Nordkorea – Jordbruk och industri

Mindre än en femtedel av Nordkoreas yta är odlingsbar och längst i norr är odlingssäsongen kort. Jorden är näringsfattig och nederbörden är vanligtvis liten. Tung industri dominerar i Nordkorea även om lättare industri har vuxit snabbare på senare år. Maskiner har en framträdande roll men gruvnäringen och energisektorn är också viktiga.

De viktigaste grödorna är ris, majs och potatis. Även sötpotatis och sojabönor är betydelsefulla, och dessutom odlas bland annat vete, korn, hirs, havre och råg. Boskapsuppfödning är också vanligt förekommande. 

Jordbruket beräknas stå för drygt en femtedel av ekonomin. Men skördarna räcker inte för att föda befolkningen. Fram till 1980-talet var ris en viktig exportvara men under 1990-talet drabbades landet av svår matbrist (se Modern historia och Sociala förhållanden). Nordkorea är sedan dess beroende av hjälpsändningar av mat från utlandet.

Torka och översvämningar har bidragit till problemen, men en orsak är också ett ineffektivt system med låg avkastning i förhållande till den odlade ytan. Potatis har blivit mycket vanligare efter svältkatastrofen på 1990-talet, produktionen har enligt vissa uppgifter fyrdubblats. Svår torka har orsakat nya problem med livsmedelsbrist och svält.  Fabriks- och kontorsarbetare skickades 2022 till landsbygden för att bistå i arbetet med att hantera konsekvenserna av utebliven nederbörd inom jordbruket.  

Samtidigt rapporterar medier och biståndsorganisationer i omvärlden att det sedan länge råder stor brist på gödningsmedel och fröer och utsäde av god kvalitet. Det saknas även teknisk utrustning  inom jordbruket.

Jordbruket har i huvudsak bedrivits kollektivt eller, alltmer från 1990-talet, på statliga gårdar. Efter reformer från 2002 får bönderna få behålla en andel av skördarna för egen del. Enskilda bönder har kunnat påverka mer. Under 2020-talet har regimen på nytt betonat vikten av socialistiska och kollektiva principer inom jordbruksverksamheten samtidigt som den statliga kontrollen uppges ha ökat. Men det pågår samtidigt försök att öka produktionen genom att ge enskilda bönder utökat ansvar för separata odlingslotter.

Planekonomin har lett till svåra föroreningar av luft och vatten samt jordförstörelse och kalhuggning av skog. Avverkningen går mest till bränsle. Skogsplantering bedrivs, och mycket timmer importeras.

Fisket är viktigt. Det ger protein, exportinkomster och licenspengar (från japanska fiskefartyg). I både Östra havet (som Japanska havet kallas) och Gula havet fångas bland annat pollock, torsk, bläckfisk, sardiner och räkor. 

Industrin är en viktig sektor för ekonomin och att utveckla den tunga industrin har länge setts som prioriterat. Det finns knappt ett tiotal stålverk.

Maskinindustrin tjänar inte minst militären, men tillverkar också annan transportutrustning och produkter för jordbruket. Samtidigt har även framställning av gödningsmedel längre prioriterats och varit föremål för investeringar, på grund av dess betydelse för jordbruket.

Eftersatt underhåll och föråldrade produktionsmetoder samt brist på råvaror, bränsle, kapital och reservdelar utgör problem för all industri. 

Industrisektorn drabbades även hårt av de sanktioner mot export av kol och andra mineraler som FN införde efter att landet genomförde sitt fjärde kärnvapenprov i september 2016.  

Textiltillverkningen som dominerar inom lättare industri växte snabbt i slutet av 1900-talet. Därefter minskade tillväxten även om textilier fortsatt var en viktig exportvara och källa till utländsk valuta. Efter att FN-sanktioner infördes på landets textilier försämrades dock förutsättningarna för sektorn kraftigt.

Kim Jong-Un presenterade i ett tal i början av 2024 en ny tioårsplan för regional utveckling, där han lovade att 20 städer och regionala distrikt varje år skulle få en egen ”modern fabrik”. Det skulle vara ett sätt att försöka krympa det stora gapet i levnadsstandard mellan huvudstaden Pyongyang och landets övriga städer och landsbygd.

Industrizonen Kaesong öppnades 2004 intill den demilitariserade zonen som ett gemensamt projekt med Sydkorea. Där verkade över 120 sydkoreanska företag som sysselsatte över 50 000 nordkoreaner. Det som tillverkades såldes i Sydkorea.  Men i början av 2016 stängdes Kaesong efter det att Sydkorea dragit sig ur samarbetet och skickat hem sina arbetare till följd av Nordkoreas kärnvapenprov. Nordkorea uppgavs 2024 ha startat viss egen tillverkning i zonen.

Om våra källor