Hongkong
Båttrafiken mellan Hongkongs olika delar är livlig. Foto: Shutterstock

Hongkong

Finans- och handelsmetropolen Hongkong vid Kinas södra kust är sedan 1997 en ”särskild administrativ region” inom Kina.  Återlämnandet efter 150 år som brittisk koloni skedde enligt formeln ”ett land, två system” för att Hongkong skulle kunna behålla sitt kapitalistiska system, öppna samhälle och oberoende rättsväsen. Efter omfattande demokratiprotester i Hongkong i slutet av 2010-talet har Peking infört en kontroversiell säkerhetslag och tystat fria medier och regimkritiker.

Hongkong (Xianggang på pinyin) vid Kinas sydkust är ett skärgårdsområde som består av Hongkongön, omkring 230 öar till, halvön Kowloon och ett fastlandsområde kallat New Territories, som upptar 97 procent av landytan på drygt 1   000 kvadratkilometer. 

Hongkong är starkt kuperat med brant, snårig bergsterräng och upp till 1 000 meter höga toppar på fastlandet. Mindre än en tiondel av landytan är odlingsbar. Klimatet är subtropiskt med regn och hetta under sommarmånaderna. Under vintern är luften sval och torr.  

Det tättbefolkade Hongkong hade enligt uppskattningar år 2023 cirka 7,5 miljoner invånare. Officiella språk är engelska och kinesiska. De flesta Hongkongbor talar kantonesiska, en från rikskinesiskan starkt avvikande dialekt. Viktigaste religioner är buddism, daoism (taoism) och kristendom, men det finns också muslimer och hinduer.  

Historia 

Redan på 1700-talet började européer inrätta handelsstationer i södra Kina, och 1841 besatte en brittisk flottstyrka Hongkongön. Året därpå avträdde Kina formellt ön, som blev brittisk kronkoloni och frihamn, och snart måste kineserna ge upp också halvön Kowloon. Dagens omfång fick Hongkong 1898, då britterna arrenderade New Territories på 99 år. Sedan kommunisterna övertagit Kina 1949 strömmade över en miljon flyktingar till Hongkong. Samtidigt inledde kolonin en intensiv, exportinriktad industrialisering. Kläder, klockor, hemelektronik och leksaker ”Made in Hong Kong” spreds över världen. 

Relationerna Hongkong-Kina har präglats av ömsesidiga intressen. Området har länge varit en för Kina värdefull öppning mot omvärlden, samtidigt som Hongkong varit beroende av Kina för sin försörjning med mat och vatten. Kolonialregimen undvek därför bråk med den mäktiga grannen. Sedan Peking vägrat förlänga arrendeavtalet enades Storbritannien och Kina 1984 om att kolonin skulle återlämnas 1997 och bli en ”särskild administrativ region” (SAR) i folkrepubliken. Formeln ”ett land, två system” gav Hongkong avtalsfäst rätt att behålla sin kapitalism, sin samhällsordning och alla medborgerliga fri- och rättigheter i minst 50 år. Många var skeptiska till dessa löften, särskilt efter Kinas brutala kväsande av demokratiupproret i Peking 1989. I ett försök att stilla oron började Storbritannien i sista stund och mot Pekings bestämda vilja att bygga ut den direktdemokrati som under kolonialåren varit högst begränsad. Så utökades bland annat antalet valbara platser i det lokala parlamentet.  
 
Efter 13 års spänd nedräkning halades Storbritanniens flagga över Hongkong natten till den 1 juli 1997 och ersattes av Kinas.  

Politik 

I enlighet med 1984 års fördrag sköter Kina idag Hongkongs utrikespolitik och försvar och har sista ordet i alla större frågor. I övrigt ska regionen styras lokalt. Regeringschefen, som ersatt den brittiske guvernören, tillsätts på fem år av centralregeringen i Peking. Kandidater till posten nomineras av en särskild valkommitté, som idag består av 1 500 ledamöter vilka valts ut från näringslivet och olika yrkesgrupper i samhället. 

Regeringschefen ansvarar för regionen inför centralregeringen i Peking och leder lokalregeringen (verkställande rådet, Executive Council, Exco). Den lagstiftande församlingen (lagstiftande rådet, Legislative Council, Legco) har idag 90 ledamöter. Legco utökades med 10 platser 2012 och 20 platser år 2021. Då gjordes även genomgripande förändringar som innebar att 20 av platserna i Legco idag tillsätts i direkta val. Av de övriga Legco-ledamöterna utses 40 av den särskilda valkommittén bland de egna medlemmarna medan 30 väljs av olika samhällsgrupper och av näringslivet i så kallade funktionella valkretsar. De så kallade funktionella grupperna representerar krafter som är positiva till Pekings inflytande över Hongkong. 

Valen i Hongkong 

Hongkongs politiska landskap brukar delas in i två läger: ”demokratiförespråkare” respektive ”Pekingvänliga”.   I Hongkongs första val under Kinas styre 1998 blev det Pekingkritiska  Demokratiska partiet (Democratic Party) största parti och behöll denna ställning också i valet två år senare.  Men från 2004 har den Pekingvänliga gruppen haft regeringsmakten och majoritet i den lagstiftande församlingen (legco).  Det Pekingvänliga partiet DAB (Democratic Alliance for the Betterment and Progress of Hong Kong) blev störst i valen 2008 och 2012.  

Många i den Pekingvänliga gruppen sätter Hongkongs ekonomiska och sociala utveckling i främsta rummet och är övertygade om att ett nära samarbete med de styrande i Peking är det som gynnar Hongkong bäst. Det har även funnits en uppfattning om att en demokratisering skulle kunna innebära att de skulle förlora politiska och ekonomiska privilegier, ett system som har varit viktigt för Pekings kontroll över Hongkong . 

 År 2002 omvaldes Tung Chee-hwa, som hade varit regeringschef sedan övergången till kinesiskt styre, för ytterligare fem år. Han efterträddes 2005 av Donald Tsang som omvaldes i mars 2007.  Valkommittén utsåg i mars 2012 Leung Chun-ying till ny regeringschef efter Tsang. Leung fick cirka två tredjedelar av rösterna. 


 Proteströrelsen Occupy Central 

De kinesiska ledarna lovade tidigt att införa direkta, allmänna val till regeringschefsposten år 2017. En ny rörelse, Occupy Central, varnade sommaren 2014 för att den skulle ockupera Hongkongs affärsdistrikt om inte valsystemet gjordes om i mer demokratisk riktning. Det fanns även bland aktivisterna de som ansåg att en demokratisering inte skulle kunna komma till stånd så länge Hongkong är en del av Kina och som därför förespråkade självständighet.  

Samma sommar presenterade Peking sin plan för hur ett system med allmänna, fria val skulle se ut. Enligt detta skulle Hongkongborna själva få utse sin ledare men kandidaterna skulle först ha fått stöd och plockats ut i en särskild nomineringsprocess, något som fortsatt skulle ge Peking stort inflytande. I månadsskiftet september–oktober ockuperade studenter tillsammans med Occupy Centralrörelsen och demokratiaktivister gator i centrala Hongkong i protest mot planerna. Polis ingrep vid flera tillfällen mot demonstranterna. I oktober 2014 möttes Hongkongs politiska ledning och representanter för studentrörelser som deltog i demonstrationerna för att försöka hitta en lösning på konflikten. Ännu i december 2014 pågick protesterna. I samband med att polisen utrymde ett par av områdena som ockuperats av demonstranter utbröt handgemäng. Kort därefter uppmanade ledarna för Occupy Centralrörelsen anhängare och studentaktivister som fortfarande demonstrerade att avbryta protesterna, vilket också skedde. 

Första kvinnliga regeringschefen 

I valet till Legco i september 2016 behöll Pekingvänliga politiker som tidigare en majoritet av platserna, men demokratianhängarna fick ytterligare tre platser vilket gav dem totalt 30 platser i rådet. De var därmed tillräckligt många för att kunna blockera större ändringar i grundlagen. En handfull av kandidaterna i demokratigruppen var unga aktivister som deltagit i protesterna 2014, däribland Nathan Law, en av Occupy Centralrörelsens studentledare och en av grundarna till det nya partiet Demosisto. Ett annat nytt parti som fick plats i Legco var Youngspiration. I samband med att två nya ledamöter från Youngspiration skulle sväras in i oktober 2016 uppstod bråk eftersom de vägrade erkänna Hongkong som en del av Kina. Aktivisterna stoppades då från att inta sina platser i den lagstiftande församlingen (se Kalendarium).  

I valet till regeringschef i mars 2017 utsågs den Pekingstödda kandidaten Carrie Lam till Leung Chun-yings efterträdare. Leung hade meddelat att han inte ville ställa upp för omval. Valet skedde på samma sätt som tidigare val, eftersom frågan om en ändring av valsystemet lagts på is efter det att demokratianhängare i Legco 2015 sagt nej till det förslag som hade Pekings stöd (se ovan). Carrie Lam var Hongkongs första kvinnliga ledare.  

Massprotesterna 2019–2020 

I mitten av 2019, skakades Hongkong av nya massprotester, som växte till att bli de våldsammaste på många årtionden. Hundratusentals Hongkongbor protesterade mot ett lagförslag från Hongkongregeringen om att tillåta att brottslingar lämnas ut till Kina. Det fanns bland annat en oro bland många invånare för att ett utlämningsavtal med Kina skulle ge Peking ökad möjlighet att komma åt demokratiaktivister och politisk opposition. Gatuprotesterna fortsatte trots att Hongkongledaren Carrie Lam skjutit upp debatten om förslaget i Legco på obestämd tid. Demonstranterna krävde att förslaget helt skulle strykas och att Carrie Lam själv skulle avgå. Protesterna eskalerade under juli och början av augusti med våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och polis, vilket inte minst berodde på att polisen bemötte demonstranterna med allt större brutalitet.  Oroligheterna medförde skarpa varningar från Peking. Demonstranternas krav hade nu utvidgats till att inte bara handla om att dra tillbaka lagförslaget om utlämning utan även om amnesti för demonstranter som gripits av polisen, oberoende granskning av polisvåld och, inte minst, att upplösa Legco och omedelbart införa allmän rösträtt för alla. Som en symbol för kraven höll demonstranterna upp fem fingrar och ropade ”fem krav. Vi accepterar inget annat ”. 

Protesterna nådde sin kulmen med ockupationen av Hongkongs Polytekniska universitet i november 2019. Ett antal unga aktivister försökte då försvara universitetsområdet mot den tungt beväpnade Hongkongpolisen. För första gången ledde också sammandrabbningarna mellan polis och demonstranter till att två människor förlorade livet efter skador som de fått under demonstrationerna. Det förekom även våldsamheter mellan demokratiaktivister och regeringstrogna Hongkongbor. När belägringen avslutades några dagar senare och polisen hade gripit över tusen aktivister blev demonstrationerna åter mer fredliga. 

Coronapandemin 
I de direkta valen till Hongkongs 18 distriktsförsamlingar i november 2019 röstade många Hongkongbor på prodemokratiska partier. Dessa fick en överväldigande majoritet av platserna och tog över kontrollen över alla församlingarna utom en.  

Nyårsdagen 2020 slöt, enligt organisatörerna, åter omkring en miljon invånare upp i en protestmarsch. Men i februari 2020 började protesterna att mattas av. Det berodde inte minst på att många Hongkongbor undvek att vistas i stora folksamlingar på grund av oro för att smittas av det nya coronaviruset, som hade börjat sprida sig snabbt i Kina från december 2019. 

Hongkong lyckades genom strikta åtgärder förhindra att spridningen av viruset tog fart i regionen. Mot slutet av våren, då restriktioner för att förhindra smittspridning gradvis börjat hävas, genomfördes åter mindre protester på sina håll. Myndigheterna meddelade dock att förbudet mot större folkansamlingar kvarstod, vilket innebar att den årliga demonstrationen till minne av massakern vid Himmelska fridens torg i Peking den 4 juni 1989 inte skulle kunna äga rum. Trots det samlades demokratianhängare för att protestera mot Pekings beslut i slutet av maj 2020 om att driva igenom säkerhetslagstiftning i Hongkong. Flera av dem greps senare för att ha deltagit i demonstrationen. 

Nationell säkerhetslag införs av Peking 

I juni 2020 antog Nationella folkkongressens ständiga utskott en nationell säkerhetslag i Hongkong. Den lagstiftande församlingen Legco kringgicks genom beslutet. Genom lagen blev det bland annat förbjudet att ägna sig åt omstörtande verksamhet, terrorism, självständighetssträvande och att samarbeta med utländska krafter i syfte att underminera den nationella säkerheten. Lagen sågs som ett maktmedel för Peking att säkra kontroll och kväsa demokratisträvanden i Hongkong. Kort efter det att säkerhetslagen trätt i kraft i juli började välkända demokratianhängare gripas med hänvisning till lagstiftningen. Lagen möttes av stark kritik både från omvärlden och från demokratianhängare i Hongkong. USA införde sanktioner mot Hongkongs högsta ledare Carrie Lam och högt uppsatta tjänstemän genom att bland annat frysa bankkonton och förbjuda affärsutbyten medan flera länder, däribland Storbritannien, Frankrike och Tyskland rev upp avtal med Hongkong om ömsesidig utlämning av medborgare misstänkta för brott.  

I augusti meddelade Hongkongregeringen att valet till den lagstiftande församlingen, som skulle ha hållits i september 2020, skulle skjutas upp i ett år på grund av covid-19-pandemin. 

Under de kommande månaderna greps och dömdes demokratiaktivister som deltagit i proteströrelsen liksom publicister, akademiker, jurister och studenter. Den kände demokratiaktivisten Joshua Wong dömdes tillsammans med ytterligare två studentaktivister till fängelse. De som kunde dömas i enlighet med den nya säkerhetslagen för handlingar som begåtts efter att lagen börjat gälla fick stränga straff.  

Valsystemet görs om 

I november 2020 avgick samtliga demokratiförespråkare i Legco sedan Hongkongregeringen tvingat fyra demokratianhängare att lämna sina platser. Beslutet att stänga av ledamöterna fattades i enlighet med en ny lag som antagits av den nationella folkkongressens ständiga utskott i Kina. Lagen gör det möjligt att utesluta parlamentariker som anses hota den nationella säkerheten, utan att det krävs ett beslut i domstol. 

Några månader senare införde Nationella folkkongressen ytterligare åtgärder för att slå ned demokratisträvandena i Hongkong. Vid folkkongressens årliga möte beslöts att valsystemet i Hongkong skulle ändras så att endast personer lojala med Kinas kommunistparti får ta plats i lagstiftande och styrande organ. Alla kandidater i valen ska granskas utifrån sina politiska åsikter av en särskild kommitté med sju medlemmar. Därtill utökades antalet platser i Legco (se ovan) samtidigt som antalet direktvalda ledamöter minskades. Valkommittén, som sedan tidigare utser Hongkongs regeringschef, utökades till 1 500 ledamöter och förändringar genomfördes för hur Legco-ledamöterna utses, bland annat skulle en del av dem utgöras av medlemmar i valkommittén (se ovan).  Pekings avsikt var att kraftigt reducera de folkvalda kandidaternas, och då särskilt demokratiförespråkarnas, inflytande över styret av Hongkong.  

Valet 2021 

Valet till den lagstiftande församlingen den 19 december 2021 skedde enligt det nya valsystemet. Alla kandidater till Legco hade fått grönt ljus av den särskilda granskningskommittén. Därmed fanns inga medlemmar av det stora oppositionspartiet Demokratiska partiet med och inte heller några Pekingkritiska kandidater. Endast omkring 30 procent av de registrerade väljarna deltog i valet till de 20 direktvalda platserna.  Det Pekingtrogna partiet DAB fick 19 platser i Legco. 

En ny våg av coronapandemin  fick svåra konsekvenser för Hongkong våren 2022. I mitten av mars var antalet personer som insjuknade per dygn uppe i över 20 000. Det rapporterades även att antalet Hongkongbor som avled i sjukdomen var över 200 under de senaste dygnen. Därmed hade över 5 000 människor dött i covid-19 och över 95 procent av dödsfallen hade ägt rum under den senaste månaden. Ett skäl till att Hongkong drabbades så hårt var att andelen äldre som fått vaccin var förhållandevis låg i kombination med att staden är så tätt befolkad.

I början av maj 2022 hölls åter val till posten som Hongkongs regeringschef efter att Carrie Lam meddelat att hon inte tänkte ställa upp för en ny mandatperiod. Tidigare säkerhetschefen John Lee Ka-chiu hade nominerats av valkommittén och utsågs till ny regeringschef. Han var en av dem som låg bakom den kontroversiella utlämningslagen som utlöste massdemonstrationerna år 2019. 

I början av 2024 meddelade regeringschefen Lee att Hongkong skulle utarbeta en egen lokalt utarbetad nationell säkerhetslag, som skulle gå i linje med den säkerhetslag för Hongkong som tidigare antagits av den nationella folkkongressen i Peking. Den skulle även den bekämpa “hot från externa krafter och lokal terrorism” och innehålla paragrafer om försök till uppvigling och uppror samt spioneri.

Ekonomi 

Hongkong har länge varit en viktig handels- och finansmetropol. Denna ställning har Hongkong kunnat få med hjälp av ett gynnsamt läge, britternas liberala ekonomiska styre och de kinesiska invånarnas skicklighet och slit. Ekonomin är starkt beroende av handel med omvärlden och av finanssektorn. Pekings växande ekonomiska och politiska kontroll över området har dock gjort Hongkong mindre attraktivt för utländska investerare under senare år.
Tillverkningsindustrins betydelse har minskat, då många fabriker flyttat in i den kinesiska grannprovinsen Guangdong, där lönerna är lägre.
Lungsjukdomen Sars orsakade 2003 en tillfällig nedgång i ekonomin, i synnerhet turismen och transportsektorn drabbades. Även den globala finanskrisen 2008–2009 drabbade den öppna exportberoende ekonomin. Inhemsk konsumtion har dock börjat spela en viktig roll för ekonomin liksom den stadigt ökande turismen, främst från fastlandet. 
Även coronapandemin vid början av 2020-talet har påverkat den ekonomiska utvecklingen. 
Hongkong har en av världens livligast trafikerade hamnar och är en viktig port för omvärldens Kinahandel. Hongkong bedriver fortfarande sin handel separat. Kursen på regionens valuta, hongkongdollarn, är knuten till USA-dollarns kurs.  

 Läs mer om den löpande politiska och ekonomiska utvecklingen i Kinas kalendarium

LÄSTIPS - läs mer om Hongkong i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet
Hongkongs förlorade frihet spetsar till konflikt inom EU (2021-03-02) 

133910

I podden Utblick

Ett tufft år för Kina

Fabriker, hamnar och hela städer har fått stängas i Kina på grund av de hårda restriktioner som införts för att hindra smittspridningen av covid-19. Både den globala ekonomin och den inhemska konsumtionen har drabbats och frågan är hur länge Kommunistpartiet kan hålla fast vid restriktionerna utan att göra oåterkallelig skada? Dessa och andra frågor diskuterar Fredrik Sjöholm, vd och professor vid Institutet för näringslivsforskning och Björn Cappelin, analytiker vid Nationellt kunskapscentrum om Kina i UI:s podd Utblick.

Lyssna här!

133911

I podden Utblick:

Kina och Ryssland – den gränslösa vänskapen 

Kina och Ryssland har proklamerat för världen att det råder en gränslös vänskap mellan dem. Men vad innebär denna vänskap och hur påverkas den av Putins krig i Ukraina? Kan Ryssland bli för obekvämt för Kina? Lyssna på diskussionen i UI:s podd Utblick mellan Christopher Weidacher Hsiung, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI och Hugo von Essen, analytiker på Centrum för Östeuropastudier, SCEEUS vid UI.

Lyssna här!

10133

Mer läsning finns här!

I UI:s webbtidning utrikesmagasinet.se hittar du analyser och krönikor skrivna av svenska och internationella forskare, analytiker och journalister med bred erfarenhet av olika länder och regioner.

Det mesta är på svenska och alla artiklar är fritt tillgängliga.

Tipsa gärna dina vänner!

Till Utrikesmagasinet

poddbild-final.jpg


En podd om internationella frågor från Utrikespolitiska institutet.

Lyssna på Utblick


Varukorg

Totalt 0