Filippinerna – Demokrati och rättigheter

Filippinerna styrs demokratiskt sedan 1986 då diktatorn Ferdinand Marcos störtades. Allmänna val hålls regelbundet, men röstköp och valrelaterat våld är vanligt. Korruptionen i samhället är omfattande. Rättssäkerheten är låg, rättsväsendet gynnar oftast makteliten. Brott mot de mänskliga rättigheterna begås främst av parterna i landets inre väpnade konflikter.

Maktskifte sker regelbundet genom att presidentval hålls vart sjätte år och genom att presidenten bara kan sitta en mandatperiod. Valdeltagandet är vanligtvis högt. En demokratisk brist är att valrörelserna ofta kantas av våld, även om de senaste valen varit relativt lugna. Ett annat demokratiskt problem är att storgodsägare kan dominera hela provinser och kan köpa småbönders och lantarbetares röster.

Medborgarna kan fritt bilda politiska partier. Förutom för några småpartier spelar ideologi inte någon större roll. Nya partier och partiallianser bildas ofta i samband med presidentvalen. Det finns inga begränsningar för hur stora kampanjbidrag partier och kandidater får ta emot.

Oppositionspolitiker riskerar att utsättas för långa rättsprocesser och smutskastning från makthavarnas sida i syfte att tysta dem. 2017, under president Rodrigo Duterte (2016–2022), greps senatorn Leila de Lima, anklagad för att under sin tid som justitieminister ha tagit emot pengar för att låta fångar inneha narkotika. Många bedömare ansåg att anklagelserna var politiskt motiverade för att tysta Leila de Lima, som var en skarp kritiker till Dutertes så kallade krig mot narkotikan (se nedan). I maj 2023 frikändes Leila de Lima från mutanklagelserna men blev kvar i fängelset i väntan på en annan dom. I november samma år frigavs slutligen Leila de Lima mot borgen. Hon hade då suttit fängslad utan dom i nästan sju år.

Sedan 1980-talet har flera starka folkrörelser och frivilligorganisationer bildats med engagemang i frågor som miljö, mänskliga rättigheter och social rättvisa. Demonstrationer är vanliga.

Fackföreningarna är oberoende av makthavarna. Var tionde anställd är medlem av ett fackförbund. Fackligt aktiva riskerar att utsättas för trakasserier, hot och även våld. Liksom exempelvis journalister och människorättsaktivister stämplas ofta fackligt verksamma som kommunister eller terrorister, vilket ibland lett till att de gripits eller dödats.

Anställda har rätt till minimilöner men de sätts ofta så lågt att arbetstagaren hamnar under den nationella fattigdomsgränsen. Det är vanligt att arbetsgivare betalar mindre än de ska.

Kvinnornas ställning inom politiken har stärkts under senare år. I valet 2022 var drygt 28 procent kvinnor av de ledamöter som vann en plats i kongressen. Filippinerna har haft två kvinnliga presidenter: Corazon Aquino (1986–1992) och Gloria Macapagal Arroyo (2001−­2010).

Korruption

Korruption genomsyrar politiken, rättsväsendet och näringslivet. Regeringarna har ibland försökt göra något åt problemet. Under president Duterte avskedades tiotusentals offentliganställda på grund av korruptionsmisstankar, men få personer har fällts för brott.

Korruptionsmål hanteras av en särskild domstol, sandiganbayan, men de drar ofta ut på tiden i flera år. Det finns en ombudsman som ska utreda stora korruptionsmål högt upp i makthierarkin.

Imelda Marcos, änka efter exdiktator Ferdinand Marcos, dömdes till ett långt fängelsestraff 2018 för att tillsammans med sin make ha förskingrat runt 200 miljoner dollar via schweiziska stiftelser när hon satt i regeringen på 1970- och 1980-talet. Imelda Marcos har överklagat domen och är tills vidare fri mot borgen.

När Högsta domstolens chefsdomare Maria Lourdes Sereno började utreda anklagelser om att president Duterte inte hade redovisat alla sina ekonomiska tillgångar, vilket han var skyldig att göra, hotades hon med riksrättoch tvingades lämna sin post 2018. Sereno var en hård kritiker av Dutertes krig mot narkotikan (se nedan).

Organisationen Transparency International (TI) rankade 2023 Filippinerna på plats 115 av 180 länder i sitt index över korruption i världen (se hela listanhär). Det var ungefär samma nivå som landet legat på under det senaste decenniet.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Författningen garanterar press- och yttrandefrihet och filippinska medier kan vara frispråkiga, regeringskritiska och arbeta med grävande journalistik. Men mediefriheten begränsas av lagar mot förtal, vilka utnyttjas av makthavare för att tysta kritiker.

Det kan dessutom vara farligt att arbeta som journalist i Filippinerna. Minst 92 filippinska journalister har dödats på grund av sitt arbete 1992–2023, enligt pressfrihetsorganisationen Committee to Protect Journalists (CPJ). Få av förövarna har straffats för morden. 2019 föll de första domarna i fallet med en massaker på ön Mindanao tio år tidigare, då 32 av 57 dödsoffer var journalister eller andra mediearbetare. Vid rättegången dömdes en högt uppsatt person inom den mäktiga klanen Ampatuan i provinsen Maguindanao till livstids fängelse medan 28 medbrottslingar dömdes till olika straff. Klanen Ampatuan dominerar politiken i provinsen Maguindanao där massakern begicks.

2012 antogs en ny lag för att bekämpa brottslighet på internet. Den innebär bland annat att förtal på nätet kan ge upp till sex års fängelse. Lagen kritiserades för att ge myndigheterna alltför svepande befogenheter att stänga och övervaka nätsajter. Högsta domstolen avgjorde dock 2014 att lagen inte strider mot författningen.

President Rodrigo Duterte utmärkte sig för att göra ovanligt hätska utfall – till och med mordhot – mot journalister. Under hans valkampanj 2016 användes sociala medier metodiskt för att smutskasta politiska motståndare med hjälp av hundratals bloggare, botar med mera. Tillvägagångssättet avslöjades av nyhetssajten Rappler, grundad 2012 av bland andra CNN-journalisten Maria Ressa. Rapplers rapportering var många gånger en nagel i ögat på Duterte och flera rättsprocesser för misstänkta skattebrott inleddes mot Maria Ressa under hans presidentperiod.

2020 dömdes Maria Ressa till sju års fängelse för förtal på internet. Domen är överklagad och Ressa är för närvarande fri mot borgen. 2021 fick Maria Ressa motta Nobels fredspris för sin kamp för yttrandefriheten. Året därpå stängdes Rappler av finansinspektionen för att ha brutit mot ett förbud mot utländska investeringar i lokala medier. 2023 friades Maria Ressa i ett rättsfall rörande skatteflykt, vilket kunde ha lett till 34 års fängelse.

Philippine Daily Inquirer har publicerat listor över vilka som dödades i kriget mot narkotikan, men tidningen upphörde med det efter hot om åtal för skattebrott. TV-bolaget ABS-CBN, som rapporterat om utomrättsliga avrättningar under kriget mot narkotikan, fick inte sitt sändningstillstånd förnyat när det löpte ut 2020 men har fortsatt sända via nätet.

Även under presidentvalskampanjen 2022 förekom desinformationskampanjer, bland annat för att gynna den segrande kandidaten Ferdinand Marcos Jr (se Inrikespolitik och författning).

Enligt lagen Human Security Act från 2007 kan journalister avlyssnas om de misstänks för samröre med terrorister.

Det finns en censurmyndighet för film och TV-program, men den ingriper sällan mot politiskt material.

Ett litet antal familjer kontrollerar en stor del av medieutbudet som de ofta använder för att föra fram sina egna politiska och ekonomiska intressen. På landsbygden ägs många radiostationer av lokalt inflytelserika familjer. Även många kyrkor har egna radiokanaler.

Facebook har blivit en av de viktigaste nyhetskanalerna för många filippinier. 2020 raderade Facebook hundratals konton som sades ha utnyttjats för att främja främmande makts intressen. En del av dem hade sin bas i ett kinesiskt nätverk, andra kunde knytas till filippinsk militär och polis.

Filippinerna rankades 2023 på plats 132 av 180 länder i Reportrar utan gränsers (RUG) index över pressfriheten i världen (se hela listan här). Det var en tydlig förbättring med 15 placeringar jämfört med året innan.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Domstolarna är formellt skilda från den politiska makten, men i verkligheten kan människor med makt och pengar påverka rättsprocesser till sin förmån. Rättsväsendet är korrupt och ineffektivt, delvis på grund av underbemanning. Rättssäkerheten är låg och försämrades påtagligt under Dutertes presidentperiod.

I de muslimska områdena i söder tillämpas sharialagstiftning inom familjerätt för muslimer. I de muslimska domstolarna är bristen på domare ännu större än i det övriga rättsväsendet.

Det finns en självständig ombudsmannainstitution som har som uppgift att granska allmänhetens klagomål mot företrädare för statliga myndigheter. Dessutom finns det sedan 1987 en oberoende kommission för mänskliga rättigheter, Commission on Human Rights (CHR), som finansieras av staten.

Dödsstraffet avskaffades 2006 efter påtryckningar från katolska kyrkan. Enligt en lag från 2009 är all form av tortyr förbjuden.

Ny lagstiftning mot terrorism trädde i kraft 2020 och ger staten stora befogenheter. Bland annat kan misstänkta gripas och hållas i förvar utan häktningsorder om ett särskilt råd bedömer att de är terrorister. Lagen har kritiserats för att definitionen av terrorist är så svepande att den utgör ett hot mot yttrandefriheten.

Förhållandena i fängelserna är usla och anstalterna rymmer betydligt fler fångar än de har byggts för. Trängseln i fängelserna förvärrades under kriget mot narkotikan då tiotusentals människor överlämnade sig till myndigheterna av rädsla för att dödas av polisen. Bland fångarna finns minderåriga, trots att barn under 15 år inte får dömas till fängelse. Merparten av internerna sitter fängslade i väntan på rättegång.

Godtyckliga gripanden är vanliga. Militär, polis och halvmilitära styrkor anklagas av människorättsorganisationer för att ligga bakom en rad utomrättsliga avrättningar, försvinnanden och tortyr. Antalet utomrättsliga avrättningar ökade med 50 procent under coronapandemins första år 2020 då stora delar av samhället stängdes ned, enligt Human Right Watch (HRW). De flesta övergrepp sker i områden där väpnade motståndsrörelser är aktiva. Även vänstergerilla, muslimska rebeller och privatarméer gör sig skyldiga till grova övergrepp, bland annat använder de sig av barnsoldater (se Vänsteruppror och Muslimska separatister).

På flera håll i landet, främst på Mindanao, finns högermiliser som har en egen rättskipning och mördar kriminella. Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) dödar så kallade dödsskvadroner småkriminella, narkotikalangare och gatubarn utan att straffas för det. Under Dutertes krig mot narkotikan dödades runt 6 200 kriminella, gatubarn och drogmissbrukare av polisen, enligt officiell statistik (se Modern historia). Andra källor, som människorättskommissionen CHR, rapporterar att antalet dödsoffer kan vara så stort som 30 000, varav merparten mördades av dödsskvadroner. Även hundratals poliser dödades vid ingripanden.

Internationella brottmålsdomstolen (ICC) inledde 2018 en utredning för att avgöra om Duterte genom alla utomrättsliga avrättningar under kriget mot narkotikan gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten. Det ledde till att Filippinerna formellt lämnade domstolen 2019. När den filippinska regeringen 2021 meddelade att några hundra fall skulle granskas pausade ICC sin utredning men återupptog den året därpå då nästan ingenting hände i den filippinska utredningen. Sedan brottmålsdomstolen 2023 hade avvisat en uppmaning från Filippinerna om att stoppa utredningen, meddelade president Ferdinand Marcos att hans regering inte längre skulle samarbeta med tribunalen.

2019 beslutade även FN:s människorättsråd att utreda anklagelserna om människorättsbrott under kriget mot narkotikan. Pressen utifrån ledde till att filippinskt rättsväsen fällde tre poliser för brott.

President Ferdinand Marcos Jr gav i mars 2023 order om att alla privatarméer skulle upplösas. Bakgrunden var att en rad politiker hade utsatts för attacker, främst på Mindanao där flertalet privata miliser finns. Enligt Fredsforskningsinstitutet i Frankfurt ökade antalet politikermord per år från 54 under president Aquino (2010–2016) till 90 under president Duterte (2016–2022).

Om våra källor

Läs mer om Filippinerna i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Diktatorsfamiljen Marcos mot comeback i Filippinerna (2022-04-21)
Fredspriset: Ressa och de sociala mediernas tveeggade svärd (2021-12-08)
Gilla Duterte eller riskera bli angripen i sociala medier (2018-10-16)