Filippinerna – Religion

Närmare nio av tio invånare i Filippinerna är kristna, de allra flesta katoliker. En stor minoritet av muslimer (moros) finns i söder, där motsättningar råder mellan de två grupperna. Författningen garanterar religionsfrihet och förbjuder uttryckligen att en statsreligion införs. Religionsundervisning tillåts i skolorna om föräldrarna medger det.

Enligt folkräkningen 2015 är nästan 80 procent av invånarna katoliker, runt 9 procent tillhör andra kristna samfund och 6 procent är muslimer. Övriga utgörs av personer som inte angivit någon religion eller tillhör någon av ursprungsbefolkningarnas religioner. Muslimska organisationer uppskattar andelen muslimer till 10–11 procent. I landet finns även små grupper av buddister, hinduer och judar.

Fram till 1970-talet hade den katolska kyrkan oftast nära band till makthavarna. Kyrkan riktade dock stark kritik mot de undantagslagar som president Ferdinand Marcos införde 1972 och den spelade en avgörande roll när Corazon Aquino tog över makten 1986 (se Modern historia). Katolska kyrkan hade även en stor betydelse i de demonstrationer som ledde till president Joseph Estradas fall 2001. Den var aktiv i kampen mot dödsstraffet, men motarbetade länge legaliseringen av preventivmedel.

Politiskt inflytande

Numera rymmer katolska kyrkan både radikala och konservativa grupperingar. Gaudencio Borbón Rosales tillträdde som ärkebiskop i Manilla 2003 och höll en lägre profil i politiska frågor än företrädaren Jaime Sin. 2011 utnämndes den mer progressiva Luis Antonio Tagle till ny ärkebiskop i huvudstaden. Han upprätthöll dock kyrkans motstånd mot abort och preventivmedel samtidigt som han försvarade kvinnors rättigheter. Sedan Tagle utsetts till kardinal i Vatikanen övertogs ämbetet 2021 av José Advincula.

Katolska kyrkan tillhörde den kontroversielle presidenten Rodrigo Dutertes (2016–2022) skarpaste kritiker, främst på grund av människorättsbrotten som begicks under hans "krig mot drogerna" (se Demokrati och rättigheter). Det ledde till att Duterte försökte underminera kyrkans inflytande. Sexton ledare och medlemmar av kyrkan dödades av okända gärningsmän 2017–2020. Andra utsattes för dödshot efter att ha kritiserat Dutertes styre. Katolska präster åtalades för förtal, uppror och förhindrande av rättvisan. Präster som hjälpte fattiga anklagades för att sympatisera med eller vara medlemmar av vänstergerillan Nya folkarmén (NPA) (se Vänsteruppror).

Det finns en rad protestantiska kyrkor med förhållandevis stort samhälleligt inflytande. 1902 bröt sig Filippinska oberoende kyrkan (Aglipayanska kyrkan) ur katolska kyrkan i syfte att garantera att filippinierna hade kontroll över sina egna religiösa institutioner. Iglesia ni Christo är en inhemsk protestantisk kyrka med auktoritär organisation som säger nej till äktenskap mellan människor av olika tro och som talar om för sina medlemmar hur de ska rösta i politiska val. Konservativa protestantiska kyrkor med amerikanskt ursprung har vuxit snabbt sedan 1990-talet.

Landets muslimer

De flesta av landets muslimer tillhör riktningen sunni, men det finns också en mindre grupp shiamuslimer. Flest muslimer finns på Mindanao och Suluöarna, men allt fler bor i Manilaområdet eller i staden Cebu på ön med samma namn.

Sedan 1970-talet beräknas över 200 000 kristna filippinier ha konverterat till islam. Många av dem arbetar eller har arbetat i länderna kring Persiska viken och brukar kallas balik islam. Det varierar mellan olika grupper hur strängt de religiösa reglerna följs. I vissa områden där muslimer är i majoritet tillämpas sharia inom familjelagstiftningen. Koranskolor är tillåtna. Muslimska flickor tillåts använda huvudduk (hijab) i skolan.

En del muslimska ledare anser att muslimerna diskrimineras ekonomiskt och de ser inflyttade kristnas försök att bedriva missionsverksamhet som en del i ett allmänt förtryck. Det finns dock många exempel på samarbete mellan kristna och muslimer. I fackföreningar och människorättsorganisationer är det vanligt att medlemmarna har olika religioner.

I södra Filippinerna pågår sedan många år en väpnad kamp för en egen muslimsk stat (se Muslimska separatister). På landsbygden i söder förekommer även våldsamheter mellan olika grupper, där religion men också klantillhörighet ofta spelar en viktig roll.

Om våra källor