Kuba – Utrikespolitik och försvar

Kubansk utrikespolitik formas av förhållandet till ärkefienden USA och de nära banden till Venezuela. Relationerna till EU-länderna, Kina och Ryssland är också viktiga.

Den ansträngda relationen till USA har präglat kubansk utrikespolitik ända sedan den amerikanska blockaden infördes i början av 1960-talet (se Modern historia). Blockaden har inneburit att amerikanska företag i princip inte fått handla med Kuba och att amerikaner inte fått besöka landet. Blockaden har åsamkat Kuba ekonomiska svårigheter men också stärkt regimen eftersom en lång rad problem har kunnat skyllas på USA:s fientliga hållning.

Blockaden har under åren ömsom skärpts och ömsom mildrats. En stor andel av exilkubanerna i USA har velat behålla blockaden. Dessa har utövat starkt politiskt inflytande eftersom de är koncentrerade till delstaten Florida där det vanligtvis är jämnt mellan kandidaterna i amerikanska presidentval. Bland exilkubanerna finns det numera en växande grupp som förespråkar att blockaden ska hävas eller åtminstone mildras. Till dem som önskar en uppmjukning hör även amerikanska jordbrukare och andra företagare som ser möjligheter att göra affärer med Kuba.

För att häva handelsblockaden har USA krävt att Kuba ska släppa sina politiska fångar, inleda en demokratisering och betala kompensation för amerikansk egendom som nationaliserades efter Fidel Castros och revolutionärernas maktövertagande 1959. Kuba har sagt sig vara redo att förhandla i frågan om kompensation men har avvisat kraven på politiska reformer.

Barack Obama som tillträdde som president i början av 2009 ansåg att den amerikanska politiken mot Kuba var föråldrad och misslyckad. Han införde gradvisa lättnader i blockaden. Exilkubaner fick rätt att besöka sitt gamla hemland utan restriktioner och gränsen för hur mycket pengar de fick skicka till släktingar på Kuba togs bort. Det blev vidare tillåtet att skicka mobiltelefoner, datorer och satellitmottagare samt att betala för släktingars mobil- och satellit-TV-abonnemang. Vissa kvarvarande begränsningar för export av mat och mediciner till Kuba mildrades också.

Småningom förkunnade Obama och Castro samtidigt att de diplomatiska relationerna mellan länderna skulle återupprättas. I mars 2015 gjorde Obama ett historiskt besök på Kuba och i juli öppnade länderna åter sina ambassader i respektive land. Men USA:s handelsblockad mot Kuba var kvar och det fanns ingen majoritet i kongressen för att häva den. President Obama fortsatte att lätta upp blockaden på de punkter han kunde. Vanliga amerikaner fick besöka Kuba på vissa villkor och amerikanska företag fick viss rätt att bedriva verksamhet på Kuba. Postgång och flygförbindelser återupptogs.

Närmandet mellan länderna gick i baklås när Donald Trump blev president i USA 2017. Samma år tog USA hem merparten av sina ambassadanställda efter att ett antal av dem hade fått symptom som liknade hjärnskakning utan synbar förklaring. Spekulationer förekom om att Havanna skulle ha utsatt ambassadpersonalen för en attack med ljud- eller mikrovågor. Samma fenomen uppträdde på några andra amerikanska ambassader i världen. Efter år av utredningar kom emellertid amerikanska underrättelsetjänster fram till att symptomen inte orsakats av någon annan stat.

Trump återinförde restriktioner för resor till Kuba samt begränsade de summor som exilkubaner får skicka till släktingar på ön. Han bannlyste också affärer med bolag inom turistnäringen som ägs av den kubanska militären. Vidare öppnades möjligheten för exilkubaner att stämma företag vilka använder egendomar som konfiskerades när kommunisterna tog över makten 1959. 

Joe Biden som efterträdde Trump som president 2021 har återgått till en mer försonlig politik gentemot Kuba. Bidenadministrationen har bland annat lättat på reglerna för vissa resor mellan länderna samt slopat taket för pengaöverföringar. 

Europeiska unionen

Till skillnad från USA har EU-länderna sedan länge valt att satsa på dialog och handel som redskap för att kunna påverka Kubas ledare att genomföra demokratiska reformer.

Särskilt Spanien har spelat en viktig roll som förmedlande länk, även om relationerna kantats av konflikter. Spanska företag har också haft en viktig ekonomisk roll på Kuba, inte minst inom turistindustrin.

Som reaktion på massgripandena av oliktänkande 2003 (se Modern historia) införde EU diplomatiska sanktioner mot Kuba. Året därpå återupptogs kontakterna på regeringsnivå även om sanktionerna inte hävdes formellt. När Raúl Castro tillträtt som statschef 2008 hävde EU slutligen sina sanktioner med motiveringen att man ville stödja en förändring i landet. EU bidrog genom Spanien till frigivningen av politiska fångar 2010 och fortsatte därefter att verka för ett närmande. I mars 2016 kunde EU och Kuba teckna ett avtal om normalisering av sina inbördes relationer. 

Grannländerna

Med staterna i Latinamerika har Kuba numera fungerande relationer. Våren 2009 blev El Salvador och Costa Rica de sista latinamerikanska länderna som återupptog diplomatiska förbindelser med Kuba. De hade avbrutits i protest mot den kubanska revolutionen 1958–1959 (se nedan).

Särskilt täta kontakter utvecklades med Venezuela under vänsterpresidenten Hugo Chávez tid vid makten (1999−2013). Chávez erbjöd Kuba venezuelansk olja till fördelaktigt pris i utbyte mot att Kuba skickade läkare och lärare till Venezuela. Venezuela blev Kubas största handelspartner och viktigaste allierade. 

Våren 2006 undertecknade Kuba, Venezuela och Bolivia ett handelsavtal, Alba, som var avsett att motverka USA:s inflytande i Latinamerika.

När Chávez blev allvarligt sjuk 2011 började Kuba oroa sig för att det generösa stödet skulle svikta och såg sig om efter andra allierade. Bland annat utvecklades förbindelserna med Brasilien som blev en viktig marknad för kubanska mediciner och vacciner.

Samarbetet mellan Kuba och Venezuela har fortsatt under Chávez efterträdare Nicolás Maduro. Länderna tecknade 2016 ett omfattande samarbetsavtal, bland annat rörande handel och energi, som löper fram till 2030. Stödet från Caracas har emellertid avtagit i spåren av den ekonomiska krisen i Venezuela. Drastiskt minskade oljeleveranser från Venezuela har fått negativa återverkningar på Kubas ekonomi, men de politiska förbindelserna har varit fortsatt goda.  

Kuba är medlem i de regionala samarbetsorganisationerna Celac och ACS och har fungerat som medlare i regionala kriser. Landet spelade en konstruktiv roll i de fredssamtal som gjorde slut på inbördeskrigen i El Salvador respektive Guatemala på 1990-talet. Från 2012 var Kuba värd för fredssamtal mellan regeringen i Colombia och den colombianska gerillan Farc. Dialogen resulterade i ett fredsavtal mellan parterna 2016. 

Kuba har inte deltagit i samarbetet den allamerikanska organisationen OAS sedan 1962 då landet uteslöts på initiativ av USA. Många av medlemsländerna har krävt att Kuba skulle återinföras i gemenskapen vilket USA har motsatt sig. År 2009 nåddes en kompromiss som innebär att den tidigare resolutionen inte längre gäller och att Kuba ska delta i en dialog kring organisationens ”pro-demokratiska principer”. Kuba kallade OAS beslut för en stor seger men har inte aktivt börjat delta i organisationen som de kubanska ledarna ser som ett redskap för USA:s dominans i regionen.

Ryssland och Asien

Förbindelserna med Moskva var viktiga fram till Sovjetunionens upplösning 1991. Därefter hölls kontakterna med Ryssland på en låg nivå. Först år 2000 gjorde Rysslands president Vladimir Putin ett besök på Kuba. Det dröjde ytterligare åtta år innan länderna kunde komma överens om en rad handelsavtal.

I takt med att de ekonomiska bidragen från Venezuela har minskat har Ryssland blivit en allt viktigare ekonomisk partner. Ryska företag har investerat i Kubas viktiga nickelindustri, det statliga ryska bolaget Rosneft har mångdubblat sina oljeleveranser till Kuba och ryska intressen deltar i jakten på olja i kubanska vatten.

När FN:s generalförsamling i en resolution fördömde Rysslands aggression i Ukraina efter den storskaliga invasionen i februari 2022 var Kuba ett av 35 länder som lade ned sin röst (141 röstade för resolutionen och 5 emot). Av övriga länder i Latinamerika var det bara El Salvador, Bolivia och Nicaragua som också avstod från att rösta (Venezuela fick inte delta på grund av skulder till FN). Kuba har lagt ned sin röst också i ytterligare två liknande omröstningar i generalförsamlingen. I april 2023 kom Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov på besök och framförde då ett tack för stödet från Kuba.

Under krisen på 1990-talet började Kuba utveckla sina förbindelser med Kina. Kina gav Kuba lån och annan hjälp under de svåra åren (seModern historia). Kontakterna intensifierades i början av 2000-talet, främst på grund av ökande kinesiskt intresse för investeringar i kubanska naturtillgångar. Relationerna stärktes ytterligare efter Raúl Castros makttillträde 2008 och en rad samarbetsavtal undertecknades. Bland annat lovade Kina att köpa socker och nickel från Kuba. Kina har också investerat i Kubas oljeindustri och gjorts delaktigt i utforskningen av eventuella olje- och gaskällor utanför Kubas kuster. Kina är nu landets viktigaste handelspartner före Venezuela.

Mellan 1970 och 1985 var Japan Kubas näst viktigaste handelspartner, men under krisen i början av 1990-talet minskade handelsutbytet drastiskt. Ett nytt kapitel i relationerna började skrivas hösten 2016 då Kuba för första gången fick besök av en japansk regeringschef. Shinzo Abes visit på Kuba blev startskottet för en ny dialog och samarbete på en rad områden planerades. Abe bad också Kuba om hjälp för att förmå Nordkorea att hejda sitt kärnvapenprogram. Kuba är ett av de få länder i världen som har vänskapliga relationer med kommuniststaten Nordkorea.

De diplomatiska förbindelserna med Sydkorea bröts efter revolutionen 1959 och återupprättades först i februari 2024. De båda länderna hade sedan tidigare allt tätare affärsrelationer inom sektorer som bilar, elektronik och mobiltelefoni.

Internationellt engagemang

Sedan 1960-talet har Kuba ägnat sig åt att i stor skala bistå utvecklingsländer när det gäller utbildning, sjukvård och katastrofhjälp. Kuba har över 50 000 hjälparbetare utplacerade i över 60 länder. Kuba fick mycket beröm när landet skickade sjukvårdspersonal till Västafrika under ebolaepidemin 2014. Kuba bidrog med fler läkare och sjuksköterskor än något annat land. Kuba har också bistått grannarna i Västindien med katastrofhjälp efter orkaner. Särskilt omfattande hjälp riktades till Haiti efter den svåra jordbävningen 2010.

Försvar

Kubas militärmakt utövar stort inflytande politiskt men även ekonomiskt. Militären driver stora företagskomplex, framför allt inom turistsektorn.

Försvaret har till stor del varit inriktat på att skydda landet från en eventuell invasion från USA. När det gäller antalet soldater är Kubas militär starkast i Västindien men utrustningen är numera föråldrad.

De reguljära försvarsstyrkorna omfattar 49 000 man. Kuba har också halvmilitära styrkor: en trupp som ska sörja för statens säkerhet, en civilförsvarsenhet, en gränsvaktsstyrka samt en folkmilis på över 1 miljon personer. En speciell arbetsbrigad omfattar 70 000 ungdomar.

Den samlade försvarsstyrkan har nästan halverats sedan början av 1990-talet, och värnplikten har kortats från tre till två år. Värnplikten omfattar alla unga män från 18 år; för kvinnor är värnplikten frivillig.

Sedan början av 1900-talet har USA militärbasen Guantánamo på sydöstra Kuba. På basen finns ett omstritt fångläger för misstänkta terrorister.

Om våra källor