Filippinerna – Utrikespolitik och försvar

Filippinernas utrikespolitik domineras av starka band till den forna kolonialmakten USA. Amerikanerna tvingades att lämna sina baser på öarna 1992, men det militära samarbetet har fortsatt och USA har numera tillgång till nio filippinska militärbaser. Relationerna med Kina störs av en konflikt om rätten till Spratlyöarna i Sydkinesiska havet.

När Filippinerna blev självständigt 1946 fick USA upprätta militärbaser i den nya republiken och bara amerikanska vapen fick importeras. Försvarsavtalet VFA (Visiting Forces Agreement) ligger till grund för det militära samarbetet och stadgar att amerikansk militär inte kan åtalas i Filippinerna. De amerikanska soldaterna hjälper också till i utvecklingsprojekt. De har inte rätt att delta i strid.

USA har sedan 2002 – året efter al-Qaidas terrordåd mot Washington och New York – militära rådgivare i Filippinerna för att bistå landets väpnade styrkor i kampen mot militanta islamistgrupper (se Muslimska separatister). På senare år har dock samarbetet med USA i allt högre grad handlat om ett positionerande i konflikten mellan USA och Kina (se nedan). President Benigno Aquino (2010–2016) närmade sig tydligt USA i ett försök att balansera Kinas växande inflytande i regionen.

USA och Filippinerna ingick 2014 ett nytt viktigt försvarsavtal, Enhanced Defense Cooperation Agreement (EDCA), som gav USA större tillträde till fem filippinska militärbaser.

EU ger finansiellt stöd till Filippinerna för att bidra till ekonomisk utveckling och den gröna omställningen, bland annat bättre rening av avloppsvatten och investeringar i förnybara energikällor.

Ambivalens gentemot Kina

Under president Rodrigo Duterte (2016–2022) närmade sig Filippinerna och Kina varandra. I synnerhet under Barack Obamas presidentskap fram till 2017 var förbindelserna med USA ansträngda, då Duterte upprördes över Vita husets hårda kritik mot människorättsbrott begångna under Dutertes ”krig mot narkotikan” (seDemokrati och rättigheter). Duterte försökte vinna fördelar genom att spela ut USA och Kina – och i viss mån Ryssland – mot varandra.

Under president Donald Trump (2017–2021) stärktes relationerna, även om Duterte även då svängde snabbt mellan olika positioner. Han talade om att avbryta de årliga militärövningarna med USA (se nedan) och om att de amerikanska militära rådgivarna borde tas hem. Inget av detta förverkligades. När de amerikanska rådgivarna bistod Filippinerna i samband med att en islamistgrupp intog staden Marawi på ön Mindanao 2017 (se Modern historia) tackade Duterte för hjälpen.

President Ferdinand Marcos Jr (2022–) för en traditionell och USA-vänlig utrikespolitik. Han betonar USA:s viktiga roll för en fredlig utveckling i regionen och har höjt tonläget mot Kina. I februari 2023 slöt USA och Filippinerna ett avtal som ger amerikanerna tillgång till ytterligare fyra strategiskt viktiga militärbaser, för att lagra militär utrustning och förnödenheter. Av de fyra baserna ligger en nära Sydkinesiska havet, en annan ganska nära Taiwan – platser som båda är källor till konflikter med internationell vidd.

I maj 2023 följdes en stor militärövning mellan USA och Filippinerna tidigare under året (se nedan) upp av att president Marcos Jr besökte Vita huset i Washington. Nya bilaterala riktlinjer inom försvarsområdet antogs och Filippinerna fick utökat stöd från USA med att modernisera sitt försvar.

Spänningarna till Kina har ökat i takt med att Filippinerna åter närmat sig USA. Ändringen beskrivs ibland som en diplomatisk u-sväng efter Dutertes presidentperiod. Andra anser att Marcos går en balansgång, själv säger han att Filippinerna är ”allas vän och ingens fiende”. Vissa bedömare tror att de filippinska baserna kan komma att användas för militära operationer i händelse av väpnad konflikt i Taiwan eller Sydkinesiska havet. Marcos bedyrar att baserna bara ska användas defensivt, men betonar samtidigt att han inte kommer att tillåta Kina att trampa på Filippinernas havsrättigheter.

Konflikten om Spratlyöarna

Filippinernas relationer med Kina, Taiwan, Vietnam, Malaysia och Brunei störs av att samtliga länder – helt eller delvis – gör anspråk på Spratlyöarna (Kayalaan på filippino) i Sydkinesiska havet (som Filippinerna sedan 2011 kallar för Västfilippinska havet). Området kring öarna tros vara rikt på olja och fossilgas (naturgas). USA stödjer Filippinernas anspråk på Spratlyöarna.

Trots utfästelser om att länderna ska finna fredliga lösningar i regionala konflikter har spänningarna tilltagit sedan 2011. Filippinerna har vid upprepade tillfällen anklagat Kina för att kränka filippinskt territorialvatten. Kina har anklagat Filippinerna för att söka efter olja och gas i områden som kineserna gör anspråk på. En allvarlig incident inträffade i april 2012, invid Scarborough Shoal, då ett filippinskt marinfartyg försökte ingripa mot kinesiska fiskefartyg som Filippinerna ansåg sakna rätt att fiska där. Först i juni drog Filippinerna tillbaka sina marinfartyg och kort därefter lämnade även de kinesiska fiskebåtarna området.

2013 vände sig Filippinerna till FN med en vädjan om medling i konflikten, då båda länderna har skrivit under FN:s havsrättskonvention. 2016 gick FN:s permanenta skiljedomstol i Haag på Filippinernas linje och slog fast att kinesiska anspråk på 85 procent av territorialvattnen i Sydkinesiska havet inte "har laglig grund". Kina avvisade domslutet och tillade att Kina har rätt att inrätta en flygförsvarszon i konfliktområdet.

I september 2016 meddelade Duterte att Filippinerna inte längre skulle patrullera vattnen kring Spratlyöarna med fartyg från främmande makt, det vill säga USA. Duterte försökte även enas med Peking om gemensamma fiskerättigheter. Vid ett besök i Peking samma höst ingick Duterte samarbetsavtal med Kina om kustbevakning, insatser mot narkotikahandel, infrastruktur med mera. Kina hjälpte Filippinerna med vapen och ammunition under islamisternas belägring av Marawi. Länderna enades om hurbilateralatvister i Sydkinesiska havet ska lösas. 2018 besökte Kinas president Xi Jinping Filippinerna.

Sedan dess har spänningen stigit i takt med att Kina flyttat fram sina positioner, bland annat genom att bygga konstgjorda öar och placera militär utrustning på dem. Antikinesiska protester bröt ut i Filippinerna 2019 sedan en filippinsk fiskebåt sjunkit efter att ha kolliderat med en kinesisk trålare och inga försök gjordes för att hjälpa besättningsmännen (de räddades senare av en vietnamesisk fiskebåt).

Efter maktskiftet 2022 har Filippinerna stärkt sin militära närvaro i Sydkinesiska havet och president Marcos Jr har inte tvekat att kritisera Kina. Trots detta slöts nya ekonomiska avtal mellan länderna när Marcos besökte Kina i januari 2023. Länderna enades om att upprätta en direkt kommunikationskanal mellan sina utrikesministrar och om att samtal om samarbete kring olje- och gasfyndigheter i Sydkinesiska havet skulle återupptas.

Senare samma år kom Filippinerna överens med USA om att gemensamt patrullera det omtvistade området med marinfartyg.

I augusti 2023 höll Filippinerna och Australien gemensamma militärövningar vid en marinbas nära öarna Scarborough Shoal i Sydkinesiska havet. Övningarna skedde såväl till havs, som i luften och på land. Tidigare samma månad avfyrade kinesisk kustvakt vattenkanoner och stoppade ett filippinskt fartyg från att ta sig till en av de omtvistade Spratlyöarna.

Regionala relationer

Filippinerna är medlem av den regionala samarbetsorganisationen Asean. Det sydöstasiatiska samarbetet är viktigt för Filippinerna eftersom det ger landet en regional identitet som inte har med USA att göra. Filippinerna har sedan 2010-talet varit involverat i förhandlingarna om det stora regionala frihandelssamarbetet Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP), som omfattar de tio Aseanländerna samt Australien, Nya Zeeland, Japan, Kina och Sydkorea. Handelsavtalet undertecknades 2020 och trädde i kraft två år senare. Samtliga 15 länder har ratificerat avtalet som omfattar nästan en tredjedel av världens befolkning och står för en lika stor andel av världens samlade BNP . USA står utanför RCEP, som ibland beskrivs som ett kinesiskt svar på det stora amerikanska handelsinitiativet TPP-11.

Malaysia har agerat medlare i konflikten mellan regeringen i Manila och den islamistiska separatistgerillan Milf (seMuslimska separatister). Relationerna med Malaysia har komplicerats av att sultanatet Sulu i södra Filippinerna gör anspråk på det malaysiska området Sabah på ön Borneo. Ett 70-tal människor dödades när malaysisk militär 2013 kväste ett angrepp från en Suluklan mot en by i Sabah. 2016 dömdes nio filippinier av en domstol i Sabah till livstids fängelse för delaktighet i attacken. Malaysias anspråk på delar av Spratlyöarna skapar också spänningar mellan de två nationerna.

Efter årslånga förhandlingar enades Filippinerna och Indonesien 2014 om gränsdragningen i havet som skiljer länderna åt. Numera samarbetar Filippinerna, Indonesien och Malaysia för att skydda sig mot angrepp från terrorister och pirater. Under 2020-talet har de tre länderna ökat sitt militära samarbete, bland annat patrullerar de Sulu- samt Celebessjön gemensamt.

Filippinernas kustbevakning sköt 2013 ihjäl en taiwanesisk fiskare som man ansåg befann sig på filippinskt vatten. President Aquino bad om ursäkt för dödskjutningen som enligt honom var oavsiktlig. Taiwan vidtog dock flera åtgärder, bland annat sattes ett stopp för nya arbetstillstånd för filippinska migrantarbetare. Runt 87 000 filippinier bodde och arbetade vid tidpunkten i Taiwan, som även utfärdade en resevarning till Filippinerna.

Japan är en viktig allierad och president Marcos har sedan 2022 närmat sig landet. En rad japanska företag har intressen inom den filippinska industrin. Japan är också en viktig biståndsgivare och på senare år har länderna ökat sitt samarbete kring säkerhet och organiserad brottslighet.

Försvar

De väpnade styrkorna består av armén, flygvapnet, marinen och den nationella poliskåren. Nästan all försvarsutrustning i landet är amerikansk. Så sent som i mitten av 1990-talet var stora delar av försvarsutrustningen föråldrad: vissa marinfartyg var byggda under andra världskriget och stridshelikoptrarna hade använts av USA under Vietnamkriget på 1960- och 1970-talet. En modernisering av försvaret inleddes runt millennieskiftet. Filippinerna har sedan år 2000 tagit emot hundratals miljoner dollar i militärt stöd från USA.

USA och Filippinerna håller årligen en stor gemensam militärövning kallad Balikatan (skuldra mot skuldra på filippino). Våren 2023 genomförde länderna den största gemensamma militärövningen på årtionden. Övningen illustrerade hur Filippinerna ökat sitt militära samarbete med USA sedan Ferdinand Marcos Jr blev president. Sammanlagt deltog runt 17 600 man jämfört med 9 000 året innan.

Filippinerna har även ett försvarssamarbete med Australien, som deltar i Balikatan med en mindre styrka.

Ett försvarspolitiskt samarbete med Ryssland inleddes 2017 under president Duterte. Ryssland bidrog med bland annat automatkarbiner (kalasjnikovs), arméfordon och granatkastare. I februari 2022, efter Rysslands fullskaliga angrepp på Ukraina, beslöt Filippinerna att dra tillbaka en order på 16 ryska militärhelikoptrar.

Vid sidan av de reguljära styrkorna finns miliser, CAFGU (Citizen Armed Forces Geographical Units) som formellt kontrolleras av militären, samt CVO (Civilian Volunteers Organizations) som lyder under polisen. Det finns också en mängd privata arméer, de flesta på Mindanao, som vanligtvis skyddar provinspolitikers och jordägares intressen. Periodvis har privata arméer kunnat registrera sig som CAFGU- eller CVO-miliser och därmed få vapen från regeringsarmén.

I Filippinerna finns en observatörsstyrka, (International Monitoring Team, IMT), som består av ett litet antal soldater från bland annat Malaysia, Brunei och Indonesien med uppgift att övervaka vapenvilan mellan regeringen och Milf.

Om våra källor