Filippinerna – Utrikespolitik och försvar

De starka banden till USA dominerar utrikespolitiken. 1992 tvingades amerikanerna att lämna sina militärbaser i landet, men det militära samarbetet fortsatte även efter det. Samtidigt har kontakterna till andra asiatiska länder blivit viktigare. Relationerna med framför allt Kina störs dock av en tvist om en ögrupp i Sydkinesiska havet.

Under Rodrigo Duterte, president 2016–2022, hamnade Filippinerna ömsom på kollisionskurs med USA och Kina, ömsom antog en mer försonlig linje gentemot de två stormakterna. Filippinerna började också närma sig Ryssland. Bedömare påpekade att Duterte ofta agerade för att försöka vinna fördelar genom att spela ut USA, Kina, och i viss mån, Ryssland mot varandra.

Efter maktskiftet 2022 har hans efterträdare Ferdinand Marcos Jr fört en mer pragmatisk utrikespolitik. Han betonade tidigt att USA har en viktig roll för en fredlig utveckling i regionen och han har också höjt tonläget mot Kina.

Relationen till USA

Sedan 2002 har USA militära rådgivare i landet för att bistå den filippinska armén i dess offensiv mot Abu Sayyaf och andra militanta islamistgrupper (se Muslimska separatister). De amerikanska soldaterna har dock inte rätt att delta i strider. Soldaterna hjälper även till i utvecklingsprojekt. Gemensam­­ma militära övningar har också hållits så gott som årligen på olika platser i Filippinerna (se nedan). Filippinerna deltog även med en liten styrka i Irak 2003, men den drogs tillbaka 2004 en månad tidigare än planerat, trots kritik från USA. 

När Benigno Aquino tog över som president 2010 gjorde han sin första officiella utlandsresa till USA, där han signalerade att han önskade ännu närmare kontakter med Washington, i ett försök att balansera Kinas växande inflytande i regionen. Vid sitt USA-besök fick Aquino löften om mer bistånd och investeringar.

2014 förnyade länderna sitt försvarsavtal. Det nya avtalet, Enhanced Defense Cooperation Agreement (EDCA), ger USA större tillträde till filippinska militärbaser. I Filippinerna kritiserades avtalet framför allt av vänsterpolitiker, men även Duterte talade 2016 om att han ville att USA skulle ta hem sina militära rådgivare från Mindanao i södra Filippinerna, eftersom de bidrog till spänningar i regionen i stället för att motverka dem. Han aviserade också ett stopp för gemensamma marina övningar. Kursändringen välkomnades av Kina. Den gemensamma övningen hölls dock som planerat 2016. I samband med att en ny islamistgrupp intog staden Marawi i maj 2017 (se Modern historia) bistods den filippinska armén av amerikanska militära rådgivare. Duterte hävdade att han inte kände till detta, men tackade samtidigt USA för hjälpen.

Så länge Barack Obama satt kvar som amerikansk president var kontakterna till USA komplicerade, då Duterte reagerade negativt på all kritik mot människorättsbrott i Filippinerna. Efter att Donald Trump 2017 hade tagit över som USA:s president förbättrades relationerna, men även då svängde Duterte snabbt mellan olika positioner.  

I början av 2020 aviserade Filippinerna att ett av de militära avtalen, Visiting Forces Agreement (VFA), skulle upphöra inom sex månader. Avtalet, som möjliggör militärt samarbete och stadgar att amerikansk militär inte kan åtalas i Filippinerna, sades upp via ett dokument, undertecknat av utrikesminister Teddy Locsin, som samtidigt hävdade att det handlade om att man vill få till en revidering, inte avsluta det. Samtidigt hade försvarsminister Delfin Lorenzana hävdat att allt tal om att säga upp avtalet var "falska nyheter". Det påpekades att VFA var grunden för att upprätthålla övriga försvarsavtal mellan Filippinerna och USA och att beslutet att säga upp det kan få omfattande konsekvenser. Dessutom var Filippinerna militärt beroende av USA, inte minst för att nästan all försvarsutrustning i landet är amerikansk.

Kritiker menade att beslutet att säga upp VFA skulle stärka Kinas position i konflikten i Sydkinesiska havet och göra det svårare för Filippinerna att hantera hotet från  islamistiska   terrorgrupper. I juni 2020 gjorde regeringen en tvärvändning, och sade att inga beslut i frågan skulle fattas förrän tidigast till årsskiftet.

Sannolikt låg Kinas allt mer aggressiva agerande i Sydkinesiska havet bakom omsvängningen. I november 2020 meddelade Filippinerna att avtalet skulle förlängas i sex månader. Det skedde kort efter att president Duterte hade gratulerat Joe Biden till segern i det amerikanska presidentvalet. En ny, lika lång förlängning gjordes i juni 2021.

I mars 2022 inledde de två länderna en omfattande militär övning med 9 000 soldater. Den skedde samtidigt som spänningarna till Kina hade tilltagit. En liknande övning hölls även hösten 2022, efter maktskiftet i Filippinerna.

Filippinerna har även försvarssamarbete med Australien.

Kontakten till Kina och konflikten om Spratlyöarna

Relationerna med Kina, Taiwan, Vietnam, Malaysia och Brunei störs av att länderna, helt eller delvis, gör anspråk på Spratlyöarna (i Filippinerna kallade ögruppen Kayalaan), som ligger i ett område i Sydkinesiska havet (som Filippinerna 2011 började kalla för Västfilippinska havet) vilket tros vara rikt på olja. Spänningar har flera gånger uppstått mellan Filippinerna och Kina, trots utfästelser om att länderna ska försöka finna fredliga lösningar i regionala konflikter. USA stöder Filippinernas krav på Spratlyöarna.

Oron i området har tilltagit sedan 2011. Filippinerna har anklagat Kina för att vid flera tillfällen ha tagit sig in på havsområden som man ser som filippinska. Kina har å sin sida kritiserat Filippinerna för att ha börjat söka efter olja och gas i områden som kineserna gör anspråk på. En allvarlig incident inträffade i april 2012, invid Scarborough Shoal, då ett filippinskt marinfartyg försökte ingripa mot kinesiska fiskefartyg som de hävdade saknade rätt att fiska i området. I juni beslöt Filippinerna dock att dra tillbaka sina fartyg från området, något som välkomnades av Kina. Kort därefter lämnade även de kinesiska fiskebåtarna området.

2013 sade Filippinerna att man uttömt de diplomatiska kanalerna för att lösa tvisten och att man har bett FN att medla mellan parterna. Båda länderna har skrivit under FN:s havsrättskonvention (Unclos). 2016 avkunnade FN:s permanenta skiljedomstol i Haag sin dom i konflikten mellan Filippinerna och Kina. Domstolen gick på Filippinernas linje och slog fast att kinesiska anspråk på 85 procent av territorialvattnen i Sydkinesiska havet inte "har någon laglig grund". Kinas president Xi Jinping meddelade att Kina avvisade domslutet och att landet har rätt att inrätta en flygförsvarszon i konfliktområdet.

Från att tidigare ha hotat med att hålla en hård linje gentemot Kina, meddelade Duterte vid ett toppmöte inom  Asean   i september 2016 att Filippinerna inte längre skulle patrullera vattnen kring Spratlyöarna med fartyg från främmande makt, det vill säga USA. Duterte försökte även på andra sätt att närma sig Kina. Han försökte förmå kineserna att slå ned på takten när det gällde utvecklingen av Scarborough Shoal och att försöka enas om gemensamma fiskerättigheter.

Han tog ännu ett steg närmare Peking i samband med ett statsbesök i Kina hösten 2016. Då undertecknade länderna 13 samarbetsavtal som handlade om samordning av kustbevakning, insatser mot narkotikahandel, infrastruktur med mera. Kina utlovade dessutom lån på motsvarande 24 miljarder dollar. Senare kom nya löften om stöd till flera infrastrukturprojekt i Filippinerna. Kina hjälpte också Filippinerna med vapen och ammunition i samband med islamisternas belägring av staden Marawi på Mindanao (se ovan) Länderna enades också om ett förslag om hur  bilaterala  tvister i Sydkinesiska havet skulle lösas. 2018 besökte Kinas president Xi Jinping Filippinerna.

Trots detta har nya ordkrig blossat upp och nya spänningar har uppstått när Kina har flyttat fram sina positioner i det omtvistade området, bland annat genom att bygga konstgjorda öar och placera militär utrustning på dem. Antikinesiska protester bröt ut i Filippinerna 2019 sedan en filippinsk fiskebåt hade sjunkit efter att ha kolliderat med en kinesisk trålare och inga försök gjordes för att bistå besättningsmännen (de räddades senare av en vietnamesisk fiskebåt). I samband med nya incidenter framförde Filippinerna flera diplomatiska protester mot Kina.

Efter maktskiftet 2022 har Filippinerna börjat stärka sin militära närvaro i Sydkinesiska havet och president Marcos har, till skillnad från Duterte, inte tvekat att kritisera Kina. Trots detta slöts flera nya ekonomiska avtal mellan länderna i samband med att Marcos besökte Kina i början av 2023, bland annat skulle Kina tillåta import av fler filippinska varor och mer skulle göras för att uppmuntra turismen till Peking respektive Manila. Kinesiska investerare lovade också att satsa nästan 23 miljarder dollar i Filippinerna. Bägge länderna enades om att upprätta en direkt kommunikationskanal mellan ländernas utrikesministrar och att samtal om samarbete kring olje- och gasfyndigheter i Sydkinesiska havet skulle återupptas.

Relationerna till andra asiatiska länder

Filippinerna ingår i Asean som efterhand har utvecklats till en betydande politisk och ekonomisk kraft. Samarbetet är viktigt för Filippinerna eftersom det ger landet en regional identitet som inte har med USA att göra.

2020 slöt Filippinerna tillsammans med övriga nio Aseanländer samt Australien, Nya Zeeland, Japan, Kina och Sydkorea ett handelsavtal Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP). När RCEP har ratificerats av de 15 staterna kommer handelsblocket att omfatta nästan en tredjedel av världens befolkning och stå för en lika stor andel av världens samlade  BNP . Filippinerna, Indonesien och Myanmar har dock inte ratificerat avtalet. Efter kuppen i Myanmar 2021 har den filippinska regeringen motsatt sig att landet ska få fullt medlemskap i RCEP, efter att tidigare ha varit ovillig att kritisera det som händer i Myanmar.

2013 steg även spänningarna mellan Filippinerna och Taiwan sedan den filippinska kustbevakningen skjutit ihjäl en taiwanesisk fiskare som man hävdade hade tagit sig in i filippinska vatten. President Aquino bad om ursäkt för dödskjutningen som enligt honom var oavsiktlig, men Taiwan markerade att man tyckte att ursäkten var otillräcklig. Taiwan vidtog flera åtgärder bland annat stoppades alla nya arbetstillstånd till filippinska arbetare (omkring 87 000 filippinier bodde och arbetade i Taiwan) och en resevarning till Filippinerna utfärdades. Taiwan återkallade också sitt sändebud till Filippinerna.

Relationerna till Malaysia har stärkts genom grannlandets roll som medlare mellan den filippinska regeringen och Milf-gerillan. Relationen mellan länderna har i viss mån komplicerats av att det så kallade sultanatet Sulu, i södra Filippinerna, gör anspråk på den malaysiska delstaten Sabah. En filippinsk klans angrepp på en by i Sabah slogs snabbt ned av malaysisk militär 2013. Minst 70 människor dödades. Filippinernas regering markerade att den inte hade något med angreppet att göra. Oron var då stor för hur händelsen skulle påverka de omkring 800 000 filippinier som arbetade i Sabah. 2016 dömdes nio filippinier av en domstol i Sabah till livstids fängelse för sin roll i angreppet. Även Malaysias anspråk på delar av Spratlyöarna har skapat spänningar

2014 slöt Filippinerna och Indonesien, efter många års förhandlingar, en uppgörelse om var havsgränsen mellan länderna skulle gå. De inledde några år senare ett samarbete, tillsammans med Malaysia, ett samarbete för att bättre kunna skydda sig från angrepp från terrorister och pirater. Året efter började de gemensamt patrullera Sulus- och Celebessjörna. 2018 började de tre länderna, Thailand, Singapore och Brunei att dela underrättelserapporter med varandra. Fyra år senare enades Filippinerna, Malaysia och Indonesien om att öka sitt militära samarbete.

Även Japan är ett viktigt samarbetsland och flera stora japanska företag har intressen i den filippinska industrin. Japan är också en viktig biståndsgivare, och på senare år har länderna ökat sitt samarbete kring säkerhet och organiserad brottslighet. Filippinerna köpte 2020 ett nytt radarsystem från Japan.

I samband med ett mord på en filippinsk kvinna i Kuwait 2020 beslöt den filippinska regeringen att hindra sina medborgare från att gästarbeta i landet. Ett liknande stopp infördes i samband med ett annat mord på en filippinsk gästarbetare i Kuwait.

Försvar

Vid sidan av armén (Armed Forces of the Philippines, AFP) finns den nationella polisen (Philippine National Police, PNP) som också tillhör försvaret.

I mitten av 1990-talet var stora delar av försvarets utrustning gammal, en del av marinens fartyg var från andra världskriget och man hade helikoptrar som hade använts av USA under Vietnamkriget. En modernisering av försvaret inleddes av Benigno Aquino, men även om anslagen till militären ökade kraftigt fanns det inte tillräckligt med pengar för att fullfölja planerna. Filippinerna har dock sedan år 2000 tagit emot militärt stöd för omkring 800 miljoner dollar från USA, i form av militär utrustning (bland annat drönare, helikoptrar och automatkarbiner). 2018, under Dutertes styre, lades en femårsplan fram för inköp av ny utrustning.

Ett försvarspolitiskt samarbete inleddes med Ryssland hösten 2017. I samband med att ett ryskt örlogsfartyg besökte Manila i oktober det året fick Filippinerna ta emot 5 000 automatkarbiner (kalasjnikovs) och 20 arméfordon. Filippinerna skrev också under ett avtal om att köpa ryska granatkastare, men det sades inget om hur stora mängder det handlade om. I februari 2022, efter Rysslands fullskaliga angrepp på Ukraina, beslöt Filippinerna dock att dra tillbaka en order på 16 ryska militärhelikoptrar. I stället skulle man köpa nya från USA. Filippinerna hade dessförinnan köpt ett 30-tal begagnade militärhelikoptrar från Polen.

Både armén och PNP anklagas för brott mot de mänskliga rättigheterna och korruption. Det gäller även milisgrupper som Citizen Armed Forces Geographical Units (CAFGU), som formellt kontrolleras av militären, och Civilian Volunteers Organizations (CVO) som lyder under polisen.

Det finns också en lång rad privata arméer, de flesta på Mindanao, som vanligtvis har bildats för att tillvarata provinspolitikers och mäktiga jordägares intressen (både muslimska och kristna). Periodvis har privata arméer kunnat registrera sig som Cafgu- eller CVO-miliser, vilket har betytt att de har kunnat få vapen från regeringsarmén.

I Filippinerna finns ett litet antal soldater från bland annat Malaysia, Brunei och Indonesien för att övervaka vapenvilan mellan den filippinska regeringen och den muslimska gruppen Milf (International Monitoring Team (IMT).

Om våra källor

127302

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågor som påverkar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

Varukorg

Totalt 0