Grekland – Modern historia

Den borgerliga regeringen återkom från exilen efter andra världskriget. Motsättningarna till den kommunistiska motståndsrörelsen EAM var stora och ledde till inbördeskrig. Med amerikanskt stöd till regeringssidan besegrades EAM 1949, sedan Jugoslavien efter sin brytning med Sovjetunionen hade skurit av gerillans försörjningsleder. Inbördeskriget krävde fler grekiska liv än andra världskriget, gjorde hundratusentals hemlösa och drev tiotusentals i landsflykt till kommunistiska länder.

USA fick efter kriget ett starkt inflytande i Grekland. Amerikanska militärbaser upprättades och Grekland blev Natomedlem 1951. Under 1950-talet pumpade USA in pengar och industrin byggdes upp.

De gamla motsättningarna mellan högern och vänstern blossade åter upp efter högerns valseger 1961, då högern anklagades för valfusk. Mordet på vänsterpolitikern Grigoris Lambrakis 1963 tvingade premiärministern Konstantinos Karamanlis att avgå. Efter ett nyval 1964 blev mittenpartiet Centerunionens ledare Georgios Papandreou premiärminister. Hans försök att reformera den högerdominerade krigsmakten ledde till konflikt mellan regeringen och kungahuset, och kung Konstantin tvingade 1965 Papandreou att avgå.

Provisoriska kungautnämnda regeringar styrde i två år tills nyval utlystes till i maj 1967. Papandreou var segertippad, vilket oroade kretsar inom krigsmakten som betraktade honom som eftergiven mot kommunisterna. En månad före valet genomförde några överstar med Georgios Papadopoulos i spetsen en statskupp och införde diktatur. Kung Konstantin flydde efter en misslyckad motkupp i december 1967 men förblev formellt kung till i juni 1973, då Papadopoulos utropade sig till president.

Återgång till demokrati

Politiska partier och fackföreningar förbjöds, censur infördes och tusentals oppositionella fängslades och torterades. Ännu fler greker gick i landsflykt. I en intern maktkamp avsattes Papadopoulos i november 1973 av militärpolisens chef Dimitrios Ioannidis. En civil marionettregering tillsattes.

Studentuppror i Aten slogs ner brutalt av armén. Militärjuntans sammanbrott kom i juli 1974 när den försökte genomföra en statskupp på Cypern och förena ön med Grekland. Kuppen misslyckades sedan Turkiet invaderat Cypern för att skydda öns turkiska befolkning. Inför hotet om krig med Turkiet avgick juntan och Konstantinos Karamanlis fick återvända för att bilda en civil regering. Juntaledarna ställdes så småningom inför rätta och flera av dem dömdes till döden. Dödsstraffen omvandlades senare till livstids fängelse.

Karamanlis försökte skapa nationell försoning genom att tillåta kommunistpartiet, som varit förbjudet sedan 1947. Hans nybildade högerparti Ny demokrati fick egen majoritet i parlamentsvalet i november 1974, och efter en folkomröstning i december samma år avskaffades monarkin.

Karamanlis avgick 1980 och valdes till president efter att först ha säkrat Greklands medlemskap i EG (numera EU) till den 1 januari 1981.

I parlamentsvalet 1981 segrade socialistpartiet Pasok med ledaren Andreas Papandreou, son till Georgios. Pasok ville från början föra Grekland ut ur EG och Nato och stänga de amerikanska militärbaserna men gav snart upp dessa strävanden. Pasok reformerade familjepolitiken, utbildningen och sjukvården men tonade ner sina planer på att förstatliga industrin.

Ny demokrati och Pasok turas om vid makten

Partiet behöll makten i valet 1985, men regeringen försvagades av protester mot ekonomiska åtstramningar och av flera skandaler, bland annat olaglig telefonavlyssning och förskingring ur Kretas bank. Skandalerna och protesterna tvingade Papandreou att avgå 1989.

Provisoriska regeringar styrde tills Ny demokrati, nu lett av Konstantinos Mitsotakis, segrade i valet 1990. Mitsotakis tillgrep drastiska ekonomiska åtgärder för att bromsa inflationen och minska statens utgifter. Hundratals statliga företag bjöds ut till försäljning. Flera strejker utlöstes inom den offentliga sektorn, samtidigt som också Ny demokrati drogs in i korruptionsskandaler. 1993 hölls nyval och Pasok återfördes till makten. Partiet uttryckte nu formellt stöd för EU och Nato och fortsatte privatiseringsprogrammen.

Andreas Papandreou hade blivit rentvådd i domstol från anklagelserna om inblandning i de skandaler som hade fällt hans förra regering. Två tidigare ministrar dömdes till milda straff. Papandreous fortsatta tid som regeringschef präglades av hans vacklande hälsa och av slitningar inom Pasok mellan en fraktion som var lojal mot Papandreou och en annan mer marknadsvänlig och EU-inriktad grupp som krävde att partiet skulle moderniseras. Tongivande i den senare fraktionen var industriministern, professor Kostas (Konstantinos) Simitis, som i september 1995 lämnade både regeringen och partiledningen.

Papandreou efterträddes som regeringschef 1996 av Kostas Simitis, som bytte ut flera ministrar mot mer EU-vänliga och reformsinnade politiker. När Papandreou avled blev Simitis även partiledare och utlyste parlamentsval i september 1996 för att få väljarnas mandat för sin reformpolitik. Pasok behöll regeringsmakten efter valet.

Grekland går med i EMU

Ett viktigt mål för den nya regeringen var grekiskt medlemskap i EU:s ekonomiska och monetära union (EMU) från starten 1999. För att uppfylla EMU:s krav på lägre inflation och mindre budgetunderskott fördes en strikt åtstramningspolitik med nedskärningar i offentlig sektor och höjda skatter. Trots proteststrejker fortsatte åtstramningarna 1997 och 1998. Grekland misslyckades med att nå ett EMU-medlemskap 1999, men vann inträde i eurozonen 2001 (se Ekonomi).

Förutom ekonomin låg konflikten med Turkiet högt på regeringens dagordning. Kring sekelskiftet skedde en märkbar förbättring i relationerna, bland annat sedan de två länderna samarbetat om nödhjälp efter det att kraftiga jordbävningar drabbat dem båda hösten 1999 (se Utrikespolitik och försvar).

När premiärminister Simitis utlyste parlamentsval till i april 2000 var Pasok knapp favorit. Regeringspartiets ekonomiska framgångar hade lett till ökad popularitet inom medelklassen och i näringslivet. De förbättrade relationerna till Turkiet hälsades också med glädje av de flesta greker.

Samtidigt var stigande arbetslöshet och brottslighet samt utbredd korruption orosmoln för Pasok. Partiet hade förlorat stöd i de fattiga regionerna, där nedskärningarna i den offentliga sektorn och i socialpolitiken hade slagit hårdast.

God ekonomisk utveckling

I valet segrade Pasok med knapp marginal över Ny demokrati som gick kraftigt framåt. Kräftgången för Pasok fortsatte under den följande mandatperioden och ledde till att premiärminister Simitis 2004 överlämnade partiledarskapet till utrikesministern Giorgos Papandreou, sonson till den förre premiärministern Georgios Papandreou och son till Andreas Papandreou.

Samtidigt utlyste Simitis parlamentsval till i mars 2004. De två partierna gick till val på i stort sett samma löften: utbildningsreformer, ökad sysselsättning, sänkt inkomstskatt, minskad byråkrati och andra åtgärder som skulle gynna investeringar. Valet blev en seger för Ny demokrati, vars ledare Kostas (Konstantinos) Karamanlis blev ny premiärminister.

En viktig uppgift för den nya regeringen blev att se till att de Olympiska spelen, som hölls i Grekland i augusti 2004, genomfördes väl. Trots kritik under våren och försommaren för bristande säkerhet och försenade byggprojekt genomfördes sportevenemanget utan allvarliga incidenter och ansågs ha hållit hög klass.

Under mandatperioden 2004–2007 hade regeringen svårt att förverkliga sin politik trots att Ny demokrati hade egen majoritet i parlamentet. Bland annat stoppades försöken att förändra den högre utbildningen (främst tillåta privata universitet) och det kostsamma pensionssystemet. Däremot antogs lagar för att effektivisera förvaltningen och minska korruptionen. Regeringens anseende i denna fråga skadades dock våren 2007 när det avslöjades att förvaltare av de statliga pensionsfonderna hade lurat till sig stora belopp. Regeringen kunde däremot glädja sig åt en stark ekonomisk tillväxt, förbättrade statsfinanser och sjunkande arbetslöshet.

Skogsbränder påverkar valrörelse

Den torra och heta sommaren 2007 gjorde att svåra skogsbränder härjade på flera platser. Regeringen fick kritik bland annat för att skyldiga till anlagda bränder inte greps. I augusti, när den första värmeböljan hade dämpats, utlyste Karamanlis parlamentsval till i september samma år, ett halvår tidigare än planerat. Orsaken antogs vara att Ny demokratis övertag i opinionsmätningarna hade börjat minska.

När valrörelsen inleddes senare samma månad hade värmen återkommit med nya skogsbränder. 63 personer omkom i de värsta bränderna på decennier. Många av bränderna var anlagda och flera personer greps. Undantagstillstånd infördes och valrörelsen avbröts.

När valrörelsen återupptogs hamnade bränderna samt klimat- och miljöfrågor i fokus. Men trots häftig kritik från oppositionen och allmänheten mot regeringen för bristande krisberedskap lyckades Ny demokrati vinna valet. Partiet fick ett knappt övertag i parlamentet. Regeringen överlevde därmed men med en kraftigt försvagad majoritet.

Redan före valet hade regeringen misslyckats med att driva igenom ändringar i pensionssystemet. Trots omfattande strejker och demonstrationer gjordes våren 2008 ett nytt försök. Denna gång godkände parlamentet förslaget, som bland annat innebar sänkta pensioner och sämre möjligheter till förtidspension.

Global finanskris drabbar Grekland

Hösten 2008 krympte Ny demokratis parlamentariska majoritet till ett mandats övervikt efter det att Karamanlis uteslutit en regeringskritisk parlamentsledamot ur partiet. Den utsparkade ledamoten vägrade ge upp sin parlamentsplats och fortsatte som oberoende. Samtidigt riskerade Ny demokrati att förlora ytterligare mandat eftersom flera av partiets ledamöter var föremål för korruptionsutredningar. Anklagelserna gällde bland annat att staten skulle ha sålt statlig egendom för billigt till ett välbärgat kloster i munkrepubliken Athos (se Religion). Avslöjandet ledde till två ministrars avgång.

Korruptionsanklagelserna samt regeringens sätt att hantera den globala finanskrisen som utbrutit hösten 2008, fick Ny demokrati att rasa i opinionsundersökningarna. Under hösten hölls en rad demonstrationer mot regeringens besparingspolitik. I samband med regeringsfientliga kravaller i december sköts en femtonårig pojke ihjäl av polis, vilket ökade oron.

Problemen fortsatte under 2009 med korruptionsanklagelser mot en minister. När en nydemokratisk parlamentsledamot hoppat av i augusti utlyste Karamanlis nyval till i oktober. I valkampanjen lovade Pasok nya stora offentliga satsningar, medan Ny demokrati sade att budgetåtstramningar och en frysning av offentliga löner skulle bli nödvändiga.

Pasok vann valet, men Ny demokrati fick rätt. Pasokledaren premiärminister Giorgos Papandreou och hans regering tvingades ta itu med en skenande statsskuld och snabbt växande budgetunderskott. Demonstrationer hölls mot regeringens nedskärningar, frysta löner och höjda skatter.

Stödpaket från EU och IMF

Greklands kreditvärdighet var i botten och marknadsräntorna var orimligt höga för en regering som behövde låna 110 miljarder euro – cirka en biljon kronor – på tre år. Först när Tyskland våren 2010 gick med på att stå för en femtedel av lånen blev det ett stort räddningspaket från EU, Europeiska centralbanken (ECB) och IMF.

Lånen kom med krav på fortsatta åtstramningar, skattehöjningar och så småningom beslut om höjd pensionsålder (se Sociala förhållanden). Men trots regeringens kamp för att få ned budgetunderskottet minskade omvärldens tilltro till den grekiska ekonomin, och kreditbetyget sjönk till en rekordlåg nivå. Sedan parlamentet godkänt nya besparingar beslöt EU i juli 2011 om ett andra stödpaket.

När krisen ändå förvärrades under hösten pressade euroländernas ledare Europas privatbanker att skriva av hälften av sina fordringar på Grekland. Regeringen lovade ett nytt sparpaket, men när Papandreou föreslog en folkomröstning om detta utlöstes en regeringskris och han tvingades avgå i november. En blocköverskridande koalitionsregering tog tillfälligt över.

Två nyval 2012

I ett nyval i maj 2012 straffades regeringspartierna för krisen, men valresultatet gjorde en regeringsbildning omöjlig, och ytterligare ett nyval hölls i juni. Då vann Ny demokrati, följt av vänsteralliansen Syriza och med Pasok på en avlägsen tredjeplats. Ny demokratis ledare Antonis Samaras bildade en regering som fortsatte med budgetnedskärningarna. Den dominerades av Ny demokrati med stöd av Pasok och Demokratiska vänstern.

Åren 2012 och 2013 präglades av hårda motsättningar mellan Grekland och långivarna om åtstramningskraven.

I december 2014 beslöt premiärminister Samaras att tidigarelägga det presidentval som skulle ha genomförts i parlamentet i början av 2015. När parlamentet tre gånger misslyckats med att enas om en ny president tvingades Samaras enligt författningen upplösa parlamentet och utlysa nyval till slutet av januari 2015.

Nyvalet blev en stor framgång för Syriza som därmed kunde bilda regering. Maktskiftet utlöste en oro inom EU för att den nya regeringen skulle kräva omförhandlingar av låneuppgörelserna (läs vidare i Aktuell politik).

Om våra källor