Demokrati och rättigheter

I Nordkorea förekommer systematiska och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Medborgarna är strängt övervakade och förbjudna att lämna sitt hemland. De allmänna val som hålls är en demokratisk fasad.

Nordkorea är en diktatur, kontrollerad av Kimdynastin, med i praktiken endast ett erkänt parti. Det finns bara en kandidat på valsedlarna och valdeltagandet är alltid i det närmaste 100 procent (se Politiskt system).

Kritik av regimen och politisk opposition straffas hårt. Politiska fångläger som ofta beskrivs som koncentrationsläger tros ha funnits sedan Koreakriget. På senare årtionden har de utökats kraftigt och beräknas som mest ha hållit runt 200 000 människor. Antalet lägerfångar uppskattas idag av människorättsorganisationer till 80 000−120 000. I lägren lever ofta hela familjer eftersom upp till tre generationer ska straffas för brott som att ha lyssnat på utländsk radio, utövat religion eller inte visat landets ledare tillräcklig vördnad (se även Sociala förhållanden). Fångarna lever i praktiken som slavar under så usla förhållanden att många går under av svält, tortyr och umbäranden.

Försök att lämna landet betraktas som förräderi och kan leda till lägerinternering. Sedan Kim Jong-Un tillträdde som ny ledare 2012 har tonen skärpts och hot om dödsstraff uttalats för den som försöker fly. Trots hoten har tiotusentals tagit sig över gränsen till Kina. Men Kina betraktar dem som ekonomiska migranter snarare än flyktingar, och skickar tillbaka de flesta.

Omvärldens bild av situationen i Nordkorea bygger till stor del på vittnesmål från dem som lyckats lämna landet. Satellitövervakning avslöjar omfattningen av de stora fånglägren. Utländska besökare i landet får inte röra sig fritt och internationella människorättsorganisationer samt FN-organ har inget eller mycket begränsat tillträde till landet.

FN:s människorättsråd (UNHRC) presenterade 2014 en rapport som dokumenterar systematiska, utbredda och grova brott som mord, förslavning, tortyr, våldtäkt, framtvingade aborter, tvångsförflyttning, ”försvinnanden” samt svält och förföljelse grundad på politik, religion, ras och kön. Utredningen, som byggde på vittnesmål från nordkoreaner som flytt från sitt hemland, slog fast att regimen har gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten. Den rekommenderade därför att regimen skulle ställas till svars inför den internationella krigsförbrytardomstolen ICC. Även FN:s kommitté för mänskliga rättigheter i generalförsamlingen har under 2010-talet antagit återkommande resolutioner med samma uppmaning.

Det nordkoreanska samhället är patriarkalt och andelen kvinnor på högre politiska poster är liten.

Korruptionen tros vara utbredd i samhället. Organisationen Transparency International placerade Nordkorea på plats 176 av 180 länder i sin lista över korruption i världens länder 2018.

Yttrandefrihet och medier

Nordkorea rankas i det absoluta bottenskiktet i världen i fråga om pressfrihet, även om den liksom yttrande-, mötes- och tryckfrihet är inskrivet i författningen (se rankningslista från Reportrar utan gränser här). Alla massmedier är strikt censurerade och används som regimens propagandainstrument. Kritik av den officiella politiken är åtalbar som ”reaktionär agitation”, ett brott som kan straffas med döden. Journalister måste tillhöra det statsbärande kommunistiska Arbetarpartiet.

De nyheter som förmedlas handlar till största delen om de politiska ledarnas uttalanden och aktiviteter. Den statliga nyhetsbyrån KCNA är den enda godkända källan till officiella nyheter för landets övriga medier. Radio- och TV-apparater är låsta på officiella frekvenser, och hårda straff har utmätts när folk lyssnat på utländska radiosändningar.

Folket är avskuret från internationella medier. Nyheter om förtryck och svält inom landet måste smugglas ut för att nå omvärlden. Flödet har dock ökat på senare år. Det finns numera en del internetkaféer, även om nätsurfare bara kan gå in på sajter som godkänts av myndigheterna.

Rättsväsen och rättssäkerhet

Enligt författningen ska domstolarna i landet vara oberoende, men i praktiken är rättsväsendet underordnat partiet. Nordkorea anklagas för godtyckliga gripanden, tortyr och utomrättsliga – och ibland offentliga – avrättningar. Det är vanligt att även familjerna till dömda personer, i synnerhet om de ska ha begått politiska brott, straffas.

Varukorg

Totalt 0