Saudiarabien – Demokrati och rättigheter

Kungahuset Al Saud håller Saudiarabien i ett järngrepp. Dödsstraff och avrättningar är mycket vanliga och yttrandefriheten är kraftigt beskuren. Kritik mot kunga­familjen, regeringen, islam och religiösa ledare bestraffas strängt.

Det pågår ett generationsskifte i kungahuset och flera reformer som offentliggjorts de senaste åren har väckt hopp om att regimens maktutövning ska mildras och samhällsnormerna bli mer tillåtande. Men folket har inte fått verkligt inflytande, och bakslagen har varit brutala. Det mest uppmärksammade exemplet: Samtidigt som staten öppnat för att tillåta kvinnor att köra bil, har kvinnor som verkat för körkortsrätt och för att slippa det obligatoriska systemet att ha en manlig förmyndare (wali) gripits och ställts inför rätta. Avsikten förefaller vara att demonstrera att aktivism inte belönas; det är kungahuset som, om och när det behagar, delar ut förmåner.

Likafullt har villkoren för kvinnor förbättras. 2019 fick kvinnor över 21 år rätt att skaffa sig pass och resa, och vissa andra rättigheter har utökats även om förmyndarsystemet finns kvar. I kungahusets rådgivande krets och i kommunala råd finns kvinnor, men några val i demokratisk mening – till organ som fattar beslut eller verkställer besluten – förekommer knappast: dörren är stängd för både män och kvinnor. Politiska partier är inte tillåtna.

Kampanjer via möten och plakat är lika könssegregerade som samhället i övrigt, vilket leder till att det mest är i sociala medier sådana budskap kan ses.

Sedlighetspoliser kan ingripa mot otillåten samvaro över könsgränsen och klädsel som anses oanständig. Moralpolisens makt har minskat, men ofta är gränserna för det tillåtna suddiga. Det finns exempel på att komiker som driver med sedlighetspolisen straffas, medan andra kommer undan. Somliga kaféer som låtit kvinnor och män mingla har stängts, medan andra inrättningar har både kvinnor och män som gäster.

Den bokstavstrogna sunnitiska form islam som är statsreligion gör livet svårt också för muslimska minoriteter, även om det finns en inhemsk shiitisk minoritet och shiamuslimer från utlandet tillåts vallfärda till islams heliga platser.

En stor del av arbetskraften utgörs av gästarbetare som saknar rättigheter, men kritik och kampanjer har lett till löften om att deras villkor ska förbättras (se Kalendarium).

Transparency International, som granskar korruptionen i världen, satte efter 2020 upp Saudiarabien på plats 52 av 180, se lista här. Placeringen delades med bland andra Italien. Nästan tre fjärdedelar av världens länder bedömdes alltså ha större problem med korruption. Men förutsättningarna är speciella när i princip all verksamhet, till exempel i affärslivet, förutsätter goda förbindelser med kungahuset.

Hösten 2017 sattes ett stort antal företagsledare och tidigare makthavare i lyxhusarrest, tills de överlät tillgångar på staten. Insynen i hur deras förmögenheter förvärvats och hur de sedan överlämnades till staten har varit minimal. Statens kassa hanteras som att den är kungahusets privata, också det utan insyn. Efter razzian med tvångsvistelser på lyxhotell har en kampanj mot korruption på lägre nivå fortsatt. Åtgärderna har omgetts av folkligt gillande, men bristen på insyn har förblivit ett problem: ingen kan kontrollera vad staten gör med exempelvis pengar som tas i beslag.

Yttrandefrihet och medier

Regimen utövar hård kontroll över allt som publiceras i traditionella medier eller delas via sociala medier. Medier kan stängas om de anses så split, hota ordning och säkerhet eller kränka en individs värdighet. Det brutala mordet 2018 på exilkolumnisten Jamal Khashoggi (se nedan) vittnar om hur känsliga de styrande är för kritik.

Ansträngningarna att tysta meningsmotståndare skärptes efter den upprorsvåg som svepte över Mellanöstern 2011. Nya hårdare regler för onlinemedier har inneburit ökade möjligheter att begränsa innehållet. Nyhetssajter som inte varit registrerade har blockerats. Regimen genomför också egna kampanjer. Flera hundra konton på Facebook och Instagram med samordnat politiskt innehåll har stängts av plattformarna som pekat ut den saudiska regeringen som ansvarig för kontona.

Striktare förbud har införts mot att kringgå islamisk lag, inkräkta på statens intressen, stödja utländska intressen eller skada allmän ordning och nationell säkerhet. Antiterrorlagstiftning som antogs 2014 stärkte ytterligare myndigheternas möjligheter att klassa allt som kan uppfattas som kritik mot staten eller islam som brottsligt. 

Reportrar utan gränser placerar i sin bedömning av pressfriheten 2021 Saudiarabien som land 170 av 180, se lista här. Pressfriheten anses därmed större än i exempelvis Iran och Syrien, men mindre än i de båda krigshärjade länderna Libyen och Jemen. 

Flertalet medier ägs av medlemmar av kungafamiljen och det statliga etermediebolaget dominerar det inhemska TV-utbudet. Det finns ett tiotal arabiskspråkiga dagstidningar och några som kommer ut på engelska. Saudiska intressen står också bakom medier med internationell spridning: inflytelserika panarabiska tidningar är de Londonbaserade al-Hayat och al-Sharq al-Awsat. TV-kanalen al-Arabiyya sänder nyheter från Dubai i Förenade arabemiraten och försöker konkurrera med den i Qatar baserade al-Jazira, som av den saudiska regimen anklagas för partisk rapportering.

Rättsväsen och rättssäkerhet

Rättssystemet är baserat på Koranen. Rättskipning har traditionellt skett genom att domare tolkat islamisk lag. Under kung Abdullah (2005–2015) sjösattes en omstrukturering av rättsväsendet, trots starkt motstånd från konservativa domare. Nya domstolar inrättades och skrivna lagar infördes för att ge ökad tydlighet och mindre godtycke, men rättstillämpningen har förblivit sträng. Tortyr, godtyckliga fängslanden, bristfälliga rättegångar och undermåliga fängelseförhållanden präglar systemet.

Sharia (islamisk lag) i saudisk tappning innebär att stöld straffas med en avhuggen hand. Dödsstraff är vanliga och utdöms ofta för till exempel mord och narkotikahandel – men också äktenskapsbrott, homosexualitet, hädelse, avfall från den rätta tron samt häxeri kan leda till dödsdom. Straffet verkställs vanligen med halshuggning, som kan ske offentligt efter fredagsbönen. Saudiarabien är ett av de länder som genomför flest avrättningar. En massavrättning i januari 2016, då 47 människor avrättades på en och samma dag, fick regionala återverkningar (se Utrikespolitik och försvar).  I april 2019 avrättades 37 personer på en enda dag, under hela året 184, vilket innebar en kraftig ökning. 2020 sjönk antalet genomförda avrättningar (se Kalendarium). Bakom minskningen anas skarp internationell kritik mot regimen, men också flera principiella beslut:

2020 meddelades att avrättningar inte längre ska genomföras då det handlar om brott begångna av minderåriga. I sådana fall ska tio års ungdomsfängelse bli maxstraffet.

Skribenten Jamal Khashoggi, som hade gjort sig osams med kungahuset, mördades av saudisk personal på ett landets konsulat utomlands. Mordet har lett till fördömanden också från länder som normalt håller sig väl med regimen. Anklagelser mot kronprinsen om att personligen ha beordrat mordet har inte utretts.

Många fredliga reformförespråkare och demokratiaktivister har gripits. Bloggaren Raif Badawi greps 2012 och anklagades för att ha förolämpat islam och startat ett internetforum utan tillstånd. Efter en straffskärpning 2014 dömdes han till tio års fängelse och 1 000 piskrapp. Enligt domen skulle piskrappen delas ut 50 i taget under 20 veckor, men efter den första omgången sköts fortsättningen upp eftersom Badawis liv sades vara i fara. Badawis advokat, människorättsaktivisten Walid Abu al-Khair, dömdes 2014 till 15 års fängelse, bland annat för att ha ”underminerat regimen” och ”uppviglat allmänheten”. al-Khair, som tilldelats 2012 års Palmepris men inte fick lämna landet för att ta emot det, dömdes också till böter och 15 års reseförbud efter avtjänat fängelsestraff. Badawis fall har lett till upprepad kritik och diplomatiska förvecklingar. 2020 kom beskedet att prygel ska ersättas av fängelsestraff, generellt. (Förändringen sker trots att spöstraff omnämns som bestraffningsmetod i Koranen. Men Koranen föreskriver också, vid de angivna brotten, att den som framför anklagelsen måste kunna stödja sig på fyra vittnen.)

En särskild brottmålsdomstol i Riyad, som inrättades 2008 för att handlägga terrorrelaterade brott, används enligt Amnesty International också till att tysta kritiska röster. 

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0