Serbien – Politiskt system

Serbien blev 2006 den sista av de sex delrepublikerna i det före detta Jugoslavien att utropa sin självständighet och samma år antogs en ny författning. Den slår fast att landet är en parlamentarisk republik. Det finns ett stort antal politiska partier men sedan 2012 styrs Serbien av nationalistiska partier.

Då Unionen Serbien och Montenegro upplöstes i juni 2006 (se Modern historia) blev också Serbien en självständig stat. I oktober samma år röstade serberna med knapp marginal för ett förslag till ny författning, som sedan antogs av parlamentet. I den nya författningen sägs att den serbiska staten är grundad på europeiska värden. Där slås också fast att Vojvodina, men även Kosovo, är integrerade delar av Serbien. Kosovo bröt sig ur Serbien 2008 men det har inte erkänts av regeringen i Belgrad.

Statschef är presidenten, som utses i allmänna val för en mandatperiod på fem år. För seger i första omgången krävs minst hälften av rösterna, annars hålls en andra valomgång mellan de två främsta kandidaterna. En president får enligt författningen bara sitta två mandatperioder. Presidentens formella befogenheter är relativt begränsade.

Det serbiska parlamentet har 250 ledamöter. Allmänna parlamentsval hålls vart fjärde år. På begäran av regeringen kan presidenten upplösa parlamentet och utlysa nyval i förtid. Ett parti måste få minst 3 procent av rösterna för att få plats i parlamentet (sänkt från 5 procent 2020). Undantag från procentspärren görs för partier som företräder etniska minoriteter.

Serbien är indelat i 24 kommuner, varav 7 ligger i provinsen Vojvodina. Huvudstaden Belgrad har en särskild administrativ status. Sedan ett avtal med Kosovo förhandlats fram med EU:s hjälp våren 2013 har Belgrad avstått från att direkt styra de serbdominerade kommunerna i norra Kosovo. Meningen är att dessa ska få ett långtgående självstyre.

Läs om Serbiens rättsväsende i Demokrati och rättigheter.

Politiska partier

De stora frågorna i serbisk politik har varit hur landet ska förhålla sig till EU och till Kosovo. En stor majoritet av politikerna är (åtminstone officiellt) emot ett erkännande av Kosovo som självständig nation. De flesta är för ett medlemskap i EU men frågan har bidragit till att splittra partierna. Frågorna hänger dessutom ihop, eftersom EU kräver att Serbien och Kosovo ska skapa goda relationer (och en del EU-medlemmar vill också se ett serbiskt erkännande av Kosovo).

Det dominerande politiska partiet är sedan 2012 Serbiska framstegspartiet (Srpska napredna stranka, SNS). Partiet är moderat nationalistiskt, det vill se Serbien som EU-medlem men månar samtidigt om goda kontakter med Ryssland (se Utrikespolitik och försvar). SNS grundades 2008 av Tomislav Nikolić som ett utbrytarparti ur SRS (se nedan) och vann valet 2012. Då Nikolić samtidigt valdes till serbisk president övertog vice partiledaren Aleksandar Vučić partiledarposten. SNS har segrat i alla val sedan dess och har sedan 2016 egen majoritet i parlamentet. Partiet styr i alla större städer, och efter valet 2016 också i provinsen Vojvodina. Många varnar för att partiet har fått för stor makt (se bland annat Demokrati och rättigheter och Aktuell politik).

Andra menar att det snarare är Vučić personligen som samlat makten omkring sig. Den valallians som SNS vanligen bildar med småpartier inför val kallade sig 2020 "Aleksandar Vučić – för våra barn" och 2022 "Aleksandar Vučić – tillsammans kan vi göra allt". 

Serbiens socialistiska parti (Socijalistička partija srbije, SPS) har ingått i alla regeringar sedan 2008. Det uppstod en gång ur det gamla kommunistpartiet i Serbien och leddes under sin mäktigaste tid länge av Slobodan Milošević, även sedan denne förts till krigsförbrytartribunalen i Haag. Efter Miloševićs död 2006 har SPS nya ledarskap moderniserat partiet och fört Serbien närmare EU. SPS samarbetar sedan valet 2012 med SNS. Partiledaren Ivica Dačić var länge utrikesminister i den SNS-ledda regeringen men är sedan 2020 parlamentets talman.

Nationella demokratiska alternativet (Nacionalno demokratska alternativa, Nada) är en konservativ allians som bildades 2021. I den ingår Serbiens demokratiska parti (Demokratska stranka Srbije, DSS), som hade en central roll i samband med att Slobodan Milošević utmanövrerades (se Modern historia), samt Rörelsen för återupprättandet av Kungariket Serbien (Pokret obnove Kraljevine Srbije, Poks) som grundades 2017.

Efter en splittring i Poks strax före valet 2022 bildade en falang från partiet allians med det serbnationalistiska högerpartiet Dveri (Serbiska rörelsen Dveri).

Ett annat ultranationalistiskt parti är Serbiska partiet edshållarna (Srpska stranka Zavetnici, SSZ).

Vi måste (Moramo) är en EU-vänlig grön mittenvänsterallians som bildades inför valet 2022.

Det starkaste EU-motståndet har kommit från extremnationalistiska, ”storserbiska” och populistiska Serbiska radikala partiet (Srpska radikalna stranka, SRS) vars ledare Vojislav Šešelj länge satt häktad i Haag, anklagad för krigsförbrytelser (se Demokrati och rättigheter). SRS blev största enskilda parti i valet 2008, men försvagades senare samma år då den mer moderate ställföreträdande partiledaren Tomislav Nikolić bröt sig ur SRS och bildade SNS (se ovan). Partiet försvann ur parlamentet i valet 2012, återkom lite otippat 2016 men försvann igen 2020.

De stora framgångarna för de nationalistiska partierna ledde till problem inom Demokratiska partiet (Demokratska stranka, DS), som under den dåvarande presidenten Boris Tadić varit största parti och dominerat den förhållandevis reformvänliga, liberala och EU-vänliga koalition som styrde fram till 2012. DS grundades i slutet av 1980-talet av den 2003 mördade Zoran Đinđić (se Modern historia). Efter valförlusten 2012 avgick Tadić som partiledare och han bildade 2014 ett nytt parti som senare bytte namn till Socialdemokratiska partiet (Socialdemokratska stranka, SDS).

Stora delar av oppositionen mot den SNS-ledda regeringen samlades 2018 i Allians för Serbien. Den bestod av ett 30-tal oppositionsgrupper från vänster till långt ut på högerkanten. En drivande kraft var den förre borgmästaren i Belgrad, Dragan Đilas, som tidigare tillhört DS men som 2019 bildade Frihets- och rättvisepartiet (Stranka slobode i pravde, SSP).

Allians för Serbien bojkottade parlamentsvalet 2020, i protest mot vad som uppfattades som president Aleksandar Vučićs alltmer auktoritära styre. Efter valet ombildades oppositionsalliansen i ett par vändor och ett par månader före valet 2022 formaliserades en ny bred oppositionsallians, Förenade Serbien (Ujedinjena Srbija, US). I den ingår DS, SSP och ett antal andra partier. 

Om våra källor