Sociala förhållanden

Nordkorea är i teorin ett klasslöst samhälle men i praktiken råder stora klyftor. Ett unikt klassificeringssystem gör att många medborgare är utestängda från ekonomiska och sociala fördelar. Fattigdomen är utbredd och befolkningen har sedan 1990-talet drabbats av svår undernäring och även massvält.

Den politiska eliten lever i stort överflöd. Högst i rang står Kim Il-Sungs (1912–1994) familj och släkt, följda av Kims gamla revolutionskamrater och deras familjer. 

Medborgarna rangordnas enligt ett sociopolitiskt rangordningssystem – kallat songbun – med ett 50-tal undergrupper. Systemet bygger på något som kan beskrivas som ett mellanting mellan klass och kast. Människor mäts med utgångspunkt från familjens historia och lojalitet mot revolutionen och den högsta ledaren. Vilken rang en familj har avgör individens tillgång till matransoner, sjukvård, bostad, utbildning och karriär. Songbun styr till och med vem man har rätt att gifta sig med. 

Status ses regelbundet över, och om en familjemedlem begår en ”antirevolutionär handling” förlorar hela familjen i status (se även Politiskt system). 

Landets växande ekonomiska problem från mitten av 1970-talet urholkade de sociala skyddsnäten som varit jämförelsevis goda. Ekonomiskt vanstyre, översvämningar och torka ledde till att mer än en miljon människor dog av svält eller svältrelaterade sjukdomar på 1990-talet (se Modern historia). 

Sedan dess tar Nordkorea emot stora matleveranser från bland annat FN:s livsmedelsprogram WFP. Andelen som lider av undernäring har minskat men beräknades 2013 fortfarande ligga på runt en tredjedel av befolkningen. Vart tredje barn är litet för sin ålder. De statliga matransonerna är små, och kosten är näringsfattig. Fortfarande riskerar en majoritet av befolkningen hela tiden att drabbas av akut matbrist. 

Sjukvården har förfallit i krisens spår. Det råder brist på mediciner, uppvärmning, vatten och el. Sjukdomar som tuberkulos, polio och malaria har åter blivit vanliga.

Familjeliv

Förpliktelser mot familjen har av hävd varit överordnade andra plikter. Fadern har varit familjens överhuvud och äldste sonen har haft särskilt ansvar. Kvinnor har haft lägre status än män i traditionell koreansk kultur. Även i dagens Nordkorea har männen större chans än kvinnorna till att göra karriär i politiken, men utbildningssystemet tycks inte diskriminera kvinnor, och andelen yrkesarbetande kvinnor är hög. 

Det styrande arbetarpartiet uppträder som nordkoreanernas moraliska väktare och reglerar deras liv i detalj. Alla måste tillhöra någon politisk organisation. Individen väljer varken bostadsort eller arbete fritt. Ansökan till rätt myndighet krävs för flytt men också för semesterresa eller bara helgutflykt. Vanliga familjer måste ofta vänta på sin semesterkvot, medan de mest hängivna mot partiet och staten kan belönas med familjesemester. 

Ett nygift par tilldelas ett hus eller en lägenhet, medan andra ofta måste vänta på att få någonstans att bo. Bostäderna är oftast små, och det händer att tre generationer måste bo tillsammans. 

Tidigare hade Nordkorea – åtminstone officiellt – väl utbyggd fri sjukvård och social omsorg. Fri dagisplats, betald mammaledighet, sjukpenning, ålders- och förtidspension garanterades formellt. Kvinnor uppgavs ha samma lön som män för samma arbete. De låga lönerna åtföljdes av kraftigt subventionerade hyror och matransoner.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0