Kina – Aktuell politik

President Xi Jinping har tagit ett allt starkare grepp om makten i Kina. Kommunistpartiets kontroll över samhället har stärkts och förtrycket har ökat. Gränsen på två mandatperioder slopades för presidentposten 2018 och vid partikongressen 2022 omvaldes Xi som kommunistpartiets generalsekreterare för en tredje gång.

Under Kinas ledare Xi Jinpings första femårsperiod vid makten började det byggas upp en personkult kring honom. President Xi blev snabbt populär bland folket för sina krafttag mot korruptionen, begränsningar av partipamparnas lyxliv och de patriotiska talen om Kina som en nation på väg att återfå sin forna glans. Hans hustru – den glamorösa och folkkära sångerskan Peng Liyuan – bidrog till den positiva uppmärksamheten. I folkmun och partiprogandan kom Xi att kallas ”ordförande för allt” i takt med att han gradvis tog över kontrollen över de viktigaste posterna i landets ledning. Xi har inte bara varit generalsekreterare för kommunistpartiet sedan hösten 2012 och president sedan våren 2013 utan han är även ordförande både för partiets mäktiga centrala militärkommission och motsvarigheten inom statsförvaltningen. Han har även utsett sig själv till högste befälhavare för militären. Sedan 2016 har han också fått erkännandet av partiet att kallas dess ”kärna”, ett begrepp myntat av den förre ledaren Deng Xiaoping, som visar på en särställning inom partiets ledning. Xi är, tillsammans med sina närmaste inom partitoppen, ordförande för inflytelserika strategi- och policygrupper och kommittéer inom partiet som bland annat drar upp riktlinjerna för det pågående reformarbetet.

Xi banar väg för fortsatt makt

Vid kommunistpartiets 19:e partikongress i oktober 2017 omvaldes Xi Jinping till generalsekreterare för en andra mandatperiod. Om Xi gjort som de senaste årtiondenas kinesiska ledare skulle han vid denna partikongress lyft in nya kandidater till politbyråns ständiga utskott för att ge en signal om vilka som skulle ta över partiledarskapet och ledningen av landet om fem år, då det skulle vara dags för ett personskifte enligt författningen. Men bland de fem nya ledamöter som valdes in i det ständiga utskottet fanns inga tänkbara nya ledare; samtliga hade fyllt 60 år, vilket innebar att de inom några års tid skulle behöva bytas ut på grund av sin ålder enligt de rådande reglerna. Bara Xi Jinping och premiärminister Li Kekiang behöll sina platser i utskottet. Att dessutom hela 70 procent av platserna i partiets främsta beslutande församling, centralkommittén, tillsattes med nya ledamöter innebar också ett gyllene tillfälle för Xi att utse personer som var lojala med honom.

När Nationella folkkongressen samlades några månader senare i mars 2018 för sitt årliga möte fick Xi inte bara förnyat förtroende som landets president, utan delegaterna beslöt också att slopa begränsningen i författningen på två mandatperioder för presidenten och vicepresidenten.  Allt tydde på att Xis mål var att fortsätta att ha en ledande roll i landets styre under ytterligare en period.

 Xi omvald vid den 20:e partikongressen

Under den 20:e partikongressen i oktober 2022  omvaldes Xi Jinping mycket riktigt som kommunistpartiets generalsekreterare för en tredje femårsperiod. Samtidigt lyckades han även se till att samtliga sex medlemmar i partiets topporgan, det ständiga utskottet, var lojala med honom själv. Det var en tydlig signal om att det kollektiva ledarskap som tidigare varit en ledstjärna för partiledningen nu definitivt lagts på hyllan. Xi Jinping befäste därmed sin ställning som den mäktigaste kinesiske ledaren sedan Mao Zedong.

Den mest uppmärksammade av de nya delegaterna i ständiga utskottet var Li Qiang , som tidigare arbetat under Xi och sedan 2017 varit partisekreterare i Shanghai där han lett långvariga och ifrågasatta nedstängningar av jättestaden under utbrott av coronapandemin. Li lyftes fram som nummer två i utskottet, trots att han saknade regeringserfarenhet, och han utsågs våren 2023 under den Nationella folkkongressen till premiärminister efter den avgående Li Keqiang. Även Hu Chunhua, den förre presidenten Hu Jintaos skyddsling som en gång lyfts fram som en blivande efterträdare till Xi,  förlorade sin plats inte bara i utskottet utan även i politbyrån, trots att han hade många år kvar till att nå den sedvanliga åldersgränsen för ledamöter. Ingen kvinna finns med bland partieliten sedan den enda kvinnan i politbyrån, vicepremiärminister Sun Chunlan som haft en viktig roll i bekämpningen av coronapandemin (se nedan), gått i pension. Ingen kvinna har hittills valts in i det ständiga utskottet.

Xi Jinpings lära

Ett bevis för Xis växande makt är att hans politiska lära ”Xi Jinpings tankar om socialism med kinesiska särdrag för en ny era” har skrivits in i partistadgarna, där hittills ingen kinesisk ledare under sin livstid, förutom Mao själv, fått såväl sin lära som sitt namn inskrivna. Skrivningarna fördes även in i landets konstitution och hösten 2021 kom ännu ett bevis för Xis starka ställning som ledare när kommunistpartiet antog en historisk resolution om partiets historieskrivning. Tidigare har sådana resolutioner bara antagits under Mao 1945 och Deng 1981. Resolutionen sågs som ett avstamp för en ny era under Xi Jinping samtidigt som den satte punkt för den tillväxtorienterade era som Deng hade inlett.

 Xis tankegångar är grundade i såväl marxism som nationalism. Hans vision om ”den kinesiska drömmen” handlar om att Kina ska återfå sin forna kejsargloria och återuppstå som stormakt. Något som Kina hunnit långt med att försöka förverkliga i den nya tredje era som inletts av Xi, där Kina ska ta plats i centrum av världen efter att ha bidat sin tid medan det blivit rikt. Den ekonomiska framgångssagan ska fortsätta, och Kina ska mellan 2035 och 2050 ta klivet fram som ett mäktigt, modernt socialistiskt land, där alla invånare har ett visst mått av välstånd.

För att de storslagna framtidsvisionerna ska kunna uppfyllas anser den kinesiska ledningen kring Xi att partiet har en avgörande roll, inte minst för att kunna hålla ihop och leda landet framåt. Ett av syftena med Xis massiva satsning på att bekämpa korruptionen (se Modern historia och Demokrati och rättigheter) har varit att återskapa förtroendet bland invånarna för kommunistpartiet. Partiets ställning har under de senaste årtiondena underminerats av att en del medlemmar har berikat sig, men också av inkompetens och brist på ambitioner.

Målet är att kommunistpartiet ska dominera staten, ekonomin och hela samhället i stort. Partiets inflytande över det politiska beslutsfattandet har befästs genom att organ inom statsförvaltningen underordnats partiinstitutioner. Den mäktiga Nationella övervakningskommissionen som bildades 2018 (se Demokrati och rättigheter) och som ska leda korruptionsbekämpningen inte bara inom partiet utan även bland övriga statsanställda är ett exempel på partiets stärkta roll och på att partiet och staten alltmer håller på att integreras. Den centrala partiledningen har dessutom tagit ett starkare grepp om de regionala partistyrena i provinserna, som ofta kritiserats för att driva egna intressen och för att ha lite väl fria tyglar.

I det stora reformarbete som bedrivs har propagandan en helt central roll. Slagorden är många och maskineriet för att nå ut med dem till det kinesiska folket är gigantiskt och omfattar både sociala medier och traditionella kanaler. Ett stort arbete pågår för att utbilda partimedlemmar över hela Kina i Xi Jinpings politiska lära, som ska vara en ledstjärna för hela samhället. Den ses som ett viktigt kitt för att hålla ihop det jättelika landet och bibehålla förtroendet för partistaten.

En viktig milstolpe i propagandaarbetet var kommunistpartiets hundraårsjubileum i juli 2021. Flera månader före firandet visades patriotiska filmer på biograferna och i TV om de framgångar som partiet åstadkommit.

Orosmolnen hopar sig

Men samtidigt är den kinesiska ledningen väl medveten om de stora risker som finns. De kommunistiska regimernas fall i Sovjetunionen och Östeuropa i början av 1990-talet och demokratirevolutioner som i Ukraina 2004 och 2014 ses som avskräckande exempel på vad som skulle kunna hända.

Vikten av att partiet har kontroll över försvarsmakten har betonats av Xi, som sett till att knyta militären hårdare till partiet (se Utrikespolitik och försvar). Allt som kan hota stabiliteten i samhället och innebära ett hot mot partiets ledarskap har fortsatt att ses som en risk. Stora resurser läggs på säkerhetsarbete och övervakningsteknologi inom landet. Västerländska idéer om demokrati och mediernas oberoende ses som möjliga hot mot stabiliteten i landet om de skulle få fäste.

Regimen vill till varje pris förhindra att sociala oroligheter och mass- och proteströrelser eskalerar. Antalet upplopp och protester ökade stadigt under 2000-talets första decennium, då de av inhemska forskare uppskattades till ca 180 000. Protesterna har ofta handlat om orättvisa jobbvillkor eller bönder som förlorat sin arrenderade mark, och möjlighet till försörjning, när lokala pampar sålt den dyrt till byggföretag. De allvarliga miljöproblemen på många håll i landet (se Naturtillgångar och energi) har varit en annan orsak till protester liksom skandaler kring otjänliga livsmedel. Samtidigt ser regimen också fortsatta krav och protester från separatister och demokratiaktivister i Tibet och Xinjiang som ett av de största säkerhetshoten.

En grund till oro för partiledningen är även den stadigt sjunkande ekonomiska tillväxten. Det finns en oro för att det ska leda till uppsägningar och arbetslöshet för fler invånare, vilket kan ge upphov till protester. Ett ökande välfärdsgap mellan fattiga och rika och fortsatta inkomstklyftor mellan stad och landsbygd skulle förvärra situationen. Det finns en insikt hos ledarna i Peking om att fortsatt ekonomisk tillväxt och ökande välfärd, liksom ett fast arbete och en inkomst för individen, är viktiga förutsättningar för att hålla kineserna nöjda med kommunistpartiets styre. 2021 meddelade Xi Jinping att målet att utrota den absoluta fattigdomen i landet var uppfyllt. Han har under senare år även propagerat för “välstånd för alla” som en väg att jämna ut de djupa ekonomiska klyftorna i samhället, något som kopplats ihop med en våg av statliga tillslag mot teknik- och IT-bolag i Kina.

Det svajiga ekonomiska läget i landet (se även Ekonomisk översikt) förvärrades i början av 2020-talet av coronapandemin.

Coronapandemin

I slutet av 2019 upptäcktes ett nytt coronavirus i staden Wuhan i provinsen Hubei. Viruset bedömdes komma från en skaldjurs- och köttmarknad och flera av de smittade fick allvarliga luftvägssymtom och lungproblem. Det dröjde dock till i januari 2020 innan omvärlden informerades om smittan som då hunnit sprida sig även till Europa och USA via resenärer. Spridningen av covid-19, som sjukdomen som det nya coronaviruset orsakade döptes till, sammanföll med firandet av det kinesiska nyåret, då kineser brukar resa för att träffa släkt och familj i hela landet. Myndigheterna agerade genom att ställa in tåg, bussar och flyg och en tid därefter infördes hårda karantänsregler och hård övervakning i Hubei och på andra håll i landet. Wuhan stängdes snabbt ned och samma metoder användes senare för att tackla smittspridningen i andra städer. Det ledde till att Kina lyckades bättre än många andra länder med att kontrollera smittspridningen, som klassades som en pandemi av Världshälsoorganisationen (WHO).

Den dåliga behandlingen av läkare som i ett tidigt skede försökte varna för det dödliga viruset möttes av upprörda reaktioner i bland annat sociala medier. En av dessa läkare var Li Wenliang som förhördes och straffades av polis efter att han i en gruppchatt varnat för sjukdomen. Han blev själv sjuk i covid-19 efter att ha smittats av en patient och dog i början av 2020. En statlig utredning fastlade att polismyndigheten i Wuhan ”agerat otillbörligt”, vilket ledde till en offentlig ursäkt. Högt uppsatta tjänstemän i Hubei men även i andra delar av Kina fick sparken för att de hade misskött sina ansvarsområden och missat att agera i tid. För den kinesiska regeringen och kommunistpartiet var det samtidigt viktigt att förhindra kritik, både i och utanför landet, mot den kinesiska hanteringen av pandemin. Myndigheterna lade snart locket på för kritik i medier och statuerade exempel genom att straffa bloggare i Wuhan som skrev om pandemin.

Sommaren 2020 blev två vaccin mot covid-19 som tillverkats av kinesiska läkemedelsföretag godkända i landet trots att testningen av dem ännu inte var slutförd. Massvaccinationer av befolkningen inleddes därefter. Kina delade även med sig av vaccin till övriga världen, precis som man tidigare skänkt munskydd och provtagningsinstrument till bland annat europeiska länder.

Kina gav i februari 2021 en grupp från WHO tillstånd att besöka landet för att utreda hur det nya coronaviruset hade uppstått. Gruppen bedömde i sin rapport att viruset troligen hade kommit från fladdermöss men att det krävdes fler utredningar. Samtidigt har WHO dock inte helt uteslutit en teori om att viruset spridits genom att ett misstag begåtts i ett biologiskt laboratorium i staden Wuhan som bland annat undersöker olika typer av coronavirus och utför experiment på fladdermöss. Kina har dock bestämt avvisat detta och varit emot ytterligare undersökningar. I början av 2023 började laboratorieteorin åter att dryftas sedan nya bevis sades ha framkommit i USA.

Under 2022 inleddes en ny våg av coronapandemin. Vågen orsakades av den smittsamma virusvarianten omikron och antalet sjukdomsfall ökade lavinartat till de högsta nivåerna sedan pandemin startade. President Xi betonade vikten av att hålla fast vid den framgångsrika nolltoleransen för att bekämpa viruset – en strategi som lett till få dödsfall jämfört med många andra länder och som av makthavarna lyftes fram som ett föredöme både inför omvärlden och de egna invånarna. Men när megastäder som Shenzen och Shanghai fick stänga ner och miljontals människor sattes i karantän steg oron för de ekonomiska konsekvenserna. Den snabba spridningen berodde enligt medicinska bedömare på att över hälften av befolkningen över 70 år endast hade vaccinerats en gång i kombination med att de inhemska vaccin som användes inte gav så högt skydd. För första gången på två år rapporterades nya dödsfall i covid-19. 

Protester mot coronapolitiken

Den fortsatta smittspridningen och nya nedstängningar ledde till stora umbäranden för invånarna. Många hade inte fått tillräckligt med mat och andra förnödenheter för att klara flera veckor i karantän och konsekvenserna för företag och handel var stora. Enstaka folkliga protester förekom i bland annat Shanghai och i Lhasa i Tibet. Trots det folkliga missnöjet och trots att stora delar av omvärlden hade öppnat sina samhällen och istället för nedstängningar valt att  satsa på vård och vaccinationer, höll kommunistpartiet och Xi Jinping fast vid den prestigeladdade nolltoleranspolitiken, och stödet för denna bekräftades vid den 20:e partikongressen i oktober.

Men bara någon månad senare utbröt folkliga protester på flera håll i landet mot nollpolicyn. De utlöstes av en lägenhetsbrand i den autonoma regionen Xinjiangs huvudstad Ürümqi som krävde tio dödsoffer. I inlägg i kinesiska sociala mediekanaler hävdades att de som bodde i lägenheten hade varit inlåsta och att räddningstjänsten inte kunnat ta sig fram på grund av coronarestriktionerna. Större demonstrationer hölls i Peking och Shanghai och i flera andra stora städer och även på universitetsområden till stöd för offren och i protest mot coronapolitiken. Samtidigt rapporterades det om slagord från demonstranter i Shanghai mot Xi och kommunistpartiet. Protesterna kvästes av polisen och en del demonstranter uppges ha gripits. 

Regeringen beskyllde “grupper med baktankar” för att ha kopplat lägenhetsbranden till coronapolitiken och därmed satt igång spiralen av protester. Kort därefter meddelade nationella hälsomyndigheten att masstestning inte längre göras och att covidsjuka skulle kunna vistas hemma istället för i centralkarantän. Nedstängningar av samhället skulle inte heller förekomma i samma omfattning som förut. Samtidigt lovade hälsovårdsmyndigheter att snabba på vaccineringen av de äldre i befolkningen mot covid-19.  

Från kommunistpartiets sida framhölls att de hårda restriktioner som varit en del av nolltoleranspolitiken nu kunde lättas eftersom omikronvarianten av coronaviruset inte längre hade lika allvarliga följder samt att fokus hädanefter skulle vara på vaccinering och mediciner. Senare meddelades även att kravet på att  inresande i landet skulle testas och vistas i karantän skulle slopas från början av 2023.  

Det dröjde inte länge innan det kom rapporter om en explosionsartad spridning av coronaviruset i Kina och överfulla sjukhus och bårhus. Den officiella statistiken visade trots detta på ett lågt antal dödsfall, något som kritiserades av WHO som menade att kriterierna för vad som skulle räknas som covid-19-relaterade dödsfall var för snäva.

I februari 2023, några veckor innan Nationella folkkongressen skulle hålla sitt årliga möte, tillkännagav den högsta partiledningen att covid-19 besegrats. Enligt myndigheterna hade omkring 80 000 människor dött i sjukdomen sedan restriktionerna hävdes i slutet av 2022. Men vissa bedömare i omvärlden hävdade att många dödsfall inte hade registrerats och att läkare undvikit att beskriva dödsorsaken som coronarelaterad.

Vid Nationella folkkongressens möte i mars 2023 var försöken att få ekonomin på fötter efter pandemin en central fråga och även vid följande års kongressmöte stod det ekonomiska läget i centrum, nu inte minst till följd av den pågående fastighetskrisen (se Ekonomi). Målet att landets BNP skulle växa med 5 procent under 2024, sågs som orealistiskt av bedömare i omvärlden. Flera menade att tillväxten för 2023 i själva verket var betydligt lägre än de officiella siffrorna. Under mötet betonades åter vikten av att göra landet till ett högteknologiskt centrum och att satsa på teknisk utveckling och forskning.

Läs mer om den löpande politiska och ekonomiska utvecklingen i Kalendarium.

Om våra källor

LÄSTIPS - läs mer om Kina i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Styrd forskning i Kina hotar akademisk forskning globalt (2021-02-15)
Corona hotar Xi – attackerna på Sverige del av försvaret (2020-03-18)
Människorättsjurister i Kina grips om de utövar sitt yrke (2018-12-09)
Xi Jinpings Kina vill inta huvudscenen i världen (2017-11-07)