Kina – Utbildning

I dag fullföljer nästan alla barn den nioåriga grundskolans lägre stadium. Men förhållandena ser olika ut i olika delar av landet. I storstäderna är till exempel läskunnigheten högre, och lärarna fler och bättre utbildade än i mindre orter. År 2035 ska Kina vara världsledande på utbildning enligt en nationell handlingsplan.

Under senare år har regeringen strävat efter att fler kinesiska barn i åldern 3–6 år ska gå i förskolan. Den obligatoriska grundskolan börjar de vid sexårsålder, då de först läser ett sexårigt lägre stadium och sedan ett treårigt högstadium. Många fortsätter därefter på ett frivilligt treårigt fortsättningsstadium (motsvarande gymnasium) i ytterligare tre år.

Men skillnaderna mellan stad och landsbygd är stora. I avlägsna områden på landsorten kan elever tvingas gå flera timmar per dag för att ta sig till och från skolan. I städerna har skolorna långt mer resurser och en större andel av eleverna fullföljer grundskolan och går vidare till studier på högre nivåer.

Läskunnigheten varierar starkt mellan olika delar av landet; i Tibet är andelen analfabeter i den vuxna befolkningen hög jämfört med i till exempel provinsen Jilin, som har en läskunnighet på 96 procent.

Grundskoleutbildningen ska vara avgiftsfri, men många skolor är nödgade att ta ut andra skolrelaterade avgifter. Migranter från landsbygden har svårt att få tillgång till utbildning i städerna, på samma villkor som de ordinarie stadsborna.

Ett viktigt mål har varit att fördela resurserna bättre och nå ut med mer stöd till mindre lyckligt lottade. Sedan millennieskiftet har landet avsatt omkring 4 procent av BNP årligen på utbildningssektorn och utbildningsministeriet har indikerat att satsningarna på skolväsendet kommer att fortsätta med fokus på att förbättra kvaliteten på utbildningen där det behövs. Utbildningsväsendet håller på att omdanas för att bättre kunna motsvara den vetenskapliga och teknologiska utvecklingen. Bland annat har det startats nya avancerade högteknologiska utbildningar som ett stöd till tillverkning av högteknologiska varor och ny framstående forskning.

Kinesiska skoleleverna har en hård press på sig med långa skoldagar och många läxor. Alla elever behöver klara nationella examensprov för att få börja i fortsättningsstadiet och på universitetet. Det har tidigare varit mer regel än undantag med privatlektioner utanför skoltid – något som föräldrar tidigare lagt stora summor på. Men sedan början av 2020-talet är det inte längre tillåtet för utbildningsföretag att ge undervisning i skolämnen som matte, kinesiska och engelska.

Regeringen fastställer inriktning och läroplaner för skolorna i särskilda tioårsplaner. Dessa verkställs av provinserna och lokala förvaltningar.

Andelen unga kineser som skaffar sig en högre utbildning har ökat. Konkurrensen vid inträdesproven till de bästa universiteten är extremt hård. Studentantalet har ökat kraftigt under senare år och nya högskolor och universitet har startats i snabb takt. Samtidigt väljer fortfarande många kineser att skaffa sig en utbildning utomlands.

Sedan Xi Jinping tillträdde som president 2013 har regimen skärpt kontrollen över det ideologiska innehållet i den högre utbildningen. Universitetslärare som till exempel uttrycker sig kritiskt om Mao i undervisningen kan bli av med sina jobb och böcker som förordar västerländska liberala idéer får inte ingå i kurslitteraturen. Därtill har Xi Jinping krävt att undervisningen strävar efter att stärka studenternas ”lojalitet mot partiet, landet och folket”.

Till Kinas främsta högre lärosäten räknas Beida och Qinghua i Peking, Fudanuniversitetet och Shanghai Jiatong i Shanghai samt Zhongshan i Guangzhou.

Om våra källor