Den 22-23 augusti kommer UI att uppdatera sina IT-tjänster

Under uppdateringen kommer vi tyvärr inte kunna svara på e-post, men återkommer så snart vi kan.

Sociala förhållanden

Storbritannien är ett klassamhälle, med djupa sociala klyftor. Det råder även stora skillnader mellan olika delar av landet. Ekonomin är betydligt starkare i söder än i norr. Detta ger bland annat utslag i statistiken över förväntad livslängd. Kvinnor och män i England lever ungefär två år längre än dem som bor i Skottland.

Enligt en studie från Longevity Science Panel (LSP), som publicerades i början av 2018,  har klyftorna i England vidgats sedan 2001. En man född i de rikaste områdena lever i genomsnitt 8,4 år längre, än en man som är född i de fattigaste områdena. En ökning från 7,2 år 2001. För kvinnor var skillnaden 5,8 år, jämfört med 5 år 14 år tidigare. Siffrorna hämtades från Office for National Statistics (ONS) statistik för år 2015. 

Ett nytt bidragssystem

I den ekonomiska krisens spår har en rad besparingar gjorts inom välfärdssystemen. David Camerons regering började 2011 baka samman flera olika behovsprövade bidrag och skattelättnader (bland annat jobbsökarbidrag, bostadsbidrag, inkomststöd, jobbskattebidrag) till ett enda, Universal Credit. Förändringen sker gradvis, och i en långsammare takt än ursprungligen planerats. Slutdatum för när det nya systemet ska omfatta alla som får bidrag har flyttats fram flera gånger, senast till slutet av år 2023. Hösten 2017 var det bara 8 procent av bidragstagarna som fick det nya bidraget. Samtidigt riktades hård kritik mot att långa väntetider på den första utbetalningen, sex veckor, försatte familjer i svåra ekonomiska omständigheter.

Syftet med reformen är, enligt regeringen, att det ska likna en situation där den som har ett arbete får vänta på sin lön. Tanken är att ett enda bidrag ska förenkla välfärds­systemet och göra det mer lönsamt att arbeta. Bidragen minskas gradvis i takt med att ett hushåll får fler egna inkomster. Tidigare betalades alla stöd ut veckovis, men numera sker utbetalningarna en gång i månaden. Det sätts också en övre gräns för hur mycket ett hushåll kan få i bidrag. 2016 sänktes bidragsnivåerna med drygt 20 procent. Meningen är att fattiga familjer ska få ett högre grundbidrag medan andra, som har det bättre ställt, ska få sämre villkor än tidigare. Nya uppgifter hösten 2018 tydde på att en del hushåll skulle kunna förlora upp till 200 pund i månaden. Samtidigt varande den brittiska riksrevisionen för att det nya systemet skulle bli dyrare än det system det skulle ersätta.

Nya regler har också införts för att få personer som varit långtidssjukskrivna och förtidspensionerade att återgå till arbete.

Matbanker och barnfattigdom

Som en följd av regeringens åtstramningspolitik minskade anslagen till lokala myndigheter med 49 procent i reda pengar mellan 2010 och 2018, vilket tvingar dem till hårda besparingar särskilt i fattigare områden. Deras möjligheter att täcka detta med hjälp av lokala skatter, nya avgifter och försäljning av kommunal egendom är begränsade. På en del håll har pengabrist lett till att de lokala myndigheterna har gjort slut på sina besparingar och inte längre kan ge medborgarna den service de är ålagda att göra enligt lag, som sophämtning och vägunderhåll.

Omkring 14 miljoner britter levde 2015/2016 under fattigdomsgränsen och av dem var omkring 4 miljoner barn. Som fattiga räknas de hushåll vars inkomster understiger 60 procent av landets medianinkomst.

På senare år har flera hundra så kallade matbanker öppnats som bistår människor som råkat i ekonomiska problem. Ett skäl till att människor råkar i akut kris är, enligt en parlamentarisk rapport 2014, sena bidragsutbetalningar, men också höga räkningar på vatten och el.

På 2010-talet beräknades cirka 3,7 miljoner britter vara drabbade av så kallad fuel poverty, vilket i Skottland, Wales och Nordirland innebär att ett hushåll lägger minst tio procent av sina inkomster på el och på att värma upp sin bostad. England har en annan definition av problemet (statistiken kommer också från olika år).

Enligt en rapport från Joseph Rowntree Foundation (JRF) i december 2017 levde 8 miljoner invånare, varav 2,6 miljoner barn, i fattigdom trots att minst en av deras föräldrar arbetade. Det var över en miljon fler än 2010/2011, och den högsta siffran hade London, med 27 procent. Särskilt utsatta var barn som bara bodde med en förälder eller familjer med fler än tre barn. De höjningar som har gjorts av minimilönerna och skattesänkningar som införts för låginkomsttagare räckte inte till för att kompensera för slopade skatteavdrag för barnfamiljer och lägre bidragsnivåer. Särskilt inte som boendekostnaderna också steg snabbt. Den fattigaste femtedel av befolkningen lägger ungefär en tredjedel av sina inkomster på boendet.

Ett annat tecken på hårdnande ekonomiska villkor var att var fjärde britt mellan 20 och 34 år bodde kvar hemma hos föräldrarna. Skälen till det är längre studietider, höga bostadspriser, svårigheter att hitta ett arbete samt förändringarna i bidragssystemen.

Över 77 000 hushåll i England var i mars 2017 inhysta i tillfälliga boenden, en ökning med 60 procent sedan 2011, enligt en rapport från den brittiska riksrevisionen (National Audit Office). I dessa hushåll ingick drygt 120 000 barn. 

Barnbidrag betalades tidigare ut till alla barn under 16 år. Från 2013 har bidraget dragits in för höginkomsttagare. EU-domstolen avgjorde 2016 att brittiska myndigheter i vissa fall inte behöver betala ut barn­bidrag till familjer från andra EU-länder. De familjer som har flera bidrag, förlorade rätten att göra särskilda skatteavdrag för barn. EU-domstolen avgjorde 2016 att brittiska myndigheter inte vissa fall inte behöver betala ut barnbidrag eller ge skattelättnader till barnfamiljer från EU-länder.

Välgörenhet är vanligt förekommande och accepterat i alla samhällsgrupper och av alla politiska partier. Miljontals pund samlas årligen in av välgörenhetsorganisationer för att fördelas till enskilda, grupper av människor, skolor, sjukhus etc.

Omhuldat vårdsystem

Storbritannien har fortfarande avgiftsfri sjukvård för alla, National Health Service (NHS). En mindre summa tas ut för recept på läke­medel. När det gäller nedskärningar är NHS ett fredat område för alla de stora partierna. Men pengarna räcker ändå inte till. Det syns sedan många år på långa vårdköer. På senare år har det vuxit fram en rad privata alternativ till den offentliga vården.

Kritiker befarar att landet är på väg mot en vårdmarknad, där den som kan betala för sig får bättre vård. Hur det än är stiger vårdkostnaderna snabbt, delvis för att vårdbehoven ökar när invånarna blir äldre. Vintern 2017/2018 rådde kris inom vården, inte minst på grund av stor brist på sjuksköterskor.

Pensioner

Kvinnor har traditionellt haft en lägre pensionsålder än män, men från 2018 ska 65 år gälla för bägge könen. Den som vill kan arbeta längre. På ännu längre sikt ska pensionsåldern för både män och kvinnor höjas till 68 år. 2012 ändrades reglerna så att personer har rätt att fortsätta arbeta även efter att de har fyllt 65 år. Många pensionärer har svårt att klara sig på sin pension. Nästan 2 miljoner pensionärer räknades som fattiga 2015/2016. Ensamhet och social isolering är andra problem som drabbar många gamla. 2018 tillsatts Theresa May en ny minister, Tracey Crouch,  för att bekämpa detta. Det skedde på rekommendation av en parlamentarisk kommission som tillsattes efter mordet på Labourpolitikern Jo Cox 2016 (se Kalendarium).

Kvinnors representation

Kvinnor är underrepresenterade i beslutsfattande positioner, både inom näringslivet och politiken. Efter valet 2017 var 32 procent av ledamöterna i det brittiska parlamentet kvinnor, jämfört med knappt 23 procent 2010 och 29 procent 2015. I parlamenten i Skottland och Wales är andelen kvinnor högre, 35 respektive 50 procent 2016. I Nordirland var andelen lägre: 28 procent.

I valet 2017 ökade även antalet ledamöter från etniska minoriteter från 41 till 52. För första gången valdes en sikhisk kvinna in i underhuset. Minst 45 ledamöter är hbtq-personer, vilket är en ökning med 40 procent sedan 2015.

Liberal abortlagstiftning, utom i Nordirland

Storbritannien har en liberal abortlagstiftning, förutom i Nordirland där abort bara är tillåtet om kvinnans psykiska eller fysiska hälsa riskerar att skadas permanent. Många nordirländska kvinnor åker därför till andra delar av Storbritannien för att göra abort, och måste själva betala för ingreppet.  Sommaren 2017 aviserade dock den brittiska regeringen att nordirländska kvinnor ska kunna göra abort i England utan att behöva betala för det. Även den skotska regeringen planerade att införa fri abort för kvinnor från Nordirland.  Hösten 2015 slog Högre domstolen (High Court) i Belfast fast att Nordirlands abortlag strider mot mänskliga rättigheter.  I en högre instans slår domarna fast att detta är en fråga som bör avgöras av Nordirlands provinsregering och inte av en domstol.

Samkönade äktenskap tillåtna, utom i Nordirland

Sedan 2005 kan homosexuella par ingå partnerskap, vilket ger dem samma rättigheter som gifta par i fråga om egendom, pensioner och arv. Homosexuella par har rätt att adoptera barn (dock inte i Nordirland). På 2010-talet har homosexuella par i England, Wales och Skottland även fått rätt att gifta sig. Religiösa samfund kan dock själva avgöra om de vill viga två personer av samma kön eller inte. Det nordirländska parlamentet röstade hösten 2015 för att införa samkönade äktenskap, men beslutet kunde inte träda i kraft på grund av ett veto från Demokratiska unionistpartiet (DUP).

Lag mot slaveri

En lag mot modernt slaveri antogs i England och Wales 2015 som bland annat innebar att människosmugglare ska kunna dömas till livstids fängelse och mer ska göras för att skydda offren som till exempel ska kunna få rättshjälp. Enligt inrikesdepartementet tros det finnas 10 000–13 000 människor som lever under slaveriliknande villkor i Storbritannien.

Prostitution, inget lagbrott, utom i Nordirland

Prostitution strider inte mot lagen i England, Wales och Skottland, men det är däremot är det till exempel förbjudet att bedriva bordeller. 2015 införde Nordirland en ny lag, liknande den svenska, som innebär att det blev förbjudet att köpa sex men inte att sälja det. Även i andra delar av landet har en liknande lagändring föreslagits, men det finns också krafter som verkar för en legalisering av prostitution.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0