Kina – Ekonomisk översikt

Kinas ekonomiska utveckling efter 1978 har varit snabbare än något annat lands. Kina är världens näst största ekonomi efter USA – mätt i bruttonationalprodukt (BNP) – och inom några års tid beräknas den kinesiska ekonomin ha vuxit om den amerikanska. Men tillväxttakten har gradvis bromsat in på senare år och en omställning pågår till en mer konsumtionsstyrd, tekniskt avancerad och miljömässigt hållbar ekonomi.

Mätt i köpkraft (PPP) var Kinas ekonomi större än USA:s redan 2014, enligt statistik från Internationella valutafonden. Men räknat i BNP per invånare hamnar Kina ännu långt efter västeuropeiska länder och USA, även om fattigdomen i landet har minskat kraftigt. Det är ett prioriterat mål från Kinas ledning att landet ska uppnå status som höginkomstland, idag räknas Kina enligt Världsbanken som ett övre medelinkomstland.  År 2021 uppgav Kinas ledning att den absoluta fattigdomen hade utrotats.

Den officiella linjen är att Kina ska vara en ”socialistisk marknadsekonomi”. Men staten har fortfarande en stark roll i ekonomin och kontrollerar flera områden som bedöms vara viktiga för landet bland annat banksektorn, energi och telekommunikationer. Samtidigt har den privata delen av ekonomin ökat under senare år och utländska företag har också släppts in allt mer på den kinesiska marknaden.

Finanskrisen

En framväxande exportindustri har med stöd av utländska investeringar varit den främsta drivkraften bakom Kinas ekonomiska expansion. Särskilt intensiv har utvecklingen varit i Kinas kustprovinser och i sydprovinserna Guangdong, Fujian och Hainan. Detta har lett till stora skillnader i lönearbetares inkomster mellan olika landsändar och till spänningar mellan kustregionerna och provinserna i inlandet och i väster. Regeringen har prioriterat försök att öppna västprovinserna för privata investeringar för att få igång tillväxten där. 

Under 2008 avtog den snabba tillväxttakten på grund av den globala finanskrisen. Kinesiska exportföretag noterade en kraftigt minskad efterfrågan. Kinas ledning genomförde från hösten 2008 ett omfattande stimulanspaket för att stoppa avmattningen i ekonomin. Bland annat skulle närmare 600 miljarder dollar under en tvåårsperiod användas för nya järnvägar och annan infrastruktur. Genom åtgärderna kunde Kina avvärja allvarligare följder av krisen.

Men åren av fokus på snabb ekonomisk tillväxt med kraftiga investeringar, omfattande utlåning och exportinriktning har skapat strukturella svagheter i ekonomin såsom ökad skuldsättning, överkapacitet och ineffektivitet, samtidigt som landets miljö har fått betala ett högt pris (se ävenIndustri och Naturtillgångar och energi).

Nya reformer

Även om de statskontrollerade företagen har blivit färre och lönsamheten hos en del av dem ökat genom privatiseringar och sammanslagningar fortsätter många att vara en börda för den kinesiska ekonomin. Gynnsamma lån från de statliga bankerna har hållit igång ineffektiva statliga jättar, medan privata småföretag ofta tvingats söka lån hos lånehajar och från så kallade skuggbanker. Banksektorn har tidvis haft problem med ”dåliga” lån som statsföretagen inte kunnat betala ränta på eller betala tillbaka. Vid flera tillfällen har regeringen för att förhindra en begynnande bankkris fått skjuta till kapital till bankerna samtidigt som utlåningsreglerna har skärpts. Under 2010-talet hade många lokalregeringar i landet därtill dragit på sig höga skulder som de hade svårt att finansiera.

 I femårsplanen för perioden 2021–2025 är det ett mål att ekonomin ska bli mer driven av ökad inhemsk konsumtion och egna forskningsinnovationer samtidigt som landet ska bli självförsörjande inom tekniksektorn, enligt ett koncept som döpts till ”dubbel cirkulation”. Utvecklingen har bland annat drivits fram av geopolitiska spänningar och handelstvister med USA och andra västländer. 

Att stimulera en ökande konsumtion har dock inte visat sig vara så lätt eftersom bristande tillit till välfärdssystemet gör att kineserna ofta lägger undan pengar för framtida bruk. Regeringen har kontrat med åtgärder för att öka sysselsättningen och ge invånarna mer pengar i plånboken genom höjda löner, sänkta skatter och satsningar på socialförsäkringar.

Tillväxten sjunker

Kinas ledning vill inte heller att tillväxten ska betonas på samma sätt som tidigare. Femårsplanen fram till 2025 markerar ett skifte från kvantitativ tillväxt i tidigare utvecklingsplaner till en mer kvalitativt orienterad utveckling med ökad fokus på jämlikhet, grön teknik och hållbarhet.  Det framställs som viktigare att tillväxten är hållbar, att den sker i samklang med miljön och att den inte slukar lika mycket energi och därmed är mindre kostsam. Men den ekonomiska tillväxten får samtidigt inte bli alltför låg, eftersom det kan drabba finanssektorn och leda till sociala oroligheter. I slutet av 2010-talet var tillväxten betydligt flera procentenheter lägre än de siffror på över 10 procent som rapporterades under 2000-talets första årtionde. 

De ekonomiska utmaningarna är stora framöver. Den kinesiska arbetsstyrkan har nått sitt högsta antal och de som är i arbetsför ålder kommer successivt att bli färre samtidigt som befolkningen åldras och det blir fler att försörja. Därtill har lönenivåerna ökat under andra halvan av 2010-talet vilket har lett till att en del utländska företag flyttat sin verksamhet till nya låglöneländer. Fastighetssektorn lider av stora problem med spekulation och hög skuldsättning och det finns en oro bland beslutshavarna att det ska påverka resten av ekonomin. 

Regeringen fick vid decennieskiftet även ta till krafttag för att hantera konsekvenserna av utbrottet av ett nytt coronavirus i landet. Nedstängningen av fabriker och företag när karantänregler började gälla för att begränsa smittspridningen drabbade såväl tjänstesektorn som tillverkningsindustrin. Exporten föll med drygt 17 procent under de två första månaderna år 2020 och detaljhandeln minskade med 20 procent. Från mars hade läget förbättrats något i takt med att företag åter öppnade och människor kunde återvända till sina arbeten och den kinesiska ekonomin återhämtade sig snabbare än stora delar av omvärlden. Starkt export bidrog till en tillväxt 2021 på 8 procent, men under året därpå försämrades läget. Nya utbrott av coronapandemin möttes åter med tuffa restriktioner, vilket åter lamslog den ekonomiska aktiviteten i landet. Först mot slutet av året valde regeringen att häva restriktionerna, vilket fick till följd att viruset spreds som en löpeld. Samtidigt fortsatte problemen på bostadsmarknaden.  Även om tillväxtmålet för 2022 på 5,5 procent var lägre satt än på många år kunde det inte uppnås. BNP växte endast med cirka 3 procent vilket var det lägsta resultatet på närmare ett halvt sekel. 

Om våra källor