Indien – Naturtillgångar, energi och miljö

Indien har relativt stora naturtillgångar, men de räcker inte till för att tillgodose hela befolkningens behov. Landet är världens näst största kolproducent, efter Kina, och den tredje största utsläpparen av växthusgaser, efter Kina och USA. Samtidigt satsar Indien på att utveckla förnybara energikällor, främst solkraft och kärnkraft.

Gruvnäringen bidrar bara med drygt ett par procent av landets BNP och sysselsätter en lika stor andel av arbetskraften. Järnfyndigheterna hör till de största i världen. Nästan all järnbrytning sker i delstaterna Orissa, Karnataka, Chhattisgarh, Goa och Jharkhand. Den mesta järnmalmen exporteras.

Koppar, bly, zink och uran utvinns i Bihar i öster och Rajastan i väster. År 2017 upptäcktes stora mängder uran i Andhra Pradesh. Söderut bryts guld och titan, som används inom flyg- och rymdindustrin. Även mangan, krom, kalksten och diamanter utvinns. Slipade diamanter är en viktig exportvara. Indien är självförsörjande på bauxit (råvara i aluminium) och hör till världens största producenter av magnesium, glimmer och silver.

Indiens stora kolfyndigheter håller ibland låg kvalitet och används i huvudsak som inhemsk energikälla. Landet var tidigare självförsörjande på kol men måste numera importera en del. Staten hade länge monopol på kolbrytning men för att öka produktionen privatiserades näringen från början av 1990-talet. Någon större ökning skedde inte, bland annat därför att kolet främst finns i Orissa, Jharkhand och Chhattisgarh, där det folkliga motståndet mot brytningen periodvis varit stort.

Det finns en del fyndigheter av fossilgas (naturgas), som främst används i industrin, och olja. Det största oljefältet finns i havet utanför Bombay (Mumbai). Den egna produktionen täcker inte på långt när den växande inhemska efterfrågan. Runt hälften av gasen och minst 80 procent av den olja som används måste importeras. Samtidigt återexporteras en stor del av oljan sedan den raffinerats i Indien.

Indien har mellan 20 och 30 kärnkraftverk i bruk, och fler byggs eller planeras. Avtal om atomkraftssamarbete finns med USA, Frankrike, Kanada, Australien och Sydkorea. Eftersom Indien är en kärnvapennation har samarbetsländerna varit noga med att avtalen endast gäller civil atomkraft.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Energiförbrukningen sker inom två områden: en självhushållande del och en kommersiell. Inom den första används framför allt ved, kogödsel och dylikt. Denna förbrukning försöker regeringen hålla nere eftersom den leder till skogsskövling och jorderosion. Inom den kommersiella delen (industri, transportväsen med mera) är kol den främsta energikällan. Efterfrågan på energi ökar stadigt, dels till följd av en växande befolkning, dels genom moderniseringen av landet.

Fossila bränslen som kol, olja och fossilgas står för cirka 75 procent av Indiens totala energiförbrukning (kol nästan hälften, olja närmare en fjärdedel och fossilgas drygt 5 procent), enligt energiorganet IEA. Drygt 20 procent av energin hämtas från biomassa som ved och kogödsel. Små mängder utvinns ur kärnkraft, solenergi, vindkraft och vattenkraft. Kärnkraften täcker drygt 3 procent av energiförbrukningen men beräknas år 2050 stå för 25 procent. En femtedel av energin som förbrukas utvinns ur förnybara energikällor.

Drygt 70 procent av elektriciteten, som ingår i energiförsörjningen, genereras i koleldade kraftverk. Resten alstras främst ur vattenkraft, fossilgas, vindkraft och solenergi. En liten andel elektricitet produceras även i kärnkraftverken. En fjärdedel av elektriciteten utvinns från förnybara energikällor, enligt IEA.

Indien strävar efter att minska beroendet av fossila bränslen. Satsningar görs på kärnkraft samt på förnybara energikällor som sol-, tidvatten- och vindkraft. En målsättning är att 50 procent av elektriciteten ska alstras ur förnybara källor 2030. Kapaciteten att utvinna solenergi 50-faldigades mellan 2012 och 2022. Samtidigt håller Indien på att bygga ett 40-tal nya kolkraftverk.

I juli 2025 meddelade den indiska regeringen att hälften av elektriciteten som alstras i landet nu kom från förnybara energikällor. Det skulle innebära att målsättningen med 50 procent förnybara källor till 2030 redan uppnåtts, fem år i förväg.

Indien dras med många elavbrott, eftersom staten inte har haft resurser att bygga ut och underhålla elnäten – ett hinder för den ekonomiska utvecklingen. Sommaren 2012 drabbades runt 600 miljoner människor i 20 av Indiens 28 delstater av att elförsörjningen bröt samman under två dygn.

Landets regeringar har länge strävat efter att åtgärda elbristen, bland annat har energisektorn öppnats för privata, även utländska, investeringar. 2018 hävdade regeringen att alla indiska samhällen nu var kopplade till elnätet. Samtidigt saknade över 40 miljoner hushåll fortfarande tillgång till elektricitet.

KLIMAT OCH MILJÖ

Indien är världens tredje största utsläppare av växthusgaser, främst på grund av det stora beroendet av kolkraft. Bara Kina och USA släpper ut mer växthusgaser totalt sett. Men räknat per invånare släpper landet ut relativt lite klimatskadliga gaser och ligger då under genomsnittet bland världens länder. Indien betonar att löften om utsläppsminskningar från fattiga länder förutsätter finansiering från rika länder som själva släpper ut – och har släppt ut – mycket växthusgaser.

I en jämförelse mellan länderna i Sydasien släpper Indien ut störst mängd växthusgaser av alla sju, och räknat per invånare är Indien den näst största utsläpparen, efter den lilla örepubliken Maldiverna.

Indiens utsläpp av växthusgaser ökade konstant fram till 2018 då en brytpunkt kom och kurvan vände nedåt.

Indien har lämnat in en uppdaterad nationell klimatplan (NDC) för hur målen i Parisavtalet ska uppnås. Landet har även lämnat in en långsiktig strategi (LTS) och angett ett mål för nettonollutsläpp till år 2070. Det är ett lågt satt mål jämfört med många andra länder och lägre än vad Parisavtalet anger (vilket är 2050). Kina har satt 2060 som mål, USA och EU har satt 2050. Indien har också som målsättning att 45 procent av landets ekonomiska aktivitet inte ska bidra till ytterligare utsläpp av växthusgaser år 2030.

Indien framträder gärna som ett ledande land när det gäller att förverkliga Parisavtalet. Tillsammans med Frankrike tog Indien 2015 initiativet till att bilda den internationella solenergialliansen (International Solar Alliance, ISA) mellan världens solrika länder. ISA:s målsättning är att snabbt öka utvinningen av solenergi. I den sydliga delstaten Kerala finns en helt solenergidriven flygplats.

I sitt tal på klimattoppmötet COP26 i skotska Glasgow 2021 betonade Indiens premiärminister Narendra Modi begreppet klimaträttvisa, vilket betyder att Indien anser att de rika länder som använt fossila bränslen för att bygga sitt välstånd måste gå före och bli fossilfria först, samt bära merparten av klimatkrisens kostnader. På klimatmötets sista dag fick Indien kritik för att i sista stund, tillsammans med Kina, driva igenom en omformulering i slutdokumentet från att "kolet ska fasas ut" till att "kolet ska fasas ned".

Vid klimattoppmötet COP26 undertecknade Indien och drygt 100 andra länder ett avtal där de lovar att samarbeta för att stoppa förlusten av skogsarealer genom att upphöra med ohållbar industriell skogsavverkning till 2030. Avtalet är en del av ländernas ansträngningar för att sänka koldioxidhalten i atmosfären och bromsa den globala uppvärmningen.

Klimatutmaningar

Indien återfinns i den lägre delen av mellanskiktet i klimatanpassningsindexet ND-Gain som rankar hur sårbara världens länder är inför klimatförändringarna (se hela listan här). Även i en regional jämförelse med övriga länder i Sydasien hamnar Indien i mittfältet.

I ett så stort land som Indien är olika landsdelar drabbade av klimatförändringarna på olika sätt. Extremväder med ovanligt höga temperaturer, hårda stormar eller osedvanligt kraftiga regn är några av effekterna. Andra är torka, översvämningar och ändrade regnmönster. Isen på glaciärerna i bergen i norra Indien är på väg att smälta och grundvattennivåerna i söder riskerar att sjunka till kritiska nivåer. Stigande havsnivåer påverkar kusterna genom krympande arealer.

Allt detta riskerar att leda till osäkrare tillgång på mat, vatten och energi. I förlängningen kan det orsaka försämrad hälsa hos befolkningen, ökad migration och större risk för konflikter om de knappa resurserna.

Övriga miljöproblem

Indien har en rad allvarliga miljöproblem, bland annat brist på rent vatten och fungerande avloppssystem. Industriavfall och avlopp rinner ofta rakt ut i hav och vattendrag. Sopbergen är på sina håll enorma, och giftigt avfall är ett allvarligt problem. Användandet av konstgödning och bekämpningsmedel inom jordbruket anses vara ohållbart stort.

Indien är det land där flest invånare dör årligen på grund av luft- och vattenföroreningar – ungefär 2,3 miljoner om året. Globalt dör omkring nio miljoner människor årligen till följd av luft- och vattenföroreningar. Delhi och Bombay (Mumbai) tillhör världens mest förorenade städer. Enligt en studie från 2019, publicerad i den brittiska medicinska tidskriften The Lancet, dör en miljon människor i Indien varje år av smutsig luft.

En del bedömare varnar för en stundande akut vattenbrist, orsakad av svåra föroreningar, överkonsumtion och klimatförändringar. Uppgifter finns om att hälften av dödsfallen i Indien är relaterade till smutsigt vatten och vattenkrisen leder till höga kostnader för landets ekonomi.

Ungefär en fjärdedel av Indiens landyta är täckt av skog, men skogsarealen minskar på grund av en snabb utbyggnad av städer, vägar och annan infrastruktur samt omfattande användning av brännved. Landet har också problem med illegal eller ohållbar skogsavverkning. Indien har satt som mål att en tredjedel av landytan ska vara skogbevuxen, men när detta mål ska vara uppfyllt har inte fastslagits. Utvecklingen är ojämn inom landet – samtidigt som skog har återplanterats i södra Indien minskar skogsarealen i nordöst.

Olika miljölagar har antagits, men efterlevnaden varierar. BJP-regeringen lanserade 2014 initiativet Clean India Mission (ungefär: Uppdrag gör Indien rent), vars målsättning var att alla indier skulle ha tillgång till fungerande renings- och avloppssystem samt rent bränsle för matlagning senast 2019. Enligt BJP-regeringen är det målet uppnått.

Om våra källor