Saudiarabien – Politiskt system

Saudiarabien är en absolut monarki och en islamisk stat. Koranen utgör grund för såväl politisk förvaltning som rättssystem. Makten är samlad hos den talrika och extremt välbärgade kungasläkten Al Saud. Politisk verksamhet är förbjuden.

Saudiarabien saknar regelrätt grundlag och folkvald lagstiftande församling. Koranen fyller grundlagens funktion då islams heliga skrift anses specificera både medborgerliga rättigheter och formerna för statsförvaltningen. Sedan 1992 finns dock skrivna regler för landets styrelseskick. De är byggda på en sträng tolkning av islamisk lag, sharia, och innehåller vissa individuella rättigheter. De politiska rättigheter som förekommer är mycket begränsade. 

Regelverket slår också fast att Saudiarabien är en monarki där kungen har titeln ”De två heliga platsernas väktare” vilket syftar på städerna Mecka och Medina. Tronen besitts av ättlingar i rakt nedstigande led till statens grundare Abd al-Aziz (eller Abdulaziz) Al Saud (se Modern historia). Han avled 1953; kung Salman som tillträdde 2015 är den sjätte av hans söner på tronen. Salman var liksom företrädaren Abdullah (kung 2005–2015) i 80-årsåldern när han tillträdde. Vid nästa tronskifte väntas nästa generation ta över och därmed sker en föryngring. Kung Salmans son Mohammed bin Salman var 31 år när han blev kronprins i juni 2017.

Kungen är statsöverhuvud, regeringschef, högsta uttolkare av lagen och främsta religiösa ledare. Han styr enligt sharia, som inte kan ändras. Kungen kan dock utfärda regler i frågor som inte omfattas av sharia och tolka vaga föreskrifter. Kungamakten begränsas av kravet på samförstånd mellan samhällets främsta grupper, en strävan i linje med islam och även med beduinsamhällets principer. 

Det finns ett ministerråd (regering) bestående av drygt 20 ministrar och rådgivare. Rådets medlemmar utnämns av kungen som också är regeringschef. Även kronprinsen sitter i rådet. 

Sedan 1993 finns också en rådgivande församling, majlis al-shura, som ska företräda olika samhällsgrupper och ge de styrande råd. De numera 150 medlemmarna utses av kungen för fyra år i taget. Församlingen har efter hand fått en aktivare roll och har sedan 2003 rätt att föreslå nya lagar. Sedan 2013 finns även kvinnliga medlemmar i rådet, och i ett dekret slog den dåvarande kungen Abdullah fast att 30 platser – en femtedel – för all framtid skulle vara vikta för kvinnor. 

År 2005 togs ett annat försiktigt steg i demokratisk riktning, då hälften av platserna i landets kommunala rådsförsamlingar blev valbara. Rösträtten begränsades dock till manliga medborgare. Men i enlighet med ett kungligt dekret fick kvinnor både rösta och kandidera när en tredje omgång av kommunalval hölls 2015. Nu var två tredjedelar av platserna valbara. Rådsförsamlingarna som tidigare inte kunde fatta beslut utan bara lägga fram förslag för högre ort att begrunda har också fått vissa finansiella och administrativa befogenheter. 

Saudiarabien saknar inrikespolitik i västerländsk mening. Politiska partier är förbjudna och det är förbjudet att offentligt kritisera staten. I praktiken är all regimkritik brottslig. Landet kan närmast karakteriseras som ett utvidgat klansamhälle, styrt av kungafamiljen som genom oljan blivit exempellöst rik. Staten drivs i princip som ett familjeföretag. Detta system grundar sin legitimitet på en allians från 1700-talet mellan den politiska och religiösa makten (se Modern historia). 

Kungafamiljens beslut förankras hos de religiöst lärda, ulama, som genom utlåtanden som kallas fatwor fastslår vad som är rätt och fel. En fatwa byggs på religiös lag. Detta system har skapat konflikter, till exempel när kung Faisal (1964–1975) ville införa flickskolor och introducera TV-sändningar, något ulama var emot. Det hela löstes genom att islam fick stort utrymme i båda nyordningarna. 

Regimen har tvingats till balansgång mellan islams värderingar och krav på modernisering. Konservativa religiösa krafter anser att kungahuset är alltför västinfluerat och utsvävande i sin livsstil. Bland dem finns grupper som har tagit till vapen. Ulamas makt är stor, eftersom de kontrollerar allt som rör religion och domstolar. Kraven på anpassning till islam skärptes efter den islamiska revolutionen i Iran 1979. Då fick ulama en sedlighetspolis, al-mutawwi’a (”Kommissionen för dygdens främjande och förebyggande av synd”). Trots sin starka kontrollapparat har regimen utsatts för växande kritik från en islamistisk opposition. 

Inrikespolitiska motsättningar förekommer även som stridigheter inom kungafamiljen. Det finns minst 5 000 personer med prinstitel och intern rivalitet är utbredd. Från och till kan maktkamper skönjas mellan falanger inom kungaätten. Kung Salman tillhör brödraklanen Sudayri. 

Administrativt är Saudiarabien uppdelat i 13 provinser som styrs av medlemmar av kungafamiljen och i sin tur är indelade i guvernement.

Läs mer om det saudiska rättssystemet i Demokrati och rättigheter. 

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0