Storbritannien – Sociala förhållanden

Storbritannien är ett klassamhälle, med djupa sociala klyftor. Det råder även stora skillnader mellan olika delar av landet. Ekonomin är betydligt starkare i söder än i norr. Detta ger bland annat utslag i statistiken över förväntad livslängd. Kvinnor och män i England lever ungefär två år längre än dem som bor i Skottland.

Skillnaderna är ännu större om man räknar hur länge invånarna lever utan allvarliga hälsoproblem, även om läget har förbättrats på senare år. Enligt officiell statistik kommer en man i stadsdelen Richmond-upon-Thames i London i genomsnitt att ha god hälsa tills strax innan han ska fylla 72 år, medan motsvarande siffra för en man i Blackpool är 53 år. Kvinnor i Wokingham kan i genomsnitt räkna med att leva i drygt 72 år utan att drabbas av allvarliga hälsoproblem, medan motsvarande siffra för kvinnor i Nottingham är cirka 54 år. Liknande klyftor mellan mer välbärgade och fattigare områden finns även i Nordirland, Skottland och Wales. 

Det råder också stora skillnader ir den samhällsservice som invånarna erbjuds. Till exempel lades 2019/2020 882 pund per invånare på transporter i London, medan motsvarande siffra i nordöstra England var 315 pund.

Olika regeringar har haft som mål att minska dessa klyftor. Under Labourregeringarna 1997–2010 rustades stadskärnorna upp i flera stora städer i norr, bland annat i syfte att locka dit utländska investerare. Den sittande konservativa regeringen har talat om att ”jämna ut klyftor” när det gäller bland annat transporter, utbildning och produktivitet samtidigt som besluten om detta ska decentraliseras.

Många kvinnor jobbar deltid

Den brittiska arbetsmarknaden har genomgått stora förändringar sedan 1970-talet. Många jobb har försvunnit från industrin och jordbruket samtidigt som tjänstesektorn sysselsätter allt fler. Numera arbetar omkring 80 av arbetskraften inom olika serviceyrken.

Andelen förvärvsarbetande kvinnor har ökat stadigt men många kvinnor arbetar deltid, mycket beroende på brist på barnomsorg till rimliga kostnader. Heltidsarbetande kvinnor tjänade 2018 i genomsnitt drygt 7 procent mindre än män med samma sysselsättningsgrad.

Sysselsättningsgraden är relativt hög, drygt 76 procent 2019. Drygt 78 procent av arbetskraften var samma år sysselsatt inom den privata sektorn, medan något över 21 procent arbetade inom den offentliga sektorn. Samtidigt sköts en ökande andel av den offentliga servicen av privata bolag, och personal hyrs också in via bemanningsföretag. Det finns bland annat 14 fängelser som drivs av privata entreprenörer, men det handlar också om sådant som städning, transporter och catering.

Den kris som uppstod i samband med coronapandemin 2020/2021 ledde till att många invånare förlorade sina arbeten, trots omfattande stöd från staten. Fler kvinnor än män blev arbetslösa (läs mer om detta i en rapport från underhuset). Även unga invånare var särskilt utsatta.

2019 fanns det 800 000 lediga tjänster i Storbritannien varav en del inte kunde tillsättas på grund av att de arbetssökande inte hade rätt kompetens.

Ett nytt bidragssystem

Finanskrisen 2008 slog hårt mot Storbritannien och ledde till en rad hårda besparingar inom välfärdssystemen. David Camerons borgerliga regering började 2011 baka samman flera behovsprövade bidrag och skattelättnader (bland annat jobbsökarbidrag, bostadsbidrag, inkomststöd, jobbskattebidrag) till ett enda, Universal Credit. Förändringen genomfördes gradvis och i en långsammare takt än ursprungligen planerats.

Syftet med reformen var, enligt regeringen, att det skulle likna en situation där den som har ett arbete får vänta på sin lön. Tanken är att ett enda bidrag ska förenkla välfärds­systemet och göra det mer lönsamt att arbeta. Bidragen minskas gradvis i takt med att ett hushåll får fler egna inkomster. Tidigare betalades alla stöd ut veckovis, men numera sker utbetalningarna en gång i månaden (två gånger i månaden i Skottland och Nordirland). Det sätts också en övre gräns för hur mycket ett hushåll kan få i bidrag. 2016 sänktes bidragsnivåerna med drygt 20 procent. Meningen är att fattiga familjer ska få ett högre grundbidrag medan andra, som har det bättre ställt, ska få sämre villkor än tidigare. Slutdatum för när det nya systemet ska omfatta alla som får bidrag har flyttats fram flera gånger, nu till 2024. I februari 2020 fick nästan 2,3 miljoner människor det nya bidraget, ungefär en tredjedel av bidragstagarna behövde stöd trots att de hade ett arbete. Omläggningen har kantats av kritik mot långa väntetider på den första utbetalningen. Senare kom kritik bland annat från överhusets ekonomiska kommitté för att systemet är utformat så att bidraget kan variera stort månad för månad, vilket gör det svårt för mottagarna att planera sin ekonomi.  Krav ställdes på att systemet skulle reformeras.

En del av dem som söker bidrag har redan ett arbete, men med låg lön, eller så får de inte ihop tillräckligt många timmar för att klara sig utan stöd.

Nya regler har också införts för att få personer som varit långtidssjukskrivna och förtidspensionerade att återgå till arbete.

Under coronakrisen 2020 ansökte fram till den 1 april 950 000 britter om att få bidraget för att klara sitt uppehälle. Väntetiden sades då vara fem veckor. Under en period betalades ett extra bidrag på 20 pund i veckan ut till fattiga hushåll. Det drogs dock in i början av hösten 2021.

Matbanker och barnfattigdom

Som en följd av regeringens åtstramningspolitik minskade anslagen till lokala myndigheter med 49 procent i reda pengar mellan 2010 och 2018, vilket har tvingat dem till hårda besparingar, särskilt i fattigare områden. Deras möjligheter att täcka detta med hjälp av lokala skatter, nya avgifter och försäljning av kommunal egendom är begränsade. På en del håll har brist på pengar lett till att de lokala myndigheterna har gjort slut på sina besparingar och inte längre kan ge medborgarna den service de är ålagda att göra enligt lag, som sophämtning och vägunderhåll.

Över 14 miljoner britter levde 2019/2020 under fattigdomsgränsen, och av dem var över fyra miljoner barn, vilket var flera hundratusen fler än 2010. Som fattiga räknas de hushåll vars inkomster understiger 60 procent av landets medianinkomst. Snabbt stigande priser skapade problem för ännu fler brittiska hushåll hösten 2021 och i början av 2022.

Enligt en rapport från Joseph Rowntree Foundation (JRF) i början av 2020 levde många familjer i fattigdom trots att minst en av förälder i de flesta fall hade ett arbete, något som är särskilt påtagligt när det rör ensamstående föräldrar eller familjer som har fyra barn eller fler. En annan utsatt grupp är ensamstående vuxna utan barn, särskilt om de bara har en deltidsanställning. Även personer från etniska minoriteter, bland annat från Pakistan och Bangladesh, men andelen har minskat påtagligt på senare år. Enligt rapporten var andelen fattiga något lägre i Skottland där det finns fler kommunala bostäder med lägre hyror än vad privata värdar ofta tar ut. Flest fattiga invånare fanns i London med 28 procent. Men fattigdomen var också utbredd i Wales och norra och nordvästra England (22–24 procent).               

I framför allt England anses det vara viktigt att äga sin bostad, medan det i Skottland inte har setts som något onormalt att bo i hyresrätt. Höga bostadspriser och lånekostnader har gjort det svårare för många att köpa sin bostad. Samtidigt som fler britter hyr sin bostad har andelen kommunala bostäder (social housing) minskat stadigt. Många blir därför hänvisade till privata värdar som ofta tar ut högre hyror. Det beror till viss del på att många tidigare hyresgäster från 1980-talet har fått möjlighet att köpa sina hus eller lägenheter, samtidigt som kommunerna inte byggt nytt i takt med att efterfrågan har vuxit. 1981 var 30 procent av alla bostäder offentligägda, 2017 var motsvarande siffra 8 procent. Detta slår särskilt hårt mot fattiga hushåll, men kan delvis vägas upp av möjligheten att få bostadsbidrag. Ofta måste hyresgästerna också betala flera hundra pund i deposition till hyresvärden. I England, Wales och Nordirland har hyresgästerna dessutom få rättigheter. 2017 beslöt den brittiska regeringen att ge extra anslag för att kunna sänka hyrorna i kommunala bostäder.

Ett annat tecken på hårdnande ekonomiska villkor var att nästan var tredje britt mellan 20 och 34 år bodde kvar hemma hos föräldrarna. Skälen till det är längre studietider, höga bostadspriser, svårigheter att hitta ett arbete samt förändringarna i bidragssystemen.

Nästan 97 000 hushåll i England var i juni 2021 inhysta i tillfälliga boenden, som ofta har usel standard, särskilt i förhållande till hur mycket de kostar. I dessa hushåll ingick drygt 124 000 barn. 

2021 beräknades cirka 4 miljoner britter vara drabbade av så kallad fuel poverty, vilket i Skottland, Wales och Nordirland innebär att ett hushåll lägger minst tio procent av sina inkomster på el och på att värma upp sin bostad. England har en annan definition av problemet (statistiken kommer också från olika år). Vintern 2017/2018 beräknades över 15 000 människor ha avlidit på grund av att de inte hade råd att värma upp sina hem. Höga energipriser vintern 2021/2022 innebar att antalet hushåll som hade svårt att betala för sina el- och gasräkningar ökat snabbt. Enligt medierapporter var det allt fler som bara kunde värma upp sina bostäder under en del av dygnet eller inte alls.

På senare år har flera hundra så kallade matbanker öppnats som bistår människor som råkat i ekonomiska problem. Enligt organisationen Trussel Trust hade antalet matpaket som man delar ut ökat med 73 procent mellan 2014 och 2019. Ett skäl till att människor råkar i akut kris är ofta sena bidragsutbetalningar, men också höga räkningar på vatten och el.

Barnbidrag betalades tidigare ut till alla barn under 16 år (de kan i vissa fall betalas ut tills barnet fyller 20 år). Sedan 2013 har bidraget dragits in för höginkomsttagare. EU-domstolen avgjorde 2016 att brittiska myndigheter i vissa fall inte behöver betala ut barn­bidrag till familjer från andra EU-länder. De familjer som hade flera bidrag, förlorade rätten att göra särskilda skatteavdrag för barn.

Hösten 2020 förbjöds barnaga i Skottland. Ett liknande förbud var på gång i Wales men först år 2022.

Välgörenhet är vanligt förekommande och accepterat i alla samhällsgrupper och av alla politiska partier. Miljontals pund samlas årligen in av välgörenhetsorganisationer för att fördelas till enskilda, grupper av människor, skolor, sjukhus etc.

Arbetslöshet

Nya regler för långtidsarbetslösa trädde i kraft 2014. De innebär att de som varit arbetslösa i mer än två år ska delta i ett program, Help to work, för att få jobbsökarbidrag. Det handlar bland annat om ”samhällsarbeten” (som att laga mat till äldre), att besöka arbetsförmedlingen varje dag eller delta i utbildningsprojekt. Den som vägrar att delta riskerar att förlora sina bidrag i upp till tre månader. Andra regler gäller i Nordirland.

På senare år har arbetslösheten minskat, från drygt 8 procent 2008 till under 4 procent 2019. Ungdomsarbetslösheten är fortfarande högre än för andra åldersgrupper, men den har fallit från drygt 22 procent 2011 till drygt 11 procent 2019. Det finns dock en stor grupp ungdomar som varken arbetar eller studerar, men som inte ingår i den här statistiken. I samband med coronakrisen steg arbetslösheten till närmare 5 procent i början av 2021, men över 13 procent för invånare mellan 16 och 24 år. Att arbetslösheten inte stigit ännu mer sades bero på att många unga människor valde att fortsätta studera istället för att ta klivet ut på arbetsmarknaden.

En studie från den nationella statistikmyndigheten 2014 visade att var tionde anställd ville arbeta fler timmar än de gjorde. Bland ungdomar var siffran 20 procent. Det har blivit vanligare att främst unga människor anställs på så kallade nollkontrakt, där de varken garanteras någon inkomst eller ett bestämt antal timmar. 2019 beräknades en miljon personer vara anställa på nollkontrakt, jämfört med 168 000 2010. 

En del bedömare har pekat på att ett skäl till att arbetslösheten minskat är att fler än tidigare har startat egna företag (drygt 15 procent av alla som yrkesarbetar är egenföretagare) och att en stor andel av dem tjänar mindre än den officiella minimilönen som från 1 april 2021 låg på knappt 9 pund för den som hade fyllt 23 år. För yngre arbetstagare är den lägre.

Omhuldat vårdsystem

Storbritannien har fortfarande avgiftsfri sjukvård för alla, National Health Service (NHS). En mindre summa tas ut för recept på läke­medel. När det gäller nedskärningar är NHS ett fredat område för alla de stora partierna. Men pengarna räcker ändå inte till. Det syns sedan många år på långa vårdköer. På senare år har det vuxit fram en rad privata alternativ till den offentliga vården.

Kritiker befarar att landet är på väg mot en vårdmarknad, där den som kan betala för sig får bättre vård. Hur det än är stiger vårdkostnaderna snabbt, delvis för att vårdbehoven ökar när invånarna blir äldre. Vintern 2017/2018 rådde kris inom vården, inte minst på grund av stor brist på sjuksköterskor. NHS och vården var en av de stora frågorna under valrörelsen 2019 (se Kalendarium).

Coronapandemin

Storbritannien var ett av de europeiska länder som drabbades hårdast av coronapandemin 2020. Under våren 2020 sattes stora delar av landet i karantän. Liknande nedstängningar gjordes i England, Nordirland, Skottland och Wales på hösten samma år. De olika landsdelarna hade delvis olika restriktioner för att bekämpa det nya coronaviruset. Regeringen i London, som bara ansvarar för England i denna fråga, fick kritik för att inte ha tagit epidemin på allvar från början och att regelverket var svåröverskådligt och hela tiden ändrades. Storbritannien var samtidigt det land som först godkände ett vaccin mot covid-19 och Storbritannien var därför tidigt ute med att vaccinera sin befolkning, även när det gällde att ge dem en tredje spruta (se även Aktuell politik).

I februari 2022 hade över 17 miljoner människor bekräftats vara smittade, och nästan 157 000 människor hade avlidit i/med covid-19 (olika delar av landet skiljer sig åt hur man räknar dödsfallen).

Pensioner

Kvinnor har traditionellt haft en lägre pensionsålder än män, men från 2018 gäller 65 år för bägge könen. Pensionsåldern ska dock höjas gradvis till 67 år från 2028. 2012 ändrades reglerna så att personer har rätt att fortsätta arbeta även efter att de har fyllt 65 år. Många pensionärer har svårt att klara sig på sin pension. Nästan 2 miljoner pensionärer räknades som fattiga 2018/2019.

Ensamhet och social isolering är andra problem som drabbar många gamla. 2018 tillsatte den dåvarande premiärministern Theresa May en ny minister för att bekämpa detta. Det skedde på rekommendation av en parlamentarisk kommission som tillsattes efter mordet på Labourpolitikern Jo Cox 2016 (se Kalendarium). Sedan Boris Johnson tagit över regeringsmakten flyttades ansvaret för detta till en statssekretare.

Liberal abortlagstiftning

Storbritannien har en liberal abortlagstiftning. Ett undantag har varit i Nordirland där abort bara länge bara var tillåtet om kvinnans psykiska eller fysiska hälsa riskerade att skadas permanent. Många nordirländska kvinnor har därför åkt till andra delar av Storbritannien för att göra abort. En ändring av Nordirlands abortlag godkändes av det brittiska parlamentet 2019, då den brittiska provinsen saknat regering sedan början av 2017 (se Kalendarium)

Samkönade äktenskap

Sedan 2005 har homosexuella par i England, Skottland och Wales kunnat ingå partnerskap, vilket ger dem samma rättigheter som gifta par i fråga om egendom, pensioner och arv. Homosexuella par har rätt att adoptera barn (i Nordirland blev detta möjligt först 2013). På 2010-talet har homosexuella par i England, Wales och Skottland även fått rätt att gifta sig. Religiösa samfund kan dock själva avgöra om de vill viga två personer av samma kön eller inte.

Nordirland har varit det stora undantaget, Det nordirländska parlamentet röstade hösten 2015 för att införa samkönade äktenskap, men beslutet kunde inte träda i kraft på grund av ett veto från Demokratiska unionistpartiet (DUP). En lagändring drevs dock igenom av det brittiska parlamentet 2019 samtidigt som abortlagstiftningen liberaliserades.

Lag mot slaveri

En lag mot modernt slaveri antogs i England och Wales 2015 som bland annat innebar att människosmugglare ska kunna dömas till livstids fängelse och mer ska göras för att skydda offren som till exempel ska kunna få rättshjälp. Enligt inrikesdepartementet tros det finnas 10 000–13 000 människor som lever under slaveriliknande villkor i Storbritannien.

Prostitution, inget lagbrott, utom i Nordirland

Prostitution strider inte mot lagen i England, Wales och Skottland, men det är däremot är det till exempel förbjudet att bedriva bordeller. 2015 införde Nordirland en ny lag, liknande den svenska, som innebär att det blev förbjudet att köpa sex men inte att sälja det. Även i andra delar av landet har en liknande lagändring föreslagits, men det finns också krafter som verkar för en legalisering av prostitution.

Om våra källor

127302

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågor som påverkar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

108414

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som förändrar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

Varukorg

Totalt 0