Nordkorea – Äldre historia

Statsbildningar har funnits på Koreahalvön sedan långt före vår tideräkning. Från slutet av 1300-talet styrdes Korea av Chosondynastin (också kallad Yidynastin), även om invasioner och maktutövande från kringliggande områden förekom. Trycket från Japan ökade i slutet av 1800-talet och 1910 annekterade japanerna Korea som för första gången blev helt koloniserat.

Mest känd av tidiga statsbildningar på den koreanska halvön är Choson, enligt legenden grundad 2333 f Kr av Tangun, en släkting till solguden. Chosons centrum låg vid floden Taedong i nordväst. Rikets välde vidgades norrut men krossades år 108 f Kr av kinesiska styrkor, som grundade militära kolonier över hela halvön. 

Utanför kolonierna utvecklades koreanska stadsstater, däribland Koguryo som i början av 300-talet drev bort kineserna. Vid den tiden fanns tre större koreanska kungadömen: Paekche i sydväst, Silla i sydöst och Koguryo i norr. Under 600-talet lade Silla under sig de övriga och enade hela halvön. Efter en kort blomstringstid föll Silla sönder i slutet av 700-talet, och 918 kom en ny dynasti, Koryo, till makten. 

På 1200-talet invaderades halvön av mongoler, och på 1300-talet kom attacker från Kina. 1392 grundades Choson-dynastin (också kallad Yi-dynastin) – med Söul som huvudstad. Den hade en kort storhetstid på 1400-talet, då skriftspråket hangul skapades, men därefter försvagades Choson. I slutet av 1500-talet utsattes Korea för japanska attacker som ödelade landet. Anfallen följdes av kinesiska invasioner i början av 1600-talet, och Korea blev en kinesisk lydstat. 

Bortsett från kontakterna med Kina isolerade sig Korea sedan från omvärlden fram till 1875. Då tvingades Korea ge japanerna tillträde till koreanska hamnar. Korea blev ett japanskt protektorat 1905. Fem år senare annekterade japanerna landet och förde en hård koloniseringspolitik.

Om våra källor