Sudan – Demokrati och rättigheter

Sudans moderna historia präglas av kupper, militärstyre och korta perioder av bräckliga försök att införa demokrati. Oftast har styret av landet kännetecknats av trakasserier mot oppositionen samt grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Under det pågående inbördeskriget från 2023 har både regeringsstyrkorna och paramilitären RSF gjort sig skyldiga till grova brott mot civilbefolkningens fri- och rättigheter.

Sudans författning avskaffades 2019 i samband med en militärkupp. Även det så kallade politiska och konstitutionella avtalet mellan militären och civila krafter, vilket skulle ersätta författningen, är sedan 2021 satt ur spel (se Inrikespolitik och författning). Författningsläget är därmed oklart.

En rad politiska partier existerar, men oppositionen mot de militära makthavarna har snarare drivits av folkliga proteströrelser (se Inrikespolitik och författning).

Under merparten av Sudans tid som självständig stat har oppositionen varit kraftigt kringskuren, liksom mötes-, förenings- och rörelsefriheten för invånarna. Folkliga missnöjesyttringar och demonstrationer har oftast slagits ned med våld.

Övervakningen av civila har varit utbredd. Organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter har hotats, trakasserats och tvingats stänga. Flyktingar och etniska minoriteter har trakasserats och diskriminerats.

Sudaneser har laglig rätt att bilda fackföreningar och landet har ratificerat nästan alla ILO-konventioner. Ändå tillhör Sudan de länder där det är svårast att vara fackligt aktiv. Det är ett arv från al-Bashir-regimen (1989–2019) då fri facklig verksamhet var omöjlig och brott mot strejkförbudet kunde straffas med döden.

Enligt tidigare vallagar ska kvinnor kvoteras in i parlamentet, vilket dock upplöstes 2019 av militären. I lagstiftningen diskrimineras kvinnor på en rad punkter (se Sociala förhållanden).

Rättssystemet och statsförvaltningen i övrigt genomsyras av korruption på alla nivåer och det går att muta sig till det mesta. Organisationen Transparency International (TI) placerar Sudan bland de åtta värst drabbade länderna i världen i sitt korruptionsindex; 2025 rankades Sudan på plats 175 av 182 länder (se hela listan här). Korruptionen har ökat tydligt efter krigsutbrottet 2023.

Militären har starka privata intressen i näringslivet via bolag utan insyn. Vissa drivs av den nationella säkerhetstjänsten, andra av islamiska "välgörenhetsorganisationer". Bolagen utan insyn dominerar inom olje- och byggnadsindustrin och kommunikationer men återfinns i alla delar av ekonomin. Korruptionen anses också vara stor i områden som kontrolleras av paramilitären RSF.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Under expresident Omar al-Bashirs regim var medierna i Sudan bland de hårdast statskontrollerade i världen. I konfliktområdena Darfur, Blå Nilen och Kordofan hindrade myndigheterna oberoende medier från att närvara och bevaka händelseutvecklingen. Censur och övervakning av medierna förekom regelbundet. Tidningar kunde få enskilda upplagor konfiskerade av säkerhetstjänsten.

Sedan inbördeskriget bröt ut 2023 riskerar mediearbetare bland annat att trakasseras av säkerhetspolis, militären eller milisgrupper om dessa finner journalistiken misshaglig. Journalister grips godtyckligt av säkerhetstjänsten.

Lagstiftningen brister när det gäller att skydda mediearbetare från hot och andra trakasserier. Nyttjandet av sociala medier har ökat kraftigt under senare år, i takt med att internet blivit mer tillgängligt. Sociala medier är numera ett viktigt redskap i motståndet mot makthavare.

I organisationen Reportrar utan gränsers (RUG) index över pressfriheten i världen placerades Sudan i bottenskiktet under kuppåret 2019, på plats 175 av 180 länder. Numera rankas Sudan som 161:a av 180 länder (se hela listan här). RUG placerar Sudan i den sämsta av fem kategorier för världens länder, vilket betyder att mediesituationen i landet bedöms vara "mycket allvarlig".

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Rättsväsendet ska vara oberoende av statsmakterna, men i realiteten är så inte fallet. Rättsskipningen är främst baserad på islamiska sharialagar. Dessa förbjuder alkohol och hasardspel samt utdömer stympning som straff för vissa stölder. Sudan kan utdöma dödsstraff för brott som spioneri, terrorism, krigsbrott, folkmord, våldtäkt och mord men även för sådant som äktenskapsbrott, homosexuella handlingar och prostitution. En omstridd lag om allmän ordning avskaffades 2019. Enligt den kunde kvinnor straffas för att de deltog på privata fester eller för att de bar byxor.

I World Justice Projects index över rättssäkerheten i 143 av världens länder rankas Sudan bland de tio sämsta (se hela listan här).

Brotten mot de mänskliga rättigheterna är många och allvarliga i krigsdrabbade områden som Darfur och Kordofan. Även utanför konfliktområdena är situationen svår med systematisk tortyr, misshandel, våldtäkter och inhumana bestraffningar från olika säkerhetsstyrkor och underrättelseorgan. I sin framfart har regeringsarmén förstört skolor, sjukhus och vårdkliniker samt hindrat humanitär hjälp att nå fram till internflyktingar och andra civila. Även den paramilitära milisen RSF och andra motståndsgrupper har gjort sig skyldiga till grova människorättsbrott.

I inbördeskriget mellan regeringsstyrkor och RSF från 2023 har båda parter gjort sig skyldiga till omfattande krigsförbrytelser, enligt Amnesty International och FN-tillsatta folkrättsexperter. Bland brotten kan nämnas grovt sexuellt våld mot flickor så unga som tolv år, samt att civila blir måltavlor när parterna skjuter urskillningslöst i tätbefolkade stadsområden.

En FN-tillsatt grupp av folkrättsexperter rekommenderade i september 2024 FN att inrätta en oberoende internationell fredsstyrka för att skydda civilbefolkningen samt att införa vapenembargo mot båda parter. Expertgruppen slog fast att både regeringsarmén och RSF-milisen gjort sig skyldig till tortyr, stympning och mord.

Chefen för FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha), Tom Fletcher, varnade hösten 2024 för en ”epidemi av sexuellt våld” mot Sudans kvinnor. Det sexuella våldet inbegriper våldtäkter, sexuell exploatering, kidnappning av civilpersoner för sexuellt utnyttjande, tvångsäktenskap och människohandel.

När RSF intog staden el-Fasher i Darfur i oktober 2025 kom många uppgifter om grova övergrepp mot civila begångna av RSF-soldater på jakt efter armétrogna milismän. FN rapporterade om ”summariska avrättningar” utförda av RSF, och Yale-universitetets humanitära forskningslaboratorium publicerade satellitbilder som visade ”högar med avrättade kroppar” i staden. Ett FN-team på plats vittnade om fysiskt och sexuellt våld mot flyende civila. Även BBC Verify rapporterade om videobilder på hur obeväpnade människor dödades. Minst 460 civila patienter och anhöriga sköts ihjäl av RSF den 28 oktober inne i det sista fungerande sjukhuset i el-Fasher, enligt Världshälsoorganisationen (WHO).

FN:s oberoende utredningsgrupp om Sudan skrev i februari 2026 att RSF:s belägring och övertagande av el-Fasher bär "utmärkande drag av folkmord" på folkgrupperna zaghawa och fur. Fler än 6 000 människor dödades under tre dagar när RSF intog el-Fasher, enligt en rapport från FN:s människorättskontor. Bland annat ska RSF ha satt en universitetsbyggnad i brand där ett tusental människor tagit skydd. Rapporten innehåller bevis för massdödande, summariska avrättningar, tortyr, bortföranden och sexuellt våld mot civila.

Förhållandena i fängelser och häkten är svåra. Godtyckliga frihetsberövanden, långvarig isolering, politisk inblandning i rättsprocesser, bristande rättssäkerhet samt blockering av humanitär hjälp till gripna och fängslade personer förekommer. Straffriheten för kränkningar av mänskliga rättigheter är utbredd, i synnerhet för militär personal och olika säkerhetsstyrkor.

Rättsprocesser mot expresident Omar al-Bashir

Som en följd av kriget i Darfur blev president al-Bashir, som första sittande statsöverhuvud, i juli 2010 efterlyst av Internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICC) för folkmord. Redan 2008 hade chefsåklagaren vid ICC begärt al-Bashir häktad för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i Darfur. Al-Bashir nekade till alla anklagelser och vägrade infinna sig i Haag.

I december 2014 lade åklagaren Fatou Bensouda i Haag ned utredningen av krigsförbrytelser i Darfur. Hon hänvisade till att det varit omöjligt att få de åtalade på plats inför domstolen och skyllde nederlaget främst på passivitet från FN:s säkerhetsråd. Bensouda sade att säkerhetsrådets bristande agerande riskerade att "sporra gärningsmännen till att fortsätta med sin brutalitet".

Efter regimskiftet våren 2019 dömdes al-Bashir i december till två års husarrest för mutbrott. I juli samma år inleddes en rättegång i Khartoum mot al-Bashir och 27 andra personer för deras roller i den islamiststödda militärkuppen 1989, då Sudans demokratiskt valda regering avsattes och al-Bashir tog makten. Sommaren 2019 släpptes de flesta politiska fångar som frihetsberövats under Omar al-Bashir och under de folkliga protester som ledde till hans fall.

I juli 2023 inledde ICC en utredning av misstänkta krigsförbrytelser begångna av Sudans väpnade styrkor och den paramilitära styrkan RFS i Darfur sedan inbördeskrigets utbrott i april 2023.

Janjawidledaren Ali Muhammad Ali Abd-al-Rahman, även kallad Ali Kushayb, blev 2025 den förste att dömas av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten begångna i Darfur. Kushayb dömdes till 20 års fängelse för att ha beordrat bland annat mord, våldtäkter och tortyr mellan augusti 2003 och april 2004. Janjawiderna var en samling regimstödda miliser som terroriserade icke-arabisk civilbefolkning under kriget i Darfur och som utgör kärnan i RSF-milisen.

En federal domstol i New York fann 2025 att den franska banken BNP Paribas gjorde sig skyldig till medhjälp till brott mot mänskligheten i Sudan under expresident Omar al-Bashir. Tre personer med sudanesiskt ursprung tilldömdes skadestånd på sammanlagt närmare 21 miljoner dollar. Enligt domstolen bidrog banken till att möjliggöra etnisk rensning då den gjorde affärer i Sudan under 1980- och 1990-talet och därmed hjälpte regimen att tjäna pengar till sin krigföring i Darfur. BNP Paribas avvisar alla kopplingar mellan banken och vad som hänt de tre personerna som stämt den.

Om våra källor