Inre marknaden och konkurrens

Den inre marknaden blev på många sätt upptakten till det EU vi känner idag. Friheten att resa, arbeta, studera och göra affärer i andra EU-länder har ökat handeln och skapat nya sätt att leva för européerna.

Idén att avskaffa gränserna mellan länderna för varor, tjänster, kapital och arbetstagare fanns med redan från 1950-talet men blev inte verklighet förrän flera decennier senare, 1993, efter en lång och djup lågkonjunktur i Europa. Genom att erbjuda företagen en större hemmamarknad skulle den ökade konkurrensen ge konsumenterna fler, bättre och billigare varor samt tjänster.

Innan gränskontrollerna togs bort måste lagar och regler för varor och tjänster bli likalydande i alla EU-länder. Inget medlemsland ville släppa in varor eller företag som höll för låg standard. Det gick trögt för EG-länderna att enas om gemensamma regler fram till 1987 då de släppte på kravet om enhällighet. För alla beslut gällande den inre marknaden räckte det därefter med kvalificerad majoritet vilket fick fart på arbetet. Att en tidsgräns sattes bidrog också; den 1 januari 1993 kunde gränsbommarna lyftas.

Tio år senare räknade EU-kommissionen fram en sorts facit. Den gemensamma marknaden uppskattades på tio år ha skapat 2,5 miljoner nya jobb och ökat BNP-tillväxten med 1,8 procent eller 164,5 miljarder euro. Fördelat per hushåll var det 5 700 euro (runt 55 000 kronor).

För en hel del varor märks skillnaden i pris tydligt. Det gäller till exempel telefonsamtal, bilar och flygbiljetter. Europa fick ett lågprisflyg, många regionala flygplatser har därför kunnat få större trafik och weekendturism utanför huvudstäderna blev ett nytt turistfenomen.

För andra varor men framförallt för tjänster uteblev tydliga prisvinster och den väntade konkurrensen över gränserna, till exempel inom energi, banktjänster eller tåg. 2005 kompletterades därför den inre marknaden med en gemensam marknad för finansiella tjänster – fondsparande, banksparande och aktiehandel kan nu ske på vilken marknadsplats som helst i Europa under samma kontroll. Den globala finanskrisen som kom några år senare skrämde dock många att att backa tillbaka till sina nationella hemmamarknader.

EU-kommissionen drog 2015 igång ett nytt arbete med att försöka skapa en europeisk kapitalmarknad till 2019. En bredare handel, även utanför bankerna, kan minska sårbarheten i det europeiska systemet för nya finanskriser. Men det har visat sig vara svårt att enas om nya regler som öppnar de nationella kapitalmarknaderna.

Tjänstedirektivet som kom 2010 hade som syfte att förenkla för tjänsteföretag att verka på andra sidan en nationsgräns. 2017 inleddes nya försök att undanröja envist kvarhängande  hinder för tjänstehandeln. Från 2020 ska till exempel många administrativa steg för såväl företag som medborgare kunna göras elektroniskt, från en lättillgänglig portal.

Passagerartrafik på tåg är ett annat exempel på tjänst som förblivit nationellt kontrollerad i det längsta. Från 2020 öppnas inhemsk passagerartrafik på järnväg för konkurrens.

EU arbetar sedan 2015 på en gemensam energimarknad under namnet Europeiska Energiunionen. Det kräver en del gemensamma regler men framförallt nya gas- och elledningar som gör det möjligt att leverera energi över gränserna så att toppar och dalar i energitillgången kan jämnas ut.

EU har sedan 2014 en ”digital agenda” med en samling initiativ som ska bidra till att Europa blir konkurrenskraftigt inom ny teknologi, med till exempel stöd till forskning, för företag att utveckla digitala tjänster, bredbandsuppkoppling till fler orter, anpassning av lagstiftning till en digital verklighet, och så vidare. 

Fri rörlighet för arbetskraft har visat sig leda till irritation på flera håll, inte minst under krisår och arbetslöshet. Östeuropéer som flyttat västerut var inte alltid välkomna. På några håll ansåg facken att rörligheten i förlängningen ledde till lägre löner (lönedumpning) när företagen kunde anställa medborgare från andra EU-länder till betydligt lägre löner än de gängse. På andra håll kom kritik mot att EU-medborgare vann rätt till sociala förmåner i värdlandet. EU ville inte begränsa rörligheten men försökte lösa problemen genom att skärpa kontrollerna, bland annat av tillfälligt utstationerad arbetskraft.

Konkurrens

EU bedriver en hård konkurrenspolitik där villkoren ska vara lika för alla företag på marknaden.
 Storföretag får inte missbruka sin dominans på marknaden genom att begränsa konkurrensen eller tvinga en svagare affärspartner att acceptera orimliga affärsvillkor.
 Samarbete mellan företag i syfte att minska konkurrensen är förbjudet. Det gäller överenskommelser om priser, försäljningsvillkor eller uppdelning av marknaden.
• Statliga eller privata monopol är i princip förbjudna. Stat eller kommun får inte gynna offentliga företag på en kommersiell marknad.
• Uppköp eller sammanslagningar av företag får inte leda till så dominerande företag att konsumenterna inte längre har kvar några alternativ.

Kommissionen är EU:s ”konkurrenspolis.” Dess tjänstemän har rätt att gå in på ett företag och beslagta affärsdokument. Företag som bryter mot konkurrensreglerna kan dömas till böter på upp till 30 procent av årsomsättningen. Mellan 1990 och 2015 utdömde EU-kommissionen böter för illegala karteller på drygt 6,25 miljarder euro (cirka 58,5 miljarder kronor).

När konkurrensreglerna ska efterlevas väcker det ibland motstånd och krav på särbehandling. I Sverige förbjöd EU till exempel Volvo Lastvagnar och Scania att slå samman sin långtradartillverkning av konkurrensskäl vilket väckte svensk kritik. Det vållade likaså ilska i Italien när det statliga flygbolaget Alitalia 2008 nekades nya statsstöd sedan tidigare statliga stöd inte kunnat rädda bolaget.

Konkurrensreglerna riktar sig i första hand mot stora bolag medan små företag eller små summor i regel undantas. EU-kommissionens konkurrensavdelning har tagit sig an internationella jättar när de ansetts dominera på ett otillbörligt sätt, som amerikanska Microsoft och Apple vilka fått betala miljardböter och tvingats ändra affärsmetoder.

Det var kontroversiellt när EU-kommissionen vintern 2016 utdömde ett förmånligt irländskt skatteavtal för Apple som ett brott mot rättvis konkurrens. Fiat, McDonalds, Ikea med flera storbolag står också i skottgluggen för otillbörligt gynnsamma skatterabatter i Luxemburg och Nederländerna.

Konsumentpolitik

Ett konsumentskydd på hög nivå är ett EU-mål sedan Maastrichtfördraget 1993. En avdelning på EU-kommissionen arbetar med konsumentfrågor som livsmedelssäkerhet, produktregler mot farliga varor, svartlistning av farliga flygbolag, lagstiftning mot oskälig marknadsföring eller assistans till konsumenter som köper en time share-lägenhet i annat land eller handlar på nätet.

EU har skapat nätverk mellan medlemsländernas myndigheter så att en farlig produkt snabbt kan dras tillbaka i hela EU. Konsumenter kan gratis få hjälp på sitt eget språk med att reklamera en vara eller tjänst köpt i ett annat land (i Sverige på Konsument Europa).

Varukorg

Totalt 0