Filippinerna

Geografi och klimat

Filippinerna består av drygt 7 100 öar. De flesta av dem är små. Störst är Luzon i norr och Mindanao i söder. Nära 900 av landets öar är bebodda. Filippinernas tropiska havsklimat kan ibland bli mycket tryckande. Sommaren från maj till oktober är ofta regnig med hög luftfuktighet. 

Befolkning och språk

Filippinerna är ett av de tätast befolkade länderna i Sydöstasien. Födelse­talen har minskat stadigt ända sedan 1960-talet, samtidigt som dödstalen har sjunkit. En knapp tredjedel av befolkningen är under 15 år. Befolkningen är koncentrerad till kusterna och Luzons slättland. Mer än var tionde (enligt folkräkningen 2015) invånare bor i och omkring huvudstaden Manila.

Religion

Religionsfriheten är inskriven i författningen, och respekteras vanligtvis. De flesta filippinare är kristna, varav merparten är katoliker. I söder finns en muslimsk minoritet, moros.

Utbildning

Den filippinska regeringen har satsat mer på högre utbildning, där kvaliteten är relativt god, än på grundskolorna. Skillnaderna är dock stora mellan olika regioner och på landsbygden är undervisningen ofta eftersatt. I städerna skapar stora klasser problem. Regeringen lovade 2013 att satsa över 580 miljoner amerikanska dollar på att bygga nya skolor. Men den svåra tyfon som drabbade landet senare samma år innebar att minst 2 500 skolor förstördes helt eller delvis.

Kultur

Den ursprungliga kulturen har inte fått möjlighet att utvecklas. Spansk kolonialism i närmare 400 år, följd av stark amerikansk påverkan, har förhindrat det. Bland de få som har lyckats bevara delar av den malajiska kulturen och de gamla traditionerna är muslimerna i södra Filippinerna.

Massmedier

Författningen garanterar press- och yttrandefrihet. Filippinska medier är ofta frispråkiga, men friheten begränsas dock av förtalslagar som makthavare utnyttjar för att tysta kritik mot dem. Det är farligt att vara journalist i Filippinerna. Enligt pressfrihetsorganisationen Committee to Protect Journalists (CPJ) har 78 filippinska journalister dödats mellan 1992 och 2017 (organisationen listar ytterligare närmare 50 fall, där det inte kunnat bekräftas att journalisterna dödats på grund av sitt yrke).

Arbetsmarknad

Jordbruk, skogsbruk och fiske sysselsätter fortfarande en knapp tredjedel av arbetskraften. Drygt 15 procent av filippinarna arbetar inom industrin, men merparten av arbetskraften återfinns numera inom tjänstesektorn. En ökande andel av befolkningen arbetar inom den så kallade informella sektorn.

Sociala förhållanden

Samhället domineras av en liten välbärgad elit, samtidigt som många filippinare lever i fattigdom. Mest utsatt är landsbygdsbefolkningen, men i städerna samlas allt fler fattiga i kåkstäder. De regionala skillnaderna är också stora. I början av 2010-talet beräknades 26 procent av invånarna leva under den nationella fattigdomsgränsen (det vill säga på mindre än 1,35 dollar om dagen). Enligt Världsbankens definition räknades 40 procent av befolkningen som fattig vid samma tidpunkt (mindre än 2 dollar om dagen). 

Kommunikationer

Vägnätet har stora brister. Landets viktigaste väg är Pan Philippine Highway som sträcker sig från Laoag i norr till Zamboanga i söder. En upprustning av vägarna pågår. Merparten av passagerar- och godstrafiken sker via landsväg. Den livliga trafiken till trots råder stor brist på transporter i Manila med omnejd.

Pendeltågsystemet i huvudstaden har byggts ut kraftigt från 1990-talet och flera nya sträckor är på gång. Bygget av ett tunnelbanesystem i huvudstadsregionen inleddes 2019 med hjälp av japanska pengar.

Äldre historia

De äldsta fynden av mänskliga bosättningar i Filippinerna kommer från ön Palawan där man har funnit över 30 000 år gamla stenredskap. I början av 1000-talet kom malajfolk från Malackahalvön och Indonesien till öarna.

Modern historia

I juli 1946 utropades på nytt den självständiga republiken Filippinerna. Men oberoendet hade sitt pris. USA fick upprätta militärbaser i landet och bara amerikanska vapen fick importeras. Vidare infördes ömsesidig tullfrihet mellan USA och Filippinerna. Demokratiska institutioner byggdes upp efter amerikansk förebild. Makten vilade nu i händerna på en liten jordägande elit, där många var utbildade i väst och tidigare hade haft höga positioner inom kolonialförvaltningen.

Politiskt system

Filippinerna har ett demokratiskt styre. Författningen ger presidenten stor makt. De politiska partierna är svaga och i praktiken domineras såväl politiken som ekonomin av en liten elit. Korruption är ett stort problem, både inom politiken och rättsväsendet. 

Demokrati och rättigheter

Sedan diktatorn Ferdinand Marcos störtades 1986 har Filippinerna haft ett demokratiskt styre. Allmänna val hålls regelbundet, men har ofta lett till våldsamheter. Röstköp är vanliga. På papperet är rättssäkerheten i landet god, men i praktiken råder stora brister, ofta till förmån för den lilla elit som också dominerar politiken. Under Rodrigo Dutertes tid som president har respekten för mänskliga rättigheter försämrats. Korruption är ett stort problem.

Aktuell politik

Rodrigo Duterte, tidigare borgmästare i den sydliga staden Davao, blev Filippinernas president efter att ha vunnit stort i valet i maj 2016. Duterte gick till val med löften om att få bukt med den utbredda brottsligheten. Den nya presidenten fick snabbt internationell kritik för sina hårdföra metoder i kampen mot knarkhandeln. Från hans makttillträde den 30 juni 2016 fram till slutet av 2017 beräknade Human Rights Watch (HRW) att omkring 12 000 människor hade dödats i hans "krig mot narkotikan".

Muslimska separatister

I slutet av 1960-talet tog separatiströrelsen Moros nationella befrielsefront (MNLF) till vapen för att kräva en självständig muslimsk stat i söder. Sedan dess har nya och mer militanta grupper tillkommit. Trots ett nytt fredsavtal med den idag största gruppen Moros islamiska befrielsefront (Milf) är det svårt att se något slut på konflikten som beräknas ha krävt över 150 000 människoliv.

Vänsteruppror

Sedan många år pågår ett vänsteruppror i Filippinerna. Det leds sedan 1970-talet av Kommunistpartiet och dess väpnade gren Nya folkarmén (NPA). Strider har varvats av perioder av relativt lugn, och förhandlingar om fred pågår av och till. Konflikten mellan regeringen och NPA beräknas ha kostat över 40 000 människor livet, varav 3 000 ska ha dödats sedan 2013.

Utrikespolitik och försvar

De starka banden till USA dominerar utrikespolitiken. Amerikanerna hade länge militärbaser i landet, men tvingades lämna dem 1992, det militära samarbetet fortsatte dock även efter det. Samtidigt har kontakterna till andra asiatiska länder blivit viktigare. Relationerna med framför allt Kina störs dock av en tvist om en ögrupp i Sydkinesiska havet. Efter maktskiftet 2016 har president Rodrigo Duterte ömsom hamnat på kollisionskurs med USA och Kina, ömsom antagit en mer försonlig linje gentemot de två stormakterna. Filippinerna har också närmat sig Ryssland.

Ekonomisk översikt

Länge utgjorde jordbruk, fiske och skogsbruk stommen i Filippinernas ekonomi, men numera betyder tjänstesektorn och tillverkningsindustrin mer för ekonomin i stort. Det finns också en omfattande informell sektor av ekonomin, främst i de större städerna. Av betydande vikt för ekonomin är de pengar som filippinare utomlands skickar till hemlandet. 2018 rörde det sig om cirka 34 miljarder dollar, vilket motsvarade en knapp tiondel av BNP.

Naturtillgångar och energi

Filippinerna är rikt på mineraler, men gruvnäringen svarar bara för någon procent av BNP. De viktigaste malmerna är koppar, guld, silver, nickel, krom och järn, men det finns även fyndigheter av zink, kobolt och mangan. Därutöver finns tillgångar av koppar, nickel och guld som ännu inte har exploaterats.

Jordbruk

Landets bördigaste jordar finns på Luzon och Mindanao. Där ligger de flesta av de stora plantagerna, haciendorna. Även många av de mindre öarna är uppodlade. På plantagerna på Mindanao odlas främst bananer, ananas, mango och gummi. Gårdarna drivs ofta av multinationella bolag som dock inte får äga någon mark i Filippinerna. På småbruken sker en intensiv odling av ris, majs, kokosnötter och sötpotatis. Boskapsskötseln är också viktig och är numera nästan helt inriktad på hemmamarknaden.

Industri

I mitten av 1960-talet befann sig Filippinernas industri på samma utvecklingsnivå som Sydkoreas och Taiwans, men den halkade snart efter. Men från 1990-talet har exportindustrin ökat i betydelse. De viktigaste branscherna är förädling av livsmedel samt tillverkning av elektriska och elektroniska produkter, kemikalier, kläder och metallvaror.

Utrikeshandel

Traditionellt har Filippinerna ett underskott i handelsbalansen, det vill säga importen är större än exporten. Från 2003 växte underskotten, då exportinkomsterna föll samtidigt som importen av olja och livsmedel blev dyrare och allt fler konsumtionsvaror importerades. 2013 uppgick det till över 18,5 miljarder dollar, enligt Internationella valutafonden (IMF).

Turism

Det storslagna landskapet och långsträckta stränder lockar turister till landet. Många besöker också Manila. Filippinerna har dock haft svårt att konkurrera med andra länder i regionen, och politisk oro har periodvis påverkat hur många som reser dit. På senare år har dock turismen ökar snabbt. De flesta av besökarna kommer från Sydkorea, Kina, USA, Japan, Taiwan och Australien (siffrorna inkluderar även filippinare bosatta utomlands som reser hem på semester).