Mexiko – Demokrati och rättigheter

Mexiko är en representativ demokrati där makten sedan 2000 har växlat mellan olika partier. Men rättsstaten har stora brister. Såväl politiska som medborgerliga rättigheter är begränsade på grund av korruption, våld och människorättsbrott som både statliga och icke-statliga aktörer gör sig skyldiga till. För journalister är Mexiko ett av de farligaste länderna i världen.

En negativ utveckling i fråga om demokratiska fri- och rättigheter bidrog till att Mexiko av Economist Intelligence Unit (EIU) 2021 nedgraderades från ”bristfällig demokrati” till ”hybridregim”, den tredje kategorin på en fyrgradig skala. Nedgången har fortsatt. EIU pekar på att president Andrés Manuel López Obrador använder sin ställning för att angripa motståndare och minska finansieringen till valmyndigheten, vilket innebär minskad insyn och ökad risk för oegentligheter. Vidare har militärens inflytande över ekonomi och inrikes säkerhet ökat under López Obrador. Han anklagas också för att ha skruvat upp sina attacker mot medierna (se nedan) och visa allt mindre tolerans mot kritiker, även bland sina allierade. Våldet från narkotikakartellerna anses ha varit en faktor i mellanårsvalet 2021 och utgöra ett hot mot demokratin. 

Korruptionen är utbredd, särskilt på delstatlig och lokal nivå. Mexiko ligger på plats 126 av 180 länder i Transparency Internationals (TI) senaste index över upplevd korruption (se listan här). Mexiko har legat på ungefär samma plats i några år efter ett par år av liten förbättring. Dessförinnan backade landet under flera år i fråga om de poäng som ligger till grund för rankningen. Enligt TI har president López Obrador inte mycket att komma med trots att han gjort kamp mot korruption till en hjärtefråga. Ett antal stora korruptionsskandaler har skakat Mexiko, i flera fall med guvernörer inblandade. De medborgerliga rättigheterna har urholkats, bland annat med avseende på yttrande- och mediefrihet. I december 2019 greps en tidigare säkerhetsminister i USA, anklagad för att ha tagit emot miljonmutor från en ledande narkotikakartell samtidigt som han var chef för den federala polisen (se Kalendarium).

Utbrett våld

Våldet har blivit ett allt större samhällsproblem under 2000-talet. En satsning mot narkotikaligorna som inleddes 2006 rörde om bland de välbeväpnade brottsgängen och ledde till ökat våld i stället för minskat. Korruptionen och våldsbrottsligheten har också kommit att bli allt närmare förknippade med varandra, och rättssäkerheten har försämrats (se vidare nedan: Rättsväsen och rättssäkerhet samt Kriget mot narkotikan). Human Rights Watch har beskrivit människorättssituationen i Mexiko som "katastrofal" med tanke på de många mord och försvinnanden som nästan aldrig klaras upp. Mexiko har beskrivits som ett av de allrafarligaste ländernai världen, och det farligaste av alla för civilpersoner.

Mordfrekvensen har ökat trefalt sedan 2006, till 28 mord per 100 000 invånare. Åren 2018 till 2020 mördades över 35 000 människor om året. Antalet mord har sedan minskat något.  

Totalt beräknas närmare 450 000 mexikaner ha fallit offer för dödligt våld sedan 2006. I siffran ingår även mord som inte direkt har med det knarkrelaterade våldet att göra. Samtidigt pekar många på att våld föder våld, och att drogkriget och den utbredda straffriheten bidrar till en brutalisering av hela samhället. Vid sidan av dem som registrerats döda har fler än 110 000 människor försvunnit (vilket i de allra flesta fall innebär att de är döda). Tre fjärdedelar av de försvunna är män. Endast 35 försvinnanden har lett till att någon åtalats och dömts. Enligt myndigheterna finns dessutom kvarlevor efter 37 000 människor som inte har kunnat identifieras. 

Våldet är ofta oerhört grovt, med massakrer, kidnappningar och utstuderade former av tortyr. Halshuggning och stympningar är vanligt förekommande.

Dödligt våld riktas också mot politiker, särskilt i samband med val. Inför president- och kongressvalet 2018 mördades 153 politiker. Få av morden klaras upp.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Yttrande- och pressfriheten är garanterad i grundlagen men det utbredda våldet mot journalister gör att friheten är starkt beskuren. Förhållandevis stränga straff för förtalsbrott och för uppgifter som anses kunna störa den allmänna ordningen bidrar också till att självcensur inom medierna blivit vanligt.

President López Obrador har väckt oro genom att smutskasta och indirekt hota medier och enskilda journalister som misshagar honom. Han har också direkt uppmanat den ledande tidningen Reforma att avslöja sina källor. López Obrador går ofta till storms mot medierna i sina dagliga presskonferenser. Han hävdar att medierna är allierade med det konservativa blocket och vill skada regeringen, och har kallat journalister ”legoknektar”.

Det usla säkerhetsläget – med utbredd korruption, organiserad brottslighet och politiskt våld – skapar riskfyllda arbetsförhållanden. Enligt medieorganisationer är farorna för journalister att jämföra med situationen i krigsdrabbade nationer som Syrien och Afghanistan. Över 150 journalister har mördats sedan år 2000 och 28 saknas. År 2022 var ett bottenrekord, då minst 13 journalister fick sätta livet till, enligt officiella uppgifter. 

Reportrar utan gränser (RUG) anser att journalistmorden ingår i en systematisk kampanj och bör utredas av Internationella domstolen (se Kalendarium). Ytterst få mord klaras upp. Landet ligger på 128:e plats av 180 i RUG:s index över pressfriheten i världens länder 2023 (hela listan finns här). RUG har inför presidentvalet 2024 riktat en skarp uppmaning till nästa president att vidta åtgärder för att bryta vad som beskrivs som en ”våldsspiral” mot journalister under López Obradors tid vid makten. 

Många mediearbetare utsätts också för överfall och kidnappning eller hot om våld, och flera har försvunnit. Inte minst undersökande journalister, liksom bloggare och aktivister på sociala medier, riskerar att få farliga fiender. Narkotikaligorna ligger bakom en stor del av övergreppen, men korrumperade poliser och militärer står också för en del av våldet. Morden klaras i stort sett aldrig upp.

Sedan 2007 är ärekränkning inte längre straffbart i den federala lagstiftningen, men förtalsbrott ligger kvar inom straffrätten i flera delstater.

Televisa är ett ledande mediebolag i den spanskspråkiga världen och exporterar många program till andra länder. Televisa hade tidigare nära band till det länge statsbärande partiet PRI men anses ha blivit mer självständigt. Samtidigt anklagas Televisa för att genom selektiv nyhetsrapportering ha bidragit till PRI:s valseger 2012 och till att därefter okritiskt återge PRI-regeringens verklighetsbild.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Rättssystemet bygger liksom i övriga Latinamerika på kontinentaleuropeisk rätt (vilket skiljer sig från det i USA). Det federala systemet består av distriktsdomstolar, appellationsdomstolar och Högsta domstolen, som är högsta avgörande instans för både delstatliga och federala domstolar. Högsta domstolen har elva domare och en chefsdomare, som alla nomineras av presidenten och godkänns av senaten eller ett permanent utskott i deputeradekammaren. De federala domstolarna hanterar ärenden där individuella rättigheter kränks, tvister mellan delstater eller mellan delstater och federala myndigheter, och ärenden där federala lagar eller avtal är relevanta. Varje delstat har ett eget domstolsväsende vid sidan av de federala domstolarna.

Rättsväsendet är formellt självständigt men i verkligheten politiskt styrt och ineffektivt. Bristande insyn bidrar till svag rättssäkerhet, och få brott som begås av myndighetspersoner leder till åtal och fällande domar.

Förhållandena i landets överbefolkade fängelser är svåra. Dödsstraffet avskaffades formellt 2003.

Det utbredda våldet är förödande för rättssäkerheten. Trakasserier och våld drabbar i stor utsträckning grupper som inte har något med narkotikahanteringen att göra: urfolksaktivister, advokater, journalister, kyrkligt anställda och andra som arbetat för medborgerliga fri- och rättigheter är särskilt utsatta.

Polis och militär misstänks inte sällan för samröre med de mäktiga narkotikakartellerna och ser mellan fingrarna med övergrepp som den organiserade brottsligheten ligger bakom. Poliser, som ofta har usla löner, anklagas också för att ta emot mutor och för att ta till övervåld mot misstänkta brottslingar. Säkerhetsstyrkorna är pressade att rättfärdiga kriget och tenderar att skjuta först och fråga sedan. Godtyckliga gripanden är vanligt, liksom tortyr för att få  fram ”erkännanden”. Anklagelser om utomrättsliga avrättningar förekommer. Ytterst få av de inblandade ställs till svars.

Ligorna ägnar sig också åt kidnappningar och utpressning, vilket ofta drabbar civila. Migranter är en särskilt utsatt grupp. Ett exempel är en massaker 2010 på 72 centralamerikanska migranter som kidnappats på sin väg till USA (seKalendarium). Kartellen som låg bakom massakern, Los Zetas, har bildats av avhoppad säkerhetspersonal.

Ett annat uppmärksammat fall rör 43 lärarstudenter som greps av polis efter en demonstration och sedan försvann spårlöst hösten 2014. Benfragment från endast tre av dem  har hittats. Frågetecknen har varit många kring fallet som väckt starka känslor. Myndigheter har anklagats för att ha undanhållit information om vad som egentligen hände och hur det sedan hanterades. Enligt en officiell rapport året efter försvinnandet greps studenterna av korrupta poliser som överlämnade dem till en drogkartell, som misstog dem för medlemmar av ett rivaliserande gäng och mördade dem. Men anhöriga, experter och FN:s människorättskommissarie har avfärdat rapporten.

En sanningskommission slog 2022 fast att militärer var ansvariga för det brutala övergreppet, antingen direkt eller genom försumlighet. Kort därefter greps en tidigare statsåklagare som ledde utredningen 2015, och häktningsorder utfärdades för ytterligare ett antal misstänkta militärer, poliser och kartellmedlemmar.

Kriget mot narkotikan

Narkotikahandel över gränsen i norr har förekommit länge, och ökad efterfrågan i USA från 1970-talet innebar ökad smuggling. När de stora kartellerna i Colombia oskadliggjordes på 1990-talet försköts centrum för hanteringen till stor del till Mexiko och knarkligorna där växte sig allt starkare. Ironiskt nog bidrog också demokratiseringen i Mexiko runt millennieskiftet (se Modern historia) till utvecklingen. Tidigare kontrollerade det statsbärande partiet PRI hela maktapparaten ned på lokal nivå, till stor del genom beskyddarverksamhet och mutor. När PRI:s dominans vittrade sönder kunde drogkartellerna lätt ta över och på liknande sätt kontrollera borgmästare och företrädare för rättsväsendet.

När Felipe Calderón tillträdde som president 2006 förklarade han ”krig” mot narkotikakartellerna och satte in militären i stor skala för att bekämpa dem. Han var inte den första mexikanska presidenten att använda armén mot narkotikaligorna men omfattningen var ny. Efter hand patrullerade runt 50 000 soldater Mexikos gator. Militären var bättre beväpnad och mindre korrumperad än polisen och antogs därför kunna bekämpa den organiserade brottsligheten bättre.

”Kriget” vann till att börja med starkt gillande hos väljarna, men efter hand blev många alltmer oroade av det ökande våldet. Bara under de första åren greps tiotusentals personer, främst medlemmar i de fyra största kartellerna men även polischefer, militärer, borgmästare, domare och andra.

Calderóns efterträdare Enrique Peña Nieto (2012–2018) försökte tona ned talet om krig och rikta fokus på annat än brottsligheten. Men i praktiken blev det inga större ändringar. Flera av de högst uppsatta kartelledarna greps under början av mandatperioden – en strategi som enligt kritikerna bara ledde till att ligorna splittrades och våldet ökade.

Peña Nietos efterträdare López Obrador är kritisk till den militära strategin och har förespråkat sociala satsningar, bland annat utbildning för ungdomar. Men han har backat från tidigare löften om att dra tillbaka soldaterna från gatorna och i stället inrättat en ny polisorganisation, nationalgardet, som med 50 000 medlemmar ska bekämpa narkotikakartellerna. Kontrollen över nationalgardet flyttades 2022 från civil kontroll till armén, men det ogiltigförklarades senare av Högsta domstolen (se Kalendarium). Många kritiker anser att López Obrador bidrar till en militarisering av samhället och kampen mot de väpnade gängen. Det har dessutom visat sig svårt att rekrytera folk till nationalgardet, eftersom jobbet är farligt. Flera hundra poliser dödas varje år i tjänsten.

Länge var våldet koncentrerat till några delstater, men det har nu spridit sig till nästan hela landet. Högst mordfrekvens har Guerrero – med den klassiska turistorten Acapulco som nu är en av Mexikos våldsammaste städer (bara Tijuana låg före, och de två toppade listan i världen 2021 för flest mord per invånare). Kända turistorter som Cancún på Yucatán-halvön och Los Cabos på halvön Baja California har också drabbats, vilket riskerar att slå hårt mot turistnäringen.

En orsak till den senaste upptrappningen tros vara gripandet 2016 av den tidigare knarkkungen Joaquín ”El Chapo” Guzmán, som följts av en maktkamp inom Sinaloakartellen. USA har kallat Guzmán den mäktigaste knarkkungen i världen. Guzmán utlämnades till USA och dömdes 2019 till livstids fängelse. Sinaloakartellen fortsätter dock att vara verksam och i början av 2023 dog 29 personer i en eldstrid i samband med att "El Chapos" son Ovidio Guzmán greps.

En annan orsak till det upptrappade våldet är ökad efterfrågan på heroin i USA, världens största narkotikamarknad. Mexikanska drogkarteller beräknas tjäna mellan 19 miljarder och 29 miljarder dollar om året på försäljning i USA.

Om våra källor