Sydafrika – Sociala förhållanden

Sydafrika är ett av Afrikas rikaste länder mätt i BNP per person, men klyftorna i samhället är fortfarande mycket stora till följd av den tidigare rasåtskillnadspolitiken. De flesta vita har en hög levnadsstandard, medan en betydande andel svarta lever i förslummade kåkstäder eller i fattiga landsbygdsområden.

Uppgifterna om hur många sydafrikaner som lever i fattigdom varierar kraftigt, beroende på hur man väljer att mäta fattigdom. Den allmänna trenden var, fram till 2010, att fattigdomen minskade. Därefter avtog förbättringstakten och började sakta vända uppåt igen. Efter coronapandemin 2020–2021 har fattigdomen ökat.  

Knappt hälften av befolkningen får någon form av statliga bidrag. För många familjer är det deras största inkomstkälla. Den mest utsatta gruppen är svarta sydafrikaner med låg utbildning som lever på landsbygden. Provinserna Limpopo och Östra Kapprovinsen är särskilt drabbade. Det finns också en ökande fattigdom bland lågutbildade vita.

I takt med att fattigdomen ökade, började medelklassen att krympa. Samtidigt pekar mätningar på att den ekonomiska eliten blir allt rikare. Det gäller både svarta och vita sydafrikaner. Enligt Världsbanken kontrollerar 10 procent av befolkningen 80 procent av landets tillgångar. Polariseringen gör Sydafrika till ett av de länder i världen som har störst ekonomiska klyftor. Vita är fortfarande kraftigt överrepresenterade bland medel- och höginkomsttagare. Detsamma gäller asiater, inte minst indier, vilka traditionellt sett varit framgångsrika företagare och som under apartheidsystemet (se Modern historia) hade lite större frihet att driva verksamheter än vad de svarta hade.

Sydafrika låg på plats 110 i FN:s senaste index över mänsklig utveckling (HDI). Det är strax under hälften av de sammanlagt 193 länder som listats i sammanställningen (se hela listan här). Jämfört med grannländerna ligger Sydafrika betydligt högre, Botswana på plats 114 är det land som ligger närmast. Sydafrika bedöms ha en "hög utvecklingsnivå", den näst högsta av fyra kategorier.

Sedan 1994 har ungefär fem miljoner småhus byggts med statliga subventioner för att försöka bygga bort slummen, men det finns fortfarande områden med skjulbostäder runt alla sydafrikanska städer. Enligt den senaste folkräkningen handlar det om 1,4 miljoner skjul, men det är troligtvis en underdrift eftersom 2,5 miljoner hushåll står i kö i väntan på ett statligt subventionerat hus.

Andelen sydafrikaner som har rinnande dricksvatten inomhus eller på sin tomt, har ökat jämfört med 1994 men inte lika många har tillgång till godtagbara sanitära förhållanden. I de rika provinserna Västra Kap och Gauteng har nästan alla hushåll toalett inomhus. I de fattiga förstäderna däremot är många hänvisade till gemensamma utedass liknande bajamaja.

Mer än hälften av hushållen i den fattiga provinsen Limpopo använder utedass som består av en enkel sittkonstruktion som byggts ovanpå en djup grop i marken. Dessa så kallade ”pit latrines” har regeringen lovat att fasa ut, men mycket lite framsteg har gjorts på området.

Gängkriminalitet och drogmissbruk

De ekonomiska och sociala spänningarna har lett till ökat alkohol- och drogmissbruk och utbredd brottslighet med många mord, våldtäkter och rån. Sydafrikas hör till ett av de tio våldsammaste länderna i världen, räknat i antal mord per invånare. I början av 2023 mördades runt 70 människor varje dag men det råder stora regionala skillnader. En överväldigande majoritet av alla mord sker i ett förhållandevis litet antal polisdistrikt i de stora städernas utkanter där missbruk och gängkriminalitet är stora problem. De statistiskt sett värst drabbade områdena finns utanför Kapstaden.

Internationella drogkarteller har gjort Sydafrika till en bas, samtidigt som landets polis och rättsväsen kämpar med otillräckliga resurser. Det får många att i stället anlita privata säkerhetsföretag och antalet säkerhetsvakter överstiger landets samlade armé och poliskår. I många bostadsområden organiserar sig människor i grannsamverkan mot brottsligheten.

Sydafrika har mycket hög statistik vad gäller våldtäkter och annat könsbaserat våld. Bara i länder i krig förekommer lika mycket sexuellt våld, enligt organisationen Läkare utan gränser. Organisationens siffror visar att 40 procent av Sydafrikas kvinnor någon gång under sin livstid kommer att bli våldtagna, ännu fler kommer att utsättas för andra typer av våld. Regeringen har kritiserats för att inte agera tillräckligt kraftfullt mot de många våldtäkterna. Den tidigare presidenten Jacob Zuma stod före sin ämbetsperiod själv åtalad för våldtäkt men frikändes i rättegången.

Bidrag och sjukvård 

Statlig ålderspension utgår till personer över 60 år om de inte har någon annan betydande inkomstkälla eller äger större tillgångar. Maximalt belopp motsvarar cirka 1 200 kronor i månaden. Det finns också barnbidrag på 300 kronor per barn och månad för låginkomsttagare. Det går att få ett extra bidrag om man tar hand om ett föräldralöst barn.

Den privata sjukvården håller hög kvalitet. De flesta som utnyttjar den privata vården har privata sjukförsäkringar. De fattiga är hänvisade till den statliga primärvården, som numera är avgiftsfri för alla utan privat sjukförsäkring. Nationellt gäller det cirka fyra femtedelar av befolkningen men de regionala skillnaderna är stora. Vården är bättre utbyggd i städerna än på landsbygden. Sedan 1994 har över 1 600 nya kliniker byggts runtom i landet.

Alternativ medicin och traditionella så kallade medicinmän har fortfarande betydelse. Tusentals läkare har emigrerat och bristen på läkare är stor, särskilt på landsbygden.

Hiv och aids hör till Sydafrikas största problem, medicinskt, socialt och ekonomiskt. Sydafrika har det största antalet kända hivsmittade av alla länder i världen. Den svarta befolkningen är värst drabbad. I dag har Sydafrika världens största program för distribution av bromsmediciner men landet reagerade senare än många andra länder på problemet.

Den tidigare presidenten Thabo Mbeki ville inte erkänna det medicinska sambandet mellan hiv och aids. Han skyllde den onormalt höga dödssiffran på fattigdom och social ojämlikhet från apartheidtiden. Inställningen innebar att hivsmittade gravida kvinnor inte fick bromsmediciner. Efter att regeringen förlorat en rättstvist 2002 fick kvinnorna rätt att behandlas med bromsmedicin för att förhindra att hiv sprids till ofödda barn.

Enligt en studie gjord vid det amerikanska universitetet Harvard ska Mbekis motstånd mot att tillåta bromsmediciner ha vållat för tidig död hos 330 000 människor under perioden 2000–2005.

När Thabo Mbeki lämnade sin post hösten 2008 avgick även hans kontroversiella hälsominister, Manto Tshabalala-Msimang, som hävdat att aids kan behandlas med vitlök och rödbetor. Efter Mbeki har aidspolitiken helt ändrats och bromsmediciner delas ut även inom den statliga sjukvården. Tillgängligheten till bromsmediciner har lett till att den förväntade livslängden ökat från 55 till 65 år sedan Thabo Mbekis regeringstid. Andelen smittade ökar fortfarande om än betydligt långsammare än tidigare. Det beror enligt en forskarrapport på att bromsmediciner förlänger livet på dem som bär på viruset.

Tolerant hbtq-politik

Familjestrukturen hos de flesta av Sydafrikas folkgrupper är starkt patriarkal och mannen i familjen betraktas allmänt som familjeöverhuvud. Vuxna söner har ofta större inflytande över familjeangelägenheter än deras mödrar. Stora framsteg har gjorts för ökad jämställdhet, i synnerhet bland unga urbana sydafrikaner, men traditionella mönster lever kvar på landsbygden. Några svarta folkgrupper tillämpar månggifte. Företeelsen har inget stöd i grundlagen utan bygger på gammal sedvanerätt som fortfarande har stor betydelse, inte minst för familjelivet.

Det sydafrikanska parlamentet godkände 2006 en lag som tillåter personer av samma kön att gifta sig. Sydafrika blev först i Afrika med en sådan lag. Beslutet föregicks av en upprörd debatt eftersom motståndet mot homosexuella äktenskap är starkt inom de flesta folkgrupper och religiösa samfund.

Lästips – läs mer om Sydafrika i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet.
Förändrad livsstil skapar nya hälsoproblem i Afrika (2017-12-28)

Om våra källor