EU – Gränser och invandring
EU-samarbetet slår fast att inga gränser ska finnas mellan medlemsländerna men de yttre gränserna mot omvärlden ska vara desto hårdare. Den ambitionen har prövats hårt och många avsteg har gjorts.
1995 tog en handfull otåliga EU-länder bort gränskontrollerna sinsemellan efter att först ha samordnat visumfrågor och polissamarbete. Avtalet som låg till grund för detta samarbete slöts i den lilla orten Schengen i Luxemburg som därmed gav namn åt gränssamarbetet. Fler länder anslöt sig och 1999 införlivades Schengensamarbetet i EU.
Storbritannien och Irland ville inte gå med i Schengen utan valde att behålla sina gränskontroller mot kontinenten. Cypern har ansökt om inträde men ansökan har ännu inte beviljats. Samma sak gällde tidigare även Kroatien, Rumänien och Bulgarien men Kroatien fick sin ansökan godkänd hösten 2022 och blev medlem av Schengen den 1 januari 2023. Rumänien och Bulgarien fick partiellt tillträde till Schengen 31 mars 2024 i fråga om sjöfart och flygtrafik men gränskontrollerna på land blev kvar på grund av motstånd från Österrike som fruktade ett inflöde av flyktingar från Rumänien och Bulgarien om gränserna skulle öppnas. Vid årsskiftet 2024/2025 hade Österrike emellertid gett upp sitt motstånd och Bulgarien och Rumänien blev fullvärdiga medlemmar Schengen den 1 januari 2025. Även Norge, Island och Schweiz, deltar i Schengensamarbetet. De är visserligen inte med i EU men har via avtal tillträde till EU:s inre marknad.
I Schengensamarbetet ingår en gemensam databas med alla länders efterlysningar på antingen personer eller föremål som stulna vapen eller bilar. Alla poliser inom Schengen liksom alla gränsvakter vid yttre gränsövergångar har tillgång till databasen.
EU-länderna har skärpt de yttre gränskontrollerna flera gånger och på flera sätt, bland annat efter att Europa drabbats av många terrorattentat 2015–2019 och igen efter den stora flyktingvågen 2015–2016. Till exempel kontrolleras nu utresor ur EU liksom, för första gången, EU-medborgare som återvänder efter en resa utanför unionen.
Flera EU-länder har dessutom i kortare eller längre perioder stängt sina egna gränser. Våren 2020 ledde till exempel rädslan för covidpandemin till tillfälligt stängda gränser. Några länder har inte upphävt de gränskontroller man införde 2015–2016 och andra har tillkommit. 2024 fanns gränskontroller till Frankrike, Italien, Slovenien, Österrike, Tyskland, Danmark, Sverige, Norge och Finland.
Schengenområdets yttre gränser övervakas av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, kallad Frontex. Sedan 2017 har Frontex fått ökade resurser och byrån har nu en lägescentral som övervakar situationen 24 timmar om dygnet, rycker ut vid problem, jagar människosmugglare och arrangerar returresor för asylsökande som fått avslag.
Migration
Varje medlemsland avgör självt hur stor invandring det vill ha. De flesta EU-länder har sedan 2000-talets början kraftigt begränsat arbetskraftsinvandring utom för människor med spetskompetens eller forskare. På senare år har flera länder åter börjat söka arbetskraft utomlands. Polen har till exempel välkomnat närmare en halv miljon arbetare från Asien sedan 2015, Italien och Spanien tar emot hundratusentals årligen för arbete i jordbruket samt hotellnäringen och Tyskland söker aktivt arbetare i Indien och Brasilien för fabriksarbete.
Flyktingar faller dock under FN:s flyktingkonvention som alla EU-länder är anslutna till. Det innebär att politiskt förföljda har rätt att få en ansökan om asyl prövad i det EU-land de når fram till. Sedan 2005 är asylfrågor gemensam politik inom EU. De avgörs med kvalificerad majoritet och Europaparlamentet är medbeslutande.
EU har utformat gemensamma regler för hur asylmottagande ska ske och har en gemensam syn på vilka rättigheter asylsökande har medan ansökan behandlas (rätt till tak över huvudet, sjukvård och skolgång för barnen). Rätten att överklaga ett avslag är också reglerad.
EU har dessutom enats om att det första medlemsland som en flykting anländer till ska pröva ansökan om asyl (Dublinförordningen). En flykting som därefter fortsätter till ett annat EU-land kan alltså sändas tillbaka till det första landet.
Under 2010-talet började systemet att knaka i fogarna när EU-regler om transportöransvar gjort det mycket svårare för flyktingar att flyga eller ta tåg till Europa. Bolagen blev skyldiga att se till att alla passagerare hade visum och skicka tillbaka dem som inte hade det. Därmed började flyktingarna söka sig nya vägar till Europa, ofta genom att korsa Medelhavet i mer eller mindre sjödugliga båtar. Först fick Spanien, sedan Italien och Grekland, ta emot växande flyktingströmmar som kom med båt. Hösten 2015 brast systemet när kriget i Syrien fick mängden flyktingar att öka dramatiskt. Många vägrade att stanna i ”första säkra EU-land” vilket var Grekland och började i stället vandra norrut, utan papper eller tillstånd.
För att bromsa strömmen av migranter förhandlade EU-ledarna våren 2016 fram ett avtal med Turkiet om att stoppa överfarterna via Egeiska havet. I utbyte lovade EU att bidra ekonomiskt till flyktingmottagandet i Turkiet.
EU har senare gjort försök att sluta liknande avtal med utreseländer som Nigeria, Mali, Etiopien och Libyen om att stoppa flyktingströmmen. EU har lovat bidra med bistånd, tillväxtprojekt och utbildningssatsningar för att komma till rätta med orsakerna till att människor vill lämna sina hemländer. Dessa avtal har dock visat sig svåra att få på plats.
Ett nytt förslag till migrationshantering började diskuteras 2017. Det krävdes många förhandlingsrundor innan EU-kommissionen, medlemsländerna och EU-parlamentet kunde enas om en slutlig migrationspakt vilken klubbades igenom våren 2024. De nya reglerna som ska vara genomförda sommaren 2026 innebär att EU:s flyktingpolitik blivit stramare. Ansökningsprocessen ska förkortas, i princip ske vid gränsen och migranter utan verkliga asylskäl ska avvisas snabbare. Om det uppstår ett stort tryck av migranter mot ett visst land är övriga EU-länder skyldiga att bidra. Det kan ske genom att ta över migranter som söker asyl, genom att finansiera mottagande eller bidra med nödvändiga resurser. EU-kommissionen ska följa läget och föreslå omfördelning när det behövs.
Samtidigt beslutade EU om enklare förfaranden för att länder ska kunna ta emot legal arbetskraft och locka till sig högt kvalificerade personer.
Flyktingvåg från öst
Rysslands anfallskrig mot Ukraina från februari 2022 ledde till en ny flyktingvåg. Inom några månader hade EU-länderna tagit emot 3–4 miljoner flyktingar. Den här gången utnyttjade man dock ett särskilt EU-direktiv, massflyktsdirektivet, vilket beviljar tillfälliga uppehålls- och arbetstillstånd för minst ett, högst tre år. Det innebar att alla ukrainare kunde börja arbeta och gå i skola från dag ett, utan att gå igenom den långdragna ansökningsprocessen. Skyddsdirektivet har förlängts och gäller för närvarande till mars 2026.
EU ställde sig dock mindre välkomnande till ryssar och beslöt ungefär ett halvår efter krigets utbrott att dra tillbaka de förenklade turistvisum som hade varit i kraft. Några EU-länder som gränsar mot Ryssland valde att avvisa alla ryssar. Samtidigt förbjöds alla flyg till eller från Ryssland vilket försvårat resandet ytterligare.
Europeiska unionen
Fullständigt namn: Europeiska unionen/European Union
Grundad år: 1957
Högsta ledare: Europeiska rådets ordförande Charles Michel; EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen; EU-parlamentets ordförande Roberta Metsola
Medlemmar: Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike