Kina – Jordbruk och industri

Jordbruket har alltid spelat en viktig roll för att mätta den kinesiska befolkningen. Än idag är omkring en femtedel av den arbetande befolkningen sysselsatt inom jordbruket. Industrisektorn är en viktig motor för Kinas ekonomiska utveckling.

Under 2000-talet har växande export tillsammans med ökad inhemsk efterfrågan medfört att skördarna av frukt, grönsaker och oljeväxter såväl som köttproduktionen ökat. Fortfarande odlar dock merparten av bönderna spannmål. Målet att landet ska vara till 95 procent självförsörjande på ris och vete nåddes 2010.

För att odlingarna ska ge stora skördar används rikligt med gödnings- och bekämpningsmedel. Samtidigt har det lett till övergödning och andra miljöproblem (se Naturtillgångar och energi). Konstbevattning av marken är utbrett.

En trend under det senaste årtiondet är att mindre jordbruk slås ihop till större enheter, vilket bland annat har gjort det möjligt att investera i jordbruksmaskiner. Odlingen har också blivit effektivare på många håll till följd av bättre teknik och beslutsfattarna har stora planer på att artificiell intelligens ska kunna användas inom jordbruket till exempel genom robotar som kan mata djur, diagnosticera sjukdomar och skydda grödor. Förhoppningen är att på sikt kunna överbrygga den klyfta som finns när det gäller utveckling och välfärd mellan landsbygden och i städerna. Samtidigt har antalet invånare som försörjer sig som bönder minskat på senare år i takt med att många landsbygdsbor söker sig till större städer.

Ris är en viktig gröda som främst odlas i söder där man kan få två–tre skördar om året. I norra delen av landet överväger vete, korn och majs. Sötpotatis, sparris, vitlök, potatis och sockerrör är andra viktiga grödor. Mycket av proteinet i kosten kommer fortfarande från soja och andra bönor men kött och i synnerhet fläsk har blivit allt viktigare och produktionen har ökat. Den egna grisköttsproduktionen räcker inte utan landet måste importera från andra länder. Bland den inhemska animalieproduktionen dominerar fläsk, fjäderfä och komjölk. Fisket vid kusten och i floder och sjöar är betydande, men fiskodling i dammar spelar en ännu större roll.

1978 års reformer inledde en grundlig omdaning av landsbygden. När folkkommunerna försvann återupptogs familjejordbruket. Bönderna skulle leverera en kvot till staten medan överskottet kunde säljas till högre pris på marknaden. Eftersom bönderna inte äger sin jord, utan arrenderar den, har de inte haft mycket att sätta emot när lokalpolitiker beslutat att marken ska säljas.

Industri

Genom satsningar på avancerade teknologi och att modernisera industrin är målet att Kina ska bli en teknologisk supermakt, mer framgångsrik än USA.

Den privatägda industrisektorn har vuxit under de senaste två årtiondena medan de statliga företagens andel av produktionen har minskat. Men de stora statliga företagen dominerar inom industrisektorer som ses som särskilt viktiga för landet som energi, transport, finansteknologi, råvaror och telekommunikationer.

Under 2010-talet kunde teknikföretag växa sig stora och inflytelserika men därefter har reglerna stramats åt för att stärka Kommunistpartiets kontroll. Nya signaler kom dock vid mitten av 2020-talet om att gjuta nytt liv i den privata sektorn, som står för en betydande andel av arbetstillfällen och tillväxt, så att den ska ge draghjälp till ekonomin i stort. Det handlar bland annat om att utöka möjligheterna till lån.

Låga industrilöner och chansen att etablera sig på ”världens största marknad” har lockat utländska placerare till Kina. Med hjälp av investeringar från omvärlden har industrin moderniserats och nya tillväxtbranscher vuxit fram. I dag är Kina världsledande på tillverkning av så skilda produkter som bomullstyg, kemiska gödningsmedel, stål och cement.

Tung industri dominerar fortfarande men under 2000-talet har den snabbaste tillväxten kunnat ses inom IT-produkter, telekommunikation, elektroniska varor och bilindustrin. Kinas bilindustri har vuxit till en av världens största och landet ligger i framkant när det gäller elbilar. Det högteknologiska kunnandet har bland annat hämtats upp från utländska investerare från Taiwan och USA. Men Kina har inlett en ambitiös satsning ”Made in China 2025” vars mål är att bygga upp en avancerad högteknologisk industri, inte minst inom robotteknik och artificiell intelligens, elektriska fordon och informationsteknologi. År 2049 ska Kina vara världsledande på dessa områden, vilket ska bidra till en stabil ekonomisk tillväxt. Satsningen ska göra Kina mindre beroende av import av elektroniska komponenter och material till sin industri – dessa ska i stället i högre utsträckning produceras inom landet.

Kina lägger stora resurser på forskning och utveckling av alltifrån passagerarflygplan till avancerad vapenteknologi. Även inom rymdindustrin görs omfattande satsningar och Kina är idag en ledande rymdnation. Kina genomförde som tredje land i världen, efter USA och Sovjetunionen en månlandning 2013 med en robot och 2019 landade en kinesisk rymdfarkost på månen, rymdsonden Chang'e-4. Det var första gången som en farkost landade på den sida av månen som är vänd bort från jorden. Två år senare lyckades Kina även landsätta en farkost (rover) på Mars, något som bara USA och Sovjetunionen gjort tidigare. Kina har numera även en egen rymdstation, Tiangong, (Himlens palats).

Den viktiga gruvindustrin har regeringen under senare år försökt reformera: mindre gruvor har gått samman medan andra stängts, såväl på grund av bristande säkerhet som på grund av olönsamhet. Mot slutet av 2010-talet har det anlagts nya kolgruvor. 

Under 2010-talet har överkapacitet, framför allt inom stål- och cementindustrin, varit ett stort problem, orsakat av minskad efterfrågan i omvärlden såväl som inom landet. I vissa provinser har fabriker startats utan att ha fått tillstånd. Myndigheterna har svarat med att skärpa kontrollen och reglerna för etablering av företag samtidigt som tillgången till banklån begränsats inom industrier där det produceras mer än vad det finns avsättning för.

Även under 2020-talet har överkapaciteten inom produktionen bestått, särskilt inom stålindustrin och fordonstillverkningen, men den märks även bland högteknologiska produkter. Att överskottet sedan exporteras till låga priser har skapat spänningar i  handelsrelationerna med såväl Europa som USA.

Om våra källor