Sudan – Naturtillgångar, energi och miljö

Olja och guld är Sudans viktigaste naturtillgångar. Oljans betydelse har dock minskat dramatiskt sedan landets delning 2011. Elektricitet utvinns ur vattenkraft och i oljeeldade kraftverk. Sudan tillhör de länder som är hårdast utsatta för klimatförändringarnas negativa effekter.

Mellan millennieskiftet och landets delning i juli 2011 var Sudan ett av Afrikas största oljeländer vars ekonomi i hög grad baserades på oljeinkomster. När Sudan klövs i en nordlig och en sydlig del tillföll tre av fyra oljekällor den nya staten Sydsudan. Olja är fortfarande en viktig naturresurs för det nuvarande, mindre Sudan, men när landet tvingades söka efter nya inkomster blev ökad guldbrytning snabbt betydelsefull.

Sudans oljefyndigheter har varit kända sedan 1920-talet, men först 1999 inleddes kommersiell utvinning. Under de sista tre, fyra åren före delningen producerades omkring 500 000 fat olja per dag. Landet var då Afrikas sjätte största oljeproducent (efter Nigeria, Algeriet, Libyen, Angola och Egypten). Vid delningen sjönk utvinningen i ett slag till cirka 120 000 fat per dag. 2020 stod råolja för endast 1,2 procent av exportinkomsterna.

De kända oljetillgångarna i dagens Sudan finns främst i sydvästra och mellersta delarna av landet. 2008 bekräftade dåvarande president Omar al-Bashir långvariga rykten om att olja även hittats i det konflikthärjade Darfur i väster.

Ända sedan 1990-talet har utländska bolag konkurrerat om att få kartlägga och exploatera de sudanesiska oljetillgångarna. Några år efter det att utvinningen startat minskade dock västerländska bolag, som kanadensiska Talisman Energy och svenska Lundin Oil/Lundin Petroleum, sin verksamhet i Sudan, på grund av rapporter om att regeringen fördrivit lokalbefolkning i närheten av oljekällor. De västliga företagens plats intogs av asiatiska bolag som indiska ONGC, malaysiska Petronas och kinesiska CNPC. Numera är oljebolag från hela världen, till exempel arabländer, Brasilien, Kanada, Nigeria och Australien, verksamma i Sudan.

Två oljeledningar löper från södra Sudan till hamnstaden Port Sudan vid Röda havet i nordöst. Där finns landets raffinaderier. Även Sydsudan måste använda dessa ledningar för att kunna exportera sin olja, och grannlandet betalar avgifter till Sudan för att få tillstånd att göra detta. Fördelningen och transporten av oljan i söder var länge föremål för konflikt mellan de två länderna.

Fyndigheter av fossilgas (naturgas) finns vid Röda havet, men utvinningen är begränsad.

I bergen vid kusten har guld brutits sedan faraonernas tid. Guldbrytningens betydelse för ekonomin har ökat i takt med att landets inkomster från oljeexport har minskat efter delningen. 2012 invigdes ett guldraffinaderi i Khartoum, beskrivet som ett av de största i sitt slag i Afrika. Guldets andel av exportinkomsterna ökade från 1 procent 2008 till 40 procent 2012. Sudan är numera en av världens största guldproducenter. En rad utländska bolag är aktiva i guldbrytningen.

Nära den etiopiska gränsen bryts krom. I övrigt utvinns inte mycket av de mineral som finns i Sudan. Dit hör till exempel uran, som finns i väster.

Sudan har sedan millennieskiftet byggt ut vattenkraften. De största vattenkraftverken finns i Blå Nilen och i floden Atbara, men slam i vattnet bidrar till täta elavbrott. Rosariesdammen, nära gränsen till Etiopien, var fram till 2009 Sudans viktigaste källa till vattenkraft. Det året invigdes Merowedammen, 25 mil norr om Khartoum, som nästan fördubblade den sudanesiska elproduktionen.

2011 inledde Etiopien bygget av Stora etiopiska renässansdammen (tidigare kallad Millenniedammen) vid Blå Nilen, inte långt från gränsen till Sudan. Dammen är en av de största i Afrika. Byggprojektet har skapat oro i Egypten och Sudan, som båda är beroende av Nilen för sin vattenförsörjning. Förhandlingar pågår mellan de tre länderna för att hitta en lösning på konflikten. 2022 började Etiopien utvinna elektricitet ur jättekraftverket.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Av den energi som förbrukas i Sudan utvinns en tredjedel ur olja och ett fåtal procent ur vattenkraft, resten kommer från biomassa som ved och träkol, enligt energiorganet IEA. Omkring två tredjedelar av energin hämtas alltså från förnybara energikällor. Andelen förnybara energikällor har minskat något över tid. 1990 kom över 80 procent av energin från biomassa.

Elektriciteten utvinns ur två energikällor: 60 procent alstras ur vattenkraft och 40 procent utvinns i oljeeldade kraftverk. Andelarna har varierat över tid. 2008 stod vattenkraften för en fjärdedel av elproduktionen medan oljan stod för resten. 1990 var fördelningen ungefär som i dag. Förnybara energikällor står alltså för 60 procent av elproduktionen i dag.

Elektriciteten produceras i huvudsak för området kring huvudstaden Khartoum. På landsbygden har knappt hälften av invånarna tillgång till el. Under inbördeskriget som pågår sedan i april 2023 har massor av sudaneser förlorat tillgången till el, men statistik över detta saknas. Trots den egna vattenkraften råder elbrist. Situationen är något bättre i norra Sudan där elnätet är sammankopplat med elnätet i Egypten, som exporterar el.

KLIMAT OCH MILJÖ

Sudan tillhör de 50 länder som släpper ut mest klimatskadliga växthusgaser, men om man tar hänsyn till invånarantalet hamnar Sudan långt ner i listan bland världens nationer. I en jämförelse med Sudans sju grannländer är det bara Egypten och Etiopien som släpper ut mer växthusgaser totalt sett, medan Sudan är tredje bäst om man räknar utsläpp per invånare. Bara Etiopien och Eritrea släpper ut mindre mängder växthusgaser per invånare än Sudan.

Sudans utsläpp av växthusgaser ökade konstant mellan 1990 och 2016, då kurvan planade ut. Utsläppen har därefter hållit sig på ungefär samma nivå.

Sudan har lämnat in en uppdaterad nationell klimatplan (NDC) för hur målen i Parisavtalet ska uppnås. Landet har dock inte lämnat in en långsiktig strategi (LTS) och inte heller angett ett mål för när nettonollutsläpp ska vara uppnått.

Klimatutmaningar

Sudan rankas bland de fyra länder i världen som är mest utsatta för klimatförändringarnas negativa effekter enligt klimatanpassningsindexet ND-Gain (se hela listan här). Den låga rankningen innebär också att landet är mycket illa förberett för att möta klimatutmaningarna.

Klimatförändringarna gör att delar av Sudan hotas av allt svårare torka, längre torrperioder och omfattande vattenbrist. Det faktum att många sudaneser lever på jordbruk och/eller boskapsskötsel gör dem särskilt utsatta för klimatförändringarna då dessa näringar är väder- och vattenberoende.

Om våra källor