Storbritannien – Sociala förhållanden

Storbritannien är ett klassamhälle, med djupa sociala klyftor. Det råder även stora skillnader mellan olika delar av landet. Ekonomin är betydligt starkare i söder än i norr. Detta ger bland annat utslag i statistiken över förväntad livslängd. I England lever man två år längre än i Skottland.

Skillnaderna är ännu större om man räknar hur länge invånarna lever utan allvarliga hälsoproblem, även om läget har förbättrats på senare år. Enligt officiell statistik kommer exempelvis en man i en välbärgad stadsdel i London i genomsnitt att ha god hälsa tills han är 71 år, medan motsvarande siffra för en man i Blackpool är 53 år. Liknande klyftor mellan rikare och fattigare områden finns i Nordirland, Skottland och Wales. 

Det råder också stora skillnader i den samhällsservice som invånarna erbjuds. Till exempel lades 2019/2020 882 pund per invånare på transporter i London, medan motsvarande siffra i nordöstra England var 315 pund.

Olika regeringar har haft som mål att minska dessa klyftor. Under Labourregeringarna 1997–2010 rustades stadskärnorna upp i flera stora städer i norr. Det konservativa styret därefter har talat om att ”jämna ut klyftor” när det gäller bland annat transporter, utbildning och produktivitet.

De sociala skillnaderna märks bland annat i de narkotikarelaterade dödsfallen, inte minst i Skottland, där de är nästan tre gånger vanligare i förhållande till befolkning jämfört med riksgenomsnittet, och skyhögt över genomsnittet i EU. Det har orsakat en debatt om legalisering av droger för personligt bruk och att missbruk mer ska betraktas som ett medicinskt problem. 

Storbritannien ligger på 18:e plats i FN:s utvecklingsindex över mänsklig utveckling (HDI). Det räknas som "mycket hög utvecklingsnivå", den högsta kategorin, globalt och utgör en genomsnittlig västeuropeisk nivå.

Många kvinnor jobbar deltid

Arbetsmarknaden har genomgått stora förändringar sedan 1970-talet. Många jobb har försvunnit från industrin och jordbruket samtidigt som tjänstesektorn sysselsätter allt fler. Numera arbetar omkring fyra femtedelar av arbetskraften inom serviceyrken.

Andelen förvärvsarbetande kvinnor har ökat stadigt men många arbetar deltid, mycket beroende på brist på barnomsorg till rimliga kostnader. Heltidsarbetande kvinnor tjänade 2018 i genomsnitt drygt 7 procent mindre än män med samma sysselsättningsgrad.

Sysselsättningsgraden är relativt hög, drygt 76 procent 2019. Fyra av fem arbetande var samma år sysselsatt inom den privata sektorn och en av fem inom den offentliga sektorn. Samtidigt sköts en ökande andel av den offentliga servicen av privata bolag, och personal hyrs också in via bemanningsföretag.

Utträdet ur EU skapade brist på arbetskraft när jobb inte fylldes av medborgare från unionens medlemsländer på samma sätt som tidigare. 2023 talade regeringen om behovet av att tillsätta 1,1 miljoner vakanta arbetstillfällen.

Minoriteter i underklass

Svarta och personer från etniska minoriteter är kraftigt överrepresenterade inom låglöneyrken. 2023 konstaterade brittiska fackliga organisationer att antalet arbetare som hade så kallade otrygga jobb uppgick till cirka fyra miljoner. Av dem var knappt 840 000 svarta eller tillhörde etniska minoriteter 2022, jämfört med 360 000 2011. Antalet vita med otrygga jobb hade dock inte ökat. Många inom denna underklass på arbetsmarknaden arbetar inom den så kallade gig-ekonomin. En del, främst unga, anställs också på allt vanligare så kallade nollkontrakt, där de varken garanteras någon inkomst eller ett bestämt antal timmar. 2019 beräknades en miljon personer vara anställa på nollkontrakt. 

Ett nytt bidragssystem

Finanskrisen 2008 slog hårt mot Storbritannien och ledde till en rad besparingar i välfärdssystemen. David Camerons borgerliga regering började 2011 baka samman flera bidrag och skattelättnader (bland annat jobbsökarbidrag, bostadsbidrag och inkomststöd) till ett enda, Universal Credit. Tanken är att detta enda bidrag ska förenkla välfärds­systemet och göra det mer lönsamt att arbeta. Bidragen minskas gradvis i takt med att ett hushåll får fler egna inkomster. Meningen är också att fattiga familjer ska få högre grundbidrag medan andra. Slutdatum för när det nya systemet ska omfatta alla som får bidrag har flyttats fram till 2024. Omläggningen har kantats av kritik mot bland annat långa väntetider.

Nya regler har också införts för att få personer som varit långtidssjukskrivna och förtidspensionerade att återgå till arbete.

Matbanker och barnfattigdom

Som en följd av regeringens åtstramningspolitik halverades anslagen till lokala myndigheter mellan 2010 och 2018, vilket har tvingat dem till hårda besparingar, särskilt i fattigare områden. På en del håll har brist på pengar lett till att lokala myndigheter inte kunnat ge medborgarna den service de är ålagda att göra enligt lag, som sophämtning och vägunderhåll.

Över 14 miljoner britter levde 2019/2020 under fattigdomsgränsen och av dem var över fyra miljoner barn, vilket var flera hundra tusen fler än 2010. Snabbt stigande priser har skapat problem för brittiska hushåll från hösten 2021 och framåt.

Enstudie 2024 visade på allvarligt försämrad hälsa bland barn. Bland annat har dödlighet och fetma och tandröta hos barn ökat till nivåer klart över de flesta jämförbara länder. Mer än vart femte brittiskt femårigt barn är överviktigt och andelen i utsatta områden är dubbelt så stor som i välbärgade. Vaccinationsgraden bland barn är också för låg, under Världshälsoorganisationens rekommenderade gräns.

Enligt en rapport i början av 2020 levde många familjer i fattigdom trots att minst en förälder i de flesta fall hade ett arbete. En annan utsatt grupp är ensamstående deltidsarbetande vuxna utan barn, liksom personer från etniska minoriteter. Andelen fattiga är något lägre i Skottland där det finns fler kommunala bostäder med låga hyror. Flest fattiga invånare fanns i London med 28 procent, samt i Wales, norra och nordvästra England (22–24 procent).               

I framför allt England anses det vara viktigt att äga sin bostad, medan det i Skottland inte har setts som något onormalt att bo i hyresrätt. Höga bostadspriser och lånekostnader har gjort det svårare för många att köpa sin bostad. Samtidigt som fler britter hyr sin bostad har andelen kommunala bostäder (social housing) minskat stadigt. Många blir därför hänvisade till privata värdar som ofta tar ut högre hyror.

Ett annat tecken på hårdnande ekonomiska villkor är att nästan var tredje britt mellan 20 och 34 år bor kvar hos föräldrarna.

2021 beräknades cirka 4 miljoner britter vara drabbade av så kallad fuel poverty – det vill säga svårt ansträngd ekonomi på grund av höga kostnader för el och värme. Vintern 2017/2018 beräknades över 15 000 människor ha avlidit för att de inte hade råd att värma upp sina hem. De stigande energipriserna i samband med den ryska invasionen av Ukraina 2022 ledde till att subventioner infördes för el och värme.

På senare år har flera hundra så kallade matbanker öppnats som bistår människor som råkat i ekonomiska problem.

Barnbidrag betalas i normalfallet ut till alla barn under 16 år men är sedan 2013 indraget för höginkomsttagare.

Barnaga är förbjuden i Skottland och Wales, men tillåten i England och Nordirland om den utförs av en förälder och är på ”rimlig” nivå.

Välgörenhet är vanlig och accepterad i alla samhällsgrupper och av alla politiska partier. Miljontals pund samlas årligen in av välgörenhetsorganisationer för att fördelas till enskilda, grupper av människor, skolor, sjukhus etc.

Arbetslöshet

De som varit arbetslösa i mer än två år ska delta i ett program, Help to Work, för att få jobbsökarbidrag. Det handlar bland annat om ”samhällsarbeten” (som att laga mat till äldre), att besöka arbetsförmedlingen varje dag eller delta i utbildningsprojekt.

På senare år har arbetslösheten minskat, från drygt 8 procent 2008 till omkring 4 procent på 2020-talet.

Ett skäl till att arbetslösheten minskat är att fler än tidigare har startat egna företag (omkring en sjättedel av alla som yrkesarbetar är egenföretagare) och att en stor andel av dem tjänar mindre än den officiella minimilönen som från 1 april 2021 låg på knappt 9 pund för den som hade fyllt 23 år.

2023 kunde det samtidigt konstateras att coronapandemin lett till en kraftig ökning av de kroniskt sjuka, främst dem som blivit långtidssjuka i covid, som inte längre finns tillgängliga på arbetsmarknaden.

Omhuldat vårdsystem

Storbritannien har avgiftsfri, statlig sjukvård för alla, National Health Service (NHS), vilken står för den största posten i statsbudgeten. En mindre summa tas ut för receptbelagda läke­medel. När det gäller nedskärningar är nationalsymbolen NHS fredat område för alla de stora partierna. Men pengarna räcker ändå inte till. Det syns sedan många år på långa vårdköer. 2023, när NHS fyllde 75 åren, väcktes frågan på bred front om vårdsystemet kommer att överleva. Britterna blir allt äldre och kostnaderna ökar, samtidigt som personalen hållit strejker och gått på knäna under och efter coronapandemin. På senare år har det vuxit fram en rad privata alternativ till den offentliga vården. Kritiker befarar att landet är på väg mot en vårdmarknad, där den som kan betala för sig får bättre vård.

Coronapandemin

Storbritannien var ett av de europeiska länder som drabbades hårdast av coronapandemin med början 2020. Stora delar av landet sattes i karantän. Regeringen i London fick kritik för att inte ha tagit epidemin på allvar från början, att regelverket var svåröverskådligt och hela tiden ändrades. Storbritannien var samtidigt först med att godkänna ett vaccin mot covid-19 och därför tidigt ute med att vaccinera sin befolkning (se även Aktuell politik). Många miljoner britter smittades likväl och över 220 000 människor dog i covid-19 enligt officiella uppgifter 2023.

Pensioner

Pensionsåldern är 65 år och ska höjas gradvis till 67 år från 2028. Den som har fyllt 65 år får också fortsätta arbeta. Många pensionärer har svårt att klara sig på sin pension. Nästan 2 miljoner pensionärer räknades som fattiga 2018/2019. Ensamhet och social isolering är andra problem som drabbar många gamla.

Liberal abortlagstiftning

Storbritannien har en liberal abortlagstiftning. Ett undantag var länge Nordirland där abort bara var tillåten om kvinnans psykiska eller fysiska hälsa riskerade att skadas permanent. Det brittiska parlamentet ändrade dock Nordirlands abortlag 2019 då regionen saknade regering (se Kalendarium)

Samkönade äktenskap

Samkönade äktenskap är numera lagliga, även om religiösa samfund avgör om de vill viga personer av samma kön. Äktenskapen ger därmed homosexuella par samma rättigheter som heterosexuella i fråga om egendom, pensioner och arv. Även i denna fråga släpade Nordirland efter och lagen ändrades av det brittiska parlamentet 2019 samtidigt som abortlagstiftningen. Homosexuella par har också rätt att adoptera barn.

Lag mot slaveri

En lag mot modernt slaveri antogs i England och Wales 2015 som bland annat innebar att människosmugglare ska kunna dömas till livstids fängelse och mer ska göras för att skydda offren. Det tros finnas minst 10 000 människor som lever under slaveriliknande villkor i Storbritannien.

Prostitution inget lagbrott, utom i Nordirland

Prostitution strider inte mot lagen i England, Wales och Skottland, men det är förbjudet att driva bordeller. 2015 införde Nordirland en lag liknande den svenska som innebär att det blev förbjudet att köpa men inte sälja sex.

Om våra källor

10133

Mer läsning finns här!

I UI:s webbtidning utrikesmagasinet.se hittar du analyser och krönikor skrivna av svenska och internationella forskare, analytiker och journalister med bred erfarenhet av olika länder och regioner.

Det mesta är på svenska och alla artiklar är fritt tillgängliga.

Tipsa gärna dina vänner!

Till Utrikesmagasinet

poddbild-final.jpg


En podd om internationella frågor från Utrikespolitiska institutet.

Lyssna på Utblick


Varukorg

Totalt 0