 2022

Källor

Demokrati och rättigheter

Storbritannien är en demokrati med månghundraåriga rötter. Det första parlamentet bildades redan på 1200-talet och dagens parlamentariska system grundlades på 1600-talet. Det finns ett starkt skydd för politiska och medborgerliga rättigheter, som i de flesta fall respekteras. Människorättsorganisationer har dock riktat kritik mot att myndigheterna fått allt större befogenheter att övervaka invånarna. Press- och yttrandefrihet råder.

Politiska val genomförs enligt demokratiska spelregler och medborgarna kan fritt bilda politiska partier. En majoritet av britterna röstade 2016 för att lämna EU, brexit, något som inneburit påfrestningar för det politiska systemet och skapat osäkerhet om vilka regelverk som ska gälla (se även Aktuell politik). Situationen i Nordirland inger särskild oro, då provinsen har saknat en fungerande regering sedan början av 2017 (se På väg mot fred). Brexitprocessen, inte minst frågor om vad som ska hända med gränsen mellan Nordirland och Irland har gjort det svårare att lösa den nordirländska regeringskrisen (se Aktuell politik).

De senaste åren har antalet anmälningar av hatbrott riktade mot invandrare och muslimer ökat (se Befolkning och språk). Efter folkomröstningen har det framkommit att organisationer som verkade för brittiskt EU-utträde tog emot mer pengar än tillåtet under valkampanjen. Misstankar finns också om att Ryssland blandade sig i valrörelsen bland annat genom inlägg i sociala medier och genom ekonomiska bidrag till organisationen Vote.Leave.

Kvinnor är underrepresenterade i beslutsfattande positioner, både inom näringslivet och inom politiken. Efter valet 2017 var 32 procent av ledamöterna i det brittiska underhuset kvinnor, jämfört med knappt 23 procent 2010 och 29 procent 2015. I överhuset var andelen lägre, 26 procent i mars 2019. I parlamenten i Skottland och Wales är andelen kvinnor högre, 35 respektive 50 procent 2016. Sämst är kvinnorepresentationen i Nordirland: 28 procent.

I valet 2017 ökade antalet ledamöter från etniska minoriteter i det brittiska underhuset från 41 till 52. För första gången valdes en sikhisk kvinna in. Minst 45 ledamöter är hbtq-personer, vilket motsvarar knappt 8 procent av alla ledamöter, vilket är en klar ökning sedan valet 2015.

Parlamentsledamöter måste redovisa hur stora inkomster och andra ekonomiska tillgångar de har. Dessa uppgifter är också tillgängliga för allmänheten.

En politisk affär som underblåst politikerföraktet i landet var avslöjanden 2009 om hur ett stort antal parlamentsledamöter från de tre stora partierna begärt och fått kostnadsersättningar för (bland annat som kompensation för utgifter för dubbelt boende). Uppgifterna hade läckt ut till tidningen Daily Telegraph och även om många av ledamöterna inte hade brutit mot några regler stack det i ögonen att de hade försökt att få ut så mycket de kunde upp till maxgränsen på drygt 24 000 pund. Det handlade om allt från renovering av bostäder, byggande av swimmingpooler, inköp av glödlampor eller försök att slippa betala hela sin kommunalskatt.

Storbritannien låg 2018, tillsammans med Tyskland, på plats 11 av 180 länder på Transparency Internationals lista med världens länder rankade efter korruptionsnivåer. På senare år har Storbritannien fått kritik för att inte mer kraftfullt ha agerat mot företag och individer som försökt att undkomma skatt via så kallade skatteparadis. Penningtvätt via köp av lyxbostäder är ett annat uppmärksammat problem. 

Yttrandefrihet och medier

Den brittiska pressen präglas av stor frispråkighet. Dess frihet begränsas dock av strikta lagar kring till exempel förtal och brott mot sekretess. Medierna får till exempel inte publicera uppgifter som kan påverka rättsliga processer. Det finns lagar som förbjuder publicering av hemligt material som kan hota nationella intressen.

I Reportrar utan gränsers rankning för 2019 hamnade Storbritannien på plats 33 av 180 länder, vilket var en förbättring jämfört med åren innan. 2010 låg landet på plats 19, men halkade efter det ner på listan. Det beror i hög grad på en ny lag från 2016, Investigatory Powers Act, som innebär att polisen och säkerhetstjänsten utan att någon juridisk prövning görs, eller att den som berör förvarnas, kan övervaka allas, även journalisters, kommunikation via datorer och telefoner (se nedan).

Pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser har kritiserat myndigheternas ingripande mot Guardian 2013. Tidningen tvingades bland annat förstöra hårddiskar som innehöll dokument som amerikanen Edward Snowden hade läckt till medier och som visade hur signalspaningsmyndigheten NSA i USA och dess brittiska motsvarighet GCHQ massövervakat tele- och internetkommunikation i omvärlden.

I augusti 2018 greps två journalister i Nordirland, Trevor Birney och Barry McCaffrey, och polisen tog deras utredningsmaterial I beslag. De anklagades för att ha spridit hemligstämplade uppgifter från polisombudsmannen i Nordirland om hur den dåvarande poliskåren RUC skötte utredningen av morden på sex katoliker i Loughinisland 1994. Brottsundersökningen mot journalisterna väckte skarp kritik från pressfrihetsorganisationer, och i juni 2019 lades den ned.

2011 avslöjades att tidningar hade hackat sig in i och avlyssnat ett stort antal privatpersoners telefoner. Regeringen tillsatte en utredning som året efter rekommenderade att nya lagar skulle stiftas för att hantera pressetiska frågor samt att ett nytt oberoende organ skulle skapas med rätt att bötfälla dem som bröt mot reglerna. Det blev ingen ny lagstiftning, utan ett kungligt fördrag som lade ut riktlinjerna, och det skulle vara frivilligt att ansluta sig till den nya pressnämnden. Större delen av pressen valde dock att bilda en egen pressetisk organisation IPSO. Den har dock fått kritik för att vara tandlös, och en konkurrerande grupp, Impress, grundades 2016.

Dagstidningarna ägs i hög grad av ett antal stora medieföretag, inte minst det amerikanska News Corporation som ägs av Rupert Murdoch. För att förhindra uppkomsten av monopol finns en regel om att ett medieföretag måste ha regeringens tillstånd för att förvärva en tidning som utkommer i fler än en halv miljon exemplar. Lagar styr även hur stor del av ett radio- och TV-bolag som en tidningskoncern kan äga.

Ingen av de stora tidningskoncernerna har någon direkt koppling till ett politiskt parti. Mediemagnater som Rupert Murdoch, som bland annat äger landets största tidning Sun, har dock ett stort politiskt inflytande. 

Rättssäkerhet

Brittiska domstolar är oberoende, och myndigheterna rättar sig efter deras beslut, och landet hamnar högt upp i olika index som rankar rättssäkerheten. Rättsreformer som genomfördes 2013 har dock lett till att tillgången till rättshjälp har begränsats, vilket lett till att personer utan egna tillgångar inte alltid får det juridiska stöd de behöver. Det handlar oftast om fall som rör migration eller familjerätt.

I England, Wales och Nordirland kan barn ställas inför rätta från tio års ålder. I Skottland höjdes straffbarhetsåldern i maj 2019 från åtta år till tolv år.

Dödsstraffet avskaffades helt 1998. Brittisk lag förbjuder också tortyr, förnedrande bestraffning och omotiverade frihetsberövanden av brottsmisstänkta.

Storbritannien ratificerade 1953 Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen). Landet är därmed ”medlem” av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR, ofta bara kallad för Europadomstolen) som är Europarådets instans för att  granska eventuella brott mot Europakonventionen.

Theresa May förespråkade under sin tid som inrikesminister att Storbritannien skulle dra sig ur Europadomstolen. Under flera år var hon inbegripen i en dragkamp med domstolen som gjorde det svårt för henne att utvisa Abu Qatada, en terrormisstänkt islamistisk predikant, till Jordanien (se Kalendarium). Sedan May 2016 utsetts till premiärminister var det mer oklart var hon stod i frågan. En del konservativa politiker förespråkar att Storbritannien ska ersätta Europakonventionen med en egen rättighetsförklaring (Bill of Rights), men inget lär hända innan brexitprocessen har avslutats.

Europadomstolen kritiserade 2005 Storbritannien för att fångar inte har rätt att rösta i politiska val. I slutet av 2017 slöt den brittiska regeringen och domstolen en uppgörelse som innebär att ett litet antal fångar som har rätt att lämna fängelset för en kortare period (personer som har belagts med fotboja har även tidigare haft kvar sin rösträtt). Samtidigt fick parlamenten i Skottland och Wales rätt att själva avgöra vilka regler som ska gälla i deras landsdelar (utredningar har satts igång, men inte slutförts). Detta skedde sedan även länder som Turkiet och Ryssland valt att inte följa domstolens utslag med hänvisning till Storbritanniens agerande.

En annan känslig fråga är att asylsökande och migranter kan hållas i förvar på obestämd tid. Kritik har bland annat riktats mot att inte tillräckligt mycket görs för att skydda särskilt sårbara personer och att även barn hålls i förvaren, och mot de usla förhållanden som råder där.  

Driften av en del fängelser i England och Wales har lagts ut på privata bolag. I augusti 2018 drevs 17 av 123 fängelser, ungdomsanstalter med flera av privatägda företag. Efter rapporter om missförhållanden har myndigheterna, åtminstone tillfälligt, återtagit driften av en del anstalter. Justitiedepartementet hävdade i augusti 2018 att de privatdrivna fängelserna skötte sin uppgift väl. 

Terrorhot och lagstiftning mot terrorism

Storbritannien har genom åren utsatts för en rad terrorattacker. Länge kom det främsta hotet från Irländska republikanska armén (IRA) som genomförde en rad attentat framför allt i Nordirland, men också på det brittiska fastlandet. På senare år har hotet främst kommit från islamistiska grupper som också genomfört flera terrordåd. 2005 dödades ett 50-tal människor i samordnade attentat i Londons kollektivtrafik. Flera attentat genomfördes också 2017 bland annat i Manchester i maj 2017 där 22 människor dödades, och ett några veckor senare i London, där sju dödsoffer krävdes. Brittisk polis och underrättelsetjänst säger sig också ha upptäckt och stoppat en rad planerade attentat. 

Sedan 1998 har lagstiftningen mot terrorism stegvis skärpts, inte minst efter terrorattentaten i London 2005 (se Modern historia). I flera fall gav dock laglorderna i överhuset regeringen bakläxa på de nya lagarna, bland annat genom att säga nej till att brittiska domstolar skulle få använda sig av bevis som kommit fram vid tortyr av fångar i andra länder.

The Terrorism Act 2000 innebar bland annat att det blev straffbart att framföra hot om terrordåd. Efter terrorattentaten mot USA 2001 blev det möjligt att hålla terrormisstänkta utländska medborgare i förvar på obestämd tid utan att åtal väckts. Lagen gällde personer som inte kunde utvisas till sina hemländer för att de riskerade dödsstraff eller att utsättas för tortyr. Eftersom lagtexten gjorde skillnad på brittiska medborgare och andra stred den, enligt laglorderna, mot Europakonventionen. 2005 antogs en ny lag som även omfattar brittiska medborgare. Den gäller fall där man, enligt regeringen, inte kan väcka åtal utan att röja hemligt underrättelse­material. De berörda personerna kan då sättas i en form av husarrest.

2006 blev det förbjudet att uppmuntra och ”förhärliga” terrorism, att medverka i utbildning av terrorister och att tillverka eller inneha material som kan användas i ett terrordåd. Storbritannien har numera slutit bilaterala avtal med flera länder, bland annat Jordanien, som gör att terrormisstänkta kan utvisas dit då man fått garantier om att inte kommer att utsättas för tortyr. Detta har kritiserats av parlamentsledamöter från samtliga partier, högt uppsatta domare och människorättsorganisationer.

En ny lag från 2016 ger myndigheterna rätt att beslagta pass som tillhör britter och utländska medborgare om de misstänks för att resa utomlands för att delta i terroristrelaterade aktiviteter. Personer kan också tvingas att bosätta sig i en annan del av landet och deras rörelsefrihet kan begränsas.

2013 avslöjades hur signalspaningsmyndigheten GCHQ och amerikanska NSA massövervakat medborgarna via internet och mobiltelefoner. Avslöjandena utlöste en intensiv debatt om var gränsen går mellan medborgarnas rätt till privatliv och säkerhetstjänsternas behov av att skaffa sig den information de behöver för att effektivt bekämpa terrorism. Enligt Investigatory Powers Act, som trädde i kraft i november 2016  ska tele- och telekombolag i tolv månader lagra uppgifter om vilka webbsidor medborgarna besökt, polisen, säkerhetstjänsterna och andra myndigheter får för första gången rätt att hacka sig in eller på andra sätt avlyssna kommunikation via datorer och telefoner. Lagen har dock fått bakläxa från både Europadomstolen och brittiska domstolar, bland annat för att den tillåter massavlyssning av medborgare utan att det finns misstankar om brott och utan att insyn från något oberoende organ. Lagen har därefter det delvis skrivits om (läs mer om lagen här)

2019 trädde en ny lag i kraft som gör det straffbart att titta på terrorrelaterat material på nätet (något som kan ge upp till 15 års fängelse), något som bland annat Index on censorship, en organisation som värnar yttrandefriheten, menar kan skada pressfriheten och allmänheten rätt till information.

Underrättelsetjänsten MI5 bedömde våren 2018 att internationella terrorister, främst islamistiska grupper, utgör ett ”allvarligt” hot mot landet. På sin hemsida betonade MI5 att det största terrorhotet kom från personer som är bosatta i Storbritannien, och att flera tusen personer i landet stödjer extremistiska rörelser. Ett särskilt hot anses komma från vissa personer som har lämnat Storbritannien för att slåss med jihadistgrupper i Syrien och Irak och sedan återvänt till hemlandet, både för att de planerat attentat eller bidragit till att radikalisera andra. Ett ökat hot kommer också från individer som planerar attentat med enkla metoder och utan direkta kopplingar till terroristorganisationer. 

Terrorhotet kommer också från republikanska grupper i Nordirland även om de inte anses vara starka nog för att genomför en våldskampanj av det slag som Irländska republikanska armén (IRA) gjorde på 1970- och 1980-talen. Till de dagens republikanska dissidentgrupper hör bland annat  Fortsättnings-IRA (Continuity IRA), Nya IRA, Verkliga IRA (Real IRA) och Óglaigh na hÉireann (ONH). Våren 2016 bedömde MI5 hotet mot England som "betydande” istället för "måttligt". I Nordirland ansågs de republikanska grupperna utgöra ett  större hot (se även Konflikter: Nordirland). Från mars 2018 skrevs risken för att de nordirländska grupperna skulle begå terrordåd på det brittiska fastlandet ned till "möjligt men inte troligt".

En rad organisationer har förbjudits på grund av terroristkopplingar, de flesta av dem islamistiska grupperingar, men också ett antal nordirländska våldsgrupper och den nynazistiska organisationen National Action (läs mer om vilka grupper som har förbjudits här).

Enligt inrikesdepartementet greps 268 personer för terrorrelaterade brott från 31 mars 2018 till samma tidpunkt 2019, jämfört med 443 året innan, en minskning med 40 procent. Av dem som greps 2018/2019 åtalades 70 för terrorbrott och 69 släpptes utan några rättsliga åtgärder. I mars 2019  satt 223 personer i förvar för terrorrelaterade brott. De flesta av dem (80 procent) hade extrema islamistiska åsikter, medan 15 procent tillhörde högerextrema grupper som National Action.

Medborgarskapsfrågan

Frågan om brittiska medborgare ska kunna fråntas sitt medborgarskap aktualiserades i samband med att terroriströrelsen Islamiska staten (IS) i allt väsentligt besegrats. Stor uppmärksamhet riktades mot fallet Shamima Begum, en brittisk medborgare som reste till Syrien 2015 som 15-åring för att ansluta sig till IS. En process inleddes 2019 för att hon skulle förlora sitt brittiska medborgarskap (se Kalendarium).

Enligt British Nationality Act 1981 kan till exempel den som lämnar oriktiga uppgifter bli fråntagen sitt medborgarskap. Brittiska inrikesministrar har länge haft rätt att ta ifrån personer som också är medborgare i ett eller flera andra länder deras brittiska medborgarskap. Sedan 2010 har olika inrikesministrar försökt att häva medborgarskap för personer som inte är födda i Storbritannien och som inte är medborgare i ett annat land, men de har hindrats av domstolarna. 2014 genomfördes en lagändring som gör det möjligt för inrikesministern att dra in medborgarskapet, även då en person riskerar att bli statslös. Åtgärden kan bara tas till när personen anses skada brittiska intressen. Det förutsätter dock att inrikesministern har skäl att tro att personen kan bli medborgare i ett annat land. Enligt organisationen Freemovement blev 104 personer fråntagna brittiska medborgarskap 2017.

Om våra källor

Aktuell politik

De brittiska väljarnas nej till fortsatt EU-medlemskap i juni 2016 skakade om hela det politiska livet. Frågan om villkoren för britternas skilsmässa från EU, brexit, men också hur den nya relationen mellan Storbritannien och EU ska se ut överskuggar nästan alla andra politiska frågor. Boris Johnson har bundit sig hårt för att britterna ska lämna EU hösten 2019, med eller utan avtal. Och många fler utmaningar väntar honom som premiärminister. 

Från EU-håll anas ingen som helst vilja att omförhandla det "skilsmässoavtal" som uppnåddes med May som ledare. Johnson ska dessutom samla ett djupt splittrat folk och ena ett konservativt regeringsparti som tappat väljare åt höger. Dessutom måste han knyta nya eller starkare band med länder utanför EU, som Storbritannien kommer att behöva när fördelarna med ett EU-medlemskap överges.

Johnson, känd för sina drastiska och polemiska yttranden, har med sig blandade betyg från tidigare uppdrag: hyllad som borgmästare i London, men utskälld för sin insats som utrikesminister.

När Theresa May tog över regeringsmakten i juli 2016 markerade hon tydligt att hennes styre skulle skilja sig från företrädaren David Camerons. Att det blir skillnad även efter det här maktskiftet lär ingen betvivla.

I sitt första tal som premiärminister lovade May att skapa ett land som skulle ”fungera för alla och inte bara för ett fåtal privilegierade personer”. Hon bytte ut de flesta av den tidigare regeringens ministrar och skapade en särskild ministerpost för utträdes­processen ur EU. Störst uppseende väckte just valet av Boris Johnson som utrikesminister, inte minst för att han hade varit ett av de stora affischnamnen för dem som ville lämna EU. May som hade förespråkat ett fortsatt brittiskt EU-medlemskap betonade nu att hon skulle respektera utslaget i folkomröstningen (knappt 52 procent av de brittiska väljarna röstade för att lämna EU). Hennes utgångspunkt var att ”brexit betyder brexit", men hon kritiserades för att inte klargöra vad det skulle betyda i praktiken.

Artikel 50 aktiveras

För att lämna EU behövde Storbritannien aktivera Lissabonfördragets artikel 50. Efter det skulle parterna ha två år på sig att slutföra förhandlingarna om villkoren för utträdet. Det dröjde dock till de konservativas partikonferens i oktober 2016 innan May gav besked om att detta skulle ske i mars 2017. En stridsfråga gällde vilken roll parlamentet skulle få i brexitprocessen. May ville inte låta parlamentet avgöra om och när artikel 50 skulle aktiveras. Premiärministern åberopade ett så kallat kungligt privilegium som ger regeringen rätt att agera i utrikespolitiska frågor utan att rådfråga parlamentet, något som ifrågasattes från flera håll. Högsta domstolen avgjorde i början av 2017 att May inte kunde kringgå parlamentet. Flera domstolar slog dock fast att regeringen inte behövde något godkännande från parlamenten i Skottland, Wales eller Nordirland för att starta utträdesprocessen.

I mars 2017 röstade parlamentet igenom en lag som gav regeringen rätt att aktivera artikel 50 och den 29 mars samma år överlämnade Storbritannien ett brev till EU vilket satte igång processen.

I samband med detta aviserade den skotska försteministern Nicola Sturgeon, från Skotska nationalistpartiet (SNP), att hon vill ha en ny folkomröstning om självständighet i Skottland (se Skottland). Den skotska regeringen krävde också att Skottland skulle få ökad insyn i förhandlingarna mellan Storbritannien och EU.

Läget i Nordirland var en annan huvudvärk för May. Det nordirländska provinsstyret föll i början av 2017, då det nationalistiska Sinn Féin lämnade regeringssamarbetet med DUP. Problemen försvårades av frågor kring hur gränsen mellan Nordirland och Irland, den enda landgränsen mellan Storbritannien och ett EU-land, skulle se ut efter EU-utträdet (se nedan).

Bakslag för May i nyval

I april 2017 utlyste May oväntat val till parlamentet till den 8 juni. Skälet var, enligt May, att garantera stabilitet under de kommande åren, men hon ville även få ett tydligt mandat inför brexitförhandlingarna. Inför valet ledde Konservativa partiet klart över det största oppositionspartiet Labour. Men i takt med att valet närmade sig minskade gapet mellan de två största partierna. Labourledaren Jeremy Corbyn lyckades bland annat vinna stöd hos väljarna genom att peka på växande sociala klyftor och hur regeringens politik slog mot svaga grupper.

Valrörelsen avbröts tillfälligt efter två islamistiska terrordåd i Manchester och London, vilka sammanlagt krävde 29 människoliv. Det fick Theresa May att utlova hårdare tag mot islamistisk extremism. Hon sade sig vara beredd att göra avkall på människorättslagstiftningen om det krävdes för att skydda britterna mot terrorister. Corbyn å sin sida kritiserade May för nedskärningar som gjorts inom polisen under hennes tid som inrikesminister 2010–2016, då 20 000 polistjänster försvann. Liknande kritik kom från Liberaldemokraterna och Brittiska självständighetspartiet (Ukip).

Valet ledde till att de konservativa förlorade sin majoritet i underhuset. Konservativa partiet blev största parti, med 318 mandat, mot 261 för Labour. SNP, som hade gjort ett rekordval två år tidigare, fick 35 mandat, 21 färre än 2015, medan Liberaldemokraterna gjorde en mindre återhämtning jämfört med då. Även det nordirländska DUP gick fram, liksom Sinn Féin (som dock inte intar sina platser i det brittiska underhuset, se Politiskt system).

May kunde behålla regeringsmakten genom att samarbeta med det socialt konservativa DUP som fick 10 mandat. Oroliga röster höjdes för att det skulle rubba den känsliga balansen i Nordirland (se Nordirland: På väg mot fred). Det handlade om att det skulle bli svårt att återupprätta provinsstyret, att en brittisk regering som stöds av DUP inte längre skulle kunna betraktas som en neutral medlare i Nordirland och att det skulle bli ännu svårare att lösa gränsfrågan. Samarbetet med DUP väckte även kritik inom Mays eget parti.

Uppgörelse med DUP

När regeringen presenterade sitt nya program, i det så kallade drottningens tal, fick det ske innan uppgörelsen med DUP var klar. Åtta av 27 punkter handlade om olika aspekter av en brexit. Regeringen betonade att hänsyn skulle tas till allmänhetens oro för att den skulle drabbas av åtstramningar, men ambitionen att minska budgetunderskottet fanns samtidigt kvar. Ett förslag om ”demensskatt”, att äldre personer själva skulle betala mer för åldringsvård, hade dock slopats.

Den 25 juni kunde Theresa May presentera sin överenskommelse med DUP, vilken bland annat skulle ge Nordirland 1,5 miljarder pund till infrastruktur och sociala satsningar. I utbyte lovade DUP att stödja regeringen i frågor om brexit, viktiga budgetfrågor och ny säkerhetslagstiftning. Bägge parterna sade att de skulle respektera de åtaganden som hade gjorts i fredsavtalet i Nordirland.

Flera försök att få till stånd ett nytt provinsstyre i Nordirland har gjorts sedan dess, men ingen lösning tycks vara i sikte.

På väg mot brexit

Bakslaget i valet innebar att May och regeringen mjukade upp sin hårda linje inför brexitförhandlingarna. Regeringen förespråkade på sensommaren 2017 att Storbritannien skulle bilda en tillfällig tullunion under en övergångsperiod när samtalen hade slutförts 2019. Dessutom bytte Labour fot i  brexitpolitiken och ville nu att Storbritannien skulle stanna kvar i EU:s gemensamma marknad och tullunionen under en övergångsperiod, vilket partiet tidigare hade motsatt sig. Förhandlingarna mellan Storbritannien och EU gick dock trögt och bägge parter uttryckte länge frustration över att så få framsteg gjordes.

Inför Konservativa partiets konferens i oktober 2017 gjorde Boris Johnson som utrikesminister flera utspel, där han krävde en hårdare brittisk linje i brexitförhandlingarna. Det blev tydligt att EU-frågan fortfarande rev upp sprickor inom Tories. Påtryckningarna för en hård brexitpolitik kom inte minst från European Research Group (ERG) under ledning av Jacob Rees-Mogg. 

Den 8 december kom ett genombrott i brexitöverläggningarna, då den brittiska regeringen och EU enades om villkoren för EU-medborgare som bor i Storbritannien och vice versa och hur mycket britterna ska betala till EU för skilsmässan. Det slogs fast att det inte ska bli någon "hård gräns" mellan Nordirland och Irland (se även Kalendarium). För att få DUP med på överenskommelsen har den brittiska regeringen lovat att det inte heller ska skapas någon ny gräns i Irländska sjön mellan Nordirland och det brittiska fastlandet. En annan punkt gällde EU:s gemensamma marknad och tullunion. Storbritannien har sagt att man ska dra sig ur bägge två, men den brittiska regeringen har lovat EU-kommissionen att, om man inte avtalar något annat, ska britterna fortsätta att följa åtminstone de regler som gäller för både den inre marknaden och tullunionen i Nordirland (i detta sammanhang benämnt "backstop").

Storbritannien och EU fortsatte förhandlingarna 2018. Men gränsfrågan i Nordirland fortsatte att ställa till problem, särskilt som DUP vägrade att godta kompromisser som innebär en särlösning för provinsen. EU insisterade samtidigt på att det måste finnas kontroller vid tullunionens yttre gränser. EU:s chefsförhandlare Michel Barnier krävde våren 2018 att britterna senast i slutet av juni samma år skulle presentera en lösning som kunde vara godtagbar för alla parter (tidsfristen sköts därefter upp flera gånger). Om Storbritannien hade bestämt sig för att stanna inom EU:s tullunion skulle det ha lös många problem, men May skulle ha fått stora delar av sitt parti emot sig, inte minst från de parlamentsledamöter som tillhörde ERG. 

Samtidigt mötte regeringen motstånd i överhuset som ville ge underhuset större makt både när det gäller hur ett avtal mellan Storbritannien och EU ska se ut och huruvida det ska bli en brexit eller inte. Den stora frågan var dock vad som skulle hända om parlamentet röstar nej till ett avtal eller om det inte blir något avtal alls. Det pågick en dragkamp mellan dem som agerade för att ge parlamentet rätt att ingripa för att förvissa sig om att Storbritannien inte skulle stå utan ett avtal i mars 2019, och dem som menade att detta försvårade de pågående förhandlingarna med EU. I slutet av juni antog parlamentets båda kamrar den så kallade utträdeslagen, som innebär att alla EU-lagar omvandlas till brittisk lag den dag då landet lämnar unionen, för att det inte ska uppstå luckor i lagstiftningen.

I ett försök att blåsa nytt liv i förhandlingarna med EU drev May i början av juli igenom ett förslag till ny förhandlingslinje, namngivet efter Chequers, den brittiska premiärministerns sommarbostad, där mötet där det klubbades hölls. Förslaget innebar bland annat en fortsatt begränsad tullunion med EU (se Kalendarium eller läs den brittiska regeringens förslag i sin helhet). Efter utdragna överläggningar ställde sig samtliga ministrar bakom förslaget, men bara ett par dagar senare ångrade sig brexitminister David Davis och utrikesminister Boris Johnson. Bägge två lämnade sina ministerposter i protest mot Mays förslag. De riktade därefter hård kritik mot regeringens brexitpolitik, särskilt Johnson bidrog till att höja tonläget.

ERG aviserade att de skulle lägga fram en alternativ plan för Storbritanniens och EU:s framtida relationer, men det såg inte ut att ske på grund av meningsskiljaktigheter bland konservativa parlamentsledamöter i gruppen. Varken Johnson eller Davis tillhör dock ERG. Samtidigt pågick en kampanj för att få till stånd en folkomröstning om ett brexitavtal, Folkets röst (People's Vote), som leds av Chuka Umunna, från Labour (han lämnade dock partiet i februari 2019), och Anna Soubry från Konservativa partiet, som bägge sitter i underhuset.

Mays förslag till brexitavtal välkomnades inte heller av EU-ledarna vid toppmötet i Salzburg den 21 september. Efter det riktade den brittiska premiärministern hård kritik mot EU:s ledare för att de inte visade Storbritannien tillbörlig respekt, och för att de inte presenterade ett eget alternativ till uppgörelse. I oktober föreföll EU-ledarna vara beredda att förlänga Storbritanniens övergångsperiod i upp till ett år, för att få mer tid på sig för att lösa svåra knutar. May öppnade efter det för en förlängning på några månader (som i så fall skulle öka på britternas nota för "skilsmässan" från EU).

Labourpartiet har samtidigt haft svårt att slå mynt av regeringens och Konservativa partiets problem. Även inom Labour finns stora spänningar i EU-frågan, där många inom partiet vill ha en ny folkomröstning om medlemskapet i unionen. Partiledningen förespråkade vid partikonferensen i Liverpool i september 2018 att partiet skulle rösta nej regeringens förslag till brexituppgörelse, med förhoppningen att Labour sedan skulle vinna ett eventuellt nyval och därmed kunna ta kontroll över brexitprocessen. Partiet har också skakats av inre motsättningar efter anklagelser om att Labour, och partiledaren Corbyn, inte tydligt tar avstånd från antisemitism inom partiet (se även Kalendarium)

I oktober anslöt sig SNP till dem som kräver en folkomröstning om ett nytt avtal med EU, och Nicola Sturgeon sade vid SNP:s partikonferens att hennes parti sannolikt skulle rösta nej till ett brexitavtal. I oktober markerade DUP att partiet inte är berett att fortsätta stödja den konservativa regeringen i viktiga omröstningar om den går med på särlösningar för Nordirland i förhandlingarna om ett nytt avtal med EU. 

I slutet av oktober sade Theresa May att 95 procent av villkoren för ett nytt avtal med EU förhandlats färdigt, men att det svåraste problemet fortfarande var vad som ska hända med den nordirländsk/irländska gränsen. Den brittiska regeringen föreföll vara villig att tillfälligt godta en särlösning för Nordirland, men krävde att det skulle finnas en bortre gräns för hur länge den skulle vara i kraft eller att den skulle kunna avbrytas med några månaders varsel, vilket EU inte ville gå med på.  Oro för att May skulle böja sig för EU:s krav fick i november DUP-ledaren Arlene Foster att  öppet kritisera premiärministern och anklaga henne för att bryta sina löften till partiet.

Ett genombrott i förhandlingarna mellan Storbritannien och EU kom den 13 november, då en preliminär uppgörelse sades vara klar. Dagen efter meddelade May att regeringen hade slutit upp bakom avtalet. Redan nästa morgon avgick tre ministrar, bland andra brexitminister Dominic Raab (se även Kalendarium: 15 november 2018). Raab motiverade sitt avhopp med att det preliminära avtalet genom de utfästelser som görs för att undvika en hård gräns mellan Nordirland och Irland utgör ett hot mot landets "integritet" och att det i princip ger EU rätt att lägga in veto mot Storbritanniens möjligheter att lämna samarbetet. Samtidigt agerade bland andra Jacob Rees-Mogg för att få till stånd en misstroendeförklaring mot May för att avsätta henne som partiledare, men de lyckades inte samla tillräckligt med stöd för det.

Den 25 november godkändes brexitavtalet av EU:s ledare vid ett toppmöte i Bryssel. Underhuset skulle ha tagit ställning till avtalet den 11 december, men inför utsikten att avtalet skulle röstas ned ställde Theresa May in omröstningen. Hennes beslut väckte hård kritik både från oppositionen och en del av Mays egna partikamrater. Kritikerna inom Konservativa partiet lyckades nu få tillräckligt många parlamentsledamöter att ställa sig bakom en misstroendeförklaring mot premiärministern. May vann dock omröstningen då 200 partikamrater stödde  henne, medan 117 röstade emot. Att hon fått så stor del av de egna mot sig försvagade Mays ställning. Före omröstningen sade premiärministern att hon inte avsåg att ställa upp för omval år 2022. Mays försök att få de övriga EU-länderna att göra ytterligare eftergifter när det gäller den tillfälliga tullunionen som ska säkra att det inte blir en ny hård gräns mellan Nordirland och Irland misslyckades dock. EU markerade att det inte är aktuellt att omförhandla någon del av avtalet. 

May meddelade veckan före jul 2018 att underhuset inte skulle få rösta om brexitavtalet förrän tidigast i januari 2019. Det ledde till att Labourledaren Corbyn riktade en misstroendeförklaring mot May, men den gällde premiärministern personligen och inte hela regeringen, och var därmed mest en symbolisk markering. Samtidigt beslöt kabinettet, regeringens inre cirkel, att mer i detalj planera förberedelserna för om Storbritannien lämnar EU utan avtal.

Underhuset röstar nej till brexitavtal

Den 15 januari röstade en klar majoritet av underhuset nej till brexitavtalet: 432 nej-röster och 202 ja-röster. Efter omröstningen riktade Corbyn en misstroendeförklaring mot regeringen, som överlevde den med stöd av DUP (se Kalendarium). Efter misstroendeomröstningen sade May att hon skulle hålla tvärpolitiska överläggningar för att avgöra hur man skulle gå vidare. Labour markerade dock att partiet inte tänkte delta om det inte fick garantier för att ett EU-utträde utan avtal inte skulle vara aktuellt.

Striden kring Brexit var en av anledningarna till att Labour och Konservativa partiet drabbades av flera avhopp i februari. Åtta parlamentsledamöter från Labour samt tre konservativa lämnade sina partier och bildade en oberoende grupp i underhuset (se Kalendarium).

Efter nya omröstningar i underhuset fick May, med knapp marginal, uppdraget att försöka förmå EU att gå med på att ändra i skilsmässoavtalet i fråga om den nödlösning (backstop: se ovan) som parterna tidigare enats om. En ny omröstning om brexitavtalet hölls den 12 mars, då underhuset ännu en gång röstade nej till avtalet med klar majoritet. Dagen efter röstade underhuset nej till att Storbritannien skulle kunna lämna EU utan avtal. Senare godkände underhuset att May skulle be EU om en respit, vilket EU också godtog den 21 mars, men en kortare sådan än May begärt. Den 29 mars röstade underhuset ännu en gång nej till avtalet, men denna gång handlade det bara om skilsmässodelen av avtalet. May hade innan dess lovat att avgå som premiärminister om parlamentet röstade ja (se även Kalendarium). Istället begärde May nu ytterligare respit från EU till den 30 juni. Europeiska rådet valde att ge Storbritannien ännu mer tid, fram till den 31 oktober, men på vissa villkor (se Kalendarium).

Efter nya försök att få till ett avtal, bland annat genom förhandlingar med Labour,  blev situationen ohållbar. Den 24 maj meddelade May att hon ämnade avgå som partiledare den 7 juni men fortsätta som regeringschef tills partiet utsett hennes efterträdare. Den 23 juli stod det klart att partimedlemmarna röstat för den förre utrikesministern Boris Johnson, som två dagar senare tillträdde som Storbritanniens premiärminister. Bara ett fåtal av Mays ministrar blev kvar i den nya regeringen. Det mesta talade för att Storbritannien under hösten skulle lämna EU utan ett avtal, även om Johnson förnekade att det var han avsikt att det skulle bli så. Regeringen aviserade dock i början av augusti avsätta 2,1 miljarder pund på att förbereda landet för en avtalslös skilsmässa från EU. Han tillsatte också en specialgrupp inom regeringen för att driva igenom brexit. Där ingår sex ledande ministrar: Michael Gove, Sajid Javid, Dominic Raab, Geoffrey Cox och Steve Barclay.

Liksom sin företrädare Theresa May utlovade Johnson nya åtgärder för att bekämpa fattigdomen i Storbritannien. 3,5 miljarder pund ska satsas på att hjälpa människor i särskilt utsatta städer, för att förbättra offentlig service, bygga bostäder till överkomliga priser, ökad säkerhet och snabba bredband.

Följ den löpande utvecklingen i landet i Kalendarium

LÄSTIPS: läs mer om Storbritannien i UI:s publikation Utrikesmagasinet:

Brexit väcker åter tanken om ett enat Irland (2019-02-20)
Orealistiska britter orsakar dödläge i brexitsamtal (2017-10-15)
Varningar när May bjuder in nordirländska unionister (2017-06-20) 

Om våra källor

Fakta – politik

Officiellt namn
United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland/ Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland
Statsskick
monarki, enhetsstat
Statschef
drottning Elizabeth II (1952–)
Regeringschef
premiärminister Boris Johnson (2019–)
Viktigaste partier med mandat i senaste val
Konservativa partiet/Tory 318, Labour 262, Skotska nationalistpartiet/SNP 35, Liberaldemokraterna 12, Demokratiska unionistpartiet 10, Sinn Féin 7, Plaid Cymru 4,Gröna partiet 1, samt 1 oberoende kandidat (2017)
Viktigaste partier med mandat i näst senaste val
Konservativa partiet/Tory 331, Labour 232, Skotska nationalistpartiet/SNP 56, Liberaldemokraterna 8, Demokratiska unionistpartiet 8, Sinn Féin 4, Plaid Cymru 3, SDLP 3, Ulsters unionistparti/UUP 2,Gröna partiet 1, Ukip 1 (2015)
Valdeltagande
ca 69 % i parlamentsvalet (2017)
Kommande val
parlamentsval måste hållas senast i juni 2022

Källor

Skottland

1999 fick Skottland visst självstyre. Men Skotska nationalistpartiet (SNP), som styr i Edinburgh sedan 2007, vill gå längre än så: att Skottland ska bli en självständig stat. En majoritet av väljarna i Skottland röstade dock nej till fullt oberoende i en folkomröstning i september 2014, men marginalen blev betydligt mindre än vad de flesta hade trott bara några månader tidigare. Sedan en majoritet av britterna 2016 röstat för att lämna EU, medan de flesta skottar ville stanna kvar, försökte SNP trycka på för en särlösning för Skottland, och på sikt en ny folkomröstning för självständighet. Det är dock osäkert om självständighetsivrarna kan vinna en sådan omröstning. 

Det var Tony Blairs Labourregering som banade väg för att skottar – och walesare – skulle få ökat självstyre. 1997, samma år som Blair kom till makten, hölls folkomröstningar om det i både Skottland och Wales. Men det handlade inte om någon hjärtefråga för Labour, tvärtom motsatte sig flera av partiets ledande skotska politiker att den skulle hållas. Partiet drevs istället av behovet att hålla sig väl med eventuella samarbetspartners som man kunde behöva längre fram. Efter 18 år i opposition tvivlade många Labourpolitiker på att partiet skulle kunna vinna ett brittiskt val på egen hand.

Självstyret

Det skotska parlamentet, Holyrood, har 129 ledamöter som utses för en mandatperiod på fyra år. Ursprungligen fick självstyret mandat att bestämma i frågor som rör jordbruk, fiske, ekonomisk utveckling, bostäder, miljö, utbildning och vård, medan Londonregeringen behöll kontrollen över författningsfrågor, utrikespolitik, försvar, arbetsmarknad, social välfärd och rätten att ta ut skatt. Skottarna fick dock rätt att höja eller sänka inkomstskatten med upp till tre procent.

Sedan dess har det skotska självstyret bland annat fått rätt att höja ersättningsnivåerna för barnbidrag, a-kassa och andra bidrag, samt att utforma nya bidragsformer inom de områden det ansvarar för. Skottland får också en större andel av de skatter som tas in där. Från april 2017 kommer hälften av den moms som betalas i Skottland att gå till den skotska regeringens budget. 

Skifte vid makten

1999–2007 styrdes Skottland av en koalition mellan Labour (som av tradition är starkt i Skottland) och Liberaldemokraterna. Valet 2007 ledde till ett regimskifte då SNP blev största parti med 47 av de 129 mandaten. SNP-ledaren Alex Salmond bildade en minoritetsregering och utlovade redan då att skottarna skulle få rösta om självständighet, men lyckades inte vinna tillräckligt stöd för saken i det skotska parlamentet. SNP:s möjligheter att få till stånd en folkomröstning ökade dock sedan partiet vunnit egen majoritet i valet i maj 2011. Det skedde trots att valsystemet är konstruerat så att det ska skulle vara nästan omöjligt att få det.

Att SNP skulle segra med så klara siffror var inte väntat. I valet till det brittiska parlamentet året innan hade Labour fått 42 procent av de skotska rösterna, mer än dubbelt så mycket som SNP. De skilda resultaten förklarade politiska bedömare med att en majoritet av de skotska väljarna ansåg att Labour hade större möjlighet att företräda dem i parlamentet i London, medan de tyckte att SNP representerade dem bättre på hemmaplan.

SNP ville att skottarna skulle få rösta både om fullt oberoende och utökat självstyre, något regeringen i London inte gick med på. Opinionsundersökningar tydde på att även om en skotte av tre förespråkade självständighet, ville majoriteten att Skottland skulle bli kvar inom Storbritannien men med större befogenheter.

Alla de tre stora brittiska partierna önskade att Skottland skulle bli kvar som en del av Storbritannien, men om skottarna bryter sig loss väntades det att drabba Labour hårt, då partiet i valet 2010 hade vunnit 41 av de 58 skotska mandaten.

Ja eller nej till självständighet

En uppgörelse mellan regeringen i London och den i Edinburgh blev klar i oktober 2012, då SNP fick ge med sig. Väljarna skulle bara få rösta ja eller nej till självständighet. Cameron vägrade att i förväg förhandla om vilka villkor som skulle gälla om Skottland valde att bryta sig loss.

Alla som var skrivna i Skottland fick rösta i valet, oavsett medborgarskap, samtidigt som skottar i förskingringen inte hade någon rösträtt (det gällde även de cirka 800 000 skottar som är bosatta i andra delar av Storbritannien). Dessutom hade rösträttsåldern sänkts till 16 år.

I sin kampanj betonade SNP att självständighetskampen inte handlade om "etnisk nationalism" utan om en "medborgerlig nationalism" att människor som bor på en plats själva ska kunna bestämma över sin framtid, oavsett etnisk bakgrund.

Det fanns flera svåra frågor att lösa inför ett eventuellt ja. En handlade om vem som olje- och gasfyndigheterna i Nordsjön skulle tillhöra. En annan vad som skulle händer med de kärnvapenbestyckade u-båtar på Faslanebasen på den skotska västkusten. SNP linje var att inga kärnvapen skulle få finnas i ett självständigt Skottland. En annan fråga gällde hur stor del av den brittiska statsskulden som skottarna skulle få med sig.

Den skotska regeringen spikade i mars 2013 datumet för folkomröstningen till den 18 september 2014. I samband med sade SNP-ledaren Salmond att Skottland skulle behålla den brittiska monarken som statsöverhuvud, liksom det brittiska pundet som valuta. SNP hade hösten innan bytt fot och pläderade nu för att ett oberoende Skottland skulle bli kvar inom försvarsalliansen Nato, vilket partiet tidigare hade motsatt sig. Frågan var känslig, mycket på grund av kopplingen till kärnvapen.

Salmond antydde att Skottland automatiskt skulle få bli EU-medlem, men fick snart mothugg. EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso markerade att en ny skotsk stat skulle bli tvunget att ansöka om medlemskap och godkännas som medlem av alla andra EU-stater.

Ja-kampanjen (Yes Scotland) fick en skjuts av att allt fler skottar, många av dem från gräsrotsrörelser på vänsterkanten, engagerade sig för ett ja. De gav en optimistisk bild av hur ett nytt och radikalt Skottland, öppet mot omvärlden, skulle kunna se ut. Nej-kampanjen, där Konservativa partiet, Liberaldemokraterna och Labour, samlats under namnet Bättre tillsammans (Better Together), framstod som stelbent och pessimistisk, inte minst då den varnade för de stora ekonomiska problem som ett självständigt Skottland skulle få. Debattklimatet blev snabbt väldigt hårt.

Länge ledde nej-sidan med klar marginal, men ja-sidan knappade in på försprånget när valdagen närmade sig, mycket på grund av ett stort engagemang bland gräsrotsorganisationer, varav många fanns på vänsterkanten. Inför risken att Skottland skulle bryta sig loss lovade Konservativa partiet, Liberaldemokraterna och Liberaldemokraterna att Skottland skulle få större befogenheter om väljarna röstade för att vara kvar inom unionen.

När valet väl genomförts visade det sig att marginalerna blev större än väntat. Nej-sidan fick 55 procent av rösterna och ja-sidan 45 procent. Valdeltagandet låg på knappt 85 procent.

Framåt för SNP

Efter folkomröstningen avgick Salmond som försteminister och som SNP-ledare. Han efterträddes på båda posterna av Nicola Sturgeon. Efter valförlusten strömmade nya medlemmar till de två partierna på ja-sidan.

Det brittiska parlamentsvalet året efter folkomröstningen blev en stor framgång för SNP som tog 57 av 59 skotska mandat. Labour förlorade alla mandat utom ett i Skottland, och ett mandat gick till Konservativa partiet. Labours väljartapp förklarades delvis med att det fanns ett stort missnöje med att partiet samarbetat med det i Skottland så impopulära Konservativa partiet i folkomröstningen.

Inför valet till det skotska parlamentet ledde SNP stort i opinionsundersökningarna. Nicola Sturgeon gjorde dock sitt bästa för att visa att partiet inte tog segern för given. Hon utlovade budgetökningar i reella tal till vården, fria måltider till alla förskolebarn och extra stöd till låginkomstfamiljer. Inom delar av SNP, som fått tusentals nya medlemmar efter folkomröstningen 2014, fanns ett visst missnöje med att Sturgeon inte tycktes beredd att föra en mer radikal politik.

SNP fick 63 mandat i valet, sex färre än 2011, och Konservativa partiet blev näst störst i Holyrood, med 31 mandat, Labour kom först på tredje plats med 24.

När en majoritet av britterna i juni 2016 röstade för att lämna EU, röstade skottarna med klar majoritet, 62 procent, för att vara kvar. Sturgeon började sondera terrängen för en ny folkomröstning om självständighet. När premiärminister Theresa May i mars 2017 fått parlamentets godkännande för att påbörja Storbritanniens utträde ur EU (brexit), meddelade Sturgeon att hon önskade en ny folkomröstning, ett krav som May  avvisade.  Opinionsundersökningar tydde på att ungefär  46−47 procent av skottarna då stödde kravet på självständighet. Sturgeon drev också på för att Skottland skulle få ökad insyn i brexitprocessen.

Bakslag för SNP i brittiska parlamentsvalet

SNP led dock ett svårt bakslag i valet till det brittiska parlamentet i juni 2017. Partiet vann 35 mandat, varav några med knappast möjliga marginal. Det var 21 färre än 2015. Under valrörelsen beskrev Sturgeon partiet som den verkliga oppositionen i Westminster, men försökte ändå hålla en förhållandevis låg profil i självständighetsfrågan. Konservativa partiet, som ända sedan Margaret Thatchers tid vid makten 1979−1990 haft svårt att vinna skotska röster, nådde en stor framgång och ökade från ett till 13 mandat (se även Aktuell politik). Ruth Davidson, ledare för den skotska grenen av Konservativa partiet, lyckades spela på oron för  konsekvenserna av en eventuell ny folkomröstning, och missnöje med SNP:s styre i Skottland. Även Labour gick fram från ett mandat till sju, och Liberaldemokraterna ökade från ett mandat till fyra. 

Senare i juni aviserade Sturgeon att hon vill vänta med en ny folkomröstning om självständighet tills brexitförhandlingarna blir klara år 2019. 

Hon har senare riktat skarp kritik mot den brittiska regeringen i London som hon anklagar för att vilja skaffa sig för stor makt på Skottlands bekostnad när befogenheter ska tas hem från Bryssel efter brexit, genom att London vill skaffa sig beslutanderätt i frågor som idag avgörs av det skotska parlamentet.

Wales

1999 fick Skottland och Wales visst självstyre. Nationalförsamlingen i Wales, Cynulliad Cenedlaethol Cymru, har 60 ledamöter som väljs för en mandatperiod på fyra år. Det har dock färre befogenheter än sin skotska motsvarighet.

2006 fick kammaren viss rätt att stifta lagar på områden som självstyret ansvarar för som bostäder, utbildning och sociala frågor. Parlamentet i London måste dock ge sitt godkännande. Efter en folkomröstning i mars 2011 fick dock den walesiska församlingen rätt att stifta lagar på 20 områden – bland annat social välfärd, transporter och vägar, jordbruk, fiske, turism och kultur – utan att behöva rådfråga regeringen i London. Sedan dess har självstyret också fått viss rätt att driva in skatter, motsvarande en femtedel av den walesiska regeringens budget, från år 2020. Den brittiska regeringen lade 2016 fram ännu ett lagförslag som ska ge Wales nya befogenheter och som slår fast att nationalförsamlingen och det walesiska självstyret inte kan avskaffas om det inte först godkänns i en folkomröstning.

Den walesiska regeringen leds av en försteminister, som sedan 2007 heter Carwyn Jones från Labour.

Labour har vunnit alla val till regionparlamentet som har hållits sedan 1999, men utan att nå egen majoritet.  Åren 2007–2011 regerade Labour tillsammans med det självständighetsivrande Plaid Cymru.

I valet 2011 fick Labour 30 mandat, och var därmed nära att få egen majoritet, medan Konservativa partiet blev näst störst med 14 mandat följt av Plaid Cymru med 11, vilket var en minskning med 4 mandat. Liberaldemokraterna fick 5 mandat.

I det följande valet i maj 2016 tappade Labour ett mandat, medan Konservativa partiet fick 11 mandat och Plaid Cymru erhöll 12 mandat, Ukip 7 och Liberaldemokraterna 1 mandat.

När försteministern skulle utses blev det ett jämnt lopp mellan Carwyn Jones och Plaid Cymrus ledare Leanne Wood som båda fick 29 röster. Efter förhandlingar beslöt Plaid Cymru att stödja Labour. Carwyn Jones bildade därefter en ny minoritetsregering.

Carwyn Jones avgick i december 2018 och efterträddes då, både som försteminister och Labourledare, av Mark Drakeford. Den nya regering som tog över då bestod av sex män och åtta kvinnor.

Nordirland

Konflikten mellan protestanter och katoliker i Nordirland går tillbaka till 1600-talet. Den senaste våldsvågen, som brukar kallas för The Troubles, inleddes i slutet av 1960-talet och har krävt över 3 700 människors liv. Sedan ett fredsavtal undertecknats 1998 har läget i Nordirland sakta normaliserats, även om våldet inte helt försvunnit.

The Troubles inleddes sedan en fredlig medborgarrättsrörelses börjat protestera mot diskrimineringen av den katolska befolkningen, något som orsakade konfrontationer med militanta protestanter som kände sin maktställning hotad. Den brittiska armén sattes 1969 in för att få slut på våldet. Arméns hårdföra metoder gjorde att den snart fick den katolska befolkningen emot sig. Irländska republikanska armén (IRA) genomförde flera terrorattentat och ställde krav på att britterna skulle lämna Nordirland. Oroligheterna trappades upp ytterligare, då både IRA och protestantiska grupper begick nya våldsdåd. 1972 upplöste britterna Nordirlands parlament och styrde därefter provinsen direkt från London.

Flera försök gjordes för att lösa Nordirlandskonflikten. Den gamla misstron mellan regeringarna i London och Dublin ersattes efterhand med insikten om att länderna måste samarbeta för att få slut på våldet. Hemliga överläggningar som hade inletts på 1980-talet banade väg för den process som ledde fram till 1998 års fredsavtal och en normalisering av livet i provinsen. 

Avtalet innebar i stora drag att Nordirland fick begränsat självstyre med rätt att fatta beslut om ekonomisk utveckling, jordbruk, hälsovård, socialtjänst, utbildning och miljöfrågor. Ett nytt parlament, Stormont, inrättades med 108 ledamöter som väljs för en mandatperiod på fem år. De flesta av partierna är registrerade antingen som unionister (i praktiken protestanter som ville behålla banden till Storbritannien) och nationalister (främst katoliker som ville ha ett enat Irland).

Provinsregeringen ska ledas av två försteministrar som bägge måste ha stöd av minst 40 procent av ledamöterna på bägge sidor. Övriga ministrar utses på grundval av hur många platser deras respektive partier har fått i parlamentet. Ett nytt råd har bildats där ministrar från provinsregeringen och Irland samarbetar. Nordirlands nationella tillhörighet ska bara kunna ändras om en majoritet av befolkningen önskar detta. 

Sedan 2007 har Nordirland under långa perioder haft ett fungerande provinsstyre. Länge bestod provinsregeringen av fyra partier: två unionistiska partier Demokratiska unionistpartiet (DUP) och Ulsters unionistparti (UUP) och två nationalistiska Sinn Féin och det socialdemokratiska SDLP. Från 2015 styrdes Nordirland enbart av DUP och Sinn Féin, men i början av 2017 föll regeringen och trots långa förhandlingar har ingen ny ministär kunnat bildas. Problemen har också fördjupats av att Storbritannien är på väg att lämna EU, där frågan om hur gränsen mellan Nordirland och Irland ska se ut tillhör de mer svårlösta problemen (se Aktuell politik). Läget blev inte lättare av att den brittiska regeringen efter parlamentsvalet i juni 2017 blev beroende av stöd från DUP (se även På väg mot fred).

LÄSTIPS: läs mer om Nordirland i UI:s publikation Utrikesmagasinet:
Brexit väcker åter tanken om ett enat Irland (2019-02-20)

Här kan du läsa mer om konflikten i Nordirland.

Utrikespolitik och försvar

Storbritannien har under alla år haft ett laddat förhållande till EU och den process som nu pågår inför EU-utträdet är komplicerad. Relationerna till EU har traditionellt balanserats av den ”särskilda relation” till USA som Storbritannien har haft sedan 1945. Det påpekas då och då att relationen är mer ”särskild” för britterna än för amerikanerna.

Storbritannien och EU

Ända sedan inträdet 1973 har Storbritannien varit en motvillig medlem av EG/EU. Den brittiska EU-politiken har ofta handlat mer om hur man ska undvika att lämna ifrån sig makt till Bryssel än att framhålla fördelarna med samarbetet. För britterna har EU-samarbetet främst varit ett sätt att gynna handeln mellan medlemsländerna och de har hela tiden motsatt sig tanken på ökad politisk integration. Storbritannien valde därför att stå utanför EU:s passunion Schengen och att inte införa euron som valuta. Det har inte hjälpt att Margaret Thatcher 1985 lyckades förhandla fram en rabatt på medlemsavgiften.

Inför folkomröstningen 2016 hade den dåvarande premiärminister David Cameron hoppats att och EU-kommissionens ordförande Donald Tusk, bland annat enats om att Storbritannien skulle kunna välja att ställa sig utanför ett eventuellt tätare EU-samarbete och inte behöva bidra med pengar för att rädda euroländer i kris. Cameron fick också igenom vissa begränsningar av EU-invandrares tillgång till det brittiska välfärdssystemet, men de var inte så stora som han hade önskat sig. USA markerade samtidigt att man önskade att Storbritannien skulle stanna kvar inom EU och att ett eventuellt utträde skulle påverka ländernas relationer.

Stor ovisshet råder kring hur det ska gå till när Storbritannien ska lämna EU, men många bedömare tvivlar på att en uppgörelse kan bli klar på de två år som parterna har på sig enligt Lissabonfördragets artikel 50. Storbritannien måste även förhandla om alla sina handels­avtal med parter utanför EU.

En fingervisning om vilken linje som Camerons efterträdare Theresa May, som tog över som premiärminister i juli 2016, skulle hålla i förhandlingarna kom i januari 2017, då hon slog fast att Storbritannien skulle lämna EU:s gemensamma marknad. När May utlyste nyval till i juni 2017 handlade det mycket om att hon ville skaffa sig ett tydligt mandat inför förhandlingarna om utträdet. Hon sade också att om förhandlingarna med EU inte ledde till en tillräckligt bra överenskommelse, var det bättre att Storbritannien lämnade unionen utan något avtal alls. 

Det brittiska parlamentsvalet i juni 2017 gav inte May det starka mandat som hon hade hoppats på att få inför överläggningarna med EU. Mycket tydde på att hon skulle tvingas inta en mjukare position, inte minst sedan Labour i augusti samma år förespråkade ville nu att Storbritannien skulle stanna kvar i EU:s gemensamma marknad och tullunionen under en övergångsperiod  (se Aktuell politik). Regeringen aviserade i september 2017 att den vill fortsätta sitt samarbete med EU när det gäller försvaret, cyberbrott och för att motverka illegal invandring.

Samtidigt visade de övriga EU-länderna en oväntad stark sammanhållning under förhandlingarna som inleddes i juni 2017. Först en bit in i december samma skedde ett verkligt genombrott i samtalen. Det betydde att Storbritannien och EU nu kunde fortsätta med nästa förhandlingsfas, om de framtida relationerna mellan britterna och EU-länderna, där handelsfrågorna har stor betydelse (se även Aktuell politik). Under hösten 2017 blev det tydligt att det uppstått starka spänningar mellan regeringarna i London och Dublin, efter många år av gott samarbete framför allt kring den nordirländska fredsprocessen. Ett år senare enades den brittiska regeringen och EU om ett preliminärt utträdesavtal (se Kalendarium), men det underkändes av det brittiska underhuset i januari 2019. Farhågor restes nu om att Storbritannien riskerade att lämna EU utan något avtal alls (se även Aktuell politik). 

Om och när ett eventuell avtal är klart mellan Storbritannien och EU måste det godkännas av Europeiska rådet, det vill säga EU:s 28 stats- och regerings­chefer, och EU-parlamentet. Eventuellt måste överenskommelsen även ratificeras av medlemsländernas nationella parlament.  Läs mer om brexitförhandlingarna i Utrikesmagasinet.

Passfrihet mellan Storbritannien och Irland

Ända sedan 1920-talet råder passfrihet mellan Storbritannien och Irland. Den ingår i den så kallade gemensamma resezonen (Common Travel Area, CTA) som också tillåter att irländare utan särskilda tillstånd kan arbeta, studera, få tillgång till olika bidrag och söka vård i Storbritannien. Avtalet tillåter också irländska medborgare att rösta i brittiska val och tvärtom. Länderna avser att behålla den gemensamma resezonen efter att Storbritannien lämnat EU. Ett nytt avtal som slöts i maj 2019 är dock inte bindande (se Kalendarium).

Storbritannien, USA och Irak

Åren 1997–2010 förde den dåvarande Labourregeringen en aktiv utrikespolitisk roll, ofta i samarbete med USA. Tony Blair vill att landet skulle fungera som en förbindelselänk mellan USA och EU. Efter hand kritiserades Blair på hemmaplan för att stå alltför nära USA.

Under Kosovokrisen 1999 höll amerikaner och britter en hög profil i försvarsalliansen Natos luftkrig mot Jugoslavien. Efter terrorattentaten mot USA 2001 var det bara Storbritannien som i större omfattning deltog vid USA:s sida i de militära angreppen mot Afghanistan.

I början av 00-talet handlade den brittiska utrikespolitiken mycket om Irak och frågan om den irakiska regimen hade massförstörelsevapen. Tillsammans med USA beslöt Storbritannien att invadera Irak i mars 2003, trots motstånd mot kriget på hemmaplan (se Modern historia).

Efter tre veckors krig föll den irakiska regimen, men de brittiska trupperna stannade kvar i södra Irak för att administrera återuppbyggnaden och garantera säkerheten i fyra provinser. Inga massförstörelsevapen hittades, och i USA och Storbritannien fördes en hård debatt om huruvida hotet från Irak hade överdrivits för att motivera ett anfall.

I Basra, som britterna kontrollerade, ökade våldet från 2006, men året efter började den brittiska styrkan dra sig tillbaka från provinsen. 2009 hade i stort sett alla brittiska soldater givit sig av.

Gordon Browns regering tillsatte 2009 en utredning av Storbritanniens roll i Irak. Kommissionen, som leddes av diplomaten John Chilcot, höll förhör med en rad ledande politiker, diplomater och militärer. I sin slutrapport 2016 riktade kommissionen hård kritik mot Blair.

Afghanistan

2005 förband sig Storbritannien att skicka trupper till Natoledda operationen i Afghanistan. I takt med att våldet där ökade från våren 2006 drogs brittiska soldater in i strider med talibaner och andra väpnade grupper i provinsen Helmand. Som mest fanns det 9 000 brittiska soldater i Afghanistan. Insatsen där var inte lika politiskt känslig för britterna som den i Irak, eftersom uppdraget hade mandat från FN. Från 2012 började de utländska trupperna dras tillbaka och 2014 avslutade Nato formellt sin insats i landet. Åren 2002–2014 dödades 456 britter i Afghanistan.

Libyen och Syrien

Irakkriget och dess efterspel har skapat ett starkt motstånd i Storbritannien mot att landet ska ge sig in nya militära operationer i konflikt­områden. Men när våldet tilltog i samband med det libyska upproret i början av 2011 drev Storbritannien på för att FN skulle upprätta en flygförbudszon i Libyen för att försvara civilbefolkningen. En sådan godkändes av FN:s säkerhetsråd i mars samma år, och Storbritannien spelade, vid sidan av Frankrike och USA, en ledande roll, men flera andra länder deltog. En parlamentarisk kommitté riktade hösten 2016 hård kritik mot David Camerons Libyenpolitik. Den ifrågasatte motiven för ingripandet, men regeringen fick även kritik för att den saknade en plan för vad som skulle hända när den libyske ledaren Muammar Gaddafi hade störtats.

När Cameron 2013 förespråkade att brittisk militär skulle sättas in mot den syriska regimen, som använt kemiska vapen mot rebellfästen, röstade underhuset nej. Efter Islamiska statens (IS) våldsamma framfart i Irak och Syrien året efter godkände kammaren brittiska flygräder mot den extrema gruppen i Irak. Från slutet av 2015 genomfördes även flygräder mot IS i Syrien.

Argentina och Falklandsöarna

Argentinska krav på de brittiska Falklandsöarna i södra Atlanten har skapat spänningar mellan Storbritannien och Argentina. När argentinska trupper 1982 invaderade öarna ledde det till ett krig mellan länderna som vanns av britterna (se Modern historia). Förhoppningar om att det skulle finnas olja och gas i havet kring öarna ledde till att Argentina på 00-talet höjde tonläget mot britterna.

2013 hölls en folkomröstning där 99,8 procent av invånarna röstade för att Falklandsöarna skulle förbli brittiska. Ett första framsteg rapporterades i september 2016, då länderna bland annat enades om att restriktionerna kring utvinningen av gas och olja kring Falklandsöarna skulle tas bort, och att flygförbindelser skulle kunna upprättas mellan Falklandsöarna och länder i regionen

Maktskiftet i Argentina 2015 bäddade för ett töväder mellan länderna. I maj 2018 besökte utrikesminister Boris Johnson Argentina. Det var första gången på 25 år som en brittisk utrikesminister besökt landet. Hösten 2018 resten även premiärminister May till Argentina för att delta i ett G20-möte där.

Ryssland

Mordet på en avhoppad rysk underrättelseagent 2006 ledde till spänningar i förhållandet till Ryssland, inte minst sedan Moskva vägrat att utlämna den misstänkte gärningsmannen. I samband med Ukrainakrisen 2014 införde Storbritannien sanktioner mot Ryssland i samarbete med övriga EU-länder. Året efter skickade britterna militär personal till Ukraina för att utbilda landets försvarsstyrkor. De skulle vara stationerade i västra Ukraina, långt från striderna i öster.

Hösten 2016 riktade den brittiska regeringen skarp kritik mot ryska bombningar av civila mål i Syrien.

Relationerna komplicerades  ytterligare efter mordförsök på en rysk dubbelagent och hans dotter våren 2018, där premiärminister May pekade ut Ryssland som ansvarigt. Om inte Ryssland utfört mordförsöken betydde det att man inte hade full kontroll över det nervgift som använts, menade hon. Ryssland förnekade dock att inblandning. Storbritannien utvisade bland annat 23 ryska diplomater från landet, och Ryssland svarade med att utvisa lika många brittiska diplomater (se vidare Kalendarium). Storbritannien, Frankrike, Tyskland och USA fördömde i ett gemensamt uttalande nervgasattacken som man menade inkräktade på Storbritanniens nationella suveränitet.

Spänd kontakt till Iran

Förhållandet mellan Storbritannien och Iran har periodvis varit spänt ända sedan 1800-talet. På senare år har det från brittisk sida främst handlat om oro för att Iran försöker skaffa sig kärnvapen. Hösten 2011 höjde  Cameron tonläget mot Iran och Storbritannien skärpte de ekonomiska sanktionerna mot landet. Beslutet ledde till att den brittiska ambassaden i Teheran stormades av demonstranter och att länderna sänkte sina diplomatiska relationer till lägsta nivå.

I samband med ett genombrott i förhandlingarna om Irans kärnvapen 2015 (se Iran: Utrikespolitik och försvar) förbättrade kontakterna mellan länderna och Storbritannien öppnade på nytt sin ambassad i Teheran. Den dåvarande utrikesministern Philip Hammond besökte kort därefter Iran för samtal. Han markerade dock att Storbritannien avsåg att gå varsamt fram och att misstron mellan länderna fortfarande var stor. Efter att kärnteknikavtalet mellan Iran och omvärlden trätt i kraft i början av 2016 utsåg Storbritannien en ambassadör i Iran på hösten samma år. Gripandet av sex brittisk-iranska personer på våren 2016 bidrog till fortsatta spänningar mellan länderna.

Storbritannien beklagade, tillsammans med Frankrike och Tyskland, USA:s beslut att 2018 dra sig ur kärnenergiavtalet med Iran. Länderna slog samtidigt fast att avtalet fortfarande var viktigt för den gemensamma säkerheten.

Samväldet

Många av Storbritanniens tidigare kolonier ingår i Samväldet (samt numera även Moçambique och Rwanda som inte varit en del av det brittiska kolonialväldet). Syftet med organisationen är att upprätthålla kulturell och social värdegemenskap mellan de forna kolonierna. Samväldet har även betydelse för att kanalisera bistånd från rika till fattiga länder inom organisationen. Det utövar dessutom påtryckningar för att förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna i medlemsländerna.

Storbritannien är ett av de fem länder som har en permanent plats i FN:s säkerhetsråd.

Försvar

Det kalla krigets slut 1989/1990 ledde till kraftiga neddragningar av det konventionella försvaret och den brittiska armén började anpassas till den nya situationen i Europa, där krishantering hade blivit en viktig uppgift för de militära styrkorna. 2010 aviserades nya besparingar inom försvaret och sedan dess har flera tusen man fått gå och investeringar i ny materiel sköts på framtiden.

2010 slöt Storbritannien och Frankrike ett försvarsavtal som innebar att länderna skulle samarbeta i en ny gemensam militär styrka på upp till 10 000 man. Minst ett hangarfartyg skulle också finnas i området kring den franska och den brittiska kusten. Länderna skulle också gemensamt utveckla ny teknologi för att testa kärnvapen. Två nya forskningscentra skulle byggas, ett i Storbritannien och ett i Frankrike. Från brittisk sida betonades att uppgörelsen låg utanför EU-samarbetet och att det inte var något försök att underminera Natos ställning.

Vid lanseringen av en ny försvarsstrategi hösten 2015 sade Cameron att upp till 10 000 soldater skulle kunna sättas in vid händelse av ett stort terrorattentat, som det i Paris samma höst. Försvaret skulle också bygga upp ny kapacitet för att bekämpa cyberhot.

Storbritannien har ett eget kärnvapenprogram, Trident, men britterna håller på att minska sin arsenal av kärnvapenstridsspetsar och det finns inte längre några amerikanska kärnvapen på brittiska baser. Landet har fyra kärnvapenbestyckade ubåtar som är placerade i Skottland. 2016 godkände underhuset att de skulle ersättas med nya fram till 2025, till en kostnad av 31 miljarder pund. Den skotska regeringen motsätter sig att kärnvapnen får vara kvar på skotskt territorium. 

Brittiska soldater finns även stationerade bland annat i Brunei, Cypern, Gibraltar, Falklandsöarna och Tyskland. De cirka 11 000 soldaterna i Tyskland skulle dock tas hem i flera steg fram till och med 2019.

Som mest fanns det 30 000 soldater i Nordirland. Numera är styrkan nere i cirka 5 000 man.

Storbritannien har deltagit i flera av FN:s fredsbevarande operationer bland annat i Bosnien och Kosovo. 2000 ingrep en brittisk specialstyrka för att hindra den brutala RUF-gerillans framfart i Sierra Leone. 2015 skickades 1 300 brittiska soldater till landet igen för att bistå myndigheterna i kampen mot ebola.

LÄSTIPS: läs mer om Storbritannien i UI:s publikation Utrikesmagasinet:
Brexit väcker åter tanken om ett enat Irland (2019-02-20)
Orealistiska britter orsakar dödläge i brexitsamtal (2017-10-15)

Om våra källor

Fakta – försvar

Armén
91 600 man (2015)
Flygvapnet
34 650 man (2015)
Flottan
32 900 man (2015)
Militärutgifternas andel av BNP
1,8 procent (2017)
Militärutgifternas andel av statsbudgeten
4,7 procent (2017)

Källor

Ekonomisk översikt

Storbritannien är världens femte största ekonomi. Länge dominerade tung industri, där varvsindustrin och kolbrytning spelade stor roll. Sedan 1970-talet har tillverkningsindustrins betydelse för ekonomin minskat drastiskt. Numera svarar tjänstenäringarna, varav finanssektorn är en viktig del, omkring fyra femtedelar av bruttonationalprodukten (BNP).

De ekonomiska villkoren skiljer sig mellan olika delar av landet. Ekonomin är starkast i sydöstra England. London är ett av världens främsta finanscentrum och finanssektorn svarar för cirka en tiondel av BNP. Förutom Londonbörsen finns där en rad internationella banker och finansinstitut samt försäkringsbolag för rederier och flygtrafik. Även IT-sektorn är stark, liksom läkemedelsindustrin. Samtidigt har den traditionella exportindustrin, med bland annat bil- och ståltillverkning, på andra håll fått svårigheter. Många industrier har lagts ned i norra England, Skottland och Wales.

Men tjänstesektorn består inte bara av finanssektorn, där många anställda har höga löner, utan även av näringar som är beroende av personal med låga löner, till exempel detaljhandeln, call centers och restauranger.

Storbritanniens beslut att lämna EU väntas leda till svåra prövningar för den brittiska ekonomin. Den turbulens som har rått kring brexitprocessen, och vilka villkor som ska gälla efter utträdet, har påverkat den ekonomiska utvecklingen.

Från tillväxt till djup kris

När Labour kom till makten 1997 fördes inledningsvis en relativt stram ekonomisk politik och regeringen kunde flera år i rad visa på överskott i statsbudgeten. Efter det blev den mer frikostig och stora satsningar gjordes på skolan och vården. Samtidigt var efterfrågan hög på den inhemska marknaden. Låga räntor bidrog till att driva upp huspriserna, särskilt i de större städerna, och många britter lånade pengar för bostadsköp och privat konsumtion.

Budgetunderskotten växte och staten började ta stora lån. Från 2005 höjdes flera skatter för att skapa bättre balans i statens finanser. Men några år senare hopade sig problemen, tillväxten stannade av och pundet föll i värde. Samtidigt rådde stor oro på världens finansmarknader och flera brittiska banker hamnade i svårigheter. Först ut var Northern Rock som hade fått problem redan 2007.

För att rädda det brittiska banksystemet aviserade regeringen 2008 ett krispaket på 50 miljarder pund, samtidigt som man lovade att låna ut motsvarande 200 miljarder pund till bankerna. Räddningspaketet innebar att flera banker helt eller delvis förstatligades. För att minska följderna av krisen lovade regeringen bland annat att tidigarelägga planerade stora offentliga investeringar som skulle finansieras med hjälp av lån.

Hårda besparingar

Den borgerliga koalitionsregeringen som tillträdde 2010 valde en annan strategi: att spara sig ur krisen. Momsen höjdes, ett tvåårigt lönestopp infördes inom den offentliga sektorn, nästan alla departementen tvingades spara stora summor och bolagsskatterna sänktes. Den dåvarande finansministern George Osborne lovade att ha statens finanser i balans till 2015. Men trots hygglig tillväxt från 2013 och fallande arbetslöshet var den brittiska staten tvungen att ta stora lån för att få budgeten att gå ihop. Ett skäl till det var att skatteinkomsterna blev lägre än väntat, vilket delvis berodde på att så många britter tjänade så lite att de inte behövde betala inkomstskatt. Ett annat skäl var att exporten föll på grund av eurokrisen och minskad efterfrågan på brittiska varor i USA.

Den konservativa regering som styrt landet sedan 2015 har fört en hård åtstramningspolitik, särskilt inom välfärdssystemet (se Sociala förhållanden) vilket lett till att underskotten i statsbudgeten har minskat. Statsskulden har dock fortsatt att öka i förhållande till BNP. 

Brexit slår mot ekonomin

Månaderna efter folkomröstningen om EU gick ekonomin bättre än väntat, förutom att värdet för pundet föll kraftigt. De flesta bedömare spådde dock att utträdet ur EU skulle få negativa konsekvenser för Storbritannien. Brittiska banker kommer med stor sannolikhet förlora sin rätt att arbeta fritt inom hela EU. Och om Storbritannien hamnar utanför den gemensamma marknaden lär det minska utländska bolags intresse av att investera i landet. Investeringarna stannade av redan före folkomröstningen då många företag inväntade resultatet innan de skulle besluta om nya satsningar. Sedan många år har utländska investeringar i näringslivet uppmuntrats. 2015 var Storbritannien det europeiska land där utländska bolag gjorde störst investeringar.

Inflationen, som från 2014 hade legat under de 2 procent om året som Bank of England har satt som tak, tog fart på nytt hösten 2016, inte minst på grund av den fallande växlingskursen för pundet. Inflationen fortsatte att stiga efter det och har periodvis klättrat över 2-procentsribban.

Storbritannien har sedan 1998 ett underskott i handelsbalansen. Under många år var växlingskursen på pundet hög vilket ledde till att brittiska exportvaror blev dyrare, samtidigt som importen blev billigare. Handelsunderskottet har dock fortsatt att vara stort även på senare år då pundet förlorat i värde.

Tjänstesektorn svarar numera för en betydande del av exporten. Trots det har Storbritannien sedan 1984 ett betydande underskott i bytesbalansen, där förutom varuhandeln bland annat turism och handel med tjänster ingår, samt inkomster från investeringar och andra transfereringar. Underskottet beror i hög grad på att utländska bolag investerar mer i Storbritannien än brittiska företag satsar utomlands.

Bank of England har på senare år fått kritik för att inte agera tillräckligt kraftfullt mot personers och företags försök att undkomma skatt via så kallade skatteparadis. Till dessa hör Brittiska Jungfruöarna och andra brittiska utomeuropeiska territorier och kronbesittningar, samt Londons finanskvarter, City of London, som av komplicerade historiska skäl har en särskild juridisk status.

Om våra källor

Fakta – Ekonomi

BNP per person
40 341 US dollar (2016)
Total BNP
2 618 886 miljoner US dollar (2016)
BNP-tillväxt
1,8 procent (2017)
Jordbrukets andel av BNP
0,7 procent (2016)
Industrins andel av BNP
19,2 procent (2016)
Servicesektorns andel av BNP
80,2 procent (2016)
Inflation
1,5 procent (2016)
Statsskuldens andel av BNP
89,0 procent (2015)
Valuta
pund

Källor

Naturtillgångar och energi

Storbritannien har stora tillgångar på olja, naturgas och kol. Natur­gasen och oljan i Nordsjön började utvinnas på 1960-talet respektive 1970-talet. Samtidigt förlorade kolindustrin i betydelse. 2015 lades den sista kolgruvan, Kellingley i Yorkshire, ned och numera importerar Storbritannien kol. I övrigt bryts nästan bara grus, kalksten, gips och pottaska samt små mängder zink och koppar.

Oljeindustrin är till största delen privatägd. Råolja exporteras, samtidigt som Storbritannien importerar olja från andra länder. Under 2010-talet har den inhemska olje- och gasproduktionen minskat påtagligt och 2011 var importen av olja och gas större än exporten. På senare år har satsningar gjorts för att framställa flytande naturgas (metan) vid Milford Haven.

Olja och naturgas är de viktigaste energikällorna. El framställs huvudsakligen av naturgas, kol och kärnkraft, samt i ökande utsträckning förnyelsebara energikällor som solenergi och vindkraft (3,6 procent 2016).

2016 var åtta kärnkraftverk i bruk, de flesta av dem är gamla och ska enligt planerna stängas fram till år 2035. Samtliga ägdes tidigare av British Energy som privatiserades 2008 och såldes till EDF Energy, vilket till stor del ägs av den franska staten.

Flera nya reaktorer planeras, men många av projekten är försenade bland annat på grund av att det är svårt att finansiera byggena. 2013 godkände regeringen EDF:s planer på att, med hjälp av bland annat det statliga kinesiska bolaget China General Nuclear Power (GNP), bygga två nya reaktorer i Hinkley Point C i Somerset. I juli 2016 övervägde premiärminister May att stoppa projektet av oro för Kinas roll i det, men i september samma år gav regeringen klartecken för bygget.

EDF och två kinesiska bolag även involverade i två andra brittiska kärnkraftsprojekt: Sizewell C i Suffolk och Bradwell B i Essex.

Säkerheten vid Sellafield, en upparbetningsanläggning för utbränt kärnbränsle, är omstridd. Irland, Norge och Danmark har försökt få britterna att stänga anläggningen efter rapporter om radioaktiva utsläpp. 2016 togs driften av anläggningen över av staten via Nuclear Decommissioning Authority (NDA). Även efter det har det kommit nya larm om brister i säkerheten.

I bland annat Sussex har bolag börjat söka efter skifferolja och -gas, vilket har väckt protester från lokalbefolkningen. Enligt The British Geological Survey kan det finnas stora fyndigheter i norra England. De som är positiva till en utvinning anser att den kan bidra att lösa landets energiproblem, medan motståndarna varnar för miljökonsekvenserna. 2016 infördes ett totalförbud mot så kallade hydraulspräckning (frackning) i Skottland.

Enligt en lag från 2008 ska Storbritannien minska utsläppen till hälften av 1990 års nivå fram till 2025 och till 80 procent fram till 2050. Regeringen kritiserades 2016 i en rapport från Kommissionen för klimatförändringar (CCC) för att den inte är bättre förberedd på att motverka följderna av ett varmare klimat, som översvämningar, svåra värmeböljor, vattenbrist, nya sjukdomar. Regeringen har förbundit sig att ta hänsyn till CCC:s rekommendationer i sin klimatpolitik.

Vid klimatmötet i Paris 2015 förhandlade Storbritannien som en del av EU och förband sig då bland annat att inte låta de globala temperaturerna överstiga 2 grader. I november 2016 undertecknade den brittiska regeringen formellt Parisavtalet.

I juli 2017 meddelade regeringen att försäljningen av nya diesel- och bensindrivna bilar ska förbjudas från 2040 för att minska luftföroreningarna.

Om våra källor

Fakta – energi och miljö

Energianvändning per person
2 764 kilo oljeekvivalenter (2015)
Elkonsumtion per person
5130 kilowattimmar, kWh (2014)
Utsläpp av koldioxid totalt
419 820 tusen ton (2014)
Utsläpp av koldioxid per invånare
6,5 ton (2014)
Andelen energi från förnyelsebara källor
8,7 procent (2015)

Källor

Jordbruk och fiske

Jordbruket (inklusive fiske och skogsbruk) svarade 2015 för 0,7 procent av BNP. Men Storbritannien producerade ändå mer än 60 procent av de livsmedel som konsumerades i landet. Tidigare var siffran ännu högre, men minskningen beror i hög grad på ökad efterfrågan på exotiska och exklusiva matvaror från andra länder.

Den genomsnittliga gårdsarealen är ungefär 80 hektar. Jordbruket bedrivs effektivt och sysselsatte 2014 drygt en halv miljon människor. På senare år har det blivit vanligare att bönder eller deras makar bedriver jordbruk på deltid och arbetar med annat vid sidan om, framför allt turism. Böndernas inkomster har dock minskat på senare år, på grund av låga världsmarknadspriser och att pundet förlorat i värde.

De viktigaste grödorna är spannmål, oljeväxter, potatis, socker­betor, frukt och grönsaker. Efterfrågan på ekologiska varor har ökat på senare år. Även boskapsskötseln är betydelsefull.

Den så kallade galna ko-sjukan (BSE) skapade stora svårigheter för många bönder på 1990-talet och en bit in på 00-talet. På grund av oro för att BSE orsakade en variant av hjärnsjukdomen Creutzfeldt-Jakob hos människor införde EU ett förbud mot export av brittiskt nötkött. Minst 175 000 djur smittades och över tre miljoner kor slaktades för att BSE inte skulle föras vidare. 2005 hävdes alla restriktioner för handel med levande djur från Storbritannien.

Fiskets betydelse har minskat under senare år, till följd av ökad konkurrens när brittiska vatten har öppnats för fiskeflottor från andra EU-länder. För att förhindra utfiskning har EU satt kvoter för hur stora fångster som får tas upp. Det har dock skapat problem med att fiskare kastar tillbaka stora mängder fisk i havet för att de överskridit sin kvot.

Med nästan 6 400 båtar och 10 000 fiskare hade Storbritannien 2015 EU:s näst största fiskeflotta efter Spanien.

Om våra källor

Fakta – jordbruk

Jordbrukets andel av BNP
0,7 procent (2016)
Andel av landytan som används för jordbruk
70,8 procent (2015)

Källor

Industri

Stora delar av den brittiska industrin har haft problem sedan början av 00-talet, efter en relativt lyckosam period under 1980- och 1990-talen, då industrin moderniserades och produktiviteten höjdes. Höga omkostnader och låg efterfrågan både på exportmarknaden och inom landet skapade på 2010-talet nya svårigheter för tillverkningsindustrin. Det förestående utträdet ur EU bidrog ytterligare till problemen.

Tillverkningsindustrin sysselsatte 2017 omkring 9 procent av arbetskraften. Numera dominerar tillverkning av flygplan, tåg och andra fordon, elektronik, optiska instrument och kemikalier (främst läkemedel). För­ädling av livsmedel samt tillverkning av papper är andra viktiga branscher.

Den brittiska bilindustrin fick problem redan på 1970-talet. Bil­industrins strategi att koncentrera tillverkningen till ett fåtal fabriker bidrog till att flera brittiska anläggningar fick slå igen i början av 00-talet. Men flera utländska bolag, bland annat Toyota, Nissan och BMW, som till exempel tillverkar Rolls Royce, har fordonstillverkning i Storbritannien. Flyg- och bilsektorn tillhör de branscher som har vuxit mest på senare år. Även vapenindustrin växer. Viktigaste tillverkare är BAE Systems. 2017 var Storbritannien, enligt fredsforskningsinstitutet Sipri, världens tredje största vapenexportör efter USA och Ryssland.

I början av 2019 aviserade dock Honda att den skulle stänga sin biltillverkning i brittiska Swindon år 2021. Fabriken hade då 3 500 anställda, men eftersom en nedläggning också kommer att drabba många underleverantörer är ytterligare flera tusen arbetstillfällen i riskzonen. Det japanska bolagets beslut har åtminstone delvis motiverats av brexit.

Stora delar av den brittiska industrin har idag utländska ägare. 2007 såldes till exempel de sista delarna av den brittiska stålindustrin till indiska Tata som också köpt bilmärken som Jaguar och Landrover. Brittiska företag har samtidigt flyttat tillverkning till låglöneländer, medan avdelningar för utveckling, design med mera ofta har blivit kvar i Storbritannien.

2016 aviserade Tata att företaget skulle stänga sina brittiska stålverk, som då hade gått med förlust i flera år. Det räddades dock kvar, bland annat efter samgående med ett tyskt bolag. 

Om våra källor

Utrikeshandel

Storbritannien har sedan 1998 ett underskott i handelsbalansen. Under många år var växlingskursen på pundet hög vilket ledde till att brittiska exportvaror blev dyrare, samtidigt som importen blev billigare. Handelsunderskottet har dock fortsatt att vara stort även på senare år då pundet förlorat i värde och kriser i eurozonen och USA har minskat efterfrågan på brittiska varor.

Den fallande växlingskursen för pundet, särskilt efter folkomröstningen om EU-medlemskapet i juni 2016, har gjort att brittiska varor har blivit billigare på exportmarknaden. Hösten 2016 hade det dock inte lett till några nya stora exportframgångar. Istället minskade exporten med några procent samtidigt som importen till landet ökade med drygt 1 procent.

De viktigaste exportvarorna är maskiner och transportutrustning, kemikalier, läkemedel, olja och andra bränslen samt medicinsk och teknisk utrustning. Det finns också en betydande export av livsmedel, framför allt av skotsk whisky.

Över hälften av handelsutbytet sker med andra europeiska länder, framför allt med EU-medlemmar som Tyskland och Nederländerna. Tyskland är också det viktigaste importlandet. Även USA tillhör Storbritanniens främsta handelspartner. En ökande del av importen kommer från Kina.

Landet har också under flera år haft ett betydande underskott i bytesbalansen, där förutom varuhandeln bland annat turism och handel med tjänster ingår. Det har gradvis stigit på senare år, och perioden 2010–2015 låg det i genomsnitt på nästan 4 procent. Tidigare har det i viss mån kompenserats av de stora utländska investeringar som görs i Storbritannien, men dessa har minskat sedan finanskrisen från 2008. 

Om våra källor

Fakta – utrikeshandel

Varuexport
409833 000 000 US dollar (2016)
Varuimport
636409 000 000 US dollar (2016)
Bytesbalans
-41914,7 miljoner US dollar (1999)
Varuhandelns andel av BNP
38 procent (2015)
Viktigaste exportvaror
verkstadsprodukter, elektroniska produkter, transportmedel, bränsle, kläder, skor
Största handelspartners
USA, Tyskland, Frankrike

Källor

Turism

London med sitt rika kulturliv, sina historiska byggnader och många museer är den mest besökta turistorten, men även övriga delar av landet har mycket att erbjuda. Den vackra naturen kring Lake District i nordväst, Edinburgh och de skotska högländerna lockar också många besökare. I Nordirland finns det nya Titanic-museet, som öppnade i Belfast 2012.

På senare år har allt fler turister sökt sig till Nordirland för att besöka inspelningsplatser för TV-serien Game of Thrones.

Turismen bidrog 2014 med drygt 7 procent av BNP och sysselsatte nästan 3 miljoner människor. År 2016 besökte över 39 miljoner turister Storbritannien, de flesta från EU-länder, USA och Australien.

Om våra källor

Fakta – turism

Antal utländska besökare per år
35 814 000 (2016)
Turistinkomster
55558 000 000 US dollar (2016)
Turistinkomsternas andel av exporten
7,5 procent (2016)

Källor

Kalendarium

  • Kalendarium

    • 2019

      • Augusti

      • Gibraltar släpper tanker

        Myndigheter i Gibraltar upphäver beslaget av ett iranskt tankfartyg, trots en amerikansk begäran om att fartyget ska hållas kvar (se 4 juli och 19 juli). Iran uppges ha överlämnat en skriftlig försäkran om att oljelasten inte var på väg till Syrien, vars regim är föremål för internationella sanktioner bland annat från EU.

      • Britter ansluter sig till skyddsflotta för tankfartyg

        Storbritanniens nya regering uppger att brittiska marinen kommer att ansluta sig till USA:s insatser för att skydda handelsfartyg som går genom Hormuzsundet. I det spända läge som råder mellan främst USA och Iran försökte Theresa Mays regering i juli samla stöd för en flotta under europeisk ledning. Både amerikaner och britter har haft svårt att övertyga andra länder om att medverka.  

      • Juli

      • Halva regeringen byts ut

        Boris Johnson presenterar sina ministrar. Ungefär hälften av de gamla ministrarna avskedas eller väljer att lämna regeringen, däribland utrikes- och försvarsministrarna. Ny utrikesminister efter Jeremy Hunt blir Dominic Raab. Han avgick som brexitminister hösten 2018 i protest mot Theresa Mays utträdesavtal. Stephen Barclay fortsätter som brexitminister. Sajid Javid byter från inrikes- till finansminister. Den tidigare biståndsministern Priti Patel utses till ny inrikesminister. Ben Wallace, som står Johnson nära, blir försvarsminister. Robert Buckland, tidigare fängelseminister, blir ny justitieminister.

      • Boris Johnson ny premiärminister

        Konservativa partiets nyvalde ledare Boris Johnson blir ny premiärminister. Sedan Theresa May lämnat in sin avskedsansökan har Storbritanniens drottning Elizabeth bett honom att bilda regering.

      • Boris Johnson vald till Toryledare

        Boris Johnson har vunnit medlemsomröstningen i Konservativa partiet mot Jeremy Hunt. Johnson blir därmed inte bara Tories partiledare utan också Storbritanniens näste premiärminister. Johnson vann omröstningen med stor marginal. Han fick drygt 92 000 röster mot Hunts drygt 46 000.

      • Avgångar i protest mot Boris Johnson

        I samband ledarvalet i Tory-partiet lämnar Alan Duncan, som haft en post som minister i utrikesdepartementet, sitt uppdrag. Han uppger själv att han avgår i protest mot att Theresa May kan komma att efterträdas av Boris Johnson. Flera ministrar på tunga poster har sagt att även de avgår om beskedet den 23 juli är att Johnson har vunnit omröstningen, som i så fall också gör honom till premiärminister.

      • Iran tar brittiskflaggad tanker i beslag

        Irans revolutionsgarde uppbringar ett brittiskflaggat tankfartyg i Hormuzsundet och tvingar det till hamn i Bandar Abbas. Fartyget ägs av ett dotterbolag till den svenska färjekoncernen Stena. De flesta av 23 besättningsmän är indier. Iran hävdar att fartyget brutit mot internationella sjöfartsregler: det ska ha seglat på en fiskebåt och vägrat besvara anrop. Britterna förnekar anklagelsen och uppger att fartyget befann sig på omanskt vatten. Spänningarna mellan Storbritannien och Iran steg tidigare i juli då en råoljetanker, med last från Iran på väg till Syrien, togs i beslag av brittiska styrkor vid Gibraltar (se 4 juli). Utrikesminister Jeremy Hunt lovar att brittiska flottan ska få mer pengar om han vinner partiledarvalet i konservativa Tory-partiet. Även hans motkandidat Boris Johnson har utlovat högre försvarsanslag.

      • Underhuset försvårar för ny Toryledare att kringgå parlamentet

        Det brittiska underhuset godkänner ett förslag som ska göra det svårare för regeringen att kringgå parlamentet för att driva igenom en avtalslös brexit. Boris Johnson som är favorit i partiledarvalet i Konservativa partiet har inte uteslutit möjligheten att låta parlamentsledamöterna stanna hemma under en kortare period för att Storbritannien ska kunna lämna EU senast den 31 oktober. Med 315 röster för och 274 emot godkänner underhuset förslaget som innebär att kammaren måste samlas under flera dagar i september och oktober för att fatta beslut som rör Nordirland även om Johnson beslutar att tillfälligt skicka ledamöterna på ledighet.

      • Europeiska ledare manar till dialog mellan Iran och USA

        Storbritannien, Frankrike och Tyskland uppmanar alla parter att återuppta dialogen för att minska den senaste tidens alla starkare spänningar mellan USA och Iran.  De lägger dock ett stort ansvar på Iran för att kärnenergiavtalet från 2015 ska kunna överleva (se Iran: Kalendarium). Iran tillbakavisar några dagar senare uppgifter om att man är berett att diskutera sitt robotprogram med USA. Det sker sedan den iranska utrikesministern Javad Zarif  en intervju sagt att det skulle kunna ske om USA häver sina sanktioner mot Iran.

      • Johnson och Hunt tror att EU kommer att backa i gränsfrågan

        Både Boris Johnson och Jeremy Hunt, de två kvarvarande kandidaterna i partiledarvalet i Konservativa partiet, säger att de tror att EU kommer att gå med på att slopa den särlösning för Nordirland som är en viktig del av utträdesavtalet mellan Storbritannien och EU (kallad backstop). Samtidigt har EU gång på gång slagit fast att man inte är beredd att göra detta. Bedömare menar att det blir mer och mer sannolikt att Storbritannien kommer att lämna EU-samarbetet utan ett avtal den 31 oktober. Den 23 juli kommer vinnaren i partiledarvalet att aviseras.

      • Gibraltar ska rösta om ny abortlag 2020

        Gibraltar aviserar att en folkomröstning ska hållas den 19 mars 2020 om en ändring av dess strikta abortlagstiftning. Enligt den gällande lagen är abort förbjudet och kan straffas med livstids fängelse (ingen har dock dömts till detta på många år). Gibraltars regering säger att beslutet om folkomröstningen tagits sedan Storbritanniens Högsta domstol 2018 slagit fast att Nordirlands abortlag, som liknar Gibraltars, strider mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter. I det nya förslag som Gibraltarborna ska få rösta om abort ska tillåtas fram till den 12:e graviditetsveckan om en kvinnas fysiska eller mentala hälsa är hotad, eller om fostret är missbildat.

      • Storbritanniens USA-ambassadör avgår

        Den brittiska ambassadören till USA Kim Darroch avgår efter grälet om  läckta e-postmeddelanden, då han menar att situationen gör det omöjligt för honom att sitta kvar på posten (se 9 juli 2019) . Premiärminister Theresa May beklagar hans avgång.  Boris Johnson och Jeremy Hunt de två politiker som konkurrerar om att ta över efter May intar olika positioner i frågan. Hunt försvarar öppet Darroch, medan Johnson inte gör det, i varje fall inte under den TV-sända debatten mellan de två partiledarkandidaterna.

      • Underhuset röstar för nya abortlagar och homoäktenskap i Nordirland

        Det brittiska underhuset godkänner en plan där man avser att införa samkönade äktenskap och liberalisera abortlagstiftningen i Nordirland om inte en ny nordirländsk regering finns på plats den 21 oktober. Omröstningen sker på initiativ av två Labourledamöter. Förslagen antas med klar majoritet (383 för och 73 emot, när det gäller samkönade äktenskap, och 332 för och 99 emot när det gäller abortlagstiftningen). Bägge frågorna ska egentligen avgöras av provinsparlamentet i Nordirland, och även om det angivna datumet passerar utan att det finns någon ny regering i Belfast återstår flera turer i parlamentet innan en eventuell lag kan vara klar.  Nordirland har inte haft någon regering sedan januari 2017, och är den enda delen av Storbritannien där samkönade äktenskap inte tillåts och där abort bara tillåts om moderns liv är i fara. Det nordirländska provinsparlamentet har röstat för att införa samkönade äktenskap, men lagändringen har inte kunnat träda i kraft då det unionistiska partiet DUP har lagt in sitt veto mot detta.

      • Läckta e-postmeddelanden orsakar gnissel med USA

        E-postmeddelanden från Storbritanniens ambassadör i USA, sir Kim Darroch, där han kallar den amerikanske presidenten Donald Trump för "dysfunktionell" och "olämplig" som läckt ut till medier orsakar gnissel i kontakterna mellan Vita huset och den brittiska regeringen. Trump skriver på Twitter att han inte tänker ha någon kontakt med ambassadör Darroch och kritiserar premiärminister Theresa Mays hantering av brexit. May å sin sida säger sig ha fullt förtroende för ambassadören även om hon inte delar hans bedömning.

      • Labour bara fjärde största partiet, enligt opinionsundersökning

        En opinionsundersökning som gjorts av YouGov tyder på att Konservativa partiet fortfarande är det största brittiska partiet på 24 procent, följt av Brexitpartiet på 23 procent och Liberaldemokraterna på 20 procent. Labour kommer först på fjärde plats med 18 procent.

      • Britter stoppar iransk olja till Syrien

        En råoljetanker med last från Iran bordas och tas i beslag av brittiska styrkor vid Gibraltar. Lasten är på väg till regimen i Syrien. Iran kallar aktionen mot fartyget, som är registrerat i Panama, för ett piratdåd och kallar till sig den brittiske ambassadören för att protestera. Ingripandet mot fartyget ska ha påkallats av USA, men den rättsliga grunden för brittiskt agerande är EU:s sanktioner mot Assadstyret i Syrien, inte USA:s sanktioner mot Iran. Gibraltar säger senare att man agerat på eget initativ utan någon inblandning från någon annan regering.

      • Juni

      • Partiledarvalet i Tories står mellan Johnson och Hunt

        Efter flera valomgångar finns det nu två kandidater kvar i partiledarvalet i det konservativa Torypartiet: den förre utrikesminister och Londonds före detta borgmästare Boris Johnson och den nuvarande utrikesministern och före detta hälsoministern Jeremy Hunt. Nu blir det partimedlemmarnas sak att avgöra vem av de två som ska ta över, både som partiledare och premiärminister. 

      • Johnson leder i partiledarvalet

        Efter den första valomgången i de konservativas partiledarval får Boris Johnson flest röster från partiets parlamentsledamöter (114). Han följs av Jeremy Hunt (43), Michael Gove (37), Dominic Raab (27), Sajid Javid (23), Matt Hancock (20) och Rory Stewart (19), i den turordningen. Tre partiledarkandidater är nu ute ur bilden: Esther McVey, Andrea Leadsom och Mark Harper. Nästa omgång i partiledarvalet hålls den 18 juni.

      • Javid ger klartecken för att utlämna Assange till USA

        Den 11 juni lämnar det amerikanska justitiedepartementet in en formell begäran om att Wikileaks grundare Julian Assange ska överlämnas till USA för att ställas inför rätta för att bland annat ha försökt hacka sig in i försvarsdepartementets datasystem samt brott mot USA:s spionlagar. Inrikesminister Sajid Javid säger nu i en intervju med det brittiska mediebolaget BBC att han har skrivit under en utlämningsorder, men att det slutgiltiga beslutet ligger hos domstolarna.

      • Storbritannien planerar att skärpa klimatmålen

        Storbritannien ska skärpa sina klimatmål och ska i stort sett få bort alla utsläpp av växthusgaser fram till år 2050, enligt ett lagförslag som läggs fram i underhuset. Beskedet välkomnas av miljögrupper, men kritiker menar att förändringen kommer för sent, medan andra hävdar att målet inte kommer att kunna nås. Storbritannien lovade 2008 att minska utsläppen med 80 procent jämfört med 1990 års nivå. Om lagförslaget antas blir Storbritannien det första G7-landet att sätta så pass hårda utsläppsbegränsningar.

      • May avgår som partiledare

        Theresa May avgår som ledare för Konservativa partiet, men sitter kvar som premirminister tills en ersättare utsetts (se Maj 2019).

      • Labour vinner fyllnadsval

        Lisa Forbes från Labourpartiet vinner ett fyllnadsval i Peterborough med 31 procent av rösterna före Brexitpartiets  Mike Greene som får 29 procent. Marginalen är bara knappt 700 röster. Valdeltagandet ligger på drygt 48 procent.

      • Change UK splittras

        Det nya partiet Change UK tappar i styrka då sex av dess elva parlamentsledamöter hoppar av. De sex, Heidi Allen, Chuka Umunna, Sarah Wollaston, Angela Smith, Luciana Berger och Gavin Shuker, avser att sitta kvar i underhuset som oberoende ledamöter. Partiledarposten tas över av Anna Soubry, som tidigare tillhörde Konservativa partiet. Ett viktigt skäl till att partiet spricker är att det gjorde dåligt ifrån sig i valet till EU-parlamentet, då det bara fick drygt tre procent av rösterna.

      • Trump på statsbesök, utlovar handelsavtal efter brexit

        USA:s president kommer till Storbritannien för ett tre dagar långt statsbesök. Han lyckas redan innan han anländer skapa kontroverser genom flera uttalanden, där han bland annat sade att Boris Johnson borde ta över som premiärminister efter Theresa May och att Brexitpartiets Nigel Farage borde få vara med i Storbritanniens förhandlingar med EU. Efter möten med drottning Elizabeth II och premiärminister May utlovar Trump ett "fenomenalt" handelsavtal mellan USA och Storbritannien när britterna har lämnat EU. En känslig fråga innan statsbesöket var britternas preliminära beslut att låta kinesiska Huawei delta i arbetet med att bygga ut G5-nätet i Storbritannien, något USA kritiserat. Men nu säger Trump att problemen går att lösa. Samtidigt samlas tusentals människor i London för att protestera mot Trump, men de är färre än vid en liknande demonstration 2018. 

      • Maj

      • De vill ta över efter May

        Flera kandidater har nu anmält sitt intresse för att ta över partiledarposten i Konservativa partiet efter Theresa May. Förutom den förre utrikesministern Boris Johnson, den nuvarande utrikesministern Jeremy Hunt, inrikesminister Sajid Javid , den förre brexitministern Dominic Raab, miljö- och landsbygdsminister Michael Gove, före detta gruppledaren i underhuset Andrea Leadsom, den före detta arbets- och pensionsministern Esther McVey, biståndsminister Rory Stewart, hälsominister Matt Hancock och Mark Harper, som satt i David Camerons regering, den före detta vetenskapsministern Sam Gyimah (som tvingades dra sig ur i juni eftersom han inte fått tillräckligt med stöd). I början av juni slås reglerna för partiledarvalet fast. För att få ställa upp behöver en kandidat ha stöd av minst åtta parlamentsledamöter, tidigare låg gränsen vid två. Sedan röstar konservativa ledamöter av underhuset i flera omgångar tills två kandidater återstår. Efter det får de omkring 124 000 partimedlemmarna säga sitt. Den första omröstningen hålls den 13 juni. Läs mer om kandidaterna här

      • Brexitpartiet vinnare i EU-valet

        Brexitpartiet, som leds av Nigel Farage, vinner EU-valet i Storbritannien med 29 mandat och nästan 32 procent av rösterna, men även Liberaldemokraterna och Gröna partiet, som bägge är EU-vänliga, gör bra ifrån sig med drygt 20 procent  respektive 12 procent av rösterna. Det ger Liberaldemokraterna 16 mandat och Gröna Partiet 7 mandat. Labour och Konservativa partiet gör bägge dåliga val, och får 14 respektive 9 procent av rösterna (och 10 respektive 4 mandat). I Skottland får SNP 3 mandat, i Nordirland får Sinn Féin, Demokratiska unionistpartiet (DUP) och Allianspartiet 1 mandat vardera och i Wales vinner Plaid Cymru 1 mandat. Valdeltagandet ligger på nästan 51 procent.

      • May avgår som partiledare 7 juni

        Theresa May meddelar att hon lämnar posten som konservativ partiledare den 7 juni. Tills partiet har avgjort vem som blir hennes efterträdare kommer May att stanna kvar som premiärminister. Det sker efter att hon utsatts för hårda påtryckningar även från personer inom den egna regeringen. Bara några dagar tidigare hade Andrea Leadsom, de konservativas gruppledare i underhuset, lämnat regeringen i protest mot brexitpolitiken.

      • FN:s generalförsamling rösta för att britterna ska ge upp Chagosöarna

        Storbritannien lider ett nederlag i FN:s generalförsamling då 116 stater röstar för att britterna ska återlämna Chagosöarna till Mauritius. Storbritannien och Mauritius har sedan länge en tvist om öarna. Resolutionen är inte bindande, men nederlaget har ändå en viss politisk tyngd. Sedan 1971 hyr Storbritannien ut en av öarna, Diego Garcia, till USA som har en militärbas där. Britterna har lovat att återlämna Chagos till Mauritius när basen inte längre behövs av strategiska skäl, men har inte sagt när detta ska ske. USA:s nuvarande hyreskontrakt löper till år 2036. En grupp tidigare öbor kämpar sedan många år för att få rätten att återvända till Chagos.

      • Boris Johnson vill bli ny konservativ ledare

        Theresa May går med på att fastställa en tidtabell för när hon ska avgå som premiärminister. Hon ska ha slutit en uppgörelse med ledande krafter inom Konservativa partiet om att hon ska avgå i juni om hon förlorar den omröstning om brexitavtalet som ska hållas då. Samtidigt meddelar den förre utrikesministern Boris Johnson att han ska kandidera för att bli ny ledare för Konservativa partiet.

      • Ny brexitomröstning ska hållas i juni

        Theresa May meddelar att underhuset kommer att få rösta ännu en gång om brexitavtalet i juni, oavsett om om samtalen mellan regeringen och Labourpartiet ger resultat. Det ska i så fall ske efter USA:s president Donald Trumps besök i landet i början av månaden.

      • Irland och Storbritannien överens om gemensam resezon efter brexit

        Irland och Storbritannien undertecknar en avsiktsförklaring (meomorandum of understanding) för att behålla möjligheterna för irländare och britter att resa fritt mellan länderna efter brexit. Medborgare från det ena landet ska även i fortsättningen ha rätt att utan särskilda tillstånd arbeta, studera, få tillgång till olika bidrag och söka vård i det andra landet. Avtalet ger också  irländska medborgare rätt att rösta i brittiska val och tvärtom. Avtalet berör omkring 300 000 britter som är bosatta i Irland, och 350 000 irländare i Storbritannien. Den gemensamma resezonen (Common Travel Area, CTA) har funnits sedan 1922. Det nya avtalet är inte bindande för något av länderna. Samtidigt som avtalet sluts inleds nya samtal mellan de nordirländska partierna i Belfast. Den brittiska och den irländska regeringen har inför det gemensamt utarbetat en plan över hur processen ska se ut.

      • Skottland höjer straffbarhetsåldern till tolv år

        Det skotska parlamentet röstar för att höja straffbarhetsåldern från åtta år till tolv år. Från vissa håll vill man höja den ännu mer, till 14 eller 16 år, och ansvarig minister tillsätter en utredning för om man ska göra det. Åttaårsgränsen infördes 1933.

      • Klart för brittiskt EU-val

        Det står nu klart att Storbritannien kommer att delta i EU-valet, eftersom det inte finns tid nog för att göra ett nytt försök att få brexitavtalet godkänt av underhuset. Samtidigt fortsätter regeringen sina samtal med Labour för att försöka en lösning på brexit som får tillräckligt med stöd för att kunna godkännas. Underhuset har redan röstat nej till det så kallade utträdesavtalet tre gånger.

      • Stor manifestation för skotsk självständighet

        Omkring 75 000 personer samlas i skotska Glasgow för att kräva självständighet för Skottland. En liknande manifestation hölls samma datum förra året, men den gången deltog bara 35 000 personer. Det skotska regeringspartiet SNP har inlett sin kampanj inför EU-valet, som Storbritannien eventuellt deltar i, med slagord om att stoppa brexit.

      • Framgång för Allianspartiet i Nordirlands kommunval

        Kommunval hålls samtidigt i Nordirland, där Demokratiska unionistpartiet (DUP) och Sinn Féin får flest fullmäktigeplatser, 122 respektive 105, följt av Ulsters unionistparti (UUP) med 75 och det socialdemokratiska SDLP med 59. DUP, UUP och SDLP går dock tillbaka, medan Sinn Féin får lika många platser som i det förra valet 2014. Partiet förlorar dock fem platser i Derry och Strabane, som går till SDLP. Kommunvalen blir dock en framgång för Allianspartiet som går från 32 till 53 platser. Även Gröna partiet, som får 8 platser och några andra småpartier går fram. Dessutom erhåller 23 oberoende kandidater fullmäktigeplatser, vilket är 8 fler än 2014. Allianspartiets framgång beror hög grad på att unga väljare röstat på det.

      • Bakslag för Konservativa partiet i engelska kommunvalen

        Kommunalvalen i England blir som väntat ett bakslag för Konservativa partiet som förlorar över 1300 platser, och kontrollen över 25 kommunfullmäktige. Även Labour tappar minst 90 platser och Ukip förlorar 141 fullmäktigeplatser. Liberaldemokraterna blir valets stora vinnare med drygt 700 nya platser, tillsammans med Gröna partiet som vinner 194 nya platser. Många oberoende kandidater har också haft framgångar. Så sent som 2017 vann Konservativa partiet och Labour tillsammans 80 procent av rösterna, men valexperten professor John Curtice säger nu att den tiden då de kunnat göra det nog är över. Räknat i procent i hela England får de två stora partierna lika stor andel av rösterna, 28 procent, medan Liberaldemokraterna får 19 procent.

      • Bombardier lämnar Nordirland

        Flygtillverkaren Bombardier meddelar att man tänker sälja den nordirländska delen av bolaget. Med 3 600 anställda är Bombardier den största arbetsgivaren inom industrisektorn i Nordirland. Bolaget säger att man ska göra sitt bästa för att hitta rätt köpare, och att Nordirlandsgrenen av Bombardier fått fler och fler uppdrag från andra internationella kunder, som Airbus, på senare år.

      • Parlamentet utlyser "klimatnödläge"

        Det brittiska parlamentet utlyser ett "klimatnödläge". Det sker sedan Labourledaren Jeremy Corbyn lämnat in en motion om detta och utan att underhuset röstat om saken. Åtgärden är dock mest symbolisk och innebär inte att regeringen måste agera efter det. Motionen antas efter att aktivistgruppen Extinction Rebellion genomfört en rad aktioner i London och efter att den svenska aktivisten Greta Thunberg besökt det brittiska parlamentet. Över 1 100 personer har gripits i samband med Extinction Rebellions protester.

      • May avskedar försvarsministern

        Theresa May avskedar försvarsminister Gavin Williamson. Det sker efter anklagelser om att Williamson läckt uppgifter till pressen från Nationella säkerhetsrådet om att den brittiska regeringen diskuterat att låta det kinesiska bolaget Huawei vara med och bygga det brittiska 5G-nätet. Gavin Williamson förnekar att det ligger något i anklagelserna. Frågan är känslig då USA tryckt på för att Huawei inte ska få vara med, på grund av oro för att bolaget skulle kunna vidarebefordra underrättelseuppgifter till Peking. Oppositionen kräver att läckan ska utredas av polis. 

      • Julian Assange döms till fängelse för borgensbrott

        Wikileaks grundare Julian Assange döms till 50 veckors fängelse för att ha brutit mot brittiska borgenslagar när han 2012 tog sin tillflykt till Ecuadors ambassad. Nu väntar även rättsliga förhandlingar om han ska utlämnas till USA (se 11 april 2019).

      • April

      • Nya Nordirlandssamtal den 7 maj

        Den brittiska premiärministern Theresa May och hennes irländska kollega Leo Varadkar aviserar att nya samtal i Nordirland ska inledas den 7 maj. Målet är att få till en ny provinsregering i Nordirland. 

      • Krav på ny folkomröstning om skotsk självständighet om Storbritannien lämnar EU

        Skottlands försteminister Nicola Sturgeon presenterar sina planer på att hålla ännu en folkomröstning om skotsk självständighet år 2021 om Storbritannien lämnar EU. Den skotska regeringen ska nu förbereda ny lagstiftning för att förbereda detta.

      • Präst manar politiker att "bygga fred" i Nordirland

        Journalisten Lyra McKee, som sköts ihjäl av Nya IRA i Derry/Londonderry, begravs i St Annes Cathedral i Belfast. Uppslutningen från den politiska eliten i såväl Storbritannien som Nordirland och Irland är stor, bland  andra den brittiska premiärministern Theresa May, hennes irländska kollega Leo Varadkar, Irlands president Michael D Higgins, Arlene Foster från nordirländska DUP, Sinn Féins Mary Lou McDonald och Michelle O'Neill. Prästen Martin Magill gör en tydlig markering mot politikerna och frågar sig varför det skulle krävas att en 29-årig kvinnas dödats för att de skulle samlas. Han manar dem att använda ögonblicket till att "bygga fred". Samma dag aviserar den brittiska Nordirlandsministern Karen Bradley att hon ska inleda samtal med de politiska ledarna i Nordirland senare under veckan.

      • Mord på journalist upprör Nordirland

        En polisinsats i stadsdelen Creggan i Londonderry/Derry i Nordirland utlöser kravaller. När flera skott avlossas mot polisen träffas en nordirländsk journalist Lyra McKee när hon bevakar händelserna. Hon avlider kort därefter. Ledarna för Nordirlands sex största partiet gör efter mordet ett gemensamt uttalande där de fördömer mordet. Saoradh, ett icke registrerat politiskt parti långt till vänster som bildats av så kallade republikanska dissidenter (avhoppare från Irländska republikanska armén, IRA, som motsätter sig det nordirländska fredsavtalet) lägger dagen efter skulden på polisen, och hävdar att de unga män som sköt bara försvarade sig och att skulden för dödsskjutningen låg hos polisen. Några dagar senare tar Nya IRA (New IRA) på sig skulden för dådet och bad hennes familj och vänner om ursäkt. Mordet på den 29-åriga Lyra McKee har väckt stor förstämning i Nordirland. 

      • Nästan 300 klimataktivister grips

        Nästan 300 aktivister från gruppen Extinction Rebellion grips i samband aktioner som genomförts för att kräva att regeringen ska minska koldioxidutsläppen i Storbritannien och vidta andra åtgärder för att motverka klimatförändringar. I flera aktioner har gruppens medlemmar bland annat genomfört en protest i underhuset, hindrat kollektivtrafik, blockerat broar och vägar, målat slagord på en byggnad som tillhör oljebolaget Royal Dutch Shell och kedjat fast sig utanför Labourledaren Jeremy Corbyns hem. Enligt officiell statistik var Storbritanniens utsläpp av växthusgaser 2017 43 procent lägre än 1990.

      • Nytt politiskt parti bildas

        Valkommissionen godkänner ett nytt politiskt parti, Change UK−Oberoende gruppen, som bildats av parlamentsledamöter som hoppat av från både Labour och Konservativa partiet. Det betyder att partiet kommer att kunna ställa upp i EU-valet i maj, om Storbritannien inte har lämnat EU fram tills dess.

      • Farage lanserar brexitparti

        Den förre Ukip-ledaren Nigel Farage lanserar ett nytt parti: Brexitpartiet, i Coventry, som ska ställa upp i det brittiska EU-valet som sannolikt kommer att hållas i maj. Enligt Farage har partiet 70 kandidater redo att delta, en av dem är frilansjournalisten Annunziata Rees-Mogg, som hoppat av från Konservativa partiet och är syster till Jacob Rees-Mogg, som en av de mest namnkunniga brexitörerna inom Konservativa partiet. Farange hävdar också att det nya partiet på tio dagar samlat in 750 000 pund. 

      • Julian Assange grips i London

        Wikileaksgrundaren Julian Assange grips av brittisk polis på Ecuadors ambassad i London. Detta sker sedan Ecuador hävt hans ecuadorianska medborgarskap (något han fick så sent som i december 2018) och dragit in hans politiska asyl. Gripandet sker på USA:s begäran: nyligen offentliggjorda dokument visar att det amerikanska justitiedepartementet väckte åtal mot Assange i mars 2018, på grund av misstankar om dataintrång. Julian Assange har befunnit sig på Ecuadors ambassad sedan 2012 för att undgå att utlämnas till Sverige, där han anklagats för våldtäkt. Förundersökningen mot honom lades dock ned 2017, och arresteringsordern om att överlämna Assange till Sverige återkallades. En domstol i London fäller honom kort därefter för att ha brutit mot villkoren i den borgen han beviljades 2012. Han riskerar att dömas till fängelse i upp till tolv månader (se även Juni 2012). Senare anklagar Ecuadors president Lenín Moreno Assange för att ha använt ambassaden som en "spioncentral" för att lägga sig i händelser som påverkar "andra länders demokratier".

      • Ny respit för Storbritannien

        EU-länderna går med på att ge Storbritannien ännu en respit. Den här gången till den 31 oktober. Det betyder att britterna måste hålla EU-val i maj, om landet inte lämnar samarbetet före den 1 juni. Europeiska rådet säger också att man inte kommer att gå med på några ändringar i det utträdesavtal parterna tidigare har enats om. Donald Tusk, Europeiska rådets ordförande, uppmanar britterna att inte slösa bort den här tiden. Theresa May framhärdar i att möjligheten fortfarande finns att underhuset godkänner avtalet och Storbritannien kan lämna EU den 22 maj. Läs mer här om vilka valmöjligheter som finns för Storbritannien (text på engelska). 

      • Förberedelser görs för eventuell brittisk medverkan i EU-valet

        Den brittiska regeringen vidtar åtgärder för att det ska bli möjligt för Storbritannien att ställa upp i EU-valet i maj. Den betonade samtidigt att det inte betyder att landet verkligen kommer att delta. Samtidigt reser premiärminister May till Tyskland och Frankrike för att försöka förmå EU-ledarna att ge henne ytterligare respit för det brittiska EU-utträdet.

      • May ber om anstånd till 30 juni

        Theresa May skriver på nytt till Donald Tusk, Europeiska rådets ordförande, och begär anstånd med brexit till den 30 juni i år. Hon betonar att om en uppgörelse är klar före det datumet avser Storbritannien att lämna EU tidigare än så.

      • Nytt försök att undvika brexit utan avtal

        Underhuset röstar med en rösts majoritet igenom ett förslag från Yvette Cooper från Labour och Olover Letwin, från Konservativa partiet, där man uppmanar May att be EU om mer tid och undvika att Storbritannien lämnar EU utan ett avtal. 313 ledamöter röstar för förslaget 312 emot.

      • May söker samtal med Labour

        Premiärminister May aviserar att hon önskar att EU ska ge Storbritannien ytterligare en tidsfrist. Hon vänder sig samtidigt till oppositionspartiet Labour för att man ska kunna få fram en plan innan EU:s tidsfrist löper ut den 12 april. Två ministrar på lägre positioner beslutar sig därefter för att avgå.

      • Fyra nya nej från underhuset

        Än en gång misslyckas underhuset att enas om en gemensam linje i försöken att hitta alternativa lösningar som kan ersätta Theresa Mays och EU:s  brextitavtal. Fyra förslag röstas ned, om än med knapp marginal, bland annat ett som går ut på att Storbritannien ska ingå en permanent tullunion med EU och ett om att hålla en folkomröstning om ett eventuellt brexitavtal.

      • Mars

      • Ett tredje nej till brexitavtalet

        Det brittiska underhuset röstar på nytt om Theresa Mays brexitavtal, men denna gång bara om skilsmässodelen.  Talmannen godkände detta, eftersom det innebar att underhuset inte röstade om exakt samma sak som tidigare. Även denna gång underkänner ledamöterna  avtalet, men marginalen är mer knapp än vid de två tidigare omröstningarna: 344 nej-röster och 286 ja. Nu måste den brittiska regeringen bestämma hur den ska gå vidare. Ett alternativ är att lämna EU utan ett avtal den 12 april, ett annat att dra tillbaka artikel 50 och stanna kvar som EU-medlem.

      • May lovar att avgå om avtalet godkänns

        Ledamöterna i det brittiska underhuset röstar nej till åtta icke-bindande motioner om hur Storbritannien ska gå vidare i brexitprocessen. Det sker efter att premiärminister Theresa May lovat att avgå om parlamentet godkänner det brexitavtal som hon har förhandlat fram med EU. Men hon har ännu inte förmått det nordirländska Demokratiska unionistpartiet (DUP) att stödja avtalet. Men ledande brexitörer som den förre utrikesministern Boris Johnson och den förre partiledaren Ian Duncan Smith säger sig nu vara beredda att stödja avtalet. Jacob Rees-Mogg, ledande inom det EU-kritiska ERG inom Konservativa partiet, framhåller dock att han bara kommer att göra det om avtalet stöds av DUP. Fortfarande saknas 75 röster för att utträdesavtalet ska kunna godkännas. 

      • Nytt nederlag för May i brexitfrågan

        Premiärminister Theresa May lider ett nytt nederlag i underhuset, då 329 ledamöter röstar för att parlamentet under en dag ska få kontroll över den fortsatta brexitprocessen och utröna vilket förslag som har störst stöd i kammaren. 302 ledamöter röstar emot, men förslaget, som lagts fram av den konservative ledamoten Oliver Letwin har stöd från ledamöter från flera olika partier. Letwins förslag vinner eftersom det stöds av 30 konservativa ledamöter som går emot partilinjen, bland dem tre biträdande ministrar som samma kväll lämnar regeringen. Det står samtidigt klart att May, åtminstone hittills, inte har kunnat samla tillräckligt med stöd för att få utträdesavtalet genom underhuset.

      • Stor manifestation mot brexit i London

        Flera hundratusen människor (en miljon enligt arrangörerna) demonstrerar i London för att kräva en ny folkomröstning om brexit. Demonstranterna för också fram krav om att återkalla artikel 50, den artikel som satte igång hela utträdesprocessen. Bland talarna finns Labours vice partiledare Tom Watson, Skottlands försteminister Nicola Sturgeon, Liberaldemokraternas ledare Vince Cable och Londons borgmästare Sadiq Khan (Labour). Samtidigt har över 4 miljoner namn samlats in för att artikel 50 ska återkallas.

      • EU ger Storbritannien kort respit med brexit

        EU:s ledare ger Storbritannien ett visst uppskov med brexit. Om det brittiska parlamentet godkänner utträdesavtalet utsträcks processen till den 22 maj, alldeles innan valet till EU-parlamentet. Om parlamentet inte godkänner brexitavtalet  förlängs processen bara till den 12 april.

      • May ber EU om att få skjuta upp brexit till 30 juni

        Premiärminister Theresa May skriver till EU:s ledare och ber om att Storbritannien ska få fördröja brexit fram till den 30 juni. Hon säger att hon inte kan tänka sig att vänta med  EU-utträdet längre än så. Hon betonar också om att parlamentet ska få rösta om brexitavtalet en tredje gång, men säger ingenting om tidpunkten. Europeiska rådets ordförande Donald Tusk säger senare samma dag att han anser att EU bara ska gå med på det om det brittiska parlamentet godkänt det utträdesavtal som EU och Storbritannien enades om 2018 (se November 2018).

      • "Ingen ny omröstning i underhuset om samma förslag"

        Talmannen John Bercow utesluter att underhuset ska rösta en tredje gång om det utträdesavtal som premiärminister Theresa May kommit överens med EU om. Om det ska bli ännu en omröstning måste några genomgripande ändringar göras. Bercow motiverar sitt beslut med en praxis från 1604 om att  underhuset inte ska behöva rösta två gånger i exakt samma fråga.

      • Klartecken för att be EU om mer tid

        Underhuset röstar med klar majoritet för att Storbritannien ska be EU om att få mer tid för brexitprocessen (412 röster för och 202 emot). Ett uppskov måste godkännas av samtliga 27 medlemsländer. Om inte EU beviljar mer tid så måste Storbritannien lämna samarbetet den 29 mars. Storbritannien kommer att behöva mer tid för att förbereda EU-utträdet även om underhuset den kommande veckan röstar ja till Mays avtal. Det är dock ännu inte säkert att det blir en tredje omröstning då, det beror på hur stort nytt stöd som regeringen tror sig kunna få. Labourledaren Jeremy Corbyn säger några dagar senare att han kan tänka sig en folkomröstning om avtalet, om det vinner underhusets godkännande.

      • Rättsprocess inleds mot före detta brittisk soldat

        Nordirlands åklagarmyndighet beslutar att en rättsprocess ska inledas mot en före detta brittisk soldat, som inte namnges utan kallas soldat F. Han anklagas förmord på två obeväpnade katolska demonstranter, och för mordförsök på fyra andra, i Londonderry (som katolikerna kallar Derry) 1972. När det gäller 18 andra soldater och två personer som tros ha varit medlemmar av Officiella IRA bedömer åklagarmyndigheten att det för tillfället saknas tillräcliga bevis för att åtal ska kunna väckas. Vid händelsen, som benämns Blodiga söndagen (Bloody Sunday), dödades 13 människor och 15 skadades (varav en senare avled). Den innebar en tydlig upptrappning av konflikten i Nordirland (se även Nordirland: På väg mot fred). Läs mer om åtalet och Bloody Sunday här). Åklagarmyndigheten har fattat sitt beslut efter att ha gått igenom material på 125 000 sidor.

      • Underhuset röstar nej till att lämna EU utan avtal

        Det brittiska underhuset röstar nej till att Storbritannien ska lämna EU utan ett avtal. I en första omröstning sker det med bara fyra rösters övervikt (312 röster på den vinnande sidan, 308 på dem förlorande). Senare under kvällen röstar kammaren för en skarpare formulering som helt utesluter en brexit om det inte finns ett avtal (den får stöd av 321 ledamöter medan 278 avvisar den). Ingen av omröstningarna är bindande för regeringen, men det är knappast politiskt möjligt för Theresa May att gå emot underhuset. Dessutom försvagas hon av att en del konservativa ledamöter, bland annat flera ministrar, inte följde regeringens instruktioner inför omröstningen. Ett annat förslag som förordar ett avtalslöst EU-utträde förlorar med klara siffror (förslaget stöds av 164 röster, medan 374 avvisar det). Den 14 mars ska underhuset rösta om huruvida den brittiska regeringen ska be EU om mer tid för att slutföra brexitprocessen. Det kommer också att bli en tredje omröstning om utträdesavtalet kommande vecka. Samtidigt väntas den förre Ukip-ledaren Nigel Farage och kampanjorganisationen Leave Means Leave, försöka öka pressen på regeringen genom en marsch från nordöstra England till London, med krav på Storbritannien ska lämna EU utan ett avtal. Den startar i Sunderland den 16 mars och ska enligt planerna nå London den 29 mars.

      • Nödplan för brexit utan avtal presenteras

        Regeringen aviserar en rad tillfälliga åtgärder i den händelse Storbritannien lämnar EU utan ett avtal. I så fall ska tullavgifter tas bort helt på en lång rad varor, i syfte att mildra följderna av en brexit, genom att hålla priserna nere och försöka undvika att arbetstillfällen går förlorade. Undantag ska bland annat göras för bilar, och vissa matvaror (som nöt- och lammkött). De nya reglerna ska omfatta varor som kommer från EU men också import från andra länder.  Regeringen säger också att man inte tänker göra några tullkontroller eller ta ut några avgifter på varor som skeppas från Irland till Nordirland. Vissa tullavgifter ska dock finnas kvar för varor som förs in i EU och sedan vidare till det brittiska fastlandet. En del bedömare betonat att det i så fall innebär ett brott mot WTO:s regler.

      • Ännu ett nej för Mays brexitavtal

        Det brittiska underhuset röstar på nytt nej till Theresa Mays brexitavtal med EU. Den här gången säger 242 ledamöter ja till avtalet, medan 391 röstar nej. Det betyder att underhuset den 13 mars ska rösta om huruvida Storbritannien ska kunna lämna EU utan ett avtal eller inte.

      • Problem för bilindustrin

        Den brittiska ekonomin har gjort en liten återhämtning i januari 2019, jämfört med slutet av 2018, enligt nya siffror från den brittska statistikmyndigheten ONS. Men orosmolnen inför framtiden är många. Sämre konjunkturer globalt, men också all osäkerhet kring brexit spelar in. Särskilt stora problem har industrin, framför allt fordonsindustrin på grund av minskad efterfrågan från Kina, och byggsektorn. De flesta bedömare varnar samtidigt för en ekonomisk chock om Storbritannien lämnar EU utan ett avtal.

      • May får nya garantier från Bryssel

        Theresa May lyckas förmå Bryssel att ge juridiskt bindande garantier för att nödlösningen (kallad backstop) för gränsen mellan Nordirland och Irland inte ska bli permanent. Exakt vad det innebär är fortfarande aningen oklart. Och för att bli giltiga måste de också godkännas av EU-ländernas regeringar. Irlands premiärminister Leo Varadkar har dock givit grönt ljus. Dagen efter slår dock justitiekansler Geoffrey Cox fast att inget i de nya dokumenten ger Storbritannien rätt kunna avsluta "nödlösningen" om det skulle uppstå en tvist om detta med EU. EU-kommissionens ordförande har tidigare meddelat att Storbritannien måste lämna EU senast den 23 maj, om det inte sker måste britterna delta i EU-valet som hålls 23 till 26 maj.

      • Nordirländska företag vädjar om kompromissvilja i brexitomröstning

        Över 50 nordirländska företag, både lokala storföretag och multinationella bolag, uppmanar i ett öppet brev brittiska parlamentsledamöter att vara beredda att kompromissa när det gäller brexit för att undvika en hård gräns mellan Nordirland och Irland, skydda freden i den brittiska provinsen och inte riskera att ekonomin faller samman. Olika företagargrupper har tidigare riktat samma vädjan till DUP för att partiet ska ge upp sitt motstånd mot det förslag till avtal som premiärminister Theresa May och EU förhandlat fram.

      • Parlamenten i Skottland och Wales markerar mot May

        Parlamenten i Skottland och Wales gör gemensam sak och röstar för att markera sitt motstånd mot det utträdesavtal som den brittiska premiärministern Theresa May kommit överens med EU om, och som underhuset för andra gången ska ta ställning till den kommande veckan. I två identiska motioner uppmanar de May att skjuta på utträdesdatumet och motsätter alla planer på att Storbritanniens ska lämna EU utan ett avtal. Regeringarna i Skottland och Wales har flera gånger upprepat att de känner sig åsidosatta i brexitprocessen och riktar skarp kritik mot hur den har skötts.

      • Ny fond ska hjälpa utsatta städer efter brexit

        Regeringen aviserar att en ny fond på 1,6 miljarder pund ska inrättas för att bistå särskilt utsatta städer som riskerar att drabbas extra hårt av brexit. Det mesta av pengarna väntas gå till städer i norra och mellersta England. Labour anklagar regeringen för att "muta" parlamentsledamöter från dessa städer för att de ska stödja det utträdesavtal som premiärminister Theresa May förhandlat fram med EU. Kritiker påpekar samtidigt att det regionstöd som idag kommer från EU är betydligt större än 1,6 miljarder pund. 

      • Tre nya grupper sätts upp på terrorlista

        Hizbollah och Ansaroul Islam och Jama’a Nusrat ul-Islam wa al-Muslimin (JNIM), som är aktiva i Sahelområdet,  sätts upp på brittiska säkerhetsmyndigheters lista över terrororganisationer. Det betyder att det blir brottsligt att på något sätt stödja dem. Hizbollah militära gren har stått på listan sedan 2008. Sammanlagt har 77 internationella organisationer satts upp på listan. Dessutom är 14 grupper i Nordirland förbjudna enligt terroristlagstiftningen.

      • Februari

      • Jordbruksministern avgår i protest

        Jordbruksminister George Eustice lämnar regeringen i protest mot att May har utlovat att underhuset ska få rösta om en förlängning av brexit om utträdesavtalet med EU röstas ned. Eustice säger dock att han tänker rösta ja till Mays avtal.

      • Underhuset säger nej till Labours brexitförslag

        Underhuset röstar med klar majoritet nej till Labours förslag till brexit, som bland annat innehåller ett förslag om en permanent tullunion mellan Storbritannien och EU. 240 röstar för förslaget och 323 röstar emot. Det beyder att Labourpartiet stäler sig bakom kravet på en ny folkomröstning om brexit. Samma dag stänger Labourpartiet av en av sina parlamentsledamöter, Chris Williamson, efter att han fått kritik för att ha försökt tona ned anklagelserna om antisemitism inom Labour. Han ber om ursäkt för sitt uttalande.

      • May öppnar för senareläggning av brexit

        Premiärminister Theresa May ger efter för påtryckningar, bland annat inifrån hennes egen regering, och öppnar för att det brittiska EU-utträdet kan senareläggas, men inte längre än till i juni (om det blir så kommer Storbritannien också att delta i EU-valet). Hon säger också att underhuset ska få rösta om huruvida brexit ska skjutas upp eller inte. Men det blir en sista nödlösning, om underhuset inte har godkänt hennes avtal med EU den 12 mars. Om det röstar ned avtalet, ska en andra omröstning hållas den 13 mars om huruvida Storbritannien ska lämna EU den 29 mars, även om inget avtal finns eller inte. Om underhuset röstar nej till avtalet och nej till att lämna EU utan ett avtal ska en omröstning om en senareläggning av utträdet hållas den 14 mars.

      • Corbyn svänger om folkomröstning

        Labourledaren Jeremy Corbyn säger sig nu vara beredd att stödja en ny folkomröstning om brexit. Men bara om underhuset avvisar hans partis alternativa plan för ett EU-utträde. Hans nya hållning ska ha följt på påtryckningar från ledande partikamrater, Sir Keir Starmer och Tom Watson, som befarar att flera av Labours parlamentsledamöter annars skulle hoppa av till Oberoende gruppen. Samtidigt finns omkring ett 20-tal Labourledamöter som väntas motsätta sig en folkomröstning.  Trots alla problem kring brexit och kritik mot regeringens åtstramningspolitik leder Konservativa partiet över Labour i de senaste opinionsundetsökningarna.

      • ICJ: Storbritannien bör återlämna Chagosöarna till Mauritius

         ICJ rekommenderar Storbritannien att ge upp kontrollen över Chagosöarna, som Mauritius gör anspråk på. FN-domstolen slår också fast att det var fel av britterna att på 1970-talet tvinga omkring 1 500 människor att lämna öarna för att bereda plats för en amerikansk flygbas. 13 av de 14 domarna är eniga i frågan. Mauritius hävdar att Storbritannien tvingat dem att lämna ifrån sig öarna i utbyte mot självständighet, medan den brittiska regeringen hävdar att det skedde frivilligt. Domaren Abdulqawi Ahmed Yusuf uppmanar britterna att agera så skyndsamt som möjligt. ICJ:s beslut är inte bindande, men Storbritannien har tidigare sagt att öarna ska återlämnas när det inte längre behövs av försvarsskäl. Brittiska UD skriver att basen på Diego Garcia är viktig för att upprätthålla säkerheten i världen. De människor som tvingades lämna öarna har under många år kämpat för att få möjlighet att återvända dit, men brittiska myndigheter har sagt nej. Det var FN:s generalförsamling som 2017 vände sig till ICJ för att få frågan prövad.

      • Brexitomröstning skjuts upp

        Theresa May skjuter upp nästa omröstning om utträdesavtalet mellan Storbritannien och EU från den 27 februari till den 12 mars. Samtidigt försöker hon att förmå EU att göra nya eftergifter. Oppositionsledaren Jeremy Corbyn anklagar May för att skapa en situation där underhuset bara kan välja mellan "hennes avtal" eller att lämna EU utan ett avtal. Tidigare under veckan har Labourpartiet signalerat att partiet vill ha en permanent tullunion med EU och ett nära samarbete kring den gemensamma marknaden. Samtidigt trycker en del av Mays partikamrater i underhuset på för att premiärministern ska be EU om anstånd med utträdet i två månader för att kunna "avsluta förhandlingarna".

      • Nytt avhopp från Labour

        Ännu en Labourpolitiker, Ian Austin, hoppar av till den nybildade Oberoende gruppen i underhuset som därmed består av tolv ledamöter, nio avhoppare från Labour och tre från Konservativa partiet. Det betyder att Oberoende gruppen är den fjärde största grupperingen i underhuset, med ett mandat mer än Liberaldemokraterna.

      • Tre konservativa parlamentsledamöter hoppar av

        Tre konservativa parlamentsledamöter, Anna Soubry, Sarah Wollaston och Heidi Allen, lämnar sitt parti och ansluter sig till den oberoende grupp som tidigare bildats av åtta avhoppade Labourledamöter. De tre motiverar sitt beslut med regeringens hantering av brexit och hur det har satt stopp för alla försök att modernisera partiet. Det betyder att Theresa Mays regering med stöd av DUP bara har nio mandats majoritet.

      • Regeringen vill frånta tonåring som anslöt sig till IS medborgarskap

        Shamima Begum, som reste till Syrien 2015 som 15-åring för att ansluta sig Islamiska staten (IS), ska få sitt brittiska medborgarskap indraget, enligt ett brev som hennes familj hänvisar till. Shamima Begum, som befinner sig i ett flyktingläger i Syrien, har i en intervju sagt att hon vill återvända till Storbritannien. Att frånta henne brittiskt medborgarskap är, enligt brevet från inrikedepartementet, möjligt då hon kan ansöka om medborgarskap i Bangladesh som hennes mor kommer ifrån. Begum har nyligen fött sitt tredje barn (de två barn hon fött tidigare är dock döda) (i mars avlider även det nya barnet). Hon har nu 28 dagar på sig för att överklaga beslutet. Enligt inrikesminister Sajid Javid har omkring 900 brittiska medborgare åkt till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS. Beslutet att dra in medborgarskapet väcker också kritik, och flera röster hörs för att Begum ska ställas inför rätta i Storbritannien. Det bangladeshiska utrikesdepartementet betonar senare att det inte är aktuellt att bevilja Begum medborgarskap i Bangladesh, då hon är född i Storbritannien och inte ens har besökt moderns hemland. Brittiska medier ger dock motstridiga uppgifter om vad som gäller. Läs mer om brittiska medborgarskapslagar i Politiskt system.

      • Åtta parlamentsledamöter hoppar av från Labour

        Sju parlamentsledamöter Chuka Umunna, Luciana Berger, Chris Leslie, Angela Smith, Mike Gapes, Gavin Shuker och Ann Coffey lämnar Labourpartiet i protest mot partiledaren Jeremy Corbyns brexitpolitik och hur partiledningen hanterat anklagelser om antisemitism inom partiet. Det har tidigare spekulerats om att missnöjda Labourpolitiker skulle bilda ett nytt parti, men de sju säger nu att de ska bilda en oberoende grupp i underhuset. Senare hoppar även Joan Ryan av från Labour och ansluter sig till gruppen, med hänvisning till "anti-judisk rasism" och "hat mot Israel" inom partiet. Hon riktar också skarp kritik mot partiledaren Corbyn.

      • Flybmi i konkurs

        Det brittiska flygbolaget Flybmi går i konkurs. Som skäl anger bolaget stigande bränslepriser och nya gröna skatter men också den osäkerhet som brexitprocessen skapat. 

      • Nytt nederlag för May i underhuset

        Premiärminister Theresa May lider ett nytt nederlag i underhuset då 303 ledamöter röstar nej till hennes brexitstrategi, medan den bara stöds av 258 ledamöter (66 konservativa ledamöter lägger ner sina röster). Strategin går ut på att regeringen ska försöka hitta ett sätt att ersätta nödlösningen för Nordirlandsgränsen, och att den ska göra vad den kan för att undvika att Storbritannien lämnar EU utan ett avtal. Förlusten i underhuset betyder ingenting i praktiken, utan May fortsätter sina försök att få EU att gå med på en revidering av utträdesavtalet.

      • Den ekonomiska tillväxten mattas av

        Den brittiska ekonomin växte med 1,4 procent 2018, vilket var den lägsta tillväxtsiffran sedan 2012. Minskad produktion inom industrin, framför allt inom bilindustrin, är en del av förklaringen. Men även byggnadssektorn och serviceindustrin har tappat mark.  

      • Samarbetsavtal sluts mellan SDLP och Fianna Fáil

        En majoritet av medlemmarna i det nordirländska socialdemokratiska partiet SDLP röstar för ett samarbete med det borgerliga irländska partiet Fianna Fáil. Beslutet kritiseras av det irländska regeringspartiet Fine Gael och Labourpartiet i samma land.

      • EU-länder erkänner Guaidó som Venezuelas interimspresident

        Flera EU-länder, bland dem Storbritannien, Spanien, Frankrike, Tyskland och Sverige agerar mot Venezuelas president Nicolás Maduro. Länderna erkänner officiellt oppositionsledaren Juan Guaidó som landets  interimspresident, sedan Maduro avvisat ett ultimatum om att utlysa nyval. En kontaktgrupp med länder i EU och Latinamerika bildas några dagar senare för att försöka lösa konflikten i Venezuela.

      • Januari

      • May ska söka nya eftergifter från EU

        Det brittiska underhuset röstar med knapp marginal för ett ändringsförslag från den konservative ledamoten Graham Brady om att premiärminister May ska försöka omförhandla delar av utträdelseavtalet med EU som rör gränsen mellan Nordirland och Irland, som går under namnet "backstop". 317 ledamöter röstar för förslaget, 301 emot. Underhuset röstar samtidigt för ett annat ändringsförslag som utesluter att landet lämnar EU utan ett skilsmässoavtal med EU ( 318 för och 310 emot) (förslaget har lagts fram av den konservativa ledamoten Caroline Spelman). Flera andra ändringsförslag röstas bort, bland annat att försöka förmå EU att ge Storbritannien mer tid för att kunna enas (som det ser ut nu ska landet lämna EU den 29 mars). Inget av de ändringsförslag som godkänns är bindande. Från EU:s sida signalerar man att det inte kommer att vara aktuellt med några omförhandlingar, och att avtalet, som förhandlats fram under två år, ligger fast. Flera bedömare påpekar det absurda i att May nu ska försöka omförhandla delar av avtalet som kommit till på förslag från den brittiska regeringen. En ny omröstning i brexitfrågan ska hållas den 13 februari. 

      • SNP-politiker grips anklagad för sexuella övergrepp

        Skottlands förre försteminister Alex Salmond grips, anklagad för bland annat två våldtäktsförsök och andra sexuella övergepp. Han släpps mot borgen. Salmond förnekar att han begått något brott (se även notering tidigare i Januari 2019).

      • Bilbombsattentat i Nordirland

        En bilbomb exploderar utanför en domstolsbyggnad i Derry/Londonderry i Nordirland. Ingen människa skadas i attentatet.  Polisen förvarnas om attentatsplanerna tio minuter innan fordonet exploderar. Hundratals människor evakueras från de omkringliggande byggnaderna, En republikansk paramilitär grupp som kallar sin Nya IRA misstänks för dådet. Fem män grips senare misstänkta för inblandning i dådet, men fyra av dem släpps kort därefter. Veckan efter kapas flera bilar av maskerade män, men inga nya attentat genomförs. Senare tar en grupp som bara kallar sig för "IRA" på sig attentatet i Derry/Londonderry, och säger i ett uttalande, som citeras av tidningen Derry Journal, att det inte har med brexit att göra. Gruppen hotar samtidigt med nya våldsdåd mot den brittiska kronans styrkor. 

      • Mays regering sitter kvar

        Theresa Mays regering överlever det misstroendevotum som Labourledaren Jeremy Corbyn riktat mot regeringen. 325 ledamöter röstar för att stödja regeringen och 306 stödjer misstroendeförklaringen. Den konservativa regeringen vinner omröstningen med stöd av de tio ledamöterna från det nordirländska DUP. Efter omröstningen öppnar May för tvärpolitiska samtal om hur man ska gå vidare. Hon har samma kväll överläggningar med företrädare för Liberaldemokraterna, SNP och Plaid Cymru. Corbyn vägrar dock att delta så länge han inte får garantier om att möjligheten att Storbritannien lämnar EU utan avtal har avskrivits helt. Regeringen måste presentera en alternativ brexitplan för parlamentet redan den 21 januari.

      • Underhuset röstar nej till Mays brexitavtal

        Underhuset röstar med klar majoritet (432 röster) nej till brexitavtalet. Bara 202 stödjer det. Det är det största nederlag en brittisk regering upplevt i underhuset sedan 1924. Över 100 konservativa ledamöter röstar nej, både anhängare av brexit och dem som vill att Storbritannien ska stanna kvar i EU. Även regeringens stödparti det nordirländska DUP avvisar som väntat avtalet. Efter omröstningen riktar Labourledaren Jeremy Corbyn en misstroendeförklaring mot den konservativa regeringen. Den kommer att hållas den 16 januari. Här är grafik från New York Times om vad som kan hända nu.

      • Nicola Sturgeon i blåsväder

        Skottlands försteminister Nicola Sturgeon anmäler sig själv till det skotska parlamentets etikkommitté för att den ska avgöra om hon brutit mot de etiska regler som gäller för ministrar. Det sker sedan det framkommit att hon haft hemliga kontakter med den före detta skotske försteministern och tidigare SNP-ledaren Alex Salmond samtidigt som det pågick en utredning om huruvida han 2013 hade gjort sig skyldig till sexuella trakasserier mot två kvinnliga anställda.  Salmond förnekar att han har gjort något fel. Sturgeon säger att hennes kontakter med Salmond rörde partiangelägenheter. En rättslig utredning pågår också för att se om det ligger något i Salmonds anklagelser om att den skotska regeringen ska ha brutit mot lagen och läckt konfidentiella personuppgifter till medierna.  Det har  framgått att den skotska regeringen gjort fel då deras utredare hade haft kontakt med de berörda kvinnorna innan de formellt anmälde Salmond . Vid sidan av allt detta gör polisen en egen brottsutredning av anklagelser mot Salmond. 

      • Symboliska nederlag för May i underhuset

        Theresa May  lider ett bakslag då en knapp majoritet av underhuset röstar för ett förslag från Labourledamoten Yvette Cooper om att regeringen måste ha parlamentets godkännande för att kunna höja några skatter om Storbritannien lämnar EU utan ett avtal. 303 ledamöter röstar för förslaget och 296 röstar emot. 20 konservativa ledamöter röstar ja till förslaget, som i praktiken inte väntas få några stora konsekvenser, då regeringen kan skaffa fram pengar på andra vägar. Dagen efter, den 9 januari) kommer nästa bakslag i underhuset för May, då en majoritet av ledamöterna röstar för ett annat förslag, den här gången på initiativ från en konservativ politiker, Dominic Grieve. Detta innebär att regeringen inom tre dagar måste presentera en reviderad plan för brexit om det nuvarande förslaget avisas av parlamentet i nästa vecka. Den här gången röstar 308 ledamöter för förslaget, medan 297 röstar emot. Denna gång röstar 17 konservativa ledamöter med oppositionen, bland andra tre tidigare ministrar: Justine Greening, Sam Gyimah och Jo Johnson.

      • Spänt inför brexitomröstning 15 januari

        Det tycks nu vara klart att underhuset ska rösta om brexitavtalet den 15 januari. Enligt brittiska medier ska premiärminister Theresa May inför omröstningen försöka förmå EU att ytterligare garantier i Nordirlandsfrågan och att parlamentet ska få en mer tongivande roll. 200 parlamentsledamöter har skrivit till May och uppmanat henne att utesluta att Storbritannien lämnar EU utan någon slags överenskommelse om hur handel och resor ska hanteras i framtiden. Samtidigt genomförs en övning med ett hundratal långtradare i Kent för att skapa ett system för hur man ska kunna undvika köbildning om britterna lämnar EU-samarbete utan ett avtal. Uppmärksamhet riktas också mot de glåpord som brexitanhängare överöser Anna Soubry, konservativ parlamentsledamot och förespråkare för en folkomröstning om brexitavtalet, när hon anländer till underhuset. Soubry ifrågasätter varför polisen inte ingriper mot brexitörerna. Tidigare har bland annat journalisten  Faisal Islam, som arbetar för Sky News, utsatts för rasistiska tillmälen på samma plats.

    • 2018

      • December

      • Nästan 100 000 britter ansökte om irländskt medborgarskap 2018

        Nästan 100 000 britter ansökte 2018 om irländskt medborgarskap. Det är ungefär 22 procent fler än året innan. Även andra EU-länder, bland annat Tyskland, har rapporterat om en ökning av ansökningar från britter om medborgarskap.

      • Förslag till ny invandringspolitik efter brexit

        Inrikesminister Sajid Javid presenterar ett förslag till ny invandringspolitik efter brexit. Enligt honom ska systemet uppmuntra att personer med kunskaper och kvalifikationer som Storbritannien behöver får rätt att arbeta och bo i landet. Välutbildade personer måste sponsras av en arbetsgivare och tjäna minst 30 000 pund om året för att få ett visum för att arbeta i landet i fem år. Taket för hur många läkare, ingenjörer och andra som får komma till landet under ett år ska tas bort. För outbildad arbetskraft eller personer som inte är högutbildade kan, enligt förslaget, få ett arbetsvisum för ett år. Här kommer dock vissa övergångsregler att gälla. Men det finns också en mekanism i förslaget som innebar att personer från den här gruppen som har arbetat ett år i  Storbritannien måste vänta i ett år innan de kan söka på nytt. Besökare från EU-länder ska inte behöva visum. Invändningar kommer från flera håll, från sjukvården betonas att många välutbildade personer, även läkare, tjänar mindre än 30 000 pund om året. Tanken är att de nya reglerna ska införas stegvis från 2021.

      • Regeringen förbereder sig för ett eventuellt EU-utträde utan avtal

        Det brittiska kabinettet, regeringens inre krets, har beslutat sig för att ge departementen två miljoner pund för att de ska kunna förbereda sig för om Storbritannien lämnar EU utan ett avtal, bland annat för att se till att livsmedelsförsörjningen fungerar som den ska. Brev ska skickas ut till 140 000 företag för att informera dem hur de ska kunna förbereda sig. Det finns också planer på att 3 500 soldater ska stå i beredskap för att hjälpa till om det behövs. Även EU-kommissionen gör liknande förberedelser, och har bland beslutat att flygtrafiken ska få fortgå utan nya regler under en tolvmånadersperiod, godstrafiken kan fortsätta utan särskilda nya tillstånd i nio månader och vissa brittiska regler för finansmarknaden, bland annat derivatahandel, kommer att gälla i ett eller två år.

      • Corbyn begär misstroendeomröstning om Mays ledarskap

        Labourledaren Jeremy Corbyn begär ett misstroendevotum om Theresa Mays ledarskap sedan premiärministern sagt att det inte kan bli någon omröstning om utträdesavtalet i underhuset förrän tidigast den 14 januari. Corbyn säger att det är oförsvarligt att vänta så länge med omröstningen då landet befinner sig i en "nationell kris". Corbyns misstroendeförklaring rör endast May och inte hela regeringen, vilket innebär att en omröstning bara kommer att vara symboliskt viktig, och enligt Labourledaren ett sätt att trycka på för att omröstningen om brexitavtal ska kunna hållas redan den här veckan. Andra oppositionspartier som SNP, Liberaldemokraterna, Plaid Cymru och Gröna partiet har tryckt på för att Corbyn ska rikta sin misstroendeförklaring mot hela regeringen, men när han nu inte gör det, har de lämnat in en egen motion. 

      • Mark Drakeford ny försteminister i Wales

        Wales försteminister Carwyn Jones avgår och efterträds av partikamraten Mark Drakeford, som veckan innan utsetts till ny ledare för den walesiska grenen av Labourpartiet. Vid tillträdet säger han sig vilja stå för "en vänligare politik"  som ska erbjuda medborgarna "hopp". Den nya regering som tillträder då består av åtta kvinnor och sex män.

      • May vinner misstroendeomröstning i Konservativa partiet

        Premiärminister May vinner den misstroendeförklaring som hennes partikamrater utlyst. 200 av Konservativa partiets partiledamöter röstar för att hon ska kunna sitta kvar, medan 117 röstar emot henne. Det betyder att inget nytt misstroendevotum kan riktas mot henne under de kommande tolv månaderna. Före omröstningen meddelar May att hon inte avser att ställa upp för omval år 2022. Samtidigt trycker gruppen Folkets röst (People's Vote) på för att Labourledaren Jeremy Corbyn ska rikta en misstroendeförklaring mot den konservativa regeringen i underhuset för att han ska fullfölja sitt löfte om att försöka få till stånd en ny folkomröstning om EU om det inte blir nyval.

      • May ställer in brexitomröstning

        Theresa May beslutar att ställa in underhusets omröstning om brexitavtalet, inför utsikten att det skulle röstas ned. Hon ska istället resa till Bryssel för att undersöka om hon kan omförhandla de utfästelser Storbritannien gjort i den så kallade backstop-frågan i syfte att förhindra en hård gräns mellan Nordirland och Irland. Den inställda omröstningen väcker hård kritik från såväl oppositionen och delar av Konservativa partiet.

      • EU-domstolen: Storbritannien kan ensidigt avbryta brexitprocessen

        EU-domstolen (ECJ) slår fast att Storbritannien kan avbryta utträdesprocessen ur EU utan att behöva söka tillstånd från övriga EU-länder, om detta sker innan den tvååriga utträdesperioden har löpt ut. Det kan även ske vid en senare tidpunkt om parterna har enats om en förlängning av tidsfristen. Domstolen avgör vidare att Storbritannien kan ändra sig utan att villkoren för medlemskapet ändras, det vill säga britterna skulle i så fall inte behöva ha euron som valuta eller ansluta sig till Schengensamarbetet. Ett villkor är dock att beslutet fattas genom en demokratisk process. Fallet togs upp efter att skotska politiker från olika partier och en kampanjgrupp kallad the Good Law Project vänt sig till domstolen. Både EU och den brittiska regeringen har motsatt sig att frågan skulle tas upp av domstolen, och pekat på att brexit skulle kunna uppmuntra andra länder att försöka lämna samarbetet i syfte att förbättra sina villkor.

      • Nya nederlag för May i underhuset

        Underhuset röstar för en motion som slår fast att regeringen brustit i respekt och åsidosatt parlamentet då den inte har offentliggjort hela sin juridiska utredning av brexitavtalet. 311 ledamöter röstar för motionen 293 emot. Även det nordirländska partiet DUP röstar för motionen, trots det samarbetsavtal det har med den konservativa regeringen. Regeringen lider ytterligare två nederlag då underhuset bland annat röstar för att ge parlamentet större inflytande över brexitprocessen om Theresa Mays avtal med EU inte godkänns. Om brexitavtalet inte godkänns ska parlamentet samlas på nytt inom 21 dagar.

      • November

      • EU:s ledare godkänner brexitavtal

        EU:s ledare godkänner vid ett toppmöte i Bryssel formellt det utträdesavtal som parterna har kommit överens om i förhandlingar. Avtalet innehåller även vissa ramar för Storbritanniens och EU:s fortsattta relationer. Inför mötet hade frågan om Gibraltar sett ut att kunna skapa problem, men problemen kunde lösas då Storbritannien gått med på att ge Spanien ett visst inflytande i frågor som rör Gibraltar.  May kommer sannolikt att få större problem när avtalet ska godkännas i det brittiska parlamentet.  Labourledaren Jeremy Corbyn säger att hans parti  ska rösta emot avtalet. DUP tänker göra samma sak och partiledaren Arelene Foster understryker att det ska göras en översyn av det avtal hennes parti har med Mays konservativa regering. Samtidigt signalerar bland andra EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Junker att Storbritannien inte kan förvänta sig ett bättre avtal än det man fått.

      • DUP markerar missnöje med brexitavtalet

        DUP visar sitt missnöje med Theresa Mays preliminära brexituppgörelse genom att lägga ner sina röster när underhuset skulle säga sitt om ett antal ändringar i budgeten för 2019. Partiet röstar även för en ändring som föreslagits av Labour. Regeringen vinner trots detta omröstningarna. 

      • Ministrar hoppar av i protest mot brexitavtal

        Premiärminister Theresa May föreföll den 14 november ha fått sin regering med sig när det gäller det preliminära brexitavtalet. Men redan dagen efter lämnar fyra ministrar regeringen, brexitminister Dominic Raab, Suella Braverman, som tjänstgjort som minister under Raab, arbetsmarknads- och pensionsminister Esther McVey och Shailesh Vara, regeringens högsta tjänsteman för Nordirlandfrågor (junior minister). May ska under dagen presentera den preliminära uppgörelsen för underhuset. Flera brittiska aktörer fortsätter att uttrycka sitt missnöje med skilsmässoavtalet. Den skotska försteministern Nicola Sturgeon menar att avtalet kommer att påverka sysselsättningen negativt och minska intresset för att investera i Skottland. Det preliminära avtalet som är på 585 sidor och slår bland annat fast hur mycket Storbritannien ska betala till EU, vilka rättigheter EU-medborgare som bor i Storbritannien och brittiska medborgare som bor i ett EU-land ska ha, och att utträdet i maj 2019 ska följas av en 21 månader lång övergångsperiod då EU:s regelverk ska gälla, men Storbritannien inte deltar i EU:s beslutsprocess, samtidigt som parterna ska förhandla om de framtida relationerna mellan Storbritannien och EU, inklusive ett  handelsavtal. För att hantera den känsliga frågan om Nordirlandsgränsen ska Storbritannien och EU,  om ett nytt avtal inte är klart i juli 2020 sex månader innan övergångsperioden löper ut, bilda en tillfällig tullunion (single customs territory) som omfattar de flesta varor, men inte fiskprodukter.  Nordirland kommer dock att omfattas av fler EU-regler än resten av Storbritannien, vilket bland annat innebär att det kommer att göras tullkontroller på en del varor som fraktas mellan det brittiska fastlandet till Nordirland och vice versa. Om parterna inte kommer överens blir tullunionen kvar tills en ny uppgörelse  är klar. I det preliminära avtalet finns också ett särskilt avsnitt där Storbritannien garanterar att nordirländska fredsavtalet från 1998 följs. Stephen Barclay, hälsominister sedan i januari 2018, tar över som brexitminister efter Dominic Raad. Senare lägger EU fram ett förslag om en bortre gräns för övergångsperioden: den 31 december 2022. 

      • Preliminärt brexitavtal klart

        Storbritanniens och EU:s förhandlare kommer överens om ett preliminärt brexitavtal. Men premiärminister May står inför en svår uppgift att få en uppgörelse igenom parlamentet. Ett första steg för henne att vinna stöd inom sin egen regering. Brexitanhängare inom hennes egen parti anklagar May för att ha kapitulerat för EU och hotar med att rösta nej till en uppgörelse. Även företrädare för det nordirländska DUP, vars stöd den konservativa regeringen är beroende av, kritiserar den preliminära uppgörelsen och säger att den kan vara ett första steg mot den brittiska unionens sammanbrott. Beskedet leder dock till en viss återhämtning för det brittiska pundet som på sistone har försvagats gentemot euron och dollarn.

      • Ännu en minister lämnar regeringen i protest mot brexitpolitiken

        Transportminister Jo Johnson, bror till den förre utrikesministern Boris Johnson, lämnar sin post i regeringen i protest mot brexitpolitiken. Jo Johnson säger att det avtal som det nu förhandlas om är "stort misstag", men han ser det också som en katastrof om Storbritannien skulle lämna EU utan ett avtal. Själv röstade Jo Johnson 2016 för att Storbritannien skulle stanna kvar inom EU, men han vill nu ha en ny folkomröstning om huruvida britterna vill godkänna det avtal som May eventuellt kan få till, att landet lämnar EU utan ett avtal eller om man ska stanna kvar i samarbetet som det ser ut idag.

      • Polisutredning inleds mot Arron Banks

        En polisutredning inleds mot affärsmannen Arron Banks, som var en av de stora finansiärerna bakom Leave.EU-kampanjen, om varifrån pengarna han satsade där kom ifrån. Åtta miljoner pund ska ha skänkts till paraplyorganisationen Bättre för landet (Better for the Country) där Leave.EU ingår. Valkommissionen har vänt sig till polisen för att ta reda på om ett brott har begåtts på grund av misstankar om att pengarna kom från Ryssland. I Storbritannien är det inte tillåtet att finansiera en valkampanj med utländska medel. Banks ska från 2015 och framåt vid flera tillfällen ha sammanträffat med bland annat ryska diplomater. Ytterligare anklagelser tillkommer, via e-post som läckts till pressen, om att personal vid Banks bolag Eldon Insurance och Rock Services hade utfört arbete för kampanjen från sina kontor månaderna före folkomröstningen, vilket borde ha redovisats för valmyndigheterna. Om så har skett har Banks dessutom ljugit för en parlamentarisk kommitté i juni 2018. 

      • Lättare för icke-britter att ta värvning

        Det brittiska försvaret lättar på reglerna för att finna nya rekryter. Det betyder att kravet på att medborgare från Samväldesländer inte längre behöver ha varit bosatta i Storbritannien för att kunna ta värvning. Enligt myndigheterna skulle försvarsstyrkorna behöva 8 200 soldater till (inom såväl armén som flygvapnet och flottan). Fram till nu har undantag kunnat göras för upp till 200 man om året.

      • Oktober

      • Hundratusentals britter kräver folkomröstning om brexitavtal

        Flera hundratusen människor samlas på Londons gator för att kräva en folkomröstning om ett eventuellt brexitavtal. Enligt kampanjorganisationen Folkets röst (People's Vote), som organiserar demonstrationen, säger att 700 000 människor deltar.

      • Storbritannien och Spanien överens om Gibraltars roll efter brexit

        Premiärminister Theresa May och hennes spanske kollega Pedro Sánchez säger sig vara överens om att de kommer att kunna lösa alla eventuella problem mellan dem om Gibraltars ställning efter brexit. Ett särskilt protokoll som ska läggas till i utträdelseavtalet ska redan vara klart, och inte utgöra något problem i de fortsatta brexitförhandlingarna. De två länderna håller också på att sluta flera bilaterala avtal som rör Gibraltar när det gäller skatter, miljösamarbete, cigarettsmuggling och rättigheter för dem som arbetar i det brittiska territoriet, men de ingår inte i brexituppgörelsen. En del tvistefrågor finns dock kvar, bland annat kring flygplatsen i territoriet, som den spanska regeringen vill att Spanien och Gibraltar ska driva gemensamt, vilket Gibraltar inte vill. Den spanska regeringen ska ha givit garantier att man inte tänker ta tillfället i akt för att driva frågan om Spaniens krav på Gibraltar, eller för att försvåra livet för dem som bor i och omkring territoriet.

      • Argentina protesterar mot brittisk militärövning

        Argentina framför en formell protest till den brittiska ambassaden i Buenos Aires mot att brittiska militärövningar ska hållas i Falklandsöarna senare i oktober. Argentina framförde en liknande protest 2016, då framhöll britterna att det handlade om att rutinmässig övning.

      • 100 000 marscherar för skotsk självständighet

        En manifestation för skotsk självständighet hålls i Edinburgh. Enligt arrangörerna deltar omkring 100 000 personer. Demonstrationen hålls dagen innan SNP:s partikonferens ska inledas i Glasgow.

      • Ny tvekamp mellan Johnson och May på Tories partikonferens

        Konservativa partiets konferens i Birmingham blir, åtminstone i medierna, en ny tvekamp mellan den förre utrikesministern Boris Johnson, som fortfarande tycks ta sikte på partiledarposten, och premiärminister Theresa May. Johnson kritiserar Mays Chequersplan för brexit, och utlovar en egen storslagen variant, som enligt de flesta politiska bedömare inte är förankrad i verkligheten. Samtidigt som May betonar att hennes förslag är bra för hela landet och att en "allvarlig tid kräver en seriös ledare". I sitt avslutningstal talar hon om att åtstramningspolitikens era nu är över. Till de konkreta åtgärder hon räknar upp hör att kommunerna åter ska kunna låna pengar för att bygga nya hyresbostäder. Flera kommentatorer betonar att partiet har tagit ett steg till höger, med engelsk nationalism som ett bärande inslag.

      • September

      • Tuffa tider för Theresa May

        Det ser ut att bli allt svårare för Theresa May att få igenom sitt förslag till brexitavtal. Förslaget som namngivits efter Chequers, den brittiska premiärministerns sommarbostad där mötet där regeringen klubbades det hölls, har inte mött någon entusiasm hos de övriga EU-länderna, ERG, en grupp som samlar konservativa parlamentsledamöter som motsätter sig EU, säger nu tydligt att de inte kommer att stödja ett sådant avtal vid en omröstning i underhuset. Dessutom ser det mer och mer ut som om Labour kommer att rösta nej till ett eventuellt brexitavtal. De före detta konservativa ministrarna Boris Johnson och David Davis och ERG:s ledare Jacob Rees-Mogg har några dagar tidigare ställt sig bakom ett förslag från Institute for Economic Affairs, som går ut på att Storbritannien ska försöka nå ett avtal med EU som liknar det som Kanada har, men med fortsatt samarbete inom försvarsfrågor och utan någon särlösning för Nordirland. Johnson har kritiserat  Chequersförslaget som han menar kommer att tvinga Storbritannien att dansa efter EU:s pipa i "all evighet". Bedömare påpekar dock att Johnson skulle ha lika svårt att få EU, och då framför allt Irland, att godta hans förslag som Theresa May haft med regeringens.

      • Labourdelegater vill ha ny folkomröstning om EU

        Delegaterna vid Labour partikonferens i Liverpool röstar för att hålla alla vägar öppna om ett eventuellt brexitavtal inte godkänns av parlamentet och partiet inte kan få till stånd ett nyval. Det gäller även en ny folkomröstning, där möjligheten att stanna kvar inom EU ska vara ett av alternativen, om Labour får vara med och bestämma. Detta sker trots att partiledare Corbyn inte vill ha en ny folkomröstning, men han har sagt att han kommer att respektera partiets vilja. Inom partiet är en överväldigande majoritet av medlemmarna för att Storbritannien ska stanna kvar inom EU, men en del parlamentsledamöter oroar sig för hur en ny folkomröstning skulle tas emot av  i de valkretsar där även många Labourväljare stödde en brexit.

      • Bors Johnson kritiserar Mays brexitplan

        I två artiklar riktar den förre brittiska utrikesministern Boris Johnson hård kritik mot Theresa Mays och den konservativa regeringens brexitplan som han beskriver som en katastrof för landet. Han anklagar samtidigt EU för att ägna sig åt mobbning av Storbritannien under förhandlingarna. Det väcker liv i spekulationerna om att Johnson planerar att utmana May om partiledarposten, kanske redan vid höstens partikonferens. En grupp kallad European Research Group (ERG), som förespråkar en så kallad hård brexit har haft planer på att presentera sitt förslag till nytt avtal före partikonferensen, men dessa skrinläggs av, som det förefaller enligt medierapporter, på meningsskiljaktigheter inom ERG. ERG leds av den starkt konservative Jacob Rees-Mogg som av en del pekas ut som en möjlig efterträdare till May. Samtidigt tyder opinionsundersökningar på att allt fler britter oroar sig för följderna av en brexit.

      • Lönesänkning för ledamöter i Nordirlands provinsparlament

        Nordirlandsminister Karen Bradley beslutar att sänka lönerna för ledamöterna i det nordirländska parlamentet Stormont från 49 500 pund till 35 888 pund. Om inte en nordirländsk regering är på plats inom tre månader kommer ytterligare en lönesänkning att ske. Den brittiska provinsen har inte haft någon regering sedan januari 2017. Under den tiden har inte heller Stormont sammanträtt.

      • Misstänkta för nervgasattack namnges

        Brittiska myndigheter publicerar bilder på och namnger de två ryssar som misstänks för mordförsök på den före detta dubbelagenten Sergei Skripal och hans dotter (se Mars 2018). Polisutredningen kring männen handlar också om förgiftningen av två britter i juni, varav en avled efter att ha kommit i kontakt med nervgiftet novitjok. En europeisk arresteringsorder utfärdas för männen, som enligt brittiska myndigheter arbetar för den ryska militära underrättelsetjänsten GRU. Åklagarna säger dock att man inte ska begära dem utlämnade från Ryssland, då den ryska författningen inte tillåter att de lämnas ut. Såväl USA som Kanada, Tyskland och Frankrike delar britternas bedömning om att den ryska regeringen sannolikt godkänt förgiftningsförsöken.

      • Labour skärper stadgarna kring antisemitism

        Labours verkställande organ lägger till hela den allmänt erkända definitionen av antisemitism, International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) till partiets stadgar. Detta sker efter en uppslitande konflikt inom Labour, som bland annat handlat om huruvida tillräckligt görs för att bekämpa antisemitism inom partiet Mars 2018). Det framkom under sommaren att när partiet först skrev in IHRA i stadgarna, i december 2016, togs inte alla delar av definitionen med, då partiledningen menade att det kunde begränsa möjligheterna att kritisera israelisk politik. Den här gången görs ett tillägg om att IHRA inte ska "påverka yttrandefriheten när det gäller Israel och palestiniernas rättigheter". Partiledaren Jeremy Corbyn har velat ha en starkare formulering, men vinner inte gehör för detta.

      • Augusti

      • Regeringen ger råd för brexit utan avtal

        Den brittiska regeringen publicerar en rad papper med råd om hur olika branscher ska agera om Storbritannien lämnar EU utan att ha något avtal. I en första serie ges bland annat råd till finanssektorn, när det gäller handeln mellan Storbritannien och EU,  momssystemet, import av kärnbränsle och läkemedel. 

      • Juli

      • Brexitkampanj bötfälls

        Valkommissionen slår fast att Vote Leave, den officiella kampanjen för att Storbritannien ska lämna EU, bröt mot reglerna för hur stora kampanjbidrag den fick ta emot inför folkomröstningen 2016. Kampanjen överskred den tillåtna budgetgränsen med minst en halv miljon pund. Det skedde via samarbete med en annan grupp, BeLeave. Vote Leave döms att betala 61 000 pund i böter för att den vägrat att samarbeta med valkommissionens utredare. Den nuvarande miljöministern Michael Gove och den förre utrikesministern Boris Johnson tillhörde kampanjens främsta namn. Tidigare har även en annan, icke-officiell organisation, Leave.EU, med Nigel Farage som affischnamn, bötfällts för brott mot vallagarna. Leave.EU fick en stor del av sina pengar från Arron Banks som också har finansierat en stor del av Ukip:s verksamhet. På senare tid har uppmärksamhet riktats mot Banks och Farages kontakter med såväl Ryssland som Donald Trumps valkampanj.

      • Fler avhopp på grund av brexit

        Oenigheten kring premiärminister Mays strategi i brexitförhandlingarna fortsätter att orsaka avhopp på hög nivå när parlamentsledamöterna Ben Bradley och Maria Caulfield meddelar att även de avgår. Båda innehar vice ordförande-poster i Konservativa partiet. I likhet med de ministrar som hoppade av ett par dagar tidigare anser de att Mays förhandlingslinje innebär för nära relationer med EU (se även 9 juli).  

      • Raab och Hunt ersätter Davis och Johnson

        Biträdande bostadsminister Dominic Raab utses till ny brexitminister efter David Davis avgång. Raab var advokat innan han gjorde karriär inom Konservativa partiet där han har gjort sig känd som en stark brexitförespråkare. Posten som utrikesminister går till Jeremy Hunt som därmed lämnar posten som hälsominister. I folkomröstningen 2016 röstade Hunt för att Storbritannien skulle stanna kvar i EU men numera stöder han ett brittiskt EU-utträde. 

      • Ministrar hoppar av i protest mot brexitplan

        Brexitminister David Davis meddelar strax före midnatt att han avgår från sin post. Davis exempel  följs av en av hans biträdande ministrar. Dagen därpå, måndagen den 9 juli, avgår även utrikesminister Boris Johnson. Både Davis och Johnson anger som skäl att de inte längre står bakom premiärminister Theresa Mays förslag till linje i brexitförhandlingarna med EU, en linje som ministrarna enats kring så sent som vid ett möte fredagen den 6 juni. Mays förslag innebär en fortsatt men begränsad tullunion med EU efter brexit. Tullsamarbetet ska enbart gälla varuhandeln med möjlighet till vissa undantag från brittisk sida. Syftet är att se till att tillverkningsindustrin får tillgång till de insatsvaror den behöver. Servicesektorn omfattas inte. Förslaget begränsar den fria rörligheten för arbetskraft men förordar ett nytt regelverk som ska göra det möjligt för EU-medborgare att studera och arbeta i Storbritannien och vise versa. Både Davis och Johnson vill se en hårdare brytning med EU. I samband med sitt avhopp säger Davis att Mays förslag innebär att London "ger bort för mycket för lättvindigt". Sin vana trogen uttrycker sig Johnson mer drastiskt. I sitt avskedsbrev skriver Johnson att Mays förslag innebär "döden för drömmen om brexit" och att det ger Storbritannien "kolonistatus" i förhållande till EU.  

      • Juni

      • Brittiskt-irländskt råd ska försöka lösa krisen i Nordirland

        Regeringarna i London och Dublin enas om att sammankalla ett brittiskt-irländskt samarbetsråd till den 25 juli. Rådet som kom till som en del av det nordirländska fredsavtalet från 1998 för att försöka lösa eventuella tvister. Det har inte träffats sedan 2007. Mötet kallas samman på initiativ av den irländska regeringen och de nordirländska nationalistpartierna Sinn Féin och SDLP. Syftet är att försöka få till stånd en ny provinsregering i Nordirland.

      • Kemvapenmandat utökas

        Organisationen för förbud mot kemiska vapen får utökade befogenheter: i framtiden ska OPCW inte bara analysera misstänkt användning av kemiska vapen utan också identifiera vilka krafter som gjort bruk av gifterna. Ett brittiskt förslag antas med 84 röster mot 24 när organisationens medlemsländer är samlade till en specialsession. Ryssland, som regelmässigt protesterar när anklagelser riktas mot Assadregimen, beskriver OPCW som ”ett sjunkande Titanic”. Bakom det brittiska förslaget finns inte bara kemvapenattacker i Syrien och Irak utan också attentaten med nervgift mot en rysk tidigare spion på brittisk mark och mot en nordkorean i Malaysia.

      • "Brexit blir minst 10 miljarder pund dyrare"

        En parlamentarisk kommitté säger i en rapport att regeringens beräkningar av hur mycket brexit kommer att kosta den brittiska staten inte stämmer. I förhandlingarna har Storbritannien kommit överens med EU om att betala mellan 35 och 37 miljarder pund under de kommande decennierna, men kommittén hävdar nu att kostnaderna i praktiken kommer att bli minst 10 miljarder pund högre.

      • Krav på folkomröstning om brexitavtal

        Omkring 100 000 demonstrerar i London med krav på att britterna ska få folkomrösta om ett brexitavtal. Bakom protesten stod främst EU-vänliga politiker från Liberaldemokraterna och Labour men också en del konservativa politiker. En mindre motdemonstration hålls samma dag. Flygplanstillverkaren Airbus har varnat för att man överväger att flytta sin verksamhet från Storbritannien. Airbus har 14 000 anställda i landet.

      • May vinner viktig omröstning i underhuset

        May vinner en omröstning i underhuset, där en knapp majoritet av ledamöterna stödjer regeringens förslag och därmed avvisar de tillägg till den så kallad utträdeslagen som överhuset har velat ha (319 ledamöter röster för regeringen och 303 röstar emot). Flera EU-vänliga konservativa ledamöter stödjer regeringens förslag efter vaga löften om att parlamentet kommer att få en "meningsfull roll" i den fortsatt processen. En av dem, Dominic Grieve, hade tidigare tryckt på för att parlamentet ska kunna förhindra att Storbritannien lämnar EU utan ett avtal om hur de framtida relationerna ska se ut. Sex av Mays partikamrater röstar ändå nej, medan fyra Labourledamöter röstar ja och sex Labourledamöter lägger ner sina röster. Senare ger även överhuset sitt godkännande.

      • Överhuset ändrar i utträdeslagen

        Överhuset går ännu en gång mot regeringen och röstar igenom en ny ändring i utträdeslagen, som ska möjliggöra Storbritanniens sorti ur EU. Det betyder att lagen ännu en gång skickas tillbaka till underhuset.

      • SNP-protest mot brexitpolitiken

        Skotska nationalistpartiets (SNP:s) gruppledare i det brittiska underhuset, Ian Blackford, hamnar i konflikt med talmannen när han framhärdar i att vilja ha en fördjupad debatt om hur Skottland påverkas av brexit och mer specifikt den föreslagna utträdeslagen. Blackford anklagar London för att vilja tillskansa sig mer makt. Det leder till att Blackford tvingas lämna kammaren, vilket han gör tillsammans samtliga SNP:s parlamentsledamöter.

      • May vinner viktiga brexitomröstningar i underhuset

        Theresa May vinner två viktiga omröstningar i underhuset, då en majoritet av ledamöterna röstar nej till överhusets ändringsförslag om att Storbritannien ska bli kvar inom EU:s tullunion. 298 ledamöter röstar för ändringen och 325 emot. Siffrorna är ännu tydligare till regeringens fördel när underhuset röstar om britterna ska bli kvar inom EU:s inre marknad (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES). 327 ledamöter röstar nej till ändringen och 126 röstar för. Det sker sedan flera Labourledamöter väljer att rösta med regeringen, istället för att lägga ned sina röster som partiledaren Jeremy Corbyn förespråkat. May lyckas avvärja ett möjligt nederlag genom att inför omröstningen lova ökad insyn i regeringens ansträngningar att nå en uppgörelse med EU i tullfrågan. 

      • Minister avgår i protest mot brexitpolitiken

        Phillip Lee, minister med ansvar för brottsoffer, ungdomar och familjerätt, lämnar regeringen i protest mot brexitpolitiken som han menar kommer att vara för men för dem som bor i hans valkrets. Det sker samma dag som underhuset debatterar de ändringar som överhuset har drivit igenom i bland annat utträdeslagen. Han säger via twitter att han vill se en folkomröstning om ett brexitavtal.

      • HD säger nej till att ändra Nordirlands abortlag

        Högsta domstolen avgör att Nordirlands abortlagstiftning i vissa fall − när fostret är gravt missbildat eller där graviditeten är ett resultat av sexuellt våld − inte är förenlig med Europakonventionen för mänskliga rättigheter, men tillägger att rätten inte har någon formell rätt att begära att den ska ändras. De sju domarna var inte eniga i utslaget. Ärendet togs upp av domstolen efter en överklagan från Nordirlands människorättskommission (Northern Ireland Human Rights Commission, NIHRC). 

      • Maj

      • Krav på May att ändra Nordirlands abortlagstiftning

        Efter att en klar majoritet av de irländska väljarna röstat för att häva Irlands abortförbud riktas uppmärksamheten mot Nordirland. Liberaldemokraternas ledare Vince Cable, Labourpartiet men även flera av Theresa Mays konservativa partikamrater, uppmanar den brittiska premiärministern att liberalisera den stränga nordirländska abortlagstiftningen, där abort bara tillåts om moderns liv eller mentala hälsa är i fara. May har möjlighet att göra det nu, eftersom det sedan över ett år inte finns någon nordirländsk regering. Men den brittiska regeringen lär inte göra något nu som riskerar stödet från Demokratiska unionistpartiet (DUP). DUP-ledaren Arlene Foster betonar att abortfrågan ska avgöras av de politiska representanterna i Nordirland och inte dem som sitter i parlamentet i London.

      • Boris Johnson besöker Argentina

        Utrikesminister Boris Johnson besöker Argentina. Det är första gången på 25 år som en brittisk utrikesminister besöker landet, och ses som ännu ett tecken på att relationerna mellan Storbritannien och Argentina har förbättrats efter det argentinska maktskiftet 2015, efter många år av spänningar kring frågan kring Falklandsöarna.

      • Skotska parlamentet röstar nej till utträdeslagen

        Det skotska parlamentet röstar nej till den så kallade utträdeslagen inför EU-utträdet. 93 ledamöter avvisar lagen och 30 röstar för den. Invändningarna mot lagen handlar om att den skotska regeringen anser att London skaffar sig för stor makt på Skottlands bekostnad när befogenheter ska tas hem från Bryssel efter brexit.

      • Leave.EU bötfälls för brott mot vallag

        Kampanjgruppen Leave.EU bötfälls av valkommissionen för att ha spenderat mer pengar än tillåtet inför folkomröstningen om det brittiska EU-medlemskapet. Leave.EU ska inte ha redovisat kostnader man haft på över 77 000 pund och tvingas nu betala 70 000 pund i böter. Dessutom har valkommissionen bett polisen att undersöka vad man kallar för "allvarliga förseelser". Arron Banks, en av grundarna av Leave.EU menar att hela processen är politiskt motiverad. Leave.EU var ett initiativ vid sidan av den officiella kampanjgruppen Vote Leave.

      • Storbritannien, Frankrike och Tyskland håller fast vid Iranavtal

        Premiärminister Theresa May beklagar tillsammans med Frankrikes Emanuel Macron och Tysklands Angela Merkel USA:s beslut att dra sig ur kärnenergiavtalet med Iran. De slår samtidigt fast, i ett gemensamt uttalande, att avtalet fortfarande är viktigt för "vår gemensamma säkerhet".

      • Bättre än väntat för Tories i engelska lokalval

        Konservativa partiet (Tories) gör bättre ifrån sig än väntat i de engelska lokalvalen. Framför allt vinner partiet röster i de områdena där väljarna röstade för brexit. Det beror,  i viss mån, på att de konservativa tagit röster från Ukip, som tappat i väljarstöd i  nästan alla distrikt. Även Labour ökar, av samma skäl, sin röstandel på många håll, men når inte den framgång som flera bedömare hade spått, inte ens i London.  Partiet vinner ändå 77 nya mandat jämfört med lokalvalet 2014 och får makten i 74 kommun- och stadsfullmäktige lika många som tidigare. Konservativa partiet tappar 33 fullmäktigeplatser och förlorar makten i två kommuner, men styr fortfarande i 46. Även Liberaldemokraterna gör ett hyggligt val och får 75 nya platser och tar makten i 9 kommuner, 4 fler än tidigare.  Ukip får 3 mandat jämfört med 126 2014. När det gäller andel röster är det i stort sett dött lopp mellan Labour och Tories: 35 procent.

      • April

      • Nya nederlag för regeringen i överhuset

        Överhuset går på nytt mot regeringen och röstar för att underhuset ska få rätt att blockera eller fördröja en brexit. Överhuset vill ge underhuset rätt att skicka tillbaka ministrarna till förhandlingsbordet eller till och med avbryta brexitprocessen helt. Beslutet, som togs med 335 röster för och 224 emot, är väntat. Några dagar senare följer ännu ett nederlag för Mays regering, då överhuset röstar för att underhuset ska få rätt att stoppa ett brexitaval som innebär att en "hård" gräns upprättas mellan Nordirland och Irland (309 röster för och 242 emot). Det är tionde gången på kort tid som May drabbas av bakslag i den högre kammaren. Dess beslut kan dock hävas av underhuset.

      • Inrikesminister Amber Rudd avgår

        Inrikesminister Amber Rudd avgår som en följd av den så kallade Windrush-skandalen. Det sker efter anklagelser om att hon ljugit i underhuset när hon förnekade att det finns några tydligt angivna mål för hur många illegala invandrare som ska tvångsutvisas från Storbritannien. Rudd själv säger nu att hon oavsiktligt givit felaktig information. Rudds avgång är ännu ett hårt slag mot Theresa May som redan förlorat flera av sina mest lojala ministrar. Flera känsliga beslut fattades dock redan under Theresa Mays tid som inrikesminister. Rudd ersätts av Sajid Javid. Han inleder en översyn av hur invandrare från Västindien i den så kallade Windrush-generationen kan ha drabbats av den hårdare linje som myndigheterna intagit mot personer som illegalt befinner sig i Storbritannien.

      • Ännu ett bakslag för May i överhuset

        Premiärminister May lider ännu ett nederlag i överhuset som underkänner regeringens planer om att inte inkludera de politiska, ekonomiska och sociala rättigheter som ingår i EU:s stadga för grundläggande rättigheter i brittisk lag innan Storbritannien lämnar samarbetet. Nästa bakslag i överhuset kommer några dagar senare och gäller regeringens förslag att ge ministrar befogenheter att ändra i lagstiftningen efter EU-utträdet. Enligt den ändring som godkänns med klara röstsiffror får ministrar bara ändra lagarna om det är "nödvändigt", tidigare stod det "lämpligt" i lagförslaget.

      • Carwyn Jones planerar att avgå 2018

        Carwyn Jones, försteminister i Wales meddelar att han tänker lämna sin post senare under året, för att skapa utrymme för en ny start för den walesiska regeringen. I slutet av 2017 begick en walesisk minister självmord efter att ha blivit avstängd från sitt arbete efter anklagelser om sexuella trakasserier.

      • Nederlag för May i överhuset

        Regeringen lider ett nederlag i överhuset som röstar för en ändring av den så kallade utträdeslagen (348 ledamöter röstar för ändringen och 225 emot) som innebär att ministrarna har fram till slutet av oktober på sig för att förklara vilka åtgärder de vidtagit för att Storbritannien ska kunna stanna kvar inom EU:s tullunion. Även 24 ledamöter från Konservativa partiet stödjer detta. Överhuset går också emot regeringen och godkänner en ändring som begränsar ministrarnas rätt att förändra lagstiftningen utan parlamentets godkännande.

      • May försvarar bombanfall i Syrien

        Premiärminister May försvarar beslutet att Storbritannien skulle delta i bombningarna av anläggningar i Syrien där Assad-regimen uppges tillverka kemiska vapen. Det sker under en sex timmar lång debatt i underhuset, som hålls på initiativ av Labourledaren Jeremy Corbyn. Hon betonar att det var viktigt att agera snabbt och att regeringen därför inte kunde invänta godkännande från underhuset, något som Corbyn kritiserat hårt, eller FN. Corbyn varnar för att detta kan skapa ett farligt prejudikat inför framtiden. Även flera ledamöter som stött Mays beslut att bomba uttrycker frustration över att parlamentet inte tillfrågats i förväg.

      • Invandrare från Västindien riskerar utvisas efter mer än 50 år i Storbritannien

        Tusentals människor från Samväldesländer i Västindien som kom till Storbritannien, den så kallade Windrush-generationen, mellan 1948 och 1971 fick enligt en lag från 1971 rätt att stanna i landet på obestämd tid (denna regel omfattade inte dem som senare flyttade till Storbritannien). De flesta som berörs kom till Storbritannien  som barn och många av dem saknade egna pass, utan var inskrivna i sina föräldrars. 2012, när Theresa May, var inrikesminister, infördes kontroller av utländsk arbetskraft för att hitta illegala invandrare. Arbetsgivare och hyresvärdar anmodas sedan dess att utföra kontroller, och dem som inte gör detta riskerar dryga böter eller fängelsestraff. Men detta har även drabbat människor från Windrush-generationen, som trots att de bott i landet i många år, inte kunnat bevisa att de har rätt att göra det. Medier rapporterar nu om flera personer som hamnat i kläm, som tvingats sluta sina arbeten, blivit bostadslösa, har förlorat sin rätt till vård och andra sociala förmåner och spärrats in i särskilda migrationscentra. En del kan dessutom redan ha utvisats, men inrikesdepartementet saknar dokumentation om detta. Det framkommer senare att inrikesdepartementet 2010 förstört ett gammalt register över dem som kom från Västindien under de här åren. Det är oklart hur många människor riskerar att drabbas, men enligt en del medier handlar det om cirka 50 000 människor. 100 000 namn har samlats in med krav på att dessa personer ska beviljas amnesti, och 140 parlamentsledamöter har undertecknat en petition där de uppmanar regeringen att lösa krisen. Premiärminister May och Amber Rudd, som efterträtt May som inrikesminister, ber senare om ursäkt och lovar att bistå de drabbade. Ministrarna framför dock motstridiga uppgifter om huruvida några utvisningar redan har skett eller inte. 

      • Gerard Batten ny Ukip-ledare

        Gerard Batten, ledamot av EU-parlamentet, blir ny ledare för Ukip. Han har tillfälligt lett partiet sedan i februari, då företrädaren Henry Bolton tvingades avgå.

      • Storbritannien deltar i bombanfall mot Syrien

        Efter anklagelser om att kemiska vapen använts i den syriska staden Duma i östra Ghuta genomför Storbritannien, tillsammans med USA och Frankrike, ett bombanfall mot anläggningar i närheten av Damaskus och Homs i Syrien där regimen uppges tillverka kemiska vapen. Theresa May vinner stöd för detta hos sitt kabinett. Företrädare för regeringen säger att det är troligt att det är Assadregimen som ligger bakom kemattacken. Oppositionen kritiserar att underhuset inte tillfrågats inför angreppet. Oppositionsledaren Jeremy Corbyn kräver en lagändring som gör att regeringen i framtiden inte kan agera utan att ha stöd i parlamentet. Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) har registrerat 390 fall där man misstänker att kemiska vapen använts i Syrien sedan 2014. 

      • OPCW bekräftar att ryskt nervgift användes vid mordförsök

        Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) bekräftar att nervgiftet novitjok användes i mordförsöken på den förre ryske dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter Julia. Den ryska utrikesministern säger att Ryssland inte godtar resultatet om man inte får tillgång till ett prov av substansen. Julia Skripal har nu återhämtat sig så mycket att hon kunnat lämna sjukhuset, medan hennes far fortfarande är svårt sjuk.

      • Mars

      • Ryska diplomater utvisas från USA och EU nervgiftsattacken

        Nervgiftsattacken mot den förre ryske dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter Julia i början av mars leder till att även USA och ett 20-tal andra länder, främst inom EU, utvisar sammanlagt ett 100-tal ryska diplomater i en solidaritetshandling med Storbritannien som pekat ut Ryssland för att ligga bakom dådet. Moskva förnekar all inblandning i giftattacken och hotar med motåtgärder. Några dagar senare beordrar Ryssland Storbritannien att skicka hem ytterligare 50 anställda  vid ambassaden i Moskva. Moskva kräver också en officiell förklaring om varför ett ryskt passagerarplan genomsökts i London. Julia Skripal skrivs i april ut från sjukhus, och samma månad meddelas att tillståndet för Sergej Skripal inte längre är kritiskt.

      • Corbyn ber om ursäkt för antisemitism inom Labour

        Labours ledare Jeremy Corbyn och vice partiledare Tom Watson ber om ursäkt för den smärta som de "fickor av antisemitism" som finns inom Labourpartiet har orsakat. Corbyn säger också att han tar avstånd från alla former av antisemitism och att han inte tolererar att det förekommer inom arbetarrörelsen. Uttalandet kommer efter en period där Labour fått skarp kritik, bland annat från Kampanjen mot antisemitism, och olika organisationer som samlar brittiska judar (Jewish Leadership Council och Board of Deputies of British Jews) för att inte agera snabbt nog för att hantera de problem som finns. Uppmärksamhet riktas också mot ett facebookinlägg som Corbyn gjort 2012 där han ifrågasätter beslutet att avlägsna en kontroversiell väggmålning i östra London. Labourledaren tar nu avstånd från uttalandet och säger att det var rätt beslut att ta bort den.

      • Brittiskt analysbolag i blåsväder

        Det brittiska analysbolaget Cambridge Analytica misstänks för att utan tillstånd ha samlat in personliga uppgifter från 50 miljoner facebookanvändare, för att sedan använda dessa uppgifter för att påverka väljare i såväl det amerikanska valet som i  den brittiska EU-omröstningen. Den brittiska datainspektionen genomför nu en husrannsakan i bolagets Londonkontor. Facebook kritiseras för att inte agerat förrän nu trots att det amerikanska företaget uppges ha känt till att Cambridge Analyticas brutit mot dess säkerhetsregler redan 2015. Ett annat bolag med anknytning till Cambridge Analytica anklagas samtidigt för att ha tagit emot 625 000 pund från kampanjorganisationen Vote Leave, som ville att Storbritannien skulle lämna EU, och kan därmed ha brutit reglerna för hur mycket pengar som den fick lägga på kampanjen.

      • Framgång i brexitförhandlingarna

        Storbritannien och EU har kommit överens om att övergångsperioden efter brexit ska sträcka sig fram till slutet av år 2020. Under den perioden kommer EU-medborgare som flyttar till Storbritannien och britter som flyttar till ett EU-land att omfattas av samma regler som innan brexit. Storbritannien får också rätt att förhandla om, sluta och underteckna nya handelsavtal under övergångsperioden, men kommer fram till 2021 att omfattas av EU:s handelsavtal med andra länder. Nordirland blir kvar inom den gemensamma marknaden och EU:s tullunion tills en ny lösning har hittats, något som kan orsaka problem för regeringen May på hemmaplan, inte minst i relation till det nordirländska partiet DUP. Det slås också fast att EU:s fiskekvoter ska bli kvar under övergångsperioden, något som väcker missnöje i Skottland.

      • Parlamentariker kräver nya och tuffa lagar mot luftföroreningar

        Storbritannien behöver skärpa lagstiftningen för att kunna förbättra luftkvaliteten i landet och kritiserar regeringen för att den inte har gjort med för att komma tillrätta med problemen. Det slår fyra parlamentariska kommittéer fast i en gemensam rapport. De vill också att utfasningen av fordon som drivs med bensin och diesel ska snabbas på (nu finns en tidsgräns fram till år 2040). Storbritannien är ett av nio länder som bryter mot reglerna i ett EU-direktiv om att minska utsläppen av kvävedioxid. Som det är idag avlider omkring 40 000 människor per dag till följd av luftföroreningar heter det vidare i rapporten.

      • Storbritannien utvisar 23 ryska diplomater

        Eftersom Ryssland inte svarat på Mays frågor om hur nervgiftet novitjok, som användes i mordförsöken på den förre ryske dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter, kunnat hamna i Storbritannien aviserar den brittiska premiärministern planer på att utvisa 23 ryska diplomater (de får en vecka på sig för att lämna landet). Den brittiska regeringen avser också att avbryta alla bilaterala kontakter på hög nivå, öka kontrollen av privata flyg och gods som kommer från Ryssland. Inga brittiska kungligheter eller ministrar kommer heller att besöka fotbolls-VM i Moskva i sommar. Den brittiska linjen gentemot Ryssland får stöd av såväl Donald Tusk, Europeiska rådets ordförande, som Nato, de tyska och amerikanska regeringarna. Frankrikes president Emmanuel Macron intar inledningsvis en mer försiktig hållning. Storbritannien tar även ta upp mordförsöken  i FN:s säkerhetsråd och anklagar Ryssland för att bryta mot konventionen om förbud mot kemiska vapen. Ryssland fortsätter att förneka all inblandning i mordförsöken. Ryssland aviserar senare att 23 brittiska diplomater ska utvisas från landet. Det brittiska konsulatet i S:t Petersburg får också slå igen, liksom British Council i Moskva. 

      • May kräver svar från Ryssland om giftattack

        Mordförsöken på den förre  ryske dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter Julia i Salisbury i södra England i början av mars skapar spänningar mellan Storbritannien och Ryssland. Bägge två tros ha förgiftats av ryskt nervgift, novitjok, och en brittisk polisman som undsatt dem har också  drabbats. Premiärminister May kräver att den ryska regeringen senast vid midnatt den 13 mars ska förklara hur det kommer sig att giftet fanns i Salisbury (om Ryssland inte låg bakom mordförsöken, betyder det att ryska myndigheter inte har full kontroll över giftet). Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov betonar att Moskva inte på något sätt  är inblandat i det som hänt. Han uppger också att han har begärt att ryska myndigheter ska få tillgång till giftet för att kunna undersöka det, men att han har nekats detta. Skripal är en tidigare rysk underrättelseofficer som fängslades för att ha lämnat över uppgifter till den brittiska militära underrättelsetjänsten MI6. Han kom till Storbritannien som en del av en spionutväxling mellan Ryssland och USA.

      • Få nyheter i Mays brexittal

        Premiärminister Theresa May håller ett linjetal om brexit, där hon på nytt slår  fast att britterna avser att lämna både den gemensamma marknaden och EU:s tullunion, samtidigt som hon slår an en kompromissvillig ton än tidigare. Hon betonar att bägge parterna kommer att vinna på att man lyckas nå  goda förhandlingslösningar, inte minst när det gäller finansiella tjänster, vilka hon önskar ska bli en del av ett handelsavtal. May underströk också att Storbritannien efter brexit önskar att fortsätta samarbeta när det gäller läkemedel, kemikalier, flygsäkerhet och kärnkraft. 

      • Februari

      • "Hotet från högerextrema grupper ökar"

        Hotet från högerextrema grupper ökar i Storbritannien, enligt Mark Rowley, avgående chef för polisens anti-terroristenhet. Polisen säger sig ha avslöjat planer på fyra attentat som planerats av högerextremister, och tio "islamistinspirerade" sedan i mars 2017.

      • Labour vill att Storbritannien stannar kvar i EU:s tullunion

        Labourledaren Jeremy Corbyn förespråkar att Storbritannien ska bli kvar inom EU:s tullunion efter brexit. Det, menar han, kommer att lösa problemen med gränsen mellan Nordirland och Irland. Detta är en omsvängning från Corbyns sida, och kan bädda för ett nederlag om detta för Theresa May i underhuset (om Labour lyckas göra gemensam sak med EU-vänliga konservativa parlamentsledamöter). Samtidigt tillbakavisar den skotska försteministern Nicola Sturgeon den brittiska regeringen förslag om hur den makt som ska återföras till Storbritannien efter EU-utträdet ska fördelas mellan London, Edinburgh, Cardiff och Belfast. David Lidington, minister för den brittiska statsrådsberedningen, har bland annat föreslagit att frågor som livsmedelshygien och märkning av livsmedel ska hanteras från London. Som det är idag har Skottland ansvar för jordbruk, fiske, miljöfrågor, livsmedelskontroll, rättsväsen och hälsa. Senare publicerar den skotska ett eget alternativ till utträdeslag (The UK Withdrawal from the European Union (Legal Continuity) (Scotland) Bill). Ett liknande initiativ kommer från den walesiska regeringen. Den brittiska regeringen måste ha en uppgörelse klar med Skottland, Wales och Nordirland till sommaren, då underhuset ska rösta om utträdeslagen.

      • May pressas av konservativa EU-skeptiker

        Europeiska forskningsgruppen (European Research Group, ERG) som samlar drygt 60 konservativa parlamentsledamöter skriver till premiärminister May och kräver att Storbritannien ska bryta helt med EU i och med brexit. Man kräver också att britterna ska få börja förhandla om nya handelsavtal med andra länder under övergångsperioden efter att britterna lämnat unionen, och att det är viktigt att Storbritannien styr vilka nya lagar som stiftas från utträdesdagen i mars 2019. Kritiker kritiserar Theresa May för att vara för svag när det gäller att hantera EU-skeptikerna inom sitt eget part, inte minst ERG  vars medlemmar kallas mogglodytes i tidningen Guardian, efter gruppens ordförande Jacob Rees-Mogg. Premiärminister May har aviserat att hon ska presentera Storbritanniens förslag till hur det kommande EU-samarbetet under den kommande veckan.

      • Samtalen om nordirländsk regering misslyckas

        Försöken att få till stånd en ny provinsregering i Nordirland misslyckas ännu en gång, trots att såväl premiärminister Theresa May och hennes irländske kollega Leo Varadkar rest till Belfast för att delta i överläggningarna. Den stora knäckfrågan tycks vara en lag, Irish Language Act, som skulle stärka det iriska språkets ställning i Nordirland, något som är symboliskt viktigt för katolska nationalister, men som samtidigt är impopulärt bland många protestantiska unionister. En annan känslig sak är DUP:s motstånd till samkönade äktenskap och DUP har också blockerat pengar som skulle gått till att utreda mord som begåtts under konflikten. Bägge sidor anklagar den andra parten för misslyckandet.

      • Mary Lou McDonald blir ny ledare för Sinn Féin

        Mary Lou McDonald väljs till ny ledare för Sinn Féin, efter Gerry Adams som suttit på posten i 35 år.  Michelle O'Neill utses  samtidigt till vice partiledare. McDonald, som inte själv har någon personlig erfarenhet av våldet i Nordirland under the Troubles, lovar att verka för en folkomröstning om ett enat Irland. Det är O'Neill som är partiets främsta representant i Nordirland, medan McDonald sitter i det irländska parlamentet.

      • Januari

      • Kritiken mot May växer inom Torypartiet

        Missnöjet med premiärminister May jäser bland flera fraktioner inom hennes eget Tory-parti. Kritik framförs bland annat mot  brexitpolitiken, där den konservativa regeringen anklagas för att bedriva en alltför urvattnad linje. Delar av motståndet leds av Jacob Rees-Mogg som står i spetsen för omkring 60 EU-skeptiska partikamrater inom European Research Group. May deklarerar dock att hon tänker sitta kvar som premiärminister.

      • EU klargör sina krav inför tiden efter brexit

        Inför nästa omgång av brexitförhandlingarna lägger EU fram sina riktlinjer för hur samarbetet mellan Storbritannien och unionen ska se ut under den övergångsperiod som ska följa efter det brittiska utträdet i mars 2019. EU vill bland annat att Storbritannien ska fortsätta att följa EU:s regler, även dem som införs efter brexit, men inte ha något inflytande över beslutsprocessen. Storbritannien ska inte heller kunna ingå några nya internationella avtal utan EU:s godkännande. EU betonar också att arbetet med att lösa problemen kring gränsen mellan Nordirland och Irland måste fortsätta. Den brittiske brexitministern David Davis å sin sida vill att det ska finnas ett sätt att lösa problem som uppstår i samband med att EU fattar beslut om nya lagar. EU avvisar dock alla tankar om att Storbritannien ska kunna lägga in ett veto mot ny lagstiftning. Samtidigt läcker uppgifter ut från ett regeringsdokument som visar att landets ekonomi kommer att drabbas hårt av brexit, oavsett om Storbritanniens sluter ett frihandelsavtal med EU, får fortsatt tillgång till den inre marknaden eller om utträdet sker utan något avtal alls. Enligt analysen kommer bruttonationalinkomsten (BNI) att ligga mellan 2 och 8 procent lägre under en 15-årsperiod än om Storbritannien hade blivit kvar inom unionen. May tycks dock vara beredd att ta strid i frågan om fri rörlighet för arbetskraft, och säger (1 februari) att EU-medborgare inte ska kunna räkna med att fritt kunna bosätta sig i Storbritannien under övergångsperioden.

      • Republikansk paramilitär grupp utlyser vapenvila

        Den republikanska gruppen Óglaigh na hÉireann (ONH) utlyser vapenvila. ONH säger i ett uttalande att läget i provinsen är sådant att det inte lämpar sig för en väpnad konflikt. 2010 låg gruppen bakom ett mordförsök på en polis (han förlorade bägge sina ben), och den paramilitära gruppen har också tagit på sig att ha placerat en stor sprängladdning utanför en polisstation i Londonderry/Derry. Flera avhoppare från IRA ska ha anslutit sig till ONH och bidragit med kunskaper om tillverkning av bomber.

      • Storbritannien och Frankrike överens om gränssamarbete

        Vid president Macrons första statsbesök i Storbritannien kommer han överens med den brittiska premiärministern Theresa May om ytterligare samarbete kring den gemensamma gränsen. Storbritannien och Frankrike beslutar att hålla fast vid ett 15 år gammalt gränsavtal, som tillåter länderna att genomföra immigrationskontroller inom gränsområdet. Samtidigt ingår länderna ett nytt avtal om att Frankrike, mot att Storbritannien betalar ytterligare 50 miljoner euro, ska stärka övervakning och säkerhet vid Calais och andra hamnstäder för att förhindra att flyktingar försöker ta sig in i Storbritannien på illegal väg. Storbritannien ska även år 2022 få låna den berömda medeltida så kallade Bayeux-tapeten, som visar Vilhelm Erövrarens invasion av England 1066.

      • Nya samtal i Nordirland

        Den nya Nordirlandsministern Karen Bradley aviserar att nya samtal för att få till stånd en ny provinsregering ska inledas den 24 januari.  Irlands vice premiärminister Simon Coveney står vid hennes sida när hon ger beskedet. De bägge ministrarna betonar att en ny regering måste komma på plats så snart som möjligt. Det står också klart att Mary Lou McDonald kommer att ersätta Gerry Adams som ledare för Sinn Féin. Hon kommer att utses vid ett särskilt partikonvent den 10 februari, där hon är den enda kandidaten till partiledarposten.

      • Ny minister ska motverka ensamhet och social isolering

        Theresa May tillsätter en ny minister, Tracey Crouch, som får i uppgift att bekämpa problem som ensamhet och social isolering. Studier tyder på att omkring 9 miljoner britter lider av detta, vilket också påverkar deras hälsa. Idén kommer från Labourpolitikern Jo Cox som mördades kort före EU-omröstningen 2016.

      • Inget statligt stödpaket till byggjätte

        Byggjätten Carillon går i konkurs. Företaget har skulder på omkring över 2 miljarder pund. Carillon har flera offentliga uppdrag, bland annat bygget av en snabbtågsförbindelse mellan London och Manchester, Birmingham och Leeds, men också har också verksamhet i bland annat skolor, sjukhus och fängelser. Staten tvingas gå in med stödpengar för att upprätthålla denna service. Konkursen väntas få svåra följder för Carillons många underleverantörer, särskilt som byggföretaget lagt ut så stor del av arbetet på entreprenad. Labour ifrågasätter varför regeringen lagt ut ett kontrakt värt 1,3 miljarder pund på Carillon, trots att man kände till att bolaget hade ekonomiska problem. Oppositionen och fackföreningar har tryckt på för att regeringen inte ska gå in med skattepengar för att rädda det skuldtyngda bolaget. Konkurrensen lär slå hårdast mot underentreprenörer som är verksamma inom den privata sektorn. 

      • Farage vill ha en andra folkomröstning om EU

        Den förre Ukip-ledaren Nigel Farage och Arron Banks som hade framträdande roller i kampanjerna inför folkomröstningen om EU 2016 förespråkar nu att det brittiska folket ska få rösta om brexit. Syftet är, enligt dem, att hindra regeringen från att sluta en alltför mjuk uppgörelse med EU. De opinionsundersökningar som presenteras i brittisk press tyder dock på att drygt hälften av väljarna skulle välja att stanna kvar inom EU, medan 41 procent stödjer en brexit. Skiftet beror i hög grad på väljare som nu stödjer ett fortsatt brittisk EU-medlemskap inte röstade alls 2016.

      • May möblerar om i regeringen

        Theresa May genomför en mindre ommöblering av sin regering. Inga stora förändringar sker dock på de tyngre posterna i regeringen. Invandringsminister Brandon Lewis blir ny ordförande för Konservativa partiet. David Lidington tar över efter Damien Green, men får inte titeln som vice premiärminister (First secretary of state). Tidigare samma dag har Nordirlandsminister James Brokenshire  meddelat att han avgår  av hälsoskäl. Han ersätts av den förra kulturministern Karen Bradley. Utbildningsminister Justine Greening tackar nej till att bli minister för arbetsmarknad och pensioner. Den uppgiften går istället till Esther McVey. Greening lämnar regeringen Damian Hinds blir ny utbildningsminister. Den hårt kritiserade hälsoministern Jeremy Hunt blir kvar och får även ansvar för social omsorg. Ommöbleringen leder till att fler kvinnor, fler svarta  och fler yngre personer får nya befogenheter.

    • 2017

      • December

      • Mays närmaste man tvingas avgå

        Biträdande premiärminister Damian Green tvingas avgå från sin post sedan han befunnits ljuga om pornografiskt material som hittats på hans dator. Green har också i samband med Metoo-kampanjen anklagats för att ha ofredat en kvinnlig journalist. May och Green  är gamla vänner och har jobbat i många år tillsammans. May uppger att hon är "extremt ledsen" över att behöva be Green avgå. Det är andra gången på två månader som en minister tvingas lämna regeringen vilket underminerar Mays redan bräckliga ställning.

      • Majoritet vill att Storbritannien stannar kvar i EU

        51 procent av britterna vill stanna kvar inom EU, enligt en opinionsundersökning som publiceras i Independent. 41 procent av de drygt 1500 personer som tillfrågats svarar att de stödjer en fortsatt brexit, medan sju procent säger att de inte vet hur de vill ha det. 

      • Bakslag för May i underhuset

        Regeringen och premiärminister May lider ett nederlag i underhuset, då elva konservativa ledamöter väljer att rösta med oppositionen, och en lägger ner sin röst. Med röstsiffrorna 309 för och 305 emot godkände underhuset en lagändring i det brittiska utträdesavtalet (EU Withdrawal Bill) som innebär att parlamentsledamöterna ska få rösta om det slutgiltiga avtalet mellan Storbritannien och EU. Det är första gången May förlorar en omröstning i underhuset sedan hon blev premiärminister 2016. De konservativa ledamöter som gick emot regeringen hoppas att de genom detta ska kunna utöva ett större inflytande över hur ett slutavtal mellan EU och Storbritannien ser ut.

      • Genombrott i brexitförhandlingarna

        Theresa May och EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker meddelar att man nått ett genombrott i brexitförhandlingarna. Parterna har nu kommit överens om att det inte ska finnas någon "hård gräns" mellan Nordirland och Irland.  Arlene Foster ledare för DUP, som har motsatt sig alla speciallösningar för Nordirland,  uttrycker sitt gillande över att det inte kommer att finnas någon ny "röd gräns" i havet mellan Nordirland och det brittiska fastlandet, undantag kan dock göras om det nordirländska parlamentet, Stormont, går med på det. May lovar också att följa de överenskommelser som har gjorts i det nordirländska fredsavtalet från 1998. Den brittiska regeringen och EU har också enats om de villkor som ska gäller för EU-medborgare som bor, arbetar eller studerar i Storbritannien och vice versa. I första hand ska brittiska domstolar se till att EU-medborgarnas rättigheter respekteras, men osäkra fall ska under en övergångsperiod på åtta år avgöras av EU-domstolen. En annan punkt handlar om hur mycket pengar som Storbritannien ska betala till EU (brittiska medier anger olika summor mellan 35 och 50 miljarder pund) och att Storbritannien ska fortsätta att bidra med pengar till EU:s budget åtminstone fram till år 2020. May understryker att uppgörelsen är "rättvis för brittiska skattebetalare". Uppgörelsen får också godkänt vid toppmötet i Bryssel några dagar senare.

      • Gränsfrågan svårlöst i brexitförhandlingarna

        Premiärminister May reser till Bryssel för brexitöverläggningar med EU. Inledningsvis ser det ut som om parterna är på god väg att komma överens om en uppgörelse. Men May får åka hem utan att ha nått det genombrott hon hoppats på. Det är frågan om gränsen mellan Nordirland och Irland som är mest svårlöst. Uppgifter läcker ut om en särlösning för Nordirland, något som dock DUP-ledaren Arlene Foster vägrar att gå med på (samtidigt som hennes parti motsätter sig en "hård gräns" mellan den brittiska provinsen och Nordirland), eftersom de befarar att det kan vara ett första steg mot att Nordirland ska bli en del av republiken Irland. Men motståndet kommer inte bara från DUP, utan även från krafter inom Konservativa partiet som vill ha en "hård brexit".  Gränsfrågan måste lösas för att Storbritannien ska få börja förhandla om handelsfrågor.  Tanken på en uppgörelse där Nordirland i praktiken skulle fortsätta att vara en del av den gemensamma marknaden och EU:s tullunion riskerar dock att skapa nya konflikter inom brittisk politik, då såväl den skotska regeringen, som den walesiska ministären och Londons borgmästare pläderar för att liknande särlösningar bör kunna skapas även för dem.

      • Invandringen från EU-länder minskar

        Invandringen till Storbritannien har minskat efter brexitomröstningen. Enligt nya siffror från statistikmyndigheten ONS var det 80 000 färre som flyttade till Storbritannien från juni 2016 till juni 2017, jämfört med samma period året innan. Minskningen beror framför allt på att det är färre EU-medborgare som flyttar till landet (se Befolkning och språk).

      • "Ingen enkel lösning på gränsfrågan"

        Det finns ingen enkel lösning på gränsfrågan mellan Irland och Nordirland. Det slår en parlamentarisk kommitté, Exiting the European Union Committee, fast i en rapport. Den verkar inte tro på förslagen om att man genom tekniska och innovativa lösningar ska kunna undvika att det skapas en hård landgräns mellan länderna.  Irland vill att varor och tjänster fritt ska kunna föras fram och tillbaka mellan över gränsen Nordirland utan att det upprättas några gränskontroller, vilket i praktiken skulle innebära att den brittiska provinsen skulle bli kvar i EU:s tullunion och den gemensamma marknaden.

      • November

      • May kritiserar Trump för anti-muslimsk tweet

        Premiärminister Theresa May riktar kritik mot USA:s president Donald Trump för att han har retweetat anti-muslimska videofilmer från en brittisk högerextrem grupp Britain First. May betonar att det faktum att Storbritannien och USA har sin "särskilda relation" inte betyder att man inte kan kritisera varandra. Trump twittrar att May istället för att rikta in sig på honom borde koncentrera sig på att ta itu med radikal islamistisk terrorism i Storbritannien.

      • "Storbritannien kan tänkas betala mer för Brexit"

        Anhängare till Brexit inom regeringen har enats om att Storbritannien bör erbjuda EU mer pengar i samband med utträdet ur unionen. Något formellt erbjudande kommer dock inte att föras fram förrän EU går med på att inleda samtal om ett nytt handelsavtal med britterna. Det är inte känt hur stort belopp man är villig att erbjuda EU, men en siffra som nämnts är 40 miljarder pund, det vill säga dubbelt så mycket som Storbritannien hittills erbjudit. Senare talas om ännu högre summor och det kommer signaler som tyder på att en uppgörelse kan vara nära på den här punkten.

      • Gerry Adams avgår som Sinn Féin-ledare 2018

        Sinn Féins ledare Gerry Adams meddelar att han tänker avgå som partiledare nästa år. Han aviserar också att han inte tänker ställa upp för omval till det irländska parlamentet. Adams har spelat en viktig roll i den nordirländska fredsprocessen. Det antas allmänt att han har haft en ledande roll i Irländska republikanska armén (IRA), något han själv förnekar. 

      • Brexitlagar under debatt

        Underhuset inleder en åtta dagar lång debatt om lagstiftningen inför brexit (European Union (Withdrawal) Bill). Den första dagen avlöper utan att orsaka några stora problem för regeringen, även om debatten stundtals förs i ett högt tonläge. Lagförslaget om att riva det avtal som ligger till grund för det brittiska EU-medlemskapet (European Communities Act) från 1972 antas med röstsiffrorna 318 för och 68 emot. Ett förslag om att Skottland, Wales och Nordirland ska ha rätt att lägga in sitt veto mot processen avvisas  (med 318 röster för och 52 emot).

      • May kritiserar Ryssland

        Theresa May riktar i ett tal skarp kritik mot Ryssland som, enligt henne, blandar sig i val,  ägnar sig åt cyberspionage och kränker europeiska länders luftrum  i syfte "att underminera fria samhällen". Hon betonar dock att Ryssland kan vara en viktig samarbetspartner om Putins regim "spelar enligt reglerna". Högt uppsatta ryska politiker avisar dock anklagelserna. Tidigare i november har brittiska medier skrivit om hur ryska aktörer använde twitter för att påverka väljarna inför brexitomröstningen 2016 och för att sprida rasistiska budskap. Enligt en artikel i The Observer fanns det även ryska länkar till personer inom det konservativa partiet, bland annat via en grupp kallad Rysslands konservativa vänner (Conservative Friends of Russia). I Financial Times  påpekades dock att de ryska försöken att påverka brexitomröstningen inte hade någon avgörande betydelse för valresultatet. Andra bedömare påpekar att syftet inte i första hand var att försöka att förmå britterna att rösta för ett EU-utträde, utan att skapa splittring i samhället.

      • London presenterar budget för Nordirland

        Nordirlandsminister James Brokenshire har utarbetat en budget för provinsen. Han säger samtidigt att lokala myndigheterna snart inte kommer att ha några pengar om inte budgeten antas. Budgetposterna räknas upp med drygt 3 procent, men en extra satsning görs på vården. Större delen av den dryga miljard pund som DUP fått löfte om i utbyte för sitt stöd till den konservativa regeringen ingår inte i den nya budgeten. Brokenshire säger dock att 50 miljoner pund, som ska gå till vård och utbildning, kommer att betalas ut under innevarande budgetår. Brokenshire vidtar åtgärden eftersom DUP och Sinn Féin inte kunnat komma överens om en ny regering. Det ses dock som ett första steg där makten över Nordirland tas över av regeringen i London. DUP har sagt att man kommer att godkänna ministrar som utses av London om man inte kan nå en uppgörelse med Sinn Féin under de kommande veckorna.

      • Davis lovar att parlamentet får rösta om brexitavtal

        Brexitminister David Davis lovar att parlamentet ska få rösta om ett brexitavtal innan Storbritannien lämnar EU. Det kommer därmed få möjlighet att debattera, granska och föreslå ändringar i det eller avvisa det helt. Löftet ses som ett försök att blidka kritiker inom det egna Konservativa partiet och ledamöter från Labour.

      • Konservativa ledamöter kräver Mays avgång

        40 konservativa parlamentsledamöter ska enligt medierapporter, ha undertecknat ett brev där de kräver att premiärminister May ska avgå. Det behövs bara åtta personer till för att driva fram en omröstning om vem som ska leda Konservativa partiet. Enligt medieuppgifter samarbetar nu utrikesminister Boris Johnson och miljöminister Michael Gove åter. De ska i ett brev till May, som läckt ut till pressen, tryckt på för att driva igenom en hård brexit i förhandlingarna med EU och minska inflytandet från andra regeringsmedlemmar som vill ha en mjukare linje i förhandlingarna.

      • Brittiska regeringen planerar lag om brexitdatum

        Den brittiska regeringen säger att den ska lagstifta om när Storbritannien ska lämna EU. Den sätter datumet till den 29 mars 2019. Detta ses som ett försök att lugna de brexitförespråkare som är oroliga för att processen går så långsamt och för att regeringen kan byta fot under tiden.

      • EU kräver svar från Storbritannien i brexitförhandlingarna

        EU:s förhandlare sätter press på Storbritannien i brexitförhandlingarna. Den brittiska regeringen får två veckor på sig för att klargöra sin position kring hur mycket pengar Storbritannien ska betala för skilsmässan från EU. EU har tidigare sagt att notan bör uppgå till 60 miljarder euro, medan britterna säger sig vara villigt att betala 25 miljarder euro. Frågan om vad som händer med gränsen mellan Irland och Nordirland, och villkoren för EU-medborgare som bor i Storbritannien (och britter som är bosatta i andra delar av EU) är andra knäckfrågor som ännu inte löst. Brexitminister David Davis hävdar att framsteg görs bakom kulisserna. 

      • Biståndsminister Patel avgår

        Biståndsminister Priti Patel avgår efter avslöjanden om att hon träffat ledande politiker och affärsmän under sin semester i Israel i somras, utan att informera utrikesdepartementet om detta. Enligt protokollet ska en minister dessutom vid sådana besök åtföljas av en tjänsteman och om hen har möten på den israeliska sidan brukar detta balanseras med liknande samtal med palestinska företrädare. Enligt brittiska medier kan Patel, som pläderar för en hård brexit, komma att skapa problem för premiärministern när hon inte längre är en del av regeringen. Patel är populär inom Konservativa partiet. Samtidigt är utrikesminister Boris Johnson i blåsväder efter att ha sagt att Nazanin Zaghari-Ratcliffe, som fängslades 2016 under en semesterresa till Iran, undervisat journalister under sin vistelse där. Enligt källor som citeras i brittiska medier riskerar hon därmed att få sitt straff fördubblat. Zaghari-Ratcliffe har tidigare dömts till fem års fängelse. Det är dock oklart vad hon har dömts för.

      • Politiker och drottning Elizabeth pekas ut i "paradisläckan"

        Flera ledande britter pekas ut i den så kallade paradisläckan, där 13,4 miljoner dokument läckt ut till medierna och avslöjar affärer som görs via så kallade skatteparadis. Bland dem som pekas ut finns Lord Ashcroft, tidigare biträdande ledare i Konservativa partiet och numera en av Tory-partiets främsta bidragsgivare. Han rapporteras år 2000 ha fört över tillgångar på miljontals pund till Punta Gorda Trust i Bermuda och att han vid flera tillfällen kringgått gällande regler. Även drottningens privata pengar har placerats i Bermuda och Caymanöarna. Det i sig är inget brott, men i medier ifrågasätts om det riktiga i att en kunglighet placerar sina pengar i ett skatteparadis.

      • Tories aviserar uppförandekod mot sexuella trakasserier

        Premiärminister Theresa May tillkännager en uppförandekod för alla konservativa parlamentsledamöter och partiets tjänstemän, vilket man tidigare saknade. Detta sker sedan flera konservativa politiker bland annat anklagats för att ha gjort sig skyldiga till sexuella trakasserier. Förutom försvarsminister Fallons avgång tidigare under månaden har en parlamentsledamot stängts av från partiet och anmälts till polis. Inget sägs dock om vad han har anklagats för. Det förekommer också uppgifter om att pornografiskt material hittats i Damian Greens dator i parlamentet. Green har den näst högsta positionen i regeringen efter premiärminister May. Anklagelser har också riktats mot politiker inom Labour. Minst två Labourledamöter har stängts av från partiet, och  en annan utreds efter anklagelser om sexuella trakasserier, och Labour har uppdaterat sin uppförandekod. Den politiker som anklagats för sexuella trakasserier frias i december av partiet. Flera av de utpekade politikerna förnekar att de har gjort något fel. Enligt medierapporter har personer som tidigare försökt anmäla missförhållanden eller övergrepp mötts av ointresse eller uppmanats att se till partiernas bästa.

      • Låst läge i Nordirland

        Förhandlingarna mellan de nordirländska partierna DUP och Sinn Féin bryter samman på nytt, trots flera förlängda tidsfrister. Det betyder att Nordirland varit utan provinsregering i nästan tio månader. Den brittiska regeringen förefaller ovillig att ta över styret av provinsen, men Nordirlandsminister James Brokenshire säger att han ska lägga fram en budget för Nordirland inom elva dagar. Han betonar samtidigt att han kommer att dra tillbaka den om parterna kan enas om en ny regering senast i december. Den stora knäckfrågan mellan parterna handlar om en lag om iriskans ställning i Nordirland.  

      • Försvarsminister Fallon avgår

        Försvarsminister Michael Fallon avgår efter anklagelser om sexuella trakasserier. Detta följer på den så kallade #metoo-kampanjen, där kvinnor, och män, vittnat i sociala medier om sexuella övergrepp och trakasserier. Även andra ledande politiker har pekats ut för att ha uppträtt olämpligt. Labour har stängt av en parlamentsledamot som anklagas för att ha trakasserat en partiaktivist. Genom Fallons avgång förlorar Theresa May en av sina mest erfarna ministrar. Han ersätts den 2 november av Gavin Williamson.

      • Oktober

      • May utlovar tak för energipriser och satsning på billiga bostäder

        Premiärminister May avslutar Konservativa partiets konferens med ett tal där hon utlovar ett tak för hur höga energipriserna får bli. Många brittiska hushåll kämpar för att betala allt högre el- och gasräkningar, och deras kostnader för energi har fördubblats på tio år. Ett annat löfte är att fler hus, till överkomliga priser, ska byggas i offentlig regi. May utlovar 2 miljarder pund till projektet, som i hög grad är riktad till många unga britter som har svårt att komma in på bostadsmarknaden. Det är förslag som ursprungligen kommit från Labour.

      • September

      • Henry Bolton väljs till ny ledare för Ukip

        Brittiska självständighetspartiet Ukip väljer Henry Bolton till ny partiledare. Han är en före detta soldat och polis som tidigare varit aktiv i Liberaldemokraterna. På andra plats kom den islamfientliga Anne Marie Waters. Flera Ukip-medlemmar hade hotat att lämna partiet om hon utsågs till ledare. Bolton blir Ukip:s fjärde partiledare på drygt ett år.

      • Pragmatisk May i nytt brexitutspel

        Theresa May visar en mer pragmatisk sida när hon håller ett tal om den brittiska brexitpolitiken i Florens. Hon markerar tydligt att det kommer att behövas en övergångsperiod efter att EU och Storbritannien avslutat sina förhandlingar om utträdet, där britterna under  kanske två år ska fortsätta att bidra till EU:s budget, tillåta fri rörlighet och godta utslags i Europadomstolen. Hon backar därmed från ett tidigare uttalande om att inget avtal är bättre än ett dåligt avtal. May säger också att Storbritannien är berett att betala 20 miljarder euro för att täppa till hålen i EU:s finanser, frågan är dock om EU tycker att summan är tillräckligt stor.  Samtidigt visar statistik från inrikesdepartementet en tredubbling av antalet EU-medborgare (från de staterna som blev medlemmar före 2014) som ansöker om brittiskt medborgarskap, från 4 500 från juni 2015 till juni 2016 till 14 000 under samma period ett år senare. För att bli medborgare måste man ha bott permanent i landet i fem år, klara ett språktest och ett test med frågor om kultur och samhälle. 

      • May kräver att it-bolagen raderar terrormaterial i snabbare takt

        Theresa May sätter press på it-bolagen för att de ska ingripa snabbare för att ta bort terroristanknutet material från sina sidor. Den brittiska premiärministern vill att de frivilligt ska gå med på att göra detta inom två timmar. Hon kan annars tänka sig att lagstifta i frågan. En del bedömare påpekar att det inte alltid handlar om bristande vilja från nätföretagens sida, utan svårigheten i hög grad ligger i att det handlar om så stora mängder material att det är svårt att snabbt kunna skaffa sig en överblick.

      • Utträdeslagen skapar oro i Skottland och Wales

        I Skottland och Wales växer oron för att brexit betyder att de kommer att förlora en del av de befogenheter de har idag. Det handlar framför allt om ansvaret för jordbruk, fiske, miljö och annat som sedan 1999 ligger hos parlamenten i Edinburgh och Cardiff, men där det som beslutas i Bryssel har stor betydelse. Frågan är var makten hamnar när Storbritannien lämnar EU. Som utträdeslagen ser ut idag finns inga garantier för att den brittiska regeringen måste ta hänsyn till  Skottland och Wales. Försteministrarna Nicola Sturgeon och Carwyn Jones beskriver sin oro i ett gemensamt brev till premiärminister May och begär att ändringar ska göras i den. Brevet är samtidigt ett tecken på hur lågt förtroendet är mellan London och regeringarna i Skottland och Wales. De senare har kritiserat den brittiska regeringen för att den inte har givit dem tillräckligt utrymme i brexitprocessen. De har inte heller låtit sig lugnas av löften om att Edinburgh och Cardiff ska få behålla de befogenheter de har idag. 

      • Storbritannien sänker säkerhetsnivån

        Sedan två unga män gripits misstänkta för terrorattentatet i London tidigare i september sänker myndigheterna på nytt säkerhetsnivån från kritisk till allvarlig. Den hemmagjorda bomben som männen tillverkat och placerat på en tunnelbana exploderade inte som tänkt, vilket begränsade skadorna, men närmare 30 personer behandlas för bland annat brännskador. Senare grips ytterligare fyra personer misstänkta för inblandning i dådet.

      • 20-tal skadade i terrordåd i Londons tunnelbana

        Minst 29 människor skadas när en sprängladdning exploderar på ett fullsatt tunnelbanetåg i sydvästra London. Enligt polisen, som misstänker att det är ett terrordåd, är det en hemmagjord bomb som exploderat. Ingen av dem som förts till sjukhus ska ha fått livshotande skador. Terrororganisationen Islamiska staten (IS) tar på sig skulden för dådet. Storbritannien höjer säkerhetsnivån i landet från allvarlig till kritisk, vilket betyder att myndigheterna befarar att ett nytt terrorattentat kan vara nära förestående.

      • Underhuset godkänner förslag till utträdeslag

        Regeringens förslag till en utträdeslag, som ska möjliggöra Storbritanniens sorti ur EU, godkänns av underhuset med röstsiffrorna 326 för och 290 emot (ett första steg i processen för att anta en ny lag). Labour riktar skarp kritik mot lagen som partiet anser ger ministrarna för stora befogenheter. Utträdeslagen, European Union (Withdrawal) Bill, innebär att alla EU-lagar omvandlas till brittisk lag den dag då landet lämnar unionen, för att det inte ska uppstå några luckor i lagstiftningen. Kritiken handlar framför allt om att ministrar får rätt att göra vissa ändringar i lagstiftningen utan att rådgöra med parlamentet. Regeringen hävdar att lagen behövs för att göra utträdet ur unionen så smidig som möjligt. Förutom Labour, röstar även SNP nej till lagförslaget. Sju Labourledamöter går dock emot partilinjen och röstar ja.  Samtliga konservativa ledamöter röstar för regeringens förslag, men flera av dem kräver genomgripande ändringar i den för att  stödja den i en andra omröstning. Genom utträdeslagen ska även den lag från 1972 där Storbritannien anslöt sig till det dåvarande EG upphöra att gälla.

      • Läckt brexitförslag får kritik från näringslivet

        Dokument som läckt ut till medierna från inrikesdepartementet tyder på att den brittiska regeringen planerar åtgärder för att begränsa att invandring av lågutbildad arbetskraft från EU-länder. Enligt förslaget ska brittiska företag vara ålagda att anställa lokal personal om de inte kunde bevisa att det var ekonomiskt nödvändigt att anställa personer från andra EU-länder och de som kommer ska få tidsbegränsade arbetstillstånd. Uppgifterna väcker stark kritik från företag verksamma inom jordbruks- och besöksnäringarna som säger att det skulle få katastrofala följder för dem. Nästan var tredje anställd inom livsmedelsindustrin kommer från ett annat EU-land, ungefär var femte inom hotellbranschen och nästan lika många inom jordbruket.

      • London sätter press på de nordirländska partierna

        Nordirlandsminister James Brokenshire varnar de nordirländska partierna och säger att den tid de har på sig för att bilda en ny provinsregering håller på att rinna ut. Om inga framsteg görs snart kommer regeringen London att vara tvungen att lägga fram en egen budget för det kommande året.

      • Augusti

      • "Mays förslag för att motverka skyhöga chefslöner urvattnat"

        När Theresa May tillträdde som premiärminister 2016 gick hon ut hårt och utlovade åtgärder som skulle hindra brittiska företag att betala skyhöga styrelsearvoden och chefslöner och skapa nya regler för att anställda skulle få sitta i bolagsstyrelserna. De åtgärder hon presenterar nu innebär att de största bolagen från juni 2018 måste redovisa hur höga chefslönerna är i förhållande de anställdas genomsnittslöner och att bolagen uppmanas att bereda plats för anställda vid styrelseborden. Förslagen får kritik bland annat från facket som anser dem vara alltför urvattnade jämfört med de ursprungliga förslagen.

      • Labour svänger i brexitpolitiken

        Nästa fas i brexitförhandlingarna inleds. Den brittiska regeringens position försvagas av att Labour dagen innan aviserat att partiet vill att Storbritannien ska stanna kvar i EU:s gemensamma marknad och tullunionen under en övergångsperiod efter att landet lämnat samarbetet 2019. Labour talesman i brexitfrågor Keir Starmer säger att syftet med detta att förhindra att den brittiska ekonomin skadas alltför mycket vid en skilsmässa. Partiledaren Corbyn har tidigare sagt att Storbritannien vid en brexit ska lämna såväl den gemensamma marknaden som tullunionen. Labours nya position leder till nya krav från EU-vänliga konservativa politiker som trycker på för att även May ska mildra sin hårda brexitpolitik.

      • May öppnar kompromiss om EU-domstolen

        Premiärminister May vidhåller att  EU-domstolen (European Court of Justice, ECJ) inte ska ha någon direkt beslutanderätt över Storbritannien när landet går ur EU. Regeringen presenterar samtidigt  förslag om hur man ska kunna lösa framtida konflikter mellan britterna och EU, som ser ut att ge domstolen ett indirekt inflytande, bland annat när det gäller nya handelsavtal. Enligt förslaget ska EU-domstolen också  behålla en viss makt över Storbritannien under en övergångsperiod. Detta väcker en del kritik från brexitförespråkare inom Mays eget parti som tycker att det skulle ge ECJ för stor indirekt makt. En framtida tvistefråga kan bli vem som ska garantera de rättigheter som EU-medborgare bosatta i Storbritannien, EU-domstolen eller brittiska domstolar, och då i sista hand Högsta domstolen.

      • "Inga nya gränskontroller mellan Nordirland och Irland"

        Inga nya gränskontroller ska upprättas mellan Irland och Nordirland. Det slår den brittiska regeringen fast inför de fortsatta förhandlingarna. Inga nya gränsposteringar ska byggas, och det ska inte heller ske någon elektronisk övervakning (vilket varit ett alternativ som tidigare har förts fram). Små- och medelstora företag ska få dispens från att betala eventuella tullavgifter. Idag passerar varje dag omkring 30 000 människor gränsen mellan Irland och den brittiska provinsen. Premiärminister May säger också att den brittiska regeringen överväger nytt stöd till olika fredsprojekt i Nordirland, när EU-pengarna till dessa försvinner. Den irländska regeringen är försiktigt positiv till förslaget. De nordirländska unionistpartierna DUP och UUP uttalar ett tydligt stöd, medan det nationalistiska Sinn Féin uttrycker skepsis. 

      • Storbritannien vill ha tillfällig tullunion med EU

        Den brittiska regeringen föreslår att Storbritannien och EU 2019 ska ingå "en tillfällig tullunion" under tiden som britterna förhandlar fram nya handelsavtal, något man inte kan göra så länge landet ingår i unionen. Förslaget möts med viss skepsis i Bryssel.

      • Juli

      • Inget enskilt åtal mot Blair

        High Court säger nej till ett försök av en irakisk medborgare att väcka enskilt åtal mot förre premiärministern Tony Blair för Storbritanniens delaktighet i invasionen i Irak 2003. Frågan har tidigare avvisats i en lägre instans.

      • Kritik mot regeringens plan för lagstiftning efter brexit

        Regeringen presenterar ett lagförslag som föreskriver hur det formellt ska gå till när Storbritannien lämnar EU. Enligt förslaget ska runt 12 000 europeiska lagar och regleringar göras om till brittisk lag, samtidigt som det avtal som ligger till grund för det brittiska EU-medlemskapet (European Communities Act) från 1972 rivs upp. Därtill ska regeringen kunna göra ändringar i dessa lagar i samband med att de överförs till brittisk lag, utan parlamentets fulla kontroll. Detta får genast kritik från oppositionen och ledarna i Skottland och Wales.

      • Verhofstadt: Mays bud till EU-medborgare "otillräckligt"

        Guy Verhofstadt, som är EU-parlamentets högste brexitförhandlare, samt ledarna för EU-parlamentets fyra stora politiska grupperingar svarar på premiärminister Mays bud om vad som ska gälla för de icke-brittiska EU-medborgare som befinner sig i Storbritannien i samband med brexit (se Juni 2017). EU-ledarna säger att budet om att EU-medborgare som bott i landet i fem år ska få stanna och ska garanteras sjukvård, utbildning och andra sociala förmåner, förutsatt att britter får samma rättigheter inom EU, inte alls är vad unionens medborgare har rätt att kräva. De säger att förslaget är otillräckligt och att det skulle skapa mer byråkratiskt krångel och större osäkerhet för miljontals EU-medborgare.

      • Britternas disponibla inkomst minskar

        Britternas disponibla inkomst sjunker, enligt ny officiell statistik. Hushållens disponibla inkomster hade i början av året minskat med 2 procent jämfört med ett år tidigare. Det beror bland annat på stigande inflation, högre skatter och lägre bidragsnivåer. Hushållens sparkapital har också minskat.

      • Fortsatt dödläge i Nordirland

        Samtalen för att få till stånd en ny provinsregering i Nordirland avslutas på nytt utan att någon uppgörelse nås. 

      • Juni

      • Underhuset godkänner regeringsprogrammet

        Underhuset antar det regeringsproprogram som presenterades i drottningtalet, med röstsiffrorna 323 för och 309 emot. En Labourledamot Chuka Umunna föreslår en ändring, om att Storbritannien ska stanna kvar inom EU:s inre marknad (vilket inte är hans partis officiella linje), men den går inte igenom. 50 Labourledamöter röstar för detta och går därigenom emot partiledningen. Efter det får tre ledamöter lämna Labours skuggkabinett, medan en själv väljer att avgå. En viktig ändring har gjorts i programmet, som ger nordirländska kvinnor rätt till fri abort i England. Tidigare har de varit tvungna att själva betala. Abort är förbjudet i Nordirland, om inte kvinnans liv är i fara. Tidsfristen för att få till stånd en ny provinsregering i Nordirland löper ut. Parterna får ytterligare tre dagar på sig för att komma överens.

      • Ny skotsk folkomröstning skjuts på framtiden

        I ett tal i det skotska parlamentet Holyrood säger Nicola Sturgeon att hon kommer att vänta med en ny folkomröstning till efter brexitförhandlingarna är klara. Hon betonar dock att hon tror att en ny omröstning kan äga rum före 2021.

      • Konservativa partiet gör upp med DUP

        Uppgörelsen mellan Konservativa partiet och DUP är nu klar. Det betyder att Nordirland ska få ett extra anslag på 1 miljard pund till infrastruktursatsningar (400 miljoner pund), utbyggnad av bredband (150 miljoner pund),  hälsovård (300 miljoner pund, utbildning (50 miljoner pund) och särskild hjälp till utsatta bostadsområden (100  miljoner pund). Nordirland kan också få sänka bolagsskatten till 12,5 procent senare under året, det vill säga samma låga nivå som Irland. De statliga pensionerna ska höjas med minst 2,5 procent om året och pensionärerna ska få behålla sitt bränsletillägg under vintern. Storbritannien ska också uppfylla sina åtaganden till Nato och lägga 2 procent av BNP på försvaret samt ett  extra stöd till hemvändande soldater. Båda partierna lovar också att respektera de åtaganden man har gjort i det nordirländska fredsavtalet. Meningen är att avtalet ska hålla hela mandatperioden på fem år, men en utvärdering  kan göras efter två år.

      • Brittiskt nederlag i FN-omröstning

        Storbritannien lider ett nederlag i en omröstning i FN:s generalförsamling, när en majoritet av länderna röstar för att Internationella domstolen (ICJ) i Haag ska kunna ge råd om Chagosöarnas framtida status. 94 länder röstar för resolutionen som lagts fram av Mauritius. De flesta av EU-länderna lägger ner sina röster. Storbritannien och Mauritius har sedan länge en tvist om öarna. Omröstningen ses som ett diplomatiskt nederlag för Storbritannien. Sedan 1971 hyr Storbritannien ut en av öarna, Diego Garcia, till USA som har en militärbas där. Britterna har lovat att återlämna Chagos till Mauritius när basen inte längre behövs av strategiska skäl, men har inte sagt när detta ska ske. En grupp tidigare öbor kämpar sedan många år för att få rätten att återvända till Chagos.

      • Britterna lägger bud om EU-medborgares rättigheter

        Som ett led i brexit-förhandlingarna presenterar premiärminister May presenterar sitt bud om vad som ska hända de EU-medborgare som bor i Storbritannien. Enligt det ska dem som har bott i landet i mer än fem år få rätt att bo kvar och även ha tillgång till vård, utbildning och andra förmåner. May och EU-ledarna är dock oense om det ska vara en brittisk domstol eller Europadomstolen som ska övervaka processen. Brexitbeslutet och osäkerhet om vilka regler som ska gälla har redan påverkat arbetsmarknaden. Antalet nya sjuksköterskor från andra EU-länder har minskat med över 90 procent, enligt tidningen The Guardian, från juli 2016 fram till nu. Det är också många som redan arbetat i landet som har sagt upp sig, vilket lett till att 24 000 sjuksköterskeplatser är obesatta inom den allmänna vården, NHS. 57 000 EU-medborgare arbetar inom NHS. Regeringen har sagt att en del av problemen ska lösas genom att fler sjuksköterskor utbildas inom landet. Samtidigt kommer rapporter om att frukt- och bärodlare har fått svårt att skaffa arbetskraft från andra EU-länder. 

      • Brexitfrågor dominerar i nytt regeringsprogram

        Regeringen presenterar sitt program för de kommande två åren, i det så kallade drottningens tal. Åtta av de 27 punkterna handlar om brexit, bland annat att Storbritannien själv ska ta kontroll över importen och exporten av varor, och förberedelser för att begränsa den fria rörligheten från andra EU-länder (men att Storbritannien ska fortsätta att locka till sig kvalificerad arbetskraft). Det noteras att flera förslag som fanns med i Konservativa partiets valprogram saknas, som att äldre ska betala mer för social omsorg, behovsprövningen av vilka som skulle få bränsletillägg till vintern och alla förslag som rör pensioner.

      • Brexitförhandlingarna inleds

        Storbritannien och EU inleder förhandlingarna om det brittiska utträdet ur unionen. 

      • Minst en död i misstänkt terrorattentat

        Minst en människa dödas och åtta skadas när en skåpbil strax efter midnatt kör in i människor i närheten av en moské i Finsbury Park i London. En 48-årig man från Wales grips misstänkt för dådet. Enligt premiärminister May betraktas händelsen som ett "misstänkt terrorattentat".

      • Kritik mot May efter höghusbranden

        Premiärminister May bjuder in en grupp av människor som bodde i det eldhärjade höghuset Grenfell Tower i London till ett möte i 10 Downing Street. Hon aviserar också att det ska skapas en fond på 5 miljoner pund för att bistå dem som blivit hemlösa efter branden.  Fram till nu är det främst kyrkor, moskéer och ideella organisationer som har agerat för att hjälpa dem.  May har tidigare mött skarp kritik för hur hon har hanterat krisen kring höghusbranden. Hon kritiseras bland annat för att hon bara träffade brandkårspersonal när hon besökte brandplatsen den 16 juni. Mycket tyder på att branden fick ett så snabbt förlopp, på grund av det material som använts vid renoveringen av fasaden var brandfarligt. 

      • Storbrand i London 71 liv

        En storbrand i ett höghus, Grenfell Tower, i London den 14 juni kräver många liv. Enligt medierapporter har de boende i huset uttryckt oro för brandsäkerheten, trots att byggnaden var nyrenoverad. Premiärminister May tillsätter dagen efter utredning för att finna orsakerna till branden. Även Londons borgmästare Sadiq Khan beordrar en liknande utredning. Först i november 2017 slår företrädare för polisen fast att brandkatastrofen krävde 71 liv. Bilder från övervakningskameror visar att 223 personer hade lyckats ta sig levande ur den brinnande byggnaden.

      • Liberaldemokraternas ledare avgår

        Liberaldemokraternas ledare Tim Farron avgår efter valet, där partiet gjorde sämre ifrån sig än väntat. Under valrörelsen pressade Farron, som tillhör en frikyrka, ofta att uttala sig om sin personliga uppfattning i frågor om homosexualitet och abort. Han säger när han aviserar sin avgång att det har varit svårt att kombinera partiledarskapet med den  kristna tron.

      • Gove får ministerpost i Mays nya regering

        Valförlusten leder till att Theresa Mays närmaste medarbetare Nick Timothy and Fiona Hill avgår, efter krav om det från flera av Mays partikamrater. Premiärministern passar samtidigt på att möblera om i sin regering, även om det är få förändringar på topposterna. Philip Hammond, Boris Johnson och Amber Rudd blir kvar som finansminister respektive utrikesminister och inrikesminister. David Davis behåller ansvaret för brexitfrågor. May Den stora överraskningen är att Michael Gove är tillbaka som minister, den här gången med ansvar för miljön.

      • Konservativa partiet förlorar sin majoritet i underhuset

        Konservativa partiet backar och förlorar sin majoritet i underhuset, trots framgångar i Skottland. Partiet får 318 mandat (alla röster är ännu inte räknade) och drygt 42 procent av rösterna. Labour går fram starkt, och landar på 262 mandat, 30 fler än i valet 2015, och 40 procent av rösterna. Liberaldemokraterna gör en viss återhämtning och vinner 12 mandat och drygt 7 procent. I Skottland tappar SNP mark, och ser ut att få nöja sig med 35 mandat, jämfört med 56 mandat 2015. 13 av de skotska mandaten går till Konservativa partiet, 12 mer än 2015, Labour vinner 7 mandat, en ökning med 6. I Nordirland ökar både DUP och Sinn Féin, som får 10 respektive 7 mandat. I Wales går både Labour och nationalisterna i Plaid Cymru fram.  Ukip gör ett uselt val och förlorar sitt enda mandat. Partiledaren Paul Nuttall avgår. Såväl det socialdemokratiska SDLP och UUP i Nordirland förlorar sina platser i parlamentet. Theresa May säger att hon tänker sitta kvar som premiärminister och att hon avser att bilda regering med stöd av DUP.  Valresultatet leder till att värdet för pundet faller gentemot såväl dollarn som euron. Valet innebär att andelen kvinnor i underhuset ökar från 191 2015 till 208. 52 ledamöter tillhör etniska minoriteter, jämfört med 41 2015. Och 45 ledamöter är hbtq-personer.

      • Nytt terrordåd i London

        Sju människor dödas och 48 skadas i ett nytt terrordåd i London den 3 juni, då en bil först mejar ned fotgängare på London Bridge. Därefter angriper tre attentatsmän människor med kniv i stadsdelen Bourough. Gärningsmännen skjuts senare ihjäl av polis. Islamiska staten (IS) tar på sig skulden för dådet. Alla partier, utom Ukip, ställer tillfälligt in sina valkampanjer.  I ett tal den 4 juni utlovar premiärminister May hårdare tag mot muslimska extremister. Hon pläderar bland annat för högre straff även för mindre allvarliga terrorbrott och ställer krav på att it-företag ska ingripa mot nätsajter som används av extremistgrupper (något flera av dem säger att de redan gör).

      • Maj

      • May: "Inget avtal är bättre än ett dåligt avtal"

        I en TV-sänd debatt en knapp vecka före nyvalet står det klart att premiärminister Theresa May och Labourledaren Jeremy Corbyn har olika strategi inför Storbritanniens utträde ur EU. Corbyn säger att han, om han vore regeringschef, skulle se till att det fanns ett avtal med EU innan Storbritannien lämnar unionen medan May uppger att hon ”är redo att gå sin väg”. "Inget avtal är bättre än ett dåligt avtal” säger May. De formella förhandlingarna om Storbritanniens utträde väntas starta den 19 juni.   

      • Terrordåd i Manchester kräver 22 liv

        22 människor dödas och ännu flera skadas vid ett självmordsattentat i Manchester. Dådet sker i samband med en konsert med den amerikanska sångerskan Ariana Grande. Många av offren är unga konsertbesökare eller föräldrar som kommit till arenan för att hämta sina barn. Attentatet utförs av en brittiskfödd man med libyska rötter. Det är oklart om han genomfört det på egen hand eller om det finns flera gärningsmän. Valrörelsen ställs tillfälligt in. 

      • Labours valmanifest läcker ut

        Labours manifest inför valet i juni läcker ut och avslöjar att partiet vill åternationalisera järnvägarna, höja skatterna och låna stora summor för infrastrukturprojekt. Andra viktiga punkter handlar om att slopa universitetsavgifterna, att bygga en miljon  nya bostäder, mer pengar till den offentliga vården (NHS), 10 000 nya kvarterspoliser och slutet för den hårda åtstramningspolitiken.  Detta ska bland annat bekostas med hjälp av högre bolagsskatter och en höjning av inkomstskatten för alla som tjänar mer än 80 000 pund om året. När det gäller Brexit tar manifestet avstånd från den sittande regeringens linje som håller dörren öppen för att Storbritannien lämnar EU även om inget avtal med EU har kunnat nås. Enligt manifestet skulle en sådan åtgärd ”innebära värsta tänkbara situation för Storbritannien och skada vår ekonomi”. 

      • Andy Burnham ny borgmästare i Manchester

        Labourpolitikern Andy Burnham vinner med klara siffror, 63 procent av rösterna, borgmästarvalet i Manchester. Det är första gången staden får en folkvald borgmästare.

      • April

      • Förlängd tidsfrist för Nordirlands partier

        Regeringen förlänger tidsfristen för Nordirlands partier att hitta en överenskommelse om samarbete fram till 29 juni. Det är fjärde gången som tidsfristen ändras.

      • May utlyser nyval till 8 juni

        Premiärminister Theresa May utlyser oväntat val till parlamentet den 8 juni. May, som tidigare uppgett att det inte skulle hållas något val före 2020, säger nu att val är ”det enda sättet att garantera stabilitet och trygghet de kommande åren”. Många menar dock att Mays beslut grundar sig på att hon vill få legitimitet och stärka sin egen ställning inför Storbritanniens utträde ur EU. May är själv inte vald utan tillsattes av sitt parti när hennes David Cameron avgick sommaren 2016.

      • Johnson ställer in Rysslandsbesök efter gasattack i Syrien

        Utrikesminister Boris Johnson ställer in ett besök i Moskva som skulle ha ägt rum 10-11 april. Anledningen är Rysslands fortsatta stöd till Assad-regimen efter giftgasattacken mot en by den 4 april som regeringssidan anklagas för.

      • Mars

      • Storbritannien aktiverar artikel 50

        Den brittiska regeringens EU-ambassadör lämnar över ett brev till Europeiska rådets ordförande Donald Tusk i vilket den brittiska regeringens aktiverar artikel 50 i Lissabonfördraget. Därmed sätter Storbritannien formellt igång utträdesprocessen ur EU. Tusk tar emot brevet med orden: ”Vi saknar er redan – det finns ingen anledning att låtsas att detta är en bra dag”. Kommentarerna från andra europeiska ledare är behärskade och betonar övriga EU-länders sammanhållning inför brexit. Frankrikes president säger att britterna utträde är känslomässigt smärtsamt för européerna och kommer att bli ekonomiskt smärtsamt för britterna men ”vi har inga intentioner att straffa Storbritannien”. Tysklands förbundskansler Angela Merkel säger att hon hoppas på att förhandlingarna blir konstruktiva. Hon avvisar samtidigt Storbritanniens önskan om att samtal om framtidens relationer mellan Storbritannien och EU ska bedrivas parallellt med förhandlingarna om utträdet.

      • 80 000 i protest mot brexit i London

        Tiotusentals britter marscherar genom London i protest mot brexit. Enligt organisatörerna deltar runt 80 000 personer i protesten.

      • Storbritannien skickar stridsvagnar till Nato-styrka i Estland

        Storbritannien sänder 130 stridsvagnar till Estland. Stridsvagnarna ska transporteras vidare till staden Tapa för att där anslutas till en NATO-styrka bestående av 200 brittiska trupper och 50 franska soldater som redan finns på plats. NATO-styrkan skapades i januari 2017.

      • Terrordåd utanför Westminster

        Fyra personer dödas när en bil mejar ned fotgängare på Westminsterbron utanför parlamentet och sedan kör rakt genom staketet till parlamentsbyggnaden. Föraren knivhugger och dödar en polis som vaktar parlamentet innan han själv blir ihjälskjuten av andra poliser. Ett 40-tal personer skadas allvarligt. Angripare är född i Storbritannien och hans namn är känt av säkerhetspolisen men han har inte ingått i den grupp som säkerhetspolisen har under uppsikt. Terrorgruppen IS uppger att gärningsmannen handlade på dess uppdrag. Efter attentatet grips minst åtta personer i London och Birmingham, misstänkta för att ha kopplingar till dådet. Regeringen uppmanar britterna att inte låta sig skrämmas utan att återgå till vardagliga rutiner så snart som möjligt.

      • SNP-ledaren Sturgeon planerar ny folkomröstning i Skottland

        Försteminister Nicola Sturgeon meddelar att hon vill arrangera en ny folkomröstning om självständighet för Skottland. Tillkännagivandet kommer med anledning av att det brittiska parlamentet gett regeringen klartecken att starta brexit. Storbritanniens premiärminister Theresa May fördömer förslaget och säger att en ny omröstning om självständighet skulle ”skapa osäkerhet och splittring” och störa utträdesprocessen.

      • Klartecken för May att sätta igång brexitprocessen

        Parlamentet antar ett lagförslag som ger premiärminister Theresa May rätt att starta processen för ett utträde ur EU, enligt artikel 50 i Lissabonfördraget. Underhuset röstar ned de två tillägg som överhuset antagit tidigare under mars, och därefter röstar även överhuset för förslaget. Lagen godkänns av drottningen några dagar senare. Efter omröstningen i parlamentet säger May att hon ämnar aktivera artikel 50 under mars som planerat.

      • Nytt bakslag för May i överhuset

        Överhuset antar med röstsiffrorna 366 mot 268 ännu ett tillägg till lagen om hur Storbritannien ska lämna EU (se 2 mars 2017). Enligt tillägget ska parlamentet ha rätt att rösta om regeringens brexit-överenskommelse med unionen. Det innebär att parlamentet därmed skulle få en form av vetorätt. Regeringen meddelar dock att den ämnar lägga fram lagen på nytt i underhuset, för att där försöka undanröja överhusets tillägg.

      • Unionistpartierna förlorar sin majoritet i Stormont

        Unionistpartierna tappar mark i det nordirländska nyvalet och förlorar därmed sin majoritet i Stormont, Nordirlands parlament, för första gången sedan det skapades 1921. DUP behåller sin plats som största parti men vinner bara knappt över Sinn Féin som är det enda av de stora partierna som stärker sin ställning. När alla röster är räknade står det klart att DUP fått 28 mandat, Sinn Féin 27, SDLP 12 och Ulsters unionistparti 10. (Alla partierna blir av med mandat jämfört med valet 2011 då antalet parlamentsplatser bantats från 108 till 90). Partierna har nu tre veckor på sig att bilda regering vilket ser ut att bli en komplicerad process. Sinn Féin kräver fortfarande Nordirlands försteminister Arlene Fosters avgång (se Januari 2017 och December 2016). 

      • Överhuset kräver besked om EU-medborgares rättigheter

        Ledamöterna i överhuset röstar igenom ett tillägg till den lag som ger regeringen rätt att aktivera artikel 50. Enligt tillägget, som antas med 358 mot 256, måste regeringen inom tre månader efter aktiveringen lägga fram förslag om hur EU-medborgare som lever i Storbritannien ska garanteras samma rättigheter efter brexit som de har idag. Därmed bakbinds regeringen i denna fråga och det departement som ska sköta brexit uttrycker besvikelse över överhusets agerande. En talesman för premiärminister May säger att lagen bör antas utan tillägg. Lagen skickas nu tillbaka till underhuset för en ny behandling. Därmed försenas utträdesprocessen tillfälligt.

      • Februari

      • Labour förlorar i Copeland, vinner i Stoke-on-Trent

        Labour lyckas behålla ett av de två mandat som stod på spel i två fyllnadsval. Partiets kandidat Gareth Snell besegrar i Stoke-on-Trent Central Ukip-ledaren Paul Nuttall. I Copeland vinner en konservativ kandidat för första gången på över 80 år.

      • Löften om nödhjälp till Afrikas horn

        Storbritannien utlovar 250 miljoner dollar i nödhjälp till Sydsudan, där hungersnöd redan råder i flera delar av landet, och Somalia som hotas av matbrist.

      • Britt bakom självmordsdåd i Irak

        En brittisk man och IS-medlem Abu-Zakariya al-Britani (som tidigare tros ha hetat Ronald Fiddler) som medlem av extremistgruppen IS, utför ett självmordsattentat i mot irakisk militärbas in Tal Gaysum i närheten av Mosul i Irak. I brittiska medier rapporteras att Fiddler suttit fängslad i det amerikanska Guantanamo Bay från 2001 till 2003. Han tros ha anslutit sig till IS 2014.

      • Program för ensamkommande flyktingbarn avslutas

        Regeringens beslut att avsluta sitt särskilda program för att ta emot ensamkommande flyktingbarn väcker skarp kritik, bland annat från den anglikanske ärkebiskopen Justin Welby. Storbritannien har därmed bara tagit emot 350 barn från flyktingläger i Frankrike, Grekland och Italien istället för de 3 000 som man inledningsvis trodde skulle omfattas av programmet. Inrikesminister Amber Rudd hävdar att programmet bara bidragit till att uppmuntra människosmuggling och att kommunerna har svårt att hitta bostäder för flyktingbarnen. Labour menar att fler barn hade kunnat tas emot om de lokala myndigheterna hade fått mer resurser och längre tid på sig för att förbereda mottagande. Under andra världskriget räddade britterna 10 000 barn via det så kallade Kindertransport-programmet.

      • Underhuset röstar för att aktivera artikel 50

        Underhuset röstar på nytt med klar majoritet för att Storbritannien ska aktivera artikel 50, med 494 röster för och 122 emot. Clive Lewis, näringsminister i Labours skuggkabinett, röstar nej och lämnar därefter sin post i kabinettet. Innan processen är klar måste lagförslaget även godkännas av överhuset.

      • Ökat stöd för skotsk självständighet

        Det skotska parlamentet röstar med överväldigande majoritet nej till att aktivera artikel 50 (90 ledamöter röstar nej, 34 röstar ja). Omröstningen är icke-bindande, då Högsta domstolen avgjort att den brittiska regeringen inte behöver rådfråga de regionala parlamenten inför det planerade utträdet ur EU. En opinionsundersökning tyder samtidigt på att stödet för skotsk självständighet ökar. Fortfarande motsätter sig dock 51 procent av skottarna att man ska bryta banden med resten av Storbritannien.

      • Fallon varnar för rysk desinformation

        Försvarsminister Michael Fallon säger att Ryssland via desinformationskampanjer försöker stärka sitt inflytande genom att destabilisera västliga regeringar och försvaga Nato.

      • Regeringen presenterar vitbok för brexit

        Regeringen presenterar sin vitbok inför brexitförhandlingarna, där den listar 12 viktiga principer: Det handlar bland annat om att införa ett nytt system för att kontrollera invandringen, att övergångsregler ska införas för att underlätta för företagen. Det nya systemet ska också vara inriktat på att fylla luckor där det saknas arbetskraft och för att ta emot ”riktiga” studenter. Men målsättningen är också att så snart som möjligt hitta en lösning på vad som ska hända med EU-medborgare som bor i Storbritannien och britter som bor i andra EU-länder. Regeringen betonar också att den vill hitta en så smidig lösning som möjligt för gränsbevakningen mellan Irland och Nordirland. En annan punkt handlar om att Skottland, Nordirland och Wales ska få större befogenheter i takt med att fler beslut ska fattas i Storbritannien istället för i Bryssel. Den slår också fast att det behövs en särskild process för att lösa framtida handelstvister.

      • Underhuset ger klartecken för brexitprocessen

        Underhuset röstar efter två dagars intensiv debatt för att brexitprocessen ska inledas. 498 ledamöter röstar för och 114 emot. Nästan alla konservativa ledamöter följer partilinjen. I Labour, där partiledaren Corbyn uppmanat alla att rösta ja i respekt för resultatet i folkomröstningen, väljer 47 ledamöter att gå emot partilinjen. Detta var det första steget i lagstiftningsprocessen som väntas vara klar till den 7 mars.

      • Januari

      • May kritiserar Trump, med viss tvekan

        Premiärminister May får skarp kritik för att hon inte tydligt tar avstånd från USA:s presidents beslut att tillfälligt stoppa allt amerikanskt flyktingmottagande och förbjuda människor från sju mestadels muslimska länder, Syrien, Iran, Irak, Somalia, Sudan Jemen och Libyen att under 120 dagar resa in i USA. Något som även omfattar personer med dubbelt medborgarskap. I ett första uttalande säger hon att det är USA:s sak att själv avgöra vilken flyktingpolitik landet vill föra, men säger senare att hon inte är överens med honom. Senare kommer ett skarpare uttalande från utrikesminister Boris Johnson. Det sägs nu att reserestriktionerna inte omfattar brittiska medborgare som är födda i något av de sju länderna. Samtidigt görs en namninsamling där krav ställs på att Trumps inbjudan att besöka Storbritannien ska dras tillbaka. På bara ett dygn har tillräckligt många namn samlats in för att en debatt i ämnet måste hållas i underhuset.

      • Försvarssamarbete med Turkiet

        May reser från USA till Turkiet där hon och president Recep Tayyip Erdoğan enas om att deras länder gemensamt ska utveckla ett nytt turkiskt stridsflygplan. Avtalet är värt omkring 100 miljoner pund. Syftet med resan är att stärka kontakterna med Turkiet inför det brittiska EU-utträdet.

      • May först ut hos Trump i Vita huset

        Theresa May blir den första utländska regeringschef som besöker USA:s nya president Donald Trump. Inför mötet betonar hon, som brittiska premiärministrar brukar göra, Storbritanniens och USA:s speciella relation men det allra viktigaste är att på sikt stärka handeln mellan länderna (så länge Storbritannien är EU-medlem har landet inte rätt att sluta något nytt handelsavtal med USA). Dagen före mötet talar hon inför medlemmar av Republikanska partiet i Philadelphia, där hon både trycker på det länderna har gemensamt och tar upp det som kan bli tvistefrågor som relationerna till Nato och Ryssland. Vid en gemensam presskonferens dagen efter betonar May att Trump till 100 procent står bakom Nato. May och Trump betonar vikten av att hålla en dialog, men säger också att de är oense i flera frågor. Trump bjuds också in att besöka Storbritannien.

      • Fortsatt ekonomisk tillväxt

        Den brittiska ekonomin fortsätter att växa. Tillväxten för 2016 landar på 2 procent, bara aningen sämre än 2015. Enligt finansminister Hammond har fallet för pundet skapat ett uppsving för brittisk export. Den privata konsumtionen har också ökat.

      • HD: Parlamentet måste rådfrågas om EU-utträde

        Högsta domstolen avgör att regeringen måste låta parlamentet rösta innan den kan aktivera artikel 50. Rätten är dock inte enig. Åtta domare stödjer utslaget, medan tre är av en annan åsikt. Samtliga elva domare är dock överens om att regeringen inte behöver konsultera parlamenten i Skottland, Wales och Nordirland.

      • May anklagas för hemlighetsmakeri inför omröstning om Trident

        Kritik riktas mot premiärminister May efter att tidningen The Sunday Times anklagat henne för att hemlighålla att en provskjutning med en Tridentmissil misslyckats i juni 2016 inför omröstningen om en förnyelse av det brittiska kärnvapensystemet den 18 juli 2016. Det handlar om en missil som avfyrats inte tog den riktning den skulle. Liknande provskjutningar har utan problem genomförts 2000, 2005, 2009 och 2012.

      • Michelle O'Neill avlöser McGuinness i Nordirland

        Martin McGuinness, som avgått som biträdande försteminister i Nordirland, meddelar att han inte kommer att ställa upp i det nordirländska nyvalet den 2 mars. Fyra dagar senare utses Michelle O'Neill till hans efterträdare. Hon tar därmed över ledningen för Sinn Féin i Nordirland.

      • ”Storbritannien ska lämna den gemensamma marknaden”

        I ett tal stakar Theresa May ut sin linje inför brexitförhandlingarna. En av huvudpunkterna är att Storbritannien ska lämna EU:s gemensamma marknad, en annan att parlamentet ska få rösta om ett utträdesavtal. May önskar också att passfrihet ska fortsätta att råda mellan Irland och Storbritannien, att parterna ska enas om ett nytt tullavtal men att britterna ska sluta egna handelsavtal med länder som inte ingår i unionen, samt att det ska gå att kontrollera vilka rättigheter som EU-medborgare ska ha i Storbritannien och vice versa. Målsättningen är att Storbritannien och EU ska kunna enas om ett nytt avtal på jämbördig basis, men att det inte ska utformas som de överenskommelser som EU slutit med till exempel Norge och Schweiz.

      • Nyval i Nordirland i mars

        Försöken att lösa krisen i Nordirland misslyckas och nyval utlyses till den 2 mars. En minskning av antalet ledamöter i provinsparlamentet, från 108 till 90, väntas dock slå mot små partier. Åtgärden har tidigare beslutats för att spara pengar.

      • Regeringskris i Nordirland

        Biträdande försteminister Martin McGuinness avgår. Han motiverar beslutet med att försteminister Arlene Foster vägrat, att ens tillfälligt, kliva åt sidan, medan den så kallade cash-for ash-skandalen utreds (se December 2016). Det spekuleras om huruvida avgången är motiverad av hälsoskäl, men McGuinness markerar att Sinn Féin inte tänker utse någon efterträdare. Enligt fredsavtalet betyder det att även Foster förlorar sin post. Företrädare för den brittiska och den irländska regeringen uppmanar parterna att föra samtal för att lösa krisen och undvika nyval. Om de inte enats inom sju dagar är nyval det enda alternativet.

      • Storbritanniens EU-ambassadör avgår

        Regeringen lider ett bakslag när Storbritanniens EU-ambassadör sir Ivan Rogers avgår bara några månader innan förhandlingarna om EU-utträdet ska inledas. Han anses vara en av de mest erfarna tjänstemännen när det gäller EU. Hans avgång välkomnas dock av brexitförespråkare, särskilt sedan hans avskedsbrev till sin personal läcker ut till pressen. Där uppmanar han dem att säga sin mening om regeringens förslag inte håller måttet. Han har tidigare fått kritik för att ha sagt att det kan ta upp till tio år innan ett handelsavtal med EU går i lås.

      • Ekonomin växer

        Hög privat konsumtion under hösten 2016 innebär att den brittiska ekonomin fortsätter att växa, trots det förestående EU-utträdet. Det tredje kvartalet 2016 ligger tillväxten på 0,6 procent. Bedömare varnar för att detta inte kommer att fortsätta, då hushållens inkomster bara ökar i långsam takt, mycket på grund av högre skatter och lägre bidragsnivåer, samt att den stigande inflationen gör att de får mindre pengar över till nya inköp.

    • 2016

      • December

      • Skottland presenterar sitt förslag till brexitavtal

        Skottlands regeringschef Nicola Sturgeon lägger fram ett förslag om hur Skottland även i fortsättningen ska kunna vara en del av EU:s inre marknad. Hon föreslår bland annat att Skottland ska få nya befogenheter för att detta ska vara möjligt. I det 50-sidiga dokumentet pläderar hon för en lösning där Skottland ska kunna ha ett eget avtal med EU som liknar det som Norge har. För att det ska vara möjligt måste Skottland få rätt att besluta i invandringsfrågor, eftersom den fria rörligheten för arbetskraft är en viktig del av den inre marknaden, samt att Skottland skulle få rätt att betala till EU:s budget, dock utan att ha något inflytande över de beslut som fattas inom unionen. Samtidigt gör premiärminister May uttalanden som tyder på att hon inte tänker låta parlamentet rösta om ett slutligt brexitavtal. Tidigare har bland annat brexitminister David Davis utlovat en sådan omröstning. Risken med att lägga avgörandet hos parlamentet är att Storbritannien kan hamna i en situation där underhuset avvisar en uppgörelse, och att landet därmed lämnar samarbetet utan att det finns något nytt avtal med EU.

      • Nordirlands regeringschef överlever misstroendevotum

        SDLP riktar en misstroendeförklaring mot Nordirlands försteminister Arlene Foster. Detta sker efter avslöjanden kring ett program för att få företag att satsa på uppvärmning av sina lokaler med förnyelsebar energi som hon hade ansvarat för under sin tid som näringslivsminister. Problemet var att det inte fanns någon övre gräns för hur mycket som fick betalas ut och att företagen kunde få mer i bidrag ju mer energi de gjorde av med. Minst 14 fall av rena bedrägerier har också uppdagats: en bonde ska ha till exempel ha kvitterat ut en miljon pund för att värma upp en tom lada. Programmet har nu avslutats men kommer det att kosta över en miljard pund i offentliga medel under 20 år, varav 400 miljoner pund kommer att tas från den nordirländska budgeten. Fosters försök att hantera krisen på egen hand leder till en spricka mellan henne och biträdande försteminister Martin McGuinness som uppmanar henne att lämna sin post. Foster överlever dock misstroendeförklaringen eftersom McGuinness parti Sinn Féin lägger ner sina röster.

      • Nynazistisk grupp förbjuds

        Den nynazistiska gruppen National Action förbjuds av inrikesminister Amber Rudd som klassificerar den som en terrororganisation. Att stödja gruppen kommer från och med nu ses som ett brott. Enligt Rudd är National Action en såväl rasistisk som antisemitisk och homofobisk organisation som inte har någon plats i det brittiska samhället. National Action fortsätter dock att vara aktiv och värva nya medlemmar. Sedan den nya antiterrorlagen trädde i kraft i januari 2015 har åtta islamistiska organisationer förbjudits, bland andra Haqqani Network, Jamaah Anshorut Daulah och Global Islamic Media Front

      • Konservativa partiet vinner fyllnadsval; Labour blir fyra

        Den konservativa kandidaten Caroline Johnson vinner klart i fyllnadsvalet i Sleaford och North Hykeham. Valet är ett stort bakslag för Labour som hamnar först på fjärde plats med 10 procent av rösterna, jämfört med 10 procent i valet 2015. Ukips kandidat kommer på andra plats, trots att partiet får färre röster än 2015, trea blir Liberaldemokraterna som ökar med 5 procent.

      • Underhuset godkänner tidsplan för brexit

        Underhuset röstar med klar majoritet för en motion från Labour om att regeringen ska presentera en plan för brexit och att den ska låta parlamentet granska dess förslag. Den godkänns med 448 röster för och 75 emot. Regeringen föreslår därefter en ändring om att dess tidtabell för att aktivera artikel 50 ska respekteras. 461 ledamöter röstar då för 89 emot.

      • Liberaldemokraterna vinner fyllnadsval

        Liberaldemokraternas kandidat Sarah Olney vinner fyllnadsvalet i Richmond Park, en valkrets där Konservativa partiet tidigare haft en klar majoritet. Hennes kampanj inför valet kretsar kring motståndet mot en brexit. Hon besegrar Zac Goldsmith, som var de konservativas kandidat i borgmästarvalet i London. Han ställde nu upp som oberoende, efter att ha lämnat Konservativa partiet sedan regeringen godkänt bygget av en femte landningsbana vid Heathrow. Även Olney motsätter sig utbyggnaden av flygplatsen.

      • November

      • May lovar att skicka soldater till Polen

        I samband med ett möte mellan Theresa May och hennes polska kollega Beata Szydło lovar den brittiska premiärministern att Storbritannien ska skicka 150 soldater till Polen i april 2017. Det sker för att förstärka Natos östra flank mot Polen. 

      • Nuttal ny ledare för Ukip

        Paul Nuttal, ledamot av EU-parlamentet, väljs till ny partiledare för Ukip. Vid tillträdet lovar han att ta itu med frågor som "är viktiga för arbetarklassen": invandring, brottslighet, försvar, bistånd och att se till att "britter ska få stå först i jobbkön".

      • Hammond spår ekonomiska problem

        Finansminister Philip Hammond presenterar sin och budgetkontorets (OBR) ekonomiska prognos. I den spås bland annat att regeringen kommer att behöva låna 122 miljarder pund mer än vad som sagts i mars-budgeten, varav nästan hälften beror på brexit, och att tillväxten för 2017 tros ligga på drygt 1 procent, nästan 1n procent lägre än i mars. En del parlamentsledamöter som är positiva till brexit kritiserar Hammond och OBR för att ge en alltför pessimistisk bild av brittisk ekonomi. Hammond säger dock att det även är andra faktorer än EU-utträdet spelar in, som resultatet i det amerikanska presidentvalet och lägre tillväxt i Kina. Finansministern utlovar dock nya pengar, 23 miljarder pund under 5 år, till infrastrukturprojekt och innovationer. En annan satsning gäller bostadsbyggen (till överkomliga priser) och en höjning av minimilönen.

      • Storbritannien undertecknar klimatavtal

        Den brittiska regeringen undertecknar Parisavtalet för att motverka klimatförändringar.

      • Tidsplanen för brexit ligger fast

        Premiärminister May säger att utslaget i High Court inte påverkar den brittiska regeringens tidsplan för att aktivera artikel 50. Hon tillbakavisar också kraven på nyval.

      • Bakslag för regeringen

        High Court i London avgör att regeringen inte har rätt att aktivera artikel 50 utan att parlamentet får säga sitt. Regeringen säger att den ska överklaga beslutet till Högsta domstolen. Efter domstolens utslag steg pundet värde under dagen.

      • Oktober

      • Domstol: Stormont kan inte stoppa ett utträde

        High Court i Belfast avgör att det nordirländska parlamentet inte kan ingripa för att hindra Storbritannien från att lämna EU. Den menar att det saknas stöd i lagstiftningen för detta. Människorättsaktivisten Raymond McCord, som är en av dem som fört frågan till domstol, säger att han avser att överklaga utslaget till Högsta domstolen. 

      • Ingen enighet om brexit-strategi

        Premiärminister May möter regeringscheferna från Skottland, Wales och Nordirland för att försöka enas om en gemensam strategi inför förhandlingarna om ett EU-utträde, något hon inte lyckas med. Efter mötet uttrycker Nicola Sturgeon stor frustration över att inte ha fått veta mer om hur regeringen tänker agera, och säger att hon förbereder förslag som ska bana väg för att Skottland kan fortsätta att vara en del av EU:s gemensamma marknad även om resten av Storbritannien lämnar den. 

      • Parlamentet kommer troligtvis att få rösta om "brexitavtal"

        Regeringens jurister bekräftar medieuppgifter om att parlamentet bör få rösta om en färdig "brexituppgörelse". Premiärminister May motsätter sig dock en omröstning innan Storbritannien aktiverar artikel 50.

      • Storbritannien tar emot barn från franskt tältläger

        Storbritannien går med på att ta emot ett hundratal minderåriga som bor i det tältläger i Calais där människor samlats för att illegalt ta sig in i landet. De berörda ungdomarna har släktingar i Storbritannien. 

      • Brexit blir ett fall för domstol

        Debatten om huruvida regeringen kan aktivera artikel 50 utan att konsultera parlamentet tar fart i oktober. Flera personer vänder sig till domstol för att få detta prövat i Högre domstolen (High court) i London. de betonar att folkomröstningen i juni bara var rådgivande. Regeringen hävdar att den kan avgöra saken på egen hand, via ett så kallat kungligt privilegium som ger den rätt att agera i utrikespolitiska frågor utan att rådfråga parlamentet. Tidigare har en liknande grupptalan i domstol inletts i Nordirland, av personer som hävdar att Nordirland har rätt att lägga in veto mot ett EU-utträde. 

      • Ukipledaren avgår

        Diane James lämnar partiledarposten i Ukip. Som skäl anger hon att hon inte har den auktoritet som krävs för att driva igenom de förändringar hon vill ha i partiet. Farage träder tillfälligt in som partiledare. 

      • May vill föra sitt parti mot den politiska mitten

        I sitt avslutningstal på de konservativas partikonferens säger premiärminister May att hon vill avser att föra sitt parti mot den politiska mitten, att regeringen ska vara "en god kraft" som ska hjälpa vanliga människor från arbetarklassen till ett bättre liv. Statens uppgift är att sköta ”det individer, samhället i stort och marknaden inte klarar av”. Talet ses som en invit till Labourväljare som är missnöjda med det egna partiet. Efter Mays besked om regeringens hållning gentemot EU föll pundet i värde, till den lägsta nivån på 31 år. 

      • Brexit inleds senast i mars 2017

        Vid Konservativa partiets konferens säger premiärminister May att Storbritannien avser att aktivera artikel 50 senast i maj 2017. Det skulle i så fall betyda att landet lämnar samarbetet sommaren 2019. May säger också att det inte är parlamentet sak att avgöra när och hur det ska ske. Hon gör en tydlig markering om att hon vill att Storbritannien vill behålla den gemensamma marknaden för varor och tjänster, men att britterna själva ska kontrollera vilka som får invandra till landet. Hon gör också en markering mot den skotska regeringen och säger att Storbritannien ska lämna EU som en enhet.

      • September

      • Corbyn vinner partiledarval

        Labourledaren Jeremy Corbyn besegrar med tydliga siffror, nästan 62 procent av rösterna, utmanaren Owen Smith. 

      • Ny ledare för Ukip

        Diane James utses till ny ledare för Ukip efter Nigel Farage. Hon är ledamot av EU-parlamentet och var fram tills nu partiets vice ordförande. 

      • Bättre relationer med Argentina

        För första gången sedan 1999 rapporteras ett töväder i kontakterna mellan Storbritannien och Argentina. I ett gemensamt uttalande säger länderna att de nu ska samarbeta i en rad frågor, och att restriktionerna kring utvinningen av gas och olja kring Falklandsöarna ska tas bort. Flygförbindelser ska nu kunna upprättas mellan Falklandsöarna och länder i regionen och mer ska göras för att få fart på fiskeindustrin i området. 

      • Klartecken för nytt kärnkraftverk

        Regeringen ger klartecken för att kärnkraftverket Hinkley Point C ska byggas i sydvästra England med hjälp av franska och kinesiska pengar. 

      • Cameron kritiseras för brittiskt ingripande i Libyen

        En parlamentarisk kommitté kritiserar Cameron för Storbritanniens militära ingripande i Libyen 2011, som den hävdar inte var tillräckligt underbyggd av underrättelsematerial. Kritik riktas också mot att regeringen inte upptäckt det hot som kom från militanta islamister, och att det inte fanns någon klar brittisk strategi för vad man skulle göra när Gaddafi hade störtats. Utrikesdepartementet försvarar dock beslutet att ingripa i Libyen. 

      • Cameron lämnar underhuset

        Den förre premiärministern aviserar att han ger upp sin plats i parlamentet. Det spekuleras om att han gör det för underlätta för sin efterträdare. 

      • Ny valkretsindelning skapar kontroverser

        En oberoende kommission presenterar en plan för hur en ny valkretsindelning för underhuset ska se ut. Om planen godkänns ska antalet platser minskas från 650 till 600 (nästa parlamentsval ska hållas år 2020) (se Politiskt system). Förändringarna väntas slå hårdast mot Labour (och Liberaldemokraterna) som anklagar regeringen för att ha försökt gynna det egna partiet. Kritik riktas också mot att ingen hänsyn har tagits till att över två miljoner nya väljare som registrerade sig först inför folkomröstningen om EU  har tillkommit sedan planen för den nya valkretsindelningen gjordes. En del kritiker pekar på att regeringen vill krympa den folkvalda kammaren, medan man låter antalet ledamöter i överhuset svälla. En remissrunda kommer att göras fram till den 5 december och om planerna hålls ska underhuset rösta om förslaget i september 2018. 

      • Uppåt för ekonomin, men dystrare tider väntar

        Nya siffror visar att ekonomin, månaden efter folkomröstningen gick bättre än väntat, mycket på grund av ett uppsving för detaljhandeln. Premiärminister May, som har utlovat en mer aktiv ekonomisk politik än den som fördes under Cameron, varnar dock för att det inte går att dra några långtgående slutsatser av detta, inte minst på grund av låga skatteinkomster och den osäkerhet vad brexit kommer att innebära för många företag. 

      • May reser till Kina

        Theresa May reser i början av månaden till ett G20-möte i Kina. Där hoppas hon bland annat kunna övertyga kinesiska och indiska ledare att Storbritannien fortfarande är en ”stark och pålitlig” handelspartner. En känslig fråga för May är huruvida Storbritannien, av säkerhetsskäl, ska riva upp ett beslut om ett kärnkraftsbygge, Hinkley Point, i Storbritannien där den kinesiska staten, vid sidan av franska intressen, har investerat pengar.

      • SNP i ny kampanj för skotsk självständighet

        Skottlands regeringschef Nicola Sturgeon tar initiativ till "nya samtal" mellan invånarna om självständighet. Kampanjen ska bedrivas via nätet och genom att de 120 000 SNP-medlemmarna ska ta kontakt med väljare för att få ta del av deras synpunkter. Förhoppningen är att nå minst två miljoner människor. En kommission ska också utreda vilka följder ett skotskt oberoende får för ekonomin. Oppositionen kräver att Sturgeon istället ska ta itu med de problem som Skottland står inför nu, bland annat ett stort underskott i de offentliga finanserna (cirka 15 miljarder pund). 

         

      • Augusti

      • Muslimsk predikant döms för stöd till IS

        Anjem Choudary riskerar att dömas till tio års fängelse för sitt stöd till terrorgruppen Islamiska staten (IS). Han har via Youtube bland annat uppmanat muslimer att stödja IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi, han har också haft kontakter till en av de män som mördade en brittisk soldat, Lee Rigby, 2013 (se Maj 2013). 

         

      • Juli

      • Storbritannien avstår från EU-ordförandeskap 2017

        Storbritannien tar ett första steg mot ett utträde ur EU då premiärminister May meddelar att Storbritannien inte kommer att vara ordförandeland i EU under andra halvan av 2017 som planerat. May uppger att Storbritannien istället ska koncentrera sig på utträdesförhandlingarna. Hon slår också fast att Storbritannien inte kommer att aktivera utträdesprocessen före 2017. 

      • Owen mot Corbyn i partiledarvalet

        Angela Eagle överger sina planer på att utmana Jeremy Corbyn om partiledarposten i Labour. Det sker sedan Eagle konstaterat att hon har mindre stöd bland partiets  parlamentariker än Owen Smith. Valet ska avgöras vid partikonferensen den 24 september. 

      • May tillträder som premiärminister

        Theresa May tillträder som regeringschef och presenterar en regering med många nya ansikten. Ny inrikesminister blir Amber Rudd och Philip Hammond utses till finansminister. En nyinrättad post, brexitminister, tillfaller David Davis som därmed får ansvaret för att sköta utträdesförhandlingarna med EU. Boris Johnson utses till utrikesminister vilket väcker kritik från många håll då Johnson gjort sig känd för provocerande utrikespolitiska uttalanden. Såväl Johnson som Davis och handelsminister Liam Fox förespråkade att Storbritannien skulle lämna EU i folkomröstningen, men i övrigt dominerar ministrar som ville att landet skulle fortsätta som EU-medlem. Andelen kvinnliga ministrar är lika stor som i den avgående regeringen, 30 procent, men något fler än tidigare återfinns på höga positioner bland annat blir Elizabeth Truss blir ny justitieminister och Justine Greening utses till utbildningsminister. 

      • Leadsom hoppas av, May ny konservativ ledare

        Andrea Leadsom drar tillbaka sin kandidatur till partiledarposten. Leadsom har väckt kritik då hon i en tidningsintervju påstått att hon skulle vara en bättre ledare än May eftersom hon, till skillnad från May, har barn. Efter Leadsoms avhopp utses May till partiledare, och senare samma dag meddelar Cameron att han kommer att lämna över som premiärminister till May onsdagen den 13 juli. 

      • Jurister mot brexit

        I ett brev till regeringen kräver över 1000 advokater att parlamentet tar ett beslut om utträde ur EU innan Storbritannien aktiverar utträdesprocessen. Eftersom folkomröstningen endast var rådgivande krävs ett beslut av parlamentet enligt brevskrivarna.

      • Smith och Eagle utmanar Corbyn i Labours partiledarval

        Krisen inom Labour skärps när parlamentsledamoten Angela Eagle via medier gör klart att hon tänker utmana Corbyn om partiledarposten. Två dagar senare lämnar en annan Labourparlamentariker, Owen Smith, samma besked. 

      • Blair kritiseras för Irakkriget

        Den kommission som granskat Storbritanniens inblandning i Irak, från kriget 2003 fram till 2009, ger den förre Labourledaren Tony Blair svidande kritik i sin slutrapport. Blair var premiärminister när konflikten inleddes och enligt kommissionen förde han landet in i ett krig som var dåligt planerat, bedrövligt utfört och som kunde ifrågasättas juridiskt. Kommissionen pekar bland annat på att Storbritannien anslöt sig till den USA-ledda invasionen av Irak innan alla andra möjligheter var uttömda och att beslutet utgick från falsk information om att Irak skulle ha massförstörelsevapen. Enligt kommissionen utgjorde Irak inget hot vid tidpunkten för invasionen. Blair försvarar sig med att han har handlat i god tro och att han trott att han gjorde det som var bäst för landet. 179 brittiska soldater miste livet i Irak innan Storbritannien drog tillbaka sina trupper från Irak 2009. 

      • May tar täten i Tories partiledarval

        Fem personer ställer upp i partiledarvalet: inrikesminister Theresa May, justitieminister Michael Gove, arbets- och pensionsminister Stephen Crabb, energiminister Andrea Leadsome och den förre försvarsministern Liam Fox.  May vinner när de konservativa parlamentsledamöterna den 5 juli genomför en första omröstning för att utse Camerons efterträdare. May får 165 röster mot 66 för Andrea Leadsom och 48 för Michael Gove. Fox och Crabb drar sig ur och ger sitt stöd till May. Efter en andra omröstning bland de konservativa parlamentsledamöterna två dagar senare faller Gove bort. May och Leadsom kvarstår därmed som kandidater till partiledarposten. May har dock övertaget med 189 röster mot 84 för Leadsome. 

      • Farage avgår som Ukip-ledare

        Nigel Farage lämnar sin post som ledare för Ukip och säger att hans politiska mål har uppnåtts i och med att Storbritannien nu ska lämna EU. Farage säger också att han kommer att övervaka Storbritanniens utträdesprocess ”som en hök” från sin position som ledamot av Europaparlamentet. 

      • Juni

      • Boris Johnson hoppar av partiledarvalet

        Den tidigare Londonborgmästaren Boris Johnson, som setts som en av huvudfavoriterna till att ta över efter Cameron meddelar den 30 juni att han inte ställer upp i partiledarvalet. Detta sker sedan justitieminister Michael Gove, hans parhäst från brexitkampanjen, anmält att han ska ställa upp. När Gove aviserar sin kandidatur säger han att Johnson inte ”har de rätta egenskaperna för att bli premiärminister”.

      • Främlingsfientlighet ökar

        Flera medier rapporterar om en ökning av antalet hatbrott riktade mot invandrare i Storbritannien. 

      • Storbritanniens kreditbetyg sänks

        Kreditvärderingsinstituten Standard & Poor och Moody's sänker Storbritanniens kreditbetyg från AAA till AA-. 

      • Sturgeon i möte i Bryssel

        Den skotska försteministern Nicola Sturgeon fortsätter sina diplomatiska ansträngningar för att försöka rädda Skottland kvar inom EU. Hon får den 28 juni det skotska parlamentets mandat för att hålla överläggningar med såväl brittiska myndigheter och företrädare för EU. Hon reser också till Bryssel för att träffa EU-parlamentets talman Martin Schulz och andra EU-politiker. Frankrike och Spanien markerar att de motsätter sig några förhandlingar om ett eventuellt EU-medlemskap för Skottland. 

      • Corbyn förlorar förtroendeomröstning

        80 procent av Labours parlamentsledamöter stödjer ett misstroendevotum mot partiledaren. Parlamentsledamöterna har dock inte rätt att avsätta honom, det kan bara göras genom en omröstning i partiet och Corbyn har starkt stöd från många medlemmar och fackföreningarna. 

      • Osborne: EU-utträdet kommer att kräva stora besparingar

        I sitt första uttalande efter folkomröstningen säger finansminister Osborne att Storbritannien den 27 juni står starkt och att han inte tänker lägga fram någon krisbudget, något han tidigare hade sagt skulle behövas i händelse av en seger för brexit. Bara en dag senare säger han att både skattehöjningar och stora besparingar kommer att krävas för att hantera de problem som EU-utträdet skapar för ekonomin, men att beslut om detta kommer att fattas av den nya premiärministern. Osborne överger nu målet på att statsbudgeten ska hamna på plus från år 2020.

      • Uppror mot Labourledaren

        20 personer lämnar Jeremy Corbyns skuggkabinett helgen efter folkomröstningen. Det sker sedan Hilary Benn, ansvarig för utrikespolitiken i skuggkabinettet, avskedats efter att ha kritiserat Labourledarens sätt att sköta kampanjen inför folkomröstningen. Bakom avhoppen finns en oro över att Labour inte skulle kunna vinna ett val med Corbyn vid rodret. Labourledaren säger sig inte ha för avsikt att avgå, och han har fortfarande starkt stöd bland medlemmarna. 

      • Cameron aviserar sin avgång

        David Cameron meddelar att han ska avgå som premiärminister och partiledare i samband med de konservativas partikonferens i oktober. 

      • EU-motståndarna vinner folkomröstningen

        En knapp majoritet av väljarna, 51,8 procent, röstar för att Storbritannien ska lämna EU. De vinner klart i England och Wales med 53,4 procent respektive 52,5 procent, medan de som vill att Storbritannien ska stanna kvar i EU får 62 procent i Skottland och 55,8 procent i Nordirland. Valdeltagandet ligger på 72 procent. 

      • Ukip-ledares valaffisch upprör

        Motståndet mot invandring har spelat en stor roll i kampanjen för att förmå britterna att rösta för ett utträde ur EU. Det väcker skarpa protester från många håll när Ukip-ledaren Nigel Farage poserar framför en valaffisch, med rubriken Smärtgränsen, som föreställer syriska flyktingar. 

      • Labourpolitiker mördas

        Jo Cox, parlamentsledamot för Labour, mördas i samband med ett möte i hennes valkrets i Yorkshire. Hon hade haft en aktiv roll i kampanjen för att Storbritannien skulle stanna kvar inom EU. Den misstänkte mördaren har, enligt pressuppgifter, en historia av psykisk sjukdom. Senare kommer uppgifter som tyder på att mannen har länkar till högerextrema rörelser. Mordet fördöms av alla partier och bägge sidor beslutar att göra ett uppehåll i kampanjen. 

      • Europadomstolen ger Storbritannien rätt

        Europadomstolen avgör att brittiska myndigheter har rätt att inte betala ut barnbidrag eller ge skattelättnader till barnfamiljer, där föräldrarna inte arbetar i Storbritannien eller inte har rätt att bosätta sig i landet. Enligt domen hade den brittiska regeringen rätt att göra dessa undantag i syfte att "skydda" landets finanser. Det var EU-kommissionen som velat få det prövat om brittiska myndigheter bröt mot EU-regler när de kontrollerar invandrare från andra EU-länder när de inte gör samma sak med brittiska medborgare. 

      • Deadline för röstregistrering förlängs

        Från mitten av maj till och med 7 juni har 1,65 miljoner väljare registrerat sig för att rösta i folkomröstningen om EU, över en halv miljon av dem under det sista dygnet. Tekniska problem på hemsidan gör att väljarna får två dygn till på sig att registrera sig. De som har rätt att rösta är alla brittiska och irländska medborgare i Storbritannien som har fyllt 18 år, medborgare från Samväldesländer som har fyllt 18 år och har uppehållstillstånd, brittiska medborgare som bor utomlands och som har registrerat sig för att rösta i något brittiskt val under de senaste 15 åren, irländska medborgare födda i Nordirland som är bosatta utomlands samt irländska medborgare bosatta utomlands som har varit registrerade för att rösta i ett val i Nordirland under de senaste 15 åren. De som registrerat sig för att rösta i parlamentsvalet 2015 behöver inte registrera sig på nytt om de inte har flyttat.

      • Maj

      • Ny nordirländsk regering klar

        Elva av de tolv ministrarna kommer från de två största partierna, DUP och Sinn Féin. Den oberoende ledamoten, unionisten Claire Sugden, blir provinsens nya justitieminister. Flera partier, UUP, SDLP och Allianspartiet, har valt att gå i opposition. Det betyder att det för första gången på många år kommer att finnas en officiell opposition i provinsparlamentet Stormont. 

      • Fastighetsbranschen ska städas

        I samband med inledningen av korruptionstoppmötet säger Cameron att ”smutsiga” pengar ska rensas ut från fastighetsmarknaden med hjälp av ett nytt offentligt register. Bland de mer än 100 000 utländska företag som äger fastigheter i Storbritannien finns många anonyma offshorebolag, men de ska nu åläggas att redogöra för ägarförhållandena. 

      • DUP vinner provinsvalet i Nordirland

        Demokratiska unionistpartiet vinner 38 av de 108 mandaten i provinsvalet, 10 fler än det nationalistiska partiet Sinn Féin som blir näst störst. Ulsters unionistparti (UUP) får 16 mandat, det nationalistiska SDLP får 12 mandat och Allianspartiet 8. Flera mindre partier kommer också in i Stormont, alliansen Människor före profit får sina första 2 mandat, Gröna partiet får lika många, medan Ulsters traditionella röst (TUV) erhåller ett mandat. En oberoende ledamot väljs också in i provinsparlamentet. 

      • Labour vinner borgmästarvalet i London

        När lokalval hålls i början av månanden lyckas Labour behålla makten i en rad viktiga orter i England och vinner borgmästarvalet i London, då Sadiq Khan blir stadens första muslimska borgmästare. Labour förblir också störst i Wales. Ukip går fram och får bland annat sju platser i det walesiska parlamentet. I Skottland tar SNP hem sin tredje raka seger. Det konservativa partiet går starkt fram, på bekostnad av främst Labour som nu blir tredje största parti i det skotska parlamentet. 

      • April

      • Labourpolitiker anklagas för antisemitism

        Labourledaren Jeremy Corbyn och hans parti skakas av en kris efter det att två ledande politiker i partiet, tidigare borgmästaren i London Ken Livingstone och en parlamentsledamot, anklagats för att ha antisemitiska uppfattningar efter uttalanden om Israel. Bägge har stängts av från partiet. Även ett antal lokalpolitiker uppges ha stängts av efter antisemitiska utspel, enligt tidningen the Telegraph så många som ett femtiotal. En utredning har tillsatts för att undersöka förekomsten av antisemitism och rasism inom partiet. 

      • Tata Steel brittiska gren säljs

        Tata Steel säljer delar av bolagets brittiska gren till företaget Greybull för en symbolisk summa. Därmed ska 5 000 jobb som var i farozonen vara räddade (se Mars 2016). 

      • Centralbankschef varnar för Brexit

        Mark Carney säger vid ett möte i överhuset att ett utträde ur EU skulle få ödesdigra konsekvenser för Storbritannien. Han kritiseras efter det för att ha blandat sig i politiken, men avfärdar kritiken genom att säga att han skulle blandat sig i politiken om han inte hade sagt något. Enligt en opinionsundersökning i mitten av april vill 38 procent av britterna att landet ska stanna kvar inom EU, 34 procent vill att Storbritannien ska lämna samarbetet och 28 procent har ännu inte bestämt sig. 

      • Corbyn pläderar för att Storbritannien ska stanna kvar i EU

        Labourledaren gör sitt första inlägg för ja-sidan inför folkomröstningen. Han betonar att Storbritannien måste vara kvar inom EU för att kunna driva igenom reformer. Han understryker också EU:s betydelse för arbetsrätt, miljö och konsumentskydd.

      • Valkampanjen startar inför EU-omröstningen

        Valkampanjen inför EU-omröstningen inleds. Inför starten har valkommissionen utsett två organisationer som får officiell status under kampanjen, de får göra av med mer pengar, upp till sju miljoner pund, och får 600 000 pund i bidrag från staten. Övriga organisationer får som mest lägga 700 000 pund på sina kampanjer. På ja-sidan heter den Britain Stronger in Europe och leds av Lord Rose. Den samlar ledande företrädare för bland annat Konservativa partiet, Labour, Liberaldemokraterna, Gröna partiet, SNP, Plaid Cymru, flera stora fackföreningar och näringslivsorganisationer. SNP bedriver dock sin egen kampanj i Skottland eftersom man inte vill delta på samma plattform som Konservativa partiet. På nej-sidan blir det Vote Leave, där de största namnen är Londons borgmästare Boris Johnson och den förre utbildningsministern Michael Gove, som får officiell status. Det skedde i konkurrens med bland annat Leave EU (som först hette The Know), som bildats 2015 med av Aaron Banks som också är en av de största bidragsgivarna till Ukip. En annan konkurrent är Grassroots Out (Go) som stöds av Ukip-ledaren Nigel Farage. Go har dock delats upp i en rad mindre enheter (till exempel Left Go, Labour Go, Student Go, Business Go and Steel Go), sannolikt för att kringgå reglerna för hur mycket pengar de får satsa på sin kampanj. 

      • Ministrar redovisar skatteinbetalningar efter Panamaskandalen

        Kontroverserna kring Panamadokumenten leder till att flera högt uppsatta ministrar, inklusive premiärministern och finansminister Osborne, öppet redovisar hur mycket de har betalat i skatt. Även Labourledaren Corbyn, Londons borgmästare Boris Johnson och alla skotska partiledare gör senare samma sak. Men Cameron som 2014 hade lovat att öka insynen i de brittiska skatteparadisen ser nu ut att backa på den punkten. Förslaget har väckt starkt motstånd från bland annat Bermuda, Caymanöarna och Brittiska Jungfruöarna, som hävdar att pengarna i så fall bara skulle investeras någon annanstans. Den brittiska regeringen säger sig ha kunnat ta tillbaka två miljarder pund från personer som har försökt undkomma skatt via skatteparadisen.

      • Cameron i blåsväder efter Panamaavslöjanden

        Avslöjanden, via de så kallade Panamadokumentet, om att premiärministerns framlidne far, Ian Cameron, hade stora summor i en investeringsfond i på Bahamas. David Cameron säger inledningsvis att han själv inte tjänat några pengar på faderns fonder men han medger senare att han själv ägt andelar i investmentbolaget (han sålde dem dock 2009, året innan han blev premiärminister). Det ser särskilt illa ut eftersom premiärministern tidigare anklagat framträdande personer som ägnat sig åt skatteplanering. Från vänsterhåll kritiseras regeringen för att den göra så stora ansträngningar för att beivra bidragsfusk, samtidigt som den inte gör särskilt mycket för att komma åt skatteflykt. Opinionsundersökningar visar att förtroendet för Cameron har fallit med åtta procent sedan i februari.

      • Mars

      • Kris inom stålindustrin

        Den indiska stålkoncernen Tata Steel aviserar att man avser att stänga sina fabriker i Storbritannien, vilket betyder att minst 15 000 jobb är i farozonen, de flesta i Port Talbot i Wales. Bolagets lönsamhet har minskat i takt med att stålproduktionen i Kina har ökat, och de brittiska stålverken har i flera år gått med förlust. Regeringen får kritik för att inte ha reagerat snabbt nog för att hantera krisen (regeringen utlovar i april 400 miljoner pund för att försöka rädda åtminstone en del av den brittiska stålindustrin). 

      • EU-skeptisk minister lämnar regeringen

        Arbets- och pensionsminister Iain Duncan Smith avgår efter att ha riktat hård kritik mot finansminister Osborne planer på nedskärningar inom välfärdssystemet. Dessa drabbar, enligt honom, människor med ett handikapp och vidgar de sociala klyftorna i landet. Många bedömare menar att Duncan Smiths avgång i själva verket handlade mer om folkomröstning om EU än om socialpolitiken. Iain Duncan Smith förespråkar att Storbritannien ska lämna EU.

      • Sinn Féin-politiker kräver omröstning om enat Irland, om Storbritannien lämnar EU

        Nordirlands biträdande försteminister Martin McGuinness säger att om Storbritannien beslutar sig för att lämna EU vid folkomröstningen i juni bör det även hållas en folkomröstning om ett enat Irland. Som skäl anger han att nordirländarna måste få chansen att kunna vara kvar i EU genom att den brittiska provinsen skulle kunna uppgå i republiken Irland. Opinionssiffror tyder dock på att det skulle bli ett nej vid en sådan omröstning.

         

      • Februari

      • Britterna ska folkomrösta om EU i juni

        Folkomröstningen om EU ska hållas den 23 juni. Efter ett maratonmöte på fyra dagar 18–21 februari enas EU:s medlemsländer om ett avtal om Storbritanniens relation till unionen. Därefter meddelar Cameron att folkomröstningen ska hållas den 23 juni. Strax därefter säger Londons borgmästare, den konservative Boris Johnson, att han vill att landet ska lämna EU. Försteministrarna i Skottland, Wales och Nordirland har tidigare vädjat till regeringen om att senarelägga folkomröstningen på grund av risken för att valen till de regionala parlamenten i maj ska hamna i skymundan. Efter beskedet om folkomröstningen faller värdet för pundet gentemot både euron och dollarn med 8 respektive 9,5 procent.  

      • Cameron och Tusk överens om EU-reformer

        Den 2 februari når premiärminister Cameron och EU-kommissionens ordförande Donald Tusk en preliminär uppgörelse som bland annat ska ge Storbritannien möjlighet att under fyra år begränsa EU-medborgares tillgång till det brittiska välfärdssystemet. Men det skulle inte vara fritt fram för Storbritannien att dra i ”nödbromsen” när de vill; åtgärderna måste först godkännas av andra EU-länder och britterna måste själva kunna visa vilken påfrestning en omfattande invandring från andra EU-länder fått på välfärdssystemet. Även andra EU-länder ska kunna använda nödbromsen om de hamnar i en liknande situation. Storbritannien ska också, enligt förslaget, kunna hålla sig utanför när andra medlemsländer enas om ett än tätare samarbete.  Landet kan även i fortsättningen välja att stå utanför eurosamarbete, och euroländerna ska inte kunna införa nya regler som påverkar de EU-medlemmar som inte är med i valutaunionen. Det senare ses som ett sätt att skydda den brittiska finansindustrin, framför allt City of London, från för dem ovälkomna regler. Men även om Cameron och Tusk har kunnat enas är det långt ifrån säkert att deras förslag kommer att godtas av andra medlemsländer. Förslaget får genast kritik av EU-motståndare inom Konservativa partiet. En framgång för Cameron är att hans förslag vinner stöd från inrikesminister Theresa May, som säger att hon kommer att delta i kampanjen för att Storbritannien ska bli kvar i EU.

      • Januari

      • Arlene Foster ny försteminister i Nordirland

        Peter Robinson avgår formellt som Nordirlands regeringschef. Han ersätts av sin partikamrat Arlene Foster.

      • Främlingsfientliga BNP förlorar status som parti

        Det främlingsfientliga BNP förlorar sin officiella status som politiskt parti. Det sker sedan partiets företrädare inte skickat in sina årliga uppgifter eller betalat avgiften på 25 pund.

    • 2015

      • December

      • Tusentals evakueras efter svåra översvämningar

        I slutet av månaden orsakar flera stormar till att delar svåra översvämningar i norra England, Wales, Skottland och Nordirland. Tusentals människor får evakueras från sina hem. Labour kritiserar regeringen för att ha skurit ned på anslagen till förstärkningar av flodvallar och andra åtgärder som syftar till att förhindra översvämningar. De materiella skadorna beräknas till mellan 2 miljarder och 2,8 miljarder pund. Det har inte regnat så mycket i Storbritannien sedan 1910. 

      • Klart för brittisk medverkan i flygräder i Syrien

        Underhuset röstar i början av månaden för att Storbritannien ska få flygbomba IS-fästen i Syrien. Frågan har dock väckt kontroverser inom Labourpartiet, då partiledaren Corbyn motsätter sig beslutet. Han går dock med på att låta partiets parlamentsledamöter rösta som de vill. Efter en tio timmar lång debatt röstar 397 ledamöter ja till förslaget och 223 röstar nej. 66 Labourledamöter röstar med regeringen, liksom de flesta liberaldemokrater och alla ledamöter från DUP. Den första brittiska flygräden mot ett syriskt oljefält genomförs tidigt följande dag. Enligt Cameron använder IS inkomsterna från oljan för att bekosta attacker i väst. En rapport från inrikesdepartementet visar att antalet människor som gripits misstänkta för brott relaterade till terrorism har ökat med en tredjedel från september 2014 till samma månad 2015. 315 människor har gripits, däribland flera kvinnor och tonåringar.

      • November

      • Protester mot besparingar får regeringen att backa

        Under hösten har regeringens planer på att dra in skattekrediter som gått till arbetande hushåll med låga inkomster väckt starka protester, och ett förslag till stora nedskärningar stoppas av överhuset. I sitt hösttal om den brittiska ekonomin 2016­–2020 den 27 november backar finansminister Osborne och aviserar bland annat att en del av skattekrediter ska behållas. Enligt Osborne kommer underskottet i statens affärer att vara 27 miljarder lägre än i tidigare prognoser. Polisen, vården, skolan, biståndet och försvaret får behålla sina anslag på nuvarande nivå eller får mer pengar. Försvarets anslag ska höjas från 34 miljarder pund 2015 till 40 miljarder pund 2020, plus extra anslag till säkerhetstjänsten.  En nyhet är en särskild skatt på bindor och tamponger som ska gå till välgörenhetsorganisationer som arbetar för kvinnor.

      • Cameron presenterar förslag till EU-reformer

        För att underlätta en brittisk uppgörelse med de övriga EU-länderna ger premiärminister Cameron upp planerna på att begränsa invandrare från andra medlemsländers tillgång till det brittiska välfärdssystemet. I ett brev till Donald Tusk, ordförande för Europeiska rådet, presenterar Cameron sina förslag till reformer av EU-samarbetet. Det handlar bland annat om åtgärder som ska göra unionen mer konkurrenskraftig, ge mer makt åt de nationella parlamenten och att hitta sätt att skydda rättigheterna för de länder som inte ingår i eurozonen. Samtidigt är det tydligt att den "vapenvila" i EU-frågan som rått i Konservativa partiet är över. Camerons förslag möter stark kritik från delar av hans eget parti.

      • DUP blockerar beslut att tillåta samkönade äktenskap

        Nordirlands provinsparlament röstar för att godkänna samkönade äktenskap. Beslutet blockeras dock av kammarens största parti, DUP. Samtidigt visar opinionsundersökningar att en lagändring har stöd av nästa två tredjedelar av nordirländarna.

      • Oktober

      • Ny ledare för Skotska Labour

        Vid Skotska Labours konferens gör dess nya partiledare, Kezia Dugdale, sitt bästa för att markera att den skotska grenen av partiets  oberoende, och att inte för samma politik som moderpartiet söder om gränsen.

      • Skotska Labour motsätter sig förnyelse av Trident

        Skotska Labour röstar med klar majoritet för att Storbritanniens kärnvapensystem Trident inte ska förnyas. Stora delar av Labourpartiet i England och Wales är av en annan åsikt. 

      • "Paramilitära grupper inte längre något militärt hot i Nordirland"

        I Nordirland presenteras den oberoende rapporten om paramilitära grupper aktiviteter (se September 2015). Den visar att alla större grupper som var aktiva under konfliktåren fortfarande finns kvar och är organiserade i militära former, men att de inte längre utgör något militärt hot. DUP aviserar att partiets ministrar kommer att återinträda i regeringen.

      • Underhuset godkänner nya budgetregler

        Finansminister Osbornes förslag om strikta budgetregler, det vill säga att regeringen "under normala förhållanden" inte får göra av med mer pengar än den får in i skatter, godkänns av underhuset, med 320 röster för och 258 emot. SNP, Liberaldemokraterna och de flesta Labourledamöter röstar emot, men 21 Labourledamöter lägger ner sina röster. Samtidigt kommer statistik som visar att arbetslösheten har sjunkit till 5,4 procent i augusti 2015. 

      • September

      • Sanktioner mot britter som värvar medlemmar till IS

        FN inför på begäran av Storbritannien sanktioner mot fyra britter som slåss för eller rekryterar medlemmar till IS (Omar Hussain, Nasser Muthana, Aqsa Mahmood och and Sally-Anne Jones). De beslås med reseförbud och får sina tillgångar frysta.

      • Oberoende analys ska göras om paramilitära grupper i Nordirland

        Nordirlandsminister Theresa Villiers beordrar den 18 september att det ska göra en oberoende analys av de paramilitära gruppernas aktiviteter i Nordirland. Den ska vara klar i mitten av oktober.

      • Corbyn väljs till ny Labourledare

        Labourpartiet utser Jeremy Corbyn till ny partiledare med drygt 59 procent av rösterna, för Andy Burnham med 19 procent, Yvette Cooper 17 procent och Liz Kendall drygt 4 procent. Valet innebär att partiet gör en tydlig vänstersväng. Corbyn har framför allt profilerat sig på hård kritik av den konservativa regeringens hårda åtstramningspolitik, och har bland annat pläderat för nya satsningar på bland annat vård och utbildning. När Corbyn tillsätter sin första skuggregering säger han sig vilja ena partiets olika fraktioner. En annan vänsterprofil John McDonnell får dock ansvaret för de ekonomiska frågorna, medan de inrikespolitiska ska hanteras av Andy Burnham och Hilary Benn tar hand om partiets utrikespolitik. Yvette Cooper, Liz Kendall och flera andra från den tidigare skuggregeringen har gjort klart att de inte vill vara med i Corbyns laguppställning. Den nya partiledaren får också kritik för att så få kvinnor finns på tunga poster, även om det är fler kvinnor än män i skuggregeringen. När det gäller den känsliga EU-frågan signalerar Corbyn, som har ett förflutet i Labours EU-skeptiska falang, att han för tillfället stödjer att Storbritannien ska bli kvar inom unionen. Andra ledande företrädare för skuggkabinettet uttrycker samtidigt starkt stöd för ett fortsatt EU-medlemskap. Flera fackföreningar har sagt att det kan komma att förespråka ett EU-utträde om regeringen får igenom ändringar som försämrar arbetsrätten. Den första opinionsundersökningen efter partiledarskiftet tyder på att stödet för Labour har ökat till 32 procent. Konservativa partiet leder dock klart med 38 procent.

      • Nordirlands försteminister avgår tillfälligt i protest

        Nordirlands försteminister Peter Robinson lämnar tillfälligt sin post. Hans partikamrat Arlene Foster tar över posten som nordirländsk regeringschef. Robinson fattar sitt beslut efter att Sinn Féins ordförande i Nordirland förhörts om ett mord på en före detta IRA-medlem Kevin McGuigan.

      • Rekordlång tid på tronen

        Drottning Elizabeth blir nu den monark som suttit längst på den brittiska tronen, drygt 63 år och sju månader. Det tidigare rekordet innehades av Victoria som var brittisk drottning 1837–1901.

      • Klartecken för drönarräd i Syrien

        Cameron säger att han givit klartecken för att Storbritannien skulle använda drönare för att döda två brittiska islamister i Syrien som, enligt regeringen, planerade en rad terrorattentat. Det var första gången det brittiska flygvapnet satt in drönare mot mål i ett land som Storbritannien inte befinner sig i krig med. Detta sker trots att parlamentet 2013 röstade nej till ett brittiskt ingripande i Syrien (se September 2013).

      • Fler britter vill lämna EU

        En opinionsundersökning i början av månaden tyder på att det nu är fler britter (51 procent) som vill att Storbritannien ska lämna EU, än som vill att landet ska stanna kvar inom unionen (49 procent).

      • Storbritannien ska ta emot 20 000 syriska flyktingar fram till år 2020

        Premiärminister Cameron lovar kort därefter att Storbritannien ska ta emot "tusentals" syriska flyktingar, från lägren i Syriens grannländer. Pengar till detta ska delvis tas från biståndsbudgeten, säger Cameron. Han utlovar samtidigt 100 miljoner pund i humanitärt stöd till dem som bor i flyktinglägren i Syrien, Libanon, Turkiet och Jordanien. Senare lägger regeringen fram ett förslag i underhuset om att Storbritannien ska ta emot 20 000 människor från Syrien fram till 2020. De ska erbjudas humanitära visum som ger dem rätt att stanna i landet i fem år. Labours Yvette Cooper uppmanar regeringen att även bistå de syriska asylsökande som har tagit sig till Europa. Den brittiska regeringen har, vid sidan av Tjeckien, Rumänien och Slovakien, sagt nej till idén om EU-länderna ska hjälpas åt med att ta hand om flyktingarna och att medlemsländerna måste åta sig att ta emot ett visst antal via ett kvotsystem.

      • Namninsamling för att Storbritannien ska ta emot fler flyktingar

        Flyktingkatastrofen kring Medelhavet leder till nya påtryckningar på den brittiska regeringen för att landet ska större ansvar för att hjälpa dem som flyr. Sedan januari 2014 fram till början av september 2015 har Storbritannien bara tagit emot 215 syriska asylsökanden. Nicola Sturgeon lovar att Skottland kan ta ansvar för tusen asylsökande. Liberaldemokraternas förre ledare lord Ashdown kallar Camerons agerande för "skamligt". En namninsamling för att Storbritannien ska ta emot fler flyktingar har samlat 425 000 namn.

      • Storbritannien och Spanien i gemensamt EU-utspel

        David Cameron gör i början av månaden ett utspel tillsammans med Spaniens premiärminister Mariano Rajoy och kräver nya strukturella reformer av EU-samarbetet för att öka medlemsländernas konkurrenskraft. Huvudsyftet med samarbetet bör vara att skapa tillväxt, skriver de båda i en gemensam tidningsartikel.

      • Augusti

      • Mord skapar ny kris i Nordirland

        Ett mord i Nordirland, som medlemmar av IRA misstänks för, skapar en ny politisk kris i provinsen. I slutet av augusti meddelar UUP, det näst största protestantiska partiet UUP, att det lämnar provinsstyret den 1 september i protest mot att Sinn Féin, IRA:s politiska gren, får sitta kvar i regeringen.

      • Hårdare invandringslagar aviseras

        Tusentals människors försök att ta sig till Storbritannien genom tunneln under Engelska kanalen från Calais i Frankrike utlöser en intensiv debatt om invandringen. Regeringen säger att en planerad ny invandringslag bland annat ska tvinga hyresvärdar att kontrollera utländska hyresgästers uppehållstillstånd. De som inte gör det, eller som inte vräker hyresgäster utan uppehållstillstånd, ska kunna dömas till fängelse i upp till fem år. En ny invandringslag ska debatteras i parlamentet under hösten. I mitten av månaden kommer Storbritannien och Frankrike överens om åtgärder för att hindra att flyktingar tar sig till Storbritannien via kanaltunneln.  Frankrike lovar bland annat att sätta in fler poliser och Storbritannien ska till exempel bygga nya stängsel och sätta upp fler övervakningskameror. Ett nytt förslag för att begränsa invandringen presenteras av regeringen i slutet av månaden: invandrare som arbetar illegalt i Storbritannien riskerar att straffas med upp till sex månader i fängelse. Sanktioner planeras också mot de företag som anlitar illegal arbetskraft. Ny statistik visar dock att invandringen fortsätter att öka, trots regeringens försök att begränsa den. Från mars 2014 till mars 2015 hade 330 000 personer flyttat till Storbritannien.

      • Juli

      • Regeringen vill begränsa strejkrätten

        Regeringen lägger fram ett förslag om att begränsa möjligheterna för fackförbund att utlysa strejker i den offentliga sektorn. Minst hälften av alla medlemmar måste delta i en omröstning för att en strejk ska bli laglig. Idag räcker det med att en enkel majoritet av dem som deltar i en omröstning röstar för strejk.

      • Regeringen aviserar nya sparkrav

        Finansminister George Osborne lägger fram en statsbudget med stark betoning på ekonomiska åtstramningar. Totalt räknar regeringen med att spara 37 miljarder pund under de kommande fem åren, varav 12 miljarder genom sänkta sociala utgifter, 5 miljarder genom skatteändringar och minskad skattesmitning och resten huvudsakligen genom minskade statliga utgifter. Bolagsskatten sänks stegvis från 20 procent till 18 procent fram till 2020. 

      • Juni

      • Fyra konkurrerar om posten som Labourledare

        I mitten av månaden finns fyra kandidater till posten som Labourledare kvar: Andy Burnham (som ses som favorit att vinna), Liz Kendall (som säger sig vilja modernisera partiet), Yvette Cooper och Jeremy Corbyn (från partiets vänsterfalang). 

      • Postverket privatiseras

        Staten säljer delar av det brittiska postverket Royal Mail och får därmed in 750 miljoner pund.

      • Barnfamiljer drabbas av regeringens sparkrav

        Finansminister Osborne säger sig överväga att slopa visa skattelättnader för barnfamiljer. Det innebär, enligt bedömare, att 3,7 miljoner familjer med låga inkomster förlorar omkring 1 400 pund per år, men skulle spara 5 miljarder pund för staten. Konservativa har tidigare lovat att minska kostnaderna för social välfärd med 12 miljarder pund, men sade under valrörelsen att man inte ska skära något i statliga pensioner, förmåner för pensionärer eller barnbidrag. Osborne planerar också ny lagstiftning som innebär att statsbudgeten måste visa på ett överskott under "normala" ekonomiska förhållanden. Den tidigare koalitionsregeringen missade sitt mål att ha en balanserad budget fram till 2015/2016, men Osborne säger nu att regeringen ska klara detta till 2017/2018.

      • Klart för folkomröstning om EU

        Underhuset röstar för att Storbritannien ska hålla en folkomröstning om EU-medlemskapet. 544 ledamöter röstar ja och 53 röstar nej till förslaget som stöds av både Konservativa partiet och Labour, men inte av SNP. Lagförslaget går nu vidare till nästa steg i parlamentsprocedurerna.  Labour har dagarna före omröstningen sagt att partiet tänker driva sin egen kampanj i folkomröstningen för att Storbritannien ska bli kvar inom EU och inte samarbeta med några andra partier. Under valkampanjen tidigare under året motsatte sig Labour att det skulle hållas en folkomröstning. 

      • Camerons EU-krav får mothugg från Östeuropa

        Enligt medierapporter driver den brittiska premiärministern på för att få igång överläggningar om de brittiska kraven så snart som möjligt, för att kunna hålla en tidig folkomröstning. Hans krav på att begränsa EU-invandrares tillgång till det brittiska välfärdssystemet möter motstånd från framför allt Polen och flera andra östeuropeiska länder. Samtidigt påpekar flera bedömare att ju mer bråttom Cameron har desto svårare får han att kunna driva igenom sina krav. En ny opinionsundersökning tyder på att 58 procent av britterna vill stanna kvar inom EU och 41 procent vill lämna samarbetet.

      • Konservativa EU-kritiker skapar påtryckningsgrupp

        Ett femtiotal konservativa parlamentsledamöter bildar i början av juni en grupp, Konservativa för Storbritannien (CfB), och säger att de tänker kämpa för ett utträde ur EU, så kallad brexit, om inte regeringen kan ta tillbaka makt från EU. De pläderar för att parlamentet, Westminster, ska få rätt att lägga in sitt veto mot alla EU-lagar. Cameron svarar med att alla ministrar som vill delta i en kampanj för att landet ska gå ur EU måste lämna regeringen. Han tar senare tillbaka detta och säger att journalister feltolkat det han sagt.

      • Maj

      • Frågeförlag inför EU-omröstning

        Stor uppmärksamhet riktas nu mot den planerade folkomröstningen om EU och i slutet av maj reser premiärminister Cameron till Nederländerna, Frankrike, Polen och Tyskland i ett försök att vinna stöd för sina planer på att reformera EU. En debatt uppstår kring hur frågan i folkomröstningen ska utformas. Regeringens förslag är: Vill du att Storbritannien ska bli kvar som EU-medlem?

      • ”Bättre barnomsorg och inga skattehöjningar”

        I sin regeringsförklaring, det så kallade drottningtalet, presenterar Camerons ministär sina planer för den kommande mandatperioden. Enligt den ska bland annat inkomstskatt, moms och socialförsäkringar inte få höjas alls under fem år, alla tre- till fyraåringar ska få rätt till 30 timmars fri barnomsorg i veckan, ett nytt tak sätts för hur mycket ett hushåll kan få i bidrag (det sänktes från 26 000 pund till 23 000 pund). En viktig del gäller också de ökade befogenheter som ska ges till parlamenten i Skottland, Wales och Nordirland, samt hur man ska gå vidare med "engelska röster för engelska lagar". 

      • Ny kris i Nordirland

        Samtidigt hotar en ny kris för provinsregeringen i Nordirland, då nationalistpartierna Sinn Féin och SDLP röstar nej till ett förslag till välfärdsreform. Det betyder att provinsstyret väntas få ett underskott i sin budget på 600 000 pund. Enligt medierapporter kan det betyda att den brittiska regeringen beslutar att överlämna ansvaret för budgeten till en högt uppsatt statstjänsteman. Risken finns att hela provinsstyret faller. Regeringarna i London och Dublin ingriper och försöker hitta ett sätt att bryta dödläget.

      • Konservativa partiet vinner egen majoritet

        Det brittiska parlamentsvalet den 7 maj ser ut att bli en jämt lopp mellan de två stora partierna som båda ligger på några och 30 procent. Det blir därför en stor överraskning när Konservativa partiet vinner egen majoritet i underhuset. Camerons parti får 330 mandat och knappt 37 procent av rösterna, följt av Labour med 232 mandat och 30,5 procent och SNP med 56 mandat och knappt 5 procent, Liberaldemokraterna 8 mandat och nästan 8 procent. Ukip får nöja sig med 1 mandat (och 12,6 procent av rösterna), liksom Gröna partiet (knappt 4 procent). Bedömare hade förutspått att Ukip skulle ta mandat från Konservativa partiet, men istället går Ukip fram i norra England där partiet lockar över tidigare Labourväljare. I Nordirland blir DUP största parti med 8 mandat, Sinn Féin får 4 mandat, ett mindre än 2010, SDLP behåller sina 3 mandat, UUP, som åkte ut 2010, får 2 mandat, medan Allianspartiet förlorar sitt enda mandat. I Wales får Plaid Cymru behålla sina tre mandat. Där vinner Konservativa partiet 3 nya mandat, på Liberaldemokraternas och Labours bekostnad. Andelen kvinnor i parlamentet ökar till drygt 29 procent jämfört med 23 procent 2010.  Efter valet avgår Labourledaren Miliband, Liberaldemokraternas ledare Nick Clegg och Ukips Nigel Farage. Den senare är dock tillbaka på partiledarposten tre dagar senare efter vädjanden från partimedlemmar. En öppen konflikt bryter ut inom partiet, då flera partiföreträdare motsätter sig detta. Douglas Carswell, den enda Ukip-ledamot som kom in i underhuset, vägrar ta emot hela det statliga partibidraget på 650 000 pund som Ukip nu har rätt till. Han motiverar det med att han vill visa att partiet skiljer sig från de andra, genom att man inte försöker sko sig på systemet.

      • April

      • Sturgeon i rampljuset

        Den stora TV-sända valdebatten hålls den 2 april. Sju partier deltar, förutom de två regeringspartierna och Labour, får även SNP, Ukip, Gröna partiet och det walesiska Plaid Cymru vara med. De nordirländska partierna är kritiska till att de inte får vara med. Olika opinionsundersökningar ger skilda utslag om vem som anses ha vunnit debatten. Miliband, Cameron, Farage eller SNP:s ledare Nicola Sturgeon. Det framgår att många utanför Skottland inte vetat vem Sturgeon är förrän nu. Tillsammans med Nathalie Bennett från Gröna partiet och Plaid Cymrus Leanne Wood, motsätter hon sig regeringens hårda åtstramningspolitik. Efter debatten läcks uppgifter om att Sturgeon i ett samtal med Frankrikes ambassadör ska ha sagt att hon hellre vill att Konservativa partiet ska vinna och att Ed Miliband inte har det som krävs för att bli premiärminister. Underförstått att en konservativ valseger skulle gynna självständighetssträvandena i Skottland. Uppgifterna förnekas av såväl SNP-ledaren som den franska ambassadören. Kort därefter gör Sturgeon en invit till Labour, och vill att partierna ska sluta en pakt för att förhindra att Konservativa partiet ska kunna behålla makten. Labour-ledaren Miliband försöker markera avstånd till SNP och underkänner det skotska partiets förslag till ekonomisk politik.

      • Mars

      • Högst en mandatperiod till för Cameron

        David Cameron säger att om han kan sitta kvar som premiärminister efter valet i maj blir det hans sista mandatperiod vid makten. Det spekuleras om att han planerar att avgå efter en eventuell folkomröstning om EU 2017. Det väcker också nytt liv till spekulationerna om vem som ska efterträda honom som konservativ ledare. Finansminister George Osborne, inrikesminister Theresa May och Londons borgmästare Boris Johnson nämns som troliga efterträdare.

      • Labour utesluter regeringssamarbete med SNP

        Ed Miliband säger, efter att ha pressats på besked från de konservativa, att hans parti inte är berett att bilda en koalitionsregering med SNP. Samtidigt visar opinionssiffror att SNP behåller sin klara ledning över Labour i Skottland. Ett skäl till att Miliband tar avstånd från SNP är att allt tal om samarbete skulle kunna leda till att de skotska väljarna tror att de kommer att få en Labourregering även om de röstar på SNP. Tanken på en Labour/SNP-regeringen vinner knappast några röster bland engelska väljare.

      • Skattesänkningar inför valet

        Finansminister Osborne presenterar en "förvalsbudget" den 18 mars som bland annat innehåller försiktiga sänkningar av inkomstskatten, stöd till personer som köper sitt första hus, Mycket av detta ska, enligt honom, kunna finansieras genom en höjning av bankskatten. Men Osborne utlovar också fler åtgärder för att komma åt skattesmitare. Enligt nya siffror växte BNP med 2,6 procent 2014. Arbetslösheten fortsätter att minska, liksom underskottet i handelsbalansen. Den brittiska ekonomin har gynnats av lägre oljepriser. Miliband upprepar det han sagt flera gånger tidigare, att finansministern gynnar fel grupper och Labours finansministerkandidat Ed Balls kallar budgeten för tunn. Balls säger att Osborne kommer att bli tvungen att höja momsen och skära ned på den offentliga vården, NHS, för att få siffrorna att gå ihop. Samtidigt kritiserar Liberaldemokraterna koalitionspartnern för att av ideologiska skäl göra större nedskärningar än det ekonomiska läget motiverar.

      • Unionistpartier i valpakt

        Inför det brittiska parlamentsvalet har DUP och det andra stora unionistpartiet UUP enats om en valpakt, där de ska ställa upp med gemensamma kandidater i fyra valkretsar.

      • Uppgörelse i Nordirland riskerar att spricka

        Sinn Féin meddelar att partiet drar tillbaka sitt stöd för det avtal om besparingar inom välfärden som de nordirländska partierna enades om i slutet av 2014 (se December 2014). Partiet hävdar att DUP ändrat i överenskommelsen. De två partierna håller flera möten för att bryta dödläget.

      • Februari

      • Före detta utrikesministrar i korruptionsskandal

        Två före detta utrikesministrar, Jack Straw från Labour och Malcolm Rifkind från Konservativa partiet, stängs av från sina partier på grund av misstankar om att de mot betalning lovat använda sitt politiska inflytande för att gynna en privat firma. De filmas av journalister från tidningen Daily Telegraph och TV-kanalen Channel 4 som utger sig för ett representera en icke existerande kinesisk firma. Både Straw och Rifkind förnekar att de har brutit mot några regler, men anmäler sig själva till underhusets granskningsorgan. Ed Miliband uppmanar premiärminister Cameron att införa ett förbud mot att parlamentsledamöter arbetar med annat samtidigt som de sitter i underhuset. Det finns redan idag en uppförandekod om vad man får och inte får göra som ledamot av det brittiska parlamentet. Efter avslöjandena avgår Rifkind som ordförande från underhusets underrättelsekommitté. Som ledamot av underhuset tjänar man omkring 67 000 pund om året.

      • Kryphål för skatteflykt avslöjas

        Dokument från den brittiska banken HSBC som har läckt ut till medier visar hur välbeställda personer i Storbritannien kunnat undgå att betala skatt i landet genom att använda sig av hemliga konton i Schweiz. I två tredjedelar av fallen har detta dock skett utan att de berörda brutit mot brittisk lag. Förmögna personer med rötter i andra länder, så kallade non-doms, har kunnat utnyttja ett kryphål i lagstiftningen som ger dem rätt att slippa betala skatt i Storbritannien för tillgångar som finns utanför landet om de kan hävda att de har en nära anknytning till ett annat land. Detta har bidragit till att många utländska miljardärer flyttat till London. Frågan om villkoren för dessa ”non-doms” har debatterats tidigare, och en bit in på 00-talet försökte den dåvarande Labourregeringen skärpa villkoren, men det slutade i ett tämligen urvattnat förslag. Uppgifterna, som nu publiceras, har bearbetats av ett sextiotal medieföretag världen över. De läckta uppgifterna ger nytt bränsle till den politiska debatten och Ed Miliband kritiserar premiärminister Cameron för hans utnämning av den förre HSBC-chefen lord Green till ny handelsminister. Flera av konservativa partiets, och i mindre utsträckning Labours, bidragsgivare tillhör dem som haft hemliga konton i HSBC. Avslöjandena skadar därmed de konservativa mer än Labour, som får en stor del av sina pengar från fackföreningarna.

      • Ryskt intrång i brittiskt luftrum

        Ryska militärplan rapporteras ha flugit över Engelska kanalen, och brittiska myndigheter tvingas dirigera om civila plan.

      • Rekordnota för bevakning av Assange

        Enligt Londonpolisen har bevakningen av Wikileaksgrundaren Julian Assange, som befinner sig på Ecuadors ambassad i Storbritannien för att undgå att utlämnas till Sverige, där han anklagas för våldtäkt, kostat 9 miljoner pund mellan juni 2012 och oktober 2014 (se även Juni 2012). 

      • Fångar utan rösträtt, brott mot mänskliga rättigheter

        Europadomstolen för mänskliga rättigheter avgör att Storbritannien bryter mot de mänskliga rättigheterna när man inte tillåtit dömda fångar att rösta i olika val mellan 2009 och 2011. En grupp på drygt tusen fångar hade vänt sig till domstolen för att få saken prövad. Domstolen beslutar dock att ingen av fångarna i gruppen ska beviljas något skadestånd eller för att täcka juridiska kostnader. En företrädare för justitiedepartementet säger att regeringen anser att frågan ska avgöras i Storbritannien. Redan 2004 fastställde domstolen för första gången att Storbritannien bröt mot paragraf tre i Europakonventionen för mänskliga rättigheter; rätten till fria val.

      • Antalet antisemitiska incidenter ökar

        Enligt organisationen Community Security Trust rapporterades närmare 1 200 antisemitiska incidenter i Storbritannien under 2014. Det är den högsta siffran sedan mätningarna inleddes 1984. Kriget i Gaza sommaren 2014 är enligt organisationen den viktigaste faktorn bakom ökningen. De flesta incidenter sägs vara slumpartade angrepp på judiska personer på offentliga platser, många av dem i London och i området kring Manchester.

      • Januari

      • SNP missnöjt med förslag till nya skotska befogenheter

        Regeringen presenterar sin plan för ökat skotskt självstyre, som grundar sig på de förslag som under hösten 2014 (se November 2014) har lämnats av Smithkommissionen. Regeringens förslag kritiseras av SNP för att vara urvattnat. Cameron håller fast vid att regeringen hållit fast vid sina tidigare löften om att ge mer makt till det skotska parlamentet. 

      • Chilcots rapport om Irakkriget dröjer

        Den kommission som, under ledning av John Chilcot, utreder Storbritanniens roll i Irakkriget, meddelar att den inte kommer att presentera sin rapport förrän efter valet i maj. Det motiveras med att de som har kritiserats ska få möjlighet att bemöta kritiken. 

    • 2014

      • December

      • Nordirländska partier överens

        På julafton meddelas att de nordirländska partierna nu har kommit överens efter 12 veckors förhandlingar. Överenskommelsen innebär att partierna i januari ska presentera en budget i balans för perioden 2015/2016, vilket innebär att en rad nedskärningar måste göras inom välfärdssystemet fram till 2017. För att underlätta detta har den brittiska regeringen utlovat ett extra anslag på 2 miljarder pund, samt att befogenheterna att bestämma bolagsskatterna ska föras över till Stormont, provinsparlamentet i Belfast. Även ansvaret för den känsliga frågan om parader ska i fortsättningen hanteras av Stormont. En ny kommission som ska hantera känsliga frågor kring flaggor, identitet, kultur och traditioner ska inrättas före juni 2015. Den måste komma med sin första rapport inom 18 månader. Ett arkiv, för muntlig historia ska inrättas fram till 2016, för att ge alla grupper möjlighet att ge sin bild av den nordirländska konflikten. En ny oberoende enhet, Historical Investigations Unit (HIU), ska etableras för att undersöka konfliktrelaterade dödsfall som ingen har ställts till svars för. Ett annat nytt organ, Independent Commission on Information Retrieval (ICIR), ska kunna förmedla information till invånarna om brott som begåtts mot deras anhöriga. Det som avslöjas här kan dock inte användas vid en rättsprocess. Antalet medlemmar i Stormont ska minskas från och med valet 2021. Senast inför valet 2016 ska antalet departement i Nordirland minskas från tolv till nio. Ett nytt system ska införas som ska öka insynen i de löner och kostnadsersättningar som betalas ut till medlemmar av provinsparlamentet. Ledarna för DUP, Sinn Féin, UUP, SDLP och Allianspartiet säger att de ska uppmana sina partier att godkänna överenskommelsen. 

      • Kvinna utses till biskop

        I mitten av månaden får anglikanska kyrkan sin första kvinnliga biskop, Libby Lane.

      • Högt budgetunderskott trots god tillväxt

        I sitt hösttal om ekonomin medger finansminister Osborne att han inte kommer att klara minska underskottet i statsbudgeten så mycket som han lovade i samband med maktskiftet 2010 (cirka 90 miljarder pund 2014). Den brittiska ekonomin har haft goda tillväxtsiffror 2014 (kring 3 procent) och arbetslösheten har minskat, men skatteinkomsterna har ändå blivit lägre än väntat, delvis på grund av att så många av de nya jobben återfinns inom låglönebranscher. Löften ges också om mer pengar till den offentliga sjukvården. Nordirland utlovads också större befogenheter när det gäller bolagsbeskattningen från 2015, på villkor att de nordirländska partierna lyckas lösa den pågående tvisten inom provinsregeringen. Även Wales (och Skottland) ska få större befogenheter att ta in skatt. Osborne aviserar också långsiktiga nedskärningar, bland annat ska en miljon arbetstillfällen tas bort inom den offentliga sektorn fram till 2020.

      • November

      • Regeringen vill begränsa EU-invandrares rätt till bidrag

        I slutet av månaden håller Cameron ett tal där han uppmanar andra EU-ledare att gå med på hans förslag om att begränsa EU-invandrares tillgång till det brittiska välfärdssystemet. Enligt det ska alla som flyttar till Storbritannien inte längre ha rätt till sådant som skattelättnader för arbetstagare, barnbidrag för barn som inte bor i landet förrän efter fyra år. Cameron vill också begränsa möjligheterna för EU-invandrare att få ta med sig sin familj till Storbritannien samt att de som inte hittat arbete inom sex månader måste lämna landet. Enligt premiärministern kan skattelättnaderna och barnbidragen ge upp till 700 pund i månaden för en familj med två barn, och att det är betydligt mer än vad de skulle få i Tyskland eller Frankrike. Han säger också att om han inte får gehör för sina krav utesluter han ingenting, något som tolkas som ett hot om att Storbritannien i så fall överväger att lämna EU. Inför talet kommer nya siffror som visar att invandringen till landet har ökat och inte minskat under det senaste året, trots regeringens löften om motsatsen. Labour har tidigare lagt fram ett förslag som påminner om detta, men då sattes tidsgränsen för att man ska få rätt till bidrag till två år.

      • Ännu ett mandat till Ukip

        I ett fyllnadsval vinner Ukip ytterligare ett manat i underhuset. Partiets kandidat Mark Reckless får nästan 3000 röster fler än den konservativa kandidaten. Reckless hoppade tidigare under hösten av till Ukip från Konservativa partiet. 

      • Anglikanska kyrkan säger ja till kvinnliga biskopar

        Den anglikanska kyrkan röstar för att tillåta att kvinnor ska kunna bli biskopar. 

      • Nicola Sturgeon tar över som försteminister i Skottland

        Nicola Sturgeon tillträder som ledare för SNP och skotsk försteminister. 

      • Invandrare bidrar med mer än de får

        En rapport från University College of London visar att invandrare från andra EU-länder bidrar med mer till den brittiska ekonomin än de tar ut via offentlig service. Överskottet 2011 var, enligt rapporten, över fem miljarder pund.

      • Oktober

      • Storbritannien måste betala mer pengar till EU

        EU:s nya sätt att räkna ut medlemsländernas bidrag till unionen leder till att notan för Storbritannien stiger med drygt två miljarder euro (1,7 miljarder pund). Premiärminister Cameron kritiserar detta i hårda ordalag och säger att Storbritannien inte kommer att betala denna summa när ländernas EU-bidrag ska vara inne den 1 december.

      • Ukip vinner mandat i underhuset

        I ett fyllnadsval vinner Ukip sitt första mandat i underhuset då Douglas Carswell, som tidigare under året har hoppat av från Konservativa partiet, segrar i Clacton on Sea med 60 procent av rösterna.

      • Brittisk hjälparbetare avrättas

        En brittisk hjälparbetare, Alan Henning, som hållits som gisslan av IS avrättas av den militanta gruppen i början av månaden. I en video, där avrättningen visas, refereras till det brittiska beslutet att delta i den militära operationen mot IS. Storbritanniens muslimska råd, Muslim Council of Britain, fördömer dådet. Ett hundratal muslimska ledare rapporteras ha vädjat om att Henning skulle friges. Att han dödades i samband med den muslimska högtiden Id al-Adha ses som en provokation av många brittiska muslimer. Den brittiska regeringen får kritik för att inte ha gjort mer för att få Henning fri.

      • Augusti

      • Krissamtal i Nordirland

        Flerpartisamtal ska inledas i Nordirland, där provinsregeringen har stora problem på grund av oenighet om nedskärningar i välfärdsystemet. Den nordirländska budgeten, omkring 40 miljarder pund, sägs vara nästan dubbelt så stor som de skatteinkomster provinsen får in.

      • Ja till flygräder mot IS

        I slutet av månaden återkallar Cameron parlamentet som med klara siffror röstar för att Storbritannien ska delta i de internationella militära operationerna mot IS. 

      • Skottland röstar nej till självständighet

        Den 18 september röstar en majoritet av väljarna i Skottland nej till självständighet. Marginalen är större än väntat, 55 röstar nej och 45 procent ja. Nu börjar dock arbetet med att utforma det lagförslag som ska ge det skotska parlamentet större befogenheter. Kort efter valet säger Alex Salmond att han ska avgå som partiledare för SNP. 

      • Inga brittiska flygräder mot IS

        En dryg vecka in i september säger försvarsminister Philip Hammond att Storbritannien inte kommer att delta i de flygräder mot IS i Syrien som USA planerar att genomföra i samarbete med flera andra länder. I mitten av september avrättar IS en brittisk hjälparbetare som gruppen tagit som gisslan ett år tidigare. Fortfarande hålls en annan brittisk hjälparbetare av samma grupp.

      • Ja-sidan tar ledningen i Skottland

        En vecka in i september leder ja-sidan med knapp marginal inför folkomröstningen i Skottland. 

      • Nya avslöjanden om sexuella övergrepp mot barn

        Ännu en skandal kring sexuella övergrepp mot barn skakar Storbritannien. Denna gång är det en oberoende rapport som beskriver hur minst 1 400 barn i den nordengelska staden Rotherham utnyttjats sexuellt under åren 1997–2013. Förövarna sägs tillhöra gäng, där medlemmarna främst har pakistanskt ursprung. Flera av offren hade anmält övergrepp till polisen som inte vidtagit några åtgärder. Inte heller socialtjänsten hade ingripit. Enligt rapporten var rädsla för att anklagas för rasism ett skäl till att myndigheterna inte hade agerat.

      • Höjd beredskap mot terror

        I slutet av månaden höjer Storbritannien sin terrorberedskap från "betydande" till "svår". 

      • Brittiskt stöd till kampen mot IS

        När krisen i samband med den extremist rörelsen Islamiska staten (IS) avancemang i norra Irak förvärras i augusti bidrar Storbritannien genom att släppa förnödenheter från luften till yazidiska flyktingar på Sinjarberget. De gör även spaningsflygningar över området och skickar militär utrustning till kurdiska regionala styrkor. Storbritannien förfaller därefter ta på sig en mer aktiv roll i kampen mot IS, men premiärminister Cameron betonar att landet inte kommer att skicka några marktrupper till Irak. 

      • Maj

      • Framgång för Ukip i EU-valet

        I valet till EU-parlamentet blir Ukip största parti med närmare 27 procent av rösterna och 24 av Storbritanniens 73 mandat, följt av Labour med drygt 24 procent och 20 mandat. Konservativa partiet får 23 procent och 19 mandat. Liberaldemokraterna gör ett katastrofval, och får knappt 7 procent. Partiet får ett mandat och förlorar 9. Gröna partiet gör att bra val med knappt 7 procent och 3 mandat. Två mandat går till Skotska nationalistpartiet (SNP) och ett till Plaid Cymru. Det högerextrema BNP förlorar de två mandat partiet vann 2009. I Nordirland får UUP. DUP och Sinn Féin var sitt mandat. Bara drygt var tredje väljare röstar. 

      • Framåt för Labour i lokalval

        I lokalvalen får Labour flest röster, och får 338 nya mandat. Det betyder att 82 städer och kommuner av 162 kommer att styras av Labour. Konservativa partiet förlorar 230 mandat, men behåller styret i 41 kommuner. Ukip gör också ett bra lokalval och får 163 mandat, mot tidigare 2. Även Gröna partiet går framåt från 20 till 38 mandat. För Liberaldemokraterna blir det ett kännbart bakslag, då partiet tappar 310 mandat. 

      • Abu Hamza döms till livstids fängelse i USA

        Den militanta muslimska predikaten Abu Hamza al-Masri, som 2012 utvisades från Storbritannien till USA, döms för terrorbrott i en amerikansk domstol (se April 2012). Han fälls för samtliga elva åtalspunkter. I januari 2015 döms han till livstids fängelse.

      • Arbetslösheten sjunker

        Ny statistik visar att arbetslösheten har sjunkit till 6,8 procent, vilket är den lägsta siffran på fem år.

      • Gerry Adams släpps

        Sinn Féin-ledaren friges den 4 april, utan att åtal väckts. Men det blir nu en fråga för åklagarmyndigheten (Public Prosecution Service, PPS) om man ska gå vidare. Adams säger att han frivilligt sökt upp polisen för att svara på frågor, men att han inte hade väntat sig att bli gripen. En grupp protestantiska lojalister samlas utanför polisstationen i Antrim, där Adams har hållits, för att protestera mot frigivningen. Adams lämnar dock polisstationen via en bakväg. Han håller senare en presskonferens där han säger att han fortfarande stödjer den nordirländska polisen PSNI.

      • April

      • Gerry Adams grips och förhörs om IRA-mord

        Den 30 april grips Sinn Féin-ledaren Gerry Adams enligt terroristlagstiftningen (Terrorism Act 2000) för att förhöras för IRA:s mord på tiobarnsmamman Jean McConville 1972. Adams förnekar all inblandning i dådet. McConville fördes bort av IRA som misstänkte henne för att har försett den brittiska armén med information. IRA medgav 1999 att den mördat och begravt henne på en hemlig plats. Hennes kvarlevor hittades 2003. En 77-årig man, Ivor Bell, har åtalats för inblandning i dådet. Gripandet av Adams sker bara tre veckor före lokalvalen och valet till EU-parlamentet. 

      • Mars

      • Irlands president på statsbesök

        Drottning Elizabeth tar emot Irlands president Michael D Higgins. Besöket är historiskt då det är det första gången någonsin som en irländsk statschef gör ett officiellt besök i landet.

      • Äldre britter gynnas i ny budget

        Finansminister Osborne presenterar vissa förändringar kring pensionerna i den nya budgeten, framför allt att det går att ta ut tilläggspensionen som en klumpsumma och själv avgöra hur den ska användas (fram till nu har britterna i princip varit placera pengarna via försäkringsbolag som sedan har betalat ut dem som en slags livränta). Nya regler för när man måste betala skatt för sina tillgångar ska också gynna många småsparare. Några mindre punkter gäller sänkta avgifter på bingospel och sänkt skatt på öl, och en frysning av skatterna på cider och skotsk whisky. Flera tidningar påpekar att budgeten i mycket är till för att gynna äldre britter. 

      • "Ingen folkomröstning om EU om Labour vinner valet"

        Labourledaren Ed Miliband säger att om hans parti återkommer till makten efter valet 2010 kommer det inte att utlysa någon folkomröstning om EU förrän tidigast 2020. Han gör dock ett förbehåll och säger att en sådan omröstning kan bli aktuell om EU kräver att landet ska lämna ifrån sig fler befogenheter. Han markerar också att han anser att Storbritannien hör hemma inom EU, men att samarbetet måste reformeras. Några dagar senare gör Cameron ett utspel där han listar sju punkter som EU måste uppfylla för att Storbritannien ska bli kvar som medlem. Han utesluter bland annat alla nya försök att fördjupa samarbetet, säger sig vilja begränsa invandringen från nya medlemsländer samt vill minska Europadomstolen för mänskliga rättigheters inflytande över det brittiska rättsväsendet.

      • Mer makt till medlemmarna när Labour ska välja ny ledare

        Labour har kallat in till en specialkonferens där partiet med klar majoritet (86 procent) röstar för att kapa en del av banden mellan fackföreningarna och partiet. Det betyder att nästa gång som Labour röstar fram en ny partiledare får varje medlem en röst. I det tidigare komplicerade systemet har medlemmarna haft en tredjedel av rösterna, parlamentsledamöterna en tredjedel och fackföreningarna en tredjedel. Samtidigt börjar ledande krafter bland de konservativa prata om sitt parti som ett "arbetarparti" med målet att vinna fler väljare bland arbetarklassen.

      • Februari

      • Regeringskris hotar i Nordirland

        Nordirlands försteminister Peter Robinson hotar att avgå. Detta sker sedan en rättegång mot John Downey, som anklagas för att ha utfört ett bombattentat i Hyde Park i London 1982, läggs ned. Fyra brittiska soldater dödades vid dådet. Downey förnekar att han har utfört attentatet. Eftersom Downey inte dömts för brottet omfattas han inte av den amnesti som fångar från de halvmilitära grupperna beviljades i samband med det nordirländska fredsavtalet. Det framkommer nu att brittiska regeringar hade skickat brev till 187 brottsmisstänkta republikaner, som inte dömts för några brott eller som har flytt rättvisan, där det slås fast att de inte längre är eftersökta av polisen. 149 sådana brev har skickats av den tidigare brittiska Labourregeringen och 38 av den borgerliga regeringen. Trots att Downey fått ett sådant brev har han fortsatt att vara efterlyst av Scotland Yard. Robinson kräver att detta skulle utredas offentligt, vilket den brittiska premiärministern David Cameron lovar att göra. Peter Robinson säger sig vara nöjd med detta. Nordirlands biträdande försteminister Martin McGuinness hävdar dock att de stora partierna känt till detta.

      • "Självständigt Skottland får inte använda pundet"

        Finansminister George Osborne säger att Skottland inte kommer att kunna fortsätta pundet som sin valuta om skottarna röstar ja till självständighet i september. Konservativa partiets linje får stöd av både Labour och Liberaldemokraterna. Den skotska SNP-ledaren Alex Salmond svarar med att om Skottland inte kan dela pundet med resten av Storbritannien kommer skottarna inte att vara beredda att ta ansvaret för sin del av den brittiska statsskulden.

      • Svåra översvämningar i England

        Södra och sydvästra England drabbas av svåra översvämningar. Militär sätts in för att hjälpa till i räddningsarbetet. Premiärminister Cameron får kritik för att regeringen har dröjt för länge med att agera.

      • Samkönade äktenskap godkännas i Skottland

        Den 4 februari röstar det skotska parlamentet för att godkänna samkönade äktenskap med 105 röster för och 18 emot.

      • Januari

      • 500 syriska flyktingar till Storbritannien

        Nick Clegg säger att Storbritannien ska ta emot 500 flyktingar från Syrien. Löftet gäller de mest sårbara grupperna, inklusive tortyroffer och kvinnor och barn som riskerar att utsättas för våld. Vilka som ska få komma ska avgöras från fall till fall, och den brittiska regeringen har sagt nej till FN:s begäran om att landets ska ta emot fler kvotflyktingar. Den brittiska regeringen vill istället satsa mer på att hjälpa de syrier som flytt till grannländerna (omkring 2,4 miljoner människor), och bidrar redan med 600 miljoner pund till det. I Storbritannien finns redan omkring tusen syrier som har sökt politisk asyl i landet.

      • Biståndspolitiken läggs om

        Regeringen aviserar en omläggning av biståndspolitiken, där mer pengar ska satsas på ekonomisk utveckling och en mindre del ska gå till att bekämpa svält och sjukdomar.

      • Ingen kritik mot polisen för dödsskjutning 2011

        Den rättsliga utredningen (the inquest) av polisens dödsskjutning av Mark Duggan, som utlöste våldsamma kravaller i London och andra brittiska städer i (se Augusti 2011), är nu klar. Enligt den har polisen agerat enligt lagen (två av de tio jurymedlemmarna har dock en annan uppfattning). Enligt juryn bar Duggan inget vapen när han sköts, men de trodde att han hade kastat ifrån sig det innan polisen ingrep mot honom.

      • Regeringspartierna oense om den ekonomiska politiken

        Finansminister George Osborne säger i en intervju att regeringen inte ens kommit halvvägs i sina försök att få ordning på den brittiska ekonomin. Han säger att nya nedskärningar krävs, på 25 miljarder pund, och att de främst kommer att ske inom det sociala välfärdssystemet, bland annat genom att slopa bostadsbidrag för personer under 25 år. Han får dock mothugg från sin regeringskollega Nick Clegg som menar att hans parti, Liberaldemokraterna, har en annan syn på hur man ska uppnå sina mål. Clegg har också kritiserat de konservativas linje gentemot EU. Näringsminister Vince Cable, även han Liberaldemokrat, har tidigare kritiserat det konservativa partiets invandringspolitik. Det ses som ett försök av det mindre av regeringspartierna att markera sin särart inför parlamentsvalet 2015.

    • 2013

      • December

      • Åtstramningspolitiken fortsätter trots ekonomisk tillväxt

        När finansminister Osborne i början av månaden presenterar sin bild av den brittiska ekonomin kan han visa på positiva tillväxtsiffror. Prognoser tyder på att tillväxten för 2013 kommer att ligga kring 1,4 procent, och att BNP kommer att växa ännu snabbare 2014. Storbritanniens BNP är dock fortfarande längre än den var före krisen. Osborne fortsätter med sin åtstramningspolitik, men lovar samtidigt att fler elever ska få rätt till fria skolmåltider, gifta par ska få nya skattelättnader och taket för när man måste betala fastighetsskatt höjs. Tankesmedjan Institute of Fiscal Studies (IFS) kommer kort därefter med en rapport, där man slår fast att det knappast finns mer utrymme kvar för nya besparingar inom den offentliga sektorn och att nästa regering måste överväga en skattehöjning. Det påpekas också att många av nedskärningarna kommer att bli ännu mer kännbara under de kommande åren.

      • November

      • Nytt utspel från Cameron i invandringsfrågan

        Premiärminister David Cameron gör i en artikel publicerad i The Financial Times nya utspel om att begränsa invandringen till Storbritannien. Han talar på nytt om att införa nya regler som bland annat ska göra det svårare för EU-medborgare att få rätt till arbetslöshetsersättning. Enligt förslaget måste de bo i landet i minst tre månader innan de ska kunna få "a-kassa", och att de inte får stanna i mer än sex månader om de inte har "rimliga möjligheter" att få ett jobb, samt att alla som ertappas med att tigga eller som saknar bostad ska utvisas och inte tillåtas komma tillbaka på minst ett år. Han hävdar att allt detta går att genomföra utan att bryta mot några EU-regler. Även den liberaldemokratiske ledaren Nick Clegg står bakom de förslag som läggs fram i artikeln. De nya restriktioner som planeras handlar mycket om att Storbritannien oroar sig för en stor invandring från Bulgarien och Rumänien när de restriktioner som gäller idag ska tas bort vid det kommande årsskiftet. Cameron möter mothugg från László Andor, EU:s kommissionär för sociala frågor, som varnar för hysteri, och hävdar att Storbritannien gynnats av invandringen från Östeuropa och nu riskerar att utmålas som EU:s "elaka land". 

      • Oktober

      • Cameron hotar att ingripa mot the Guardian

        Premiärminister Cameron säger att han överväger ett ingripande mot the Guardian om tidningen inte slutar att publicera uppgifter från dokument som läckts av Edward Snowden (se Juni 2013). Han hävdar att tidningen hjälper Storbritanniens fiender och försvårar arbetet med att hålla landet säkert.

      • Brittiska ekonomin växer

        Nya ekonomiska siffror visar att BNP har växt med 0,8 procent under tredje kvartalet 2013. Det är den högsta tillväxtsiffran för Storbritannien sedan 2010 och det betyder att BNP ökat under samtliga av årets tre första kvartal.

      • Höga elpriser skapar debatt

        Hushållens allt högre elräkningar skapar debatt, särskilt som det sätter ytterligare press på familjer med låga inkomster. John Major, konservativ premiärminister 1990–1997, gör i slutet av månaden ett utspel där han föreslår att kraftbolagen ska betala en engångsskatt på sina vinster för att hjälpa regeringen att hålla tillbaka kostnaderna för bränslebidrag (personer som lever på inkomststöd av olika slag får ett extra bidrag om temperaturen ligger under noll grader mer än sju dagar i sträck). Tidigare har Labourledaren Ed Miliband krävt en frysning av elpriserna. Nästan alla stora elbolag har aviserat prishöjningar på mellan 8 och 10 procent. Majors debattinlägg anses dock slå mot hans egen partiledare, genom att han säger sig veta hur vanliga människor har det när de har svårt att få ekonomin att gå ihop, något Cameron med sin priviligierade bakgrund anklagas för att inte göra.

      • Juli

      • NSA-skandalen växer

        The Guardian avslöjar i augusti att USA ska ha betalat 100 miljoner pund till GCHQ, enligt tidningen för att försäkra sig om tillgång och inflytande över brittiskt underrättelsematerial. Flera brittiska telekombolag bland annat BT, Vodafone Cable och det amerikanska bolaget Verizon Business medger att de har försett GCHQ med information. Sedan den brittiska regeringen sagt sig överväga rättsliga åtgärder mot The Guardian väljer tidningen redaktörer att förstöra de hårddiskar där läckta dokumenten funnits. Guardian-journalisten Glenn Greenwalds partner hade några dagar tidigare tagits i förvar av polisen i nio timmar, i enlighet med lagstiftning avsedd för att bekämpa terrorism. 

      • Underhuset säger nej till militärt ingripande i Syrien

        David Cameron återkallar parlamentet från semestern på grund av Syrienkrisen. Underhuset ska ta ställning till ett eventuellt militärt ingripande efter misstankar om att regimen använt kemiska vapen mot rebellfästen öster om huvudstaden Damaskus den 21 augusti med hundratals dödsoffer som följd. En intervention skulle i så fall ske utan mandat från FN:s säkerhetsråd. Det som diskuteras är dock en begränsad operation för att markera att regimen trätt över en gräns, men en sådan har svagt stöd i opinionen. Labour, som inledningsvis stött regeringens förslag om ett ingripande, säger att det kan ske först efter att FN:s vapeninspektörer lämnat sin rapport. Regeringen förlorar omröstningen med siffrorna 285 mot och 272 för. 30 konservativa ledamöter och nio liberaldemokrater har röstat nej. Dessutom har ett trettiotal konservativa ledamöter valt att lägga ned sina röster. För att förklara regeringens nederlag hänvisar många bedömare hänvisar till turerna inför Irakkriget, då regeringen Blairs uppgifter om att Saddam Husseins regim hade tillgång till massförstörelsevapen visade sig vara felaktiga.

      • Protester mot hydraulisk spräckning

        Sökandet efter skifferolja och -gas väcker protester i Sussex och på flera andra platser i England. Vid mitten av månaden grips tiotals demonstranter i samband med aktioner. De som är positiva till att fyndigheter exploateras ser dem som lösningen på landets energiproblem, andra, som demonstranterna, oroar sig för konsekvenserna för miljön.

      • Tvist mellan Spanien och Gibraltar

        Diplomatiska spänningar uppstår mellan Gibraltar och Spanien. Den brittiska kronkolonin har dumpat ett antal betongblock i havet utanför Gibraltar (som man säger ska bilda ett konstgjort korallrev), Spanien svarar med att skärpa gränskontrollerna vilket leder till timslånga köer. I grunden handlar tvisten om fiskerättigheter och både Gibraltar och Spanien gör anspråk på havsområdet.

      • En ny tronarvinge föds

        Hertigen och hertiginnan av Cambridge, William och Kate, får sitt första barn, en son som får namnet George Alexander Louis. I april ändrades tronföljden, så att monarkens äldsta arvinge ska få ärva kronan oavsett kön. I framtiden får en brittisk monark även rätt att gifta sig med en katolik. Men det är fortfarande bara protestanter som får bli kung eller drottning.

      • Abu Qatada utvisas till Jordanien

        Den muslimske predikanten Abu Qatada utvisas till Jordanien. Detta blir möjligt sedan Storbritannien och Jordanien slutit ett avtal som innebär att bevis som framkommit under tortyr inte kan användas mot honom (i september 2014 frias han av en jordansk domstol på grund av brist på bevis) (se även April 2013). 

      • Klart för samkönade äktenskap

        Parlamentets båda kamrar antar det lagförslag som legaliserar samkönade äktenskap i England och Wales. 

      • Brittiska postverket privatiseras

        Regeringen beslutar att privatisera postverket. Försäljningen väntas ge motsvarande drygt 30 miljarder kronor till statskassan. Fackförbunden motsätter sig beslutet och hotar med strejk.

      • Juni

      • Signalspaningsmyndighet i avlyssningsskandal

        En stor avlyssningsskandal avslöjas, då en före detta CIA-anställd Edward Snowden avslöjat att den amerikanska Nationella säkerhetsmyndigheten (NSA) förses med stora mängder telefon- och internetdata från nio stora amerikanska internetbolag, däribland Google, Microsoft, Yahoo och Facebook. Enligt uppgifter i den brittiska tidningen The Guardian, som har tillgång till de dokument som läckts av Snowden, har även den brittiska signalspaningsmyndigheten GCHQ (Government Communications Headquarters) haft tillgång till samma material sedan 2010. Skandalen växer ytterligare då det visar sig att NSA även avlyssnat sina allierade, bland annat flera stora EU-länder.

      • Nya besparingar aviseras

        I slutet av månaden aviserar finansminister Osborne nya besparingar på över 11 miljarder pund inför budgetåret 2015/2016. De flesta departement får sina anslag sänkta med upp till 10 procent, medan skolorna och biståndet skyddas och till och med får mer pengar. Även vårdsektorn prioriteras, medan nya nedskärningar ska göras inom välfärdssystemet (bland annat ska en veckas karenstid inför innan man kan få arbetslöshetsersättning). De som är anställda inom statsförvaltningen, skolorna, polisen och sjukhusen kommer inte att automatiskt få sina löner höjda (undantag görs för militären). Särskilt stöd ska sättas in för att det ska byggas nya bostäder till rimliga kostnader, och en rad nya infrastrukturprojekt lanseras, bland annat att bygga ut järnvägen för höghastighetstrafik från London till Leeds och Manchester.

      • Skadestånd till kenyanska tortyroffer

        Storbritanniens regering går med på att betala skadestånd till över 5 200 kenyaner som torterades av brittiska kolonialstyrkor i samband med mau-mau-upproret på 1950-talet. Förhandlingarna om skadestånd kom igång sedan en brittisk domstol i oktober 2012 slagit fast att tre kenyanska tortyroffer skulle kunna stämma Storbritannien. Totalt ska nästan 20 miljoner brittiska pund betalas ut till offren. Den brittiska utrikesministern William Hague ber offren om ursäkt för övergreppen.

      • Maj

      • Soldat dödas i terrordåd

        En anställd vid brittiska försvaret mördas i Woolwich i sydöstra London. Två män grips på platsen för dådet. En av de gripna säger att han mördat mannen som hämnd för att brittiska soldater mördar muslimer i Irak och Afghanistan varje dag. Händelsen får premiärminister Cameron att avbryta sitt statsbesök i Frankrike och återvända hem. Storbritanniens muslimska råd fördömer dådet. Senare samma dag drabbar polisen samman med anhängare av det främlingsfientliga Engelska försvarsförbundet (English Defense League, EDL) i Woolwich. EDL organiserar i slutet av månaden demonstrationer i bland annat London, då EDL och andra grupper försöker spela på främlingsfientliga, och då framför allt antimuslimska stämningar. Rapporter kommer om ett brandbombsattentat mot en moské i Grimsby, och andra våldsdåd riktade mot muslimer.

      • EU-frågan splittrar Konservativa partiet

        Frågan om en folkomröstning om EU-medlemskapet fortsätter att splittra Konservativa partiet. Det väcker uppmärksamhet när två konservativa ministrar, utbildningsminister Michael Gove och försvarsminister Philip Hammond, i mitten av maj säger att de skulle rösta för ett EU-utträde om de skulle få rösta om saken nu. 114 konservativa parlamentsledamöter visar sitt missnöje med att frågan om en folkomröstning inte nämnts i drottningens tal vid en omröstning i underhuset. Även om EU-kritikerna inte vinner ses detta som ett bakslag för premiärminister Cameron. Konservativa partiet har dock presenterat ett lagförslag för att göra löftet om en folkomröstning bindande. Men det kommer att läggas fram i underhuset som en motion från en enskild ledamot, eftersom Liberaldemokraterna inte står bakom förslaget. 19 framträdande representanter för näringslivet, bland andra Richard Branson, kritiserar veckan efter de EU-kritiska parlamentsledamöterna för att prioritera "politiken framför ekonomin" och hävdar att det skulle skada landet ekonomiskt om Storbritannien lämnar EU, samt att den brittiska regeringen istället bör göra mer för att stärka EU:s gemensamma marknad. När regeringen kort därefter presenterar sina nya lagförslag i drottningens tal innehåller det en punkt om hårdare regler för invandrare (bland annat att fler som inte har rätt att uppehålla sig i landet ska utvisas, åtgärder för att hindra invandrare att ta del av service de inte anses ha rätt till samt att privata hyresvärdar måste kontrollera att deras hyresgäster har uppehållstillstånd). Detta ses som ett försök att återvinna initiativet från Ukip.

      • Framgång för Ukip i lokalval

        Lokalvalen i England och Wales den 2 maj blir ett bakslag för regeringspartierna, medan Labour går fram något. Det som väcker mest uppmärksamhet är dock framgången för Ukip som får 147 kommunala mandat, 139 fler än i valet 2009. Partiet har spelat på det starka missnöjet med EU-medlemskapet och invandrarkritiska stämningar. Valdeltagandet är lågt, inte ens var tredje väljare röstar.

      • April

      • May får nej till att utvisa islamistisk predikant

        Storbritannien sluter ett avtal med Jordanien, som innehåller en ömsesidig garanti om rättvisa rättegångar. Avtalet ses som ett steg i den brittiska regeringens försök att utvisa den radikala muslimska predikanten Abu Qatada till Jordanien, där han i sin frånvaro dömts till livstids fängelse för terrorbrott och där han anklagas för ytterligare brott. Brittiska domstolar har dock sagt nej till att utvisa Qatada eftersom bevis som använts mot honom kan ha kommit fram via tortyr. 2009 sade Europadomstolen för mänskliga rättigheter att han inte kunde utvisas eftersom han riskerade att utsättas för tortyr i Jordanien. Även en brittisk domstol, The Court of Appeal, går på den 23 april samma linje, och beviljar inte något tillstånd för att inrikesminister Theresa May att föra ärendet till Högsta domstolen. Hon säger att hon avser att vända sig direkt till Högsta domstolen för att få prövningstillstånd.

      • Storbritanniens kreditbetyg sänks

        Internationella valutafonden (IMF) spår att tillväxten i ekonomin kommer att bli lägre än väntat. IMF uppmanar finansminister Osborne att göra mer för att stimulera ekonomin, något han menar att Storbritannien har utrymme för.  Kort därefter meddelar kreditvärderingsinstitutet Fitch att Storbritannien nedgraderas från det högsta kreditbetyget, från AAA till AA1. Tidigare har Moody's gjort samma sak.

      • Margret Thatcher avlider

        Den förra premiärministern Margaret Thatcher avlider vid 87 års ålder. Omdömena om den så kallade järnladyn skiftar. Där en del ser henne som en stor politiker som omdanade det brittiska samhället på ett sätt som på sikt skapat större välstånd i landet, betraktar andra henne som en person vars hårdföra politik slog sönder sammanhållningen i Storbritannien. På flera platser hålls gatufester för att fira hennes bortgång. Hon begravs den 17 april. Bland de över 2000 begravningsgästerna finns drottning Elizabeth, premiärminister Cameron, de tidigare premiärministrarna John Major och Tony Blair samt flera före detta amerikanska presidenter.

      • Mars

      • Skärpta regler för EU-invandrare

        Premiärminister Cameron aviserar i slutet av månaden en skärpning av reglerna för invandring från andra EU-länder; de som flyttar till Storbritannien måste visa att de verkligen är där för att söka arbete, att de talar engelska och att de har en rimlig chans att få en anställning. Åtgärderna anses vara riktade mot medborgare från nya EU-länder som Rumänien och Bulgarien och ses som ett sätt för regeringen att underminera stödet för det EU-kritiska Ukip som har stark medvind i opinionen. Cameron talar också om att begränsa rätten till fri sjukvård för invandrare som inte arbetar och att privata hyresvärdar måste ta ansvar för att deras hyresgäster befinner sig legalt i landet. Nya arbetskraftsinvandrare ska inte få ställa sig i kö till en kommunal bostad förrän de bott i landet i minst två år. En studie från 2012 visar att bara 13 000 invandrare från nya EU-länder i Östeuropa får arbetslöshetsersättning. Även Labour och Liberaldemokraterna har gjort utspel i invandringsfrågan.

      • Protester mot ”sovrumsskatt”

        Opinionen växer mot en så kallad sovrumsskatt som ska införas i april. Den innebär att personer som får socialbidrag får sina hyresbidrag sänkta om de har ett extra sovrum i lägenheten eller huset. Syftet med den nya skatten är både att sänka kostnaderna för socialbidrag samt att hjälpa trångbodda familjer att få större bostäder. Den nya skatten, och bostadspolitiken, kritiseras från flera håll, och det befaras att många måste byta bostad eftersom de inte kommer att ha råd att bo kvar. 

      • Nya besparingar och sänkt bolagsskatt

        I mitten av månaden presenterar finansminister Osborne nya åtgärder för att få fart på bostadsbyggandet, bland annat ska staten erbjuda räntefria lån till dem som köper nybyggda bostäder. Bolagsskatterna ska sänkas med 1 procent från april 2015. De flesta departement får sina anslag sänkta med 1 procent, undantag görs för skolor och vård.  

      • Nytt regelverk för pressen

        De tre stora partierna gör upp om ett nytt regelverk för pressen som inte går lika långt som det förslag som det som domaren Brian Leveson förslog i sin rapport (se November 2012). Uppgörelsen blir klar samma dag som underhuset skulle ha röstat om regeringens förslag till nytt regelverk, en omröstning som såg ut att bli ett nederlag för premiärminister Cameron. Men det blir ingen lagstiftning om det nya pressetiska regelverket, utan ett kungligt fördrag (Royal Charter) som gäller för England och Wales. Parterna har kommit överens om en klausul som innebär att inga ändringar kan göras om de inte stöds av minst två tredjedelar av ledamöterna i parlamentets båda kamrar. En ny oberoende tillsynsnämnd ska skapas för att se till att de pressetiska reglerna följs, och som kan kräva att tidningar som brutit mot reglerna ska publicera en ursäkt på en framskjuten plats. Den ska också kunna utdöma dryga böter för överträdelser. Det nya regelverket gäller bara i England och Wales. De flesta av de stora mediekoncernerna var kritiska till det nya regelverket. Representanter för pressen som varit med i de tidigare diskussionerna om de pressetiska reglerna har inte fått vara med i slutförhandlingarna. Det kommer dock att vara frivilligt för dem att ansluta sig, och flera tidningshus säger att de tänker bojkotta den nya pressnämnden. 

      • Anglikanska kyrkan kritiserar nedskärningar

        Justin Welby, den nye ärkebiskopen i anglikanska kyrkan, kritiserar regeringens planer på att skära ned en rad bidrag, eftersom de i så hög grad drabbar barn i utsatta familjer. 

      • Februari

      • EU-motståndet växer

        Cameron når en framgång när EU-länderna enas om att skära drygt 3 procent i unionens långtidsbudget för åren 2014–2021, särskilt som EU-kommissionen har föreslagit en ökning med något över 4 procent. Han säger sig också ha säkrat att Storbritannien får behålla sin tidigare budgetrabatt. Avtalet till trots ska britterna ändå betala mer till EU än tidigare på grund av en tidigare uppgörelse som gjorts under Tony Blairs tid som premiärminister. Enligt en opinionsundersökning vill bara en tredjedel av britterna att Storbritannien ska stanna kvar i EU.

      • Ja till samkönade äktenskap

        Underhuset röstar för att införa samkönade äktenskap med röstsiffrorna 400 för och 175 emot. 136 konservativa ledamöter röstar emot förslaget, liksom de flesta av ledamöterna från Nordirland. Att så många konservativa ledamöter röstade nej till förslaget, väcker nytt liv i spekulationerna om huruvida Cameron kan sitta kvar som partiledare

      • Januari

      • Brittisk militär till Mali

        Den brittiska regeringen beslutar att sända 330 militärer till Mali för att bidra till den internationella styrkan på plats i landet (se vidare Mali: kalendarium).

      • Britterna ska få folkomrösta om EU

        Cameron utlovar en folkomröstning om medlemskapet senast i slutet av 2017, om de konservativa vinner valet 2015. Fram till dess ska han försöka omförhandla villkoren för det brittiska medlemskapet.  Såväl Labour som Liberaldemokraterna är kritiska till löftet, som de menar skapar en osäkerhet inte minst för näringslivet.

      • Tak för bidrag införs

        En majoritet av underhuset röstar för att tillfälligt sätta ett tak på 1 procent på hur mycket bidragen för personer i arbetsför ålder får höjas (det rör bland annat jobbsökarbidrag, inkomststöd, föräldrapenning och sjukpenning). Fyra liberaldemokrater röstade med oppositionen. 

    • 2012

      • December

      • Skadestånd till torterad libyer

        Libyern Sami al-Saad och hans familj beviljas över 2 miljoner pund i skadestånd för att de med hjälp av brittiska (och amerikanska) agenter greps i Hongkong och fördes till Libyen. Sami al-Saad fängslades i Tripoli och utsattes för tortyr. Regeringen betalade ut pengarna, men erkände inget ansvar. Den brittiska underrättelsetjänsten MI6:s roll avslöjades i dokument som uppdagades efter Gaddafi-regimens fall 2011.

      • Planer på att införa samkönade äktenskap

        Cameron och ett antal andra ledande konservativa politiker uttalar sitt stöd för samkönade äktenskap. Planer finns på att lägga fram ett nytt lagförslag om detta 2013. Konservativa ledamöter har fått rätt att rösta som de vill i frågan, men det troliga är att förslaget kommer att gå igenom med hjälp av röster från Labour och Liberaldemokraterna. Frågan skapar spänningar inom Konservativa partiet, då många medlemmar befarar att man kommer att förlora röster från framför allt äldre väljare. 

      • De ekonomiska problemen fortsätter

        Enligt OBR (Office of Budget Responsability), det oberoende organ som gör prognoser för regeringen, kommer ekonomin att krympa med 0,1 procent 2012. På nytt påpekar Osborne att statsbudgeten inte kommer att vara i balans förrän 2016–2017, ett år senare än planerat. 

      • November

      • Hård kritik mot pressen i Levesons rapport

        Domare Brian Leveson presenterar sin slutrapport om den brittiska pressen. Hård kritik riktas mot delar av pressen (och då inte bara News of the World) som, enligt Leveson, betett sig som om det inte fanns några etiska regler och som genom sitt agerande "förstört" oskyldiga människors liv. Kritik riktas också mot politiker från alla partier vilka anses ha haft alltför nära relationer till pressen. I rapporten som är på över 2000 sidor rekommenderar Leveson bland annat att nya lagar ska stiftas för att reglera den brittiska pressen. Han önskar också att ett nytt oberoende organ ska skapas för att se till att de pressetiska reglerna följs och som kan införa sanktioner mot dem som bryter mot reglerna (upp till en miljon pund). Dess ledamöter ska inte få vara aktiva inom tidningsbranschen, tillhöra regeringen eller sitta i parlamentet. Cameron ställer sig positiv till de flesta förslagen, men motsätter sig att man ska ta till lagstiftning för att reglera pressen. En linje som har starkt stöd inom tidningsvärlden.

      • Nej till kvinnor som biskopar inom anglikanska kyrkan

        Den allmänna synoden inom Church of England röstar nej till att tillåta kvinnor att bli biskopar. Förslaget går inte igenom, trots att det stöds av en klar majoritet inom synoden, på grund av motstånd från lekmän inom kyrkan. Ärkebiskop Rowan Williams beklagar detta. Det gör även premiärminister Cameron. Redan innan finns en konflikt mellan den anglikanska kyrkan och regeringen som vill införa äktenskap för personer av samma kön, något en majoritet inom kyrkan motsätter sig.

      • Labour utlovar lön att leva på

        Labour inleder en kampanj där man pläderar för att alla lönearbetare ska få en lön som de kan leva på, och som ska vara högre än dagens minimilön på drygt 6 pund (de som är under 21 år får mindre än så). 

      • Oktober

      • Regeringen förlorar EU-omröstning i underhuset

        Cameron pressas hårt när det gäller EU-politiken. Han har sagt att han inte tänker godkänna någon ökning av EU:s långtidsbudget, men lider i slutet av oktober ett nederlag i underhuset, då 53 konservativa ledamöter röstar med Labour som kräver att den skärs ned. Oppositionens förslag vinner med 307 röster mot 294 för regeringssidan. Ändringen är dock inte bindande för regeringen. EU-kommissionen har föreslagit en ökning med 5 procent för åren 2014–2020, jämfört med perioden innan. Regeringen anklagas från flera håll för att sakna kontakt med verkligheten. Detta intryck förstärktes av flera mindre händelser. En minister tvingas avgå efter att ha råkat i gräl med poliser utanför premiärministerns bostad på 10 Downing Street (där han bland annat ska ha kallat dem för "underklassare" och "idioter"). En annan händelse som uppmärksammas i sammanhanget är att finansminister Osborne försökt åka tåg i första klass på en andraklassbiljett. 

      • Ekonomin växer på nytt

        Statistik visar att den brittiska ekonomin har börjat växa på nytt. Under årets tredje kvartal steg BNP med 1 procent.

      • Klart för folkomröstning i Skottland

        I mitten av månaden enas Cameron och Skottlands försteminister Alex Salmond om grundförutsättningarna för en folkomröstning om skotsk självständighet (se Skottland).

      • Juli

      • Framgångar för Storbritannien i OS i London

        De olympiska sommarspelen hålls i London mellan den 27 juli och 12 augusti. Inför OS uppmärksammas att ett företag som ska ansvara för säkerheten inte har lyckats anställa all personal som behövs. Men evenemanget blir en stor framgång och värdnationen Storbritannien gör ovanligt bra ifrån sig och hamnar på tredje plats i medaljligan efter USA och Kina. OS blir också en arena där Londons borgmästare, den färgstarka och populära Boris Johnson, får stor uppmärksamhet, vilket väcker spekulationer om att han har planer på att försöka ta över partiledarposten i Konservativa partiet från Cameron.

      • Juni

      • Julian Assange söker asyl på Ecuadors ambassad

        Julian Assange, en av grundarna för visselblåsarorganisationen Wikileaks söker politisk asyl på Ecuadors ambassad i London sedan Högsta domstolen avslagit hans överklagan mot att lämnas ut till Sverige. Därmed bryter han mot villkoren i den borgen han beviljats i Storbritannien. I grunden finns en rädsla för att han i förlängningen ska utlämnas till USA och åtalas för att Wikileaks publicerat läckta videofilmer, dokument och diplomatpost som bland annat avslöjar övergrepp som USA:s militär har begåtts i Irak och Afghanistan.

      • Cameron vill spara på välfärden

        I en intervju i tidningen Daily Mail i slutet av juni aviserar Cameron att Konservativa partiet planerar att göra nya stora nedskärningar av inom välfärdssystemet. Han talar om att komma till rätta med vad han kallar "en rättighetskultur" inom systemet, men medger att flera av besparingarna inte kommer att kunna genomföras så länge de konservativa styr i koalition med Liberaldemokraterna. Socialbidragstagare med fler än tre barn ska förlora förmåner och att bostadsbidragen för personer under 25 år kommer att avskaffas (det är dock oklart om det gäller alla). För att få jobbsökarbidrag måste en person visa att han/hon aktivt söker arbete. Den som inte fått ett arbete inom två år måste istället göra "samhällstjänst" för att inte förlora alla bidrag.

      • Cameron förhörs om medieskandal

        Under våren fortsätter Levesonutredningen att höra personer om avlyssningsaffären som blossade upp året innan (se Juli 2011 och Juni 2012). Flera toppolitiker hörs, bland andra de tidigare premiärministrarna John Major och Gordon Brown (innan dess har även Blair förhörts). Major avslöjar att Rupert Murdoch försökt att påverka den dåvarande konservativa regeringens Europapolitik i utbyte mot löfte om stöd från Murdochkoncernens tidningar. Även premiärminister Cameron kallas till förhör. Stor uppmärksamhet riktas mot Camerons privata vänskap med Rebekah Brooks som hade en hög post inom koncernen. Brooks har gripits i samband med skandalen och anklagas för att ha försökt att dölja bevis om telefonavlyssningen för polisen. Labour anklagar kulturminister Jeremy Hunt för att ha ljugit inför underhuset om sin roll när Murdochs koncern News Corporation 2011 föreslogs ta över hela betal-TV-kanalen BSkyB. Labour vill att Hunts agerande ska utredas, men förlorar omröstningen i underhuset den 13 juni.

      • Fest för drottningen

        Drottning Elizabeth firar 60 år på tronen, och britterna får en extra ledig dag för att fira det.

      • Maj

      • Framgångar för Labour i lokalval

        Lokalvalen i England, Wales och Skottland blir en klar framgång för Labour, som vinner 838 nya kommunala mandat och tar överstyret i bland annat Cardiff och Birmingham. Särskilt bra går det för Labour i Wales, där partiet får sitt bästa resultat sedan 1996. Valets stora förlorare blir Liberaldemokraterna som förlorar makten i sitt starka fäste i Cambridge. Ukip noterar en framgång med 13 procent av rösterna i England, men det ger bara fem nya kommunala mandat. Valdeltagandet är lågt, knappt var tredje väljare har röstat. Flera städer Birmingham, Sheffield, Nottingham, Manchester, Bradford, Coventry, Wakefield, Leeds och Newcastle-Upon-Tyne, röstar nej till att införa direktval av borgmästare. Endast Bristol röstar ja. I Skottland går både SNP och Labour fram, medan Konservativa partiet och Liberaldemokraterna tappar mandat. I de flesta kommuner finns ingen klar majoritet, mycket på grund av att Skottland använder sig av ett annat, proportionellt, valsystem. Den enda stora framgången för Konservativa partiet är att Boris Johnson, med knapp marginal, väljs om som Londons borgmästare, men segermarginalen är knapp, cirka tre procent, till Labours kandidat Ken Livingstone. 

      • April

      • Klartecken för utvisning av islamistpredikant

        Europadomstolen ger Storbritannien rätt att utvisa den militanta muslimska predikanten Abu Hamza al-Masri till USA, där han åtalats för terrorbrott. Han anklagas bland annat för att stödja terrornätverket al-Qaida och för inblandning i ett gisslandrama i Jemen 1998 där 16 västerlänningar togs till fånga. Han anklagas också för att ha varit med och organiserat ett träningsläger för terrorister i den amerikanska delstaten Oregon. USA begärde honom utlämnad redan 2004. 2006 dömdes han till sju års fängelse i Storbritannien för uppvigling till mord efter uttalanden som han gjort som imam i den radikala moskén i Finsbury Park i London. (Hamza utvisas till USA i oktober 2012).

      • Mars

      • Osborne aviserar nya nedskärningar

        Finansminister Osborne skär bland annat ner barnbidragen för dem som tjänar mest, och minskar bidragen för många pensionärer.  Samtidigt sänks inkomstskatten för höginkomsttagare (de som tjänar mer än 150 000 pund om året) från 50 till 45 procent. Osborne hoppas istället att få in pengar via en ny skatt på 7 procent på försäljning av fastigheter som är värda över 2 miljoner pund. 

    • 2011

      • December

      • Cameron lägger in veto mot ändring av EU-fördrag

        Den djupa krisen inom eurosamarbetet skänker ny kraft till EU-kritiska krafter inom Konservativa partiet som trycker på för att premiärminister Cameron ska återta befogenheter från EU. Han lovar att lägga in sitt veto mot alla förslag till nya EU-regler som kan hota den brittiska finanssektorn. Vid ett krismöte i Bryssel den 8 december väljer han också att inte gå med på det förslag till ändringar av Lissabonfördraget. Camerons beslut kritiseras av Labour, men också av en del liberaldemokrater inom regeringen. Ändringarna handlar i hög grad om tuffare budgetregler för att förhindra en ny liknande kris som den som nu pågår inom eurozonen.

      • Kris i kontakten med Iran

        Relationerna till Iran försämras efter att det att internationella atomenergiorganet (IAEA) rapporterat att Iran sannolikt förbereder tillverkning av kärnvapen. Rapporten föranleder Storbritannien att stoppa alla finansiella kontakter med Iran, varefter ett antal iranska demonstranter, som beskrevs som studenter, stormar och vandaliserar den brittiska ambassaden i Teheran. London svarar med att omedelbart stänga Irans ambassad i London och utvisa alla diplomater.

      • November

      • Osborne utlovar fler åtstramningar

        Finansminister George Osborne gör i sitt hösttal klart att ekonomin utvecklats sämre än väntat och att fler åtstramningar behövs för att regeringen ska få ordning på sina finanser. Bland annat ska en planerad höjning av pensionsåldern tidigareläggas och ett enprocentigt tak sätts för löneökningar inom offentliga sektorn under två år från 2012 då det rådande lönestoppet upphör. Dagen därpå hålls en omfattande strejk bland offentliganställda som protesterar mot förändringar inom pensionssystemet. Strejken stoppar kollektivtrafiken på många håll och lamslår delar av skolväsendet och vårdsektorn. Enligt fackförbunden strejkar två miljoner anställda och strejken beskrivs som den mest omfattande i landet på tio år. 

      • Oktober

      • Ny successionsordning för kungahuset

        I slutet av månaden enas de 16 länder inom Samväldet om att ändra successionsordningen för det brittiska kungahuset för att det äldsta barnet ärva får ärva kronan, oavsett kön. Förbudet för den brittiska monarken att gifta sig med en katolik ska också hävas. 

      • September

      • Konservativa EU-motståndare skapar problem för Cameron

        EU-motståndare inom Konservativa partiet lägger under hösten fram en motion om att det ska hållas en folkomröstning om huruvida Storbritannien ska stanna kvar inom EU, lämna organisationen eller omförhandla villkoren för medlemskap. En majoritet av underhuset röstar dock nej till förslaget, 483 röster för och 111 emot. 81 konservativa ledamöter röstar dock för motionen, vilket ses som ett bakslag för premiärminister Cameron. 

      • Kritik mot hur brittiska armén behandlat krigsfångar i Irak

        En utredning riktar skarp kritik mot hur den brittiska armén behandlade en grupp krigsfångar i Basra i Irak 2003, varav en av dem, Baha Mousa, en irakisk civilperson avled av sina skador. Den förre domaren William Gauge är inte bara kritisk till de soldater som utfört den systematiska misshandeln av fångarna, utan ansåg att flera av deras befäl borde ha känt till vad som pågick och ingripit. Den 1400 sidor långa rapporten innehåller också 73 rekommendationer för att liknande övergrepp inte ska ske i framtiden.

      • Augusti

      • Våldsamma kravaller i flera storstäder

        Storbritannien skakas av de värsta oroligheterna på flera decennier. Kravallerna börjar i Tottenham i norra London sedan polisen skjutit ihjäl en man i samband med ett gripande. Oroligheterna sprider sig snabbt till mestadels nedgångna och socialt eftersatta områden i en rad brittiska storstäder. Premiärminister Cameron ger polisen rätt att ta till hårdast möjliga metoder. Under fyra nätters våldsamheter och dagarna därefter grips fler än 2 000 personer. Fem människor dödas i samband med kravallerna. Medan jourdomstolarna arbetar för fullt förklarar Cameron "fullskaligt krig" mot gatugäng för att bromsa vad regeringen beskriver som ett "moraliskt förfall" i samhället. Bland annat kan det bli tal om att skärpa villkoren för dem som uppbär socialt understöd. En "nationell medborgartjänst" ska få 16-åringar att åta sig "frivilliga" arbeten. Personer som gripits under kravallerna riskerar att mista sina understöd även om de inte fängslas. 

      • Juli

      • News of the World i avlyssningsskandal

        Den sensationslystna söndagstidningen News of the World hamnar i rampljuset, sedan det framkommit att tidningen hackat sig in i ett stort antal privata mobiltelefoner, som tillhör bland andra mordoffer, anhöriga till soldater som dödats i Afghanistan och offer för terrorattentaten i London 2005. Premiärminister Cameron tillsätter en utredning om skandalen, under ledning av domaren Brian Leveson, men besväras av att hans egen tidigare kommunikationschef, Andy Coulson, var chefredaktör för tidningen i flera år då bland annat avlyssningen av brittiska hovet pågick. Efter en annonsbojkott beslutar ägaren, Murdoch-koncernen News Corporation, att lägga ned tidningen. Coulson och flera andra chefer inom koncernen grips av polis, misstänkta för olaga intrång i telefoner och korruption. Bland annat misstänks tidningen för att ha betalat poliser för att läcka hemliga uppgifter från pågående brottsutredningar. Även höga polischefer tvingas avgå och en debatt bryter ut om ledande politikers nära kontakter med och beroende av Murdoch-koncernens tidningar. 

      • Juni

      • Strejk mot nedskärningar

        I slutet av månaden strejkar hundratusentals offentliganställda i protest mot regeringens planer på att höja pensionsåldern och samtidigt försämra deras pensionsvillkor.

      • Maj

      • SNP får egen majoritet i Skottland

        I valet i Skottland får Skotska nationalistpartiet (SNP) egen majoritet. I det val som samtidigt hålls i Wales blir Labour största parti med 30 mandat. I Nordirland blir Demokratiska unionistpartiet största parti vid sidan av Sinn Féin, de fick 38 respektive 29 mandat (se även Konflikter: Nordirland). 

      • Nej till nytt valsystem

        Britterna röstar med klar majoritet (nästan 68 procent) nej till att införa ett nytt delvis proportionellt valsystem, kallat Alternative Vote (AV). Det är ett hårt bakslag för Liberaldemokraterna som drivit frågan. 

      • Mars

      • Större befogenheter till Wales

        Nästan två tredjedelar av väljarna i Wales godkänner ett förslag som ska ge det walesiska parlamentet rätt att stifta lagar.

      • Protester mot nedskärningar

        Den 26 mars samlas mellan 250 000 och 500 000 människor i London för att protestera mot nedskärningarna. Demonstrationen organiseras av den fackliga landsorganisationen TUC. En nybildad organisation UK Uncut som försöker påtala den ojämlikhet som råder i skattesystemet genomför också flera manifestationer där de protesterar mot att välbärgade individer och bolag betalar mindre i skatt än de flesta andra. En liten grupp demonstranter ställer till bråk och krossar fönster i butiker och banker och drabbar samman med polis. Såväl TUC som UK Uncut tar avstånd från våldsmetoderna.

      • Lägre tillväxt och fortsatt stort budgetunderskott

        Finansminister Osborne lägger fram en ny budget som han säger ska öka tillväxten. Enligt hans prognos blir tillväxten lägre än man tidigare spått, en nedskrivning från 2,1 procent till 1,7 procent.  För att minska arbetslösheten ska nya lärlingsplatser skapas och ett särskilt stöd införs för dem som ska köpa sin första bostad. Storbritanniens lånekostnader stiger, mycket beroende på högre inflation. Enligt Osborne ska budgetunderskottet landa på 10 procent, en procent lägre än året innan. 

    • 2010

      • November

      • Studenter protesterar mot universitetsavgifter

        Flera tusen studenter demonstrerar i London för att protester mot högre universitetsavgifter (uppgifterna om hur många de är varierar mellan 20 000 och 50 000). En mindre grupp av demonstranterna tar till våld och tar sig in på Konservativa partiets lokaler i centrala London. Även senare förekommer protester, inte minst den 9 december då underhuset röstar om saken. Frågan om att höja taket för avgiften till högst 9 000 pund om året i England och Wales är särskilt känslig för Liberaldemokraterna, som i valrörelsen hade lovat att motsätta sig alla förslag om högre avgifter inom den högre utbildningen. Regeringens förslag röstas ändå igenom med 21 rösters marginal. 

      • Försvarssamarbete med Frankrike

        Som ett led i sparkraven på försvaret ingår Storbritannien ett samarbetsavtal med Frankrike (se vidare Utrikespolitik och försvar). 

      • Oktober

      • Nya budgetbesparingar aviseras

        När budgeten presenteras den 20 oktober innehåller den omfattande besparingar. Totalt ska staten spara 81 miljarder pund fram till 2014/2015, de flesta departement får sina anslag minskade med nästan en femtedel. Till de mest utsatta hör utrikesdepartementet, inrikesdepartementet, justitiedepartementet och miljödepartementet. Trots att försvarsdepartementet inte drabbas av lika stora nedskärningar väntas 42 000 arbetstillfällen att försvinna och planerna på att köpa ny avancerad utrustning slopas. Reglerna för vilka som ska få förtidspension skärps. Besparingar ska också göras på bostadsbidragen. Anslagen till kommunerna ska skäras ned med 7 procent från april 2011 och förutom en tidigare aviserad momshöjning ska en ny bankskatt införas för att bland annat minska riskfylld utlåning. Skolan, vården och biståndet är några av få områden som undantas från besparingar. Enligt regeringen beräknas sammanlagt nästan en halv miljon arbetstillfällen inom den offentliga sektorn försvinna på fyra år. Tankesmedjan Institute of Fiscal Studies (IFS) kritiserar budgeten och säger att de fattigare barnfamiljerna kommer att drabbas hårdast av nedskärningarna eftersom deras inkomster procentuellt sett minskar mest. 

      • September

      • Ed Miliband blir ny Labourledare

        Ed Miliband, som tidigare varit energi- och klimatminister, väljs till ny ledare för Labour. Hans främsta motståndare är brodern, den tidigare utrikesministern David Miliband. Det som avgör valet är att Ed Miliband, som intar en vänsterposition, får stöd från fackföreningsrörelsen. David Miliband å sin sida har en majoritet av Labours parlamentsledamöter bakom sig. 

      • Juni

      • Hårda besparingar i borgerlig krisbudget

        Finansminister Osbornes krisbudget innehåller bland annat en momshöjning, ett tvåårigt lönestopp införs för offentliganställda som tjänar mer än 21 000 pund om året, skatteavdragen slopas för barnfamiljer som tjänar mer än 40 000 pund om året och pensionsåldern ska stegvis höjas till 66 år. Nästan alla departement ska få sina anslag nedskurna samtidigt som bolagsskatterna gradvis ska sänkas från 28 procent till 24 procent. För att skydda de svagaste grupperna slopas inkomstskatten helt för dem med lägst löner och två miljarder pund ska satsas på barn i de fattigaste familjerna. Osborne lovar att ha statens finanser i balans inom fem år. 

      • Maj

      • David Cameron ny premiärminister

        Konservativa partiet bildar en koalitionsregering tillsammans Liberaldemokraterna, med David Cameron som premiärminister och Nick Clegg som vice premiärminister. Två konservativa politiker, George Osborne och William Hague blir finansminister respektive utrikesminister.

      • Labour förlorar valet

        Inget av partierna lyckas vinna egen majoritet i valet till underhuset den 5 maj. Störst blir Konservativa partiet med 36 procent av rösterna och 306 mandat, medan Labour får 29 procent och 258 mandat, Liberaldemokraterna 23 procent och 57 mandat, Skotska nationalistpartiet (SNP) 1,7 procent och 6 mandat, Gröna partiet 1 procent och 1 mandat, Sinn Féin 0,6 procent och 5 mandat, Demokratiska unionistpartiet (DUP) 0,6 procent och 8 mandat, Plaid Cymru 0,6 procent och 3 mandat, samt SDLP 0,4 procent och 3 mandat. Drygt 65 procent av de brittiska väljarna röstar i valet. 

      • April

      • Framgång för Clegg i första TV-sända valdebatten

        I den medverkar partiledarna från de tre största partierna, Labours Gordon Brown, den konservativa ledaren David Cameron och liberaldemokraten Nick Clegg, inför parlamentsvalet i maj. Clegg gör bra i från sig vilket ger utslag i opinionsundersökningarna

    • 2009

      • November

      • Britt blir EU:s nya ”utrikesminister”

        Labourpolitikern Catherine Ashton utses till EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik i EU.

      • Augusti

      • Libysk attentatsman friges

        Den skotske justitieministern Kenny MacAskill beslutar att en libysk medborgare, Abdelbaset al-Megrahi, som är döende i cancer, ska släppas av humanitära skäl och flygas till Libyen. Mannen hade 2001 dömts för att ha sprängt ett amerikanskt passagerarplan i luften över skotska Lockerbie 1988. Dådet krävde 270 liv. Beslutet att frige al-Megrahi är kontroversiellt och väcker kritik från bland annat USA (189 av offren för Lockerbieattentatet var amerikaner). 

      • Juni

      • Bakslag för Labour i engelska lokalval

        Kommunalvalen i England den 4 juni innebär ett svidande nederlag för Labour. Valet blir en klar framgång för Konservativa partiet som sammanlagt får omkring 38 procent av rösterna mot 28 procent för Liberaldemokraterna och 23 procent för Labour. I EU-valet, som hålls samtidigt med kommunalvalen, får Labour bara 13 mandat. De konservativa vinner 25 mandat, ett mer än tidigare. Lika stort som Labour blir Brittiska självständighetspartiet (Ukip), 11 mandat går till Liberaldemokraterna. Flera mindre partier kommer också in i EU-parlamentet, bland annat det främlingsfientliga Brittiska nationalistpartiet (BNP) som får två mandat. 

      • Maj

      • Korruptionsskandal i parlamentet

        Parlamentsledamöter från de tre stora partierna hamnar i blåsväder på grund av avslöjanden om vad de begärt och fått kostnadsersättningar för (bland annat som kompensation för utgifter för dubbelt boende). Uppgifterna har läckt ut till tidningen Daily Telegraph och även om många ledamöter inte har brutit mot några regler sticker det i ögonen att de försökt att få ut så mycket de kan upp till maxgränsen på drygt 24 000 pund. Det handlar om allt från renovering av bostäder, byggande av swimmingpooler, inköp av glödlampor eller försök att slippa betala hela sin kommunalskatt.