Saudiarabien – Seder och bruk

Saudiarabien är extremt konservativt socialt. Islam genomsyrar samhället och det dagliga livet. Officiella påbud styr människors vardag med regler för klädsel, umgänge mellan könen och tidpunkter för bön. Sedlighetspolis övervakar att reglerna följs. Saudiska män och kvinnor lever strikt åtskilda utanför det egna hemmet.

Män hälsar på varandra genom att ta i hand. Artigt är att hälsa på den äldsta personen i sällskapet först och sedan gå motsols och hälsa på resten. Den gängse hälsningsfrasen är ”al-salam alaykum” (Fred/frid vare med er). 

Saudier som känner varandra väl – och är av samma kön – går gärna arm i arm eller hand i hand, och rör vid varandra under samtal. På offentlig plats bör man undvika ögonkontakt med folk i mängden. Att stirra på främlingar anses opassande. För utländska kvinnor är det klokt att undvika handskakningar med män, om de inte initieras av en saudier. 

Småprat har en viktig social funktion, även i affärssammanhang. Det kan uppfattas som oartigt att ha för bråttom eller att abrupt byta samtalsämne. Idealet är en lågmäld stil – man ska inte tala för högljutt eller gestikulera mycket.

Bjudningar 

Blir man inbjuden till någons hem bör man komma i tid och klä sig formellt, som för ett affärsmöte, om inget annat anges. Sitter man med korsade ben bör man tänka på att det är viktigt att inte visa fotsulorna. Särskilt illa är det att peka mot en annan person med fotsulorna. Det anses också ofint att peka med handen mot någon.

En gäst blir normalt bjuden på te eller kaffe, eller mat. Det är oartigt att tacka nej.

Endast högerhanden används för att äta och dricka, och för att överräcka eller ta emot föremål. Vänsterhanden betraktas som oren. Genom att lämna kvar lite mat på tallriken visar man att man har fått tillräckligt.

Mat

Köket påminner om det som återfinns i andra länder i Mellanöstern. Det är inte påfallande kryddstarkt. Muslimska regler följs strikt: fläskkött äts inte och slakt utförs enligt gällande ritualer. Alkohol är också förbjudet och förekommer inte i offentliga sammanhang. Vissa undantag förekommer för utlänningar.

Lamm och ris är något av en nationalrätt. Även kyckling är vanligt. Platt, ojäst bröd ingår i nästan alla måltider, liksom färsk frukt. Dadlar, både färska och kanderade, är särskilt vanliga. Man dricker gärna starkt och hett kaffe, ofta kryddat med kardemumma.

Enligt traditionen skulle ett får, en get eller en kamel slaktas när en gäst kom på besök. Det sker ibland än idag, fast det är numera vanligt att man nöjer sig med en kyckling. Ofta serveras också tillagade kötträtter istället för hela djur. Vid stora festligheter, som bröllop eller andra släktkalas, är det fortfarande vanligt att får slaktas.

Klädsel

Traditionell klädsel dominerar. Män bär vanligen en fotsid vit bomullsskjorta som kallas thwab/thaub eller dishdasha. Huvudbonaden, ghutra (eller kufiyya), är ett stort tygstycke som viks och hålls på plats med hjälp av ett svart band gjort av kamelhår, iqal/agal

Kvinnor bär en liknande tunika med lösa byxor under. På offentlig plats förväntas kvinnan vara helt täckt och har då en abaya, ett ytterplagg som vanligen är svart och som täcker hela kroppen utom ansiktet. Det kompletteras med en nikab som täcker ansiktet utom ögonen. Beduinkvinnor bär ofta mycket utsmyckade kläder och många handgjorda silversmycken. 

Även utländska kvinnor på besök bör klä sig konservativt, i vältäckande kläder. Huvudduk är inte nödvändigtvis obligatoriskt men kan vara ett sätt att visa respekt. Män bör också klä sig förhållandevis konservativt.  

Helgdagar

I enlighet med den wahhabitiska tolkningen av islam (se Religion) erkänns endast två religiösa helgdagar officiellt. De är id al-fitr, helgen som avslutar fastemånaden ramadan, och offerhögtiden id al-adha. Firandet av andra muslimska högtider tolereras om det sker lokalt och i liten skala. Bland dem finns profeten Muhammeds födelsedag mawlid al-nabi och ashura, som är en viktig högtid för den shiamuslimska minoriteten. De religiösa helgdagarna infaller på olika datum från år till år, eftersom de följer den muslimska månkalendern som är elva dagar kortare än året enligt modern västerländsk tideräkning. 

Icke-religiösa högtider tillåts inte, med undantag för den 23 september då man firar kungadömets enande.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0