Grekland – Jordbruk och fiske

Det grekiska jordbruket står bara för några få procent av bruttonationalprodukten. Men det sysselsätter fortfarande närmare en sjundedel av arbetskraften och är av stor vikt för ekonomin. Stora delar av landet är bergigt och olämpligt för odling. Omkring en fjärdedel av landytan är uppodlad.

Grekland är självförsörjande på alla viktiga jordbruksprodukter med undantag för kött, mejeriprodukter och djurfoder. Viktigaste grödor är spannmål (vete, havre och majs), bomull, frukt och grönsaker (främst persikor, oliver och tomater), tobak, vindruvor och sockerbetor.

Produktiviteten inom sektorn är bara hälften av EU-genomsnittet. Det grekiska jordbruket har fått ta emot stora EU-bidrag för att höja produktiviteten, men samtidigt har EU ställt krav på modernisering, vilket fått många bönder att protestera mot jordbrukspolitiken.

De största jordbruksområdena ligger i Makedonien och Thessalien. Somrarna är alltför heta och torra för effektivt jordbruk och konstbevattning är därför relativt vanligt. Vattenbrist är ett allvarligt problem.

Gårdarna är små genom generationers arvskiften: de flesta är mindre än fyra hektar. På dessa gårdar används ofta ålderdomliga odlingsmetoder och redskap.

Närmare hälften av landarealen är gräs- och buskbevuxen och lämplig för boskapsskötsel. Denna sker oftast på traditionellt sätt med fritt strövande får och getter som vaktas av herdar.

Grekerna fiskar såväl längs kusterna som ute kring öarna. Grekiska fiskefartyg finns också ute i Atlanten. Utfiskning och nedsmutsning av östra Medelhavet gör det allt svårare att få goda fiskfångster. Många fiskare har utnyttjat EU-bidrag för att ta gamla och små fiskeskutor ur bruk. Istället har fiskodlingen längs kusterna ökat. Merparten av fångsten konsumeras inom landet.

Omkring en femtedel av Grekland är skogbevuxet. Skogsindustrin är obetydlig. En viktig skogsprodukt är dock Aleppotallens kåda, som används i retsinavinet.

Om våra källor