Inledning

Europeiska unionen (EU) har under sina snart sju decennier vuxit till att bli en av de stora globala aktörerna. Utöver sin starka ställning som världens största handelsblock, intar de europeiska länderna allt oftare en gemensam linje i utrikes- och säkerhetspolitiken.
EU:s styrka bygger på att dess 28 medlemsländer är eniga – men däri ligger också unionens största sårbarhet.

Kärnan i EU kan sägas vara den gemensamma marknaden som varit i kraft sedan 1993 och som suddat ut nationsgränser för varor, tjänster, kapital och människor. Den gemensamma marknaden har därmed etablerat nya sätt att leva, resa, arbeta och handla i Europa.

EU:s inre marknad med cirka 512 miljoner konsumenter har gett unionen en ny tyngd på världsarenan. EU är en attraktiv handelspartner som har kunnat avtala om frihandel eller samarbete där handel ingår, med större delen av världen.
En extra effekt är att när EU ställer tuffa kvalitetskrav på t ex leksaker eller tillsatser i maten väljer Kina, USA och Ryssland ofta att följa efter för att kunna exportera till världens största marknad.

Nitton av EU:s medlemsländer delar en gemensam valuta, euron, och bedriver en starkt samordnad ekonomisk politik. Samordningen täcker även EU-länder utanför eurozonen, som Sverige. Den globala finanskrisen efter 2007 satte eurosystemet i gungning men strama krisåtgärder räddade dess överlevnad.

Tuffa klimatmål

EU har tilldelat sig själv uppdraget att både gå före med tuffa klimatmål och att försöka driva på övriga världen att göra detsamma för att bromsa in den globala uppvärmningen.

EU och dess medlemsländer står tillsammans för mer än hälften av allt bistånd och en stor del av den humanitära katastrofhjälpen i världen.

Unionen har blivit en efterfrågad aktör i samband med kriser runt om i världen. Fredsbevarande EU-trupper har till exempel övervakat ett instabilt läge på Balkan, de första demokratiska valen i Kongo-Kinshasa på 30 år och agerat stötdämpare i konfliktdrabbade Mali.

EU saknar emellertid tyngd som militär aktör. Istället har försvarsalliansen Nato utgjort den yttersta garanten för försvaret av europeiskt territorium. Det faktum att en amerikansk president år 2017 ifrågasatte värdet med Nato bidrog till att EU-länderna 2016 beslöt att inleda ett tätare samarbete inom försvar.

EU:s inhemska kriser

Mycket lite som EU har gjort under de senaste 15–20 åren har varit lätt att genomföra eller skett utan kritik. Det pågår en ständig dragkamp mellan de krafter i Europa som vill utöka samarbetet och de krafter som anser att EU har gått tillräckligt – eller alltför – långt.

2016  drogs den debatten till sin spets när britterna i en folkomröstning röstade för att lämna EU – brexit. Populistiska partier till både höger och vänster som förenats i sin kritik mot EU, hoppades inledningsvis att fler länder skulle vilja följa det brittiska exemplet.  Istället växte stödet för EU i den europeiska folkopinionen och inget annat land anslöt sig till Storbritanniens planerade uttåg.

Kritiserat för sin bristande hantering av den stora migrationsvågen till Europa 2015–2016, hårt ansatt av populistiska partier som vunnit regeringsmakt i flera EU-länder och tvekande inför angrepp mot rättsstaten, kan den Europeiska Unionen te sig svag – samtidigt har dess ekonomiska styrka gjort EU till en världsmakt.

Varukorg

Totalt 0