Grekland – Demokrati och rättigheter

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Grekland är överlag god. Landet styrs under demokratiska former, ett flertal partier kan verka fritt, det råder obligatorisk rösträtt och yttrande- och pressfriheten respekteras. Korruption inom rättssystemet och offentlig förvaltning är dock ett utbrett problem. 

Grekland har i över ett årtionde klassats som en” bristfällig demokrati” i det årliga demokratiindex som Economist Intelligence Unit (EIU) står bakom. År 2022 nådde landet sitt bästa resultat sedan 2010, men det låg fortsatt kvar i samma kategori, nummer två på en fyrgradig skala.  Men 2023 flyttades landet för första gången sedan 2008 upp till kategorin ”fullvärdig demokrati”. Landet fick bland annat högsta poäng för hur det organiserat och genomfört de två parlamentsval (se Aktuell politik) som hållits under året.

Trots att respekten för de politiska och medborgerliga rättigheterna och de demokratiska institutionerna på det stora hela fungerar väl finns en utbredd misstro mot politiker. Den långvariga ekonomiska krisen och korruption har bidragit till denna misstro, som också visat sig i ett lågt valdeltagande.

Kvinnor är politiskt aktiva även om de fortfarande utgör en betydligt mindre andel av parlamentsledamöterna än männen (drygt 20 procent efter valet 2019). År 2018 antogs en ny lag som innebar att politiska partier måste ha minst 40 procent kvinnor såväl som män bland sina kandidater i lokala och regionala val.

 Icke-statliga organisationer kan verka utan hinder från myndigheterna medan mötes- och föreningsfriheten skyddas i lagstiftningen.

Den muslimska minoriteten i Thrakien, som är den enda officiellt erkända minoritetsgruppen (se Befolkning och språk), är representerad i parlamentet.

Grekland har fått kritik från människorättsorganisationer och FN för brister i samband med flykting- och asylärenden. Delvis kan detta förklaras med en markant ökad flyktingström till Grekland under senare år. Inte minst de undermåliga förhållandena och överbeläggningen i landets migrantläger har kritiserats samt att de som bor där inte kan röra sig fritt.  Europarådets människorättskommissare kritiserade i början av 2020-talet Grekland för att skicka tillbaka migranter som anländer från Turkiet utan att de har fått sina ärenden prövade. Det har även förekommit rapporter om att säkerhetstjänsten genomfört avvisningar av migranter under hårdhänta former.

Under de senaste krisåren har människorättsorganisationer också rapporterat om hur migranter, invandrare och personer av annan etnisk härkomst än grekisk blivit fysiskt attackerade, ibland svårt misshandlade, av främlingsfientliga eller rasistiska individer och grupper. 

Landet har också kritiserats för diskriminering av religiösa och etniska minoriteter.

Korruption

Korruption är ett samhällsproblem i Grekland. Bland annat har anställda inom landets skattemyndigheter varit inblandade i skattefusk. Det finns ännu bristande resurser för att bekämpa korruptionen, men under senare år har vissa framsteg gjorts enligt bedömare. Även inom offentlig upphandling och statliga försäljningar förekommer korruption. Högt uppsatta regeringstjänstemän har varit inblandade i mutaffärer. 2018 dömdes exempelvis 17 personer, däribland anställda inom försvarsdepartementet, till fängelsestraff på upp till 16 år för att ha tagit emot mutor i samband med inköp till försvaret.

Grekland har överlag förbättrat sitt resultat i Transparency Internationals rankning av upplevd korruption i världen under senare år. 2023 låg landet på plats 49, vilket dock var en viss försämring jämfört med år 2022 (se rankningslistan här). 

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Den grekiska författningen garanterar press- och yttrandefrihet. Debattklimatet i samhället är öppet, men en lag mot förtal utnyttjas av politiker som vill hindra medier att granska uppgifter om korruption och nepotism inom politikerkretsar och myndigheter.

Fängelse i upp till fem år kan bli följden för den redaktör som fälls. Även om utdömda straff sällan verkställs är hotet om åtal hämmande för journalisterna. Greklands relationer till Turkiet är känsliga och kan sätta medier som tar upp ämnet under politisk press.

I samband med de omfattande protesterna mot ekonomiska åtstramningar under de första åren av 2010-talet anklagades polisen för att ha angripit journalister och pressfotografer som bevakat händelserna. Under den ekonomiska krisen föll Grekland kraftigt i organisationen Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Därefter förbättrades dock placeringen.  År 2021 kom åter ett tapp och sedan dess har klättrat något på listan och ligger idag på plats 88 (se rankningslistan här).

Den konservativa regeringen under premiärminister Kyriakos Mitsotakis har skärpt sin kontroll av granskande journalister och över regeringskritiska medier. Inte minst försvårades möjligheterna för journalister att bevaka den pågående coronapandemin och flyktingproblemen i landet.  Ny lagstiftning som straffar spridande av falsk information med upp till fem års fängelse strider enligt Reportrar utan gränser mot europeiska grundläggande rättsliga standard och ökar risken för självcensur.

Förutom polisvåld riktat mot mediearbetare dras Grekland med en stor ägarkoncentration i medievärlden som ökar risken för nepotism (vänskapskorruption) och korruption.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Domstolarnas oberoende ställning stadgas i lagstiftningen och respekteras också i praktiken. Rättegångar är offentliga. Rättsväsendet anses arbeta långsamt och polisen anklagas ibland för att använda våld i onödan. Det förekommer dock korruption.

Förhållandena i fängelser och häkten är dåliga. Det finns problem med såväl överbeläggning som dålig säkerhet. Europarådet riktade våren 2020 stark kritik mot den grekiska regeringen för situationen i landets fängelser och krävde omedelbara åtgärder för att få bukt med överbeläggning och personalbrist. Dessutom menade Europarådet i sin rapport att fängelsepersonalen underlät att undersöka och polisanmäla om fångar behandlades illa samtidigt som det fanns stora brister vad gäller hygien och tillgång till sjukvård på en del anläggningar.

Dödsstraff finns inte; 1972 verkställdes den sista avrättningen.