Storbritannien – Aktuell politik

De brittiska väljarnas nej till fortsatt EU-medlemskap 2016 har skakat om det politiska livet i Storbritannien. Frågan om villkoren för skilsmässan från EU, brexit, och hur den nya relationen med EU skulle se ut överskuggade länge nästan alla andra politiska frågor. Boris Johnson, som utsågs till premiärminister sommaren 2019, leder sedan slutet av det året en regering som har egen majoritet i parlamentets underhus. Han fick en tuff start då Storbritannien 2020 blev ett av de länder som drabbades hårdast av coronapandemin. 

Storbritannien har styrts av konservativa regeringar sedan 2010, de första fem åren i koalition med ett annat borgerligt parti: Liberaldemokraterna. Mellan 2017 och 2019 saknade Konservativa partiet (ofta kallat Tories) egen majoritet i underhuset, vilket försvårade brexitprocessen. Den blev inte lättare av att regeringspartiet, liksom det största oppositionspartiet Labour, var splittrade i sin syn på EU och utträdet. Johnsons första tid vid makten präglades av en maktkamp mellan honom och delar av underhuset som bland annat försökte förhindra att landet skulle lämna EU utan ett avtal. Det fanns också starka krafter, både i parlamentet och bland medborgarna, som ville ha en folkomröstning om ett avtal, medan åter andra drev på för att utträdet skulle ske så snabbt som möjligt.

Parlamentsvalet den 12 december 2019 gav Johnson en så klar majoritet att utträdesavtalet med EU till sist kunde godkännas av parlamentet i sin slutgiltiga form den 22 januari 2020. En dryg vecka senare lämnade Storbritannien formellt EU.

Efter valet fortsatte förhandlingarna mellan Storbritannien och EU om hur deras framtida relationer skulle se ut. EU vidhöll att ett nytt avtal måste garantera att parterna skulle kunna konkurrera med varandra på samma villkor och att britterna måste fortsätta att följa EU:s regler på flera områden, något den brittiska regeringen inte ville gå med på. En viktig paroll för Boris Johnson har hela tiden varit att Storbritannien ska ta tillbaka kontrollen över samhället, och inte behöva anpassa sig till EU:s regler. Det har gällt allt från migration till industripolitik. Inom det konservativa partiet finns det också ambitioner om att landet ska kunna stärka sin roll globalt (se Utrikespolitik och försvar).

Till de mer svårlösta problem hörde vilka regler som skulle gälla för EU-medborgare som bodde i Storbritannien och vice versa och hur mycket britterna skulle betala till EU för skilsmässan. Även dessa förhandlingar gick trögt, men i sista stund lyckades dock parterna enas om ett handels- och samarbetsavtal, som bland annat möjliggjorde fortsatt tullfri handel med varor mellan Storbritannien och EU (se Kalendarium och Utrikespolitik och försvar).

Det stod snart klart att den lösning man hade enats om för att undvika en hård gräns mellan Nordirland och Irland, det så kallade Nordirlandsprotokollet, fortsatte att skapa problem (se nedan). Det uppstod också friktion mellan Storbritannien och framför allt Frankrike kring fiskefrågor.

Valresultatet 2019 blev ännu en bekräftelse på den starka politiska polarisering som råder i det brittiska samhället, något som blev tydlig redan inför EU-omröstningen 2016. I parlamentsvalet 2019 röstade många tidigare Labourväljare från arbetarklassen i framför allt norra England men också i Wales på Tories, samtidigt som Labour gjorde ett bra val i London och andra större städer. Tiden efter valet hade den konservativa regeringen höga opinionssiffror, men det var nästan bara de som hade röstat för brexit som stödde den.

Under brexitprocessen hade vänstern stärkts inom Labour, som då leddes av Jeremy Corbyn. Men efter valnederlaget 2019 avgick Corbyn som hade fått återkommande kritik för att inte tydligt ha visat var han stod i EU-frågan och i brexitprocessen. Han kritiserades också för hur han hade hanterat anklagelser om antisemitism inom partiet. Våren 2020 övertogs partiledarposten av Keir Starmer, vilket innebar att partiet tog ett steg mot den politiska mitten.

Coronapandemin, ekonomin och Skottland

Johnsons första år vid makten blev tufft, då Storbritannien blev ett av de länder som tidigt drabbades hårt av coronapandemin. Den brittiska regeringen fick kritik för att inte tillräckligt snabbt ha insett allvaret i situationen, men i mars 2020 stängdes stora delar av samhället ned för att förhindra ytterligare smittspridning (se även Sociala förhållanden). Situationens allvar blev tydlig när även Boris Johnson i april samma år tvingades söka intensivvård efter att ha insjuknat i covid-19.

Samtidigt försämrades ekonomin, 2020 föll BNP med över 9 procent, samtidigt som regeringen tog stora lån för att förhindra att företag gick i konkurs och för att bistå hushåll som drabbades ekonomiskt av pandemin och de restriktioner som hade införts. 

Storbritannien var det första landet i världen som godkände ett vaccin mot covid-19, och började därmed tidigt att vaccinera befolkningen. 

Samtidigt blev skillnader i pandemihanteringen en fråga som splittrade landet. Regeringen i London kunde bara besluta om restriktioner i England, medan självstyrena i Skottland, Wales och Nordirland fattade beslut om vad som skulle gälla i deras områden. De kom efterhand att välja en mer restriktiv än den brittiska regeringen, något som kom att stärka de krafter som verkar för självständighet i Skottland, men i viss mån även i Wales.

Vaccinationsprogrammet blev samtidigt en fjäder i hatten för Boris Johnson. Hans regering kunde också vinna poäng på att det var den som stod för kostnaderna för såväl vaccin, ersättningar till dem som permitterats och andra stödåtgärder.

I det skotska valet den 6 maj 2021 var Skotska nationalistpartiet (SNP), som verkar för ett självständigt Skottland nära att vinna egen majoritet i det parlamentet i Edinburgh, något man hävdade gav det mandat för en ny folkomröstning som självständighet (se Skottland). Boris Johnson fortsatte dock att säga nej till det.

Storbritannien och EU

Kring årsskiftet 2020/2021 löpte de övergångsregler som Storbritannien och EU enats om ut. Det betydde att efter årsskiftet började konsekvenserna av brexit bli tydliga. Det uppstod brist på personal, både utbildad och outbildad, inom fler branscher. När det inte fanns tillräckligt med långtradarchaufförer ledde det till brist på drivmedel och svårigheter att få in varor till landet (se Kalendarium). Samtidigt måste regeringen hantera de stora problem som uppstått i spåren på coronapandemin, inte minst långa vårdköer och växande sociala klyftor, i ett land där utsatta grupper redan tidigare drabbats hårt av många års besparingspolitik.

Regeringen aviserade i september 2021 flera höjningar av både inkomst- och bolagsskatterna. Därmed bröt Johnson mot ett av sina främsta vallöften från 2019: att inte höja några skatter. Pengarna skulle bland annat gå till att beta av vårdsskulden efter pandemin, men också till social omsorg i England. Kritik kom nästan genast om att de pengar som satsades inte skulle räcka till.

I oktober 2021 drogs det extra bidrag på 20 pund i veckan som betalats ut till fattiga hushåll in, liksom det ekonomiska stöd som betalas ut till permitterade arbetstagare. Samtidigt tog inflationen fart, då inte minst elpriserna steg snabbt. Välgörenhetsorganisationer varnade för att de indragna bidragen skulle leda till att 100 000-tals människor riskerade att hamna under fattigdomsgränsen. Regeringen svarade med att lansera en fond på en halv miljard pund för att bistå landets fattigaste hushåll.

När finansminister Rishi Sunak i slutet av mars 2022 presenterade en del skattelättnader och andra åtgärder för att minska de ekonomiska påfrestningarna för vanliga britter fick han kritik för att han inte gjorde mer för de mest utsatta invånarna, utan i stället gynnade medelklassen. De som har riktigt låga löner betalar ingen inkomstskatt och får därmed inte del av en kommande sänkning av skatten från 20 till 19 procent. Och även om bidragen höjs så får de svårare att klara sig för att priserna stiger i ännu snabbare.

I en långtidsprognos från det brittiska motsvarigheten till finanspolitiska rådet (Office for Budget Responsibility, OBR) i november 2021 beräknades att BNP på sikt skulle vara 4 procent lägre än annars på grund av brexit,  och 2 procent lägre på grund av coronapandemin. 

Kris i Nordirland

Under året började de nordirländska unionistpartierna, som värnar Nordirlands roll i den brittiska unionen, alltmer högljutt motsätta sig den särlösning för provinsen som Storbritannien och EU hade enats om för att inte äventyra den sköra balans som rått där sedan fredsavtalet slöts 1998 (se även Nordirland: På väg mot fred). Nordirlandsprotokollet betydde att den brittiska provinsen måste följa EU:s tullregler i sina hamnar, det vill säga att gods från övriga Storbritannien till Nordirland måste kontrolleras. Kontroller skulle dock inte behöva göras på varor som skulle bli kvar i Nordirland (se även Utrikespolitik och försvar). Det nordirländska parlamentet, Stormont, skulle vart fjärde år få rösta om protokollet skulle finnas kvar eller inte. Protokollet tog även hänsyn till EU:s krav på att det måste finnas kontroller vid unionens yttre gränser.

Hösten 2021 hotade Nordirlands största parti, Demokratiska unionistpartiet (DUP), att lämna den nordirländska regeringen om inte protokollet skrotades, något som, om DUP gjorde allvar av hotet skulle fälla hela provinsstyret. Förra gången det hände, 2017, tog det tre år innan en regering fanns på plats i Belfast.

EU försökte gå unionisterna till mötes genom löften om att begränsa kontrollerna, men DUP och den brittiska regeringen ansåg att de inte gick långt nog. London såg också en chans att bli av med EU-domstolens roll vid eventuella tvister, vilket man tidigare hade enats om.

Korruptionsanklagelser

Regeringen kritiserades i november 2021 för hur den hade agerat för att ändra i parlamentets etikarbete så att Johnsons partikamrat Owen Paterson inte skulle stängas av från underhuset efter anklagelser om att han i strid med reglerna hade utnyttjat sin position som parlamentsledamot till förmån för två företag och att detta hade skett i parlamentets lokaler. Senare anmäldes en annan Tory-politiker, Geoffrey Cox, för att ha tjänat stora summor på juridisk rådgivning till ett företag baserat i ett skatteparadis, ett uppdrag han delvis ska ha utfört från sitt tjänsterum i underhuset. Det utlöste en debatt om vilka regler som skulle gälla för parlamentsledamöters bisysslor. Den åtgärder som regeringen presenterade för att skapa tydligare regler gick inte lika långt som det som Labour hade föreslagit. Sedan tidigare är ledamöterna ålagda att öppet redovisa sina sidouppdrag. En parlamentsledamot tjänade 2021 nästan 82 000 pund (knappt 1 miljon kronor) om året.

Kris för Labour, och för Johnson

Opinions- och attitydundersökningar hösten 2021 visade att en majoritet av britterna var missnöjda med hur regeringen hade skött brexitprocessen, samtidigt som de flesta sade att de skulle ha röstat på samma sätt då som de hade gjort i folkomröstningen om EU 2016. Det fanns också ett stort missnöje med stora sociala klyftor och ett tydligt stöd för ett mer generöst välfärdssystem. I framför allt Skottland pekade man på de nordiska länderna som föredömen på det här området.

Premiärminister Johnson är vanligtvis mer populär än sitt parti och sin regering. Från sommaren 2021 började hans höga opinionssiffror dock att dala och på hösten samma år gick Labour om Konservativa partiet med några procent. Flera bedömare påpekade dock att det handlade mer om minskat stöd för andra partier än något stort uppsving för Labour, trots att de frågor som väljarna säger sig vilja prioritera borde passa partiet. 

I slutet av samma år dalade Johnsons popularitetssiffror ännu mer efter  avslöjanden om att julfester hade hållits för personal på 10 Downing Street, premiärministerns kontor och residens, 2020, vid en tidpunkt då det var strikt förbjudet enligt coronarestriktionerna. Detta ledde till anklagelser om att vissa regler gällde för vanliga britter, medan konservativa politiker hade sitt eget regelverk. Det var extra känsligt för premiärministern vars  folkliga image – och personliga charm – har varit gjort honom populär och varit en röstmagnet – inte minst under kampanjen inför folkomröstningen om EU.

Johnson ifrågasattes nu även av många inom hans eget parti, där han i hög grad har nått sin position på grund av sin förmåga att locka väljare till partiet. Särskilt pressades han av högerflanken iniom partiet. I slutet av 2021 avgick lord Frost som lett förhandlingarna med EU och som stått för en hård linje när det gäller brexit, med målet att Storbritannien skulle kunna bedriva en marknadsliberal politik och förvandlas till ett slags Singapore i Europa (se Kalendarium).

Efter avslöjanden i början av 2022 om att Johnson deltagit i en trädgårdsfest på 10 Downing Street den 20 maj 2020, när strikta restriktioner rådde, ställde ledarna för samtliga oppositionspartier krav på att Johnson skulle avgå. Men avgångskrav kom även från delar av Konservativa partiet. Dessa fick ny kraft efter uppgifter om två fester bland personalen på 10 Downing Street, kvällen innan drottning Elizabeth skulle begrava sin make prins Philip. 

En utredning som gjorts av statstjänstemannen Sue Gray listade 16 incidenter med fester på 10 Downing Street och regeringskvarteren 2020 och 2021 i strid med coronarestriktionerna. I rapporten riktade Grav hård kritik mot den kultur som utvecklats kring 10 Downing Street, där man rutinmässigt brutit mot reglerna och stora mängder alkohol konsumerats. Hela rapporten har inte kunnat publiceras då en polisutredning av händelserna inletts. Nya avgångskrav riktades mot Johnson, som också fick hård kritik från många inom de egna leden, men där fanns också flera som försvarade honom. Samtidigt bad premiärministern på nytt om ursäkt, men betonade hur viktigt det var för regeringen att hantera andra problem, som det spända läget i Ukraina och den pressade ekonomiska situation som många britter upplever. Johnson försökte ta initiativet genom att utlova förändringar i hur arbetet vid 10 Downing Street bedrivs. Han skapade bland annat en ny post som stabschef, något som väckte kritik om att han ger mer makt till premiärministerns kontor. En del ommöbleringar blev nödvändiga sedan flera nära medarbetare till Johnson hoppat av i protest mot premiärministerns agerande. Kritiken tog fart på nytt i april, då såväl Johnson och Rishi Sunak bötfälldes för att ha deltagit i sammankomster som bröt mor de strikta coronareglerna.

I början av februari lovade finansminister Rishi Sunak nytt stöd på upp till 350 pund för att hjälpa britterna att kunna betala sina allt högre el- och gasräkningar, varav en del i form av ett lån som ska betalas tillbaka inom fem år, samt i form av skattelättnader för dem med allra lägst inkomster. Redan från början kritiserades detta för att vara alldeles för lite, särskilt som taket för hur mycket bolagen får ta betalt skulle höjas kraftigt i april 2022 och sedan igen i oktober samma år.

Många talade om att Johnsons politiska framtid skulle avgöras i lokalvalen i maj 2022. De innebar ett bakslag för Konservativa partiet, men kanske inte så stort som många hade väntat sig tidigare under året. Och Labour gjorde inte heller ett särskilt bra val I England, med undantag för Londonområdet. Betydligt bättre gick det för Labour i Skottland, men framför allt i Wales (se Kalendarium). 

Följ den löpande utvecklingen i landet i Kalendarium

Om våra källor

LÄSTIPS: läs mer om Storbritannien i UI:s publikation Utrikesmagasinet:
Spricker Storbritannien? Skottland utmanar på nytt efter brexit (2021-04-17)
Brexit både hopp och hinder för skotsk självständighet (2020-07-15)

Brexit väcker åter tanken om ett enat Irland (2019-02-20)
Orealistiska britter orsakar dödläge i brexitsamtal (2017-10-15)
Varningar när May bjuder in nordirländska unionister (2017-06-20) 

 

118637

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som påverkar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

108414

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som förändrar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

Varukorg

Totalt 0