Serbien – Utrikespolitik och försvar

Serbien har kommit en bra bit på vägen från 1990-talets krig och isolering från omvärlden. Landet är formellt ett EU-kandidatland sedan 2012. Men alltsedan Rysslands annektering av Krim 2014 har nationalistregeringen gått en svår balansgång mellan EU-anpassning och Belgrads nära relation till Moskva. Den spända relationen till Kosovo, som Serbien inte erkänner, gör sig också ständigt påmind.

Vägen mot EU-medlemskap är lång. Bland annat krävs att Serbien hejdar korruptionen och den organiserade brottsligheten. EU och Serbien är dock överens om att ett serbiskt EU-medlemskap inte förutsätter ett serbiskt erkännande av Kosovo. Serbien ansökte om EU-medlemskap 2009 och fick 2012 status som kandidatland, efter viss framgång i samtal med Kosovo och sedan den siste efterlyste krigsförbrytaren gripits.

Efter förhandlingar under EU:s medling slöt Serbien och Kosovo i april 2013 ett ramavtal om normaliserade förbindelser (se Kosovo-Kalendarium). Serbien erkände inte Kosovos självständighet, men avtalet innebar att båda parter lovade att inte blockera varandras väg mot EU. Som ett resultat kunde Serbien inleda officiella förhandlingar om EU-medlemskap i januari 2014.

Under EU:s medling har samtalen mellan Belgrad och Prishtina sedan pågått, med återkommande avbrott. En uppgörelse som slöts under starka påtryckningar från EU i början av 2023 kan tolkas som att Serbien underförstått skulle erkänna Kosovos självständighet – men att så skulle vara fallet tillbakavisades med skärpa från Belgrad (se Kalendarium). De förhandlingar som föregick uppgörelsen har kallats de viktigaste för stabiliteten på Balkan på över 20 år. Se även Kosovo: Utrikespolitik och försvar.

I maj 2023 enades Serbien och Kosovo om att med EU som ordförande upprätta en kommission som ska samarbeta om att hitta och identifiera alltjämt försvunna döda efter kriget på 1990-talet. Över 1 600, de flesta kosovoalbaner, har aldrig hittats.

Försöken till försoning stötte dock på patrull under försommaren 2023 när serber i den norra delen av landet drabbade samman både med polis och Natotrupp som kallats som förstärkning. Minst 25 av militäralliansens soldater skadats och ett 50-tal serber.

Sammandrabbingarna ägde rum mot bakgrund av att Kosovos regering tillsatte etniska albaner på borgmästarposter i den serbiskdominerade norra delen efter val som serberna bojkottade. Tillsättningarna fick hård kritik från både väst och från Serbien. President Aleksandar Vučić anklagade Kosovo för att provocera fram en konflikt mellan serber och Nato, och Serbien förstärkte sin militära närvaro vid gränsen. Kosovo beskyllde i sin tur Serbien för att ha eldat på "extremister".

USA uppmanade i september Serbien att avbryta en "oöverträffad" militär upptrappning vid gränsen mot Kosovo med artilleri, stridvagnar och mekaniserade förband. Militären drog sig därefter tillbaka.

Till skillnad från andra länder på västra Balkan har Serbien inte som målsättning att bli medlem i Nato.

Goda relationer med Ryssland

Serbien har traditionellt mycket nära relationer till Ryssland, som ses som ett slaviskt och ortodoxt kristet broderland. Banden har stärkts ytterligare under den nationalistregering som styrt sedan 2012. President Aleksandar Vučić har förklarat att ett EU-medlemskap inte innebär att Serbien kommer att överge vänskapen med Ryssland.

Moskva stödjer Serbien i motståndet mot Kosovos självständighet och har bistått med lån samt energi- och vapenleveranser. Serbien har sedan 2019 ett frihandelsavtal med den Eurasiatiska ekonomiska unionen (EEU), som består av Ryssland och fyra andra före detta sovjetrepubliker. Detta trots att Serbien har betydligt mer handel med EU, och att landet måste lämna EEU om/när ett EU-medlemskap blir verklighet.

Trots medlemskapsförhandlingarna med EU ville Serbien inte delta i de sanktioner som EU införde mot Ryssland i samband med Ukrainakrisen 2014, då bland annat Krimhalvön annekterades. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 stödde Serbien visserligen ett fördömande i FN:s generalförsamling, men har på liknande sätt vägrat att ansluta sig till EU:s sanktioner.

Kontakterna på hög nivå mellan Belgrad och Moskva har varit många de senaste åren. Ryssland har av och till fått kritik för att lägga sig i Serbiens inre angelägenheter.

Trots en del omstridda uttalanden inte minst av Aleksandar Vučić säger sig Serbien sträva efter goda relationer med grannländerna, eftersom alla tjänar på det. Ändå har det uppstått en rad kontroverser med grannarna.

Med Kroatien förbättrades Serbiens relationer 2004, efter en ömsesidig ursäkt för vad länderna orsakat varandra under krigen på 1990-talet. 2010 besökte de respektive presidenterna varandras länder och samma år slöts ett avtal om försvarssamarbete. Serbiens dåvarande president Boris Tadić besökte den kroatiska gränsstaden Vukovar och bad om ursäkt för massakern där 1991, då hundratals människor dödades av paramilitära serbiska styrkor.

Konflikter med Kroatien

Förhållandet komplicerades dock sedan den dåvarande presidenten Tomislav Nikolić i en intervju 2012 sagt att Vukovar i Kroatien är en ”serbisk stad” och att ett Storserbien är hans oförverkligade dröm. Då den kroatiske generalen Ante Gotovina 2012 frikändes från de krigsbrott mot serber i Krajina han tidigare dömts för väckte det upprörda känslor i Serbien. Å andra sidan upprördes många kroater då den kroatiska regeringen 2013 beslutade att den serbiska minoriteten på platser som Vukovar skulle tillåtas använda det kyrilliska alfabetet, som är så nära knutet till den serbiska identiteten. Just frågan om Vukovar är en källa till konflikt, inte minst på grund av att både Serbien och Kroatien haft nationalistiska regeringar. Medan EU-medlemmen Kroatien ett par gånger tillfälligt hindrat Serbien från att få öppna nya så kallade kapitel i medlemsförhandlingarna med EU, har till exempel den av Haagdomstolen frikände serbnationalisten Vojislav Šešelj offentligt bränt den kroatiska flaggan.

En dryg månad efter att Serbien 2011 gripit den bosnienserbiske förre arméchefen Ratko Mladić besökte Tadić Bosnien och Hercegovina och mötte det bosniska presidentrådet för samtal om bättre relationer mellan länderna. Serbien har också förklarat att man inte ifrågasätter Bosniens gränser (det vill säga man skulle inte stödja en eventuell utbrytning av den serbiska delrepubliken, Republika Srpska, ur Bosnien och Hercegovina). Även här väckte Nikolić starka känslor, då han sade att massakern i Srebrenica 1995 inte var att betrakta som folkmord. Just frågan om hur händelserna i Srebrenica ska betecknas har gett upphov till fortsatta misshälligheter. När Vučić , då premiärminister, besökte staden i samband med högtidlighållandet av 20-årsminnet av massakern blev han utsatt för stenkastning.

Svalt mot grannar i söder

Med Makedonien (senare omdöpt till Nordmakedonien) slöts redan 2001 ett gränsavtal, men relationerna försämrades tillfälligt då Makedonien och Montenegro gemensamt erkände Kosovo som en egen stat hösten 2008. I mitten av 2010-talet samarbetade dock Serbien och Makedonien i samband med de stora flyktingströmmarna genom den så kallade Balkan-rutten. Relationerna till Montenegro har däremot av och till varit rätt kyliga också på grund av frågan om dubbelt medborgarskap för de många serber som bor i Montenegro (Montenegro har hittills sagt nej till ett sådant). Att Montenegro blivit medlem i den västliga försvarsalliansen Nato väcker också ont blod med tanke på Natos bombningar av Jugoslavien 1999 (se Modern historia). Den serbisk-ortodoxa kyrkans starka ställning och agerande i Montenegro har likaså gett upphov till kontroverser. Landet anklagar därtill Serbien för att, med rysk inblandning, ligga bakom ett påstått kuppförsök i samband med parlamentsvalet i Montenegro i november 2016.

Efter Kosovos ensidiga självständighetsförklaring 2008 lade Serbien under en period de diplomatiska relationerna på is med de länder som erkänt Kosovo. Belgrad agerade också aktivt för att förmå dem att ta tillbaka erkännandet och försökte påverka dem som ännu inte erkänt Kosovo att avstå. Runt 100 länder har erkänt Kosovos självständighet.

Närmande till Kina

Serbien har på senare år odlat allt närmare relationer till Kina, som söker allt större ekonomiskt inflytande i centrala och östra Europa. 2023 slöt Belgrad och Peking ett frihandelsavtal. Kina står för cirka en tredjedel av de utländska investeringarna i landet (se även Ekonomisk översikt).

Samarbete med Nato

Armén var länge en sammanhållande kraft men när ex-Jugoslavien föll samman splittrades också denna. Genast efter det att Serbien och Montenegro gått skilda vägar 2006 delade man även upp de gemensamma väpnade styrkorna. I december samma år kunde bägge länderna tillsammans med Bosnien ansluta sig till Natos Partnerskap för fred (PFF). Ett krav var att Serbien moderniserade sina styrkor, bland annat minskade arméns storlek och ställde den helt under civil kontroll. I början av 2015 fick Serbien en tvåårig så kallad Handlingsplan för individuellt partnerskap (Ipap), den högsta samarbetsnivån mellan Nato och icke-medlemmar. Sedan den löpt ut har diskussioner förekommit om ett nytt Ipap-avtal, utan resultat. 

Serbiska trupper har dock deltagit i olika militärövningar inom ramen för Nato, men också varit värd för ryska trupper i gemensamma övningar i Serbien. Serbien har också regelbundet deltagit i internationella fredsbevarande insatser. Sedan 2011 har Serbien en yrkesarmé och den allmänna värnplikten är avskaffad.

Om våra källor