Storbritannien – Aktuell politik

Väljarnas nej till fortsatt EU-medlemskap 2016 skakade om det politiska livet i Storbritannien. Frågan om villkoren för skilsmässan från EU, brexit, och hur den nya relationen med EU skulle se ut överskuggade länge nästan alla andra politiska frågor. Boris Johnson hävdar att han har slutfört brexit under sin tid som premiärminister 2019–2022, men hans efterträdare Liz Truss lär få fortsätta tampas med EU i flera känsliga frågor. Samtidigt måste hon hantera flera andra kriser: som hög inflation, hushåll och företag som inte längre klarar att betala sina el- och gasräkningar och en vårdsektor i kris.

Boris Johnson tvingades i juli 2022 avgå som ledare för Konservativa partiet (ofta bara kallat Tories) trots att hans regering, med klar marginal, hade egen majoritet i parlamentets underhus. Men efter en rad skandaler hade allt fler konservativa parlamentsledamöter förlorat förtroendet för sin partiledare. Det handlade om såväl korruptionsaffärer som avslöjanden om att Johnson och hans medarbetare hade brutit mot de tuffa regler som regeringen hade infört för att bekämpa coronapandemin, genom en rad fester på 10 Downing Street, premiärministerns kontor och residens.

I partiledarvalet, där medlemmarna i Konservativa partiet hade sista ordet, besegrade utrikesminister Liz Truss den förre finansministern Rishi Sunak, och blev därmed Storbritanniens nya premiärminister, den tredje kvinnan på posten.

I ett tidigare skede, när de konservativa parlamentsledamöterna sållade fram de två huvudkandidaterna, fick Sunak flest röster. Den största skillnaden mellan dem var att Truss lovade att få fart på ekonomin genom att sänka skatterna, medan Sunak menade att det viktigaste var att få den höga inflationen under kontroll. 

I samband med maktskiftet betonade både Truss och hennes företrädare vad man såg som Johnsons stora bedrifter under sina år vid makten: att ha drivit igenom brexit, den tidiga vaccinationskampanjen under coronapandemin samt det starka stödet till Ukraina efter Rysslands storskaliga angrepp våren 2022. Den nya premiärministern lovade att snabbt komma med ett förslag om hur regeringen skulle bistå hushållen när det gällde energikostnaderna (se Kalendarium) samt att se till att den allmänna vården, NHS, fungerar.

När Truss utsåg sin regering noterades att hon främst tillsatt ministrar som varit lojala mot henne, varav många tillhör en parlamentarisk gruppering ERG (European Research Group) på högerkanten, som har tryckt på för en hård brexit, och att hon inte använt tillfället för att försöka överbrygga motsättningarna inom Konservativa partiet, inte minst bland parlamentsledamöterna. I medierna uppmärksammades också att det inte fanns en enda vit man på av de högsta ministerposterna, bland annat fick Storbritannien sin första svarta finansminister i Kwasi Kwarteng. 

Efter att regeringens presenterats föll växlingskursen för pundet gentemot dollar till den lägsta nivån sedan 1985.

Bara två dagar efter skiftet på premiärministerposten avled drottning Elizabeth II och rollen som brittisk statschef togs över hennes äldste son, som kung Charles III. Han blev samtidigt statschef i 14 samväldesländer, bland annat Australien, Kanada  och Papua Nya Guinea.

Borgerligt styre sedan 2010

Storbritannien har styrts av konservativa regeringar sedan 2010, de första fem åren i koalition med ett annat borgerligt parti: Liberaldemokraterna. Mellan 2017 och 2019 saknade Konservativa partiet egen majoritet i underhuset, vilket försvårade brexitprocessen (se Modern historia). Den blev inte lättare av att regeringspartiet, liksom det största oppositionspartiet Labour, var splittrade i sin syn på EU och utträdet. Johnsons första tid vid makten präglades av en maktkamp mellan honom och delar av underhuset som försökte förhindra att landet skulle lämna EU utan ett avtal. Det fanns också starka krafter, både i parlamentet och bland medborgarna, som ville ha en folkomröstning om ett avtal, medan åter andra drev på för att utträdet skulle ske så snabbt som möjligt.

Sedan Konservativa partiet vunnit parlamentsvalet den 12 december 2019 fick Johnson, som utsetts som premiärminister på sommaren samma år, en så klar majoritet att utträdesavtalet med EU till sist kunde godkännas av parlamentet i sin slutgiltiga form den 22 januari 2020. En dryg vecka senare lämnade Storbritannien formellt EU.

Efter valet fortsatte förhandlingarna mellan Storbritannien och EU om hur deras framtida relationer skulle se ut. EU vidhöll att ett nytt avtal måste garantera att parterna skulle kunna konkurrera med varandra på lika villkor och att britterna måste fortsätta att följa EU:s regler på flera områden, något den brittiska regeringen inte ville gå med på. En viktig paroll för Johnson var att Storbritannien skulle ta tillbaka kontrollen över samhället och inte behöva anpassa sig till EU:s regler. Det gällde allt från migration till industripolitik. Inom Konservativa partiet fanns det också ambitioner om att landet skulle stärka sin roll globalt (se Utrikespolitik och försvar).

Till de mer svårlösta problemen hörde vilka regler som skulle gälla för EU-medborgare som bodde i Storbritannien och vice versa och hur mycket britterna skulle betala till EU för skilsmässan. Även dessa förhandlingar gick trögt, men i slutet av 2020 lyckades dock parterna enas om ett handels- och samarbetsavtal, som bland annat möjliggjorde fortsatt tullfri handel med varor mellan Storbritannien och EU (se Kalendarium och Utrikespolitik och försvar).

Det stod snart klart att den lösning man hade enats om för att undvika en hård gräns mellan Nordirland och Irland, det så kallade Nordirlandsprotokollet, fortsatte att skapa problem (se nedan). Det uppstod också friktion mellan Storbritannien och framför allt Frankrike kring fiskefrågor.

Valresultatet 2019 blev också en bekräftelse på den starka politiska polarisering som råder i det brittiska samhället, något som blev tydlig redan inför EU-omröstningen 2016. I parlamentsvalet 2019 röstade många tidigare Labourväljare från arbetarklassen i framför allt norra England men också i Wales på Tories, samtidigt som Labour gjorde bra ifrån sig i London och andra större städer.

Under brexitprocessen hade vänstern stärkts inom Labour, som då leddes av Jeremy Corbyn. Men efter valnederlaget 2019 avgick Corbyn som hade fått återkommande kritik för att inte tydligt ha visat var han stod i EU-frågan och i brexitprocessen. Han kritiserades också för hur han hade hanterat anklagelser om antisemitism inom partiet. Våren 2020 övertogs partiledarposten av Keir Starmer, något som innebar att partiet tog ett tydligt steg åt höger.

I takt med att Johnson förlorade stöd gick Labour om Konservativa partiet i opinionsundersökningarna, men bedömare menade att det handlade mer om missnöje med Tories än om ett växande stöd för Labour.

Kriserna hopar sig

Kring årsskiftet 2020/2021 löpte de övergångsregler som Storbritannien och EU enats om ut. Det betydde att konsekvenserna av brexit började bli tydliga. Det uppstod brist på personal, både utbildad och outbildad, inom fler branscher. När det inte fanns tillräckligt med långtradarchaufförer ledde det till brist på drivmedel och svårigheter att få in varor till landet. Samtidigt var regeringen tvungen att hantera de stora problem som uppstått i spåren på coronapandemin, inte minst långa vårdköer och växande sociala klyftor, i ett land där utsatta grupper redan tidigare hade drabbats hårt av många års besparingspolitik. Sedan dess har läget förvärrats, då energipriserna tog fart i spåren av Rysslands krig i Ukraina, och inflationen steg snabbt.

För att hantera alla kriser har flera skatter höjts och ett antal stödpaket har lagts fram för att hjälpa hushållen, men åtgärderna har hittills varit otillräckliga.

I en långtidsprognos från den brittiska motsvarigheten till finanspolitiska rådet (Office for Budget Responsibility, OBR) i november 2021 beräknades att BNP på sikt skulle vara 4 procent lägre än annars på grund av brexit, och 2 procent lägre på grund av coronapandemin. 

Skottland och Nordirland

Samtidigt har Nordirlandsprotokollet, den särlösning för Nordirland som Storbritannien och EU hade enats om för att inte äventyra den sköra balans som rått där sedan fredsavtalet slöts 1998, fortsatt att skapa problem. Uppgörelsen innebär att den brittiska provinsen måste följa EU:s tullregler i sina hamnar, det vill säga att gods från övriga Storbritannien till Nordirland måste kontrolleras. Kontroller skulle dock inte behöva göras på varor som skulle bli kvar i Nordirland (se även Utrikespolitik och försvar). Det nordirländska parlamentet, Stormont, skulle vart fjärde år få rösta om protokollet skulle finnas kvar eller inte. Protokollet tog även hänsyn till EU:s krav på att det måste finnas kontroller vid unionens yttre gränser.

De nordirländska unionistpartierna, som värnar Nordirlands roll i den brittiska unionen, har högljutt motsatt sig protokollet och i februari 2022 lämnade Demokratiska unionistpartiet (DUP) provinsregeringen som därmed föll (enligt fredsavtalet från 1998 måste partier från skilda sidor av konflikten gemensamt styra provinsen). EU hade tidigare försökt gå unionisterna till mötes med löften om att begränsa kontrollerna, men DUP och den brittiska regeringen ansåg att de inte gick långt nog. London såg också en chans att skrota den roll som EU-domstolen får när det gällde att hantera eventuella tvister.

Det nordirländska provinsvalet i maj 2022 har skapat en än mer laddad situation, då Sinn Féin, som tidigare beskrevs som IRA:s politiska gren, tog över positionen som Nordirlands största parti från DUP (se Nordirland: På väg mot fred). Trots ett nytt regelverk som har givit parterna mer tid för att hitta en lösning har det inte lyckats. DUP vägrar nämligen att delta i provinsregeringen om inte protokollet slopas. Förra gången Nordirland stod utan regering tog det tre år innan en ny fanns på plats.

Som utrikesminister lade Truss i juni 2022 fram ett lagförslag om att ensidigt ändra i Nordirlandsprotokollet, vilket fick EU att hota med hårda motåtgärder (se även Kalendarium) och tills vidare ställa in alla förhandlingar. Det förefaller dock inte som om hon, som ny premiärminister, tänker aktivera artikel 16 för att tillfälligt kunna häva delar av protokollet. Flera bedömare påpekar att tidpunkten, med tanke på den redan pressade brittiska ekonomin, inte lämpar sig för en strid med EU, som är Storbritanniens viktigaste handelspartner. 

I Skottland driver samtidigt Skotska nationalistpartiet (SNP) på för att få till en ny folkomröstning om skotsk självständighet, något som både Johnson och Truss har sagt nej till (se Skottland).

Följ den löpande utvecklingen i landet i Kalendarium

Om våra källor

LÄSTIPS: läs mer om Storbritannien i UI:s publikation Utrikesmagasinet:
Spricker Storbritannien? Skottland utmanar på nytt efter brexit (2021-04-17)
Brexit både hopp och hinder för skotsk självständighet (2020-07-15)

Brexit väcker åter tanken om ett enat Irland (2019-02-20)
Orealistiska britter orsakar dödläge i brexitsamtal (2017-10-15)
Varningar när May bjuder in nordirländska unionister (2017-06-20) 

 

127302

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågor som påverkar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

108414

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som förändrar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

Varukorg

Totalt 0