Sudan – Inrikespolitik och författning

Förbundsstaten och republiken Sudan är ett land i sönderfall. Sedan våren 2023 rasar ett inbördeskrig mellan de reguljära styrkorna och paramilitären RSF. Tiotusentals människor har dödats och miljontals har tvingats fly. Staten har brutit samman och landet saknar författning, parlament och en fungerande regering. Sjukvård och annan samhällsservice har näst intill slagits ut.

Flygbombningar och artilleri har skapat stor förstörelse samtidigt som plundring och allmän laglöshet breder ut sig. De hårdaste striderna har utkämpats i huvudstaden Khartoum med tvillingstaden Omdurman samt i regionen Darfur i väster. Även i Norra Kordofan, Södra Kordofan, Blå Nilen, Sennar och el-Gezira har strider utkämpats.

Militären kontrollerar östra, norra och centrala Sudan medan RSF behärskar Darfur i väster och stora delar av södern.

Slaget om Khartoum inleddes i september 2023 när RSF-milisen (Rapid Support Forces), med ledaren Hamdan Dagalo (Hemeti), tog kontroll över merparten av staden. Det fick regeringsstyrkorna, med överbefälhavare Abdel Fattah al-Burhan, att flytta sitt högkvarter till Port Sudan vid Röda havet. Våren 2025 återtog regeringsarmén kontrollen över Khartoum och i januari 2026 flyttade regeringen och regeringsstyrkorna tillbaka till Khartoum.

En möjlig vändpunkt i kriget kom i oktober 2025 när RSF intog staden el-Fasher, det sista armékontrollerade fästet i Darfur. Risken för att landet ska tudelas ökade därmed.

Den störtade diktatorn Omar al-Bashirs general Abdel Fattah al-Burhan klev efter kuppen 2019 fram som Sudans nye starke man. Foto: Hussein Malla/AP/TT

Tiotusentals människor har dödats i inbördeskriget, enligt USA:s Sudansändebud Tom Perriello kan det röra sig om 150 000. Forskare vid London School of Hygiene and Tropical Medicine beräknade i november 2024 att upp emot 61 000 människor hade dödats, enbart i delstaten Khartoum, som en direkt eller indirekt (svält, sjukdomar) följd av kriget.

I Darfur är situationen katastrofal för civilbefolkningen. Gamla etniska motsättningar mellan jordbrukande folkgrupper och boskapsägare har genom striderna kommit upp i dagen. RSF med allierade miliser anklagas av bland andra FN för etnisk rensning riktad mot jordbrukarna. Misstankar om folkmordsbrott och brott mot mänskligheten finns.

Många civila har utsatts för sexuellt våld som en del av konflikten. Över halva befolkningen lider av akut hunger. Hjälparbetare har blivit måltavlor när de försökt nå ut med förnödenheter. En mängd medlingsförsök har gjorts av olika länder och organisationer, hittills utan resultat.

Läs mer om inbördeskriget i fördjupningen Konflikter inom Sudan.

Två olika styren

Den militärkontrollerade delen av Sudan leds av en militärstödd övergångsregering. Arméchef Abdel Fattah al-Burhan utsåg i maj 2025 den tidigare FN-tjänstemannen och diplomaten Kamil Idris till premiärminister för en opolitisk regering bestående av teknokrater. Det senaste bytet på premiärministerposten hade skett i april 2025.

Den 15 april 2025 – på tvåårsdagen av krigsutbrottet – utropade RSF med allierade miliser, partier och civilsamhällesgrupper en parallell regering i RSF-kontrollerade områden. Premiärminister är Mohamed Hassan al-Taishi, en civil politiker. Därtill tillsattes ett presidentråd med representanter från olika provinser, med RSF-ledaren Hamdan Dagalo som ordförande. Avtalet hade undertecknats i februari i Nairobi, vilket skapade spänningar mellan Kenya och Sudans interimsregering (se Utrikespolitik och försvar).

En övergångsförfattning antogs också. RSF vill bilda en “sekulär, demokratisk, decentraliserad stat baserad på frihet, jämlikhet och rättvisa och som inte gynnar någon specifik kultur, etnicitet, religion eller regional tillhörighet”. Avtalet slår fast att en ny nationell armé ska bildas.

Bakgrunden till inbördeskriget

Inrikespolitiken har präglats av ekonomisk nedgång och sociala oroligheter sedan landets delning 2011 i Sudan och Sydsudan (se Modern historia). De båda grannländerna har olösta gränskonflikter sinsemellan (se Konflikter: Sudan-Sydsudan) och Sudan har länge dragits med flera inre konflikter (se Konflikter inom Sudan).

2010-talet karakteriserades av återkommande massdemonstrationer mot diktatorn Omar al-Bashirs hårdföra styre och mot stigande mat- och bränslepriser när den allt fattigare staten inte längre kunde subventionerna basvaror. Oljeinkomsterna sjönk kraftigt vid delningen av landet eftersom de allra flesta oljekällorna tillföll Sydsudan (se Ekonomisk översikt).

Det var just en sådan period av landsomfattande protester som föregick militärkuppen 2019 då generalen och presidenten Omar al-Bashir störtades efter att ha suttit vid makten i 30 år. Militären hade tänkt leda landet i tre år innan en civil regering skulle tillsättas i allmänna val, men demonstranterna krävde demokrati och ett civilt styre omedelbart. Kravet fick stöd i delar av omvärlden, som i USA och EU, liksom av en del gerillagrupper som låg i fejd med militären.

Demonstranterna kom från olika delar av samhället, men många av dem var ungdomar. De var välorganiserade och leddes av SPA, en sammanslutning av fackförbund för huvudsakligen högutbildade, samt FFC, en bred paraplyorganisation. Dessa fortsatte att kalla ut folk på gatorna och i juni 2019 gick militären och RSF-milisen, som då samarbetade, in och bröt upp demonstrationer i Khartoum med tiotals, eller hundratals, döda som följd.

Internationell kritik mot massakrerna gjorde att militären kände sig tvungen att gå med på ett avtal om maktdelning med de civila krafterna. General Abdel Fattah al-Burhan blev i augusti ledare för ett civil-militärt övergångsråd och ekonomen och FN-diplomaten Abdalla Hamdok blev premiärminister för övergångsregeringen som skulle sitta i tre år fram till dess att val kunde hållas.

Motsättningar mellan rådet och regeringen uppstod och fördjupades snabbt. De handlade främst om vem som bestämde över vad, om vilka grupperingar som skulle ingå i styret och om de rådande islamiska sharialagarna, som militären vill ha kvar. Generalerna stöds av inflytelserika islamister från Omar al-Bashirs gamla regim.

I oktober 2021 genomförde militären en ny kupp och övergångsstyret upplöstes liksom avtalet som låg till grund för det. Kuppledare var Abdel Fattah al-Burhan. En rad civila ledare greps och sattes i förvar, däribland Abdalla Hamdok och flera andra ministrar.

Under november–december 2021 försökte Abdalla Hamdok och Abdel Fattah al-Burhan åter dela makten. Tillsammans presenterade de ett nytt avtal om maktdelning. De gripna civila ledarna släpptes fria, men FFC erkände inte avtalet som proteströrelsen misstänkte att militären tvingat fram. Den 30 december slog militär och polis till mot protester i Khartoum och Omdurman, med flera döda som följd. Den 2 januari 2022 avgick Hamdok-regeringen.

Ett 120-tal demonstranter dödades av militär och polis under perioden mellan militärkuppen i oktober 2021 och inbördeskrigets utbrott.

I december 2022 ingick juntan och FFC ett nytt preliminärt avtal om övergång till civilt styre. Enligt avtalet skulle den mäktiga paramilitära milisen RSF integreras i den reguljära armén.

RSF bildades av Omar al-Bashir som en fristående militär organisation, dels för att splittra militärledningen och minska risken för en kupp mot honom själv, dels för att utföra våldsdåd som de reguljära styrkorna ville undvika, exempelvis grova övergrepp mot civila i Darfur (se Konflikter inom Sudan).

I övergångsrådet hade al-Burhan och Hemeti fått de två högsta positionerna. Men planerna på att integrera den 100 000–150 000 man starka RSF-milisen i armén fördjupade redan starka motsättningar mellan de två befälen. Maktkampen om vem som skulle leda den framtida sammanslagna styrkan ledde till att båda sidor började mobilisera, främst i Khartoum.

När militären och FFC i april 2023 missade deadline för bildandet av ett nytt övergångsstyre bröt strider ut mellan de två styrkorna. De civila krafterna förlorade sitt inflytande.

FÖRFATTNING

Sudan har ett övergångsstyre som enligt en så kallad konstitutionell deklaration i februari 2025 förlängdes till maj 2028. Presidentstyre råder. Landet saknar författning sedan april 2019 då expresident Omar al-Bashir störtades. I augusti 2019 undertecknade det dåvarande militärrådet och proteströrelsens företrädare det så kallade politiska och konstitutionella avtalet som ersatte författningen, men sedan kuppen 2021 är även det ogiltigt.

Det politiska och konstitutionella avtalet föreskrev att civila och militära ledare skulle samregera under en övergångsperiod på tre år, fram till dess att allmänna val till ett civilt styre hållits. Övergångsstyret utgjordes av det suveräna rådet, bestående av sex civilpersoner och fem militärbefäl, samt en civil övergångsregering. Båda dessa organ upplöstes vid militärkuppen 2021.

Enligt den avskaffade författningen från 1998 var presidenten stats- och regeringschef och utsågs i direkta och allmänna val för en femårsperiod. Presidenten utsåg en egen regering.

Det lagstiftande parlamentet upplöstes i samband med militärkuppen 2019. Parlamentsval hölls senast 2015. Församlingen bestod av två kamrar: nationalförsamlingen (underhuset) och statsrådet (överhuset). Samtliga ledamöter valdes för en femårsperiod.

Administrativt är Sudan indelat i 18 delstater, som i sin tur delas in i en rad distrikt. Delstaterna styrs av varsin guvernör. Tidigare var det presidenten som utnämnde delstatsguvernörerna. I samband med militärkuppen 2019 byttes alla guvernörer ut mot militärbefäl eller medlemmar av säkerhetstjänsterna.

Läs om Sudans rättsväsen i Demokrati och rättigheter.

POLITISKA PARTIER

Partiväsendet är i praktiken satt ur spel av inbördeskriget.

Expresident Omar al-Bashirs stödparti Nationella kongresspartiet (National Congress Party, NCP) förbjöds i november 2019. NCP var en utbrytargrupp ur den politisk-religiösa organisationen Muslimska brödraskapet. Det styrde landet under hela al-Bashirs 30-åriga maktinnehav. Det finns uppgifter om att många gamla NCP-funktionärer släpptes ut ur fängelser och husarrester vid kuppen 2021. Rapporter finns också om att de nu bistår regeringsarmén i inbördeskriget och åter har flyttat fram sina positioner. Muslimska brödraskapet i Sudan terrorstämplades av USA 2026. Enligt USA får rörelsen stöd av iranska revolutionsgardet.

Fram till 1970-talet var Sudanesiska kommunistpartiet (Sudanese Communist Party, SCP) starkt och välorganiserat, med anhängare både i norra och i södra Sudan, även om basen fanns i norr. Partiet förbjöds tillsammans med övriga oppositionspartier 1971. I ett friare politiskt klimat 2005 trädde partiet åter fram i offentligheten men är kraftigt försvagat.

Övriga traditionella partier är knutna till religiösa ordnar och ledande familjer i den arabiska eliten. Ummapartiet är sammaniyah-ordens politiska gren och leds av familjen al-Mahdi, som är ättlingar till en religiös upprorsledare på 1800-talet (se Äldre historia). Partiet har splittrats och svängt mellan olika ståndpunkter, delvis till följd av maktkamp inom al-Mahdi-familjen. Ummapartiet vann valet 1986. Dess ledare Sadiq al-Mahdi bildade regering men störtades i militärkuppen 1989 då al-Bashir tog makten. I de demonstrationer som ledde fram till militärkuppen 2019 hade Sadiq al-Mahdi en viktig roll. Sadiq al-Mahdi avled 2020.

Demokratiska unionistpartiet (Democrat Unionist Party, DUP), som kom tvåa i valet 2015, är al-Mirghani-familjens parti och khatmiya-ordens språkrör. DUP är numera splittrat i DUP-original och DUP-Jalal al-Digair.

Under övergångsperioden mellan kupperna 2019 och 2021 dominerade två proteströrelser. Sudanesiska föreningen för yrkesverksamma (Sudanese Professionals Association, SPA) bildades 2012 av omkring 200 lärare och lektorer vid universitetet i Khartoum och utvidgades med lärare på andra lärosäten samt med yrkesgrupper som läkare, jurister, veterinärer, ingenjörer och journalister. SPA fick stöd av flera politiska partier, däribland Ummapartiet. Även några gerillagruppers politiska fraktioner anslöt sig. Den andra rörelsen var Alliansen för frihet och förändring (Forces for Freedom and Change, FFC), en paraplyorganisation med en bredare anslutning än SPA.

Om våra källor

LÄSTIPS - läs mer om Sudan i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
FN-mål misslyckas: fattigdomen biter sig fast i Afrika (2025-06-18)
Rapport från krigets Sudan: kaos och skräckscenarier (2024-12-03)
Världens värsta katastrof (2024-08-20)
Hög risk för folkmord igen i Darfur (2023-12-07)
Mycket står på spel i kriget i Sudan (2023-05-22)
Varning för hungerkatastrof i Ukrainakrigets spår (2022-03-28)
Dominoeffekt med afrikanska militärkupper (2022-02-10)
Internationell dragkamp om demokrati i Sudan (2021-11-17)
Åtal mot Lundin? Krigsbrottsfall väcker stort intresse (2021-09-03)