Kina – Demokrati och rättigheter

Kina är en enpartistat som styrs under auktoritära former av kommunistpartiet. Trots att många politiska och medborgerliga rättigheter garanteras i författningen finns liten respekt för dessa i praktiken. Sedan Xi Jinping blev landets president 2013 har det politiska förtrycket hårdnat samtidigt som presidenten knutit allt mer av makten till sig själv.

På pappret har Kina flerpartisystem, men det fåtal partier som är tillåtna kontrolleras av kommunistpartiet (se även Politiskt system). Försök till politisk opposition slås skoningslöst ned och otaliga regimkritiker har fängslats genom åren. En av de mest kända är Liu Xiaobo, som fick Nobels fredspris 2010 för sin kamp för demokrati. Han dömdes till elva års fängelse för samhällsomstörtande verksamhet och dog i cancer 2017 medan han avtjänade sitt straff.

Det förekommer inga fria och allmänna val till politiska poster – de direkta val som finns till partikongresser på distriktsnivå och till by-råd är även de hårt styrda. Oberoende kandidater som står utanför kommunistpartiet motarbetas och utsätts för olika former av trakasserier.

En lång rad mänskliga rättigheter finns inskrivna i Kinas grundlag. Samtidigt är det förbjudet att ”sabotera det socialistiska systemet”. 2004 gjordes ett tillägg i författningen om att ”staten ska respektera och skydda mänskliga rättigheter”. Men den kinesiska staten uppfyller långt ifrån grundlagens utfästelser. Mänskliga rättigheter kränks på ett stort antal områden.

Enligt människorättsorganisationer finns tusentals politiska fångar eller samvetsfångar. Regimkritiker har förts bort för omskolning i arbetsläger utan åtal eller rättegång eller sitter häktade i hemliga fängelser. 2013 beslöt kommunistpartiet att stänga landets 260 arbetsläger, inrättade efter sovjetiskt mönster på 1950-talet, med sammanlagt 160 000 interner. Men enligt människorättsorganisationer har en del läger varit kvar i bruk samtidigt som andra former av inspärrningar har utnyttjats såsom psykiatriska sjukhus och hemliga fängelser. Sedan andra halvan av 2010-talet har regimen ökat försöken att tysta människorättsaktivister, advokater och journalister. De utsätts för trakasserier, frihetsberövanden och våld.

Tortyr förbjöds 1996 men förekommer fortfarande enligt människorättsorganisationer. På senare tid har även offentliga erkännanden, en praxis från tiden under Mao som har sina rötter i kejsarmaktens Kina, åter tagits i bruk. Dessa påtvingade TV-sända erkännanden visar inte bara kinesiska medborgare utan även utlänningar.

En av dem som gjort offentligt avbön är den svenske medborgaren och förläggaren Gui Minhai. Han drev en bokhandel i Hongkong som gav ut böcker med satiriska skildringar av högt uppsatta kinesiska politiker. Han greps i Thailand 2015 och fördes till Kina. I början av 2016 sände den kinesiska statliga TV-kanalen CCTV en intervju med där han sade att han återvänt till Kina för att avtjäna ett straff för inblandning i en trafikolycka för många år sedan. Han släpptes i oktober 2017 men frihetsberövades igen i januari 2018. Enligt den kinesiska regeringen hade han brutit mot kinesisk lag och han skulle ställas inför rätta utifrån denna. I början av 2020 dömdes han till tio års fängelse för att ha försett utländsk makt med underrättelser.

Från slutet av 2010-talet frihetsberövades även medborgare från andra länder i ökande grad i Kina (se Kalendarium).

I grundlagen är landets alla nationaliteter jämställda och deras rättigheter och intressen skyddade. Minoriteterna i de autonoma regionerna åtnjuter enligt lag en särskilt hög grad av självstyre, men i verkligheten har praxis varierat starkt.

Minst en miljon uigurer och andra muslimska minoriteter har satts i särskilda läger mot extremism eller i utbildningsläger för omskolning i regionen Xinjiang. Det finns också uppgifter om att hundratusentals människor från dessa minoriteter tvingats plocka bomull för hand på de stora odlingar som finns i regionen. En rapport i augusti 2022 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) vittnade om att alllvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter har ägt rum mot uigurer och andra främst muslimska minoriteter i Xinjiang. Det fanns trovärdiga uppgifter om bland annat systematisk tortyr och tvångsmedicinering och kränkningarna kan utgöra brott mot mänskligheten. FN:s människorättsrapportörer har också kritiserat Kina för att systematiskt använda påtvingad yrkesutbildning och omflyttningar av arbetskraft som ett sätt att hindra tibetaner att utöva sin religion och kultur.

Etniska minoriteter kan formellt delta i olika styrande partiorgan och i statsapparaten, men partiet sätter ramarna för deras medverkan och den är i hög grad symbolisk. Minoriteter når sällan högre partiposter, något som även gäller kvinnor.  Ingen kvinna har valts till politbyråns ständiga utskott (se Politiskt system).

Författningen garanterar trosfrihet och rätt att demonstrera. Men detta gäller inte i praktiken. Religiösa samfund är strikt övervakade av en särskild statlig myndighet för religiös kontroll (se Religion) och kristna och muslimer utsätts för förföljelse.
Partiet och staten har en stark kontroll över ideella organisationer.

Yttrandefrihet och medier

I Kina, liksom i andra auktoritära stater, uppfattar regimen massmediernas roll helt annorlunda än i väst. Tidningar, radio och TV ska inte främst förmedla nyheter och granska makthavare utan framför allt fostra folket och vara språkrör för regimens politik. Tider med extremt torftig och ensidig propaganda har avlösts av perioder med relativ frihet för massmedierna. Sedan demokratiupproret 1989 har massmedierna verkat under strikt övervakning.

Yttrandefrihet och pressfrihet är inskrivet i författningen, men Kina är ett av de länder i världen där medierna är hårdast kontrollerade. Under 2010-talet, framför allt under dess andra hälft,  skärptes kontrollen över massmedierna  ytterligare, särskilt censuren på internet blev allt mer rigid. Den negativa utvecklingen har fortsatt under 2020-talet. År 2023 låg Kina näst sist på  Reportrar utan gränsers rankning av pressfriheten i världens länder, bara Nordkorea hade ett sämre resultat (se rankningslistan  här).

Många ämnen är förbjudna för medierna att beröra, i synnerhet allt som anses kunna hota kommunistpartiets maktställning. En särskild myndighet sammanställer dagligen listor över aktuella tabubelagda frågor och uppmaningar om vad medier bör ta upp. Etermediernas inslag granskas ofta i förväg. Vissa områden öppnades i viss grad för journalistisk granskning, till exempel korruption, men bara så länge rapporteringen inte bedöms som ett hot mot regimen.

Journalister praktiserar ett stort mått av självcensur. Den som bryter mot reglerna kan avskedas, utsättas för trakasserier, eller dömas till fängelsestraff. Särskilt journalister som har försett utländska tidningar med uppgifter har råkat illa ut under de senaste åren. Även utländska journalister fick i början av 2010-talet i ökad grad känna på regimens inskränkningar. Så nekades journalister från stora utländska tidningar, däribland The New York Times, visum efter att artiklar publicerats om de jättelika förmögenheter som kinesiska toppolitiker tillskansat sig, däribland den tidigare premiärministern Wen Jiabao och hans familj.

Det kinesiska systemet för att kontrollera internet är det mest utvecklade i världen; dagligen arbetar flera tusen anställda i myndigheternas tjänst med att censurera och övervaka innehåll och sprida regimvänliga yttranden på nätet. Tusentals internetkaféer och enskilda webbsidor har stängts och åtkomsten till otaliga internationella webbplatser med ”skadligt” material, såsom utländska nyhetssajter, har blockerats genom den så kallade ”stora kinesiska brandväggen”. Västerländska dataföretag har bidragit till att bygga upp en tekniskt sofistikerad internetcensur.

År 2013 använde omkring två tredjedelar av landets drygt 600 miljoner internetanvändare sociala medier som mikrobloggtjänsten Weibo och andra inhemska alternativ till de förbjudna Twitter och Facebook. Sociala medier hade blivit en kanal för kineser att påtala orättvisor och komma åt korrumperade tjänstemän. Myndigheterna agerade 2013 för att täppa till denna ventil för missnöje. Några inflytelserika bloggare dömdes till fängelse sedan en ny lag tillkommit som förbjöd spridning av falska rykten eller förtal på nätet, andra trakasserades eller fördes bort av polisen.

Det internationella internetföretaget Google stängde 2010 sin sökmotor på kinesiska internet. Skälet uppgavs vara regimens stränga internetcensur. Samtidigt styrde företaget om kinesiska användare till sin söktjänst i Hongkong. Det verkliga motivet till Googles agerande ansågs av bedömare vara attacker av hackare som spårats till Kina. Målet för attackerna var konton tillhörande kinesiska människorättsaktivister.

Enstaka försök har gjorts att introducera privat ägande bland pressen på 2000-talet, men i huvudsak ägs de knappt 2 000 dagstidningarna direkt eller indirekt av kommunistpartiet eller staten.

Övervakning och censur av internet förstärktes ytterligare när en ny cybersäkerhetslag trädde i kraft 2017. Olika nya metoder för att begränsa digital kommunikation via mobiler och datorer infördes. Även olika former av artificiell intelligens och tekniker för ansiktsigenkänning och kameraövervakning i stadsmiljö och offentliga färdmedel tillämpas. Inhemska populära sociala medieplattformen Wechat övervakar till exempel noga diskussioner på forumet så att de överensstämmer med statliga föreskrifter.

Korruption

President Xi Jinping har sedan han kom till makten bedrivit en massiv kampanj mot korruption. Den har av bedömare även setts som ett medel för honom att slå ut politiska rivaler. Sedan 2012 har hundratusentals anställda inom den kinesiska stats- och partiapparaten, inklusive militären, som blivit föremål för den massiva korruptionskampanjen. Enligt experter och människorättsorganisationer har korruptionsbekämpningen haft effekter framför allt på uppvisandet av den enorma rikedom som korrupta partikadrer tidigare kunnat exponera offentligt. Fortfarande är korruption inom stats- partiapparaten utbredd, inte minst på lokal nivå och inom domstolsväsendet. Korruption, mutor och förskingring är vanligt när det handlar om försäljning och övertagande av land i samband med företagsinvesteringar och infrastrukturprojekt.

Det är kommunistpartiet – och inte det ordinarie rättsväsendet – som utreder partimedlemmar som misstänks för korruption. Partiet har ett eget organ som granskar disciplinfrågor. 2018 inrättade Nationella folkkongressen en särskild nationell övervakningskommission som skulle ansvara för granskning av korruption såväl inom partiet som inom staten.

Kina låg på plats 66 på organisationen Transparency Internationals korruptionsindex 2021 (se här).

Rättsväsen och rättssäkerhet

Under de senaste två årtiondena har rättsväsendet reformerats för att i högre grad motsvara det moderna samhällets och de internationella kontakternas krav. Kommunistpartiet utövar starkt inflytande över domstolarna på alla nivåer; partiet beslutar om domslut särskilt i politiskt viktiga fall och tillsätter domare. Ett stort problem inom rättsväsendet är den omfattande korruptionen.

Dödsstraff kan utdömas för drygt ett femtiotal brott från knarkhandel och korruption till rån, mord och samhällsomstörtande verksamhet.

Antalet årliga avrättningar är en väl bevarad statshemlighet, men det är fler än i något annat land och fler än i alla andra länder totalt. Avrättningarna har dock minskat under det senaste decenniet och målsättningen från beslutsfattarna är att de ska fortsätta att minska. Tidigare har siffran uppskattats till 8 000–12 000 avrättningar om året. Den av människorättsorganisationer hårt kritiserade användningen av organ från avrättade fångar fasades ut i och med att ett nytt system för organdonation som ska bygga på frivilliga donatorer offentliggjordes 2012.

Sedan 2007 måste alla dödsdomar som utfärdas godkännas av Högsta domstolen. Förändringen motiverades officiellt med att det var ett sätt att förhindra felaktiga domar. Under senare år har några fall där oskyldiga dömts uppmärksammats i medierna. Lokala domstolar har uppmanats vara mer restriktiva med dödsdomar och i början av 2010-talet pågick en diskussion både bland ledande jurister och i Nationella folkkongressen om inskränkningar av dödsstraffet.

Från 2015 hårdnade regeringens inställning även till jurister och advokater som verkade för mänskliga rättigheter och som försvarat aktivister i rättegångar. Flera hundra advokater och jurister greps, några fick hårda fängelsestraff medan andra hölls i förvar utan kontakt med omvärlden.

Förhållandena i fängelserna är enligt rapporter mycket svåra. Överbeläggning är vanligt och många fångar har vittnat om tortyr, våldtäkter och andra övergrepp. Politiska fångar och människorättsaktivister har ofta nekats sjukvård och mediciner.

133910

I podden Utblick

Ett tufft år för Kina

Fabriker, hamnar och hela städer har fått stängas i Kina på grund av de hårda restriktioner som införts för att hindra smittspridningen av covid-19. Både den globala ekonomin och den inhemska konsumtionen har drabbats och frågan är hur länge Kommunistpartiet kan hålla fast vid restriktionerna utan att göra oåterkallelig skada? Dessa och andra frågor diskuterar Fredrik Sjöholm, vd och professor vid Institutet för näringslivsforskning och Björn Cappelin, analytiker vid Nationellt kunskapscentrum om Kina i UI:s podd Utblick.

Lyssna här!

87004

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som förändrar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

133911

I podden Utblick:

Kina och Ryssland – den gränslösa vänskapen 

Kina och Ryssland har proklamerat för världen att det råder en gränslös vänskap mellan dem. Men vad innebär denna vänskap och hur påverkas den av Putins krig i Ukraina? Kan Ryssland bli för obekvämt för Kina? Lyssna på diskussionen i UI:s podd Utblick mellan Christopher Weidacher Hsiung, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI och Hugo von Essen, analytiker på Centrum för Östeuropastudier, SCEEUS vid UI.

Lyssna här!

Varukorg

Totalt 0