Kina – Jordbruk och fiske

Jordbruket har alltid spelat en viktig roll för att mätta den kinesiska befolkningen. Än idag är omkring en fjärdedel av den arbetande befolkningen sysselsatt inom jordbruket, trots att dess bidrag till BNP minskat sedan mitten av 1980-talet.

Under 2000-talet har växande export tillsammans med ökad inhemsk efterfrågan på annat än spannmål medfört att skördarna av frukt, grönsaker och oljeväxter såväl som köttproduktionen ökat. Fortfarande odlar dock merparten av bönderna spannmål, och Kinas ledare har inte velat slopa ambitionen att landet ska vara till 95 procent självförsörjande på ris och vete, ett mål som nåddes 2010. Stora skördar uppnås med hjälp av rikligt med gödnings- och bekämpningsmedel. Samtidigt har det lett till övergödning och andra miljöproblem (se Naturtillgångar och energi). Konstbevattning av marken är utbrett.

En trend vid mitten av 2010-talet var att mindre jordbruk slogs ihop till större enheter, vilket bland annat gjorde det möjligt att investera i jordbruksmaskiner. Odlingen har också blivit effektivare på många håll till följd av bättre teknik och beslutsfattarna har stora planer på att artificiell intelligens ska kunna användas inom jordbruket till exempel genom robotar som kan mata djur, diagnosticera sjukdomar och skydda grödor. Förhoppningen är att på sikt kunna överbrygga den klyfta som finns när det gäller utveckling och välfärd mellan landsbygden och i städerna. Samtidigt har antalet invånare som försörjer sig som bönder minskat på senare år i takt med att många landsbygdsbor söker sig till större städer.

Ris är en viktig gröda som främst odlas i söder där man kan få två–tre skördar om året. I norra delen av landet överväger vete, korn och majs. Sötpotatis, sparris, vitlök, potatis och sockerrör är andra viktiga grödor. Mycket av proteinet i kosten kommer fortfarande från soja och andra bönor men kött och i synnerhet fläsk har blivit allt viktigare och produktionen har ökat. Den egna grisköttsproduktionen räcker inte utan landet måste importera från andra länder. Bland den inhemska animalieproduktionen dominerar fläsk, fjäderfä och komjölk. Fisket vid kusten och i floder och sjöar är betydande, men fiskodling i dammar spelar en ännu större roll.

1978 års reformer inledde en grundlig omdaning av landsbygden. När folkkommunerna försvann återupptogs familjejordbruket. Bönderna skulle leverera en kvot till staten medan överskottet kunde säljas till högre pris på marknaden. Eftersom bönderna inte äger sin jord, utan arrenderar den, har de inte mycket att sätta emot när lokalpolitiker beslutar att marken ska säljas. Kommunistpartiet lanserade 2008 en reform som gjorde det möjligt för bönder att överlåta eller hyra ut sina odlingsrätter, som i genomsnitt inte var större än en fotbollsplan i storlek.

Om våra källor