Kanada – Naturtillgångar, energi och miljö

Kanada är en världens främsta producenter av olja och naturgas. Utvinningen av de stora tillgångarna av oljesand i Alberta leder till stora skador på miljön och gör det svårt för Kanada att klara sina klimatmål. Landet är också rikt på mineraler och är en ledande producent av uran, pottaska, nickel, zink och asbest. 

Det finns även stora fyndigheter av koppar, kadmium, aluminium, salt, guld, diamanter och kobolt. Gruvsektorn är framför allt viktig i Alberta, men också i British Columbia, Saskatchewan, Ontario och Québec, Northwest Territories och Nunavut.

Kanada har världens största oljereserver efter Saudiarabien och Venezuela. Landet var 2018 världens fjärde största producent av råolja och den fjärde största oljeexportören (hela 96 procent exporteras till USA). Stora oljefält finns i västra Kanada, främst i Alberta och i haven utanför Atlantkusten. Större delen av all olja som produceras kommer från de stora fyndigheterna av oljesand i norra Alberta. Men utvinningsprocessen är smutsig och så kostsam att den bara är lönsam när oljepriserna är riktigt höga. Dessutom krävs stora mängder vatten och energi för att kunna ta tillvara oljesanden. En rad allvarliga miljöproblem kring utvinningen har rapporterats, bland annat har arsenik och kvicksilver läckt ut i floderna. För att minska miljöpåverkan har regelverket skärpts på senare år, men övervakningen av om reglerna följs anses ha stora brister. Enligt regeringens siffror har utsläppen av växthusgaser i samband med utvinningen av oljesand minskat med 28 procent per fat olja. 

I Alberta, British Columbia, Saskatchewan, Nova Scotia och Northwest Territories finns även naturgas. Kanada var 2018 världens fjärde största gasproducent och världens sjätte största exportör. Från Alberta går världens längsta rörledning för naturgas, drygt tusen mil lång, till konsumenterna i Toronto och Montreal. Knappt hälften av den naturgas som utvinns exporteras  till USA, men planer finns på att även börja exportera gas till asiatiska länder. Fyndigheter av skiffergas finns också i Alberta, British Columbia och Québec.

Lägre världsmarknadspriser på olja och naturgas har lett till att inkomsterna minskat trots att större volymer än tidigare exporteras.

Kol utvinns i British Columbia, Alberta and Saskatchewan.

Omstridda olje- och gasledningar

Kinesiska bolag, som PetroChina, liksom flera andra stora internationella bolag, inte minst amerikanska, har gjort omfattande investeringar i oljeindustrin i Alberta. Protester från miljögrupper, men också dröjsmål i byggandet av nya rörledningar har lett till att färre velat investera i oljesandsprojekt i Alberta.

Även i USA finns ett motstånd mot fortsatt import av olja som utvunnits från oljesand på grund av de skador det orsakar på miljön. Den dåvarande amerikanske presidenten Barack Obama krävde att Kanada skulle göra mer för att motverka klimatförändringarna för att USA skulle godkänna en 190 mil lång ledning, Keystone XL, för transport av olja från Alberta till USA. Den amerikanska senaten gav 2015 klartecken för bygget, men Obama lade in sitt veto. Detta hävdes 2017 av hans efterträdare Donald Trump, ett beslut som öppet stöddes av Kanadas premiärminister Justin Trudeau. Men fortsatt motstånd mot Keystone XL på den amerikanska sidan av gränsen ledde till att byggstarten försenades. Samtidigt har USA inte längre samma behov av billig råolja från Kanada som tidigare. Det är snarast Kanada som behöver nya fraktmöjligheter för att få ut sin olja på världsmarknaden. När Joe Biden i januari 2021 tillträdde som USA:s president skedde en ny vändning då han beslöt att stoppa projektet som i juni samma år lades ned helt.

Bristen på kapacitet i oljeledningarna ledde till att en ökande andel olja fraktades med järnväg, både i Kanada och på den amerikanska sidan av gränsen. Att detta innebar stora risker visades 2013 då ett godståg lastat med olja spårade ur i Québec, en olycka som krävde 47 liv. På senare år har minskad export lett till att allt mindre olja fraktas med tåg.

Planer finns också på att bygga en rörledning från Alberta till Stillahavskusten för att därifrån kunna nå den asiatiska marknaden. Den konservativa regeringen gav 2014 klartecken för att projektet, som går under namnet Northern Gateway, skulle sättas igång, men projektet stoppades efter maktskiftet 2015. Hösten 2016 godkände dock den liberala regeringen två andra oljeledningar: Trans Mountain Expansion, från Edmonton i Alberta till en hamn i närheten av Vancouver i British Columbia (se även Kalendarium), samt Line 3, från Alberta till Wisconsin i USA. Ett annat kontroversiellt projekt går under namnet Energy East och är en rörledning som skulle transportera olja från Alberta till Atlantkusten. Det avbröts dock hösten 2017, delvis av ekonomiska skäl.

Våren 2017 var det också osäkert om Trans Mountain Expansion-projektet skulle kunna fortsätta på grund av motstånd från provinsregeringen i British Columbia, delar av ursprungsbefolkningarna i området och miljögrupper (se Kalendarium). Våren 2018 beslöt regeringen i Ottawa att den skulle köpa oljeledningen av det amerikanska oljebolaget Kinder Morgan. Efter ett utslag i den federala appellationsdomstolen stoppades bygget på obestämd tid, i väntan på att regeringen gjorde mer för att rådgöra med de ursprungsbefolkningar som drabbas, och Nationella energimyndigheten (NEB) skulle undersöka hur ökad tankbåtstrafik skulle påverka djurlivet och havsmiljön kring Vancouver. NEB gav sitt klartecken för projektet i början av 2019, men lämnade också en lång lista på krav som regeringen måste uppfylla, samt flera rekommendationer.

2016 gav regeringen också grönt ljus för att en ny rörledning för naturgas, Pacific North West, skulle få byggas i norra British Colombia. Den skulle dras från Fort Saint John i Alberta genom regnskogsområden till hamnen i Port Edward i British Columbia. Flera miljöorganisationer och företrädare för ursprungsbefolkningarna i området kritiserade beslutet som de sade gjorde det svårt för regeringen att uppfylla sina löften på klimatområdet (se nedan). Det fanns även en oro för hur projektet skulle påverka fisket och andra lokala näringar. Men det fanns också personer från ursprungsbefolkningarna som välkomnade beslutet som de hoppades skulle leda till ekonomisk utveckling och nya arbetstillfällen i regionen. Enligt Canadian Environmental Assessment Agency (CEAA) skulle projektet öka Kanadas utsläpp av växthusgaser med 0,75 procent.

Stora skogstillgångar

Kanada har stora tillgångar av skog och är också världens största exportör av timmer. Merparten av timret säljs till Kina, Japan och USA.

Energi

Energiförbrukningen i Kanada är hög. Vattenkraften stod 2018 för cirka 59 procent av elproduktionen. El från vattenkraft exporteras också till USA. Fem kärnkraftverk svarade 2019 för nästan 14 procent av elen. Av sammanlagt 19 reaktorer finns 18 i Ontario och en i New Brunswick. Det finns även kraftverk som drivs med gas och kol samt vind och andra förnyelsebara energikällor.

De flesta av kraftbolagen ägs och kontrolleras av provinserna.

Klimatförändringar

2002 anslöt sig Kanada till Kyotoavtalet, som syftade till att industriländerna skulle minska sina utsläpp av växthusgaser. Enligt detta åtog sig landet att fram till 2012 minska utsläppen med 6 procent jämfört med 1990 års nivå. 2007 hade utsläppen istället ökat med över 26 procent, mycket på grund av oljeboomen i Alberta. 2011 beslöt den dåvarande konservativa regeringen att Kanada skulle lämna avtalet med hänvisning till att kostnaderna blev för stora.

I slutet av 2015 skrev dock den liberala regeringen under det klimatavtal som 193 länder enades om i Paris. Den kanadensiska regeringen lovade att fram till 2030 minska utsläppen av växthusgaser med 30 procent jämfört med 2005 års nivå. Nivån hade satts av den tidigare konservativa regeringen. Trudeau betonade då att löftena skulle ses som ett "golv" och inte ett "tak" för Kanadas ambitioner. Det största ansvaret för att nå klimatmålet lades på provinserna som ålades att införa en särskild skatt på utsläpp av växthusgaser. Sådana skatter har införts på provinsnivå i bland annat British Columbia, Québec  och Alberta. I april 2019 började dock den federala skatten tas ut i fyra konservativt styrda provinser (se Kalendarium). Efter parlamentsvalet det året utlovade Trudeau att Kanada ska bli klimatneutralt år 2050, det vill säga inte släppa ut några växthusgaser alls. Han har senare höjt Kanadas klimatmål. Nu ska utsläppen av växthusgaser minska med 40 till 45 procent jämfört med 2005 års nivå. Men för att kunna nå målet som sattes i Paris skulle det krävas att utsläppen skulle minska med 54 procent

Forskare har varnat för att klimatförändringarna betyder att stora skogsbränder kommer att bli vanligare i framtiden. I samband med en storbrand i Alberta våren 2016 tvingades myndigheterna evakuera 80 000 människor från oljestaden Fort McMurray. I augusti 2018 utlyste regeringen i British Columbia ett kristillstånd då 560 skogsbränder rasade i provinsen. Även sommaren 2021 rasade ett stort antal skogsbränder i provinsen. 

Dubbelt så snabbt som i resten av världen

I en ny regeringsrapport, Canada's Changing Climate Report (CCCR), i april 2019 slogs det fast att klimatförändringarna i Kanada sker dubbelt så fort som genomsnittet för världen. Sedan 1948 hade genomsnittstemperaturen stigit med 1,7 grader i hela landet, men ännu mer i de nordliga delarna av landet, i prärieprovinserna och norra British Columbia. I norra Kanada hade temperaturen i genomsnitt stigit med 2,3 procent. För världen i stort var motsvarande siffra 0,8 procent, enligt amerikanska NOAA. Enligt rapporten beror temperaturhöjningarna på flera saker, men utsläpp av växthusgaser är en av de främsta faktorerna. Under en värmebölja i juni 2021 steg temperaturen till över 49 grader i en stad i British Columbia, det är den högsta temperatur som har uppmätts i landet.

Om våra källor

LÄSTIPS: läs mer om Kanada i UI:s publikation Utrikesmagasinet:

Corona ger Kanadas Trudeau respit från knepigt dilemma (2020-05-13)

Varukorg

Totalt 0