Kina – Utbildning

Kina har sedan 2011 uppnått FN-målet att ge alla barn möjlighet att gå i den nioåriga grundskolan. Men förhållandena ser olika ut i olika delar av landet. I storstäderna är till exempel läskunnigheten högre, och lärarna fler och högre utbildade än i mindre samhällen. Ett viktigt mål för Kinas ledning har under 2010-talet varit att fördela resurserna bättre och nå ut med mer stöd till mindre lyckligt lottade.

Under senare år har regeringen strävat efter att fler kinesiska barn i åldern 3–6 år ska gå i förskolan. Den obligatoriska grundskolan börjar de vid sexårsålder, då de först läser ett sexårigt lägre stadium och sedan ett treårigt högstadium. Många fortsätter därefter på ett treårigt fortsättningsstadium (motsvarande gymnasium) i ytterligare tre år.

Men skillnaderna mellan stad och landsbygd är stora. I avlägsna områden på landsorten kan elever tvingas gå flera timmar per dag för att ta sig till och från skolan. I städerna har skolorna långt mer resurser och en större andel av eleverna fullföljer grundskolan och går vidare till studier på högre nivåer. Det är inte heller ovanligt att föräldrar betalar extra i smyg för att deras barn ska få gå i de bästa skolorna. 

Läskunnigheten varierar starkt mellan olika delar av landet; i Tibet uppges drygt en tredjedel av den vuxna befolkningen vara analfabeter medan t ex provinsen Jilin har en läskunnighet på 96 procent. 

Grundskoleutbildningen ska vara avgiftsfri, men många skolor är nödgade att ta ut andra skolrelaterade avgifter. Det gör att en del fattiga landsbygdsfamiljer tvingas avstå från att skicka sina barn till skolan, i synnerhet flickor ställs utanför. Migranter från landsbygden har svårare att få tillgång till utbildning i städerna och krävs på högre skolavgifter i de privata skolor som de är hänvisade till. 

Skoleleverna har en hård press på sig med långa skoldagar, många läxor och prov. Regeringen vill lätta bördan för eleverna och har fattat beslut om att skolor måste slopa egna inträdesprov, något som många skolor använder utöver de nationella examensprov som alla elever behöver klara för att få börja i fortsättningsstadiet och på universitetet. Regeringen fastställer inriktning och läroplaner för skolorna i särskilda tioårsplaner. Dessa verkställs av provinserna och lokala förvaltningar.

Även yrkesutbildningar har stor betydelse i Kina och finns både på gymnasie- och högskolenivå.

Andelen unga kineser som skaffar sig en högre utbildning har ökat. Konkurrensen vid inträdesproven till de bästa universiteten är extremt hård. Studentantalet har ökat kraftigt under senare år och nya högskolor och universitet har startats i snabb takt. Samtidigt väljer fortfarande många kineser – omkring 2 procent vid slutet av 2010-talet – att skaffa sig en utbildning utomlands.

Sedan Xi Jinping tillträdde som president 2013 har regimen skärpt kontrollen över det ideologiska innehållet i den högre utbildningen. Universitetslärare som till exempel uttrycker sig kritiskt om Mao i undervisningen kan bli av med sina jobb och böcker som förordar västerländska liberala idéer får inte ingå i kurslitteraturen. Därtill har Xi Jinping krävt att undervisningen strävar efter att stärka studenternas ”lojalitet mot partiet, landet och folket”.

Till Kinas främsta högre lärosäten räknas Beida och Qinghua i Peking, Fudanuniversitetet och Shanghai Jiatong i Shanghai samt Zhongshan i Guangzhou.

Om våra källor