Sudan – Seder och bruk

Liksom i alla muslimska kulturer är gästfrihet en närmast tvingande dygd i Sudan. En utländsk gäst har goda chanser att bli hembjuden till en sudanesisk familj.

Hälsningen As-Salaam Aleikum och ett handslag inleder de flesta möten med en sudanes. Det är artigt att åtminstone vid ett första möte tilltala dem man träffar med en titel, till exempel det allmänt respektfulla uztaz (för män) eller uztaza (för kvinnor), följt av förnamnet.

Därefter får man känna sig fram till vilka samtalsämnen som kan lämpa sig och inte bli för personlig tidigt i en bekantskap. Om den man talar med tillhör det motsatta könet är det lämpligt att hålla viss fysisk distans, kanske en meters avstånd. En utländsk besökare bör inte visa starka känslor offentligt, och i pinsamma eller besvärliga situationer är det rekommendabelt att slå ned blicken och undvika direkt ögonkontakt.

Mat, måltider och klädsel

Sudans vidsträckta geografi och de många etniska grupperna och skilda kulturerna gör att mathållningen varierar inom landet. Matvanorna har också tagit inspiration utifrån, inte minst från det osmanska (turkiska) väldet som förde med sig bland annat pepparfrukter och vitlök. I öster märks påverkan från jemenitisk och etiopisk mat.

Måltider intas i allmänhet runt en gemensam bricka med skålar ur vilka man äter kollektivt – traditionellt med högerhanden. Kött- och grönsaksgrytor skopas upp med hjälp av bröd eller stelnad gröt. Vete, hirs och durra är de vanligaste sädesslagen för både bröd och gröt. Det vanligaste brödet, kissra, bakas på durra- eller majsmjöl.

Soppor ingår i de flesta måltider, till exempel elmussalammiya som består av lever, dadlar, kryddor och mjöl. Kawari kokas på får- eller koklövar tillsammans med grönsaker och kryddor. En vanlig maträtt är foul, som tillagas på bönor och serveras med tillbehör som bröd, ägg eller grönsaker. Inälvor är också populära, gärna tillagade med stark peppar. En måltid avslutas för det mesta med te eller kaffe, oftast väldigt sött och bryggt med kryddor som kardemumma, ingefära eller kanel.

Traditionellt täcker sudanesiska kvinnor så mycket som möjligt av kroppen. Utanpå de vanliga kläderna sveper de in sig i ett tunt, färgstarkt tyg kallat tobe, liknande en indisk sari. Männens traditionella klädsel är en lång, vit klädnad kallad jallabiyah. Huvudet är alltid täckt, oftast av en stor, vit turban. Västerländsk klädsel är relativt vanlig i de större städerna.

Helger och högtider

De flesta högtider är kopplade till den muslimska tron. Id al-fitr, som avslutar fastemånaden ramadan, är som i alla muslimska länder den viktigaste och mest glädjerika helgen, ägnad åt familjesammankomster, presenter och god mat. Offerhögtiden (id al-adha), då djur slaktas, är en annan stor tilldragelse. Viktiga händelser inom familjen firas också, till exempel när man tar emot en pilgrim som besökt Mecka.

En rent sekulär helg är självständighetsdagen den 1 januari.

Om våra källor